Klaner A-Z

​​​Klanerna i Skottland är uppdelade i klaner med klanhövdingar och klaner utan klanhövdingar. Många av klanerna är sedan indelade i olika grenar som tillhör samma klan. En del klaner har också septs. Septs är följare, ej att förväxla med allierade klaner. Septs är familjer som stödjer en annan klan oavsett släktskap eller inte. Vanligt historiskt att de bodde på en lairds ägor och som utbyte stödde hans familj, exempelvis i konflikter med andra klaner. En sept kan också vara en mindre klan som stödjer en större klan eller ett efternamn som var kopplat till en klan med ett annat efternamn. Desto fler septs en klan hade på 1800- och 1900-talen desto mäktigare ansågs klanen vara. 

​​Ett annat ord för septs är anhängare. Den betydelsen stämmer ofta men inte alltid. Anhängare betyder sympatisör, medhjälpare, understödjare, etc. En understödjare kunde som följare motvilligt stödja en klan. Det fanns ett mindre antal septs som följde och var anhängare till en annan klan, ibland frivilligt eller genom tvång, men som också var anhängare till klanens fiendeklan på grund av vänskapsband, släktskap, etc. De var då följare, anhängare och därmed också sept till den ena klanen samtidigt som de var anhängare men inte följare eller sept till den andra fiendeklanen. I det här exemplet var inte sept detsamma som anhängare. Betydelsen följare däremot är i regel alltid detsamma som septs till skillnad från anhängare.

Nedan alla 150 klaner med klanhövdingar listade A-Z, sedan 201 klaner utan klanhövdingar A-Z och avslutningsvis några andra klaner. Statistik över de 351 officiella klanerna finns på länk 1. Efter varje klan står det var de har sin hemvist i Skottland. Ibland förekommer också orden andra regioner under några av klanernas namn. Det syftar på andra delar av Skottland där de historiskt ägde eller äger slott eller hade eller har större ​markarealer som också kunde fungera som hem för medlemmar från samma klan. Det kunde också vara lite större gods som grenar av klanen ägde, hade tillgång till och bodde i. Det syftar inte på i vilka regioner de ägde vanliga enskilda bostadshus a la en villa eller ett enkelt litet hus på landet. Snarare var eller är det istället ett lokat större gods i trakten som det syftas på, såvida inte klanen saknade tillgång till sådant hus. Då kan det syftas bara markerna och de hus som fanns eller finns där. Ta första klanen Agnew längre ned som exempel. Deras hemvist är Dumfries and Galloway, men från slutet av 1100-talet fram till minst andra halvan av 1300-talet ägde de historiskt marker i Liddesdale i Scottish Borders.

​Ursprung under varje klans namn betyder var klanerna eller deras förfäder kom ifrån innan de flyttade till Skottland. Det är inte alltid detsamma som ursprungen på klanernas namn. Exempelvis kan en klans förfäder ha flyttat till Skottland från England eller Frankrike och hetat det ena eller det andra, men tagit sitt namn efter platsen som de slagit sig ned på i Skottland och kallat sig därefter. Klanen Borthwick är en klan vars ursprung antingen var från Spanien, Frankrike, Italien eller Ungern, men som tog sitt namn efter en territoriell plats i Skottland. Alla klaner i Skottland har dock inte sitt ursprung utanför Skottland. En del klaner härstammar bara från Skottland. De räknas som urskotska och har ofta hög status idag eftersom de i en del fall tillhör några av Skottlands äldsta kända familjer som kommer från Skottland. Extra stolta över sin härstamning är inte minst de klaner som har sitt ursprung i Skottland innan år 1066 då normanderna invaderade England eller de klaner som har sitt ursprung i kungarikena Dál Riata eller Piktland innan år 900. Stolta över sina härstamning är dock i stort sett alla klaner oavsett ursprung.

Ett skotskt vapenemblem (Scottish crest badge), också kallat för klanemblem, är ett heraldiskt emblem som visar trohet till en individ eller medlemskap i en skotsk klan. De kan bäras av alla medlemmar i klanen. Skotska vapenemblem kallas ofta felaktigt för klanvapen (clan crests), men det existerar inga kollektiva klanvapen eller för den delen kollektiva heraldiska vapen (clan coat of arms) eller kollektiva vapensköldar (clan escutcheons) som alla i klanen delar. Däremot har klanhövdingarna heraldiska vapen (coat of arms) och vapensköldar (escutcheons) som räknas som personliga egendomar, men ej övriga klanmedlemmar.


Innehåll

​1. Klaner med klanhövdingar 1-150
2. Klaner utan klanhövdingar 151-351
3. Andra klaner 352-357
4. Klaner med eller utan klanhövdingar som dött ut 358

Scrolla ned och följ klanerna A-Z. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. Bilden ovan med mannen med kilten: 
© Allan Warren. CC. 

---

1. Klaner med klanhövdingar 1-150

Förklaringar: Andra regioner betyder i vilka andra delar av Skottland som klanen haft hem historiskt eller har fortfarande kvar slott, andra byggnader, boende eller marker i. Ursprung syftar på var klanen kom ifrån innan Skottland eller från vilken del inom Skottland. Septs står för vilka septs som klanen har. Allierade betyder vilka klaner som klanen är allierade med. Rivaler står vilka klaner som är rivaliserande klaner eller fiender till klanen. Chattans klaner har röd text för att du som läsare lättare ska se när texten handlar om en av deras klaner.

​1. Agnew, Dumfries and Galloway 

Andra regioner: Liddesdale i Scottish Borders.
Ursprung: normander från Normandie som först bosatte sig i England och därefter i Liddesdale i Skottland.

Klanen har ägt ett slott i Skottland.


2. Anstruther, Fife 

Ursprung: normander som bodde i Italien.

Klanen har ägt två slott och en herrgård i Skottland.


3. Arbuthnott, Kincardineshire del av Aberdeenshire

Ursprung: från anglosaxare i kungariket Northumbria i norra England.

Klanen Arbuthnott härstammar från klanen Swinton vars ursprung var från anglosaxare från kungariket Northumbria. Northumbria låg i sydöstra Skottland och norra England. Klanerna Arbuthnott och Swinton gemensamma förfäder kom ursprungligen från den delen av Northumbria som idag ligger i norra England. De var framträdande adelsmän i Northumbria. Eadwulf of Bamburgh (d. 913), 1st Earl of Bamburgh ca 890-913 sonson sonson sonson sonson var Liulf of Bamburgh, 1st de Swinton. Bamburgh ligger i nordöstra England. Liulf of Bamburgh sonson sonson var Hugh de Swinton som erhöll land i Arbuthnott i Kincardineshire som nu är del av dagens Aberdeenshire från Walter Olifard. Arbuthnott hette på den tiden Aberbothenoth. 

Osbert Olifard, som gick under smeknamnet Osbert the Crusader, fick markerna i Arbuthnott ca 1170-1178 av William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214 som ett riddararvode. Osbert Olifard reste sedan till det Heliga landet. Innan han for utsåg han sin son Walter Olifard som förvaltare och arvinge till markerna i Arbuthnott medan han var borta. Enligt en del historiker var Walter Olifard istället hans äldre bror. Walter Olifard hyrde ut markerna i Arbuthnott till Isaac of Benvie under sex år. Därefter fick Walter Olifard beskedet att Osbert Olifard dödats i det Heliga landet. Walter Olifard som hade andra marker överlät sedan ca år 1195 markerna i Arbuthnott till Hugh de Swinton som då tog sig namnet Hugh de Swinton, 1st de Aberbothenoth. Eventuellt fick Hugh de Swinton markerna i Arbuthnott från Walter Olifard i hemgift för att han gifte sig med Walters lillasyster Margaret Olifard/Oliphard. Enligt Geoffrey Barrow (1924-2013) som var professor i medeltida historia vid St Andrews universitet i Skottland och en de främsta experterna på charters från normandiska kungar i Skottland hade det fram till år 2013 aldrig hittats en enda charter som bekräftade att familjen Swinton gifte sig med familjen Olifard/Oliphard vid den tiden och det därför är osannolikt att det någonsin kommer kunna bevisas att de gifte sig. 

Hugh de Swinton, 1st de Aberbothenoth erhöll i alla fall Arbuthnott från Walter Olifard ca år 1195. Hugh de Swinton lät uppföra en bostad på markerna. Där föddes senare hans son Duncan (f. 1206 och d. 1238 eller efter 1238), 2nd de Aberbothenoth. Duncan tog inte sin fars efternamn Swinton utan kallade sig för Aberbothenoth och var den första från klanen Arbuthnott som föddes i Arbuthnott. Där har klanens klanhövdingar och deras familjer bott i mer än 800 år eller i över 25 generationer från år 1195 till idag. Nuvarande klanhövdingen är Keith Arbuthnott (f. 1950), 17th Viscount of Arbuthnott 2012-idag och 34th Laird of Arbuthnott 2012-idag. Hans son Christopher Arbuthnott (f. 1977), Master of Arbuthnott med familj bor idag på Arbuthnott House med anor från 1242. 2010 helrenoverades huset för första gången på över 250 år sedan strax innan 1760.


4. Arthur (MacArthur), Argyll 

Andra regioner: Highland.
Ursprung: enligt traditionen britoner från kungariket Strathclyde, men enligt historiska skriftkällor från Argyll eller från östra centrala Skottland i området där Edinburgh ligger idag.

En av de äldsta klanerna i Argyll. 1771 dog deras klanhövding Patrick MacArthur på Jamaica utan manlig arvinge, vilket medförde att klanen inte hade någon klanhövding under 232 år fram till 2003. 1986 tillsatte klanen en släktforskare som kunde spåra släktträdet och förfäderna till den senaste klanhövdingen som dog 1771. Därefter spårade släktforskaren en levande representant som hade en gemensam förfader från klanen Arthur som klanen Arthurs klanhövding som dog 1771 också hade. De hittade den levande representanten James Edward Moir MacArthur of Milton i Canada. Han blev som James Edward Moir MacArthur klanen Arthurs nya klanhövding 2003 och den första på 232 år. Han dog året därpå 2004 och ersattes av sin son John Alexander MacArthur som fortfarande idag är klanens klanhövding.


5. Bannerman, Aberdeenshire 

Ursprung: okänt, men eventuellt Skottland, England eller Frankrike.
Allierade: Forbes.
Rivaler: Gordon.

Klanens ursprung är okänt men de första människorna från klanen började som bärare av Skottlands kungliga baner på 900- eller 1000-talen enligt nyare forskning och på 1000- eller 1100-talen enligt traditionen. Det förra, 900- eller 1000-talen talar för att deras härkomst var från Skottland eller norra England, det senare, 1000- eller 1100-talen, talar för att deras ursprung var från Skottland, norra England eller Frankrike.


6. Barclay, Aberdeenshire

Andra regioner: Fife, Moray och North Ayrshire.
Ursprung: Normandie eller övriga Frankrike som först flyttade till England och sedan till Skottland, men det är omtvistat.
Septs: Ardrossan, Barcklay, Barckley, Barckly, Barclaye, Barclet, Barclye, Barcula, Barkla, Barklaw, Barklay, Barkley, Barkly, Barraclough, Berckley, Berclay, Bercley, Berclie, Berekele, Berkeley, Tollie, Tolley, Towie, Towy, Tullie.

Klanen tros ha sitt ursprung från en gren av den anglonormandiska familjen Berkeley i Gloucestershire i England som flyttade från Frankrike till Gloucestershire under normandernas erövring av England på 1000-talet, men det sambandet är omtvistat. En annan teori är att klanen har sitt ursprung från Berkley i Somerset i sydvästra England.


7. Borthwick, Midlothian

Ursprung: från romerska legioner på 000- eller 100-talet eller från Ungern år 1067.

Namnet på klanen är territoriellt ursprungligen. Modern forskning tror att klanens förfäder flyttade till Skottland redan på 000-talet eller 100-talet med romerska legioner, vilket då innebär att klanen har sitt ursprung i troligen i det romerska Spanien, Frankrike eller Italien. Enligt denna moderna forskningen tillhör klanen en av Skottlands äldsta familjer. Enligt den traditionella uppfattningen kom klanens förfäder till Skottland från Ungern år 1067. Denna teori är fortfarande den mest accepterade.


8. Boyd, Ayrshire (East Ayrshire)

Andra regioner: Falkirk, på Isle of Arran i North Ayrshire, på en mindre ö samt på fastlandet i North Ayrshire, North Lanarkshire, South Ayrshire och Stirlingshire.
Ursprung: Bretagne, Normandie eller eventuellt saxare från England eller den europeiska kontinenten.
Septs: Air, Aird, Assloss, Auchinloss, Ayr, Ayrd, Bankhead, Blair, Bod, Boddagh, Bodha, Boid, Boit, Boite, Borland, Bowie, Boy, Boyd, Boyde, Boydston, Boyman, Boyte, Braland, Bribane, Brown, Buidhe, Buie, Burn, Bute, Cassy, Chrystal, Conn, Coon, Coonie, Corshill, Cosh, Crawford, Crystal, Dick, Faerie, Faery, Fairlie, Fairly, Farie, Farnly, Faul, Faulds, Fauls, Fenwick, Foulterton, Fullarton, Fullerton, Fullton, Gammell, Gemmill, George, Gorman, Gurman, Haire, Hare, Harshaw, Langmoore, Lines, Longmuir, Lynn, MacCosh, MacGillabuidhe, MacGiollabuidhe, MacLorg, MacLurg, Moore, Muir, O'Boyd, Osborne, Parris, Pitco, Raeburn, Rayburn, Reburn, Rigg, Riggs, Speirs, Spiers, Spires, Starret, Steen, Stein, Stiret, Tannahill, Tannock, Templeton, Underwood, Vasser, Woodbourne, Woodburn.
Allierade: Crawford och Stewart (1700-talet)
Rivaler: Stewart of Darnley (1400-talet)

Det finns tre teorier om ursprunget till klanen Boyd. De är den traditionella teorin, Andersons teori från 1800-talet och Blacks teori från 1946. Vi börjar med den traditionella teorin och uppfattningen. Riddaren Alan fitz Flaad (f. 1070 och d. ca 1114-1120) var från Bretagne i Frankrike. Han flyttade till England i början på 1100-talet. Alan fitz Flaad fick fyra söner. Två av hans söner Walter fitz Alan (1106-1177) och Simon fitz Alan (f. före 1120 och d. 1200) flyttade från England till Skottland på 1100-talet, varav Walter fitz Alan flyttade till Skottland redan 1136 medan hans lillebror Simon fitz Alan flyttade till Skottland antingen 1136 eller någon gång 1136-1153. Walter fitz Alan blev senare 1st High Steward of Scotland 1150-1177. I alla fall Walter fitz Alan sades vara präglad av den normandiska kulturen trots att hans pappa var från Bretagne. Nämnas bör att de båda brödernas morfar Ernulf de Hesdin (d. 1097) och svärfar till Alan fitz Flaad kom från Hesdin i norra Frankrike. Han var en fransk riddare som var med och erövrade England 1066 tillsammans med en armé av soldater från Bretagne, Normandie och övriga Frankrike under William the Conqueror (1028-1087), kung av England 1066-1087.

I Skottland fick Simon fitz Alan på 1100-talet sonen Robert som troligen föddes som Robert fitz Simon men som kom att gå under namnet dominus Robertus Boyt, idag känd som Robert Boyd eller Robert de Boyd. Dominus är latin för lord och herre. Möjligtvis tog han det gäliska ordet Boyt på grund av att han var blond i håret eller var ljushyad, fast det är bara spekulationer. Namnet Boyd sägs enligt den traditionella teorin vara ett beskrivande efternamn och komma från gäliska ordet buidh/buidhe där det betyder rättvis, gul eller blond, vilket då kan ha varit passande för Robert Boyt att kalla sig för på 1100-talet ifall han var blond eller ljushyad. Robert Boyd var brorson till Walter fitz Alan och därmed brorson till den första High Steward of Scotland. Klanen Boyd och dess medlemmar härstammade sedan från Robert Boyd, enligt den traditionella uppfattningen.

På 1800-talet motsatte sig släktforskaren William Anderson (1805-1866) denna uppfattningen. Han menade att de flesta vännerna och anhöriga till High Stewards of Scotland var av normandiskt ursprung. Därför var det osannolikt att Walter fitz Alan brorson Robert Boyd skulle använda sig av ett keltiskt smeknamn eller riktigt efternamn som efternamn för sig själv och sin familj. Tvärtom borde det legat i Robert Boyds intresse att istället framhäva det normandiska och inte det keltiska, vilket gjorde att William Anderson istället trodde att namnet Boyt var av normandiskt eller eventuellt av saxiskt ursprung. Därmed måste klanen Boyd ursprung varit från Normandie eller från saxare som flyttade från England eller från den europeiska kontinenten till Skottland på 1100-talet, enligt denna uppfattningen.

I en tredje teori från 1946 hävdade historikern George Fraser Black (1866-1948) att klanen Boyd ursprung istället var i Morville i Normandie. Enligt honom var de första människorna från familjen Boyd i Skottland normandiska vasaller från den normandiska familjen de Morville som hade skaffat marker i Irvine och i Largs i North Ayrshire. George Fraser Black menade att efternamnet Boyd kanske kunde härledas från det då skotsk gäliska ordet Bod för den skotska ön Isle of Bute i Argyll and Bute. George Fraser Black gav exempel på att the Marquess of Bute kallades i skotsk gäliska för Morair Bhoid. Enligt moderna källor kallas Isle of Bute i skotsk gäliska för Eilean Bhòid och Eilean Bhòdach. På gäliska betyder boid "från Bute". Men det innebar inte att klanen Boyd ursprungligen kom från Isle of Bute. George Fraser Black trodde som sagt var att de kom från Normandie, men att namnet eventuellt kom från Isle of Bute.


9. Boyle, North Ayrshire

Andra regioner: East Ayrshire.
Ursprung: Beauville nära Caen i Normandie.


10. Brodie, Moray

Ursprung: osäkert, men det spekuleras i främst Piktland men också England eller engelsmän som sin tur var ättlingar till skandinaviska vikingar.

Klanen Brodie ursprung är osäkert. En stor del av klanens anteckningar och charters om klanens tidiga historia förstördes när klanen Gordon plundrade och tuttade eld på Brodie Castle 1645. Medlemmar från familjen Brodie nämndes dock i andra dokument. Det finns dokumenterade släktled och namn från dagens klanhövding och tidigare klanhövdingar samt många av deras fruar ända tillbaka till 1262. Klanen historia innan 1262 förblir fortfarande höjt i dunkel och istället baserat på spekulationer, men med dock ett undantag. 1972 hittade Mrs Helena Brodie of Brodie ett dokument från år 1000 på vinden till Brodie Castle. De visade på att familjen Brodie hade förbindelser till Durham i nordöstra England. Det bekräftade att familjen var en gammal släkt med förbindelser tillbaka i tiden innan exempelvis normanderna erövrade England på 1000-talet eller långt innan Elgin Cathedral byggdes i Elgin i Moray på 1200-talet. Dokumentet finns idag på British Museum i London. Kom klanen Brodie ursprungligen från nordöstra England var de antingen ättlingar till angler eller anglosaxare i Northumbria vars kungarike upphörde år 954, till anglosaxare i England eller ättlingar till människor i norra England som i sin tur var ättlingar till skandinaviska vikingar.

Bland forskarna tror man dock istället att klanen Brodie förmodligen har sitt ursprung i Skottland och inte England under medeltiden eller Skandinavien. Det beror på att klanen Brodie har sitt säte i Moray mellan Nairnshire och Morayshire vid den moderna gränsen som separerar de skotska högländerna från Moray. Regionen var ett starkt fäste och bosättning för pikterna innan år 900. På grund av detta har historikerna antagit att klanens ursprung kan ledas lång tillbaka i tiden i Skottland till förmodligen pikterna. Lokalt i Moray kallas familjen Brodie för the ancient Moravienses. Historikern Dr. Ian Grimble (1922-1995) trodde 1980 att familjen Brodie ursprungligen var en viktig piktisk familj som möjligen kunde kopplas samman med piktiska kungar. Därmed var deras ursprung i Piktland. Enligt andra historiker på 1990-talet kunde klanen Brodie vara ättlingar och en gren till den kungliga piktiska familjen Brude. Klanen Brodie starka kopplingar till området gör att det fortfarande anses vara en rimlig förklaring att deras ursprung var i Piktland. Det ligger också förstås i klanens intresse att deras ursprung var i Piktland eftersom det innebär att de är en uråldrig och anrik gammal skotsk släkt som fanns i Skottland innan Alba (Skottland) bildades.

På 1100-talet och/eller 1200-talet ägde Tempelherreorden en del marker i den här delen av Moray. Området som de ägde kallades för Temple Lands. Dessa marker var grannar till de marker som klanen Brodie ägde i regionen från åtminstone 1200-talet och framåt. Senare tog klanen Brodie över Tempelherreorden marker och klanen Brodie utökade sitt markareal. Det är osäkert ifall klanen Brodie tog sitt namn från markerna i Brodie eller ifall markerna namngavs efter klanen. På 1400- och 1500-talen var klanen Brodie inblandad i många klankonflikter och på 1600-talet var de covenanter. Senare gjorde några familjemedlemmar från klanen framgångsrika karriärer under det brittiska imperiet i det koloniala Indien.


11. Broun (Brown), East Lothian 

Andra regioner: Edinburgh, Galloway i Dumfries and Galloway och Tweeddale i Scottish Borders.
Ursprung: Frankrike och franska kungahuset enligt klanen själva, men eventuellt från Irland enligt forskare på 1990-talet.

En vanligare form av efternamnet Broun är Brown som i sin tur är det näst vanligaste efternamnet i såväl Skottland som i Canada, det tredje vanligaste efternamnet i Australien och det fjärde vanligaste efternamnet i England och i USA. Inom Skottland förekommer det mest i södra Skottland. Namnet syftar på färgen brun. I Old English charters var namnet ett adjektiv som syftade på brun eller mörkröd och ordet förekom inom Old English ända tillbaka till 600-talet. Det förekom också i fornhögtyskan 700-1050, i fornnordiskan 800- till 1200-talen samt i fornfranskan 800- till 1300-talen. Efternamnet har sitt ursprung i Skottland, England, Wales och Tyskland. I engelskan syftade namnet från början förutom på färgen också på en person med brunt hår, hy eller kläder. Namnet eller varianter av namnet förekommer idag i en rad olika länder och språk runt om i Europa. 

Skotska klanen Broun nuvarande klanhövding heter Sir Wayne Hercules Broun of Colstoun (f. 1952), 14th Baronet of Colstoun and Thornydykes. Han är född och bor i Australien. Han och hans familj hävdar att den skotska klanen Broun härstammar från Frankrike och Frankrikes tidigare kungahus. Familjens motto är “Floreat Majestas” som är latin och betyder låt majestät blomstra. Familjen har också på sin vapensköld tre heraldiska liljor som det franska kungahuset hade. 

Walterus Le Brun var ledare för en grupp av krigare i Frankrike på 1000-talet. Han reste från Frankrike till Skottland 1073 för att hjälpa Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 att skydda Alba mot eventuella framtida angrepp av William the Conqueror (1028-1087), kung av England 1066-1087. I början på 1100-talet blev Walterus Le Brun belönad av det skotska kungahuset med marker i Colstoun och i Gamilshiel. Colstoun hette ursprungligen Cumbercollstoun och ligger nära Haddington i East Lothian. Walterus Le Brun flyttade dit och där har sedan klanen Broun haft ett permanent boende sedan 1116. På platsen finns Colstoun House. Titeln baronet, Broun of Colstoun och Colstoun House är idag separerade inom två grenar av Broun, men Colstoun House räknas fortfarande som hela klanens stamgods.

På 1990-talet spekulerades det bland forskare att skotska klanen Broun istället kanske var av keltiskt ursprung och från Irland eftersom det forntida keltiska ordet för en domare var brehon i det medeltida Irland. Klanen Broun skulle då fått sitt namn från ordet brehon. Brehoner var en del av systemet i brehonernas lag som var lagar som styrde irländarna på medeltiden, inte minst under åren 800-1169 före normanders invasion av Irland 1169 men också på 1200- till 1600-talet.


12. Bruce, Fife

Andra regioner: Aberdeenshire, Annandale i Dumfries and Galloway, Clackmannanshire, Falkirk (council area), Moray, Perth and Kinross, Shetlandsöarna och South Ayrshire.
Ursprung: Normandie.
Septs: Airth, Bruwes, Bruss, Bruc, Bruys, Brues, Brice, Bryce, Bruce, Bruice, Bruis, Bruze, Broce, Brois, Broiss, Brose, Broise, Brouss, Brus, Bruse, Carlysle, Carruthers, Cowden, Crosbie, De Brix, Leggat, Randolph, Stenhouse.
Rivaler: Comyn och MacDougall.

En av få klaner som också varit kungliga under en period i form av Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329 och hans son David II (1324-1371), kung av Skottland 1329-1371. Huset Bruce regerade över Skottland i 65 år under perioden 1306-1371.

Efternamnet Bruce kommer från franska de Brus eller de Bruis. Skotska klanen Bruce kom ursprungligen från Bruis, numera kallad för Brix, mellan Cherbourg och Valognes i Manche i Normandie. Riddaren Robert I de Brus (1070-1141/1142), 1st Lord of Annandale 1113/1124-1138 flyttade 1106 från Normandie till norra England efter att Henry I (1068-1135), kung av England 1100-1135 och hertig av Normandie 1106-1135 erövrade Normandie i början av 1100-talet. Han är mer känd som Robert de Brus, 1st Lord of Annandale.

Robert de Brus återvände då och då till Normandie efter 1106 fast att han spenderade mycket tid i England där han lyckades erhålla herrgårdar och marker i Yorkshire . I Normandie lärde han känna skotten David I (1083/1085-1153), kung av Skottland 1124-1153 redan så tidigt som 1120. David I reste sedan hem till Skottland efter sommaren 1123 men innan april 1124. Sommaren 1123 spenderade han i södra England. I april 1124 dog den dåvarande skotska kungen Alexander I (1078-1124), kung av Skottland 1107-1124 och bror till David I. Skottland stod då utan kung. Enligt en del historiker reste David I upp till Skottland först efter att Alexander I dog.

Efter Alexander I död i april 1124 fanns det tre kandidater till den skotska tronen. Förutom David I också Máel Coluim mac Alaxandair (d. 1134 eller d. efter 1134) och William fitz Duncan (d. 1147), Mormaer of Moray 1130-talet till 1147. Máel Coluim mac Alaxandair var son till den skotska kungen Alexander I som dog 1124. William fitz Duncan var son till Duncan II (f. före 1060 och d. 1094), kung av Skottland 1094-1094. David I båda konkurrenter var också hans brorsöner eftersom han var lillebror till deras pappor. Dessutom var David I båda konkurrenter också söner till två av de tre senaste skotska kungarna under en tid då funderingar om förstfödslorätt sakta började växa fram i det skotska hovet. David I var visserligen lillebror till kungen Alexander I, men David I var den nionde och yngsta sonen till den femte senaste skotske kungen Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093.

Till skillnad från David I hade dock Máel Coluim mac Alaxandair och William fitz Duncan inget stöd från den engelska kungen Henry I. Den skotska aristokratin kunde antingen lyfta fram David I och godkänna honom som kung av Skottland eller gå i krig med både David I och Henry I. Máel Coluim mac Alaxandair valde krig. David I tog då till hjälp av förtrogna riddare och normander som bodde i England och i Normandie. En av dessa var Robert de Brus som 1124 reste upp till Skottland från norra England där han bodde eller från Normandie för att hjälpa David I att ta den skotska tronen. 

Det utkämpades ett våldsamt krigsslag mellan Máel Coluim mac Alaxandair och David I och deras anhängare, varav Robert de Brus och ett par andra normander slogs för David I. David I sida vann, men Máel Coluim mac Alaxandair lyckades klara sig oskadd och flydde till områden i Skottland som David I då ännu inte tagit kontroll över. David I blev kung av Skottland i april eller maj 1124. Sex år senare var Máel Coluim mac Alaxandair med i ett nytt försök med bl.a. Óengus of Moray (d. 1130) att störta den då skotska kungen David I i slaget vid Stracathro 1130, men försöket misslyckades och den skotska armén som var trogen David I vann krigsslaget. Máel Coluim mac Alaxandair flydde igen som i fallet 1124, men fortsatte att försöka avsätta David I i ett pågående civilt inbördeskrig från 1130 fram till 1134 då han fångades och sattes i fängelse i Roxburgh Castle i Scottish Borders. Efter 1134 är hans öde okänt.

Efter att David I blev kung av Skottland 1124 inrättade han det subgrevskapet Annandale i södra Skottland och markerna som ingick i det till sin normandiske vän och militära följeslagare Robert de Brus för att han hjälpte David I att ta den skotska tronen tillsammans med andra normander. Innan bildandet av Annandale 1124 var stora delar av det som blev Annandale styrt av David I eftersom han prins över Cumbrianerna 1113-1124. Det var ingen slump att Robert de Brus fick Annandale. Grevskapet Annandake fungerade från 1124 som en buffertzon mellan David I land i Starthclyde och i Cumbria och det skenbara oberoende herraväldet (lordship) eller kungariket Galloway i sydvästra Skottland. Norr om Galloway låg distriktet Carrick i South Ayrshire. Carrick tillhörde kungariket Galloway fram till 1186, men enligt en del historiker fungerade området också i praktiken som en buffertzon 1124 mellan kungariket Galloways kärna söderut i Galloway och Strathclyde i norr, trots att Carrick tillhörde kungariket Galloway. Med andra ord, norr om Galloway 1124 fanns Carrick som tillhörde kungariket Galloway och ännu längre norrut fanns Strathclyde och öster om Galloway fanns Annandale och i sydöst över vattnet från Galloway fanns Cumbria.

Det finns inga bevis för att Robert de Brus, 1st Lord of Annandale någonsin bosatte sig på sina skotska marker och gods. Troligen bodde han kvar i Yorkshire fram till sin död 1142, men ägde gods och marker i södra Skottland under perioden 1124-1138. Annandale stannade hos familjen Bruce i 188 år fram till 1312 då Thomas Randolph (1278-1332), 1st Earl of Moray och 8th Lord of Annandale blev regionens nya lord. 

1135 dog Englands kung Henry I. Han ville att hans dotter Empress Matilda (1102-1167), regent av England 1141-1141 (omtvistat) med titeln Lady of the English samt tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 och drottninggemål av tyskarna 1114-1125 skulle ta över Englands tron efter hans död ifall han saknade en manlig levande arvinge. Empress Matildas farfar var William the Conqueror (1028-1087), kung av England 1066-1087. Efter Henry I död gjorde Empress Matilda anspråk på den engelska tronen, men den gick istället till hennes kusin Stephen of Blois (1092/1096-1154) som blev Englands kung under namnet Stephen. Han var kung av England 1135-1141 och 1141-1154. Han var som Empress Matilda också släkt med William the Conqueror. Hans mor var Adela of Normandy (1067-1137), Countess of Blois 1089-1102 och William the Conqueror var hans morfar.

Men Skottlands kung David I vägrade erkänna att Stephen blev Englands nya kung 1135. Istället stödde han sin systerdotter Empress Matilda att ta över den engelska tronen. David I syster var Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 och fru till Henry I samt mor till Empress Matilda. David I svarade med att invadera Northumberland i norra England för att dels stödja sin systerdotter i kampen om den engelska tronen samt dels kunna utöka Skottlands territorium söderut under kaoset som rådde i England om vem skulle vara Englands regent. Detta kunde inte Robert de Brus tolerera. Konsekvensen blev att båda vännerna Robert de Brus och David I skildes åt. Robert de Brus avsade sig bittert sin trohet till den skotska kungen som han officiellt varit trogen sedan han blev lord av Annandale 1124.

I slaget Battle of the Standard i Cowton Moor nära Northallerton i Yorkshire mellan Skottland och England som England vann deltog Robert de Brus och hans äldste son Adam de Brus (d. 1143) på engelsmännens sida. Innan slaget vädjade Robert de Brus till David I att han skulle dra tillbaka sina trupper från norra Yorkshire till Skottland. Robert de Brus påpekade hur han och andra normander tillsammans med stöd av Henry I var med och hjälpte David I att ta bli kung över Skottland 1124 och inte hans rival Máel Coluim mac Alaxandair som också försökte bli Skottlands kung 1124. Dessutom framhöll Robert de Brus till David I om normanders inflytande av Skottland ända tillbaka till 1107.

Men dessa vädjanden var förgäves och ignorerades av David I. Robert de Brus lämnade då över sin skotska lordtitel Lord of Annandale och gav den och alla hans marker i Skottland till sin andre son Robert II de Brus (d. 1189/1194), 2nd Lord of Annandale 1138-1194 och mer känd som Robert de Brus, 2nd Lord of Annandale. Däremot behöll pappan Robert de Brus, 1st Lord of Annandale sina herrgårdar och marker i England. Därefter anslöt sig pappan Robert de Brus, 1st Lord of Annandale som inte längre var Lord of Annandale, och hans äldsta son Adam till den engelska sidan i slaget Battle of the Standard. Sonen Robert de Brus, 2nd Lord of Annandale däremot stödde troget David I och kämpade på den skotska sidan i Battle of the Standard mot engelsmännen och mot sin far och sin bror. Enligt familjen Bruce traditionella berättelser tillfångatog pappan Robert de Brus, 1st Lord of Annandale sin son Robert de Brus, 2nd Lord of Annandale i slaget och lämnades över honom till den engelska kungen Stephen.

Efter Robert de Brus, 1st Lord of Annandale död ärvde äldsta sonen Adam de Brus alla pappans herrgårdar och marker i England helt enligt den då rådande lagen förutom några redskap för odling av vete från en gård i Skelton, Yorkshire som Robert de Brus, 2nd Lord of Annandale fick. Däremot kunde Robert de Brus, 2nd Lord of Annandale behålla sin skotska lordtitel och markerna i Skottland som han erhållit och säkrat för sig själv under pappans levnad eftersom de inte påverkade av arvet. Därmed var han inte lottlös efter sin pappas död som han annars varit ifall han slagit på engelsmännens sida i Battle of the Standard som sin bror Adam och därmed inte kunnat ta över pappans marker i Annandale 1138. Robert de Brus, 2nd Lord of Annandale dog 1189 eller 1194. 112 eller 117 år och fem generationer efter hans död blev hans sonson sonson son Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Idag heter Bruce klanhövding Andrew Douglas Alexander Thomas Bruce (f. 1924), 11th Earl of Elgin and 15th Earl of Kincardine 1968-idag och mest känd som Andrew Bruce, 11th Earl of Elgin. Han bor i Broomhall House nära Dumfermline i Fife.


13. Buchan, Buchan i nordöstra Aberdeenshire.

Ursprung: okänt, men familjen har levt i Aberdeenshire sedan början av 1300-talet.
Septs: har inga officiella septs.
Allierad: Farquharson.

Klanen Buchan är en sept till klanen Cumming (Comyn). Klanen Buchan ska ej blandas ihop med klanen Buchanan. Det fanns en del Buchan innan 1446 i Aberdeen och i Aberdeenshire som Ricardus de Buchan i Aberdeen år 1207, men Andrew Buchan (f. före 1446 och d. efter 1457), 1st of Auchmacoy anses generellt vara klanen Buchan första klanhövding. Han var också känd som Andrew Buchan of Achmakwy. Hans familj och förfäder hade troligen marker i eller vid trakterna vid Auchmacoy eller vid Auchmacoy och Oykthorn i nordöstra Aberdeenshire sedan början av 1300-talet. Var de kom ifrån ursprungligen innan 1300-talet är okänt. Andrew Buchan, 1st of Auchmacoy är den nuvarande klanhövdingen John Charles Augustus David Buchan of Auchmacoy, younger (f. 1963) farmor farfar morfar farfar farfar farfar farfar farfar.


14. Burnett, Aberdeenshire

Andra regioner: Aberdeen, Edinburgh, Fife och Scottish Borders. 
Ursprung: England eller Normandie.

Klanen Burnett som också kallas för The House of Burnett är en låglands- och gränsklan som består av flera grenar som Burnet, Burnette, Burnard (senare Burnett) och Bernard. Nuvarande hövdingen som är klanhövding över alla grenarna heter James Comyn Amherst Burnett of Leys, Baron of Kilduthie. Klanen Burnett tros ursprungligen ha kommit till Skottland från det anglosaxare i England på 1000- eller 1100-talen eller från normander i Normandie på 1100-talet.


15. Cameron, Lochaber i sydvästra Highland

Ursprung: osäkert, men det spekuleras främst i västra Highland eller Danmark.
Septs: Chalmers, Chambers, Clark, Clarke, Clarkson, Cleary, Clerk, Dowie, Gibbon, Grimesey, Kennedy, Krywonis, Leary, Lokcick, Lonbie, Lonie, MacAldowie, MacAlonie, MacChlerich, MacChlery, MacClair, MacClerie, MacElhaney, MacGillery, MacGillonie, MacIldowie, MacKail, MacKell, MacLear, MacLeary, MacLerie, MacMartin, MacOnie, MacOstrich, MacOurlic, MacPhail, MacSorley, MacUlric, MacUlrig, MacVail, MacWalrick, Martin, Paul, Sorley, Sorlie, Taylor
Allierade: MacDonald (Donald) och MacMillan.
Rivaler: Chattan (Chattan Confederation), Grant, Mackintosh och Macpherson.

Klanen Camerons ursprung är osäkert. Det finns olika teorier varav en del går in i varandra. Enligt ett dokument från klanen själva härstammade klanen enligt den gamla traditionen från en son från Danmarks kungafamilj. Denna son hjälpte Fergus II att bli kung av Dál Riata. Enligt den teorin är klanen Cameron ursprungligen från Danmark. Enligt den gamla traditionen fick sedan klanen Cameron stamfader sitt namn från sin krokiga näsa, på skotsk gäliska cam-shròn. Sådana smeknamn var vanliga i kulturer där de talade gäliska eller senare skotsk gäliska. Det förekom också att anhöriga till personen sedan antog namnet som deras.

Enligt traditionen var Angus I (f. 1000) klanen Camerons första klanhövding. Hans ursprung är okänt. Angus I fru hette Marion (f. 1000). Hennes bror var Banquo som i berömda William Shakespeare (1564-1616) tragedi Macbeth mördades av Macbeth, (d. 1057), kung av Alba 1040-1057. Marion och Banquo var barn till Kenneth III, Thane of Lochaber som också är känd som Kenneth, Thane of Lochaber III. Klanen Cameron sjunde klanhövding John de Cameron VII (1255-1320) ledde enligt traditionen klanen Cameron på den skotska sidan i slaget vid Bannockburn 1314 mellan Skottland och England. Hans son John Ochtery Cameron VIII (f. 1280) ledde klanen Cameron på Skottlands sida i slaget i Halidon Hill mellan Skottland och England 1333. John Ochtery Cameron son Allan MacOchtery Cameron IX (1306-1390) var enligt traditionen klanen Cameron klanhövding vid delar av tidpunkten då Robert II (1316-1390) var kung av Skottland 1371-1390. Allan MacOchtery Cameron IX var pappa till Donald Dubh Cameron XI (1380-1460) som levde i Lochaber i slutet av 1300-talet och på 1400-talet. Donald Dubh Cameron XI kallades ofta bara för Donald Dubh Cameron.

9. Angus I (f. 1000) - farfar farfar farfar farfar far - klanen Camerons första klanhövding enligt traditionen
8. Gillespick II (f. 1045) - farfar farfar farfar farfar
7. John III (f. 1085) - farfar farfar farfar far
6. Robert IV (1136-1216) - farfar farfar farfar
5. John de Cameron V (f. 1190) - farfar farfar far
4. Robert de Cameron VI (1230-1296) - farfar farfar
3. John de Cameron VII (1255-1320) - farfar far
2. John Ochtery Cameron VIII (f. 1280) - farfar
1. Allan MacOchtery Cameron IX (1306-1390) - far
0. Donald Dubh Cameron XI (1380-1460) - klanen Cameron första riktiga äkta klanhövding enligt klanen Cameron själva. 

Årtalen från Angus I till Donald Dubh Cameron XI då de föddes och dog är tagna från en källa till en av klanen Camerons grenar, men som med all sannolikhet är fel ovan. Se de mer som en indikation på under vilket århundrade de levde samt deras inbördes relationer till varandra än som faktiska årtal då de föddes och dog. Däremot enligt huvudklanen själva levde Donald Dubh Cameron i slutet av 1300-talet och på 1400-talet.

Angus I var enligt traditionen farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar till till nuvarande klanhövdingen Donald Angus Cameron (f. 1946), 27th Lochiel. 24 led tillbaka. Donald Dubh Cameron XI var enligt traditionen farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar far till Donald Angus Cameron, 27th Lochiel. 15 led tillbaka. 

Det finns en till teori till klanen Camerons ursprung. Den går visserligen in i den gamla traditionen som började med Angus I år 1000. På 1200- och 1300-talen var klanerna Chattan och Donald (MacDonald) samt stammen Mael-anfhaidh de viktigaste stammarna i Lochaber, enligt klanen Cameron. Mael-anfhaidh bestod av de tre huvudstammarna MacGillonie of Strone, MacMartin of Letterfinlay och MacSorlie of Glennevis (Sliochd Shoirle Ruaidh). Första stammen kallades också bara för Macgillonie (Mac ghille-anfhaidh). I slutet av 1300-talet gifte sig Donald Dubh Cameron från stammen MacGillonie of Strone med dottern till MacMartin of Letterfinlay hövding. Donald Dubh Cameron levde i Lochaber. Tack vare detta äktenskap eller på egen hand övertog han sedan ledarskapet från konfederationen av stammarna MacGillonie of Strone, MacMartin of Letterfinlay och MacSorlie of Glennevis. Sedan bildades gradvis klanen Cameron ur dessa stammar eller gradvis införlivades dessa stammar med familjen Cameron från stammen MacGillonie of Strone som i sin tur bildade klanen Cameron. Donald Dubh Cameron var därmed klanen Cameron första riktiga och första äkta klanhövding i det som blev klanen Cameron, enligt klanen Cameron själva. 1472 erkändes klanen officiellt i en charter.

Enligt tolkningen av denna teori kan man inte spåra klanens ursprung mer än till stammen MacGillonie of Strone i Lochaber på 1200- och 1300-talen. Klanen har därför sitt ursprung i västra Highland på 1200- och 1300-talen enligt teorin. Dessförinnan är dess ursprung okänt. Enligt boken Collins Scottish Clan & Family Encyclopedia från 1994 av George Way och Romilly Squire var klanen Cameron ursprung därför troligen från stammen MacGillonie eller från medeltidsfamiljen Cameron of Ballegarno som levde i Fife. Enligt den gamla traditionen kan man däremot fortsätta spåra klanen från Donald Dubh Cameron i slutet av 1300-talet och 1400-talet tillbaka till Angus I och 1000-talet.

Enligt traditionen var klanerna Cameron och Chattan Confederation två rivaliserande fientliga stammar. Enligt skotske filosofen John Major (1467-1550) delade klanerna Cameron och Chattan Confederation samma ursprung och samma klanhövding ursprungligen, men detta påstående saknar grund och inga bevis har hittats som stödjer det.

Oavsett teori är alla teorierna överens om att klanen Cameron etablerade sig som klan och höglandsklan i Lochaber i sydvästra Highland i början på 1400-talet eller tidigare. Eftersom Donald Dubh Cameron från början kom från stammen MacGillonie of Strone kallades ibland klanen Camerons första klanhövdingar eller huvudsakliga ledare innan Donald Dubh Cameron för MacGillonay. Sedan 1400-talet efter Donald Dubh Cameron har klanen Camerons klanhövdingar istället oftare kallats för Mac Dhomnuill Dubh med hänvisning till klanen Camerons första riktiga klanhövding Donald Dubh Cameron. Donald Dubh Cameron vet man idag med all övertygelse var förfader till dagens klanhövding Donald Angus Cameron, 27th Lochiel. Man kan spåra släktleden mellan de två med all säkerhet och man vet också att de verkligen existerade och inte var skrönor.

Sedan 1495 har den som är klanhövding för klanen Cameron också vanligen kallats för Lochiel eftersom det var 1495 som Cameron klanhövding Ewen Cameron of Lochiel (d. 1547) fick en bekräftelse av James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 att han erhållit mark i Lochiel. På klanens marker i västra Highland ligger Skottlands högsta berg Ben Nevis som är 1344 meter högt.


16. Campbell, Argyll

Andra regioner: Clackmannanshire, East Ayrshire, Highland, Perth and Kinross och Stirling (council area).
Ursprung: enligt traditionen britoner från kungariket Strathclyde, men enligt historiska skriftkällor från Argyll eller från östra centrala Skottland i området där Edinburgh ligger idag.
Septs: Arthur, Bannatyne, Ballantyne, Blanton, Burnes, Burness, Burnett, Burns, Caddell, Cadell, Calder, Cattell, Connochie, Conochie, Denoon, Denune, Gibbon, Gibson, Harres, Harris, Hawes, Haws, Hawson, Hastings, Isaac, Isaacs, Iverson, Kellar, Keller, Kissack, Kissock, Lorne, Louden, Loudon, Loudoun, Lowden, Lowdon, MacArtair, MacArthur, MacCarter, MacColm, MacColmbe, MacConachie, MacConchie, MacConnechy, MacConochie, MacDermid, MacDermott, MacDiarmid, Maceller, MacElvie, Macever, MacGibbon, MacGlasrich, MacGubbin, Macgure, MacIsaac, MacIver, MacIvor, MacKellar, MacKelvie, MacKerlie, MacKessack, MacKessock, MacKissock, MacLaws, MacLehose, MacNichol, MacNocaird, MacOran, Macowen, MacPhedran, MacPhederain, MacPhun, MacTause, MacTavish, MacThomas, Macure, McKerrow, Moore, Muir, Ochiltree, Orr, Paterson, Pinkerton, Riddell, Tanner, Taweson, Tawesson, Thomas, Thomason, Thompson, Thomson, Tonner, Torrie, Torry, Ure
Allierade: Bruce, Buchanan, Drummond, Forbes, Grant, Leslie, MacCallum, MacEwen, MacInnes, Maclachlan, Malcolm, Menzies, Scott och Stewart of Balquhidder.
Rivaler: Arthur, Calder, Lamont, MacAlister, MacDonald (Donald), MacDougall, MacGregor, Mackinnon, MacLaren, MacLea, Maclean, Macnaghten och Sinclair.

Klanen har ägt minst 17 slott genom århundradena.


17. Carmichael, South Lanarkshire

Andra regioner: East Lothian och Scottish Borders. 
Ursprung: okänt före 1200-talet. 
Allierad: Douglas. 

Klanen är en sept till klanerna Douglas och MacDougall samt till två av klanen Stewart grenar Stewart of Appin och Stewart of Galloway. I nästan 800 år sedan första halvan av 1200-talet fram till idag har de huserat i Lanarkshire. Var de bodde eller kom ifrån innan 1200-talet är okänt. 1414 ingick socknarna Carluke, Carmichael och Pettinain i markerna till baroniet the Barony of Carmichael i South Lanarkshire. Barony of Carmichael ägdes av klanen Carmichaels klanhövding och täckte år 1414 en yta på ca 56,656 miljoner m2. Det motsvarar en yta på 7935 fotbollsplaner. Klanen Carmichael har ägt sex slott sedan 1200-talet.


18. Carnegie, Aberdeenshire och Angus

Ursprung: okänt före 1358. 
Allierad: Lindsay. 

Klanen härstammar från John de Balinhard (d. 1370) som 1358 beviljades land och barony of Carnegie i Carmyllie i Angus av Walter de Maule. Hans nya namn blev då John de Balinhard de Carnegie och räknas som klanen Carnegies stamfader. Det spekuleras i att han var son till Jocelyn de Balinhard, men det finns det inga bevis för. Var familjen Balinhard kom ifrån ursprungligen är okänt. Från John de Balinhard son Duthac de Carnegie (d. efter 1367) eller sonson Duthac de Carnegie (d. 1411) härstammar grenarna Carnegie of Southesk och Carnegie of Ethie. Ett släktled mellan John de Balinhard och Walter de Carnegie: 
4. Jocelyn de Balinhard? - eventuellt farfar farfar
3. John de Balinhard (d. 1370) - farfar far
2. Duthac de Carnegie (d. efter 1367), Burgess of Aberdeen - farfar
1. Duthac de Carnegie (d. 1411) - far
0. Walter de Carnegie (f. 1411 eller tidigare och d. innan 1479), 2nd Laird Kinnaird


19. Cathcart, Glasgow

Ursprung: spekuleras i första hand Bretagne och i andra hand Normandie.


20. Charteris, East Lothian 

Ursprung: Chartres, sydväst om Paris i Frankrike.
Rivaler: Douglas, Kirkpatrick och Ruthven.


21. Chattan (the Chattan Confederation), främst Highland men också Aberdeenshire och Perth and Kinross.

Ursprung, enskilda klanen Chattan, pre 1300-talet: fem möjliga ursprung, 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen.
Ursprung, the Chattan Confederation: skotska högländerna. 

Klanen Chattan, också kallad för the Chattan Confederation, är en höglandsklan och ett förbund av tolv separata klaner som från början hade egna klanhövdingar, men som förenades under medeltiden i de skotska högländerna i ett förbund under en klanhövding. De hjälpte varandra främst från 1300-talet till slutet av 1700-talet i svåra tider och gav skydd åt varandra vid behov. Namnet Chattan uttalas som engelska Hattan, enligt klanen MacBean. 


Ursprung

Det finns fem teorier till den enskilda klanen Chattans ursprung: 
1) En teori är att den fick sitt namn Chattan från chatter, på engelska Chatti, som drevs ut av romarna från sina hem i den delen av Gallien som motsvarar dagens Belgien, Luxemburg eller Frankrike. Dessa chatter i Gallien kom ursprungligen från nordvästra Tyskland vid norra delen av floden Weser innan de flyttade till Gallien. 
2) En annan teori är att klanen Chattan kom från Sutherland i norra Skottland och fick sitt namn från Catav i Sutherland. 
3) En tredje teori som är den mest accepterade teorin är att klanen Chattan härstammade från Gillichattan Mor som jobbade för Cathan, också känd som Saint Cathan samt som Catan och Cattan. Cathan var en irländsk munk som missionerade kristendomen i de skotska Hebriderna på 500-talet, bl.a. på Isle of Bute i dåvarande kungariket Dál Riata. Gillichattan Mor antas ha arbetat inom kyrkan i klostret i Ardchattan nordöst om Oban i norra Argyll and Bute. 
4). En fjärde teori är att klanen härstammade från Gille Chattan Mor som levde på 800-talet i det som idag är Argyll and Bute. Han var klanhövding för klanen Chattan enligt teorin. Gille Chattan Mor uppkallades efter Cathan. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 tvingade en av Gille Chattan Mor söner, som var Macphersons första klanhövding enligt teorin, att flytta till Lochaber i sydvästra Highland. 
5). En femte teori är att klanen Chattan härstammade från Gilcarton Mor, också känd som framförallt som Gillicattan Mor men också som Gillcarten Mor och Gilliecattan Mhor. Han levde i Skottland på andra delen av 1000-talet och första delen av 1100-talet. Enligt teorin var han klanen Chattans första klanhövding. 

Trots att teori 3 är den mest accepterade teorin angående klanen Chattans ursprung brukar däremot teori 5 vara den som flest förespråkar när det gäller Chattans sex första klanhövdingar. Ofta brukar teori 3 nämnas först och därefter följas av teori 5, vilket gör att både klanens ursprung tillbaka till 500-talet och flera av klanens tidiga kända klanhövdingar under högmedeltiden år 1001-1300 kommer med i samma historia innan klanen Mackintosh kommer in i bilden 1291. Detta är dock en förenkling och en stor förändrad anpassad historia med allt vad det innebär i brister av tolkningen av verkligheten. 


1000-talet - Lochaber i sydvästra Highland

På första halvan av 1000-talet när Malcolm II (d. 1034) var kung av Alba 1005-1034 ägde klanen Chattan land i Glenloy och marker vid Loch Arkaig. Loch Arkaig ligger i Lochaber i sydvästra Highland. Söder om Loch Arkaig och nordöstnord om Fort Williams i Lochaber blev en byggnad och dess efterföljande Tor Castle på samma plats säte för Chattans klanhövdingar på 1000- eller 1100-talen. Möjligen blev Tor Castle säte för Chattans klanhövdingar först på 1100-talet, vilket då betydde att byggnaden som stod på platsen innan Tor Castle fanns inte huserades av klanen Chattan. 

Chattans första klanhövding Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan under högmedeltiden bodde och levde troligen i Lochaber. Han fick sonen Diarmid/Diarmuid 2nd chief of Clan Chattan som fick sonen Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan. Den senare efterträddes som klanhövding av Chattan av sin son Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan. Muirach var också känd som Muireach, Murdo Cattenach, Muirach MacGillichattan. Han nämns ofta i moderna texter med det troligen felaktiga namnet Muirach Macpherson trots att han sannolikt inte hette Macpherson i efternamn. Muirach levde och arbetade som präst i Kingussie i Badenoch i Highland. Kingussie ligger 81 km nordöst om Tor Castle bilvägen. Muirach fick flera barn. Äldsta sonen Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan blev klanhövding för klanen Chattan. Sannolikt verkade och levde han i Lochaber. Muirachs femte äldsta son Ewan Ban Macaphersein (levde 1214-1249), 1st chief of Clan Macpherson grundade klanen Macpherson. Se klanen Macpherson för mer information. Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan fick sonen Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan. Hans farfar farfar far var Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan. 

f = far

5. Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan - fffff
4. Diarmid/Diarmuid, 2nd chief of Clan Chattan - ffff
3. Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan - fff
2. Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan - farfar
1. Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan - far
0. Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan

Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan fick dottern Eva. 1291 gifte hon sig med klanen Mackintosh klanhövding Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh. Vid tidpunkten då de gifte sig var Eva det enda levande barnet till Gilpatric eller Dougal Dall. När Gilpatric eller Dougal Dall dog i början på 1300-talet blev hans svärson Angus Mackintosh klanhövding för båda klanerna Mackintosh och Chattan under namnet Angus Mackintosh, 6th chief of Clan Mackintosh and 7th chief of Clan Chattan. Som klanhövding för Chattan och gift med Eva kom han också över Chattans land i Glenloy och marker vid Loch Arkaig. Hjärtat i klanen Mackintosh marker fram till slutet av 1200-talet låg i markerna i Petty i Inverness-shire där Mackintosh klanhövdingar också begravdes. Petty ligger strax nordöst om Inverness i Highland. Enligt the Clan Chattan Association hade dock klanen Mackintosh kvar marker i Petty på 1300-talet. Centrum för klanen Mackintosh flyttades till sydöst om Inverness på 1300-talet första hälft efter en sväng först i Lochaber i sydvästra Highland och sedan en sväng i Rothiemurchus Forest i östra Highland. Angus flyttade från regionen vid Inverness i Highland till hennes trakter i Lochaber i sydvästra Highland efter att han gifte sig med henne 1291. 

Det var inte självklart att Angus Mackintosh skulle bli klanhövding för klanen Chattan. Det ifrågasattes huruvida om Evas linje kunde ärva det, som i sin tur därefter möjliggjorde att hennes make kunde bli klanhövding för klanen Chattan. Ledare från klanen Macpherson hänvisade till att de var släkt och ättlingar till Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan som levde större delen av sitt liv på 1100-talet och som dog i början på 1200-talet. Muirach var far till Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan, farfar till Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan och farfar far till Eva. Klanen Macpherson var ättlingar till Ewan Ban Macaphersein (levde 1214-1249), 1st chief of Clan Macpherson. Ewan var bror till till Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan. Båda var söner till Muirach, 4th chief of Clan Chattan. Som ättlingar till Muirach ansåg klanen Macphersons ledare att en av deras ledare också hade rätt att bli klanhövding för klanen Chattan. 

Arvslinjen för klanen Chattan klanhövdingar gick enligt följande:
1. Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan
2. Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan - son
3. Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan - sonson
4. Eva - sonsondotter, vars make Angus Mackintosh blev 7th chief of Clan Chattan

Klanen Macpherson tyckte den borde gått så här:
1. Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan
2. Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan - son
3. Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan - sonson
4. en person hos klanen Macpherson som var ättling till Muirach femte äldsta son Ewan Ban Macaphersein (levde 1214-1249), 1st chief of Clan Macpherson - sonsonson

Enligt klanen Macpherson hade deras kandidat då varit släkt med Muirach enligt följande: 
0. Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan
1. Ewan Ban Macaphersein (levde 1214-1249), 1st chief of Clan Macpherson, som också var bror till Gillcattan, 5th chief of Clan Chattan - son
2. en son till Ewan - sonson
3. en son till Ewans son - sonsonson

Enligt Macpherson hade deras kandidat som sonsonson varit ättling i rakt nedstigande led till en klanen Chattans tidigare klanhövdingar, dvs. till Muirach, 4th chief of Clan Chattan. Dessutom hade Macphersons man också varit brorson son till Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan. Angus Mackintosh som blev 7th chief of Clan Chattan hade däremot inga blodsband till Muirach, 4th chief of Clan Chattan. Å andra sidan fick han och Evas son William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan direkta blodsband till tidigare klanhövdingar för klanen Chattan eftersom William var dotterson till Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan. Denna konflikt pågick i över 200 år fram till början av 1500-talet.

Angus Mackintosh och hans Eva bodde på Tor Castle i Lochaber. Chattans klanhövdingar innan Angus hade också bott där. Paret bodde på Tor Castle tillsammans med sina barn fram till att de tvingades flytta till Rothiemurchus Forest nära Aviemore i östra Highland på grund av fiendskapen med Aonghas Óg of Islay (d. 1330), också känd som Aonghas Óg MacDomhnaill. Angus Mackintosh tvingades lämna markerna vid Loch Arkaig. Konsekvensen av den flytten blev att klanen Cameron då ockuperade klanen Chattans marker vid Loch Arkaig. Klanen Cameron hävdade att markerna hade övergivits och att de därför hade rätt till att ta dem. Detta var starten på en lång och bitter fejd som utkämpades i mer än 330 år mellan klanerna Chattan och Cameron fram till 1666. Angus, Eva och deras barn flyttade med tiden till trakterna sydöst om Inverness. Deras son William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan flyttade 1336 till Moy vid sjön Loch Moy sydöst om Inverness. Trakterna sydöst om Inverness har sedan 1336 varit hjärtat för klanen Mackintosh. 


Klanen blev en allians på 1300-talet

Enligt den gängse uppfattningen var Chattan en enskild klan fram till 1300-talet. Mackintosh klanhövdingar var också klanhövdingar för Chattan från början av 1300-talet. I början av 1300-talet eller under 1300-talet upplöstes den enskilda klanen Chattan efter att den utvecklades och övergick till en klan som var ett förbund som bestod av en allians av flera klaner från: 
1) ättlingar till ursprungliga enskilda klanen Chattan
2) klanen Mackintosh och flera grenar till dem, varav en del blev egna klaner
3) klaner ej släkt med Chattan från far till son eller inte släkt alls med Chattan

På 1300-talet till 1609: 
1) de fyra klanerna Cattanach, MacBain (MacBean), MacPhail och MacPherson vars medlemmar var ättlingar till den ursprungliga klanen Chattan och en av dess klanhövdingar. Exempelvis var klanen Macpherson ättlingar till Muirach, 4th chief of Clan Chattan som var präst i Kingussie i Badenoch i Highland. Klanen Macpherson härstammar från hans son Ewan Ban Macaphersein, 1st chief of Clan Macpherson. Klanen MacBain sägs gick med eller hade gått med alliansen Chattan omkring 1334. Det förekommer dock uppgifter bland en del historiker att MacPhail gick med Chattan först 1609. Cattanach gick med Chattan någon gång från 1300-talet till 1609. På 1600-talet gick klanen MacPhail med i Chattan. 

Från 1300-talet fram till 1609 också:
2a) klanen Mackintosh, vars sjätte klanhövding Angus Mackintosh gifte sig med Eva 1291. Klanen Mackintosh var med och bildade förbundet Chattan på 1300-talet. 

2b) flera av klanen Mackintosh grenar, varav en del också blev egna klaner vid denna tid. Klanerna MacThomas och Shaw samt grenen the Ritchies som alla uppstått från klanen Mackintosh samt klanen Farquharson som uppstod från klanen Shaw anslöt till förbundet Chattan under denna perioden. Från 1300-talet till 1543 var klanen Shaw en sept till klanen Chattan. Klanmedlemmar från klanen Shaw stred för Chattan i konflikter med andra klaner från 1300-talet. Exempel på det var i fejderna mot klanerna Comyn (Cumming) och Cameron, fast då stred klanen Shaws medlemmar och deras förfäder som Mackintoshes som många av dem också var. Chattan hade varit i långvarig fejd med Cameron, vilket hotade hela stabiliteten i en del av Highland på 1300-talet. Det slutade med att de båda klanerna stred mot varandra i något som kunde liknas vid ett krigsslag med klanen Shaws medlemmar som stred som Mackintoshes på Chattans sida. Klanen Shaw blev en av Chattans viktigaste septs i slutet av medeltiden. 22 maj 1543 gick klanen Shaw med i klanen Chattan efter att Angus Tordarroch (f. 1500), 8th chief of Clan Shaw och 3rd chief of Clan Ay, också känd som Angus MacRobert of Tordarroch, skrev på ett avtal i Inverness. Klanen gick från att vara en sept till att bli en medlem i Chattan. Klanen Farquharson gick med i Chattan 1595. 4 april 1609 undertecknade klanen Shaw of Tordarroch (Shaw) på ett liknande avtal igen med Chattan som de gjorde 1543 som många andra av Chattans klaner gjorde. Shaw hade dock som klan varit medlemmar i Chattan sedan 1543. Klanen Ritchies gick med Chattan någon gång från 1300-talet till 1609, men är inte medlemmar längre. 

Från 1300-talet fram till 1609 även:
3) andra klaner som inte var släkt med de andra ovan nämnda genom blod eller inte släkt alls. Dessa var klanerna Davidson, Macandrew, MacGillivray, Macqueen samt MacIntyre of Badenoch och Maclean of Dochgarroch. De två sistnämnda var grenar från klanerna MacIntyre och Maclean. Enligt den officiella versionen var det hela klanen Macqueen som gick med Chattan, men enligt en del historiker var det Macqueens gren Macqueen of Strathdearn som gick med Chattan. Även grenen Macqueen of Pollochaig nämns ibland bland andra historiker. Klanerna Davidson och MacGillivray gick med Chattan redan på 1300-talet medan Macqueen gick med Chattan på 1400-talet. Möjligen gick Maclean of Dochgarroch förfäder med Chattan redan efter 1411. Maclean of Dochgarroch kan också ha gått med Chattan på 1500-talet efter 1509 eller var en sept till Chattan från strax efter 1411 eller från 1500-talet till 1609, men officiellt gick de med Chattan 1609. 

Med släkt genom blod syftas genom direkt blod på den manliga sidan från far till son och inte från mor till son eller mor till dotter. Klanen Davidson härstammade från Chattans första klanhövdingar. Enligt den troligaste versionen om deras härkomst var deras stamfader David Dubh (Dhai Dhu) släkt med den enskilda klanen Chattans klanhövdingar genom hans mor Slane Mackintosh. Slane var dotter till Eva och hennes man Angus Mackintosh, 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan. Eva var dotter till Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan. David Dubh var med andra ord dotterdotter son till Chattans sjätte klanhövding. Släktskapet till Chattan låg via hans mor Slane och inte genom hans far Donald Comyn. 

Klanen MacGillivray däremot hade inga släktskap alls till klanen Chattan. De anslöt till Chattan på 1300-talet efter att de hade fått beskydd av Mackintosh klanhövding som också var klanhövding för Chattan. MacGillivray var den första klanen som gick med Chattan som inte hade några blods- eller familjeband till Chattan, vare sig från far till son, far till dotter, mor till son, mor till dotter, maka till make eller andra konstellationer som t.ex. släktskap genom kusiner. På 1490-talet gick MacIntyre of Badenoch med i klanen Chattan. De var en gren av klanen MacIntyre och hade heller inget släktskap till klanen Chattan. Se klanen MacIntyre. 

Årtal när klanerna gick med i förbundet Chattan: 
1300-talet: Davidson, MacGillivray, Mackintosh, MacPhail (ev. först år 1609) och Macpherson
1334: MacBain (MacBean) - senast detta år 1400-talet: Macqueen
1400-talet till 1609: MacThomas
1490-talet: MacIntyre of Badenoch
1543: Shaw - sept till Chattan från 1300-talet till 1543
1595: Farquharson 
1609: Maclean of Dochgarroch - gick möjligen med på 1400- eller 1500-talen
1600-talet: MacPhail
samt: 
1300-talet till 1609: Cattanach, Macandrew och Ritchies - de tre klanerna är inte längre medlemmar i Chattan

Från vilka länder Chattans klaner ursprungligen härstammade ifrån: 
- Skottland/Irland 5 st
- Skottland/Tyskland 4
- Irland/Norge 3
- Piktland/Norge 1
- Skottland, Normandie, Frankrike, Belgien eller Tyskland, mix av teorier 1
- Irland 1

Inräknat Piktland i Skottland härstammade Chattans klaner från: 
- Skottland/Irland 5 st
- Skottland/Tyskland 4
- Irland/Norge 3
- Skottland/Norge 1
- Skottland, Normandie, Frankrike, Belgien eller Tyskland, mix av teorier 1
- Irland 1

Av de femton klanerna anses ingen klan komma enbart från Skottland. I fjorton av de femton klanerna finns två möjliga ursprung eller mix av ursprung från minst två länder. Det är endast en klan av femton som både legender och historiker är överens kommer från ett och samma land, dvs. Irland. 

Inräknat enskilda länder från mixarna som Chattans klaner härstammade ifrån: 
- Skottland 11
- Irland 9
- Tyskland 5
- Norge 4
- Belgien 1
- Frankrike 1

Av de femton klanerna finns det teorier att elva har sitt ursprung i Skottland, vilket motsvarar sjuttiotre procent av klanerna. Övriga fyra härstammar enbart från Irland/Norge eller Irland. I dessa fyra övriga klaner nämns inte Piktland eller Skottland som möjligt ursprungsland vare sig bland legender eller hos historiker. I sextio procent av klanerna, i nio av femton, nämns Irland som möjligt ursprungsland. Tyskland förekommer i en tredjedel och det beror på att hos den enskilda klanen Chattan finns det teorier att de möjligen härstammade från chatter från Belgien, Luxemburg eller Frankrike vars ursprung var Tyskland. Norge förekommer i ungefär i en fjärdedel, dvs. hos fyra av femton klaner. Trots att en del klaner i Skottland härstammade från Frankrike var det franska inflytande litet hos förfäderna till Chattans klaner. Istället var de utpräglade skotska eller irländska samt lite tyska och norska. 


The Chattan Confederation samt William Forbes Skene

Nya förbundet Chattan bildades i början på 1300-talet eller under 1300-talet, som helt klart var nära sammanflätat till klanen Mackintosh, fortsatte att heta Chattan från 1300-talet och framåt. De fortsatte att betraktas som en klan. Klanen Chattan kallades också för the Chattan Confederation under årens lopp efter 1300-talet. Chattan fortsatte att ledas av klanen Mackintosh klanhövdingar från början av 1300-talet fram till 1938. I över 200 år från början av 1300-talet till början av 1500-talet utmanades Chattans ledarskap som nämnts av klanen Macpherson. Macpherson var en av Chattans klaner och de ansåg under denna perioden att Chattans klanhövdingar borde ha kommit från klanen Macpherson och inte från Mackintosh. 

Den skotske 1800-tals historikern och antikvarien William Forbes Skene (1809-1892) hade däremot en annan uppfattning hur klanen Chattan bildades innan alliansen med Mackintosh. Enligt Skene var klanerna Day (Davidson) och Vuirich (Macpherson) de ursprungliga grundarna av förbundet Chattan som refererades som gamla Chattan (old Clan Chattan). Till dessa anslöt sex främmande septs som sökte skydd hos Chattan. Dessa septs var de fem klanerna Cheanduy, Tarrel, Vic Ghillevray (MacGillivray), Vic Govies, Yean (MacBean) samt the Sliochd Gowchruim or Smiths. 


Traditionen bröts 1938

Under drygt 600 år från början av 1300-talet till 1938 var klanhövdingen för Mackintosh också klanhövding för klanen Chattan. 1938 bröts denna långa tradition. Efter att Alfred Donald Mackintosh (1851-1938), 28th chief of Clan Mackintosh och 29th chief of Clan Chattan dog 1938 kunde han inte ersättas som klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan av sonen Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger. Angus Alexander deltog bl.a. i första världskriget och avled tjugo år innan Alfred Donald själv dog 1938. Alfred Donald saknade en manlig arvinge som var i livet 1938. Efter hans död 1938 blev Lachlan Donald Mackintosh (1896-1957), 29th chief of Clan Mackintosh ny klanhövding för klanen Mackintosh efter att Alfred Donald nominerat honom som sin efterträdare. Lachlan Donald var syssling till Alfred Donalds son Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger. Lachlan Donald och Angus Alexander hade gemensam farfar far i Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan. Se klanen Mackintosh för mer information om deras gemensamma släktlinje ett par generationer bakåt. 

Alfred Donald hade dock inte nominerat någon till klanen Chattan vilket innebar att Lachlan Donald inte blev klanhövding för klanen Chattan. Lord Lyon King of Arms fick då gå in och bestämde att Anne Pearce Arabella Mackintosh (f. 1918), 30th chief of Clan Chattan skulle bli ny klanhövding för klanen Chattan 1938. Hon gick under smeknamnet Arbell och var sondotter till den avlidne Alfred Donald via hans son Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger. Arbell föddes 24 september 1918 i Cartierville, Montreal i Canada och pappan Angus Alexander dog 19 dagar senare den 13 oktober 1918. 

2. Alfred Donald Mackintosh (1851-1938), 28th chief of Clan Mackintosh och 29th chief of Clan Chattan - farfar
1. Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger - far
0. Anne Pearce Arabella Mackintosh (f. 1918), 30th chief of Clan Chattan

Arbell var klanen Chattans första kvinnliga klanhövding någonsin. Under andra världskriget arbetade Arbell för Röda Korset som förare 1941. 3 januari 1942 gifte hon sig med majoren John Anthony Warre och bytte efternamn till Warre. De skilde sig 1954 och hon gifte om sig 1954 med John Henry Montagu Douglas Scott (1911-1991) och bytte efternamn till Montagu Douglas Scott. Hennes nya man John Henry blev far till hennes barn Elizabeth och James som föddes på andra delen av 1950-talet. Giftermålet 1942 mellan Arbell och majoren John Anthony Warre innebar dock att Arbell inte fick vara kvar som klanhövding för Chattan när hon hette Warre i efternamn. Warre hade inte varit något efternamn i klanen Chattan och ingick inte bland klanerna som bildade klanen Chattan. 1942 separerade Lord Lyon King of Arms formellt ledarskapet mellan klanerna Chattan och Mackintosh även om de hade varit åtskilda sedan 1938. Eftersom Arbell inte fick fortsätta vara klanhövding gick ledarskapet för klanen Chattan över till grenen Mackintosh of Torcastle. Det innebar fortsatt, som fallet varit från 1938, att Chattans klanhövding inte också var klanhövding för klanen Mackintosh. 

Duncan Alexander Mackintosh (1884-1966), 31st chief of Clan Chattan blev ny klanhövding 1942 för klanen Chattan efter Arbell. Officiellt blev han först 9 april 1947 erkänd som klanhövding för Chattan av Lord Lyon King of Arms. Han var också känd som Duncan Alexander Eliot Mackintosh och Duncan Alexander Mackintosh of Torcastle. Hans farfar far var Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan. Även om Chattan och Mackintosh fick separata klanhövdingar från 1938 och från 1942 med Duncan Alexander stod de nära varandra släktmässigt 1942. Duncan Alexander var kusin med Lachlan Donald Mackintosh (1896-1957), 29th chief of Clan Mackintosh som var klanhövding för Mackintosh 1938-1957. De hade samma farfar i Aeneas Mackintosh (1812-1880). Som ung deltog Duncan Alexander under åren 1900-1902 i andra boerkriget som pågick 1899-1902 i Sydafrika och i Swaziland. Därefter var han ridande polis i Sydrhodesia, numera Zimbabwe, under 14 år och sedan försörjde han sig som jordbrukare i Fairburn i Felixburg i Sydrhodesia. 

Efter Duncan Alexander död 1966 ersattes han som klanhövding för klanen Chattan av sin son Malcolm ”Kenneth” Mackintosh (1916-1976), 32nd chief of Clan Chattan. Sonen var mest känd som Kenneth Mackintosh, 32nd chief of Clan Chattan. Efter att han gick i skola i England blev han ridande polis i Sydrhodesia under tre år. Han stred också i andra världskriget. Därefter var han jordbrukare i Zimbabwe. Kenneth ersattes som klanhövding av sin son Malcolm Mackintosh, 33rd chief of Clan Chattan som innan 2004 utvandrade från Zimbabwe till Nya Zeeland med sin fru och två barn. Han är Chattans nuvarande klanhövding och är också känd som Malcolm K. Mackintosh. Malcolm har samma farfar farfar och farfar farfar far som klanen Mackintosh nuvarande klanhövding. 

Chattan
5. Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan - fffff
4. Aeneas Mackintosh (1812-1880) - ffff
3. Alexander Mackintosh (1851-1902) - fff
2. Duncan Alexander Mackintosh (1884-1966), 31st chief of Clan Chattan - farfar
1. Malcolm ”Kenneth” Mackintosh (f. 1916-1976), 32nd chief of Clan Chattan - far
0. Malcolm Mackintosh, 33rd chief of Clan Chattan

Mackintosh
5. Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan - fffff
4. Aeneas Mackintosh (1812-1880) - ffff
3. Duncan Houston Mackintosh (1860-1944) - fff
2. Lachlan Donald Mackintosh (1896-1957), 29th chief of Clan Mackintosh - farfar
1. Lachlan Ronald Duncan Mackintosh (1928-1995), 30th chief of Clan Mackintosh - far
0. John Lachlan Mackintosh of Mackintosh (f. 1969), 31st chief of Clan Mackintosh


Chattan idag

Chattan består idag av de tolv klanerna Davidson, Farquharson, MacBean, MacGillivray, MacIntyre of Badenoch, Mackintosh, Maclean of Dochgarroch (Macleans of the North), MacPhail, Macpherson, Macqueen, MacThomas och Shaw (Shaw of Tordarroch), varav alla klanernas traditionella hemvistelser är Highland förutom Farquharson som främst hör hemma i Aberdeenshire och MacThomas vars hemvist är Perth and Kinross. Dessutom vid en tidpunkt flyttade många medlemmar från klanen MacPhail från sina hem söder om Inverness till Argyll i västra Skottland efter att klanen förlorade sina marker i Inverarnie i Farr, Strathnairn i Highland. Från klanen Davidson i nordväst i Highland till klanen MacThomas i sydöst i Perth and Kinross är det ca 146 km bilvägen och ungefär 124 km fågelvägen. Inom dessa radier har Chattans alla klaner haft sina traditionella hemvister. Intressant att nämna är att alla dessa tolv klaner har sina säten nordöst eller öster om där den enskilda klanen Chattan huserade på 1100- och 1200-talen i Tor Castle nära Fort William. Majoriteten av klanerna i Chattan har idag fortfarande egna klanhövdingar, men inte alla. Gemensamt för alla de tolv klanerna är att de fortfarande förenas under Chattans klanhövding Malcolm Mackintosh, 33rd chief of Clan Chattan. 

The Clan Chattan Association är en global organisation för klanen Mackintosh och alla de andra klanerna i the Chattan Confederation (klanen Chattan). Clan Chattan Association ledning the Clan Council består av åtta klanhövdingar från Chattans största klaner. Ledningen och hela Clan Chattan Association president är klanen Mackintosh klanhövding John Lachlan Mackintosh of Mackintosh (f. 1969), 31st chief of Clan Mackintosh. Han kallar sig för John Mackintosh of Mackintosh (President) när han representerar Clan Chattan Association. Under honom i ledningen finns sju vicepresidenter från sju olika klaner i Chattan. De heter 2016 Capt. A.A.C. Farquharson of Invercauld, Hon. Sir W. Macpherson of Cluny, John Shaw of Tordarroch, James McBain of McBain, Grant Guthrie Davidson of Davidston, Andrew MacThomas of Finegand och The Very Rev. Allan MacLean of Dochgarroch. Tre utomeuropeiska medlemmar i the Clan Council fungerar som lokala kontaktpunkter till medlemmar i Canada, USA och Australien. Klanerna MacGillivray, MacIntyre of Badenoch, MacPhail och Macqueen ingår också i the Clan Chattan Association, men eftersom de saknar klanhövdingar har de ingen representant i the Clan Council. 


Kattklanen

I berggruppen Cairngorms i högländerna mellan fyra av Chattan-klaners marker finns den sista naturliga livsmiljön för den högländska vildkatten, the Highland Wildcat. Katten är starkt utrotningshotad. Vildkatten pryder klanen Mackintosh skotska vapenemblem. Andra klaner i Chattan som MacBean, Macpherson och MacThomas har också vildkatter som sina skotsk vapenemblem medan MacGillivray har en katt. Vildkatten finns också på The Clan Chattan Association emblem tillsammans med två lingonväxter. Däremot har inte klanen Chattans klanhövding en vildkatt eller katt på sitt heraldiska vapen (coat of arms). Eftersom några av Chattan-klanerna har nära sammankopplingar till vildkatter eller katter som symboler, i synnerhet den dominerande klanen Mackintosh samt också Macpherson, har det lett till att klanen Chattan ibland kallas för kattklanen, på engelska clan of the cats. 

Klanerna Macpherson, Mackintosh och Chattan samt The Clan Chattan Association har mottot "Touch Not The Cat Bot A Glove" medan MacGillivray har mottot "Touch not this cat" och MacBean har mottot "Touch Not A Catt Bot A Targe". Bot står för without, på svenska utan. Glove är engelska ordet för handske. Handske syftar på vildkattens tassar. Ifall klorna syns är de utanför kattens tassar och katten är utan handske. Det är i klanen Macpherson fall en referens till klanens historiskt våldsamma beteende som klan och fungerar som en metaforisk varning till andra klaner att de bör tänka två gånger innan de stör eller lägger sig i Macphersons affärer och verksamheter. Precis som i fallet med katter som ibland kan fälla ut klorna när de ligger och vilar ostört samtidigt som utomstående kan se att de har resurserna att slå tillbaka mot angripare och att det därför kommer göra ont för den som ger sig på dem. 

"Touch Not The Cat Bot A Glove" betyder i klanerna Mackintosh och Chattans fall "Do not touch the cat without wearing gloves", på svenska "Rör inte katten utan att bära handskar". Det syftar på att katten är svår att tämja. Det är i klanen Chattans fall en varning till andra klaner att ifall du stör en av Chattans klaner kommer alla Chattans klaner sannolikt hjälpa att försvara den klanen. Underförstått, ifall du ger på en klan från Chattan får du sannolikt tolv klaner mot dig. 

I organisationen The Clan Chattan Association emblem betyder "Touch Not The Cat Bot A Glove" en allvarlig varning till alla som hotar klanen Chattan eller dess medlemmar. Lingonväxterna i deras emblem finns i överflöd bland skogar, myrar och vid sluttningar där Chattans klaner huserar i Skottland. De kan bäras av klanmedlemmar som tillhör Chattan. Lingonen är båda klanerna Chattan och Mackintosh officiella växter. Lingonen blommar från maj till augusti och därefter producerar de fram bär som först är gröna men gradvis blir mörkröda. När de blommar finns de ofta i klungor och har fina vita eller rosa blommor. Lingonen symboliserar två saker för klanen Chattan. Dels är lingon en växt som är vanlig i Clan Chattan Country där Chattans klaner finns och dels att den som ger sig på en Chattanmedlem kommer färgas rött av sitt eget blod precis som lingon som blir röda. I Skottland kan en del lingon också hybridisera sig med blåbär, vilket ger dem en mörkare färg. 

Lingon finns i ett begränsat antal livsmiljöer och är kända för att trivas i ganska sura markförhållanden vilket ofta är förknippat med torvjordar. I Storbritannien är livsmiljöerna som lingonen växer i starkt dikterade av deras geografi som hedar, sura ek- och björkskogar i höglänta områden och ursprungliga barrskogar. Alla dessa livsmiljöer finns i våtare och kallare havs- och bergsområden i Wales, norra England och Skottland. Det var därför mer naturligt för skotska klaner som Chattan och Mackintosh att ta lingonen som deras officiella växter än för familjer i områden i södra England där det inte växte några lingon. Lingon finns på norra halvklotet. De tillhör familjen ljungväxter, Ericaceae, som finns över nästan hela världen i främst tempererade områden. Ljungväxter förekommer dock inte på Antarktis, delar av Arktis, centrala Grönland, centrala och norra Australien och stora delar av låglänta områden i tropikerna och i neotropikerna. Klanen Chattans medlemmar finns som ljungväxter också över nästan hela världen.


22. Chisholm, Ross och Inverness-shire i Highland

Andra regioner: Berwickshire och Roxburghshire delar av Scottish Borders.
Ursprung: Normandie och anglosaxiska England. 
Allierad: MacDonald of Lochalsh. 
Rivaler: Grant och Rose. 

Familjen bodde i Normandie innan 1066. Sedan flyttade de till England efter normandernas invasion av England 1066. I England gifte sig en manlig normand från familjen med en anglosaxisk kvinna från England. Paret och sedan deras ättlingar bodde kvar i England fram till mitten av 1200-talet eller andra delen av 1200-talet då en av parets ättlingar flyttade till Scottish Borders i södra Skottland. Från den ättlingen härstammar sedan den skotska klanen Chisholm ifrån. Klanen Chisholm var känd historiskt för att ta och sno boskap från andra klaner. Exempelvis 1498 tog Wiland Chisholm of Comar och hans medhjälpare 56 oxar, 60 kor, 80 svin, 300 får och 15 hästar från Hugh Rose och klanen Rose.


23. Cochrane, norra Argyll och Renfrewshire

Andra regioner: Moray och South Ayrshire. 
Ursprung: Skandinavien, troligen Norge eller Danmark. 

Enligt traditionen var klanen Cochrane ursprungliga anfader en skandinavisk viking som slogs sig ned i Renfrewshire mellan 700- och 900-talen. Stämmer det kom han antagligen från Norge ifall han kom till Skottland på 700- eller 800-talen. Kom han däremot till Skottland på 900-talet kom han förmodligen från Norge eller från Danmark via ett mellanstopp i norra England. När han slog sig ned i Renfrewshire dödade han flera vildsvin. Klanen Cochrane tog vildsvinet som sitt heraldiska djur för att minnas karaktären av sin traditionella anfader. De tre vildsvinshuvudena som pryder klanhövdingens vapensköld sägs representera denna krigare som dödade tre vildsvin som terroriserade landsbygden i Renfrewshire. 

Namnet Cochrane däremot har inget skandinaviskt ursprung. Det är uppenbart att dess ursprung är territoriellt och att klanen Cochrane tog sitt namn från markerna i det gamla the Barony of Cochrane. Namnet Cochrane tros enligt traditionen komma från två gäliska ord som gemensamt betyder bruset från slaget eller stridsrop. Enligt en annan tradition kom namnet Cochrane från en tidig familjemedlem som med ett sådant mod slogs i ett krigsslag att hans ledare efteråt pekade ut honom från de andra krigarna. De klappade honom på axeln och kallade honom för "coch ran" som betyder modig karl. Enligt en del språkforskare kan coch istället komma från det kymriska ordet för röd. 

Det dröjde dock fram till 1262 innan Waldenus de Coveran/Cochran, också känd som Waldeve de Coueran, förekom på en charter efter han bevittnade en charter. Det var första gången namnet Cochran förekom i skrift. I chartern beviljande Dugal, son till Syfyn, marker i Kintyre till Walter Stewart (1225/1230-1293/1294), Earl of Menteith. Den senare var också var känd som Walter Bailloch Stewart. Sedan dess har klanen varit framträdande i Skottland och i England, inte minst militärt, fram till andra världskriget på 1900-talet. Exempelvis spelade medlemmar från klanen Cochrane viktig roller i Napoleonkrigen 1803-1815. På 1700- och 1800-talet hade de utmärkt sig så mycket militärt både till land och sjöss att familjen Cochrane fick smeknamet "Fighting Cochranes". Ska man sammanfatta Cochrane med ett ord historiskt kan man sammanfatta de främst som en militärfamilj.


24. Colquhoun, de delar av Dunbartonshire som ligger i Argyll and Bute och i West Dunbartonshire vid Loch Lomond och River Clyde. 

Ursprung: Dál Riata, Dumfriesshire eller okänt innan 1200-talet. 
Septs: Cowan, Ingram, Kilpatrick, King, Kirkpatrick, Laing, McCowan, McLintock, McMain, McManus, McOwan.
Rival: MacGregor.

Enligt en tradition flyttade en son till den irländska kungen Conach till Skottland då Giric (f. 832) var kung av Piktland 878-889. Giric är också ibland känd som Gregory the Great. Då Giric regerade över Piktland hette Irlands högkungar först Áed Findliath (d. 879), högkung av Irland 862-879 och sedan Flann Sinna (847/848-916), högkung av Irland 879-916. Denna son måste därför istället varit en son till en lokal irländsk kung och inte till nämnda kungar. En annan möjlighet är att under årens lopp har den traditionella berättelsen ändrats och att Conach istället var namnet på sonen till någon av de två irländska högkungarna. Oavsett version erhöll sonen marker i Dunbartonshire som han kallade han för Conachon. Det var troligen inspirerat av namnet på hans pappa eller på hans eget namn. Conachon ändrades med tiden till Golquhoun och därefter till Colquhoun. Ändringen till Colquhoun tros komma från gäliskan orden för antingen Colg och chwoin som betecknar den som är modig, livlig, snabb och ursinnig i strid som en krigshund eller från còil och, cùil som betyder hörn eller från cuil cumhann som betyder smalt hörn. Sonen till den irländska kungen Conach var inte förfader till familjen Colquhoun. Kungen eller sonens namn Conach var det första ursprungliga namnet som inspirerade till namnet på markerna Conachon som sedan blev Colquhoun med hjälp av gäliskan. 

Det råder delade meningar om klanen Colquhoun ursprung innan 1200-talet. Enligt en del historiker bodde de i kungariket Dál Riata innan vikingatiden. Sedan flyttade de till Angus innan år 1066, varav en person från familjen flyttade till Aberdeenshire. Därefter flyttade huvudfamiljen till Dunbartonshire innan år 1241. Enligt andra historiker bodde familjen från början i Dumfriesshire i Dumfries and Galloway i södra Skottland och flyttade innan 1241 nordväst till Dunbartonshire. En tredje grupp historiker menar att man inte vet var familjen kom ifrån innan 1200-talet. 

Enligt en legend föddes eller döptes kända 400-tals missionären och biskopen Saint Patrick i Old Kilpatrick. Byn ligger 5 km nordväst om Clydebank i West Dunbartonshire. Var Saint Patrick föddes är dock okänt. Det enda man vet är att han föddes i det romerska Storbritannien i Skottland, Wales eller England och att många platser i nämnda delar gör anspråk på att vara hans födelseort. Ordet kirk betyder kyrka. Kil betyder en liten kyrka eller ett litet rum som en munk eller nunna bodde i, på engelska cell eller monastic cell. Rummet kunde vara en del av en större byggnad som vanligtvis låg inom ett klosterområde eller vara ett eget litet fristående hus. Nära Old Kilpatrick ligger markerna Colquhoun. Kullarna bakom Old Kilpatrick heter Kilpatrick hills och i närheten några km norr om Old Kilpatrick finns sjön Loch Humphrey. 

På första halvan av 1200-talet då Alexander II (1198-1249) var kung av Skottland 1214-1249 beviljades markerna Auchentorily, Colquhoun och Dumbuck från Maol Domhnaich (d. 1250), Earl of Lennox 1217-1250 till Umphredus de Kilpatrick (f. 1190). Markerna specifikt i Colquhoun beviljades år 1241. Maol Domhnaich var också känd som Maldouen/Malduin, Earl of Lennox medan Umphredus de Kilpatrick var även känd som Humphrey of Kilpatrick. Det är naturligt enligt historikerna att tro att Umphredus de Kilpatrick fick sitt namn från Old Kilpatrick eller från andra platser i Skottland som fått sina namn efter Saint Patrick. Umphredus de Kilpatrick var en av många förfäder till George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727, Louis XVII (1785-1795) av Frankrike, William McKinley (1843-1901), USAs president 1897-1901, Winston Churchill (1874-1965), Storbritanniens premiärminister 1940-1945 och 1951-1955 och Diana (1961-1997), prinsessa av Wales 1981-1997. 

Umphredus de Kilpatrick fick sonen Robert (f. 1230). Enligt en del historiker tog Robert efternamnet Colquhoun efter markerna Colquhoun och blev Robert Colquhoun eller Robert of Colquhoun. Han föddes dock inte med efternamnet Colquhoun. Enligt andra historiker och enligt klanen Colquhoun själva var det istället Roberts son Ingram (1256-1308) den första som tog Colquhoun som efternamn och blev Ingram of Colquhoun. Han var också känd som Ingram/Ingelramus Colquhoun och Ingram de Colquhoun. Klanen Colquhoun härstammade sedan från denna Ingram of Colquhoun. 

Svenska familjen Gahn hävdar att de har sitt ursprung i familjen Colquhoun baserat på tvivelaktiga grunder på ett brev 1781 från John Hooke-Campbell of Bangeston, Lord Lyon King of Arms 1754-1795. Senare forskning har visat att Gahn troligen inte är släkt med Colquhoun. Gahn tros istället ha kommit till Sverige före 1639 från den skotska familjen Govan från Peeblesshire söder om Edinburgh. Familjen Govan i sin tur ägde marker i Lanarkshire på medeltiden efter år 1293. 

Klanen Colquhoun, deras septs samt familjer med stavningsvarianter av Colquhoun med ursprung i Colquhoun har hela 500 000 medlemmar världen över enligt nuvarande klanhövdingen Sir Malcolm Rory Colquhoun of Luss (f. 1947), 31st Chief of Colquhoun. Han går också under det förkortade namnet Sir Malcolm Colquhoun, Chief of Clan. En del utomstående böcker har felaktigt skrivit att han är klanens 33:e klanhövding, men han är enligt honom själv 31st Chief of Colquhoun och the 33rd of Luss. Trots en halv miljon medlemmar anser Sir Malcolm Colquhoun, Chief of Clan att hans klan är en liten klan, men som haft ett stort hjärta och en ärorik historia. För utomstående är klanen Colquhoun kanske mest känd för att ha ett av världens idag existerande äldsta säckpipeband utanför den militära världen. Bandet grundades 1913.


25. Colville, Stirlingshire

Andra regioner: Aberdeen, Aberdeenshire, Angus, Ayrshire, Fife, Inverness i Highland, Perth and Kinross och Roxburghshire i Scottish Borders. 
Ursprung: Colleville-sur-Mer i Normandie. 
Rival: Douglas.

Klanen har sedan 1100-talet ägt tio slott. Sex av slotten har legat i Skottland, tre i England och ett på Nordirland.


26. Cranstoun, Lanarkshire och Midlothian

Andra regioner: East Lothian och Roxburghshire i Scottish Borders. 
Ursprung: okänt innan 1170, men spekulativt mest troliga det anglosaxiska England. 

Namnet Cranstoun är av territoriellt och kommer från the Barony of Cranstoun i Midlothian. Baroniet kan ha fått sitt namn från fornengelskan för tranans bosättning eller platsen för tranan. Crane är det engelska ordet för trana. Tun var det fornengelska ordet för gård och bosättning medan toun är det lågskotska ordet för engelska ordet township. Klanen Cranstoun har också tre tranor på sin vapensköld. Baroniet kan också ha fått sitt namn efter Crans eller Crens bostad. Cran och Cren var båda saxiska förnamn. 1170 bevittnade Elfrick de Cranstoun en charter i Holyrood Abbey i Edinburgh. Han tros ha fått namnet Cranstoun efter the Barony of Cranstoun. Var han eller hans förfäder kom ifrån är okänt, men på grund av namnet på baroniet Cranstoun och dess nära kopplingar till engelska språket samt att namnet Elfrick var ett fornengelskt förnamn spekuleras bland forskare att han eller hans förfäder kom från England.


27. Crichton, lågländerna, inkl. Dumfries and Galloway, Falkirk (council area), Midlothian och Perth and Kinross, men främst Midlothian och Perth and Kinross. 

Ursprung: okänt innan 1128, men det spekuleras i norra England. 
Rivaler: Douglas och Sempill. 
Rival på 1600-talet: Gordon. 

Namnet på klanen härstammar från markerna och the Barony of Kreitton utanför Edinburgh i Midlothian. Första delen av namnet Crichton på klanen kommer antingen från det gäliska ordet crioch som betyder gräns eller från det kumbriska craig som betyder sten. Andra delen av namnet kommer från fornengelska ordet tun som betyder gård och bosättning. Namnet på klanen betyder en gård/bosättning vid gränsen med en gälisk och fornengelsk översättning och en stengård/stenbosättning med en kumbrisk och fornengelsk översättning. 

I en charter från 1128 av David I (f. 1083-1085 och d. 1153), kung av Skottland 1124-1153 bevittnade Thurstan de Crechtune grundandet av Holyrood Abbey i Edinburgh. Han tros vara klanen Crichtons anfader. Eftersom Thurstan var ett engelskt namn och betydde Thors sten spekuleras det i att han eller hans pappa var från norra England och att klanen Crichton härstammade från norra England. Å andra sidan finns det inga bevis för att Thurstan eller hans pappa var från norra England, vilket gör att Thurstans härkomst bara är på spekulationsstadiet. 168 år senare år 1296 svor Thomas de Crichton (d. ca 1300) trohet till Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. Han finns med på Ragmanrullarna (Ragman Rolls) från 1296. Thomas de Crichton var son till William de Crichton (d. efter 1240). Man tror att de två var ättlingar i ett par led till Thurstan de Crechtune. Thomas de Crichton nämns dock ofta felaktigt som son till Thurstan de Crechtune i en del historieböcker, men tidsavståndet mellan de två omöjliggör att de var far och son. 

Thomas de Crichton tre söner utökade familjens markinnehav. Den andra sonen William de Crichton gifte sig med Isobel de Ross som var arvtagerska till the Barony of Sanquhar i Dumfriesshire i södra Skottland. William gick sedan under namnet William de Crichton, 1st of Sanquhar. Grenen Crichton of Sanquhar härstammade från honom. En annan av Thomas de Crichtons söner var Nicholas de Crichton som fick sonen Lord John de Crichton (f. i Edinburgh ca 1278) som i sin tur fick sonen Sir William Crichton (fl. 1368-1382). 

4. William de Crichton (d. efter 1240) - farfar farfar
3. Thomas de Crichton (d. ca 1300) - farfar far
2. Nicholas de Crichton - farfar
1. Lord John de Crichton (f. i Edinburgh ca 1278) - far
0. Sir William Crichton (fl. 1368-1382) 

Nr 2 Nicholas var bror till William de Crichton, 1st of Sanquhar. Nicholas var sedan en förfader till Margaret Dick som i sin tur var förfader till dagens klanhövding för klanen Crichton. På 1700-talet gifte sig Frederick Lewis Maitland (1730-1786) med nämnda Margaret Dick (d. 1825). Med giftermålet blev Fredericks nya namn Frederick Lewis Maitland of Rankeillour. Giftermålet mellan Frederick och Margaret möjliggjorde senare att dagens klanhövding för klanen Crichton också heter Maitland och Makgill i efternamn. För att förstå varför måste man se några grenar av Margaret Dicks släktträd. 

Frederick Lewis Maitland of Rankeillour var son till Charles Maitland (1688-1744), 6th Earl of Lauderdale 1710-1744 och Lady Elizabeth Ogilvie (f. före 1692 och d. 1778). Fredericks fru Margaret Dick var dotter till James Dick (1726-1750) som i sin tur var son till William Dick (d. 1736) och Isabel Makgill of Rankeillour (d. 1787). Margaret Dicks farmor Isabel Makgill of Rankeillour var arvtagerska till klanen Makgills gren Makgill of Rankeilour. Därför kunde Frederick lägga till of Rankeillour på sitt namn efter giftermålet med Margaret Dick. Isabel Makgill of Rankeillour far var David Makgill of Rankeillour (d. 1717) som i sin tur var son till Sir James Makgill of Rankeillour (d. 1699) och Janet Crichton (f. 1640). Janet Crichton var dotter till James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught från klanen Crichton. 

5. James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught - farmor farmor far
4. Janet Crichton (f. 1640) - farmor farmor
3. David Makgill of Rankeillour (d. 1717) - farmor far
2. Isabel Makgill of Rankeillour (d. 1787) - farmor
1. James Dick (1726-1750) - far
0. Margaret Dick (d. 1825) 

James Crichton, 1st Viscount Frendraught föräldrar var James Crichton of Frendraught och Lady Elizabeth Gordon. Pappan James Crichton of Frendraught främsta fiende var klanen Gordon och deras gren Gordon of Rothiemay/Rothemay som upprepade gånger plundrade Frendraught på första halvan av 1600-talet. Mamman Lady Elizabeth Gordon var äldsta dotter till John Gordon (1576-1615), 13th Earl of Sutherland 1594-1615. John Gordons farfar farfar farmors far var William Crichton (d. jan-aug. 1454), 1st Lord Crichton 1443-1454 vars farfar var Sir William Crichton (fl. 1368-1382). James Crichton, 1st Viscount Frendraught härstammade från Sir William Crichton både på sin pappas och mammas sida.

f = far
m = mor

På pappans sida:
10. Sir William Crichton (fl. 1368-1382) - ffffffffff 
9. Sir John Crichton of Crichton (d. före 12 mars 1421) 
8. William Crichton (d. jan-aug. 1454), 1st Lord Crichton 1443-1454 
7. James Crichton (d. aug. 1454), 2nd Lord Crichton 1454-1454 
6. William Crichton (d. 1493), 3rd Lord Crichton 1454-1484 
5. Sir James Crichton of Frendraught (d. 1536) 
4. William Crichton of Frendraught (d. innan 1556) 
3. Sir James Crichton of Frendraught (1541-1612) 
2. James Crichton of Auchincoull and of Frendraught (d. 1619) - farfar
1. James Crichton of Frendraught - far
0. James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught

Nr 6 William Crichton förlorade sin titel Lord Crichton år 1484.

På mammans sida:
11. Sir William Crichton (fl. 1368-1382) - mffffffmfff
10. Sir John Crichton of Crichton (d. före 12 mars 1421) 
9. William Crichton (d. 1454), 1st Lord Crichton 1443-1454 
8. Elizabeth Crichton (d. 1479)
7. George Gordon (f. ca 1439-1440 och d. 1501), 2nd Earl of Huntly 1470-1501 
6. Adam Gordon (d. 1538) 
5. Alexander Gordon (1505-1530), Master of Sutherland, dog innan sin far 
4. John Gordon (1525-1567), 11th Earl of Sutherland 
3. Alexander Gordon (1552-1594), 12th Earl of Sutherland 1567-1594 
2. John Gordon (1576-1615), 13th Earl of Sutherland 1594-1615 - morfar
1. Lady Elizabeth Gordon - mor
0. James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught

Nr 8 Elizabeth Crichton (d. 1479) var gift med Alexander Seton (1409-1470), 1st Earl of Huntly 1445-1470 som 1457 bytte namn till Alexander Gordon, 1st Earl of Huntly. Deras son nr 7 George Gordon föddes som George Seton och 7 mars 1456/1457 nämndes han som Sir George Seton, knight. Efter att hans pappa Alexander Seton bytte efternamn till Gordon valde sonen att göra samma sak och hette från 1457/1458 George, Lord Gordon fram till han blev Earl of Huntly 1470. Trots namnbytet från Seton till Gordon 1457/1458 härstammade ändå nr 7 George från familjen Gordon eftersom hans farmor och Alexander (Seton) Gordon mamma hette Elizabeth Gordon (d. 1439), Heiress of Gordon. 

4. John de Gordon, knight, Lord of Gordon - farmor farfar
3. Adam de Gordon (d. 1402), Lord of Gordon - farmor far
2. Elizabeth Gordon (d. 1439), Heiress of Gordon - farmor
1. Alexander (Seton) Gordon (1409-1470), 1st Earl of Huntly - far
0. George (Seton) Gordon (f. ca 1439-1440 och d. 1501), 2nd Earl of Huntly 1470-1501

Nr 2 Elizabeth Gordon var gift med Alexander Seton (d. 1440/1441) som tack vare frun blev Alexander Seton, Lord Gordon år 1408. Tillsammans fick de Alexander (Seton) Gordon, 1st Earl of Huntly som gifte sig med Elizabeth Crichton (d. 1479). Det var en mängd namn och släkgrenar, men som å andra sidan visade några av Margaret Dicks förfäder. Frederick Lewis Maitland of Rankeillour och Margaret Dick fick flera barn på 1700-talet varav äldsta sonen Charles Maitland (1769-1820) ärvde alla familjens gods efter pappan Fredericks död 1786. Charles gifte sig sedan med Mary Johnston och de fick sonen David Maitland (1801-1851). 1837 lade David till efternamnen Makgill och Crichton för att hedra sina förfäder som hette detta. Han la också till of Rankeillour på sitt namn. Från 1837 var hans namn David Maitland Makgill Crichton of Rankeillour. Under första och andra världskrigen var många medlemmar från familjen med det utökade efternamnet Maitland Makgill Crichton framstående militärer som exempelvis generalmajor Edward Maitland Makgill Crichton (1916-2009). 

Crichton nuvarande klanhövding David Maitland Makgill Crichton (f. 1972) härstammar via David Maitland Makgill Crichton of Rankeillour (1801-1851) från James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught och klanen Crichton samt också till William de Crichton (d. efter 1240). Nuvarande klanhövdingen för Crichton är också direkt ättling till familjen Maitland och bl.a. klanerna Makgill och Gordon för att nämna några av mängder med klaner på hans släktträd. Två led från honom till William de Crichton (d. efter 1240). 

Ett led:
27. William de Crichton (d. efter 1240) - fffffffmfmfmfffffffffffffff
26. Thomas de Crichton (d. ca 1300), finns med på Ragmanrullarna från 1296 25. Nicholas de Crichton 
24. Lord John de Crichton (f. i Edinburgh ca 1278) 
23. Sir William Crichton (fl. 1368-1382) 
22. Sir John Crichton of Crichton (d. före 12 mars 1421) 
21. William Crichton (d. jan-aug. 1454), 1st Lord Crichton 1443-1454 
20. James Crichton (d. aug. 1454), 2nd Lord Crichton 1454-1454 - fffffffmfmfmffffffff
19. William Crichton (d. 1493), 3rd Lord Crichton 1454-1484 
18. Sir James Crichton of Frendraught (d. 1536) 
17. William Crichton of Frendraught (d. innan 1556) 
16. Sir James Crichton of Frendraught (1541-1612) 
15. James Crichton of Auchincoull and of Frendraught (d. 1619) 
14. James Crichton of Frendraught 
13. James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught 
12. Janet Crichton (f. 1640) 
11. David Makgill of Rankeillour (d. 1717) 
10. Isabel Makgill of Rankeillour (d. 1787) - fffffffmfm
9. James Dick (1726-1750) 
8. Margaret Dick (d. 1825) 
7. Charles Maitland (1769-1820) 
6. David Maitland Makgill Crichton of Rankeillour (1801-1851) 
5. Charles Julian Maitland Makgill Crichton of Rankeillour (1828-1858) 
4. David Maitland Makgill Crichton (1854-1889) 
3. Major Charles Julian Maitland Makgill Crichton (1880-1915) 
2. Major Douglas Maitland Makgill Crichton (1909-1968) - farfar
1. Charles Maitland-Makgill-Crichton (1942-1992) - far
0. David Maitland Makgill Crichton (f. 1972), klanhövding för klanen Crichton

Nr 8 Margaret Dick var gift med Frederick Lewis Maitland of Rankeillour.

Ett annat led:
28. William de Crichton (d. efter 1240) - fffffffmfmfmfmffffffmfffffff
27. Thomas de Crichton (d. ca 1300), finns med på Ragmanrullarna från 1296 
26. Nicholas de Crichton 
25. Lord John de Crichton (f. i Edinburgh ca 1278) 
24. Sir William Crichton (fl. 1368-1382) 
23. Sir John Crichton of Crichton (d. före 12 mars 1421) 
22. William Crichton (d. 1454), 1st Lord Crichton 1443-1454 
21. Elizabeth Crichton (d. 1479) 
20. George Gordon (f. ca 1439-1440 och d. 1501), 2nd Earl of Huntly 1470-1501 
19. Adam Gordon (d. 1538) - fffffffmfmfmfmfffff
18. Alexander Gordon (1505-1530), Master of Sutherland, dog innan sin far 
17. John Gordon (1525-1567), 11th Earl of Sutherland 
16. Alexander Gordon (1552-1594), 12th Earl of Sutherland 1567-1594 
15. John Gordon (1576-1615), 13th Earl of Sutherland 1594-1615 
14. Lady Elizabeth Gordon 
13. James Crichton (1620-1664/1665), 1st Viscount Frendraught 
12. Janet Crichton (f. 1640) 
11. David Makgill of Rankeillour (d. 1717) 
10. Isabel Makgill of Rankeillour (d. 1787) - fffffffmfm
9. James Dick (1726-1750) 
8. Margaret Dick (d. 1825) 
7. Charles Maitland (1769-1820) 
6. David Maitland Makgill Crichton of Rankeillour (1801-1851) 
5. Charles Julian Maitland Makgill Crichton of Rankeillour (1828-1858) 
4. David Maitland Makgill Crichton (1854-1889) 
3. Major Charles Julian Maitland Makgill Crichton (1880-1915) 
2. Major Douglas Maitland Makgill Crichton (1909-1968) - farfar
1. Charles Maitland-Makgill-Crichton (1942-1992) - far
0. David Maitland Makgill Crichton (f. 1972), klanhövding för klanen Crichton


28. Cumming (Comyn), Aberdeenshire, Dundee, Dumfries and Galloway, East Dunbartonshire, Moray, Perth and Kinross, Roxburghshire i Scottish Borders, Stirling (council area), South Lanarkshire samt i Highland områden som Badenoch and Strathspey, Inverness-shire del i Highland, Lochaber och Nairn. 

Ursprung: Normandie eller dåvarande franska grevskapet Flanderns del av nuvarande Frankrike och Belgien, dock ej dess holländska del. 
Septs: Bad(d)enoch, Boghan, Buchan, Chaney(ay), Chesney, Cheyne(y), Coman, Comins, Common(s), Comyn(s), Cowman(s), Cummin(s), Cummings, Landrum, Lendrum, MacCheine, MacChesnie, MacCheyne(y), MacCummin(s), MacCumming(s), MacNiven(s), MacSkimman(on), Niven(son), Nivison, Russell, Skimman(on) 
Allierade: Hay, MacDougall, Macdowall, Maxwell, Sinclair och Wallace. 
Rivaler: Bruce, Grant och Mackintosh. 

Klanen Cumming som också är känd som klanen Comyn har haft marker och slott i både hög- och lågländerna. Många av deras grenar har varit från de centrala högländerna. Dock ligger klanens nuvarande stamgods i Moray. Klanen Comyns förfäder kom till Skottland från Normandie i Frankrike eller från Comines nära Lille i Nord-Pas-de-Calais-Picardy i Frankrike vid den franskbelgiska gränsen. Comines intilliggande belgiska granne Comines-Warneton ligger i nuvarande Vallonien nära Flandern i norra Belgien. Franska Comines låg i mitten av medeltiden i grevskapet Flandern som då var en fransk förläning, dvs. ett franskt feodalt län. 

Namnet på klanen Comyn är ett ortsnamn som kan härledas från Bosc-Bénard-Commin nära Rouen i Normandie eller från Comines i Nord-Pas-de-Calais-Picardy. Robert de Comines, Earl of Northumbria 1068-1069 flyttade från Comines i Frankrike till England. Han reste till norra England där han blev Earl of Northumbria. Hans son William Cumin/de Comyn (d. 1159) var biskop av Durham 1141-1143 i norra England och sedan Lord Chancellor av Skottland 1147-1150. Två av William Cumin/de Comyn brorsöner William och Osbert tjänstgjorde som riddare i Skottland. Båda dog före 1144. En tredje brorson Richard Comyn (f. 1115-1123 och d. 1179), Justiciar of Lothian etablerade familjen Comyn i Skottland. Richard Comyn var sonson till Robert de Comines, Earl of Northumbria 1068-1069. Richard Comyn var också förfader till klanen Comyn i Skottland. Han gifte sig med Hextilda of Tynedale. Hon var dotter till Uchtred, Lord of Tynedale och hans fru Bethoc ingen Domnaill Bain. Bethoc ingen Domnaill Bain var dotter till Donald III (1033-1099), kung av Skottland 1093-1094 och 1094-1097. Med Hextilda of Tynedale fick Richard Comyn fyra söner och tre döttrar. En av deras söner var William Comyn (1163-1233), Lord of Badenoch and Earl of Buchan och Justiciar of Scotia 1205-1233. Han föddes i Altyre i Moray i nordöstra Skottland. William Comyn gjorde sig en förmögenhet att tjäna William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214 genom att kriga mot Meic Uilleim (MacWilliams) i norr. 

På främst 1200-talet samt i slutet av 1200-talet och på 1300-talet i de skotska frihetskrigen 1296-1328 och 1332-1357 hade klanen Comyn stor påverkan på den skotska historien. De räknades som en av de mäktigaste familjerna i Skottland på 1200-talet, kanske den allra mäktigaste till och med. En del i storheten låg i att två grenar av klanen kontrollerade de viktigaste kommunikationerna i norra Skottland genom att äga viktiga slott från Inverlochy Castle i Lochaber i sydvästra Highland till Old Slains Castle i Aberdeenshire i nordöst, vilket gav klanen makt. Mellan dessa två slott ägde de slott eller hade allierade på åtta slott samt hade starkt inflytande på ytterligare sex slott. Särskilt kontrollerade Comyns slott viktiga passager från norra och västra högländerna mot Perth and Kinross. En tredje gren av klanen Comyn ägde slott i centrala och södra Skottland, vilket gjorde att klanen kunde kontrollera också ett mindre antal kommunikationer i centrala och södra Skottland fast inte lika mycket som i norra Skottland. 

Klanen Comyn fick också makt genom Justiciar of Scotia som var den viktigaste politiska och administrativa tjänsten och ämbetet i Skottland under högmedeltiden vid sidan av kungatronen. På mitten av 1200-talet kontrollerade och övervakade Justiciar of Scotia kungliga sheriffers och sergeanters verksamheter och hur de gjorde sina jobb. Han som hade tjänsten kunde också handhålla domstolar. Alla saker han såg och hörde kunde han rapportera personligen till kungen. Tre medlemmar från klanen Comyn hade tjänsten Justiciar of Scotia under 64 år mellan 1205 och 1305. Åren 1205-1233 hade tidigare nämnda William Comyn, Lord of Badenoch and Earl of Buchan den åtråvärda och prestigefyllda posten. 15 år senare 1258-1289 var det Alexander Comyn (1218-1289), Earl of Buchan som var Justiciar of Scotia och 11 år senare 1300-1305 hade John Comyn, Earl of Buchan tjänsten som Justiciar of Scotia. I slutet av 1200-talet hade haft eller hade klanmedlemmar från Comyn samtidigt 13 st Earldoms i Skottland, inklusive de i Buchan, Menteith och Angus. Dessutom hade de flera lordships som the Lordship of Badenoch. 

Klanen Comyn ägde på 1200-talet med andra ord både land i norr och söder, hade slott, kontrollerade många kommunikationer i delar av Skottland, hade politisk inflytande samt hade direkt anslutning till de skotska kungarna. Vid år 1286 och under åren 1286-1306 ansågs klanen Comyn vara den allra mäktigaste familjen i Skottland från när Alexander III (1241-1286), kung av Skottland 1249-1286 dog 1286 till 1306 då klanen Comyns rival Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329 besegrade dem i kampen om den skotska tronen. I slutet av 1200-talet gjorde John II Comyn (d. 1302), Lord of Badenoch 1277-1302 anspråk på den skotska tronen efter att kung Alexander III dog 1286. Kung Donald III var John II Comyn farfar farmor morfar. 

6. Donald III (1033-1099), kung av Skottland 1093-1094 och 1094-1097 - fffmmf
5. Bethoc ingen Domnaill Bain
4. Hextilda of Tynedale
3. William Comyn (1163-1233), Lord of Badenoch and Earl of Buchan
2. Richard Comyn (f. 1190-1194 och d. 1244-1249) - farfar
1. John I Comyn (1215-1275), Lord of Badenoch 1258-1277 - far
0. John II Comyn (d. 1302), Lord of Badenoch 1277-1302

* Nr 4 Hextilda of Tynedale var gift med Richard Comyn (f. 1115-1123 och d. 1179), Justiciars of Lothian. 

John II Comyn blev aldrig kung av Skottland. Hans son John III Comyn (d. 1306), Lord of Badenoch 1302-1306 tillhörde som sin far grenen Comyns of Badenoch och var som sin far klanhövding för hela klanen Comyn. John III Comyn mördades 1306, vilket öppnade för ledare från andra grenar av Comyn att bli klanhövdingar för hela klanen Comyn. Grenen Cumming of Altyre i Moray och dess ledare tog över och blev erkända som klanhövdingar för klanen Comyn/Cumming. De har varit klanens klanhövdingar sedan dess. Efter att Robert I, också känd som Robert de Bruce, blev kung av Skottland 1306 började allt fler medlemmar från klanen Comyn byta till namnet Cumming under 1300-talet från 1306 och framåt. Kung Robert I rekommenderade 1320 att namnet Comyn inte skulle användas. Trots det fortsatte en del medlemmar från klanen att använda namnet Comyn, men allt eftersom på 1300-talet bytte många till namnet Cumming. I början på 1400-talet var klanen Comyn helt känd som klanen Cumming. 

I slutet av 1500-talet och under hela 1600-talen var en del medlemmar från klanen kända för sina musikaliska talanger. 1600-talet var också starten på en tid då många medlemmar från klanen Cumming (Comyn) sökte lyckan utanför Skottland. På 1600-talet emigrerade klanmedlemmar från Cumming till Irland, England och Wales som sedan följdes av en våg av emigration på 1700- och 1800-talen till Nordamerika, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland. På grund av spridningen av klanen förändrades stavningen på efternamnet över tid. I Skottland var namnet Cumming och Comyn, på Irland Cummins och O'Comyn och i England Coman, Comings, Comins, Cuming, Cumins, Cummin, Cummine, Cummings och Cummins. 

Klanen har ägt minst 29 slott sedan 1100-talet. De har varit fördelade i: 
Aberdeenshire 8 st
Highland 8
South Lanarkshire 3
Dumfries and Galloway 2
Moray 2
Dundee 1
East Dunbartonshire 1
North Yorkshire, England 1
Perth and Kinross 1
Scottish Borders 1
Stirling (council area) 1

Dessutom har de också haft ansvar för minst två kungliga slott och ytterligare fyra vanliga slott i Skottland samt ett slott på Irland och ett slott i norra Spanien.


29. Cunningham, Ayrshire och Inverclyde

Andra regioner: Dumfries and Galloway
Ursprung: Flandern i Belgien eller angränsande områden i norra Frankrike eller södra Nederländerna. 
Allierade: Comyn (Cumming) och Graham.
Rival: Montgomery.

Klanen har ägt 13 slott genom historien varav en stor majoritet av dem har legat i East Ayrshire och i North Ayrshire.


30. Darroch, i högländerna Inre Hebriderna i Argyll and Bute inkl. öarna Islay och Jura samt Ross and Cromartys del i västra Highland och i lågländerna Gourock i Inverclyde samt Stirling. 

Ursprung: okänt innan 1406, men det spekuleras i att de kom från Piktland innan 900. 
Allierad: MacDonald (Donald).

Var klanen Darroch förfäder kom ifrån innan 1406 är okänt, men det spekuleras i att de bodde i Piktland innan 900 och sedan flyttade till Stirlingshire under vikingatiden. 1406 var John Darroch ballie of Stirling. Under stora delar av 1400-talet dök flera personer med efternamnet Darroch upp i dokument som på ett eller annat sätt hade att göra med Stirling. På 1500- eller 1600-talen bodde flest medlemmar av klanen på öarna Islay och Jura i Inre Hebriderna där de var en sept till klanen MacDonald (Donald) och en del av den större klanen MacDonald. 1623 erkände klanen Darroch (Mic ille Riabhaich) att Sir Donald MacDonald (d. 1643), 1st Baronet of Sleat 1625-1643 var deras herre (overlord) och beskyddare. 

På Jura kallades klanen Darroch för Clann Domhnuill Riabhaich, vilket var en förvrängning av gäliska dath riabhach som betyder tigrerad färg. Detta namn användes för att skilja dem från invånare på Jura som hade blondare hår och som var kända som dath buidhe. Förmodligen hade dath buidhe förfäder bott på Islay och Jura eller på andra öar i Inre Hebriderna i hundratals år innan 1500-talet, medan klanen Darrochs medlemmar på Islay och Jura på 1500-talet troligen kom utifrån från fastlandet norrut eller österut, exempelvis från Ross and Cromarty eller Stirling. Det finns inga dokument som visar på att Darrochs medlemmar bodde på Islay och Jura på 1400-talet eller tidigare. Smeknamnet på Darrochs medlemmar på Jura tydde också på att de kom utifrån och inte hade bott tillräckligt länge på Jura för att hunnit beblanda sig med de blondare dath buidhe invånarna. Det var mindre sannolikt att Darroch klanmedlemmar hade bott på Islay och Jura sedan urminnes tider eftersom då hade de hunnit beblanda sig med dath buidhe under hundratals år innan 1500-talet. Det hade resulterat i att alla på öarna Islay och Jura hade haft ungefär samma hårfärger eller att det hade funnits olika hårfärger men att mixen av människor med olika mörkare och ljusare hårfärger hade varit mer jämn fördelad över familjegränserna bland både Darroch klanmedlemmar och de övriga invånarnas familjer. Dock går det ändå inte att bortse ifrån att det finns en möjlighet att det kunde ha varit tvärtom och att dath buidhe kom utifrån och bosatte sig på Islay och Jura på 1500-talet medan Darroch medlemmar hade bott på Islay och Jura i hundratals år innan 1500-talet trots avsaknaden av skriftlig dokumentation för det. 

På 1700-talet blev gäliska patronymikonen för Darroch klanhövding McIllreich. Klanhödingen för Darroch hette Chief of McIllreich. Duncan Darroch (1740-1823), 1st of Gourock föddes 1740 på Jura som Duncan Darroch, Duncan MacDonald eller Duncan Darroch MacDonald som son till en storbonde eller en tacksman på Jura. En tacksman var en markinnehavare med mellanliggande rättsligt och socialt status i de skotska högländerna som betalade en hyra för marker till sin hyresvärd i form av pengar eller natura som spannmål, etc. Han kunde i sin tur hyra ut markerna till andra hyresgäster i andra hand och tjäna pengar. Han kunde också behålla en del av markerna själv för eget bruk. Det förekom ibland att tacksmannen var en yngre son till klanhövdingen som inte skulle få ärva sin pappas marker den dagen klanhövdingen dog. Därmed kunde klanhövdingen garantera att hans yngre son eller söner också kunde tjäna pengar. Tacksman-systemet hade sin höjdpunkt på 1600- och 1700-talen, men upphörde med höglandsutrensningarna. Yngre söner från exempelvis klanhövdingar kunde då inte klara sig ekonomiskt och många tacksmän valde därför att flytta till Amerika i hopp om bättre ekonomiskt leverne. 

Duncan Darroch farfar far eller farmor far kom från västra Ross and Cromarty i västra Highland från en gren av MacDonalds som bodde där, men som flyttade söderut till Jura. Det är oklart Duncan Darroch koppling till Darroch innan han föddes, men möjligen kan en av hans föräldrar ha varit en MacDonald medan den andra föräldern eller förälderns föräldrar ha varit en Darroch, dvs att a) hans far var en MacDonald och hans mor en Darroch, hans farfar en MacDonald och hans farfar far en MacDonald eller b) att hans far var en Darroch, hans farfar en Darroch och hans farmor en MacDonald, hans farfar far en Darroch och hans farmor far en MacDonald. Duncan Darroch tog i alla fall namnet Darroch innan 1774 då hans första son Duncan Darroch (1774-1847) med samma namn föddes och som senare gick under namnet Duncan Darroch, 2nd of Gourock. 

Duncan Darroch (1740-1823) flyttade som pojke eller tonåring till Jamaica där han tjänade stora summor pengar som vuxen men återvände senast som 44:åring till sitt hemland Skottland. Det går en historia att han som pojke befann sig i Greenock i Inverclyde där han väntade på skeppet som skulle segla till Jamaica. Han och en annan pojke som också skulle till Jamaica tog en promenad ut på landsbygden. De kom till en fin herrgård som låg utanför Greenock eller närliggande Gourock. De båda pojkarna klättrade in i herrgårdens fruktträdgård och snattade mogna äpplen från äppelträden. En trädgårdsmästare kom på dem och jagade ut pojkarna från trädgården. I flykten vände Duncan Darroch sig om och skrek till trädgårdsmästaren att han en dag skulle återvända för att köpa herrgården och dess fruktträdgård. Duncan Darroch reste sedan till Jamaica och återvände till Gourock senast 1784 med en förmögenhet. 1784 förvärvade han mark i Gourock och the Barony of Gourock i Inverclyde av Stewart of Castlemilk och byggde Gourock House. Det sägs att i markerna ingick herrgården med fruktträdgården som han snatte äpplen ifrån som pojke. Han blev därmed ägare till herrgården. När han kom dit 1784 var samma trädgårdsmästare kvar på herrgården. Han fick fortsätta jobba som trädgårdsmästare på samma herrgård fast med Duncan Darroch som ägare. 

1797 blev Duncan Darroch, som då kallade sig Duncan Darroch, Esquire of Gourock, klanhövding för klanen Darroch. The Lord Lyon King of Arms formulerade hans titel som Chief of that ancient name the patronymic of which is McIllreich och klanhövding för septen och klanen Darroch/McIllreich vilket står på certifikatet. Denna klan var från början en gren av MacDonald som flyttat från Ross and Cromarty till Jura. En del menar att att han till och med var Darroch första klanhövding medan andra menar att klanen Darroch hade hade haft klanhövdingar åtminstone tillbaka till 1623 då Sir Donald MacDonald (d. 1643), 1st Baronet of Sleat 1625-1643 var herre och beskyddare för klanen Darroch. Efterföljande baroner av Gourock efter Duncan Darroch (1740-1823) härstammade sedan från honom och McIllreich of Jura. Duncan Darroch fick sex barn varav barn två till sex fick han med Janet McLarty som han gifte sig med 1791. Hans sex barn:
1. Duncan Darroch (1774-1847), 2nd of Gourock
2. Malcolm Darroch (1793-1795) 
3. Donald Darroch (1794-1809) 
4. Helen Darroch (1796-1797) 
5. Malcolm Darroch (f. 1798) 
6. Angus Darroch (1800-1827) 

21 januari 1822 upprättade Duncan Darroch (1740-1823) en fideikommiss av Gourocks marker som skulle ärvas av hans äldsta son Duncan Darroch (1774-1847), 2nd of Gourock som var född utanför äktenskapet med en annan kvinna 17 år innan Duncan Darroch (1740-1823) gifte sig med Janet McLarty. En fideikommiss är en egendom som inte kan säljas utan måste gå i arv. Hade pappan Duncan Darroch inte gjort det hade hans yngsta son Angus Darroch (1800-1827) ärvt markerna eftersom Angus var född inom äktenskapet. Angus dog barnlös fem år senare. Duncan Darroch (1774-1847), 2nd of Gourock blev ny baron av Gourock efter faderns död 1823. Med far och son Duncan Darroch med samma namn startade en tradition att första sonen om skulle ärva fadern också hette Duncan. Det hette de också i drygt 200 år fram till 2011 då Duncan Darroch (1931-2011), 7th of Gourock dog utan några söner. 

1. Duncan Darroch (1740-1823), 1st of Gourock
2. Duncan Darroch (1774-1847), 2nd of Gourock 
3. Duncan Darroch (1800-1864), 3rd of Gourock and Drums
4. Duncan Darroch (1836-1910), 4th of Gourock and of Torridon
5. Duncan Darroch (1868-1923), 5th of Gourock
6. Duncan Darroch (1899-1960), 6th of Gourock
7. Duncan Darroch (1931-2011), 7th of Gourock
8. Claire Nicola Darroch-Thompson (f. 1956), 8th of Gourock, Lady of the Barony of Gourock och klanhövding för Darroch 2011-idag

Nr 1 Duncan Darroch, 1st of Gourock är farfar farfar farfar far till nr 8 Claire Nicola Darroch-Thompson, 8th of Gourock. Nr 7 Duncan Darroch, 7th of Gourock fick sju döttrar men inga söner. Döttrarna föddes mellan 1956 och 1967. Han äldsta dotter Claire Nicola Darroch-Thompson tog över efter honom som klanhövding för Darroch. Hon har dottern Celia Mary Charlotte Darroch-Thompson (f. 1984) samt sönerna Duncan John Darroch-Thompson (f. 1986) och Adam Matthew Robert Darroch-Thompson (f. 1989). Enligt Charles Mosley bok Burke's Peerage, Baronetage & Knightage, 107th edition, 3 volumes från 2003 gick linjen för vilka som ärvde Gourock fram till år 2003 enligt följande: 

1. Duncan Darroch (1740-1823), 1st of Gourock
2. Angus Darroch (1800-1827), 2nd of Gourock - son till nr 1, dog barnlös
3. Duncan Darroch (1774-1847), 3rd of Gourock - son till nr 1
4. Duncan Darroch (1800-1864), 4th of Gourock and Drums - son till nr 3, osv
5. Duncan Darroch (1836-1910), 5th of Gourock and of Torridon
6. Duncan Darroch (1868-1923), 6th of Gourock
7. Duncan Darroch (1899-1960), 7th of Gourock
8. Duncan Darroch (f. 1931), 8th of Gourock
(9. Claire Nicola Darroch-Thompson (f. 1956), 9th of Gourock) 

Enligt Charles Mosley var Angus Darroch (1800-1827), som föddes inom äktenskapet, 2nd of Gourock medan hans äldre bror Duncan Darroch (1774-1847) ärvde den barnlösa lillebrorsan och blev 3rd of Gourock först 1827. Duncan Darroch (1774-1847) son blev sedan 4th of Gourock and Drums, osv ned till Duncan Darroch (f. 1931) som enligt Charles Mosley var 8th of Gourock, vilket då skulle innebära att hans dotter Claire Nicola Darroch-Thompson (f. 1956) är 9th of Gourock. Charles Mosley medger dock att Duncan Darroch (1740-1823) upprättade ett fideikommiss 1822 för markerna i Gourock till hans äldsta son Duncan Darroch (1774-1847), vilket då borde göra hans äldsta son till 2nd of Gourock och inte till 3rd of Gourock. Familjen Darroch egna site som använder sig av Burke's Landed Gentry of Great Britain hävdar att Duncan Darroch (1774-1847) var 2nd of Gourock, osv fram till Duncan Darroch (1931-2011) som var 7th of Gourock. 

Klanen Darroch utmärkte sig under perioden från Duncan Darroch (1740-1823), 1st of Gourock till Duncan Darroch (1931-2011), 7th of Gourock främst inom militära och sociala kretsar i Skottland.


31. Davidson, Dingwall och Inverness i Highland

Andra regioner: Aberdeen, Aberdeenshire, Dundee, Edinburgh, Moray, Perth and Kinross, Scottish Borders och South Ayrshire samt i Highland platser som Cromarty i Ross and Cromarty och Thurso och Wick i Caithness. 
Ursprung: antingen från: 1) en son till Gilliecattan Mhor som var klanen Chattans klanhövding på 1000-talet och 1100-talet enligt William Forsbes Skene (1809-1892), eller från 2) David Dow (the black) som var en yngre son till Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan, eller från 3) David Dubh (Dhai Dhu) från klanen Comyn (Cumming) vars farfar farfar var John III Comyn (d. 1306), Lord of Badenoch 1302-1306 vars förfäder innan 1068 kom från Normandie eller dåvarande franska grevskapet Flanderns del av nuvarande Frankrike och Belgien
Septs: Davey, Davie, Davis, Davison, Dawson, Day, Dea, Dean, Deans, Deason, Dey, Dow, Kay, Key(s), MacDade, MacDaibhidh, MacDaid, MacDavid, MacDevitt, McDavis, Slora, Slorach
Allierade: Chattan (Chattan Confederation) och Mackintosh.
Rival: Cameron.

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen Davidson härstammar antingen från: 
1) en son till Gilliecattan Mhor som var klanen Chattans klanhövding på 1000-talet och 1100-talet, enligt skotska historikern och antikvarien William Forbes Skene (1809-1892). 
2) David Dow (the black) som var en yngre son till Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan, enligt skotska 1600-tals författaren Sir Aeneas Macpherson of Invereshie, irländska genealogen John Burke (1786-1848) och skotska författaren William Anderson (1805-1866). Enligt Burke var David Dow son nr 5 medan Anderson hävdade att David Dow var son nr 4. Muirach var förutom klanhövding för klanen Chattan också präst. Han levde och arbetade i Kingussie i Badenoch i Highland. Se klanen Macpherson. 
3) David Dubh från klanen Comyn (Cumming), enligt the Kinrara manuscript från 1680. Se klanen MacBean. David Dubh var också känd som Dhai Dhu och anses vara klanen Davidson stamfader enligt version 3. Hans farfar farfar var John III Comyn (d. 1306), Lord of Badenoch 1302-1306 vars förfäder innan 1068 kom från Normandie eller dåvarande franska grevskapet Flanderns del av nuvarande Frankrike och Belgien. David Dubh var son till Donald Comyn och Slane Mackintosh. Slane Mackintosh var dotter till Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan och hans fru Eva. Enligt version 3 var David Dubh släkt med klanerna Comyn (Cumming), Mackintosh och enskilda klanen Chattan. 

Comyn (Cumming): 
4. John III Comyn (d. 1306), Lord of Badenoch 1302-1306 - farfar farfar
3. NN Comyn - farfar far
2. Robert Comyn - farfar
1. Donald Comyn, gift med Slane Mackintosh - far
0. David Dubh (Dhai Dhu) 

Mackintosh: 
3. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh - morfar far
2. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan - morfar
1. Slane Mackintosh - mor
0. David Dubh (Dhai Dhu) 

Chattan: 
3. Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan - mormor far
2. Eva, gift med Angus Mackintosh - mormor
1. Slane Mackintosh - mor
0. David Dubh (Dhai Dhu) 

Enligt en del historiker, som ansåg versionerna 1 eller 2 var rätta, var klanmedlemmar från klanen Davidson aktiva på 1200-talet i sjöfartshandeln mellan Skottland och nordvästra Europa inom den handeln Skottland bedrev med länder som Belgien, Nederländerna, norra Tyskland, Danmark och Sverige. Version 3 om klanen Davidson ursprung anses vara den mest troligaste och är den mest spridda idag. Den versionen omöjliggör dock att klanen Davidson bedrev sjöfartshandel på 1200-talet eftersom klanen Davidson inte hade bildats då enligt version 3. Därför måste, enligt historiker som stödjer version 3, sjöfartshandeln varit feltolkning av historiskt material eller att det var några andra som kallade sig för Davidson som bedrev sjöfartshandeln på 1200-talet och inte klanen Davidson eller deras medlemmar. 

1320 rekommenderade Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329 att namnet Comyn inte skulle användas. Trots det fortsatte en del från klanen Comyn att använda namnet. Fler och fler gick dock över till namnet Cumming. Här finns det två versioner hur klanen Davidson bildades, varav den första är den mest spridda medan det mesta av den andra versionen kommer från familjen Davidson. Båda versionerna stödjer the Kinrara manuscript från 1680, version 3 ovan, att klanen Davidson härstammar från David Dubh från klanen Comyn (Cumming). Man kan därför kalla de två versionerna för 3a och 3b: 

3a) Istället för att ta namnet Cumming efter 1320 beslöt David Dubh (Dhai Dhu), som tillhörde klanen Comyn, att bilda en klan som han kallade för Clan Dhai. Följare anslöt till den nybildade klanen. Efter hand blev klanen känd som MacDhais eller Davidson och idag helt känd som klanen Davidson. I denna versionen anses David Dubh vara klanen Davidson första klanhövding. 
3b) Enligt denna versionen var det ättlingar till David Dubh (Dhai Dhu) som efter 1320 bytte namn från Comyn (Cumming) till Dhai, MacDhais eller Davidson efter deras gemensamma anfader David Dubh från klanen Comyn. Ättlingarna bildade sedan en klan som blev känd som klanen Dhai, Dhaibhidh, MacDhaibhidh, MacDhais eller Davidson. Namnet Davidson härstammar från gäliska MacDhaibhidh, enligt familjen Davidson.

På 1300-talet gick klanen Davidson med Chattan (the Chattan Confederation). En gren av klanen Davidson flyttade till Frankrike innan 1629. 1762-1917 ägde klanen Davidson slottet Tulloch Castle i Dingwall i Highland. Klanens centrum är idag Dingwall nordväst om Inverness. Slottet Tulloch Castle är fortfarande en mötesplats för klanen trots att de inte äger slottet.


32. Dewar, Midlothian

Andra regioner: Perth and Kinross och Stirling (council area). 
Ursprung: okänt innan 1296. 
Septs: Dew, Dewar, Deware, Dewe, Dewer, Dewyer, Due, Dure, McIndeor, McJarrow

Enligt traditionen terroriserade en vild varg på medeltiden området i närheten av Heriot i Scottish Borders sydöst om Edinburgh. En belöning erbjöds till den som kunde döda i på den tiden tycke odjuret. En man vid namnet Dewar mördade vargen och fick sin belöning. Det är dock inte känt ifall markerna Dewar var uppkallade efter efternamnet Dewar eller ifall efternamnet Dewar tog sitt efternamn efter markerna Dewar som sedan klanen Dewar tog sitt namn ifrån. Första kända med efternamnet var Thomas de Deware och Piers de Deware. Enligt Ragmanrullarna (Ragman Rolls) från 1296 svor de trohet till Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. Det är inte känt var de kom ifrån. Klanen Dewar är idag en sept till klanerna Arthur, Buchanan, Macnab och Menzies.


33. Drummond, Perth and Kinross

Andra regioner: på medeltiden även Aberdeenshire och Stirling (council area). 
Ursprung: Ungern.
Septs: Begg, Brewer, Cargill, Doig, Grewar, Gruer, MacCrouther, Macgrewar, Macgrowther, Macgruder, Macgruther, MacRobbie
Allierad: Campbell.
Rivaler: MacGregor, Murray och Stewart of Appin. 

Enligt den traditionella berättelsen härstammar klanen Drummond från ungraren George, på ungerska György. Han var från Pilismarót i norra Ungern. George var son till Andrew I (1015-1060), kung av Ungern 1046-1060, vars ungerska namn var I. András magyar király​, förkortat I. András. På svenska hette han Andreas av Ungern. Andrew I fick George med en ungersk eller rysk kvinna i ett icke-kristet äktenskap eller förbindelse, vilket gjorde att sonen senare sågs som oäkta och hade ingen rätt till den kristna ungerska kungatronen. Enligt legenden följde George med den ungerskfödda men anglosaxiska Edgar Ætheling (1051-1126), kung av England 1066-1066 (omtvistat), till England och sedan till Alba (Skottland) 1068. 

Den skriftligt registrerade historien är i stort sett identisk med den traditionella berättelsen. En del källor hävdar att den ungerska kungen Andrew I's son George och dennes son Maurice (d. 1092/1093) flyttade från Ungern till England och sedan till Alba 1067. Både far George och son Maurice var födda i Ungern. Ungerska namnet för Maurice är Móric. Maurice var också känd som Maurício och Maurisz. Enligt andra källor var det bara sonen Maurice som flyttade från Ungern till England och därefter till Alba 1068. I Alba flyttade George och Maurice eller bara Maurice till socknen Drymen i sydvästra Stirling (council area), tidigare Stirlingshire. Idag finns byn Drymen där. Skotsk gäliska namnet för byn är Druiminn. Det ska ha fått sitt namn från det gäliska dromainn som betyder ås eller hög mark. Maurice tog efternamnet Drummond från det gäliska namnet på socknen Drymen och blev Maurice Drummond (d. 1092/1093). Hans sonson sonson son Malcolm Beg Drummond (f. efter 1169 och d. 1259), 6th Thane of Lennox, var gift med Ada of Lennox. Malcolm Beg Drummond, var också känd som Malcolm Beg, Chamberlain of Lennox. Han anses vara klanen Drummonds första klanhövding. 

f = far

7. Andrew I (I. András) (1015-1060), kung av Ungern 1046-1060 - fffffff
6. George (György på ungerska), föddes i Ungern
5. Maurice Drummond (d. 1092/1093), föddes i Ungern
4. Malcolm Drummond (1085-1130/1131), 2nd Thane of Lennox, föddes i Drymen i Stirlingshire i Alba.
3. Maurice Drummond (1100-1155), 3rd Thane of Lennox
2. John Drummond (1125-1180), 4th Thane of Lennox - farfar
1. Sir Malcolm Drummond (d. 1200), 5th Thane of Lennox - far
0. Malcolm Beg Drummond (f. efter 1169 och d. 1259), 6th Thane of Lennox

Nr 7 Andrew I ovan var farfar farfar farfar far till nr 0 Malcolm Beg Drummond. Från Malcolm Beg Drummond till idag har klanen Drummonds klanhövding varit känd som An Drumanach Mór som betyder Drymens stora man eller Drymens mäktiga man. En del forskare hävdar att klanen Drummonds ungerska ursprung inte stämmer och att de inte kommer därifrån. Malcolm Beg Drummond i sin tur var farfars far till Margaret Drummond (1340-1375), drottninggemål av Skottland 1364-1369, och farfars farfar till Anabella Drummond (1350-1401), drottninggemål av Skottland 1390-1401. Margaret var faster till Anabella. Margarets storebror Sir John Drummond (1318-1360), 11th Thane of Lennox, var Anabellas pappa.

3. Malcolm Beg Drummond (f. efter 1169 och d. 1259), 6th Thane of Lennox - fff
2. Sir Malcolm Drummond (f. 1239 och d. efter 1272), 7th Thane of Lennox - farfar
1. Malcolm Drummond (f. 1270, efter 1295 eller 1304 och d. 17 oktober 1346), 10th Thane of Lennox - far
0. Margaret Drummond (1340-1375), drottninggemål av Skottland 1364-1369

4. Malcolm Beg Drummond (f. efter 1169 och d. 1259), 6th Thane of Lennox - ffff
3. Sir Malcolm Drummond (f. 1239 och d. efter 1272), 7th Thane of Lennox - fff
2. Malcolm Drummond (f. 1270, efter 1295 eller 1304 och d. 17 oktober 1346), 10th Thane of Lennox - farfar
1. Sir John Drummond (1318-1360), 11th Thane of Lennox - far
0. Anabella Drummond (1350-1401), drottninggemål av Skottland 1390-1401

Familjen Drummond ansågs som en modig och energisk familj. De var också ståtliga och såg bra ut. Familjens damer var var berömda för deras personliga skönheter. Genom åren gifte sig medlemmar från familjen Drummond i stora äktenskap med familjerna Douglas, Gordon, Graham, Crawford, Ker och andra mäktiga familjer. Det i sin tur ökade familjen Drummonds inflytande i Skottland.
​

34. Dunbar, Dumfries and Galloway

Andra regioner: East Lothian, Fife och från 1400-talet Caithness i Highland.
Ursprung: bekräftat Piktland i slutet av 800-talet, spekulation om Irland på delar av 500-talet och bakåt. 
Rivaler: Cameron och Innes. 

Enligt traditionen börjar klanen Dunbars historia med Crínán of Dunkeld (975/976-1045), Earl of Atholl. Han föddes år 975/976 i det som idag är Perth and Kinross, vars region då var en del av kungariket Alba. Crínán of Dunkeld var ättling till prästen och thanen Duncan som föddes i slutet av 800-talet i Dull i Perth and Kinross i dåvarande Piktland. Innan Duncan bygger Crínán of Dunkeld ursprung på spekulation. Det spekuleras att Duncans pappa flyttade från Hebriderna till Piktland i slutet på 800-talet. Han i sin tur var en för historiker idag känd person med känt släktträd och vars förfäder bodde i Hebriderna från 800-talet tillbaka till 600-talet. På 600-talet och delar av 500-talet antas hans förfäder ha bott i Dál Riata. Dessförinnan bodde de på Irland eller i en del fall i Dál Riata och Piktland men vars förfäder härstammade överlag från Irland, vilket är noga dokumenterat. Det råder en osäkerhet huruvida personen som flyttade från Hebriderna till Piktland i slutet på 800-talet var pappa till Duncan eller inte. Var han det är klanen Dunbars ursprung från Irland överlag från delar av 500-talet och bakåt och av gammalt keltiskt ursprung. Var han inte det är klanen Dunbars ursprung Piktland på slutet av 800-talet och dessförinnan okänt. 

Crínán of Dunkeld var gift med Bethóc som var dotter till Malcolm II (d. 1034), kung av Alba 1005-1034. Deras son Duncan I (d. 1040) var kung av Alba 1034-1140. Det har fått en del historiker att spekulera Crínán of Dunkeld var ättling till en kung av Alba på 900-talet för att legitimera att hans son Duncan I blev Albas kung trots att Duncan I morfar var kung Malcolm II. Andra historiker menar å andra sidan att Duncan I som dotterson var det naturliga valet att ta över Albas tron år efter sin morfar eftersom det år 1034 inte fanns några större invändningar från människor vid eller runt Albas hov att han blev Albas kung. De menar att det därför inte var troligt att någon av Crínán of Dunkeld förfäder var kung av Alba på 900-talet. Ifall det visserligen funnits lämpliga konkurrenter till kungatronen 1034 hade det stärkt Duncan I chanser att bli Albas kung ifall hans pappa Crínán of Dunkeld också var av kunglig Alba börd, men å andra sidan hade Crínán of Dunkeld varit av kunglig Alba börd hade det säkerligen funnits andra manliga ättlingar till denna kung av Alba som konkurrerat med Duncan I att bli kung av Alba 1034. Då hade det funnits seriösa konkurrenter till Duncan I om kungatronen 1034, men eftersom det inte fanns några sådan menar därför dessa historiker att det därför inte var troligt att Crínán of Dunkeld var ättling till en kung av Alba. En del förespråkare för att Crínán of Dunkeld var av kunglig Alba börd menar å andra sidan att Duncan I saknade konkurrenter därför att hans morfar var kung av Alba samt att han också var av kunglig börd från sin pappa Crínán of Dunkeld sida till skillnad från andra chanslösa kandidater som möjligen bara hade en förälder som var ättling till en kung av Alba. 

Crínán of Dunkeld hade också sonen Maldred (1015-1045), Lord of Allerdale som också var känd som Maldred of Allerdale, Lord of Cumbria. Maldred föddes i Dunbar i East Lothian. Maldred var dock inte son till Bethóc. Maldreds mamma var istället en annan kvinna. Maldred var med andra ord inte dotterson till kung Malcolm II och Maldreds son Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072 i sin tur var inte dottersonson till kung Malcolm II. Klanen Dunbars stamfader som sedan grundade familjen Dunbar på 1000-talet anses vara denna Gospatric som var sonson till Crínán of Dunkeld. Från Gospatric härstammade resten av klanen Dunbar. Han var en mäktig man som ägde marker i både Alba och i England. En del av Gospatric barn och barnbarn blev på medeltiden en del av den engelska adeln i spridda delar av det som idag är norra England, medan andra stannade kvar i Lothian. 

f= far
m = mor

Från Crínán via Gospatric till Patrick II: 
7. Crínán of Dunkeld (975-1045), Earl of Atholl - fffffff
6. Maldred (1015-1045), Lord of Allerdale
5. Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072
4. Gospatric II (d. 1138), Earl of Lothian 1134-1138
3. Gospatric III (d. 1166), Earl of Lothian 1138-1166
2. Waltheof (d. 1182), Earl of Dunbar (Lothian) 1166-1182 - farfar
1. Patrick I (1152-1232), Earl of Dunbar 1182-1232 och Justiciar of Lothian 1195-1205
0. Patrick II (1185–1249), Earl of Dunbar 1232-1248

Klanen Dunbars stamfader Gospatric var dock av kunglig börd fast på sin mors sida: 
3. Æthelred II (968-1016), kung av England 978-1013 och 1014-1016 - mormor far
2. Ælfgifu - mormor
1. Ealdgyth, gift med Maldred, Lord of Allerdale - mor
0. Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072

De från klanen Dunbar som härstammade från Patrick II (1185–1249), Earl of Dunbar 1232-1248, också känd som Patrick, 5th Earl of Dunbar, Lord of Beanley, hade också skotska kungliga förfäder. Patrick II var son till Patrick I (1152-1232), Earl of Dunbar 1182-1232 och Justiciar of Lothian 1195-1205 och hans fru Ada (d. 1200) som var dotter till William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214. William I var i sin tur ättling till en rad mängder med kungar och deras barn i Skottland, England, Frankrike, Sverige, osv inklusive Ingegerd Olofsdotter (1001-1050) som var dotter till Olof Skötkonung (980-1022), kung av Sverige 995-1022. Olof Skötkonung var morfar mormor farmor morfar till Patrick II, Earl of Dunbar. Ättlingar från klanen Dunbar som härstammade från Patrick II härstammade med andra ord också från en svensk kung. Därmed fanns det en koppling mellan klanen Dunbar och Sverige, fast inte ordningen från Skottland till Sverige som annars brukar vara vanligt med skottar som flyttade till Sverige på 1600-talet utan istället i detta fallet ordningen från Sverige via en rad länder till Skottland. 

8. Olof Skötkonung (980-1022), kung av Sverige 995-1022 - mfmmfmmf
7. Ingegerd Olofsdotter (1001-1050) 
6. Anne of Kiev (f. 1024-1036 och d. 1075) 
5. Hugh I of Vermandois (1057-1101) 
4. Elizabeth of Vermandois (d. 1131) 
3. Ada de Warenne (1120-1178) 
2. William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214 - morfar
1. Ada (d. 1200) - mor
0. Patrick II (1185–1249), Earl of Dunbar 1232-1248
* Nr 1 Ada var gift med Patrick I, Earl of Dunbar och Justiciar of Lothian. 
* Nr 3 Ada de Warenne är känd som Skottlands drottningmoder, på engelska Queen mother of Scotland, eftersom två av hennes söner blev kungar av Skottland samt att flera andra skotska kungar härstammade från henne. Hennes son Malcolm IV (1141-1165) var kung av Skottland 1153-1165 och därefter var hennes son William I (1143-1214) kung av Skottland 1165-1214. Hennes båda söner regerade i 61 år i sträck från 1153 till 1214. Ada de Warenne var också farmor till Skottlands kung Alexander II och farfar mor till kung Alexander III. 

2. Ada de Warenne (1120–1178) - farmor
1. William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214 - far
0. Alexander II (1198-1249), kung av Skottland 1214-1249

3. Ada de Warenne (1120–1178) - farfar mor
2. William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214 - farfar
1. Alexander II (1198-1249), kung av Skottland 1214-1249 - far
0. Alexander III (1241-1286), kung av Skottland 1249-1286

Ada de Warenne barn, barnbarn och barnbarn barn regerade över Skottland i 133 år från Malcolm IV blev kung av Skottland 1153 fram till Alexander III dog 1286. Dessutom var hennes barnbarn barnbarn barn Margaret Eiriksdottir (1283-1290) drottning av Skottland 1286-1290 och hennes barnbarn barnbarn John Balliol (1249-1314), kung av Skottland 1292-1296. Margarets morfar var Alexander III. Ada de Warenne var morfar farfar mor till Margaret och mormor farmor till John Balliol.

Ada de Warenne närmaste ättlingar och den skotska tronen 1153-1296: 
- Malcolm I, kung av Skottland 1153-1165 - barn
- William I, kung av Skottland 1165-1214 - barn 
- Alexander II, kung av Skottland 1214-1249 - barnbarn
- Alexander III, kung av Skottland 1249-1286 - barnbarn barn
- Margaret Eiriksdottir, drottning av Skottland 1286-1290 - barnbarn barnbarn barn
- Första interregnumet 1290-1292, ingen kung eller drottning
- John Balliol, kung av Skottland 1292-1296 - barnbarn barnbarn

Ada de Warenne var också mormor mormor mor till berömda Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329 och också känd som Robert the Bruce. 

5. Ada de Warenne (1120–1178) - mmmmm
4. Marjorie of Huntingdon
3. Bethóc
2. Margaret Stewart - mormor
1. Marjorie (1253/1256-1292), Countess of Carrick 1256-1292 - mor
0. Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329

Ada de Warenne var även farmor mormor mormor till Robert I son David II (1324-1371), kung av Skottland 1329-1371. 

6. Ada de Warenne (1120–1178) - fmmmmm
5. Marjorie of Huntingdon
4. Bethóc
3. Margaret Stewart
2. Marjorie (1253/1256-1292), Countess of Carrick 1256-1292 - farmor
1. Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329 - far
0. David II (1324-1371), kung av Skottland 1329-1371

Osv. Listan är nästan oändlig på kungar och drottningar som härstammade från Ada de Warenne. 

Under knappt 400 år från början av 1000-talet till början av 1400-talet samlade familjen Dunbar och dess grenar på sig rikedomar och fastigheter i Skottland. Dock inte särskilt många gods gentemot andra samtida framgångsrika ekonomiska klaner, men rent ekonomiskt var de välbärgade. För den ekonomiskt framgångsrike George de Dunbar (f. 1370 och d. efter 1457), 11th Earl of Dunbar & March som mestadels använde namnet George II, Earl of March blev hans rikedomar däremot hans undergång. 1434 var han tillsammans med sin son Patrick två gånger i England. Tillbaka i Skottland efter andra resan arresterades George II, Earl of March och sattes i förvar i Edinburgh Castle. James I (1394-1437), kung av Skottland 1406-1437 fängslade earlen och beslagtog hans gods och stora rikedomar som fördes över till den skotska kronan. Anställda till kungen skickades till klanen Dunbars fäste Dunbar Castle i East Lothian med ett brev som förklarade för slottets skötare att slottets förts över till skotska kronan. 

I parlamentet som samlades i Perth 10 januari 1435 anklagades George II, Earl of March inte för förräderi som begåtts av honom själv. Istället påstods det att han behållit earldoms och gods som enligt skotska kronan hade förlorats 1406 av hans far George de Dunbar (1338-1420), 10th Earl of Dunbar and March som i de flesta fallen kallade sig för George I, Earl of March. Efter att Robert III (1337-1406), kung av Skottland 1390-1406 dog 1406 blev James I kung. Med ny kung behövde George I förnya sin trohet till den nya kungen, men eftersom James I var 12 år och minderårig 1406 förnyade George I sina löften till en företrädare för den skotska regenten som representerade den skotska kronan och inte till den kungliga regenten själv, vilket James I ansåg som förräderi 1435. För kungen var det förfalskning och därför hade George I och sedan hans son George II behållit earldoms och gods illegalt sedan 1406. 

Eftersom George I var den som begick brottet 1406 och dog 1420 kunde han inte som levande person dömas för förräderi. Enda möjligheten var att döma honom för förräderi postumt. Däremot hade skotska kronan rätt att ta George II gods som han ärvde av sin far eftersom familjen ägt de olagligt sedan 1406. Men detta var bara svepskäl från James I sida som hade kunnat gripa George I när han levde efter att James I blev myndig. Det verkliga skälet var att James I 1434/1435 en gång för alla ville avsluta the Earls of Dunbar makt som bara periodvis varit lojala till den skotska kronan. Earl of Dunbar fäste Dunbar Castle låg också för nära Edinburgh Castle och kunde utgöra ett hot mot den skotska kungen eller hans efterträdare ifall Earls of Dunbar gick över till engelsmännens sida eller ifall Earls of Dunbar var lojala med skotska kungen men förlorade Dunbar Castle i strid till engelsmännen. Dunbar Castle revs därför av skotska kronan på 1400-talet men återställdes och byggdes upp senare samma århundrade av James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513. Det nya Dunbar Castle stod färdigt 1501. 

Den 65:årige George II, Earl of March slapp dock tillbringa sin ålderdom i fängelse och släpptes 1435 men förlorade alla gods och mycket rikedomar. Han fick behålla sin titel Earl of March och flyttade då till England där han levde en tillbakadragen ålderdom. Hans son Patrick de Dunbar of Kilconquhar som bodde i Fife fick inte ärva earltiteln Earl of Dunbar and March som upphörde efter faderns död. Titeln återuppstod 1605 fast som enbart Earl of Dunbar med George Home (1556-1611), 1st Earl of Dunbar 1605-1611. 

En rad europeiska kungligheter på 2000-talet härstammar från George II, Earl of March och klanen Dunbar som t.ex. Sveriges kronprinsessa Victoria (f. 1977) och prins William (f. 1982), Duke of Cambridge och framtida kung av Storbritannien, etc.


35. Dundas, West Lothian

Ursprung: enligt traditionen Piktland i slutet av 800-talet och spekulation om Irland på delar av 500-talet och bakåt, men enligt en del namnforskare troligen från England på eller innan 1100-talet. 
Septs: Dundas, Elias, Ellet, Ellias

Enligt traditionen härstammar klanen Dundas från Helias vars far var Utred. Helias och Utred var också kända som Helias de/of Dundas respektive Uthred of Dundas. Innan Utred finns det två berättelser. I den ena var Utreds far Gospatric II (d. 1138), Earl of Lothian vars far var Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072. I den andra var Utreds far Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072. I den första var Gospatric II farfar till Helias, men farbror till honom i den andra. Gemensamt för båda berättelserna är att Gospatrics farfar var Crínán of Dunkeld (975/976-1045), Earl of Atholl. 

f = far
m = mor

Enligt en berättelse: 
5. Crínán of Dunkeld (975-1045), Earl of Atholl - fffff
4. Maldred (1015-1045), Lord of Allerdale
3. Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072
2. Gospatric II (d. 1138), Earl of Lothian - farfar
1. Utred (Uthred of Dundas) - far
0. Helias (Helias de/of Dundas) 

Enligt en annan berättelse: 
4. Crínán of Dunkeld (975-1045), Earl of Atholl - ffff
3. Maldred (1015-1045), Lord of Allerdale
2. Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072 - farfar
1. Utred (Uthred of Dundas), bror till Gospatric II - far
0. Helias (Helias de/of Dundas) 

Crínán of Dunkeld hade en förfader som föddes i Perth and Kinross i dåvarande Piktland i slutet av 800-talet. Det spekuleras huruvida denna förfader hade en pappa som flyttade till Perth and Kinross från västra Skottland. Pappans släkt hade bott i ett par århundraden i västra Skottland tillbaka till 500-talet innan han flyttade till Perth and Kinross. Dessförinnan på 500-talet och bakåt bodde de på Irland. Se klanen Dunbar för utförligare. 

Utred erhöll mark och the Barony of Dundas i West Lothian från Waldeve. Waldeve var äldre bror till Gospatric II (d. 1138), Earl of Lothian. I den första berättelsen var Waldeve farbror till Utred medan i den andra var han storebror till Utred. Efter Utreds död ärvde hans son Helias marken i Dundas vid tiden då David I (1083/1085-1153) var kung av Skottland 1124-1153. Det antas att Helias tog namnet Helias de Dundas eller Helias of Dundas efter Utreds död, men det är ej bekräftat. Helias tros ha dött ca år 1165. Det var dock först med Serle de Dundas på andra hälften av 1100-talet och i början av 1200-talet som de första tillförlitliga uppgifterna kom att det fanns en familj som hette Dundas i Skottland enligt de dokument som finns från den tiden. Han nämndes ofta rörande skotska frågor under tiden då William I (1143-1214) var kung av Skottland 1165-1214. Serle de Dundas sägs ha varit son till Helias och sonson till Utred, men eftersom Helias bara kallade sig för Helias och inte Helias de/of Dundas finns det en osäkerhet huruvida Helias och Serle var far och son. Serle kunde lika gärna ha varit svärson till Helias och gift med hans dotter eller att de inte alls hade något att göra med varandra, vilket då förändrar var Serles förfäder kom ifrån. Serle de Dundas fick en son som hette Helias de Dundas som fick sonen Radulphus de Dundas. 

8. Gospatric II eller Gospatric - sägs vara ffffffff
7. Utred (Uthred of Dundas) - sägs vara fffffff
6. Helias (Helias de/of Dundas) - sägs vara ffffff
5. Serle de Dundas - fffff
4. Helias de Dundas
3. Radulphus de Dundas
2. Saer de Dundas (d. efter 1296 men innan 1300) - farfar
1. Sir Hugh de Dundas - far
0. Sir George de Dundas (d. 1332) 

* Nr 2 Saer de Dundas svor trohet till Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. Han finns med på Ragmanrullarna (Ragman Rolls) från 1296. 
* Nr 1 Sir Hugh de Dundas var anhängare till skotska nationalhjälten Sir William Wallace (1270-1305). 

En del namnforskare menar att släkten Dundas härstammade från England och inte Piktland och ännu tidigare Irland som traditionen gör gällande. Uthred var ett vanligt anglosaxiskt personnamn i England under medeltiden, inte minst under perioden från 700-talet till 1300-talet och framförallt från 900-talet till 1100-talet. Utred (Uthred of Dundas) levde på 1100-talet. Namnet på hans farbror eller storebror Waldeve, beroende på vilken berättelse man tror på, var av engelskt ursprung. Dessutom var Utreds sons namn Helias också engelskt. Dessa nära kopplingarna till England gör att en del namnforskare därför tror att släkten Dundas har sitt ursprung i England på eller innan 1100-talet. Piktland- och Irlandsförespråkarna menar dock att det fanns en naturligt engelskt påverkan på släkten innan Utred. För det första var hans farfar eller far Gospatric (d. efter 1073), beroende på vilken berättelse man tror på, Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072 i det på mitten av medeltiden först anglosaxiska, sen anglodanska och därefter anglonormandiska Earldom of Northumbria. Dessutom var Gospatrics mormors far Æthelred II (968-1016), kung av England 978-1013 och 1014-1016. Familjen var influerad av det engelska på medeltiden, men det innebar inte automatiskt att de också härstammade från Englands på manssidan. Tvärtom vore det konstigt ifall de inte var präglade av sitt engelska arv och tog engelska förnamn för att förstärka sina engelska kopplingar och i förlängningen kopplingarna till det engelska kungahuset genom att åtminstone bära engelska förnamn. 

Enligt första berättelsen: 
5. Æthelred II (968-1016), kung av England 978-1013 och 1014-1016 - ffmmf
4. Ælfgifu - ffmm
3. Ealdgyth, gift med Maldred, Lord of Allerdale - ffm
2. Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072 - farfar
1. Gospatric II (d. 1138), Earl of Lothian - far
0. Utred (Uthred of Dundas) 

Enligt andra berättelsen: 
4. Æthelred II (968-1016), kung av England 978-1013 och 1014-1016 - fmmf
3. Ælfgifu - fmm
2. Ealdgyth, gift med Maldred, Lord of Allerdale - farmor
1. Gospatric (d. efter 1073), Earl of Northumbria 1067-1068 och 1069-1072 - far
0. Utred (Uthred of Dundas), bror till Gospatric II

I den första berättelsen var engelska kungen Æthelred II farfar mormor far till Utred och farmor morfar i den andra. 

En av de mest kända medlemmarna från klanen Dundas var torypolitikern Henry Dundas (1742-1811), 1st Viscount Melville 1802-1811, Baron Dunira. Han var en central aktör i främjandet av skotska upplysningstiden på 1700-talet. Under en lång period hade han nästan total kontroll över skotsk politik och fick de nedsättande smeknamnen King Harry the Ninth, the Grand Manager of Scotland, the Great Tyrant och the Uncrowned King of Scotland, på svenska kung Harry den nionde, storslagna chefen av Skottland, den stora tyrannen och den okrönte kungen av Skottland. Han fick smeknamnen eftersom den sittande brittiska kungen George III (1738-1820), kung av Storbritannien och Irland 1760-1820 och hans företrädare inte hade besökt Skottland under lång tid. Senaste gången en sittande skotsk eller brittisk kung eller regerande drottning hade besökt Skottland var 1650. Från 1603 fram till 1707 var den skotska kungen eller regerande drottningen också kung/drottning av England och Irland, undantaget en period på 1650-talet under engelska samväldet, the Commonwealth of England och sedan under the Commonwealth of England, Scotland and Ireland. 

1782 var Henry Dundas, 1st Viscount Melville med och såg till att the Dress Act 1746 upphävdes och möjliggjorde att höglandsdräkten, dvs. the Highland Dress, åter fick bäras i Skottland. I höglandsdräkten som ofta bestod och består av flera olika färger ingick tartans och kilts, etc som var olagliga att bära i Skottland 1746-1782 undantaget i brittiska armén. The Dress Act 1746 var en lag för att de brittiska myndigheterna och den brittiska kungen kunde få kontroll över krigiska skotska klaner. Jacobitupproren hade innan haft ett stort stöd bland skotska klaner. Jacobitupproren var en serie uppror, revolter och krig i Storbritannien och Irland 1688-1746 där målet var att få den i England, Skottland och Irland senaste romersk-katolske kungen James II and VII (1633-1701), kung av England, Skottland och Irland 1685-1688 och senare hans ättlingar från Huset Stuart på den brittiska tronen. The Dress Act 1746 var en del av the Act of Proscription 1746 som var en lag vars syfte var att de assimilera de skotska högländerna med övriga Skottland och Storbritannien, avsluta klanernas förmåga i de skotska högländerna till att kunna göra uppror samt den första av kungens lagar som syftade att krossa klansystemet i efterdyningarna efter Jacobitupproret från 1745.

Klanen Dundas nuvarande klanhövding bor i Sydafrika.


36. Durie, Fife

Ursprung: Normandie, Ungern, Skottland eller Irland beroende på vilken version man tror på. 

Namnet Durie kommer från gäliskan för svart ström. Det har årens lopp förekommit historier om att Durie kommer från franska Du Roi som betyder kung, men förespråkarna för den gäliskan versionen hävdar att det bara är historier som saknar grund. Det finns fyra versioner om var klanen Durie har sitt ursprung, varav den tredje och fjärde är de mest troliga. 

1) Enligt första versionen flyttade klanens förfäder från Normandie till England i samband med William the Conqueror (1028-1087), kung av England 1066-1087 erövring av England 1066. Därefter flyttade de till Fife på antagligen i början av 1100-talet. 

2) Vissa forskare däremot föreslår att släktens förfäder flyttade från Ungern till Alba 1068 eller 1069 som ett följe samma år eller året efter att den ungerskfödda Margaret of Wessex (1045-1093), drottning av Alba 1070-1093 flyttade från Ungern till Alba 1068. Sedan inom Alba som blev Skottland flyttade de till Fife i början på 1100-talet. Första gången Duries nämndes i skrift i Skottland var i Fife 1119. 

3) En tredje grupp forskare menar att klanens ursprung istället kan härledes till Gille Brigte/Gilbert som var son till Robert (d. 1244), Earl of Strathearn 1223-1244. Robert är också känd som Robert, 4th Earl of Strathearn. Det fanns troligen fler Earl of Strathearn än innan den första kända Earl of Strathearn som var Malise I (fl. 1138). Därför kallas Robert också för 4th Earl of Strathearn idag fast han egentligen var sjätte, sjunde eller åttonde Earl of Strathearn eller högre. Malise I var farfar far till Robert och farfar farfar till Gille Brigte/Gilbert. Gille Brigte/Gilbert erhöll markerna Durie och Belnollo i Fife på 1200-talet och tog efternamnet Durie från namnet på markerna. Han anses vara klanen Duries stamfader. 

4. Malise I (fl. 1138), Earl of Strathearn - farfar farfar
3. Ferteth (fl. 1160, d. 1171), Earl of Strathearn - farfar far
2. Gille Brigte (d. 1223), Earl of Strathearn 1171-1223 - farfar
1. Robert (d. 1244), Earl of Strathearn 1223-1244 - far
0. Gille Brigte/Gilbert, stamfader till klanen Durie

Enligt engelska författaren och cisterciensabboten Aelred of Rievaulx (1110-1167) var Malise I den främsta företrädaren för den infödda skotska fraktionen vid hovet runt David I (1083/1085-1153), kung av Skottland 1124-1153 till skillnad från den normandiska fraktionen som leddes av den anglonormandiska baronen och riddaren Robert I de Brus (1070-1142), 1st Lord of Annandale 1113/1124-1138. Det indikerar på att Malise I och att klanen Durie innan Gille Brigte/Gilbert härstammade från Skottland. Ytterligare stöd för det antagandet att namnet Malise har sitt ursprung från gäliskan i Skottland. 

4) En fjärde grupp forskare instämmer delvis i tredje gruppen, men menar att klanen Durie har sitt ursprung från Muiredaig MacLoairn (f. 490) som levde i Dál Riata men vars ursprung var från Irland. Enligt dessa forskare var Muiredaig MacLoairn förfader till Malise I (fl. 1138), Earl of Strathearn och klanen Durie. 

Genom årens lopp sedan medeltiden tills idag har klanen Duries största grenar inom Skottland varit koncentrerade till Fife. Klanen Durie har idag medlemmar runt om i hela världen.


37. Elliot (Eliott, historiskt Ellot), Dumfries and Galloway och Scottish Borders. 

Andra regioner: innan 1300-talet även Angus. 
Ursprung: Bretagne.
Allierad: Armstrong.
Rival: Scott.

Elliot är en gränsklan vid den skotsk-engelska gränsen. Skotska klanen Elliot härstammar från Bretagne i nordvästra Frankrike. Stavningsvarianter av Elliot var och är också exempelvis Eliot, Eliott, Elliott och Elyot. Medlemmar från familjen Elliot fanns med bland runt omkring ett tusen andra militärer från Bretagne i William the Conqueror (1028-1087), kung av England 1066-1087 armé som erövrade England 1066 och som bestod av soldater från Bretagne, Normandie och övriga Frankrike.


Bakgrund

I Bretagne kom bretonerna redan på 840-talet i kontakt med danska vikingar som seglat till Bretagne från Danmark. Det följdes av flera kontakter under resten av 800-talet som ibland var allianser men ofta rena sammandrabbningar mellan bretonerna och de danska vikingarna. Ett exempel på en allians inträffade i slaget vid Brissarthe 866 nära Brissarthe i Pays de la Loire när en gemensam bretonsk-dansk armé slogs mot frankerna. Året efter 867 nådde Bretagne sin maximala utbredning när delar av Normandie, Maine, Anjou och Kanalöarna var anslutna till Bretagnes territorium. 

Sju år senare slogs en armé av 200 st bretoner 874 mot danska vikingar och det gamla partnerskapet från Brissarthe 866 var borta. Det förstärktes av slaget vid Questembert 888/889 i södra Bretagne när bretoner och danska vikingar stred mot varandra. I krigsslaget hade bretonen Judicael (d. 888/889), Duke of Brittany (north) 877-888/889 förenats med Alan I (d. 907), Duke of Brittany (south) 877-888/889 and King of Brittany 888/889-907 för att mota bort danska vikingar från Bretagne. Judicael styrde officiellt norra Bretagne 877-888/889 men hade sina intressen i västra Bretagne. Alan I å sin sida styrde officiellt södra Bretagne under samma period men hade sina intressen i sydöstra Bretagne. Från 888/889 fram till sin död 907 var han ensam kung över hela Bretagne. I krigsslaget vid Questembert 888/889 besegrade bretonerna de danska vikingarna. I striderna mördades Judicael. Det följdes upp av ytterligare en sammandrabbning mellan Alan I och danska vikingar 890 i Saint-Lô i Normandie där bretonerna vann igen. Alan I dog 907 och ersattes av Gourmaëlon (d. 913/914), Count of Cornouaille 907-913/914 som styrde Bretagne 907-913/914. 

Under Gourmaëlons styre ökade de danska vikingarnas invasioner av Bretagne kraftigt vilket resulterade att Bretagne förlorade sina östra territorier, inklusive i Normandie och Anjou. Grevskapet Nantes i söder gavs 909 till Fulk I (870-942), Count of Anjou som i sin tur förlorade det några år senare till vikingar. 913 eller 914 invaderade danska vikingar Bretagne på nytt och mördade Gourmaëlon i ett krigsslag mellan danska vikingar och bretoner. Det resulterade i att vikingarna tog kontrollen över Bretagne. En del danska nybyggare flyttade under de efterföljande åren från Danmark till Bretagne men dock i ganska blygsam omfattning jämfört mot i England. 

Danska vikingarna kontrollerade Bretagne från 913/914 till 937 då de drevs bort av bretonen Alan II (d. 952), Duke of Brittany 938-952. Alan II var barnbarn till Alan I genom en okänd dotter som var gift med Mathuedoi, Count of Poher. 936 återvände Alan II till Bretagne efter att ha bott i England i exil. Æthelstan (894-939), kung av Wessex 924-927 och kung av England 927-939 skickade en engelsk flotta 936 för att hjälpa honom att återta landområden som vikingarna tagit i Bretagne. Under perioden 936-937 drevs vikingarna i Bretagne bort till floden Loire och vid 937 hade Alan II tagit kontrollen över större delen av Bretagne. Året efter, 938, blev han Brittonum dux, dvs. Duke of Brittany. 939 besegrade han en armé av danska vikingar i Trans i regionen Pays de la Loire. Alan II seger mot vikingarna var fullständig och han hade vid den tiden lyckats driva bort dem helt från Bretagne. Under Alan II styre upphörde Bretagne att vara ett kungarike 939 och blev istället hertigdömet The Duchy of Brittany fram till 1547 då det införlivades med kungariket Frankrike. Under Alan II ledning blev Bretagne återigen en stark region. 


Elliot

Namnet Elliot var baserat från den gamla bretonska stammen Halgoët vars namn kom från bretonska orden för pilträd eller saughträd. Stammen bodde i Halegouët som var ett tätbevuxet skogsområde i Finistère i västra Bretagne. Familjen Elliot var duktiga ryttare och militärer. De förmågorna tros startade på 800-talet när de med andra familjer var med försvarade Bretagne mot de danska vikingarnas invasioner och sedan mot danska nybyggare och ledare under deras styre av Bretagne 913/914-937. Familjen Elliots militära förmåga gick sedan vidare från generation till generation som de praktiserade i drygt 200 år innan de tillsammans med William the Conqueror var med och erövrade England 1066. 

I belägringen av Exeter 1068 i Devon slog normanderna ned en revolt. I deras armé ingick 500 ryttare från främst Normandie men också från England som bytt sida och stödde normandernas erövring av England. Armén var också förstärkt av ytterligare engelsmän till fots. Normandernas armé i Exeter leddes av självaste William the Conqueror. Exeter var ett starkt fäste för det anglosaxiska motståndet mot normandernas styre av England. I Exeter möttes normanderna och engelsmännen av ett våldsam väpnat motstånd som bestod i stort sett hela Exeters befolkning på 2500 invånare samt ytterligare motståndsmän från andra närliggande städer. Män, kvinnor och barn gick ur huse för att försvara staden. Efter att normanderna belägrade staden i 18 dagar kapitulerade Exonians som Exeterborna kallades. De gav upp och lade ned sina vapen. Normanderna hade dock förlorat många soldater under belägringen. Normanderna upprättade därefter en garnison i staden. Trots William the Conqueror inledande hot mot Exeters invånare i början av belägringen lovade han efter deras kapitulation att inte skada stadens invånare eller konfiskera deras ägodelar samt att inte öka den skatt de hade betalt innan normandernas erövring av England 1066. 

1069 anföll rebeller från Cornwall och Devon garnisonen i Exeter men slogs tillbaka av försvararna av en normandisk styrka under bretonen Brian of Brittany (1042-1084/1085), 1st Earl of Cornwall 1068-1072 också känd som Brien de Bretagne på franska. Han var son till Odo (999-1079), Count of Penthièvre 1035-1079. Året innan 1068 blev Brian of Brittany tilldelad the Earldom of Cornwall. På normandernas sida i Exeter 1069 deltog också bretonen Judicaël de Lohéac, Viscount of Halegouët och normanden William FitzOsbern (1020-1071), 1st Earl of Hereford 1067-1071. På normanderas sida i Exeter 1069 deltog även bretonska medlemmar från familjen Elliot som hjälpte till att slå ned revolten. Judicaël de Lohéac fick the lordship of Totnes och erhöll ett stort område i Devon där den bretonska familjen Elliot bosatte sig. 

Med William FitzOsbern började normanderna 1069 att erövra det walesiska kungariket Gwent i sydöstra Wales, vilket möjliggjorde att medlemmar från familjen Elliot också bosatte sig i södra Wales efter normandernas erövring av södra Wales. Medlemmar från Elliot flyttade också till Monmouthshire i sydöstra Wales samt till Herefordshire och Gloucestershire i England. Följeslagare till familjen Elliot importerade varianter av deras namn från Bretagne, vilket medförde att det med tiden började poppa upp namn som Dalliot, Eligott, Ellacott, Ellet och Elwett i England och senare i Skottland. Franska namnet för Dalliot är d’Alliot och bretonska namnen för Ellacott och Elwett är Elegoët respektive Eleouët. Av alla varianter är det namnet Elliot som är det mest dominerande i England, Wales, Skottland och i Morbihan i södra Bretagne idag. Det ursprungliga namnet till Elliot förekommer idag i Finistère och Côtes-d'Armor i västra och norra Bretagne samt i Loire Atlantique i västra Pays de la Loire. 

I Devon, Herefordshire, Gloucestershire, södra Wales, etc bodde familjen Elliot och deras grenar i drygt 100 år fram till slutet av 1100-talet då hela en eller flera grenar av familjen flyttade till Skottland. Förmodligen flyttade de för att tjänstgöra i William I (1143-1214) armé. William I var kung av Skottland 1165-1214. I Skottland var familjen Elliot del av en sammanslutning av flera familjer eller del av en klan där många medlemmar försörjde sig som legosoldater och erbjöd sina tjänster till både kungar och stormän. Det var tydligt att deras ridkonst och deras militära traditioner var något deras förfäder hade övat upp sig redan i Bretagne mot vikingarna och fört över på varje ny efterföljande generation. I Skottland gjorde Elliotmedlemmar ett gott jobb för kung William I. Istället för pengar belönades de och andra militärer från England, Bretagne, Normandie, Picardy och Flandern med land i Skottland. Militärerna från England ovan härstammade ursprungligen från norra Frankrike eller Belgien och hade bara bott i England eller Wales sedan eller efter 1066. Familjen Elliot fick mark i Angus och slog sig ned i östra Skottland. Enligt traditionen bosatte de sig i Glenshie i Angus. 

Bretonska bosättare i Storbritannien var sena med att ta ärftliga efternamn. I försök att assimilera sig som nyinflyttade bland lokalbefolkningarna tog de inhemska lokala namn. Familjen Elliot var inget undantag. I Storbritannien tog de det engelska namnet Elwald. Fram till tillkomsten av efternamn var det dock vanligt i dokument från mitten av medeltiden att kalla bosättare av bretonskt ursprung i Skottland för Brito som var ordet för breton. 

1320 flyttade familjen Elwald (Elliot) från Angus till Teviotdale i Scottish Borders efter att ha bott i Angus sedan slutet av 1100-talet. Teviotdale utgjorde ett stort område i sydöstra Skottland och hade ungefär samma gränser som senare Roxburghshire i Scottish Borders. I samband med eller strax efter flytten bytte de namn till Ellot och slutade använda namnet Elwald. Det finns konkreta bevis för namnbytet från samtida källor. Enligt historiker fanns det en stolthet att byta till namnet Ellot som påminde om deras gamla bretonska namn. De ville visa att de var en skotsk familj men med bretonskt ursprung. Flytten från Angus till Scottish Borders och stoltheten i det gamla bretonska namnet var de två konkreta orsakerna till namnbytet från Elwald till Ellot. Dock i början på 1200-talet förekom i England namnet Geoffrey Eliot, Abbot of Hyde som kopplat till berömda engelska chartern Magna Carta från 1215. Han var troligen engelsman och det spekuleras i att han möjligen var från en Elliot gren i England som inte flyttade till Skottland i slutet av 1100-talet. 

Flytten från östra Skottland till sydöstra Skottland ansågs i början av 1300-talet som exceptionell eftersom familjer helst inte flyttade från det mer trygga Angus till det mer otrygga Scottish Borders i slutet av 1200-talet och första halvan av 1300-talet. Scottish Borders låg närmare krigslinjen och därmed riskerade en nyinflyttad familj drabbas hårdare av alla krig mellan Skottland och England. Även om det inte skulle inträffa något krigsslag på familjens marker eller i området där de bodde riskerade de få sitt land plundrat av engelska trupper, deras matförråd riskerade att bli förstörda vilket inte minst vintertid kunde leda till svält och död, deras män, kvinnor och barn kunde bli mördade och i kvinnornas fall våldtas av engelska trupper. 

Dock inträffade det en sak 1320 som ger en viss tilltro till historien om familjen Ellot, fd Elwald, flytt från Angus till Scottish Borders. William II de Soules (d. 1320/1321), Lord of Liddesdale and Butler of Scotland var en av Skottlands mäktigaste adelsmän. 1320 dömdes han för förräderi mot Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. William II de Soules dömdes för att tillsammans med bl.a. Agnes, Countess of Strathearn och riddaren Sir David de Brechin (d. 1320) för att ha försökt mörda Robert I samt i William II de Soules fall också för misstanke om trolldom. Agnes föddes som Agnes Comyn och var gift med Malise IV (d. 1329), Earl of Strathearn 1317-1329. Hon fick livstids fängelse. Sir David de Brechin (d. 1320) däremot avrättades vilket sågs bland en del människor som överraskande även om han var skyldig eftersom han sågs som en flower of chivalry efter att tidigare ha skött sig bra i de kristnas strider i Asien. Sir David de Brechin å andra sidan hade också stridit för både Skottland och England i de skotska frihetskrigen. Det var ett ganska självklart val att han skulle avrättas sett ur kung Robert I perspektiv oavsett hur duktig riddare han hade varit. 

Enligt en legend togs William II de Soules till stencirkeln Ninestane Rig där den skotska kungens män kokade honom i smält bly tills han dog. Ninestane Rig låg nära hans slott Hermitage Castle i Scottish Borders. I verkligheten fick William II de Soules livstids fängelse och fördes till Dumbarton Castle i West Dunbartonshire där han dog samma år 1320 eller året därpå under mystiska omständigheter. William II de Soules marker i Liddesdale tillsammans med Hermitage Castle beslagstogs 1320 av kungens män och gavs till Robert I utomäktenskapliga son Robert Bruce (d. 1332), också känd som Lord Robert Bruce och Sir Robert Bruce, Lord of Liddesdale 1320-1332. William II de Soules förlorade också sin titel Lord of Liddesdale som kungen Robert I gav till sin son Robert Bruce som 1320 blev Lord of Liddesdale. Det har föreslagits att Thomas Bruce, 1st Baron of Clackmannan (d. innan 1348) var ett utomäktenskapligt barn till Robert Bruce eller till Edward Bruce (1280-1318), Earl of Carrick 1314-1318 och High King of Ireland 1314-1318. Edward Bruce var lillebror till Robert I. Historikerna tror dock att Thomas Bruce tillhörde en mer avlägsen gren av familjen Bruce och son till en annan Bruce. Stämmer det att Thomas Bruce var son till Robert Bruce innebär det att en rad kända personer är ättlingar till denna utomäktenskapliga son till kung Robert I eftersom bland Thomas Bruce kända ättlingar finns Woodrow Wilson (1856-1924) som var USAs president 1913-1921, Storbritanniens premiärminster Churchill (1874-1965), Lady Diana (1961-1997), Storbritanniens premiärminister David Cameron (f. 1966), Belgiens kung Philippe (f. 1960), prins William (f. 1982), Duke of Cambridge, osv. 

Undanröjandet av William II de Soules var ett sätt för kung Robert I att stärka sin makt i sydöstra Skottland. För att kunna säkerställa sitt grepp om den strategiskt viktiga gränsen mot England uppmuntrade Robert I lojala och pålitliga klaner att bosätta sig i Scottish Borders som exempelvis klanen Ellot, fd Elwald. Tillsammans med den allierade klanen Armstrong, som de var nära vänner med, blev klanerna Elliot och Armstrong några av de största och ökända gränsklanerna. Klanen Elliot blev också en av de mest inflytelserika klanerna i sydöstra Skottland. Fram till 1600-talets början försörjde de sig genom att stjäla boskap vid gränsen. De gick så långt att när andra lokala invånare såg en Elliot eller en Armstrong ridande på en häst visste de att nu var de på väg för att stjäla boskap någonstans. De var heller inte särskilt vänliga mot andra människor på den skotska eller på den engelska sidan av gränsen. De var också en nagel i ögat för regenterna i både Skottland och England. De enda de var vänligt inställda till var mot andra medlemmar från klanerna Elliot och Armstrong. 

Klanen Elliot föraktade också särskilt höglandsklaner, men det var inget ovanligt bland låglandsklaner innan 1800-talet. Tillhörigheten och troheten till andra klaner från 1300-talet till 1700-talet bland många låglandsklaner låg genom blodsband och inte genom flaggor eller kungar. En låglandsklan som hade familjemedlemmar som kom från både Skottland och England eller som hade grenar i båda länderna kände av naturliga skäl mer tillhörighet för dem oavsett om de var skotska eller engelska än för en skotsk klan i högländerna som de inte hade några nära familjeband till. En höglandsklan hade för att generalisera det å andra sidan ofta sina familjeband främst i högländerna och hade längre bort till England. Det går dock inte säga att höglandsklanerna kände mer för skotska kungahuset än vad låglandsklaner gjorde eftersom det berodde på en rad saker från klan till klan under olika tidsperioder. Exempelvis vilka klaner som stod kungahuset nära, vilka som hade nära familjeband till kungahuset, vilka som blev gynnade av den sittande regenten ekonomiskt, jobbmässigt, landmässigt, maktmässigt, etc samt vilka som kungen eller den regerande drottningen var beroende av för att kunna behålla sin makt eller genomföra sina beslut, vilken makt en grupp allierade höglandsklaner hade och graden av regentens beroende av dem, osv. 

Däremot när en höglandsklan kunde vara för eller mot en skotska kung hade de längre till att stödja en engelsk kung. När de var mot en skotsk kung var de sällan för en engelsk kung. Då var de istället ofta motståndare till båda även om det förekom undantag. En låglandsklan kunde vara för eller mot en skotsk kung samt för eller mot en engelsk kung eller motståndare mot båda beroende på om det gynnade eller inte gynnade den egna klanen. Det förekom mängder med skotska låglandsklaner som var motståndare till skotska kungar och som istället lovade trohet till engelska kungar. I en del fall kunde de byta sin lojalitet över en natt från engelska kungen till den skotska kungen ifall det gynnade dem ekonomiskt, jobbmässigt, landmässigt eller maktmässigt. 

Även om en del låglandsklaner föraktade höglandsklaner innan 1800-talet kom det att ändras. På särskilt 1800- och 1900-talen blev det populärt bland låglandsklaner att hitta egna familjekopplingar till höglandsklaner eftersom höglandsklaner då sågs som urskotska. De ansågs vara själen i det skotska trots att det knappt gick att hitta något mer urskotskt än de östra lågländerna där Piktland en gång etablerade sig som kungarike och vars förfäder caledonierna försvarade den delen av Skottland mot romarna med näbbar och klor när romarna invaderade Skottland under de första århundradena. 

I början på 1600-talet flyttade en del från klanen Elliot från Skottland till grevskapet Fermanagh i sydvästra Nordirland. 1650 bytte klanen i Skottland namn från Ellot till Elliot (Eliot/Eliott). 1712 förstördes alla familjens dokument förutom ett i en brand i deras slott Stobs Castle i Scottish Borders, vilket gör att det finns mindre information om klanen och deras historia från framförallt från slutet av 1400-talet och tidigare än som annars hade varit fallet. På Irland förekom det ytterligare ett namnbyte och bokstaven t lades till och efternamnet blev Elliott. 71 av 76 barn som föddes från Elliotfamiljer på Irland 1890 hette Elliott i efternamn med två t, medan övriga stavade namnet med andra varianter. 71 av 76 barn motsvarade 93 %.

DNA-analyser på 2010-talet visade på att andra familjer som de skotska familjerna Glendinning och Little också delar samma bretonska ursprung som familjen Elliot. Antagligen härstammar de från den Elliotfamiljen från Bretagne som i slutet av 1060-talet slog sig ned i Devon i England. I Angus har den mindre men 12km långa floden Elliot Water, som mynnar ut i byn Elliot vid Nordsjön i sydöstra Angus, fått sitt namn efter familjen Elliot. Eftersom namnet Elliot tillskillnad från mängder med andra namn är unikt menar historiker att Elliot Water inte kan fått sitt namn från någon andra än från familjen Elliot.


38. Elphinstone, East Lothian

Andra regioner: Falkirk (council area) och Stirling (council area). 
Ursprung: 1) från Belgien enligt en familjetradition, 2) Kent i England fram till slutet av 700-talet, därefter Northumbria enligt historiker. 
Allierade: Seton och Swinton. 

Enligt en familjetradition härstammar klanen Elphinstone från en flamländsk riddare från Belgien som hette Helphenstein som de fick sitt namn ifrån. Enligt en annan teori kommer namnen på klanen Elphinstone från bondgården Alpin's tun. Enligt en tredje teori, som är den mest betrodda, är klanen Elphinstone av anglosaxiskt ursprung och uppstod från en familjemedlem från klanen Swinton på 1200-talet. Familjen Swinton var av anglosaxisk ursprung och härstammade från framstående adelsmän i kungariket Northumbria 653-954 och dessförinnan från Kent i sydöstra England. Northumbria låg i dagens sydöstra Skottland och norra England. På andra halvan av 700-talet flyttade familjen Swintons förfäder från Kent till trakten vid Bamburgh i kungariket Northumbria, varav Bamburgh idag ligger i nordöstra England. Vid Bamburgh bodde familjen i ca 300 år till Eadulf Rus (d. på 1080-talet) enligt charters erhöll mark omkring år 1060 i Swinton i Scottish Borders från Malcolm III (1031-1091), kung av Alba 1058-1093 efter att han stöttat honom militärt mot Macbeth (d. 1057), kung av Alba 1040-1057. Se klanen Swinton för utförligare historier om familjen Swinton fram till 1200-talet. 

Eadulf Rus ättling Alan de Swinton (d. 1247), också känd som Alan de Swinton, 7th of Swinton, fick sönerna Alan de Swinton (d. efter 1262) som också var känd som Alan de Swinton, 8th of Swinton och John de Swinton (d. efter 1248). Sonen Alan de Swinton ärvde familjens marker i Swinton efter sin far. Den andra sonen John de Swinton lyckades på 1200-talet komma över markerna ’de Elfinstun’ nära Tranent i East Lothian antingen själv eller genom giftermål. Namnet på markerna förekom första gången i dokument 1235 som ’de Elfinstun’ och kom att kallas för Elphinstone. Efter att John de Swinton kom över markerna ’de Elfinstun’ bytte han namn till John de Elphinstone, också känd som John de Elfinstun. Klanen Elphinstone härstammar från denna John som räknas som klanens anfader. Han i sin tur härstammade från Eadulf Rus som var ättling till Uhtred the Bold (d. 1016), ealdorman of all Northumbria 1006-1016. 

f = far

John de Elphinstone släktled till Uhtred the Bold, version 1: 
10. Uhtred the Bold (d. 1016) - ffffffffff
9. Gospatric of Bamburgh (d. 1064) - klanen Swintons anfader
8. Uthred
7. Eadulf Rus (d. på 1080-talet) - första att erhålla mark i Swinton från familjen Swinton
6. Liulf of Bamburgh (d. 1118), 1st of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
5. Udard of Bamburgh (d. 1132), 2nd of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
4. Ernulf de Swinton (d. efter 1166), 4th of Swinton - första reg. skotska riddaren
3. Cospatric de Swinton (d. efter 1177), 5th of Swinton
2. Alan de Swinton, 6th of Swinton - farfar
1. Alan de Swinton (d. 1247), 7th of Swinton - far
0. John de Elphinstone (d. efter 1248) - klanen Elphinstones anfader

John de Elphinstone släktled till Uhtred the Bold, version 2: 
9. Uhtred the Bold (d. 1016) - fffffffff
8. Gospatric of Bamburgh (d. 1064) - klanen Swintons anfader
7. Eadulf Rus (d. på 1080-talet) - första att erhålla mark i Swinton från familje Swinton
6. Liulf of Bamburgh (d. 1118), 1st of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
5. Udard of Bamburgh (d. 1132), 2nd of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
4. Ernulf de Swinton (d. efter 1166), 4th of Swinton - första reg. skotska riddaren
3. Cospatric de Swinton (d. efter 1177), 5th of Swinton
2. Alan de Swinton, 6th of Swinton - farfar
1. Alan de Swinton (d. 1247), 7th of Swinton - far
0. John de Elphinstone (d. efter 1248) - klanen Elphinstones anfader

* Nr 5 Udard of Bamburgh son William of Bamburgh var 3rd of Swinton.

1250 nämndes en John de Elphinstone som vittne i ett dokument från den tiden. Det är möjligt att denna John från 1250 var samma John som John de Elphinstone (d. efter 1248) eller hans son. Klanen Elphinstones anfader John de Elphinstone (d. efter 1248) fick barnbarnet eller barnbarn barnet Sir John de Elphinstone (d. efter 1338). Det råder en osäkerhet huruvida den senare var barnbarn eller barnbarn barn till John de Elphinstone (d. efter 1248). 

Version 1 där Sir John var barnbarn: 
2. John de Elphinstone (d. efter 1248) - farfar
1. Alexander Elphinstone (d. 1290) - far
0. Sir John de Elphinstone (d. efter 1338) 

eller

Version 2 där Sir John var barnbarn barn: 
3. John de Elphinstone (d. efter 1248) - farfar far
2. NN Elphinstone - farfar
1. Alexander Elphinstone (d. 1290) - far
0. Sir John de Elphinstone (d. efter 1338) 

Sir John de Elphinstone (d. efter 1338) gifte sig med Margaret Seton som var systerdotter till Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Hon var också dotterdotter till Robert de Brus (1243-1304), 6th Lord of Annandale 1295-1304. 

2. Robert de Brus (1243-1304), 6th Lord of Annandale - morfar
1. Christina Brus (1278-1356/1357), syster till kung Robert I - mor
0. Margaret Seton

Sir John de Elphinstone och Margaret Seton fick barnet Alexander Elphinstone (d. innan 1399) som gifte sig med Agnes Airth, också känd som Marjory Airth. Hon var arvtagerska från familjen Airth/de Erth som saknade manliga arvingar. Familjen de Erth tog ursprungligen sitt namn från marker som de ägde i Airth i Falkirk (council area). Airth låg nära the Barony of Plean i Stirling (council area) som John d’Erth fick av kung Robert I strax efter 1314. Med giftermålet mellan Alexander Elphinstone och Agnes Airth kom Alexander över markerna i Airth. Deras barnbarn barn William Elphinstone (1431-1514), Bishop of Ross 1481-1483, Bishop of Aberdeen 1483-1514, Lord Chancellor of Scotland 1488 (Feb-Jun) och Keeper of the Privy Seal of Scotland 1500-1507 grundade 1495 King's College i Aberdeen. Han föddes i Glasgow. 

3. Alexander Elphinstone (d. innan 1399) - farfar far
2. Sir William Elphinstone - farfar
1. William Elphinstone - far
0. William Elphinstone (1431-1514), grundare av King's College

King's College som numera är en del av University of Aberdeen är det tredje äldsta universitet i Skottland efter University of St Andrews och the University of Glasgow och det femte äldsta universitetet i den engelsktalande världen. Av de fem äldsta universiteten i den engelsktalande världen finns tre av fem i Skottland. Marischal College i Aberdeen var ett annat gammalt universitet som grundades 1593. 1860 slogs Kings College och Marischal College samman och bildade nuvarande University of Aberdeen. Dock har Kings College alltid hänvisat till sig själv som the University of Aberdeen även innan sammanslagningen. 

Under de efterföljande 400 åren hade en del medlemmar från klanen Elphinstone militära uppdrag i Skottland och senare runt om i världen. Alexander Elphinstone (d. 1513), 1st Lord Elphinstone 1510-1513 dog i slaget vid Flodden (Battle of Flodden) 1513. Hans son Alexander Elphinstone (d. 1547) dog i slaget vid Pinkie Cleugh (Battle of Pinkie Cleugh) 1547. På 1700-talet var grenen Elphinstone of Balmerino trogna jacobiter. George Keith Elphinstone (1746-1823), 1st Viscount Keith 1814-1823 var en framstående brittisk sjöofficer och amiral under Napoleonkrigen 1803-1815. Bl.a. var han med och skyddade brittiska fartyg utanför Nordamerikas östkust. Hans brorson William George Keith Elphinstone (1782-1842) var en officer i den brittiska armén på 1800-talet och deltog i slaget vid Waterloo 1815.


39. Erskine, Clackmannanshire. 

Andra regioner: Aberdeenshire, Angus, Fife, East Lothian, Midlothian och Renfrewshire. 
Ursprung: okänt innan 1225, men det spekuleras bland en del i Belgien på 1000-talet och dessförinnan West Friesland i Nederländerna. 
Allierade: Bruce och Stewart. 

Namnet på klanen kom ursprungligen från landområdet Erskine som låg och fortfarande finns kvar söder om floden River Clyde i Renfrew i Renfrewshire. 1225 blev Henry de Erskine innehavare av baroniet Erskine som låg på samma plats efter att han erhöll det från Alexander II (1198-1249), kung av Skottland 1214-1249. Henry var den första personen som tog efternamnet Erskine. En del historiker spekulerar i att han var ättling till Henri de Ghent, också känd som Henri de Gaunt och bara Henry. Henri de Ghent var möjligen son till belgaren Gilbert de Gaunt (1040-1095), också känd som Gilbert de Gant och Gilbert de Ghent, som hjälpte normanderna att erövra England 1066. 

Det sägs att Gilbert de Gaunt förfäder i slutet av 900-talet eller i början av 1000-talet flyttade till Belgien från den historiska regionen West Friesland i nordvästra Nederländerna, ej att förväxla med dagens West Friesland som ligger i samma del fast som täcker en betydligt mindre yta. Gilbert de Gaunt slog sig efter 1066 ned i Folkingham i Lincolnshire i östra England. Han fick flera barn, varav en av hans söner hette Henry som det spekuleras i var den Henri de Ghent som flyttade och bosatte sig i Skottland. Flera generationer senare föddes Henry de Erskine som klanen Erskine härstammar ifrån. Dock som sagt, klanen Erskine härstamning innan Henry de Erskine är högst osäkert. Klanen har sedan 1200-talet ägt åtta slott i Skottland.


40. Farquharson, främst Aberdeenshire. 

Andra regioner: East Ayrshire. 
Ursprung: från klanen Shaw som härstammade från den högländska klanen Mackintosh som enligt legenden härstammade från Irland-->Dál Riata-->Highland. Enligt experter däremot har klanen Mackintosh och därmed också klanerna Farquharson, MacThomas, Ritchies och Shaw sina ursprung i Skottland tillbaka till 1100-talet, men dessförinnan är det okänt. 
Septs: Barrie, Bowman, Brebner, Bremner, Bryant, Carracher, Christie, Christison, Christy, Coates, Coats, Coutts, Cromar, Farquhar, Ferries, Findlaison, Findlay, Findlayson, Findley, Finlay, Finlayson, Finley, Finleyson, Gracie, Grassick, Greusach, Hardie, Hardy, Herald, Higgins, Higginson, Kellas, Kerracher, Leys, Lion(s), Lyon(s), MacArtney, MacCartney, MacCraig, MacCuaig, MacEaracher, MacErcher, MacErracher, MacFarquhar, MacFerchar, MacGaig, MacHardie, MacHardy, MacKerchar, MacKerracher, MacKindlay, MacKinlay, MacKinley, MacWade, McKinley, Paterson, Patterson, Pattison, Reaich, Reoch, Riach, Souders, Soutter, Tawse, Tay, Wade, Wood.
Allierade: Buchan och Chattan (Chattan Confederation). 
Rival: MacThomas.

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen Farquharson härstammar från Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw. Han var också känd som Alexander "Ciar" Shaw (Mackintosh) med Mackintosh inom parantes samt som Alexander "Ciar" Shaw of Rothiemurchus, Alexander "Ciar" Shaw och bara Alexander Shaw. Alexander var ättling till klanen Mackintosh första klanhövding Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh. Enligt legenden var Shaw MacDuff son till Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife. Duncan MacDuff tillhörde den inhemska skotska adeln med ursprung i det gamla kungariket Dál Riata och dessförinnan Irland. Enligt experter på området var Shaw MacDuff inte son till Duncan MacDuff. Enligt dem är klanerna Mackintosh, Shaw och Farquharson ursprung okänt innan 1100-talet. 

f = far

(11. Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife) - enligt legenden fffffffffff
10. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh - ffffffffff
9. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh
8. William Mackintosh (d. 1235) 
7. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh
6. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh
5. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan
4. John "John Angus" Mackintosh, 1st chief of Clan Shaw
3. Gilchrist Mackintosh (d. 1380), 2nd chief of Clan Shaw
2. Shaw "Sgorfhiaclach" Mackintosh (d. 1405), 3rd chief of Clan Shaw
1. James Mackintosh, 4th chief of Clan Shaw
0. Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw

Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh fick flera barn varav sonen John (Shaw) Mackintosh blev klanen Shaws sjätte klanhövding och sonen Adam Mackintosh blev klanen Ay första klanhövding. En del av Alexanders ättlingar tog namnet Farquharson. Klanen Farquharson stamfader var dock Finla Mor (1512-1547). Finla Mor var också känd som Findlay Mor och Finla Mor Farquharson, 1st of Invercauld. Finla Mor var ättling till Alexander. Det finns flera versioner hur de två var släkt med varandra, varav fyra kända versioner samt en femte version presenteras nedan: 

Version 1
2. Alexander "Ciar" Shaw - farfar
1. Donald Shaw, gift med Isobel Stewart - far
0. Finla Mor (1512-1547), klanen Farquharson stamfader

Version 2
5. Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh - fffff
4. Farquhar Mackintosh (d. 1480) - ffff
3. Donald Farquharson (d. 1500) - fff
2. Farquhar (d. 1520) - farfar
1. Donald Farquharson (1480-1550), gift med Isobel Stewart - far
0. Finla Mor (1512-1547), klanen Farquharson stamfader

Version 3
4. Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh - ffff
3. John (Shaw) Mackintosh, 6th chief of Clan Shaw - fff
2. Farquhar Mackintosh - farfar
1. Donald Farquharson, gift med Isobel Stewart - far
0. Finla Mor (1512-1547), klanen Farquharson stamfader

Version 4: 
3. Alexander "Ciar" Shaw of Rothiemurchus - fff
2. Farquhar Shaw - farfar
1. En son till Farquhar Shaw, gift med Isobel Stewart - far
0. Finla Mor (1512-1547) 

Version 1 är den mest spridda versionen. Version 2 är den mest utförliga framställningen, medan version 3 är den minst uppdaterade men å andra sidan den mest ingående. The Clan Chattan Association förespråkar version 4 eller varianter av den versionen. 

I version 1 föredrar man att stava Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh namn som Alexander "Ciar" Shaw eller som Alexander "Ciar" Shaw of Rothiemurchus utan att nämna efternamnet Mackintosh eftersom de anser att namnet Shaw redan var etablerat som namn när han var klanen Shaws femte klanhövding. I version 1 har man hoppat över släktled 4 till 2 som finns i version 2. I version 1 menar man också att en av Alexander "Ciar" Shaw söner var Farquhar som klanhövdingarna i Farquharson kan spåra sina släktled tillbaka till. Enligt version 1 använde Farquhars ättlingar efternamnet Farquharson. Dock menar version 1 att det var Finla Mor, son till Farquhars bror Donald Shaw, som var klanen Farquharson riktiga stamfader. Enligt version 1 härstammar klanen Farquharson klanhövdingar från båda bröderna Farquhar och Donald Shaw som båda var söner till Alexander "Ciar" Shaw. 

I version 2 menar man att klanhövdingarna i Farquharson kan spåra sina släktled tillbaka till Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh genom hans son Farquhar Mackintosh (d. 1480). Enligt version 2 började många, men inte alla, av Farquhar Mackintosh närmaste ättlingar att använda efternamnet Farquharson. Enligt version 2 var hans barnbarn barnbarn Finla Mor klanen Farquharson stamfader. Till skillnad från version 1 var Finla Mor ättling till Farquhar Mackintosh i version 2 vilket möjliggjorde att många av Farquhar Mackintosh ättlingar sedan började använda efternamnet Farquharson i version 2. I version 1 använde Farquhars ättlingar också efternamnet Farquharson, men hans närmaste efterföljande släktingar var inte släkt i rakt uppstigande led till Finla Mor i version 1. I version 1 var Finla Mor istället brorson till Farquhar och därmed inte släkt i rakt nedstigande led till honom. I version 1 tog klanen Farquharson sitt namn från Finla Mors farbror Farquhar medan i version 2 tog klanen sitt namn från Finla Mors farfar farfar Farquhar Mackintosh (d. 1480). 

I version 3 har man hoppat över släktledet 3 till 2 som finns i version 2 samt lagt till klanen Shaw sjätte klanhövding John (Shaw) Mackintosh som förfader till Finla Mor, vilket inte versionerna 1 och 2 har. Version 3 är heller inte överens med version 2 angående när Isobel Stewarts man Donald Farquharson föddes eller dog samt när Farquhar Mackintosh dog. Det råder också oenighet inom version 3 över dessa årtal. Därför fanns årtalen för dessa personer bara med på version 2 och inte på version 3. Version 4 är i praktiken en förkortad version av version 2 fast med små ändringar. Dock vill man i version 4 inte säga att Finla Mor var klanen Farquharson stamfader. Man nöjer sig med att säga att han var klanens mest kända klanhövding. 

Av de fyra versionerna är troligen version 2, version 4 eller en förkortad variant av version 2 som påminner om version 4 de som tros vara de mest korrekta. En variant av dem ger den spekulativa versionen 5 som det dock inte finns några belägg för är sann men den är å andra sidan lika sannolik som de andra fyra versionerna: 
3. Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh - fff
2. Farquhar - farfar
1. Donald Farquharson (1480-1550), gift med Isobel Stewart - far
0. Finla Mor (1512-1547), klanen Farquharson stamfader

Gemensamt för alla fem versionerna är att klanen Farquharson härstammar från Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh. I version 1, 2, 3 och 5 räknas Finla Mor också som klanens stamfader. 

Finla Mor var gift två gånger och fick nio söner. Alla sönerna hette Farquharson i efternamn. Med sönerna växte klanen Farquharson i betydelse eftersom många av klanens efterkommande grenar härrörde från dessa söner. 1595 gick klanen Farquharson med i klanen Chattan (the Chattan Confederation). Chattans klanhövding var också klanhövding för klanen Mackintosh. I ett avtal lovade Farquharson klanhövding att underkasta sig och tjäna Mackintosh klanhövding. I gengäld lovade Mackintosh klanhövding att klanen Mackintosh skulle skydda klanen Farquharson. Det innebar också i praktiken att alla Mackintosh vänner och fiender också blev klanen Farquharson vänner och fiender. Klanen Farquharson blev med tiden kända som the fighting Farquharsons på grund av deras rykte som en hård och våldsam klan. De blev också stora anhängare till kungahuset Stuart. The Farquhars och klanen Farquharson har under årens lopp ägt sju slott eller stora herrgårdar, varav Braemar Castle och Invercauld Castle i Aberdeenshire är de två mest kända.


41. Fergusson, Argyll, Dumfries and Galloway och Perthshire i såväl hög- som lågländerna.

Andra regioner: Ross-shire i norr och Ayrshire i söder.
Ursprung:
Septs: Ehsanian, Farries, Fergie, Fergus, Fergushill, Fergussill, Ferrie, Ferries, Ferris(s), Forgan, Forgie, Furgerson, Grevsack, Hardie, Hardy, Hemmati, Keddie, Keddle, Ketchen, Kidd, Kiddie, Kydd, MacHerries, MacTavert, Madani.


42. Forbes, Aberdeenshire

Ursprung:
Allierade: Campbell och Mackay.
Rival: Gordon.


43. Forsyth, lågländerna i främst Angus, Clackmannanshire, Fife, Lanarkshire och Stirlingshire

Ursprung:


44. Fraser, Aberdeenshire.

Andra regioner: Scottish Borders.
Ursprung:

Klanen ska ej förväxlas med klanen Fraser of Lovat.


45. Fraser of Lovat, Inverness-shire del av Highland

Ursprung:
Septs: Bissett, Brewster, Cowie, Frew, Frissel, Frizell, MacCimmie, MacGruer, MacKim, MacKimmie, MacSimon, MacShimes, MacTavish, McCoss, M’ktaus, Oliver, Sim, Sime, Simon, Simpson, Sims, Simson, Syme, Symon, Twaddle, Tweedie.
Allierade: Forbes, Grant och Munro.
Rivaler: Gordon, Logan och Macdonald of Clanranald.


46. Gordon, Aberdeenshire

Ursprung:
Septs: Ackane, Adam(son), Ad(d)i.e., Addison, Adkins, Aiken, Aitchison, Aitken, Akane, Akins, Atkin, Atkins(on), Badenoch, Barrie, Connon, Connor, Cote, Craig, Cromb(i.e.), Culane, Cullen, Darg(e), Dorward, Duff, Durward, Eadie, Ed(d)i.e., Edison, Esslemont, Garden, Gard(i)ner, Garioch, Garr(o)ick, Geddes, Gerr(y)ie, Haddo(w), Harrison, Huntl(e)y, Jeffrey, Jessiman, Jolly, Jopp, Jupp, La(i)ng, Laurie, Lawrie, Leng, Ling, Long, MacAdam, MacGwyverdyne, Mallett, Manteach, Marr, Maver, McGonigal, Meldrum, Mill, Milles, Mills, Miln(e), Milner, Milnes, Moir, More, Morrice, Muir, Mylne, Pittendri(e)gh, Shellgren, Steel(e), Teal, Tod(d), Troup
Allierade: Burnett, Seton och Sutherland.
Rivaler: Douglas, Forbes, Leask och Lindsay.


47. Graham, hög- och lågländerna i Loch Katrine i Stirling (council area), Perthshire, Dundee och Montrose.

Ursprung:
Septs: Airth, Allardyce, Auchinloick, Ballewen, Blair, Bonar, Bonnar, Bonner, Bontein, Bontine, Buchlyrie, Buntain, Bunten, Bunting, Buntyn, Conyers, Drumaquhassle, Duchray, Dugalston, Esbank, Glenny, Graeme, Grahame, Grim, Grimes, Hadden, Haldane, Kilpatrich, Lingo, Longstaff, MacGibbon, MacGilvern, MacGilvernock, MacIlvern, MacShille, Menteith, Monteith, Monzie, Orchille, Pitcairn, Pyatt, Pye, Pyott, Rednock, Sirowan, Sterling.
Allierade: Stewart och Wallace.


48. Grant, Glen Urquhart, Glenmoriston, Loch Ness och Strathspey i högländerna.

Ursprung:
Septs: Allans of Rhynagairn, More of Drumcork (en enskild familj av klanen Muir), The Siol Lewis.
Allierade: Campbell, Gregor och Gordon.
Rival: Cameron.


49. Gregor (MacGregor), Argyll

Ursprung:
Allierade: Grant och Tailyour.
Rivaler: Campbell, Colquhoun, Drummond och MacLaren.

Kändaste medlemmen av klanen är Rob Roy MacGregor (1671-1734).


50. Grierson, Dumfriesshire i Dumfries and Galloway

Ursprung:
Allierad: Maxwell
Rival: Johnstone

51. Guthrie, Angus

Ursprung:
Rival: Gardyne


52. Haig, Berwickshire i Scottish Borders där de huserat i över 800-850 år från andra halvan av 1100-talet tills idag.
Ursprung:
Septs: Hage, Hagh, Haig, Haigh


53. Haldane, Perth and Kinross

Andra regioner: Stirling (council area)
Ursprung:
Rival: Stewart


54. Hamilton, East Lothian

Andra regioner: Lanarkshire, South Lanarkshire, Lothian och Renfrewshire
Ursprung:
Allierad: Douglas


55. Hannay, Galloway i Dumfries and Galloway, har huserat i området i minst 700 år.

Ursprung:
Septs: Hanna, Hannah, Hannay, Hanner, Hanney
Rival: Murray


56. Hay, större delen av Skottland, men främst nordöstra Skottland

Ursprung: 
Septs, ett urval: Alderston, Arroll, Ay, Aye, Ayer, Beagrie, Con, Conn, D'Aye, D/Ay Peoples, da Hay, da Haya, De Hay, de Haya, de la Hay, de la Haye, de Plessis, Delgatie, Dellahay, Des Hay, Deshays, Drumelizior, Dupplin, Erroll, Garra, Garrad, Garrow, Gifford, Hawson, Hay, Hay of Megginch, Hayburn, Hayden, Haydock, Haye, Hayens, Hayes, Hayfield, Hayhoe, Hayhow, Haylees, Haylor, Hayne, Haynes, Haynie, Hays, Hayse, Hayson, Hayston, Haystoun, Hayter, Haytor, Hayward, Haywood, Hea, Hey, Heyes, Kellour, Kinnoull, Laxfirth, Leish, Leith, Locherworth, MacGaradh, MacGarra, MacGarrow, MacHay, McArra, O'Hay Aue, O'Hea, O'Garra, O'Garrow, Peebles Hayton, Peeples Gifford Slains, Turriff, Tweeddale, Yester, samt Hey som finns i Holland i Europa och Hej som är en variant av Hey.

Hay är en viktig klan i Skottland både historiskt och politiskt vars medlemmar finns i de flesta delarna av Skottland och i många andra delar av världen. Inom Skottland finns de främst i nordöstra Skottland i Banffshire, Morayshire och Nairnshire samt historiskt också i Aberdeenshire. Det finns även idag betydande koncentration av klanmedlemmar i Perthshire, särskilt runt Perth, samt i Scottish Borders och på Shetlandsöarna. En del klaner i Skottland har en eller flera större grenar av huvudklanen. Klanen Hay har över 30 större grenar, vilket nästan är på samma nivå som den stora klanen Campbell.


57. Henderson, högländerna i Caithness och Glen Coe som båda ligger i Highland samt Scottish Borders i lågländerna 

Andra regioner: Dumfries and Galloway och Fife
Ursprung:

Det finns 14 gäliska varianter av namnet på klanen Henderson och på klanens septs. Dessutom finns det 102 anglifierade stavningar av namnet på klanen Henderson och på klanens septs. Totalt 116 varianter. Olika namn kan användas beroende på var personerna befinner sig. Exempelvis kan en del personer från Henderson använda t.ex. namnet MacEanruig vid resor till de skotska högländerna, Henderson i lågländerna, McHenry på Nordirland och Henry i England. Utöver de 116 stavningsvarianterna finns det regionala skillnader i uttal, vilket gör att det inom de brittiska öarna finns flera hundratals varianter i uttal av namnet på klanen Henderson och på klanens septs.


58. Home (Hume), Berwickshire i Scottish Borders

Ursprung:
Septs: Eaton, Greenlaw, Landels, Lansdale

Klanen är en gränsklan. Tidigare var de gränsrånare vid den skotsk-engelska gränsen med enormt mycket makt. De hade 14 slott och herrgårdar inom Berwickshire.


59. Hope, Fife

Ursprung: 
Septs: 
Allierade:
Rivaler:


60. Hunter, Ayrshire

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:

61. Irvine (Irving), Aberdeenshire

Ursprung:
Septs: Ervin, Ervine, Erving, Erwin, Erwyn, Hurven, Hurvene, Hurvine, Hurwen, Hurwin, Hurwine, Hurwyn, Hurwynn, Hurwynne, Irvene, Irvin, Irvine, Irving, Irvink, Irwin, Irwine, Irwing, Irwink, Irwran, Irwrand, Irwrane, Irwrant, Irwren, Irwrend, Irwrent, Irwrind, Irwrint, Irwryn, Irwrynd, Irwynn, Irwynne, Orvene, Orvine, Orwin, Orwine, Orwynn, Orwynne, Urvene, Urvine, Urwand, Urwane, Urwant, Urwen, Urwend, Urwent, Urwin, Urwind, Urwine, Urwint, Urwyn, Urwynd, Urwynn, Urwynne, Uryn, Yurand, Yurane, Yurant, Yurend, Yurent, Yurind, Yurint, Yurven, Yurvene, Yurvine, Yurwan, Yurwand, Yurwane, Yurwant, Yurwen, Yurwend, Yurwent, Yurwin, Yurwind, Yurwine, Yurwint, Yurwyn, Yurwynd, Yurwynn, Yurwynne, Yurynd
Allierad: Bruce
Rivaler: Keith och Maclean


62. Jardine, Dumfriesshire i Dumfries and Galloway

Ursprung:
Septs: Gairdner, Garden, Gardenar, Gardenare, Gardener, Gardennar, Gardin, Gardinar, Gardinare, Gardiner, Gardino, Gardinus, Gardnar, Gardnare, Gardner Gardnsrd, Gardynnyr, Gardynsr, Gerdain, Gerden, Jardane, Jarden, Jardin, Jardine, Jardines, Jarding, Jardyn, Jardyne, Jerdane, Jerden, Jerdone

Grenar av klanen finns förutom i Skottland också i östra Canada, västra USA, Nya Zeeland samt i Queensland i Australien.


63. Johnstone, Annandale i Dumfries and Galloway

Ursprung:
Rivaler: Douglas, Maxwell och Moffat.

Johnstone är en gränsklan och var tidigare gränsrånare vid den skotsk-engelska gränsen. De angrep i huvudsak land i England och inte sina skotska grannar till skillnad från många skotska gränsklaner som hellre föredrog att plundra andra skotska gränsklaners marker.


64. Keith, Caithness i högländerna och Aberdeenshire samt East Lothian i lågländerna

Ursprung:
Septs: Austen, Austin, Cate, Cates, Dick, Dickson, Dixon, Dixson, Falconer, Faulkner, Hackston, Harvey, Haxton, Hervey, Hurrie, Hurry, Keath, Keech, Keeth, Keyth, Kite, Laird, Lumgair, MacKeith, Marshall, Ouston, Urie, Urry
Allierade: Cameron och Forbes.
Rivaler: Gunn och Irvine.


65. Kennedy, Ayrshire

Andra regioner: Wigtownshire i Dumfries and Galloway
Ursprung:
Septs: Cassell, Cassels, Cassillis, MacOurlick, MacUlric, MacUlrick, Ulric
Allierad: Bruce
Rival: Forbes


66. Kerr, Scottish Borders

Andra regioner: Midlothian
Ursprung:
Septs: Carr(e), Carrach, Cessford, Herriott, Kar(e), Karr, Kear, Keir, Ker, Kier, Linton, Mac Ghiolla Cheara
Allierad: Leslie
Rival: Scott


67. Kincaid, Dunbartonshire

Andra regioner: Stirlingshire i de tre regionerna i East Dunbartonshire, Falkirk (council area) och North Lanarkshire samt i Edinburgh.
Ursprung:
Allierad: Lennox (1700-talet).
Rivaler: Lennox (1500-talet) och Stirling (1500-talet).

Kincaids klanmedlemmar finns idag i Storbritannien, Irland, övriga Europa, Sydafrika, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland.


68. Lamont, Cowal i Argyll and Bute

Ursprung:
Allierade: Graham, Gregor, MacDonald (Donald), MacDougall, MacLean, MacLeod och Stewart.
Rivaler: Bruce, Campbell och Wallace.

Klanen Lamont sägs härstamma från förfäder som bodde på Irland och som tillhörde O'Neill dynastin. O'Neill dynastin var och är en grupp av familjer, av från början irländsk gäliskt ursprung, som har haft framträdande positioner och titlar på Irland och på andra håll. Ett antal av deras medlemmar var högkungar på Irland under medeltiden. Medlemmar från O'Neills menar att deras förfäder under medeltiden var kungar av Ailech på norra Irland där grevskapet Donegal ligger idag. O'Neills hävdar att dessa kungar av Ailech var ättlingar till den irländska kungen Niall Noígíallach, på engelska Niall of the Nine Hostages, som dog i slutet av 300-talet eller i början på 400-talet enligt irländska annaler och krönikor men i mitten av 400-talet enligt moderna forskare. Enligt traditionen var Niall Noígíallach en irländsk högkung, men enligt modern forskning uppstod högkungadömet på Irland först på 800-talet, vilket gör att han då räknas antingen som en irländsk kung eller som gälisk högkung som bodde på Irland. 

Flaithbertach Ua Néill (f. innan 978 och d. 1036) var kung av Ailech 1004-1031 och 1033-1036 och härstammade i rakt nedstigande led till Niall Noígíallach, enligt legenden. År 1030 reste Flaithbertach Ua Néill på pilgrimsfärd till Rom och kom tillbaka hem till Donegal året därpå 1031. Han var minst 53 år då och valde att abdikera som kung av Ailech till förmån för sin son Áed mac Flaithbertaig Ua Néill, kung av Ailech 1031-1033. Áed mac Flaithbertaig Ua Néill dog 1033. Han var minst 36 år när han dog, men förmodligen äldre. Erbjudandet att ta över kungatronen gick då över år 1033 till hans minst 18-åriga son Ánrothán Ua Néill. Ánrothán Ua Néill var förutom Áed mac Flaithbertaig Ua Néill son också Flaithbertach Ua Néill sonson. Enligt legenden var han en irländsk prins. Ánrothán Ua Néill tillhörde som sin far och farfar O'Neill dynastin.

Ánrothán Ua Néill avstod från att bli kung av Ailech år 1033. Han lät istället sin farfar bli kung av Ailech igen. Flaithbertach Ua Néill regerade återigen som kung från 1033 fram till sin död 1036. Uppgifterna går dock isär här bland historikerna. En del menar att Ánrothán Ua Néill hade möjlighet att bli kung först efter hans farfars död 1036 och inte efter pappans död 1033, men avstod kungatronen först 1036 och inte 1033. En tredje grupp historiker menar att Ánrothán Ua Néill avstod tronen 1033 i förmån för en bror trots att det var hans farfar som tog över tronen igen 1033.

Oavsett version reste Ánrothán Ua Néill till Argyll i Skottland på troligen 1030-talet och gifte sig med en dotter till den skotska kungen, med en dotter till en lokal kung eller med en dotter till en ledare på en mycket hög position i Argyll. I hemgift fick Ánrothán Ua Néill mycket mark i Cowal och i Knapdale i Argyll and Bute. Ánrothán Ua Néill byggde därefter upp sin egen dynasti. Ánrothán Ua Néill son Aodha Alainn O'Neil (d. 1047) fick de tre sönerna Gillachrist, Neill och Dunslebhe. Gillachrists son Lachlan grundade klanen Maclachlan och Neill grundade klanen MacNeil of Barra. Dunslebhe fick de två sönerna Ewen och Fearchar. Ewen grundade klanen Ewen of Otter (dog ut 1493) och ett manligt barnbarn till Fearchar grundade klanen Lamont.

Klanen Lamont hävdar därför idag att de härstammar från den irländska kungen Niall Noígíallach på 300- eller 400-talet eftersom deras förfader Ánrothán Ua Néill härstammade från Niall Noígíallach. Klanerna Ewen of Otter, Maclachlan, MacNeil of Barra och Sweeney är också ättlingar till Ánrothán Ua Néill samt till Niall Noígíallach och andra legendariska irländska kungar. De har också avlägsna släktband till klanen Lamont. DNA-tester hos klanen MacNeil of Barra, vars hemvist ligger på Yttre Hebriderna, har dock visat på att de inte härstammar från Niall Noígíallach. De härstammar istället från vikingarna. Detta har medfört att historiker har spekulerat ifall det finns en gren av klanen MacNeil i Argyll and Bute som har förfäder från Irland och som därmed inte är släkt med MacNeil of Barra trots att MacNeils klanhövding är klanhövding över alla grenar av klanen MacNeil. Klanen MacNeil historia har därför skrivits om. Istället för att vara en skotsk klan med irländska rötter stoltserar de sig nu istället främst som Viking Scots.

Under flera århundraden innan mitten av 1600-talet var klanen Lamont en av de framträdande klanerna på Cowal och styrde nästan alla delar av halvön. Men i Dunoon massakern 1646 mördade klanmedlemmar från klanen Campbell 200 män, kvinnor och barn från klanen Lamont. Klanen Lamont fästningar och hem plundrades och brändes ned. Följden av denna händelse blev att klanen Lamont medlemmar förpassades till mindre områden i Cowal. Klanen Campbell tvingade också att klanen Lamont skulle skriva över all mark som de hade till klanen Campbell. En del medlemmar till klanen Lamont flyttade till andra delar av Skottland och då i synnerhet till lågländerna. Klanen Lamont fick tillbaka sina marker på 1650-talet men var då och på 1700-talet i praktiken oförmögna att kunna resa sig. 

På 1800-talet fick klanen Campbell återigen kontroll över mycket av klanen Lamonts marker, fast då inte genom våld utan genom giftermål. En man från klanen Campbell gifte sig med en arvtagerska från klanen Lamont, vilket då förde grenar av de båda klanerna närmare varandra. Men det hindrade inte klanen Lamont från att minnas det som hände 1646. Ett minnesmärke i Dunoon i Cowal uppfördes 1906. Varje år lägger Clan Lamont Society en krans där för att minnas och hedra de 200 människorna som mördades 1646.


69. Leask, främst Aberdeenshire, men också grenar på Orkney- och Shetlandsöarna.

Ursprung:
Allierad: Hay
Rival: Gordon


70. Lennox, främst i Dunbartonshire, men också delar av Perthshire, Renfrewshire och Stirlingshire.

Ursprung:
Allierad: Kincaid (1700-talet) 
Rival: Kincaid (1500-talet)


71. Leslie, Aberdeenshire

Ursprung:
Septs: Abernethy, Bartholomew, Cairney, Laing, Leslie, Lesley, Lessely, Lessley, Lesslie, More/Moore


72. Lindsay, Angus och Fife

Andra regioner: Ayrshire, Galloway i Dumfries and Galloway, Moray, Scottish Borders och South Lanarkshire.
Ursprung:
Septs: Auchinleck, Buyers, Byers, Cobb, Crawford, Deuchar, Deuchars, Downie, Fotheringham, Leeds, Rhind, Rhynd, Summers, Sumner
Allierad: Stewart.
Rivaler: Gordon och Ogilvy.


73. Lockhart, Lanarkshire

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


74. Lumsden, Berwickshire i Scottish Borders

Andra regioner: Aberdeenshire
Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


75. Lyon, Angus

Ursprung:
Septs: Lehan, Lehane, Lion(s), Lyon, Lyons
Rival: Lindsay


76. MacAlister, halvön Kintyre i Argyll and Bute

Andra regioner: ön Isle of Bute i Argyll and Bute, Isle of Arran i North Ayrshire samt fastlandet i North Ayrshire.
Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:

Klanen MacAlister är en gren av klanen MacDonald (Donald), men som lämnade huvudklanen och blev en egen självständig klan med egna klanhövdingar, osv.


77. MacBean (MacBain), söder om Inverness i Highland

Ursprung: från Chattans första klanhövding Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan. Klanen Chattan har fem möjliga ursprung, 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen.
Septs: Bain, Bean, MacBean, McBean, McBeath, MacBeth, Macilvain, MacVean.

Allierade: Chattan (Chattan Confederation) och Mackintosh.
Rivaler: Cameron och Gordon.

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation) och har haft sin hemvist dels i Kinchyle i Dores på östra sidan av norra delen av Loch Ness i Highland samt öster om Dores i Tomatin i Strathdearn och Faillie i Strathnairn i Highland. Enligt traditionella historieberättelser härstammar klanen MacBean från klanen Chattans första klanhövding Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan. I Lochaber bodde klanen Chattans första klanhövdingar. Enskilda klanen Chattade hade fem möjliga ursprung, 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen.

Klanen MacBean, som också är känd som MacBain kallas även ibland för Macbean, Macvean, McBain, McBheathain och Vean. Namnet Vean förekom ofta i texter skrivna innan 1900 för att beskriva klanen och deras medlemmar under andra delen av medeltiden.

Familjen med efternamnet Bain från Bain of Tulloch i Highland tillhörde däremot inte klanen MacBean (MacBain). Bain från Bain of Tulloch var en gren eller sept av klanen Mackay som härstammade från John Bain Mackay, vilket också dagens Bains of Caithness gör. På 1400-talet var John Bain Mackay involverad i en konflikt med egna klanen Mackay. John var son till Neil Neilson Mackay som i sin tur var barnbarn till Donald Mackay (d. 1370), 5th chief of Clan Mackay. Osämjan slutade med att John upphörde att använda efternamnet Mackay och tog sitt mellannamn Bain som efternamn. I fortsättningen gick han under namnet John Bain. Han flyttade också från sina hemtrakter i västra Sutherland till granngrevskapet Caithness som ligger öster om Sutherland. Variant av namnet Bain förekom dock i skotska dokument redan i början på 1300-talet när en Thomas Ban var borgare i Perth 1324. Namnen Ban och Bain som på gäliska betyder rättvis användes dock av många människor och förknippades med flera klaner i ett antal skotska regioner. De är inte unika för en klan.

Enligt Charles Fraser-Mackintosh Minor Septs of Clan Chattan från 1898 påstod pastorn Lachlan Shaw att de första MacBeans flyttade från Lochaber i sydvästra Highland nordöst till trakten söder om Inverness i Highland efter att Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan dotter Eva gifte sig med Angus Mackintosh, 6th chief of Clan Mackintosh 1291. Angus gick senare under namnet Angus Mackintosh, 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan efter att Evas pappa dog. Klanen Mackintosh hade huserat i Petty nordöst om Inverness fram till slutet av 1200-talet innan deras klanhövding Angus Mackintosh gifte sig med sin Eva och flyttade till hennes trakter i Lochaber i sydvästra Highland. Med tiden flyttade de till Rothiemurchus Forest nära Aviemore i östra Highland och därefter till trakterna sydöst om Inverness. Möjligen flyttade de första MacBeans från Lochaber samtidigt som Angus och Eva.

Det sägs från andra uppgifter att klanen MacBean flyttade från Lochaber till Invernesstrakten strax efter 1306. Enligt legenden flyttade de till Petty och Mackintosh gamla trakter. Sedan på 1300-talet flyttade klanen MacBean till söder om Inverness. Enligt andra historier hade MacBeans förfäder däremot bott i Invernessregionen långt innan 1066, vilket är i motsats till historierna att de bodde i Lochaber på 1200-talet.


Från Evas familj

Enligt andra uppgifter från bl.a. klanen MacBean själva härstammar klanen från det följe i den stab av folk som följde med arvtagerskan Eva när hon gifte sig med Angus MackIntosh 1291. Det var en sed att en arvtagerska till en klanhövding som gifte sig med en annan klans klanhövding hade med sig ett eget hov av folk som betjänade henne i och omkring hemmet där hon skulle bo med sin nya make. En i denna stab var Bean Macdhomhil Mor som kom från samma familj som Eva. Enligt andra uppgifter tillhörde han inte staben, men däremot var en del av Evas familj på hennes pappa Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan sida. Oavsett version var Bean Macdhomhil Mor ättling till Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan. När Eva gifte sig med Mackintosh klanhövding Angus MackIntosh gav han marker till Bean Macdhomhil Mor i slutet av 1200-talet eller i början på 1300-talet. Bean Macdhomhil Mor startade då klanen MacBean, enligt klanen MacBean. Möjligen låg dessa marker som han fick söder om Inverness i Highland i närheten och väster om klanen Mackintosh nya marker på 1300-talet. Mackintosh nya marker låg sydöst om Inverness, vilket då skulle kunna förklara hur klanen MacBean kom från Lochaber till trakten söder om Inverness under denna tiden.

När sedan den enskilda klanen Chattan blev en allians av klaner på 1300-talet, som leddes av Mackintosh klanhövding, blev det naturligt att också klanen MacBean gick med i Chattan därför att a) de var ättlingar till Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan, b) deras första klanhövding tillhörde Evas familj, c) de stod nära båda familjerna, den tidigare enskilda klanen Chattan och klanen Mackintosh och d) de hade fått marker av klanen Mackintosh, vilket underlättade för närmare samarbete med dem.

Möjligen fick Bean Macdhomhil Mor markerna av Angus MackIntosh i samband med när klanen MacBean gick med i Chattan, vilket då innebar att klanen Bean Macdhomhil Mor startade klanen MacBean innan han fick markerna och inte efter. Sedan som markägare och klanhövding för MacBean gick klanen MacBean med i Chattan.


The Kinrara Manuscript

Klanen MacBeans tidiga koppling till Lochaber innan flytten till trakten söder om Inverness styrktes 1898 i Minor Septs of Clan Chattan av Charles Fraser-Mackintosh. I den refererade han bl.a. uppgifter från boken A Chronicle of the Family of Mackintosh to the year 1680. Boken skrevs 1679 av Lachlan Mackintosh of Kinrara och blev färdig 1680 samt redigerades av Jean Munro. 2009 gavs den ut av The Clan Chattan Association. Boken är känd som The Kinrara Manuscript. Enligt boken från 1680 bodde Bean vic Coil Mor i Lochaber. Han ställde troget upp för klanen Mackintosh och deras fiendskap mot Comyn i början på 1300-talet. Enligt Charles Fraser-Mackintosh refererade uppgifter från boken tog klanen MacBean också sitt klannamn från Bean vic Coil Mor. Bean vic Coil Mor hette dock inte MacBean i efternamn. Det förekom senare. Dagens klan MacBean hävdar däremot, som redan nämnts, att de är ättlingar till Bean Macdhomhil Mor som klanen MacBean också namngavs efter. Klanen MacBean medger dock att det finns mer information och alternativa versioner om deras klans historia än den som de hävdar.

De första skriftliga uppgifterna med den moderna namnformen MacBean skedde också med Lachlan Mackintosh of Kinrara bok från 1680. Boken nämner Bean Macmilmhor och hans son Milmor MacBean. Det sägs från andra håll att pappan Bean föddes före 1310 i Skottland medan sonen Milmor föddes före 1328 i Skottland och levde åtminstone till år 1368.

1334 sökte Myles Mac-Bean vic-Coil-Mor och hans fyra söner Paul, Gillies, Myles och Farquhar skydd hos William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan, enligt Charles Fraser-Mackintosh uppgifter från 1898. William Mackintosh var klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan 1345-1368 och bodde från 1336 i Moy vid sjön Loch Moy sydöst om Inverness. Händelsen 1334 sägs fastställde att klanen MacBean gick med eller hade gått med alliansen Chattan där de var aktiva på 1300- och 1400-talen. Chattan leddes innan 1334 och styrs fortfarande av Mackintoshes. För klanen MacBean var kopplingen till Chattan 1334 inget nytt eftersom de härstammade från den enskilda stammen Chattans första klanhövding. Uppgifterna om Myles Mac-Bean vic-Coil-Mor, skydd och Chattan är däremot helt andra uppgifter än de noteringarna som finns om Bean Macdhomhil Mor som i sin tur ledde fram till att klanen MacBean fick marker och gick med i Chattan.

På 1300-talet var klanen MacBean en krigisk klan som hade många krigare i sin led. De drog sig inte för att slåss eller att gå i strid. Sett ur klanen Chattan perspektiv var det bra att ha en sådan klan i sina led på 1300-talet eftersom det kunde, i alla fall i teorin, avskräcka andra klaner att ge sig på Chattan och deras medlemsklaner.


1400-talet tills idag

I slaget vid Harlaw 1411 (Battle of Harlaw) i Aberdeenshire förlorade klanen MacBean många klanmedlemmar. Dessa förluster innebar stor negativt påverkan på klanen MacBean som gick in i en recession som klan fram till 1500. De var dock aktiva inom klanen Chattan. Charles Fraser-Mackintosh erkände 1898 att på grund av denna nedgång på 1400-talet kunde han inte spåra ordningen på MacBeans klanhövdingar från 1411 till 1500. Från annat håll spekulerades det i att MacBeans klanhövdingar förde en anonym tillvaro på 1400-talet och hade mycket lite makt, vilket då skulle förklara varför deras klanhövdingar var svåra att spåra för Charles Fraser-Mackintosh.

Enligt Charles Fraser-Mackintosh bodde klanmedlemmar från MacBean i Kinchyle i Dores på östra sidan av norra delen av Loch Ness i Highland samt öster om Dores i Tomatin i Strathdearn och Faillie i Strathnairn i Highland. Klanhövdingen bodde i Kinchyle i Dores. Paul MacBean, 12th chief of Clan MacBean samlade på sig stora skulder och tvingades sälja sina marker 1685, men hans äldsta son William MacBean in Kinchyle lyckade senare samma år kommer över dem och markerna var åter tillbaka till klanen MacBean.

Många klanmedlemmar från MacBean deltog i Jacobitupproret 1715. vilket fick konsekvensen att många MacBeans tillfångatogs av den brittiska armén och skeppades över som fångar till brittiska plantage i Maryland, Virginia och South Carolina i Amerika. Där tvingades de arbeta på plantagen mot sina viljor. Idag skulle man kalla det slavarbeten. Många klanmedlemmar från MacBeans tog efter Jacobitupproret 1715 mer anglosaxiska namn, inte minst huvudgrenen av klanen MacBean. Skeppningen av klanmedlemmar till Amerika avskräckte dock inte Gillies MacBean (d. 1746), också känd som Gillies Mor MacBean, att strida i Jacobitupproret 1745 som pågick 1745-1746 och avslutades med slaget vid Culloden 1746 där han dödades. Gillies farfar far var Paul MacBean, 12th chief of Clan MacBean.

3. Paul MacBean, 12th chief of Clan MacBean - farfar far
2. William MacBean in Kinchyle - farfar
1. Aeneas MacBean of Kinchyle - far
0. Gillies MacBean (d. 1746) 

En annan Aeneas MacBean, dvs. Aeneas MacBean of Faillie deltog också som Gillies i slaget vid Culloden 1746, men han överlevde efter att han flydde. Efter slaget vid Culloden 1746 hade MacBeans klanhövding svårigheter att behålla sina marker som därför såldes 1760. Enligt klanen MacBean förlorade klanen marker i Kinchyle i slutet av 1700-talet på grund av för höga skatter som gjorde att de tvingade sälja av marker. Från mitten av andra halvan av 1700-talet och på 1800-talet gjorde en del MacBeans karriärer inom den brittiska armén. Donald MacBean, 15th chief of Clan MacBean var klanhövding för MacBean när klanen sålde marker i Kinchyle på grund av för höga skatter. Han deltog på den förlorande sidan i slaget vid Culloden 1746, men sedan efter slaget tog han värvning i den vinnande brittiska armén och stred för dem i Nordamerika.

Många klanmedlemmar från MacBean flyttade till Nordamerika i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. En del genom militären, en del genom expeditioner och andra som fångar som skeppades över Atlanten, enligt klanen MacBean. William McBain, 16th chief of Clan MacBean flyttade till Canada i början på 1800-talet. Han tog grenen av klanhövdingar till Nordamerika. Hughston McBain, 21st chief of Clan MacBean gjorde i mitten av 1900-talet efterforskningar om sin släkt. Han köpte även en liten bit mark i Kinchyle och i skapade en minnespark för klanen i Kinchyle som alla klanmedlemmar från klanen MacBean kunde och kan besöka. Parken har utsikt över Loch Ness. I närheten av minnesparken ligger också det hem som klanen tidigare ägde i Kinchyle, men som inte längre är i klanens ägo. Det är inget slott, men för att citera klanen a good sized home. Nuvarande klanhövdingen James McBain of McBain, 22nd chief of Clan MacBean bor i Arizona i USA. Hans släkt kommer historiskt från grenen MacBeans of Kinchyle och tidigare klanhövdingar av klanen MacBean.


78. MacDonald (Donald), Inre Hebriderna i både Argyll and Bute och Highland samt Ross i Highland

Andra regioner: Isle of Arran i North Ayrshire.
Ursprung:
Septs, officiellt 146 st: Alexander, Beath, Beaton, Bethune, Bowie, Budge, Colson, Conn, Connall, Connell, Coull, Cram, Crum, Danalds, Darroch, Donald, Donaldson, Donillson, Donnelson, Drain, Galbraith, Galt, Gilbride, Gorrie, Gowan, Gowrie, Hawthorn, Hewison, Houstoun, Howison, Hudson, Hughson, Hutcheonson, Hutchinson, Hutchison, Isles, Kellie, Kelly, Kinnell, Leitch, Mac a' Challies, MacBeath, MacBeth, MacBheath, MacBride, MacBryde, MacCaishe, MacCall, MacCash, MacCeallaich, MacCodrum, MacColl, MacConnell, MacCooish, MacCook, MacCrain, MacCuag, MacCuish, MacCuitein, MacCurry, MacCutcheon, MacDaniell, Macdrain, MacElfrish, MacElheran, MacGorrie, MacGorry, MacGoun, MacGowan, MacGown, MacHugh, MacHutchen, MacHutcheon, MacIan, Macilleriach, Macilreach, Macilrevie, Macilriach, Macilvride, Macilwraith, MacIsaac, MacKean, MacKellachie, MacKellaig, MacKelloch, MacKiggan, MacKinnell, MacLairish, MacLardie, MacLardy, MacLarty, MacLaverty, MacLeverty, MacMurchie, MacMurdo, MacMurdoch, MacO'Shannaig, MacQuistan, MacQuisten, MacRaith, MacRorie, MacRory, MacRuer, Macrurie (Contester of the Lord of the Isles), MacRury, MacShannachan, MacSorley, MacSporran, MacSwan, MacWhannell, Martin, May, McCool, McReyolds, McRuer, Murchie, Murchison, Murdoch, Murdoson, Murphy, O'Drain, O'May, O'Shaig, O'Shannachan, O'Shannaig, Patton, Purcell, Reoch, Revie, Riach, Rorison, Shannon, Sorley, Sporran, Train, Whannel, Wheelans, Wheelens, Whillans, Whillens, Wilkie, Wilkins, Wilkinson, Willans, Willens.

Septs, historiskt knappt 1900 st: A', Ailen, Ailene, Ailin, Aillieson, Alain, Alaister, Alaksandu, Alan, Alanach, Alane, Alanesone, Alanesoun, Alanson, Alansone, Alansoun, Alanus, Alason, Alastair, Alaxandair, Alcock, Aleckander, Aleinson, Alen, Alenach, Alene, Alensone, Aleschenor, Aleschunder, Aleson, Alesone, Alesoun, Alexander, Alexanderson, Alexshunder, Aleyn, Aleynson, Aleynsson, Aliesone, Alinson, Alisandre, Alison, Alisone, Alisschonder, Alisschoner, Alissone, Alizon, Allan, Allanach, Allanache, Alland, Allane, Allanock, Allanson, Allansone, Allansoune, Allason, Allasone, Allasoun, Allasoune, Allasson, Allen, Allenoch, Alleson, Allesoun, Allesoune, Allinson, Allison, Allisone, Allister, Allone, Allsoun, Alnach, Alowne, Alschinner, Alschioner, Alschonder, Alschoner, Alschunder, Alshander, Alshenour, Alshinder, Alshinor, Alshioner, Alshonar, Alshonder, Alshoner, Alshonir, Alshonner, Alshumder, Alshunder, Alsinder, Alwyn, Alynson, Alysone, Alzenher, Alzenor, Anderson, Aschenane, Aschennan, Aschennane, Aschennay, Aschenour, Ashioner, Auchaneson, Ballach, Balloch, Balloche, Bay, Beath, Beathune, Beathy, Beaton, Beatoun, Beattone, Beattoun, Bello, Belloch, Bellocht, Bethon, Bethune, Betoin, Beton, Betone, Betoun, Betown, Betowne, Betton, Bettune, Beutan, Bey, Bittoune, Bouie, Bouwie, Boway, Bowey, Bowie, Bowy, Bowye, Boye, Bridison, Bridyson, Brydeson, Brydison, Budge, Buie, Bulloch, Bullock, Bunson, Burk, Burke, Buy, Cain, Caitchen, Cale, Callan, Calland, Callen, Cambridge, Canochson, Carmechele, Carmichael, Carmichaill, Carmichel, Carmichell, Carmigell, Carmighell, Carmitely, Carmychale, Carmychall, Carmychel, Carmychell, Cathal, Cathil, Cayrmichel, Cayrmichell, Ceachairne, Ceachie, Challies, Clan, Clan Macdonald of Ardnamurchan, Clan Macdonald of Clan Ranald, Clan Ranald, Cochran, Cochrane, Coles, Coll, Collson, Colson, Comgal, Con, Conachar, Conacher, Concher, Cone, Congal, Conghal, Conn, Connachar, Connacher, Connal, Connall, Conne, Connel, Connell, Cook, Cooke, Coule, Coull, Coulson, Couric, Cowan, Cowen, Cowill, Cowl, Cowle, Cririe, Cromb, Crombie, Croom, Crowder, Culloch, Curie, Curray, Curre, Curri, Currie, Curry, Currye, Cuwill, Daniel, Daniels, Daracht, Daroch, Darow, Darrach, Darragh, Darrah, Darrauch, Darraugh, Darroch, Darroche, Darrock, Darroicht, Darrow, Darroycht, Darwycht, Derroch, Dhoil, Dill, Doil, Donald, Donaldson, Donaldsoun, Donaldsoune, Donillson, Donnaldsone, Donnell, Donnellson, Donnelson, Donnilson, Dool, Dorrach, Dorroche, Dorrocht, Dougal, Dougald, Dougale, Dougall, Doul, Doule, Doull, Dowal, Dowall, Doweill, Dowele, Dowell, Dowgal, Dowgall, Dowill, Drain, Dubgaill, Dubgall, Dubhgall, Dufgal, Dugal, Dugald, Dugall, Duggall, Dughall, Duill, Dunnel, Durroch, Dyle, Dyll, Eachan, Eachane, Eachen, Eachern, Eachin, Eachine, Eanrig, Eanruig, Elchuner, Elchyneur, Elsender, Elshenar, Elshender, Elshener, Elshenour, Elsher, Elshinar, Elshioner, Elshunder, Elzenour, Enrick, Flora, Forrest, Forrester, Gachen, Galbraith, Galbreath, Gall, Galt, Garrach, Gaul, Gauld, Gault, Geachan, Geachin, Geachy, Gilbreid, Gilbride, Gilbridge, Gilbryde, Gilcomgal, Gill, Gillbride, Gillebrid, Gillebride, Gilleconal, Gilleconel, Gillevrich, Gilliconeill, Gillis, Giothbrith, Godfraid, Godfrey, Goffraidh, Gorey, Gorre, Gorrie, Gorry, Gothbrith, Gove, Gow, Gowan, Gowans, Gowen, Gowie, Gowin, Gowrie, Grewar, Grewer, Grewyr, Growar, Gruar, Gruer, Gugan, Gulloch, Guoroor, Halthoirne, Halthorn, Halthorne, Hathorn, Hathorne, Haulthorne, Hauthorn, Hauthorne, Hawthorn, Hawthorne, Henderson, Hendersone, Hendersonne, Hendersoun, Hendersoune, Hendery, Hendirsone, Hendirsoune, Hendrie, Hendrisoune, Hendry, Henersoun, Hennersoune, Hennryson, Henresoun, Henreysoun, Henriesoun, Henrison, Henrisone, Henrisoun, Henrisoune, Henry, Henryesson, Henryson, Henrysoun, Heron, Hewison, Hewitson, Hewitt, Hewson, Hoeson, Hotson, Houcheon, Houestoun, Houston, Houstoun, Houtton, Howat, Howchesoun, Howe, Howell, Howells, Howellsmacowen, Howie, Howieson, Howison, Hucheoun, Huchesoune, Huchisone, Huchone, Huchonson, Huchonsone, Huchonsoun, Huchosone, Huchown, Huchunson, Hudson, Hugh, Hughson, Huisdean, Huston, Hutcheon, Hutcheonson, Hutcheoun, Hutcheson, Hutchesone, Hutchieson, Hutchin, Hutching, Hutchinson, Hutchison, Hutchon, Hutchone, Hutson, Inrick, Inrig, Isaac, Isaacs, Isles, Jeffrey, Johnesson, Johnnessone, Johnson, Johnstone, Joneson, Jonesson, Jonessone, Jonson, Jonsone, Jonsoun, Kaachie, Kachie, Kain, Keachie, Keachy, Kean, Keand, Keane, Kecthin, Keegan, Keene, Keesack, Keighren, Kellaig, Kellaigh, Kellie, Kelloch, Kellough, Kelly, Kendrick, Kene, Kenrick, Keppach, Keppoch, Kermychell, Ketchen, Ketchin, Killichoan, Kingairloch, Kingsburgh, Kinnell, Kissack, Kissick, Kissock, Kynell, Kynnell, Ladron, Ladrone, Laing, Lang, Leach, Leatch, Leavack, Leavock, Lech, Leche, Leech, Leeche, Leetch, Leiche, Leitch, Leitche, Lescott, Levack, Levingestoune, Levingestun, Levingston, Levingstone, Levingstoun, Levingstoune, Levington, Levinston, Levistone, Levnstoun, Levyngistoun, Levyngstoun, Levynston, Levynstoune, Levystone, Lewingstoune, Lewinston, Lewyngstoun, Lewynston, Lewynstone, Lewynstoun, Lewynstoune, Leyche, Liche, Liech, Lietch, Litch, Liuiston, Liuistone, Livingston, Livingstone, Livistoun, Louk, Louke, Lucas, Luches, Luck, Luckie, Luckieson, Luik, Luke, Mac, Macachaine, Maca'challies, Macachan, Macachane, Macacharn, Macachern, Macacherne, Macachin, Macachine, Macaffer, Macaichan, Macailein, Macailin, Macain, Macaitchen, Macalach, Macalistair, Macalister, Macall, Macallan, Macallane, Macalwraith, Macane, Macarorie, Macarory, Macarthur, Macash, Macauchin, Macaull, Macaychin, Macbaith, Macbathe, Macbay, Macbea, Macbeath, Macbeatha, Macbeathy, Macbee, Macbeith, Macbeth, Macbetha, Macbey, Macbheath, Macbheatha, Macbheathain, Macbraid, Macbrayne, Macbrid, Macbridan, Macbride, Macbryd, Macbryde, Macburie, Maccaa, Maccachane, Maccachie, Maccachin, Maccaell, Maccaffer, Maccaffir, Maccaichrane, Maccail, Maccaill, Maccain, Maccaine, Maccairn, Maccaish, Maccaishe, Maccale, Maccall, Maccallan, Maccallane, Maccalloun, Maccambridge, Maccane, Maccannel, Maccannell, Maccanrig, Maccanrik, Maccash, Maccauchquharn, Maccaug, Maccaughan, Maccaul, Maccaull, Maccaw, Maccay, Maccayne, Macceachan, Macceachie, Macceallaich, Macceasag, Macceasaig, Maccellaich, Maccheachan, Maccheachie, Macchruimb, Macchrynnell, Macchullach, Macchuthais, Maccisaig, Macclacharty, Macclaffirdy, Macclairtick, Macclartie, Macclarty, Macclintock, Macclorty, Macclucas, Macclugash, Macclugass, Macclugeis, Macclullich, Maccluskie, Maccoag, Maccoan, Maccoasam, Maccoch, Maccochran, Maccock, Maccodruim, Maccodrum, Maccoiseam, Maccole, Maccoll, Maccolloch, Maccolly, Macconacher, Macconcher, Macconell, Macconil, Macconile, Macconill, Macconl, Macconnacher, Macconnal, Macconnel, Macconnell, Macconnil, Macconnill, Macconnyll, Macconquhar, Maccooish, Maccook, Maccool, Maccorrie, Maccorron, Maccorry, Maccory, Maccosch, Maccosh, Maccosham, Maccoshan, Maccoshen, Maccoshim, Maccoshin, Maccouck, Maccoug, Maccouil, Maccouk, Maccouke, Maccoul, Maccoulach, Maccoulagh, Maccoulaghe, Maccoule, Maccoull, Maccourich, Maccouyll, Maccowag, Maccowan, Maccowell, Maccowen, Maccowig, Maccowil, Maccowis, Maccowl, Maccowlach, Maccowle, Maccowne, Maccoyle, Maccrain, Maccran, Maccrane, Maccrary, Maccravey, Maccreary, Maccreavie, Maccreavy, Maccreerie, Maccreery, Maccreire, Maccreirie, Maccrendill, Maccrenild, Maccreory, Maccrerie, Maccrery, Maccrevey, Maccrewer, Maccrewir, Maccrindell, Maccrindill, Maccrindle, Maccrire, Maccririck, Maccririe, Maccriuer, Maccrivag, Maccriver, Maccrom, Maccron, Maccrone, Maccrore, Maccrorie, Maccrory, Maccrouder, Maccrouther, Maccrowther, Maccrum, Maccrumb, Maccrume, Maccrumie, Maccrundle, Maccrunnell, Maccryndill, Maccryndle, Maccrynell, Maccrynill, Maccrynnell, Maccrynnill, Maccuag, Maccuaig, Maccuail, Maccuaill, Maccucheon, Maccueish, Maccug, Maccuidhean, Maccuig, Maccuile, Maccuish, Maccuishe, Maccuistan, Maccuisten, Maccuistion, Maccuiston, Maccuitein, Maccuithean, Maccuithein, Maccuk, Macculey, Maccullach, Maccullagh, Maccullaghe, Maccullaigh, Maccullauch, Maccullie, Maccullo, Macculloch, Maccullocht, Maccullogh, Macculloh, Maccullough, Maccully, Maccurchie, Maccurich, Maccurie, Maccurrach, Maccurragh, Maccurrich, Maccurrie, Maccurry, Maccusack, Maccutchan, Maccutchen, Maccutcheon, Maccutchion, Maccuthan, Maccutheon, Macdanel, Macdaniel, Macdaniell, Macdhomhnuill, Macdhugal, Macdhughaill, Macdill, Macdoaniel, Macdogall, Macdole, Macdoll, Macdonald, Macdonell, Macdonill, Macdonnel, Macdonnell, Macdonnill, Macdonnyle, Macdonol, Macdonoll, Macdonyll, Macdool, Macdoual, Macdouall, Macdouell, Macdougal, Macdougald, Macdougall, Macdoughal, Macdougle, Macdoul, Macdouny, Macdouwille, Macdouyl, Macdovall, Macdovele, Macdoville, Macdovylle, Macdowal, Macdowale, Macdowall, Macdowalle, Macdowele, Macdowell, Macdowelle, Macdowile, Macdowille, Macdowilt, Macdowll, Macdowylle, Macdoyle, Macdrain, Macdual, Macduall, Macduel, Macdugal, Macdugald, Macduhile, Macdule, Macdull, Macdulothe, Macduoel, Macduwell, Macduwyl, Maceachain, Maceachainn, Maceachan, Maceachane, Maceacharin, Maceacharne, Maceachearn, Maceachen, Maceacheran, Maceachern, Maceachin, Maceachine, Maceachnie, Maceachny, Maceachran, Maceachren, Macean, Maceane, Maceanruig, Macechan, Macecheny, Macechern, Macecherns, Macechnie, Macelfresh, Macelfrish, Macelheran, Macelherran, Macelrath, Macenrick, Maceoin, Maceowen, Macesayg, Maceuchine, Macewan, Macewen, Macfuirigh, Macgaa, Macgachan, Macgachand, Macgacharne, Macgachen, Macgachyn, Macgaghen, Macgaichan, Macgaithan, Macgauchan, Macgauchane, Macgauchin, Macgaughrin, Macgaugie, Macgaukie, Macgaw, Macgaychin, Macgeachan, Macgeachen, Macgeachie, Macgeachin, Macgeachy, Macgeaghy, Macgeak, Macgechan, Macgechie, Macgee, Macgeechan, Macgeoraidh, Macgeuchie, Macghee, Macgilbride, Macgill, Macgillebeatha, Macgillecoan, Macgillegrum, Macgillemartin, Macgillemertin, Macgillequhoan, Macgillequhoane, Macgillereach, Macgillereith, Macgillereoch, Macgillewriche, Macgillibride, Macgillichoan, Macgillichoane, Macgillip, Macgillirick, Macgillivantic, Macgilliveide, Macgillochoaine, Macgillop, Macgillreavy, Macgillreick, Macgillvantic, Macgilmartine, Macgilp, Macglasrich, Macglasserig, Macglassrich, Macglugas, Macgonnal, Macgonnel, Macgorie, Macgorre, Macgorrie, Macgorry, Macgory, Macgougan, Macgoun, Macgow, Macgowan, Macgown, Macgrader, Macgrain, Macgrane, Macgrevar, Macgrewar, Macgrewer, Macgrindal, Macgroary, Macgrory, Macgrouther, Macgrowder, Macgrowther, Macgruar, Macgrudaire, Macgrudder, Macgruder, Macgruer, Macgrundle, Macgrury, Macgruthar, Macgruther, Macguckin, Macgugan, Macguigan, Macguistan, Macguoga, Machael, Machale, Machendric, Machendrie, Machendry, Machenrie, Machenrik, Machenry, Machieson, Machonel, Machoul, Machoule, Machouston, Machoutton, Machowell, Machrudder, Machruder, Machucheon, Machucheoun, Machugh, Machuiston, Machuitcheon, Machulagh, Machullie, Machutchen, Machutcheon, Machutchin, Machutchison, Machutchon, Machutchoun, Maciain, Macian, Macikin, Macilaraith, Macilarith, Macilbowie, Macilbreid, Macilbrick, Macilbryd, Macilbuie, Macilchoan, Macilchoane, Macilchoen, Macilchomhghain, Macilchrom, Macilchrum, Macilchrumie, Macilerith, Macillbride, Macillereoch, Macillereoche, Macilleriach, Macillfreish, Macillfrice, Macillichoan, Macilliruaidh, Macillreave, Macillrick, Macillwrick, Macilmartine, Macilmertin, Macilraich, Macilraith, Macilravey, Macilravie, Macilreach, Macilreath, Macilreave, Macilrevie, Macilriach, Macilrith, Macilrivich, Macilroych, Maciluraick, Macilurick, Macilvraith, Macilvreed, Macilvride, Macilwhannel, Macilwraith, Macilwraithe, Macilwrathe, Macilwrick, Macilwrith, Maciock, Maciosaig, Macisaac, Macisaak, Macisack, Macisaick, Macisak, Maciseik, Macish, Macissac, Macjock, Mackail, Mackaill, Mackain, Mackale, Mackall, Mackallan, Mackane, Mackanrig, Mackay, Mackbayth, Mackbrid, Mackconil, Mackconnell, Mackcook, Mackcoul, Mackcrain, Mackcrumb, Mackculloch, Mackdowall, Mackeachan, Mackeachie, Mackeachy, Mackean, Mackeand, Mackecherane, Mackechern, Mackechnie, Mackechran, Mackechrane, Mackechren, Mackee, Mackeech, Mackeechan, Mackeekine, Mackeesick, Mackeich, Mackeihan, Mackeil, Mackein, Mackeissik, Mackeith, Mackeithan, Mackeithen, Mackelbride, Mackell, Mackellachie, Mackellagh, Mackellaich, Mackellaig, Mackellaigh, Mackelloch, Mackelly, Mackenabry, Mackendric, Mackendrich, Mackendrick, Mackendrie, Mackendrig, Mackendry, Mackenrick, Mackeochan, Mackerron, Mackesek, Mackesk, Mackessack, Mackessick, Mackessock, Mackessog, Mackessogg, Mackethan, Mackewish, Mackey, Mackeyoche, Mackiachan, Mackichan, Mackick, Mackie, Mackiech, Mackiehan, Mackiggan, Mackillaig, Mackillib, Mackillichoan, Mackillip, Mackillmartine, Mackillop, Mackilquhone, Mackilwraith, Mackilwrath, Mackindel, Mackindle, Mackinnel, Mackinnell, Mackiock, Mackirchan, Mackisack, Mackiseck, Mackissack, Mackissek, Mackissick, Mackissoch, Mackissock, Mackistock, Mackithan, Macklewraith, Mackonald, Mackonnell, Mackouchane, Mackoull, Mackowean, Mackowen, Mackowie, Mackowin, Mackowle, Mackowloch, Mackowloche, Mackowne, Mackownne, Mackowyne, Mackreath, Mackrenald, Mackrenele, Mackrory, Mackuish, Mackukan, Mackulagh, Mackullie, Mackulloch, Mackullouch, Mackurrich, Mackury, Mackush, Mackusick, Mackussack, Mackynnell, Mackyrnele, Maclaerigh, Maclaerike, Maclaertigh, Maclaffertie, Maclafferty, Maclairish, Maclairtie, Maclardie, Maclardy, Maclartie, Maclarty, Maclartych, Maclaugas, Maclaverty, Maclefrish, Maclehoan, Maclellan, Macleougas, Macleverty, Maclinden, Maclintock, Maclockie, Maclokie, Maclougas, Maclowkas, Maclucais, Maclucas, Maclucase, Macluckie, Maclucky, Maclugaish, Maclugas, Maclugash, Maclugeis, Maclugers, Maclugish, Macluguis, Macluke, Maclulaghe, Maclulaich, Maclulich, Maclulli, Maclullich, Maclullick, Maclwannell, Maclwhannel, Macmark, Macmarquis, Macmarten, Macmartin, Macmartun, Macmartyne, Macmeachie, Macmertein, Macmertene, Macmertin, Macmhourich, Macmhuireadhaigh, Macmhuirich, Macmhuirrich, Macmhurchaidh, Macmichie, Macmordoch, Macmoroquhy, Macmuiredhaigh, Macmuiredhuigh, Macmuirigh, Macmukrich, Macmurachy, Macmurchaidh, Macmurchie, Macmurchou, Macmurchy, Macmurd, Macmurdo, Macmurdoch, Macmurdon, Macmurdy, Macmuredig, Macmurich, Macmurphy, Macmurquhe, Macmurquhie, Macmurray, Macmurrich, Macmurriche, Macmurrycht, Macmurtchie, Macnamaoile, Macnamell, Macnamil, Macnamill, Macnomiolle, Macnomoille, Macodrum, Macoisein, Macologhe, Maconeill, Maconele, Maconhale, Maconill, Macoseanag, Macosenage, Macosennag, Macosham, Maco'shannaig, Maco'shenag, Macoshennag, Macoshenog, Macoual, Macoul, Macoulie, Macoull, Macourich, Macowan, Macowen, Macowis, Macowl, Macowlache, Macphilib, Macphilip, Macphilipps, Macpilips, Macqueen, Macqueiston, Macquesten, Macqueston, Macquhannil, Macquhonale, Macquhonyle, Macquhoull, Macquilkan, Macquistan, Macquisten, Macquistin, Macquiston, Macquithean, Macquitheane, Macquithen, Macrain, Macraine, Macraith, Macranal, Macranald, Macrandal, Macrandall, Macrandell, Macranich, Macranie, Macrannal, Macrannald, Macraurie, Macravey, Macrayne, Macrearie, Macreary, Macreirie, Macrenald, Macrenold, Macrerie, Macrevey, Macrevie, Macreynald, Macreynold, Macreynolds, Macrindle, Macrinnell, Macrinnyl, Macriridh, Macririe, Macrither, Macrob, Macrobb, Macrobe, Macroderick, Macroithrich, Macronald, Macronall, Macrone, Macrorie, Macrory, Macrotherick, Macrourie, Macroyre, Macroyree, Macroyri, Macruairidh, Macruar, Macruaraidh, Macruary, Macrudder, Macrudrie, Macruer, Macruidhri, Macrurie, Macrurry, Macrury, Macrynald, Macrynall, Macryndill, Macrynell, Macrynild, Macryrie, Macshannachan, Macsherry, Macshirie, Macshirrie, Macsoirle, Macsorle, Macsorlet, Macsorley, Macsorlie, Macsorll, Macsorlle, Macsorrill, Macsorrle, Macsouarl, Macsporran, Macswan, Macsween, Macuirigh, Macuish, Macuiston, Maculagh, Maculaghe, Macullie, Maculloch, Macurchie, Macurchy, Macurich, Macvanish, Macvannel, Macvarish, Macvarraich, Macvarrais, Macvarrich, Macvarrish, Macvarrist, Macveirrich, Macvenish, Macvinish, Macvirrich, Macvirriche, Macvirrist, Macvoerich, Macvorchie, Macvoreis, Macvoreiss, Macvoreist, Macvorich, Macvoriche, Macvoris, Macvorish, Macvorist, Macvorrich, Macvourich, Macvurchie, Macvurich, Macvurie, Macvurirch, Macvuririch, Macvurist, Macvurrich, Macvurriche, Macvurrish, Macwarish, Macwhan, Macwhaneall, Macwhanell, Macwhanle, Macwhanlie, Macwhannall, Macwhannel, Macwhannell, Macwhannil, Macwhanrall, Macwhiston, Macwhonnell, Macwirrich, Macwirriche, Macwithean, Macwithy, Macworthie, Macwurchie, Macwurie, Macynniel, Macysaac, Macysac, Maelbeth, Magilraich, Magruder, Mairtin, Makachyn, Makallane, Makane, Makanry, Makauchern, Makawllauch, Makayn, Makcachane, Makcacharne, Makcaill, Makcale, Makcane, Makcayne, Makconehill, Makconeil, Makconell, Makconnele, Makcosshen, Makcoulach, Makcoule, Makcowl, Makcowllach, Makcowloch, Makcrire, Makcrome, Makcrunnell, Makcullo, Makculloch, Makcullocht, Makcurrie, Makdonald, Makdoval, Makdovele, Makdowale, Makdowelle, Makdugl, Makdull, Makeacharne, Makean, Makellop, Makerori, Makesaig, Makessaig, Makgachane, Makgacharne, Makgachyn, Makgechine, Makgilbred, Makgillechoan, Makgillereach, Makgillereacht, Makgillereoch, Makgillichoan, Makgruder, Makhenry, Makhuchone, Makhulagh, Makilbred, Makillichoan, Makillip, Makillop, Makilquhone, Makilreve, Makkane, Makkean, Makkessake, Maklafferdich, Maklewreach, Maklucas, Makmartin, Makmurche, Makmurdie, Makmurquhy, Makmurriche, Makmurthe, Makphilp, Makreury, Makrinnyl, Makririe, Makrome, Makrore, Makrudder, Makrunnell, Makrynnild, Makrynyll, Makvirriche, Makysaac, Malaverty, Malavery, Malbeth, Malcowlach, Mapon, March, Marcus, Mark, Marke, Marquis, Martein, Martin, Martine, Martyn, Martyne, May, Mccrire, Mckissick, Mecachin, Mechie, Meechie, Meekison, Meiklevrick, Mekie, Melbeth, Merk, Mhurchaidh, Michael, Michie, Michieson, Micklewrath, Miklerock, Morar, Mordac, Mordake, Mordik, Mordoc, Mordok, Mordyk, Moreduc, Morthaich, Mourdac, Muireach, Muireadhach, Muiredach, Murchad, Murchadh, Murchaidh, Murcheson, Murchesoun, Murchie, Murchieson, Murchison, Murchosone, Murchosoun, Murchy, Murdac, Murdak, Murdoc, Murdoch, Murdock, Murdosch, Murdoson, Murdy, Murphie, Murphy, Murquhason, Murquhasson, Murquhessoun, Murquhosoun, Murreich, Murtchie, Murthac, Murthak, O'cocoher, Oconchar, Oconicher, Oconochar, Oconocher, Odhrain, Odhran, O'drain, Odran, Omay, O'may, Omey, O'mey, Omeych, O'seanaigh, O'shaig, O'shannachan, O'shannaig, O'shannon, Park, Pathillock, Patillo, Patillok, Patten, Pattillo, Pattillock, Pattullo, Pattullok, Patullo, Patullow, Peden, Pethilloch, Petillok, Pettillo, Pettillok, Pettillow, Pettullock, Petulloch, Petullow, Philip, Philips, Philipson, Philipsone, Phillip, Phillips, Phillipson, Phillipsone, Philp, Pitilloche, Pitiloch, Pittilloch, Pittillock, Pittillocke, Pittilluo, Pittulloch, Pitullich, Porcel, Porcell, Purcell, Pursel, Pursell, Pursill, Pyttyllok, Raghnall, Raich, Rainnie, Ranald, Ranaldson, Reach, Reacht, Reaich, Reauch, Reaucht, Reche, Reiach, Rennie, Reoch, Reoche, Rethe, Reuch, Revie, Reyth, Riach, Riauch, Rioch, Rioche, Ririe, Roderick, Roeoch, Ronald, Ronaldson, Ronnald, Rorie, Rorieson, Rorison, Rorrison, Ryrie, Sander, Sanders, Sanderson, Sandeson, Sandesone, Sandesoun, Sandesoune, Sandesounn, Sandie, Sandiesoune, Sandison, Sandy, Saunders, Serle, Shannan, Shannon, Shennan, Shennane, Sleat, Soirlie, Somerled, Somhairle, Sommerled, Sorill, Sorlet, Sorley, Sorlie, Sorll, Sorlle, Sorrie, Sourle, Sporran, Staffa, Sumerled, Sumerledi, Sumerleht, Sumerleith, Sumerleth, Sumerlethus, Summerleith, Surlay, Surleus, Surley, Surly, Train, Tran, Trane, Trayne, Uisdean, Uisdeann, Uisdinn, Vcconull, Vccoshem, Vcmurrochie, Vconeill, Whandle, Whannel, Whannell, Wheelan, Whellan, Whonnell, Wilkie, Wilkinson.

Allierade: Cameron och Stewart (1600- och 1700-talen).
Rivaler: Campbell och Stewart (1400- och 1500-talen).

Antalet septs till klanen MacDonald varierar beroende på hur man räknar. Ovan är först namnen på 146 officiella septs till klanen, men klanen har och har haft betydligt fler septs. Historiskt har klanen MacDonald haft knappt 1900 septs eller septs med stavningvarianter av samma septs som visas ovan efter klanens 146 officiella septs.

Klanen MacDonald heter egentligen Donald, men är mest känd världen över som MacDonald, vilket gjort att namnet MacDonald ofta används för en bredare publik. Internt används dock namnet Donald titt som tätt. Klanen är en av Skottlands största klaner. Klanen är så stor att flera av dess grenar har blivit egna självständiga klaner med egna klanhövdingar som klanerna MacAlister, Macdonald of Clanranald (Clan Ranald), MacDonald of Keppoch (Clan Ranald of Lochaber), Macdonald of Sleat (Clan Donald North) och MacDonell of Glengarry samt en egen självständiga klan utan klanhövding som MacDonald of Dunnyveg (Clan Donald South). Nämnas bör också vanliga grenar till MacDonald som MacDonald of Ardnamurchan (MacIain of Ardnamurchan eller Clan MacIan), MacDonald of Glencoe, MacDonald of Largie (Clan Ranald Bane) och MacDonald of Lochalsh. Sistnämnda är numera en del av Macdonald of Sleat. Dessutom finns MacDonnell of Antrim på Nordirland med egen klanhövding. Den var till en början en del av MacDonald of Dunnyveg, men bröt sig loss och blev en egen klan. MacDonnell of Antrim blev då en egen självständig gren till MacDonald. Eftersom den är baserat i Antrim i Nordirland räknas den inte officiellt som en skotsk klan. Klanen och dess hövdingar är istället officiellt erkända på Irland.

79. Macdonald of Clanranald

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


80. MacDonald of Keppoch

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


81. Macdonald of Sleat

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


82. MacDonell of Glengarry

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


83. MacDougall

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


84. Macdowall

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


85. MacIntyre, främst Argyll and Bute

Andra regioner: Highland, Perth and Kinross och på öar i Hebriderna.
Ursprung: okänt innan 1600-talet, men enligt legender Argyll and Bute tillbaka till minst 1200-talet och dessförinnan på öar på Hebriderna och innan dess a) okänt, b) ättlingar till norska vikingar och gaels från sydvästra Skottland som bodde i Hebriderna, eller c) Irland innan 500-talet.

Namnet MacIntyre kommer från gäliska Mac-an-T’saoir och skotsk gäliska Mac an t-Saoir som båda betyder ordagrant son till snickaren med syftningen son till en person som arbetade med trä. Mac an t-Saoir betyder också son till hantverkaren och son till skeppsbyggaren (son of the Wright). Klanens MacIntyres marker eller bostadsplatser i Skottland har legat i:

Innan 1200-talet, enligt legender:
a) öar i Inre Hebriderna, främst Isle of Skye eller Islay.

Från 1200-talet och framåt under olika tider från norr till söder, främst:
b) Badenoch sydöst om Loch Ness i Highland, från 1490-talet
c) Camus-na-h-erie vid Loch Leven i södra Highland
d) Rannoch i västra Perth and Kinross
e) Glen Noe vid Loch Etive i norra Argyll and Bute, från 1200-talet
f) Glen Orchy öster om Glen Noe i nordöstra Argyll and Bute
g) Cladich vid Loch Awe i Argyll and Bute
h) Degnish väster om Kilmelford i Argyll and Bute
i) Inveraray vid Loch Fyne i Argyll and Bute

Av dessa platser var Glen Noe klanens huvudort för klanens klanhövdingar från åtminstone 1200-talet enligt legender till 1822 då deras dåvarande klanhövding för gott flyttade till USA. Hans ättlingar bor kvar än i USA. Glen Noe ligger på skotska fastlandet på södra strandremsan av Loch Etive och på sluttningarna på norra sidan av berget Ben Cruachan i norra Argyll and Bute. Klanen MacIntyre är känd historiskt för sina tidigare skogsbrukare, barder och säckpipeblåsare. De senare arbetade som säckpipeblåsare för klanerna MacDonalds of Clanranald och Menzies klanhövdingar.

Historiker är överens om att klanen bodde i Argyll and Bute tillbaka till början av 1600-talet eftersom det finns skriftliga dokument från den tiden som styrker det. Dock finns det inga samtida skriftliga texter om klanen MacIntyres historia innan 1600-talet. Klanen MacIntyres historia innan 1600-talet bygger på legender och traditionella berättelser. Det råder en allmän enighet bland de traditionella berättelserna att klanens klanhövdingar bodde i Glen Noe vid Loch Etive på fastlandet i norra Argyll and Bute tillbaka till åtminstone 1100- eller 1200-talen och fram till början av 1800-talet. Det råder också en samstämmighet bland de traditionella historierna att klanen uppstod på öar i Hebriderna väster om skotska fastlandet och att klanen sedan flyttade till Loch Etive i norra Argyll and Bute senast på 1200-talet. Enligt en berättelse uppstod klanen på Isle of Skye medan enligt en annan berättelse växte klanen fram på ön Islay. Enligt en historia skedde flytten från öarna i Hebriderna till Loch Etive år 800-1200, medan en annan historia gör gällande att samma flytt inträffade först på 1100- eller 1200-talen.

Det råder delade meningar bland de traditionella berättelserna om var klanens förfäder kom ifrån innan Hebriderna. Enligt en berättelse är klanens ursprung okänt innan Hebriderna. Enligt en annan historia var klanen MacIntyres förfäder på öarna på Hebriderna ättlingar till norska vikingar och gaels från sydvästra Skottland som bodde i Hebriderna. Enligt en tredje berättelse, som medlemmar från klanen MacIntyre stödjer, menar att klanens förfäder kom ursprungligen från Irland och bosatte sig i det som idag är Skottland. Enligt berättelsen härstammar klanen MacIntryre från gaels som flyttade från Irland till halvön Sleat på ön Isle of Skye i norra Inre Hebriderna i Highland på 500-talet. Klanen MacIntyre bildades sedan på Isle of Skye. En tid senare flyttade deras klanhövding och resten av klanen MacIntyre någon gång år 800-1200 från Isle of Skye till skotska fastlandet i Glen Noe i Argyll and Bute.

Dessa berättelser och andra berättelser hur klanen kom till Loch Etive och klanens ursprung och historia fram till början av 1600-talet anser dock historiker är myter, påhittade berättelser och gissningar. Det enda man vet är att klanen bott i Argyll and Bute tillbaka till början av 1600-talet. Hur klanen kom till Loch Etive är okänt enligt dessa historiker. Det har aldrig hittats några skriftliga dokument som styrker MacIntyres klanhövdingars härstamning innan början av 1600-talet då de huserade i Argyll and Bute. Dessutom dröjde det till 1600-talet innan det började dyka upp skriftliga dokument som kunde verifiera att klanen MacIntyre ens hade klanhövdingar. Klanens riktiga ursprung kommer vara okänt fram tills några klanmedlemmar DNA-testar sig. 


Maurice Mac Neil

Den mest kända legenden om klanen MacIntyres ursprung efter 1000-talet men innan 1600-talet är den som kopplar klanen till snickaren och träarbetaren Maurice Mac Neil och krigsherren Somerled (d. 1164). Maurice Mac Neil var också känd som Maurice MacNiall och Maurice MacArill. Enligt den mest spridda versionen av samma legend var Maurice Mac Neil barn till ett av Somerleds syskon. Enligt en annan version var de inte släkt. Maurice Mac Neil räknas enligt båda versionerna som klanen MacIntyres stamfader. Somerleds ursprung är omdiskuterat, men han tros ha varit ättling till norska vikingar och gaels från sydvästra Skottland. Dessa gaels hade sitt ursprung på Irland och flyttade till sydvästra Skottland när kungariket Dál Riata fanns. Klanen MacIntyre ursprungliga förfäder bodde på Irland och i Norge innan de kom till Skottland och gifte in sig med varandra, enligt den legenden där Maurice Mac Neil var släkt med Somerled. Somerleds pappa var GilleBride, också känd som Gillibride, Gillivray och Giolla Brighid. I den versionen där Maurice Mac Neil och Somerled var släkt var Somerleds pappa GilleBride antingen farfar eller morfar till Maurice Mac Neil i de berättelserna där GilleBrides son eller dotter var far eller mor till Maurice Mac Neil. I historierna där Maurice Mac Neil var släkt med Somerled men inte med GilleBride hade Maurice Mac Neils mor eller far samma mor som Somerled men en annan pappa än Somerled. Maurice Mac Neil släktskap med GilleBride:

S = Somerled

Släkt genetiskt 1
2. GilleBride - farfar
1. NN far, helbror till Somerled - far
0. Maurice Mac Neil

Släkt genetiskt 2
2. GilleBride - morfar
1. NN mor, helsyster till Somerled - mor
0. Maurice Mac Neil

Släkt genetiskt 3
2. GilleBride - farfar
1. NN far, halvbror till Somerled, gemensam far och olika mammor med S - far
0. Maurice Mac Neil

Släkt genetiskt 4
2. GilleBride - morfar
1. NN mor, halvsyster till Somerled, gemensam far och olika mammor med S - mor
0. Maurice Mac Neil

Ej släkt genetiskt 1
2. NN - farfar
1. NN far, halvbror till Somerled, gemensam mor och olika pappor med S - far
0. Maurice Mac Neil

Ej släkt genetiskt 2
2. NN farfar - morfar
1. NN mor, halvsyster till Somerled, gemensam mor och olika pappor med S - mor
0. Maurice Mac Neil

Somerled ville gifta sig med Ragnhild, vars riktiga namn var Ragnhildr Óláfrsdóttir. Hon var också känd som Ragnhildr Óláfsdóttir utan ett r mitt i efternamnet. Somerled ansökte därför om hennes hand från hennes far. Ragnhild var en utomäktenskaplig dotter till Olafr Godredsson (d. 1153), kung av Kingdom of the Isles 1112/1113-1153. Olafr var också känd som kung Olav the Red. Olafr gav dock Somerled nobben. En kort tid senare kom Somerled överens med Olafr att plundra Isle of Skye som är den största ön i norra Inre Hebriderna. Natten innan de skulle segla till Isle of Skye borrade Somerleds syskonson Maurice Mac Neil i hemlighet hål i skrovet på Olafrs skepp, men tätade hålen tillfälligt med talg och smör. När skeppet sedan seglade ut på öppet hav tvättades talget bort från havets vågor och kungens skepp började snabbt ta in vatten. Olafr vädjade då om hjälp till Somerled som seglade i ett annat fartyg bredvid. Somerled vägrade att hjälpa Olafr såvida han inte samtyckte om att Somerled fick gifta sig med Ragnhild. Olafr sa ja och Somerleds fartyg seglade upp bredvid Olafr skepp. Maurice Mac Neil som befann sig i Somerleds fartyg hoppade över till Olafrs skepp och satte i träpluggar i hålen som han förberett för ändamålet.

Efter den händelsen kom Maurice ättlingar att kallas i plural för MacIntyres, på svenska snickarens söner eller skeppsbyggarens söner (shipwrights sons). På en ö i Hebriderna uppstod sedan klanen MacIntyre av Maurice Mac Neil ättlingar som en hyllning till sin stamfar. Många MacIntyres som flyttade till England efter medeltiden ändrade sina namn till mer angliserade former av namnet MacIntyre för att passa in lokalt i England. De tog då ofta bort Mac och översatte Intyre till Wright eller Joiner. Kvar blev namnen Wright och Joiner som blev deras nya efternamn. Enligt en annan legend skar klanen MacIntyres grundare, ibland identifierad som en son till en Lord of the Isles, bort sin tumme och tätade en läcka som uppstått när han var ute och seglade med sitt skepp. Den historien har ingen koppling till Olafr.

Enligt flera legender flyttade klanen MacIntyre från öar i Hebriderna till Glen Noe vid Loch Etive på 1100- eller 1200-talen antingen eftersom:
a) klanen MacIntyres stamfader Maurice Mac Neil fick marker vid Loch Etive av sin farbror eller morbror Somerled efter att hjälpt honom att få Ragnhild på 1100-talet.
b) klanen MacIntyre ville bosätta sig på en mer lugnare plats för att undvika attacker från ättlingar till norska vikingar. Enligt klanen MacIntyre kunde det berott på både a och b.
c) enligt en tredje historia kom klanen MacIntyre till Loch Etive efter att de letade nya betesmarker till sina boskap. Boskapen bestod av bl.a. flera kossor. Vid Loch Etive mötte de en ande från ett lokalt berg som hindrade dem att resa vidare. Efter att ha testat deras mod och uthållighet uppmanade anden dem att slå ned sina bopålar på den första platsen där deras vita ko lade sig ned och vilade. Kon lade sig för att vila i Glen Noe. Klanen stannade kvar och byggde ett hem på platsen och lade under sig omgivande marker i Glen Noe.
d) enligt en annan historia erövrade de sina marker i Loch Etive genom våld och svärdets makt efter att ha mördat lokala människor som bodde i Glen Noe.


1200-talet till 1500-talet

Enligt traditionella berättelser stod klanen MacIntyre som ägare för markerna i Glen Noe på åtminstone 1200- och 1300-talen samt möjligtvis också på 1100- och 1400-talen. När de slog sig ned i Glen Noe på 1100- eller 1200-talen eller tidigare kom de också kontakt med större lokala klaner vid Loch Etive. Det resulterade i att klanen MacIntyre från 1200-talet arbetade som skogsbrukare för MacDougall of Lorn på deras grannmarker som låg bredvid eller i närheten av MacIntryres marker i Glen Noe, enligt traditionella berättelser om klanen MacIntyre. Sedan bytte grannmarkerna ägare och MacIntyre blev istället skogsbrukare åt klanen Stewart som tog över MacDougall of Lorn land. Därefter innan 1500-talet bytte grannmarkerna ägare en andra gång till klanen Campbell. Enligt en del traditionella berättelser fortsatte MacIntyre som skogsbrukare åt klanen Campbell. Enligt en annan berättelse slutade MacIntyre som skogsbrukare på grannmarkerna efter att de bytte ägare från Stewart till Campbell.

I slutet av medeltiden rådde det god sämja mellan de båda grannklanerna MacIntyre och Campbell. Många av MacIntyres klanhövdingar gifte sig ofta med kvinnor från klanen Campbell. För klanen Campbells klanhövdingar var det strategiskt bra att låta deras döttrar rutinmässigt gifta sig med klanhövdingar från andra grannklaner. Giftermålen resulterade ofta i att klanen Campbell lade under sig de andra klanernas marker och ibland hela klaner när dessa klaner inte hade några arvingar förutom de ingifta Campbell-änkorna. Gifte sig en dotter till Campbell-klanhövding med annan klans klanhövding var chansen stor att hennes man och deras söner förr eller senare mördades i strider med andra klaner i klankonflikter, dog i krigsslag mellan Skottland och England eller inte lyckades producera några manliga arvingar som överlevde klanhövdingen. Kvar blev Campbell-änkan och ofta en rad ogifta döttrar. Markerna som änkans döde make ägde hamnade då hos klanen Campbell. Klanen Campbells territorium blev följaktligen större och större, vilket resulterade i att de fick mer makt och blev mäktigare som klan samt fick mer inflytande lokalt och regionalt.

Ett sätt att undvika att låta klanen Campbell lägga undan den egna klanens marker eller hela den egna klanen var just att rutinmässigt producera manliga arvingar som överlevde de egna klanhövdingarnas fruar. Ifall klanhövdingen för den enskilda klanen dog och hade en manlig arvinge tillföll markerna arvingen och inte frun och inte sedan klanen Campbell. Klanen MacIntyres klanhövdingar överlevde sina fruar eller dog före fruarna men fortsatte producera manliga arvingar. Deras marker i Glen Noe ärvdes inom klanen MacIntyre på den manliga sidan i flera århundraden tills vid ett tillfälle då en av MacIntyres klanhövdingar dog. Han saknade överlevande manliga arvingar. Däremot hade han en fru som levde och blev änka. Hon kom från klanen Campbell. Klanen MacIntyres marker i Glen Noe hamnade då hos klanen Campbell. Detta ägarbyte av markerna i Glen Noe skedde möjligen på 1500-talet eller rentav på 1400-talet, men faktum är att ingen vet när det hände än att det skedde innan 1600-talet. Dock lade klanen Campbell inte under sig klanen MacIntyre vid detta eller senare tillfällen. Klanen MacIntyre var fortfarande en självständig klan och hade fortfarande manliga medlemmar som levde varav en av dessa män blev ny klanhövding för MacIntyre. Denna nya klanhövding hade dock inte haft någon arvsrätt till MacIntyres tidigare klanhövding och dennes marker i Glen Noe. Istället för att köra bort klanen MacIntyre från Glen Noe lät klanen Campbell klanen MacIntyre bo kvar på sina tidigare marker i Glen Noe. Dock stod klanen Campbell som ägare av dessa marker i Glen Noe från 1400- eller 1500-talen.

Från 1400- eller 1500-talen efter att Campbell tog över MacIntyres marker i Glen Noe hade klanen MacIntyre feodala förpliktelser till klanen Campbell fram till 1700-talet. De var dock bara få och endast symboliska fram till någon gång på 1700-talet. Sett ur klanen MacIntyre var det bra eftersom då kunde de bo kvar i Glen Noe och ha kvar boskapen, etc. För klanen Campbell var det bra eftersom då hade de några som i praktiken bevakade området i Glen Noe som klanen Campbell ägde. 


1600-1783

På 1640-talet tände James Graham (1612-1650), 1st Marquess of Montrose trupper eld på MacIntyres klanhövding hus i Glen Noe och andra hus i grannskapet enligt en legend eftersom MacIntyres klanhövding bodde på klanen Campbell marker. MacIntyres klanhövding var som klanen Campbell motståndare till den rojalistiska fraktion som markisen Montrose tjänstgjorde och arbetade för. MacIntyres klanhövding flydde eftersom han trodde att de också tänkte döda honom. Befälhavaren för markisen Montrose män var Sir Alexander MacDonald (1610-1647). Sir Alexander var också känd som Alasdair Mac Colla. Hela hans skotsk gäliska namn var Alasdair Mac Colla Chiotaich Mac Domhnuill och hela hans engelska namn var Alasdair the son of Colla the left-handed MacDonald. Hans pappa var Colla, därav efternamnet Mac Colla.

Enligt en legend släckte Sir Alexander branden på MacIntyres klanhövdings hus innan den hann breda ut sig den där dagen på 1640-talet när markisen Montrose trupper kom till området. Sedan sände Sir Alexander ett bud till MacIntyres klanhövding att de hade skonat hans egendom eftersom klanen MacIntyres grundare Maurice Mac Neil hade utfört tjänster till Somerled som ledde till att Somerled kunde gifta sig med Ragnhild ett halv årtusende tidigare. Klanen MacDonald härstammar från både Somerled och Ragnhild. Utan Maurice Mac Neil hjälp var det det inte säkert att Somerled och Ragnhild fått gifta sig, kunnat skaffat barn, osv. Utan deras giftermål hade inte Sir Alexander MacDonald levt. Sett ur Sir Alexander perspektiv betalade han därmed tillbaka en drygt 500 år skuld som klanen MacDonald informellt hade haft till klanen MacIntyre, enligt en annan legend. Eftersom Sir Alexander nästan helt skonat MacIntyres klanhövdings hus anslöt en del medlemmar från MacIntyre senare på 1640-talet till MacDonald’s armé. Dock stod MacIntyres klanhövding på klanen Campbells sida i slaget vid Inverlochy 1645 mot bl.a. Sir Alexander MacDonald. Det var MacIntyres klanhövding i praktiken tvungen att göra oavsett om han gillade det eller inte eftersom han bodde på Campbells marker i Glen Noe. Hade han stått på Sir Alexanders sida i slaget hade Campbells säkerligen inte låtit honom eller klanen MacIntyre få bo kvar Glen Noe.

Någon gång, gissningsvis på 1600- eller 1700-talen, flyttade en gren av klanen MacIntyre till Irland och främst i Ulster och County Sligo på norra delen av ön. Det anses fastslaget att en gren av klanen MacIntyre flyttade från Skottland till Irland. På ön Irland kom de i kontakt med irländska Macateer som levde i samma områden som skotska MacIntyres bosatte sig i. En del irländska Macateers bytte då till namnet MacIntyre. Alla MacIntyres på Irland idag härstammar med andra ord inte från skotska klanen MacIntyre utan istället från Macateer.

Den första person från klanen MacIntyre i Skottland som man känner till som hette MacIntyre i efternamn var Donich/Duncan MacIntyre som levde på 1600-talet. Han fick sonen Donald MacIntyre of Glen Noe (d. innan 1661) som fick sonen Duncan MacIntyre (1640-1714), 1st chief of Glen Noe. Duncan föddes i Glen Noe i Argyll and Bute 1640. Duncan titulerades som chief of Glen Noe och var klanens första kända dokumenterade klanhövding. Dock var han eller alla andra MacIntyres klanhövdingar från 1600-talet fram till 1991 inte erkända av de skotska myndigheterna som klanhövdingar för klanen MacIntyre. Det dröjde ända till 1991 innan Lord Lyon King of Arms accepterade James Wallace MacIntyre (1922-1994), 9th chief of Glenoe 1984-1994 (1991-1994) som klanhövding för klanen MacIntyre. Emellertid bland klanen MacIntyres intresserade klanmedlemmar sågs Duncan MacIntyre, 1st chief of Glen Noe och alla efterföljande klanhövdingar däremot som klanen MacIntyres klanhövdingar fram till 1991. Klanen MacIntryre hade enligt legender också haft klanhövdingar i flera århundraden innan Duncan MacIntyre, 1st chief of Glen Noe, men vad de hette är okänt eftersom de saknas skriftliga dokument.

Duncan MacIntyre, 1st chief of Glen Noe gifte sig 1663 med Mary Campbell (d. 1695). Hon var dotter till Patrick Campbell (1592-1678), 1st Lord Barcaldine. Mary Campbell dog 1695 i Ardchattan Priory i Argyll and Bute. Duncan och Mary fick sönerna John MacIntyre och Donald MacIntyre (f. 1664-1670 och d. 1744), 2nd chief of Glen Noe. Donald fick tre söner och tre döttrar med två fruar, varav yngsta barnet James MacIntyre (1727-1799), 3rd chief of Glen Noe 1744-1799 blev klanhövding för MacIntyre 1744. James MacIntyre, 3rd chief of Glen Noe var en högländsk bard och en gälisk lärd man. En annan bard från klanen MacIntyre var Duncan Ban MacIntyre (1724-1812), också känd som Donnchadh Bàn Mac an t-Saoir. Han föddes i Glen Orchy i Argyll and Bute. Han anses som klanen MacIntyre mest berömda klanmedlem. Duncan var en av Skottlands mest kända skotsk gäliska poeter på 1700-talet. Han var en del av den gäliska poetiska gulderan i 1700-talets Skottland och räknas som en av de största och bästa gäliska poeterna någonsin. Han kallades av sina landsmän för Fair Duncan of the Songs. Bland en historiker blev han beskriven som one of the twin peaks of the century's Gaelic verse och några historiker har till och med kallat honom för högländernas Robert Burns. 1700-tals Robert Burns levde i lågländerna. När Duncan reste i slutet av sitt liv fick skolbarn på de lokala orterna, vars samhällen han besökte, lämna klasserna och gå och se honom livs levande.

James MacIntyre, 3rd chief of Glen Noe pappa Donald dog 1744 när James var 17 år och mitt i sin lärlingstid som jurist. James avbröt sin juridiska akademiska utbildning och återvände till barndomshemmet i Glen Noe där han tog sitt ansvar som dels nytillträdd 17:årig klanhövding för MacIntyre samt för att försörja familjen som bestod av hans mor Catherine MacDonald, två överlevande ogifta systrar samt möjligen en tjänare. Mamma Catherine MacDonald var också känd som Lady Catherine. James två storebröder och en av hans storasystrar hade alla dött innan pappan Donald dog 1744. Trots att James aldrig fullföljde sin akademiska utbildning fortsatte han att utbilda sig själv. James gifte sig 1758 med Ann Campbell (1741-1800). Han var då 31 år medan hon var 17 år. Paret fick nio barn tillsammans.

Klanen MacIntryre har alltid setts som en liten arbetsam och väl respekterad klan som undvikit problem genom att hålla sig bort från politiken, större klankonflikter och nästan alla krigsslag. En liten neutral klan med andra ord. Detta var kanske orsaken till varför de förblev en oberoende klan i århundraden och har varit det fram till våra dagar, enligt klanen själva. De kunde leva i Glen Noe relativt lugnt fram till 1700-talet och lade sig inte i det som hände i världen utanför Argyll and Bute med möjligen undantagsvis grenen MacIntyre of Badenoch som var med medlem i klanen Chattan. Det finns dock tre undantag från huvudklanen MacIntyres fredliga hållning:

Det första var slaget vid Inverlochy 1645 som redan nämnts. Det andra var ett mord som kom att påverka huvudklanen MacIntyre grepp om Glen Noe. På 1700-talet dog en person från klanen Campbell i en olycka. Det sågs som ett oavsiktligt mord. Campbell anklagade klanen MacIntyre för mordet. Relationen från Campbells sida gentemot klanen MacIntyre blev mer frostig efter det. På 1700-talet införde klanen Campbell en hyra för att klanen MacIntyre bodde och verkade på Campbells marker i Glen Noe. MacIntyre blev då hyresgäster på markerna i Glen Noe medan Campbell blev hyresvärdar. Det sägs att Campbell ville straffa klanen MacIntyre för mordet på deras klanmedlem genom införandet av hyran.

Det tredje undantaget från MacIntyres neutralitet var slaget vid Culloden 1746 som klanen MacIntyre deltog i på de förlorande jacobiternas sida. 10 medlemmar från MacIntyre dödades eller sårades. De var en del av Stewart of Appin regemente. Dock deltog inte MacIntyres då 19:årige klanhövding James MacIntyre, 3rd chief of Glen Noe i slaget eftersom han fick som akademiska utbildning, som han dock avbröt, bekostad av John Campbell (1662-1752), 2nd Earl of Breadalbane and Holland 1717-1752. Klanen Campbell stod på motståndarna och tillika den brittiska regeringens sida i slaget vid Culloden 1746. Dessutom var MacIntyres klanhövding hyresgäst på klanen Campbells marker i Glen Noe, vilket gjorde det i praktiken omöjligt för honom att delta i slaget på jacobiternas sida. Slaget i Culloden 1746 förändrade för alltid klanen MacIntyres livsstil, maktordning och sätt att leva, vilket också var fallet för många andra höglandsklaner. Enkelt uttryckt kom världen utanför till MacIntyre och Glen Noe. De kunde inte leva som de gjort i århundraden innan. Dock var de två händelserna med mordet på en Campbellmedlem eller slaget vid Culloden 1746 inte några orsaker till varför Donald MacIntyre, 4th chief of Glen Noe flyttade till USA 1783 eller varför hans son James MacIntyre, 5th chief of Glenoe flyttade till USA 1822. Det berodde på andra orsaker som val av yrke i den förstnämndas fall, etc.


Flyttarna till USA 1783 och 1822

Det var tänkt att James MacIntyre, 3rd chief of Glen Noe och Ann Campbells son Donald MacIntyre (1762-1792), 4th chief of Glen Noe skulle ta över som klanhövding för klanen MacIntyre den dagen James dog. Det skedde emellertid aldrig. Sonen Donald föddes i Glen Noe i Argyll and Bute 1762. 1782 och 1783 studerade han medicin i Edinburgh och därefter flyttade han till New York i USA 1783 för att kunna utöva läkaryrket. I USA blev han känd som Dr. Donald MacIntyre. Det sägs enligt en del skriftliga källor att hans utvandring till USA berodde på att familjen MacIntryre hade ekonomiska problem efter att deras hyresvärd Campbells of Breadalbane kraftigt höjde hyrorna för familjen MacIntyre som bodde på Campbells marker i Glen Noe. Det förekommer också en annan historia om att Campbells of Breadalbane ökade hyran successivt. Till slut blev den för stor klanen MacIntyre vilket fick slutade med att MacIntyres klanhövding inte hade råd att betala den i början på 1800-talet. Han och hans familj emigrerade då till USA 1806, enligt historien.

Dessa två påståenden om Campbells höjda hyror har blivit allmänna sanningar. De har dock inte några faktiska eller sakliga stöd. De är istället osanna. I Donalds fall vida översteg utbildningen på University of Edinburgh något i USA på den tiden där nivån på medicinsk utbildning bara motsvarade lärlingsutbildning. Hans skotska utbildning hade mer styrka i det då inte lika utbildade USA än i Skottland. Det var större chans för Donald att kunna försörja sig som läkare i USA än i Skottland. Flytten till USA berodde med andra ord på yrkesmässiga och försörjningsmässiga och inte ekonomiska problem med en hyra i Glen Noe. Det andra påstående om hyran som ledde till emigrationen till USA 1806 stämmer heller inte. 1806 bodde klanen MacIntryre klanhövding James MacIntyre, 5th chief of Glenoe i USA. Samma år flyttade han från USA till Skottland och inte omvänt. I Skottland bodde han fram till 1822.

Nåväl, efter ankomsten till USA 1783 startade Dr. Donald MacIntyre en sjukvårdsklinik på Long Island i New York. På kliniken behandlade han en rad olika patienter, inklusive tyskar, holländare, ursprungsamerikaner (indianer) samt också djur. Efter ett år i USA gifte Dr. Donald sig 1784 med Esther Haines of Mamaroneck (1765-1823). Hon föddes i Mamaroneck i Westchester County i delstaten New York och var av holländsk härkomst. Dr. Donald och Esther fick fyra barn. Eftersom dagens klanhövding för MacIntyre härstammar från detta par innebär det han också har holländskt påbrå utöver skotskt. Året efter giftermålet flyttade Dr. Donald och Esther 1785 till Newburgh i delstaten New York. Där föddes deras son James MacIntyre (1785-1863), 5th chief of Glenoe 1799-1863. Året efter James föddes 1785 flyttade familjen igen fast nu till Northumberland County i Pennsylvania. I Northumberland County föddes sönerna Donald (f. 1786), Thomas (f. 1788) och Martin (f. 1792). Dr. Donald dog 1792 i Sunbury i Northumberland County i Pennsylvania i USA där han också begravdes. Graven har dock aldrig hittats av efterföljande ättlingar.

Dr. Donalds äldsta son James MacIntyre, 5th chief of Glenoe var bara sju år när pappan Dr. Donald dog 1792. När Dr. Donald dog levde fortfarande hans då 65:åriga pappa James MacIntyre, 3rd chief of Glen Noe. Pappan James dog sju år senare. Dr. Donald blev därför aldrig klanhövding för klanen MacIntyre under sin levnad som det var planerat. Efter Dr. Donalds död flyttade familjen med mamma Esther och barnen från Pennsylvania till Johnstown i delstaten New York för att vara nära mostrarna Catherine, Anne, Isabella och Lucy. När James MacIntyre, 3rd chief of Glen Noe dog 1799 blev barnbarnet James MacIntyre, 5th chief of Glenoe klanhövding för MacIntyre som 14:åring. Farfar James var som hans barnbarn James också ung när han som 17:åring blev klanhövding för MacIntyre 1744. Av hänsyn till Dr. Donald som dog 1792 och aldrig hann bli klanhövding har Dr. Donald postumt blivit titulerad som 4th chief of Glen Noe medan hans son James har kallats för 5th chief of Glenoe och inte för 4th chief of Glen Noe. Med tiden ändrades titeln på MacIntryres klanhövding från chief of Glen Noe till chief of Glenoe. De båda orden Glen och Noe slogs samman och ett n togs bort. James MacIntyre, 5th chief of Glenoe var klanhövding för MacIntyre under de efterföljande 64 åren från 1799 fram till sin död 1863.

1806 fick James ett brev från sin farbror Duncan MacIntyre. Duncan skrev att han tänkte lämna Glen Noe och flytta med sin familj till Edinburgh. James bestämde sig då för att flytta till Skottland. Som 21:åring reste han över Atlanten från USA till Glen Noe 1806. Kvar i USA var hans mor och och de tre lillebröderna Donald, Thomas och Martin. James anlände till Glen Noe strax efter farbror Duncan lämnat platsen. Det råder delade meningar varför James reste från USA till landet där hans pappa Dr. Donald föddes 1762. Det spekuleras i att det kan ha varit för att få en bättre utbildning och bättre ekonomiska möjligheter i Skottland eller för att han kände en plikt att återvända till Skottland oavsett kostnad. I ett brev från James som skrevs två år efter han anlände till Skotland skrev han att han sympasierade med andra som hade ekonomiska problem utan att nämna om han själv var i ekonomiska bekymmer. James stannade till och från i Glen Noe 1806-1810 innan han flyttade till andra platser i Argyll and Bute. Apropå Campbells nämnda hyror tidigare finns det inga bevis för att han lämnade Glen Noe på grund av ekonomiska svårigheter.

I oktober 1817 gifte sig James med Ann Campbell (1792-1887) i Argyll and Bute. Hon föddes i Glen Orchy i norra Argyll and Bute. Paret fick nio barn, varav tre föddes i Skottland och sex i USA. I Argyll and Bute föddes de tre äldsta barnen Donald MacIntyre (1818-1887), 6th chief of Glenoe 1863-1887, Peter MacIntyre (f. 1819) och James MacIntyre (f. 1821). Äldsta sonen Donald föddes som sin mor i Glen Orchy i Argyll and Bute. 1822 flyttade pappa James, mamma Ann och sönerna till USA i det landet där pappa James en gång föddes 1785. James hade då tillbringat sexton år i Skottland och var 37 år när han flyttade tillbaka till USA med familjen. Hans son Donald som senare blev klanhövding för klanen MacIntyre var 4 år vid flytten 1822. Han var den senaste klanhövdingen för klanen MacIntyre som föddes i Skottland. Resterande klanhövdingar fram tills idag samt hans pappa James föddes alla i USA. Vid ankomsten till USA 1822 slog sig James och hans familj sig ned på en gård norr om Johnstown i delstaten New York. I Johnstown bodde James mamma Esther som dog 1823. James och Ann fick sex till barn som föddes i Johnstown på 1820- och 1830-talen.


1840-idag

Efter pappa James död 1863 blev den skotskfödda Donald MacIntyre (1818-1887), 6th chief of Glenoe 1863-1887 ny klanhövding för klanen MacIntyre. Donald flyttade som vuxen från trakten i Johnstown till en gård i Fonda i delstaten New York. Donald fick sonen James MacIntyre (1864-1946), 7th chief of Glenoe 1887-1946. James föddes i Switzer Hill strax öster om Fonda i delstaten New York. 23:årige James blev efter faderns död klanhövding för MacIntyre 1887. Året efter gifte han sig 1888 med Elizabeth Hopple (1866-1915). Paret fick sju barn och de försörjde sig som bönder i delstaten New York. Frun Elizabeth dog 1915. James arbetade som bonde fram till 1925.

I slutet av 1920-talet började James att brevväxla med Alexander James MacIntyre of Inveraray i Argyll and Bute om familjens släkthistoria. På uppdrag av James började hans son Donald MacIntyre (1896-1984), 8th chief of Glenoe 1946-1984 sedan brevväxla 1933 med L. D. MacIntyre (f. 1895). Sonen Donald skickade en kopia av MacIntyres historia till L. D. MacIntyre som han och pappa James hade fått av Alexander James MacIntyre of Inveraray. L. D. MacIntyre fick också en del andra kopior av historier som Donald och James lyckats snappa upp, bl.a. en historia från 1901 samt en kort familjehistoria som James MacIntyre (1785-1863), 5th chief of Glenoe 1799-1863 hade skrivit till sina barn på 1800-talet. Under de sista tio åren av sitt liv 1936-1946 bodde James MacIntyre, 7th chief of Glenoe hos dottern Madeleine Spalding (1891-1977). Hon föddes som Madeleine MacIntyre 1891 men var gift med Horace Spalding. James dog på morgonen den 26 juni 1946 efter att dagen innan blivit sparkad av en häst. Hästen bröt flera revben på den 82:årige James och punkterade hans lungor.

Från den här tiden måste också MacIntyres koppling till golfkläder nämnas. MacIntyres som levde i Cladich i norra Loch Awe var mycket hyllade för sina vävningar och för några av deras strumpeband Cladich Garters (strumpor) som var en del av den skotska höglandsdräkten. Det sägs att dessa strumpeband var föregångare till Argyle Socks som utvecklades på 1920-talet och blev populära i Storbritannien efter första världskriget och därefter i USA på 1940- och 1950-talen. De fyrhörninga rombmönsterna i Argyle Socks blev också omtyckta bland golfare både till tröjor och strumpor. 

Efter James MacIntyre, 7th chief of Glenoe död 1946 blev hans äldsta son Donald MacIntyre (1896-1984), 8th chief of Glenoe 1946-1984 klanhövding för MacIntyre. Donald var bonde och levde i USA. På ålderns höst 1983 när Donald var 87 år utsåg han den 88:årige L. D. MacIntyre som sin Commander Cean-Cath. L. D. MacIntyre hade som MacIntyre-historiker gjort livslånga forskningsinsatser om klanen MacIntryres historia. Han hade också gjort insatser på uppdrag av klanhövdingen Donald. Donald ville därför belöna L. D. MacIntyre med denna titel. Commander Cean-Cath var en position som gavs till en person som agerade på uppdrag av klanhövdingen i konflikter eller när klanhövdingen inte kunde verka som klanhövding på grund av ålder eller funktionshinder. L. D. MacIntyre fick med andra ord företräda klanen MacIntryre när den ett år yngre Donald inte kunde det.1983 utsåg Donald också L. D. MacIntyre son som Commander-elect, dvs. som tillträdande Commander när inte L. D. MacIntyre kunde eller orkade agera för MacIntyres klanhövding Donald. 

Donald dog i amerikanska delstaten New York året därpå 1984. Efter hans död blev sonen James Wallace MacIntyre (1922-1994), 9th chief of Glenoe 1984-1994 (1991-1994) klanhövding för MacIntyre. Han var också känd som James Wallace MacIntyre of Glenoe. 1991 blev han erkänd av Lord Lyon King of Arms som klanhövding för MacIntyre. Därmed blev han klanen MacIntyre första officiella klanhövding trots att klanens medlemmar själva ansågs sig haft skriftligt dokumenterade klanhövdingar sedan tillbaka till 1600-talet och dessförinnan idag okända klanhövdingar. James fick sonen Donald Russell MacIntyre (f. 1952), 10th chief of Glenoe 1994-idag som varit klanhövding för klanen MacIntyre från 1994 fram tills idag. Han är också känd som Donald Russell MacIntyre of Glenoe och Donald R. MacIntyre of Glenoe. Han bor i Kalifornien i USA. Officiellt är han klanens andra klanhövding. Bland MacIntyres medlemmar är han dock klanens tionde kända dokumenterade klanhövding efter 1600-talets början. Hans farfar farfar farfar farfar farfar far var Donich/Duncan MacIntyre.

f = far

11. Donich/Duncan MacIntyre - fffffffffff
10. Donald MacIntyre of Glen Noe (d. innan 1661)
9. Duncan MacIntyre (1640-1714), 1st chief of Glen Noe
8. Donald MacIntyre (f. 1664-1670 och d. 1744), 2nd chief of Glen Noe
7. James MacIntyre (1727-1799), 3rd chief of Glen Noe 1744-1799
6. Donald MacIntyre (1762-1792), 4th chief of Glen Noe postumt
5. James MacIntyre (1785-1863), 5th chief of Glenoe 1799-1863
4. Donald MacIntyre (1818-1887), 6th chief of Glenoe 1863-1887
3. James MacIntyre (1864-1946), 7th chief of Glenoe 1887-1946
2. Donald MacIntyre (1896-1984), 8th chief of Glenoe 1946-1984 - farfar
1. James Wallace MacIntyre (1922-1994), 9th chief of Glenoe 1984-1994 (1991-1994) - far
0. Donald Russell MacIntyre (f. 1952), 10th chief of Glenoe 1994-idag

* Nr 9 till nr 2 är inte erkända av Lord Lyon King of Arms som klanhövdingar för klanen MacIntyre. Däremot var nr 9 till nr 2 erkända som klanhövdingar för klanen MacIntyre av många av dess medlemmar när dessa klanhövdingar levde.
* Sedan början av 1700-talet med nr 8 fram tills idag till nr 0 har varannan klanhövding hetat Donald och varannan hetat James.
* Nr 5 och nr 3,2,1,0 föddes alla i USA.
* Nr 4 Donald MacIntyre föddes i Argyll and Bute i Skottland 1818 när hans amerikanskfödda pappa James MacIntyre bodde i Skottland 1806-1822.
* Nr 1 James Wallace MacIntyre var klanhövding 1984-1994 enligt en del medlemmar, men officiellt bara erkänd som klanhövding under åren 1991-1994 av Lord Lyon King of Arms.


Grenen MacIntyre of Badenoch

Grenen MacIntyre of Badenoch är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Deras historiska säte ligger sydöst om Loch Ness i Badenoch i Highland. De sägs härstamma från en bard från klanen MacIntyre som fick beskydd av klanen Mackintosh klanhövding 1496. Barden räknas som grenen MacIntyre of Badenoch stamfader. Duncan Mackintosh (d. 1496), 11th chief of Clan Mackintosh och 12th chief of Clan Chattan och hans son Ferquhard Mackintosh, (d. 1514), 12th chief of Clan Mackintosh och 13th chief of Clan Chattan var klanhövdingar för klanen Mackintosh i slutet av 1400-talet. Denna klanhövding från Mackintosh som beskyddade barden måste därför ha varit någon av dessa två klanhövdingar. På 1490-talet gick grenen MacIntyre of Badenoch med i klanen Chattan som Chattans sextonde klan, enligt klanen MacIntyre. De hade dock inget känt släktskap till Chattan som många andra av Chattans klaner hade med några undantag som exempelvis klanen MacGillivray som heller inte var släkt med Chattan när de gick med Chattan.


86. Mackay

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


87. Mackenzie

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


88. Mackinnon

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


89. Mackintosh, främst sydöst om Inverness i Highland

Andra regioner: nordöst om Inverness i Highland.
Ursprung: enligt legenden Irland-->Dál Riata-->Highland. Enligt experter däremot har klanen Mackintosh och därmed också klanerna Farquharson, MacThomas, Ritchies och Shaw sina ursprung i Skottland tillbaka till 1100-talet, men dessförinnan är det okänt.
Septs: Adamson, Ayson, Clark, Combie, Crerar, Dallas, Doles, Eason, Easson, Elder, Esson, Glen, Glennie, Hardie, Hardy, Heggie, M'Conchy, M'Killican, MacAndrew, MacAy, MacCardney, MacCombe, MacCombie, MacComie, MacHardie, MacHardy, MacHay, MacKeggie, MacNiven, MacOmie, MacRitchie, MacThomas, McCombie, McFall, McGlashan, McIntosh, Nairn, Niven, Noble, Paul, Ripley, Ritch, Ritchie, Seawright, Shand, Shaw, Siveright, Tarrill, Tosh, Toshach
Allierade: Campbell, Chattan (the Chattan Confederation), Mackenzie och Macpherson.
Rivaler: Cameron, Comyn, Gordon och Munro.

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen Mackintosh första klanhövding var Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh. Shaw MacDuff var också känd som Shaw Mackintosh, 1st chief of Clan Mackintosh samt som Shaw Mackintosh of Mackintosh, Sheagh Mac-in-toisich och Seach MacDuff. Skotsk gäliska ordet toisiche betyder ledare och kan översättas till klanhövding. Efternamnet Mackintosh är en anglifierad form av gäliska Mac An Toisich och av Mac-in-toisich. Efternamnet Mac-in-toisich betyder son till klanhövdingen/ledaren. Legenden om Shaw MacDuff berättades från början via munmetoden från traditionella gäliska historieberättare, ibland via muntliga poem som memorerades och sedan framställdes inför en grupp åskådare. Först efteråt nedtecknades han som Shaw MacDuff.

Enligt legenden bytte Shaw MacDuff under sin levnad efternamn från MacDuff till Mackintosh och hette med tiden Shaw Mackintosh. Det var möjligt eftersom han enligt legenden var son till Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife som också var känd som Donnchad I och Donnchad I, 3rd Earl of Fife. Trots att Duncan MacDuff antingen var 2nd, 3rd, 4th eller 6th Earl of Fife beroende på hur man räknar var han mest känd som 3rd Earl of Fife. Duncan MacDuff var en storman som tillhörde den inhemska skotska adeln med ursprung i det gamla kungariket Dál Riata. Det sägs att han härstammade från Ferchar Fota (d. 697), kung av Dál Riata. Ferchar Fota i sin tur härstammade, via sin pappa Feredach mac Fergusa, från Loarn, också känd som Loarn mac Eirc som levde på 400-talet. Loarns pappa var irländska Erc. Klanen Mackintosh ursprung var Irland innan de hamnade i det som idag är Skottland ifall man tror på legenden. De har då också kungligt påbrå.

Många experter på området förkastar att Shaw MacDuff, 1st chief of Clan Mackintosh var son till Duncan MacDuff, Earl of Fife. De menar att klanen Mackintosh inte var släkt med de tidiga Earls of Fife. Enligt dem föddes Shaw MacDuff inte med efternamnet MacDuff. Han föddes istället som Shaw Mackintosh eller som Sheagh Mac-in-toisich som blev Shaw Mackintosh. Stämmer det vet man inte klanen Mackintosh ursprung innan 1100-talet mer än att klanens första klanhövding sannolikt var son till en ledare och att Shaw Mackintosh (Shaw MacDuff) tillhörde kungens förtrogna män 1160. Se längre ned nedan. Sammanfattningsvis två versioner:
1). Shaw MacDuff föddes som Shaw MacDuff, men bytte namn till Shaw Mackintosh under sin levnad, enligt legenden.
2). Shaw MacDuff hette aldrig Shaw MacDuff. Han föddes istället som Shaw Mackintosh eller som Sheagh Mac-in-toisich, enligt experter.

I version 1 tror man han var son till en Earl of Fife. I version 2 tror man att han inte var son till en Earl of Fife, men däremot son till en annan stor ledare. I båda versionerna tror man hans pappa var en stor person, men vem denna pappa var är inte versionerna 1 och 2 överens om. Version 1 är den mest spridda versionen och den versionen som organisationen The Clan Chattan Association förespråkar. Version 2 är den versionen som många experter anser vara korrekt.

1160 följde Shaw MacDuff med Malcolm IV (1141-1165), kung av Skottland 1153-1165 på en expedition till Morayshire för att tysta ned ett uppror. 1163 blev han slottsvaktare på det strategiskt kungliga Inverness Castle i Highland och ansvarade för att slottet fungerade och underhölls. Shaw MacDuff fick marker i the Findhorn valley, Petty, Strathdearn och Breachley för sitt jobb. Hjärtat i klanen Mackintosh marker låg fram till slutet av 1200-talet i Petty i Inverness-shire där Mackintosh klanhövdingar också begravdes. Petty ligger strax nordöst om Inverness i Highland. Enligt the Clan Chattan Association hade dock klanen Mackintosh kvar marker i Petty på 1300-talet. Centrum för klanen Mackintosh flyttades till sydöst om Inverness på 1300-talet första hälft efter en sväng först i Lochaber i sydvästra Highland och sedan en sväng i Rothiemurchus Forest i östra Highland.

Shaw MacDuff fick sonen Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh som fick sönerna Ferquhard Mackintosh (d. 1240), 3rd chief of Clan Mackintosh och William Mackintosh (d. 1235). Efter Shaw Mackintosh död var Ferquhard klanen Mackintosh klanhövding 1210-1240. Ferquhard dog barnlös 1240. Eftersom hans bror William dog fem år tidigare 1235 blev Williams son Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh klanens nya klanhövding 1240. En del på 1900- och 2000-talen hävdade att Ferquhard Mackintosh dog 1220 och inte 1240. Ifall han dog barnlös redan 1220 hade hans bror William Mackintosh (d. 1235) då varit klanhövding för klanen Mackintosh under åren 1220-1235 som 4th chief of Clan Mackintosh. William var dock aldrig klanhövding. Istället var det hans son Shaw Mackintosh som var 4th chief of Clan Mackintosh. Förespråkarna för att Ferquhard Mackintosh dog 1220 och inte 1240 menade då att William Mackintosh (d. 1235) måste ha dött innan 1220. Det i sin tur möjliggjorde då att Williams son Shaw Mackintosh (d. 1265) kunde bli 4th chief of Clan Mackintosh redan 1220 direkt efter Ferquhard Mackintosh utan ett mellanstopp med William Mackintosh som klanhövding. Sedan var Shaw Mackintosh klanhövding fram till sin död 1265 enligt dessa förespråkare.

Traditionellt:
1. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh
2. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh åren 1179-1210
3. Ferquhard Mackintosh (d. 1240), 3rd chief of Clan Mackintosh åren 1210-1240
4. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh åren 1240-1265

* Nr 3 dog barnlös. Nr 3 var klanhövding i 30 år. Nr 4 var klanhövding i 25 år. Nr 4 var son till William Mackintosh (d. 1235) som var son till nr 2 som var son till nr 1.

1220-förespråkarna:
1. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh
2. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh åren 1179-1210
3. Ferquhard Mackintosh (d. 1220), 3rd chief of Clan Mackintosh åren 1210-1220
4. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh 1220-1265

* Nr 3 dog barnlös. Nr 3 var klanhövding i 10 år. Nr 4 var klanhövding i 45 år. Nr 4 var son till William Mackintosh (d. innan 1220 enligt 1220-förespråkarna) som var son till nr 2 som var son till nr 1.

Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh fick sonen Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh som 1263 slogs mot Norge i slaget om Largs (Battle of Largs). Han dog i en duell 1274. Ferquhard efterträddes som klanhövding för Mackintosh av sonen Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh. 1291 gifte sig Angus med Eva som var dotter och enda levande barnet till Chattans klanhövding Gilpatric eller Dougal Dall, 6th chief of Clan Chattan. När Gilpatric eller Dougal Dall dog i början på 1300-talet blev Angus Mackintosh klanhövding för båda klanerna Mackintosh och Chattan under namnet Angus Mackintosh, 6th chief of Clan Mackintosh and 7th chief of Clan Chattan. Som klanhövding för Chattan och gift med Eva kom han också över Chattans land i Glenloy och marker vid Loch Arkaig. Angus flyttade från regionen vid Inverness i Highland till hennes trakter i Lochaber i sydvästra Highland.

Angus Mackintosh och Eva bodde på Tor Castle i Lochaber i sydvästra Highland. Chattans klanhövdingar innan Angus hade också bott där. Paret bodde på Tor Castle tillsammans med sina barn fram till att de tvingades flytta till Rothiemurchus Forest nära Aviemore i östra Highland på grund av fiendskapen med Aonghas Óg of Islay (d. 1330), också känd som Aonghas Óg MacDomhnaill. Angus Mackintosh tvingades lämna markerna vid Loch Arkaig. Konsekvensen av den flytten blev att klanen Cameron då ockuperade klanen Chattans marker vid Loch Arkaig. Klanen Cameron hävdade att markerna hade övergivits och att de därför hade rätt till att ta dem. Detta var starten på en lång och bitter fejd som utkämpades i mer än 330 år mellan klanerna Chattan och Cameron fram till 1666. Angus, Eva och deras barn flyttade med tiden till trakterna sydöst om Inverness. Deras son William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan flyttade 1336 till Moy vid sjön Loch Moy sydöst om Inverness. Trakterna sydöst om Inverness har sedan 1336 varit hjärtat för klanen Mackintosh.

På 1300-talet upplöstes den enskilda klanen Chattan efter att den utvecklades och övergick till en klan som var ett förbund som bestod av en allians av flera klaner. Nya förbundet Chattan, som helt klart var nära sammanflätat till klanen Mackintosh, fortsatte att heta Chattan från 1300-talet och betraktades fortsatt som en klan. Den kallades också för the Chattan Confederation under årens lopp. Chattan fortsatte att ledas av klanen Mackintosh klanhövdingar från början av 1300-talet fram till 1938. I över 200 år från början av 1300-talet till början av 1500-talet utmanades Chattans ledarskap av klanen Macpherson. Macpherson var en av Chattans klaner och de ansåg under denna perioden att Chattans klanhövdingar borde ha kommit från klanen Macpherson och inte från Mackintosh. Se klanen Chattan för mer information om Chattans historia.

Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan efterträddes som klanhövding för Mackintosh och Chattan av sonen William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan. William fick åtta barn med tre kvinnor. Hans son Lachlan Mackintosh (d. 1407) var 8th chief of Clan Mackintosh 1368-1407 och 9th chief of Clan Chattan 1368-1407. Lachlans son Ferquhard Mackintosh var 9th chief of Clan Mackintosh 1407-1409 och 10th chief of Clan Chattan 1407-1409 under bara två år. Han sade upp sig som klanhövding 1409 och rätten att hans söner kunde bli klanhövdingar för Mackintosh och Chattan. Ny klanhövding för Mackintosh och Chattan blev då Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan. Malcolm var yngsta son till William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan. Efter att Malcolm dog blev hans son Duncan Mackintosh (d. 1496), 11th chief of Clan Mackintosh och 12th chief of Clan Chattan ny klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan. Han fick sonen Ferquhard Mackintosh, (d. 1514), 12th chief of Clan Mackintosh och 13th chief of Clan Chattan som tog över efter honom. Mackintosh första klanhövding Shaw MacDuff var farfar farfar farfar farfar far till Mackintosh tolfte klanhövding Ferquhard Mackintosh.

f = far

(10. Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife) - enligt legenden ffffffffff
9. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh - fffffffff
8. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh
7. William Mackintosh (d. 1235)
6. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh
5. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh
4. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan
3. William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan
2. Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan - farfar
1. Duncan Mackintosh (d. 1496), 11th chief of Clan Mackintosh och 12th chief of Clan Chattan - far
0. Ferquhard Mackintosh, (d. 1514), 12th chief of Clan Mackintosh och 13th chief of Clan Chattan

På 1300-talet och efterföljande århundraden var klanen Mackintosh inblandade i många klankonflikter, varav de hade en omfattande och långdragen fejd med klanen Cameron som pågick i 350 år från mitten av första halvan av 1300-talet till andra halvan av 1600-talet. Klanen Mackintosh då delvis krigiska hållning mot omvärlden förklaras med att de fick kämpa för att försvara sin starka ställning och marker i högländerna under nämnda period, vilket bl.a. resulterade i långvariga fejder med the Earls of Moray och the Earls of Huntly.

En berömd fejd med klanen Cumming (Comyn) var tänkt att sluta med en försoning på en fest på Rait Castle nära Nairn i Highland 1442. Slottet tillhörde klanen Cumming och fördes över till klanen Mackintosh 1442. Klanen Cumming hade helt andra planer än försoning. De ville förgöra klanen Mackintosh en gång för alla, men deras planer misslyckades eftersom de förrådes av en familjemedlem som berättade för klanen Mackintosh om vad de tänkte göra. Klanen Mackintosh under ledning av klanhövding Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan slaktade då många av Cumming familjemedlemmar på festen på Rait Castle 1442. Enligt legenden skyllde Cummings laird på sin dotter som den som avslöjade Cummings planer. Han jagade därför henne runt om i Rait Castle. Hon klättrade ut genom ett fönster, men han högg av hennes händer med ett tillhygge och hon föll till marken mot sin död. Sedan dess sägs det att slottet hemsöks av hennes spöke som inte har några händer.

Ferquhard Mackintosh, (d. 1514), 12th chief of Clan Mackintosh och 13th chief of Clan Chattan fick två söner och fyra döttrar, men ingen blev klanhövding för klanerna Mackintosh eller Chattan. Däremot blev hans äldsta son Hector Mackintosh senare handledare till William Mackintosh (1521-1550), 15th chief of Clan Mackintosh och 16th chief of Clan Chattan som bara var tre år när han 1524 blev klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan. Hector fungerade som klanerna Mackintosh och Chattan överordnade ledare under perioden då William Mackintosh (1521-1550) var minderårig klanhövding. Den som tog över efter Ferquhard död redan 1514 blev istället Ferquhards kusin William Mackintosh (d. 1515), 13th chief of Clan Mackintosh och 14th chief of Clan Chattan. Han var sonson till Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan. Eftersom Williams pappa Lachlan Mackintosh of Gellovie (d. 1493) dog 1493 kunde inte pappan bli klanhövding 1514.

2. Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan - farfar
1. Lachlan Mackintosh of Gellovie (d. 1493) - far
0. William Mackintosh (d. 1515), 13th chief of Clan Mackintosh och 14th chief of Clan Chattan

Williams pappa Lachlan Mackintosh of Gellovie (d. 1493) var med andra ord bror till Duncan Mackintosh (d. 1496), 11th chief of Clan Mackintosh och 12th chief of Clan Chattan som i sin tur var far till Ferquhard Mackintosh, (d. 1514), 12th chief of Clan Mackintosh och 13th chief of Clan Chattan. William var klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan under bara ett år. 1515 mördades han av släktingen John när han låg och sov. Williams son Donald “Glas” Mackintosh fick inte bli ny klanhövding efter sin pappa eftersom han var född utanför äktenskapet. Ny klanhövding 1515 blev istället Williams bror Lachlan Mackintosh (d. 1524), 14th chief of Clan Mackintosh och 15th chief of Clan Chattan. När Lachlan var ute på jakt 1524 mördades han av John som var son till Lachlans halvbror Malcolm. Lachlan efterträddes 1524 av sin då treåriga son William Mackintosh (1521-1550), 15th chief of Clan Mackintosh och 16th chief of Clan Chattan som blev klanhövding för Mackintosh och Chattan. Trots att William var klanhövding för båda klanerna officiellt i 26 år från 1524 till 1550 var det i praktiken bara i 10 år under perioden 1540-1550 som han styrde de båda klanerna. Som minderårig klanhövding fick han inte leda de båda klanerna förrän 1540 då han fyllde 19 år. 1550 togs William tillfånga och sågs aldrig mer igen. Enligt historiker mördades han förmodligen av någon släkting. Han var därmed den tredje raka klanhövdingen i rad under 35 år från klanerna Mackintosh och Chattan som a) mördades och b) mördades av sina egna släktingar.

1515, mord 1 på: William Mackintosh, 13th chief of Clan Mackintosh och 14th chief of Clan Chattan
1524, mord 2 på: Lachlan Mackintosh, 14th chief of Clan Mackintosh och 15th chief of Clan Chattan
1550, mord 3 på: William Mackintosh, 15th chief of Clan Mackintosh och 16th chief of Clan Chattan

Det rådde stora interna konflikter inom klanen Mackintosh på första halvan av 1500-talet milt sagt. Mackintosh femtonde och Chattans sextonde klanhövding William Mackintosh (1521-1550) efterträddes 1550 av sin sjuåriga son Lachlan Mor Mackintosh (1543-1606), 16th chief of Clan Mackintosh och 17th chief of Clan Chattan. Mackintosh första klanhövding Shaw MacDuff var hans farfar farfar farfar farfar farfar far.

(12. Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife) - enligt legenden ffffffffffff
11. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh - fffffffffff
10. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh
9. William Mackintosh (d. 1235)
8. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh
7. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh
6. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan
5. William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan
4. Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan
3. Lachlan Mackintosh of Gellovie (d. 1493)
2. Lachlan Mackintosh (d. 1524), 14th chief of Clan Mackintosh och 15th chief of Clan Chattan - farfar
1. William Mackintosh (1521-1550), 15th chief of Clan Mackintosh och 16th chief of Clan Chattan - far
0. Lachlan Mor Mackintosh (1543-1606), 16th chief of Clan Mackintosh och 17th chief of Clan Chattan

Trots elva barn fördelat på sju söner och fyra döttrar med frun Agnes Mackenzie (d. 1609) efterträddes inte Lachlan Mor Mackintosh av någon av sina egna barn som klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan. När han dog 1606 levde flera av hans söner som exempelvis näst äldsta sonen William Mackintosh (d. 1630), 1st of Borlum som var stamfader till grenen Mackintoshes of Borlum. Däremot var inte äldsta sonen Angus Mackintosh (d. 1593) i livet när Lachlan Mor Mackintosh dog 1606. Angus avled i november 1593 i Padua i norra Italien. Lachlan Mor Mackintosh näst äldsta son tog inte över efter honom som klanhövding. Istället efterträddes han 1606 av äldsta sonens äldsta son, den då trettonåriga Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan. Nya klanhövdingen Lachlan föddes samma år som hans pappa Angus dog 1593.

Lachlan Mackintosh (1593-1622) hade de första åren som minderårig klanhövding sina två farbröder William Mackintosh (d. 1630), 1st of Borlum och Malcolm Mackintosh som handledare. Både William och Malcolm var barn till Lachlan Mackintosh (1593-1622) farfar Lachlan Mor Mackintosh. Båda två var tillsammans överordnade ledare för klanerna Mackintosh och Chattan när Lachlan var minderårig. När den då tjugonioåriga klanhövdingen Lachlan Mackintosh (1593-1622) dog 1622 efterträddes han av sin nioåriga son William Mackintosh (1613-1660), 18th chief of Clan Mackintosh och 19th chief of Clan Chattan som 1660 efterträddes av sin son Lachlan Mackintosh (d. 1704), 19th chief of Clan Mackintosh och 20th chief of Clan Chattan. Den senare efterträddes av sin son Lachlan Mackintosh (d. 1731), 20th chief of Clan Mackintosh och 21st chief of Clan Chattan. Hans farfar farfar far var Lachlan Mor Mackintosh.

5. Lachlan Mor Mackintosh (1543-1606), 16th chief of Clan Mackintosh och 17th chief of Clan Chattan - fffff
4. Angus Mackintosh (d. 1593) - ffff
3. Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan - fff
2. William Mackintosh (1613-1660), 18th chief of Clan Mackintosh och 19th chief of Clan Chattan - farfar
1. Lachlan Mackintosh (d. 1704), 19th chief of Clan Mackintosh och 20th chief of Clan Chattan - far
0. Lachlan Mackintosh (d. 1731), 20th chief of Clan Mackintosh och 21st chief of Clan Chattan

Lachlan Mackintosh (d. 1731) efterträddes av sin syssling William Mackintosh (d. 1740), 21st chief of Clan Mackintosh och 22nd chief of Clan Chattan. William var barnbarn barn till Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan.

3. Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan - farfar far
2. Angus Mackintosh (1616-1659) - farfar
1. Lachlan Mackintosh - far
0. William Mackintosh (d. 1740), 21st chief of Clan Mackintosh och 22nd chief of Clan Chattan

William Mackintosh (d. 1740) dog barnlös och ersattes av sin bror Angus Mackintosh (d. 1770), 22nd chief of Clan Mackintosh och 23rd chief of Clan Chattan som också dog utan några barn. Nu klanhövding efter Angus blev Aneas Mackintosh (d. 1820), 23rd chief of Clan Mackintosh och 24th chief of Clan Chattan. Han var också känd som Aneas Mackintosh of Mackintosh, 1st and last Bt. Bt stod för Baronet eftersom han blev 1st Baronet Mackintosh 1812 och som dog ut efter hans död 1820. Aneas var barn till Alexander Mackintosh som var bror till William Mackintosh (d. 1740) och Angus Mackintosh (d. 1770). Aneas var också barnbarn barnbarn till Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan.

4. Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan - ffff
3. Angus Mackintosh (1616-1659) - fff
2. Lachlan Mackintosh - farfar
1. Alexander Mackintosh - far
0. Aneas Mackintosh (d. 1820), 23rd chief of Clan Mackintosh och 24th chief of Clan Chattan

Under åren 1776-1781 stred Aneas i det amerikanska frihetskriget som pågick 1775-1783. Han slogs bl.a. för Storbritannien mot USA 1776 i slaget vid Long Island (the Battle of Long Island), också känt som slaget vid Brooklyn och slaget vid Brooklyn Heights. 1781 togs han tillfånga av amerikanarna, men släpptes och återvände till Skottland. Aneas dog barnlös 1820 och ersattes av sin syssling Alexander Mackintosh (d. 1827), 24th chief of Clan Mackintosh och 25th chief of Clan Chattan som hade blivit köpman på Jamaica men återvände senare till Skottland. Han och Aneas hade samma gemensamma farfar far i Angus Mackintosh (1616-1659) och samma farfar farfar i Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan.

Lachlan till Alexander:
4. Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan - ffff
3. Angus Mackintosh (1616-1659) - fff
2. Alexander Mackintosh - farfar
1. Duncan Mackintosh - far
0. Alexander Mackintosh (d. 1827), 24th chief of Clan Mackintosh och 25th chief of Clan Chattan

Alexander dog ogift 1827 och ersattes som klanhövding av sin lillebror Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan som ägde ett stort antal fartyg i Stora sjöarna (Great Lakes) i Nordamerika där Michigansjön (Lake Michigan) förmodligen är den mest kända internationellt av dessa sjöar idag. Angus blev efter 1777 en framgångsrik köpman i handeln mellan européer och deras nordamerikanska ättlingar och indianer, dvs. i handeln med infödda amerikaner. Handeln var känd som the Indian Trade eller som the Native American Trade. Angus återvände till Skottland efter 1800 och dog 1833. Han fick tretton barn och ersattes som klanhövding av sitt näst yngsta barn Alexander Mackintosh (1787-1861), 26th chief of Clan Mackintosh och 27th chief of Clan Chattan. Alexander sysslade med handelsverksamhet i Nordamerika som sin far och återvände sedan till Skottland tillsammans med sin pappa. Alexander ersattes som klanhövding efter sin död av sin äldsta son Alexander Aneas Mackintosh (1847-1875), 27th chief of Clan Mackintosh och 28th chief of Clan Chattan som efter sin död blev ersatt av sin bror Alfred Donald Mackintosh (1851-1938), 28th chief of Clan Mackintosh och 29th chief of Clan Chattan. Alfred Donald var precis som brodern Alexander Aneas barn till Alexander Mackintosh (1787-1861), men de båda bröderna hade olika mammor.

Under drygt 600 år från början av 1300-talet till 1938 blev klanhövdingen för Mackintosh också klanhövding för klanen Chattan. 1938 bröts denna långa tradition. Efter att Alfred Donald Mackintosh (1851-1938) dog 1938 kunde han inte ersättas som klanhövding för klanerna Mackintosh och Chattan av sonen Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger. Angus Alexander deltog bl.a. i första världskriget och avled tjugo år innan Alfred Donald själv dog. Alfred Donald saknade en manlig arvinge som var i livet 1938. Efter hans död 1938 blev Lachlan Donald Mackintosh (1896-1957), 29th chief of Clan Mackintosh ny klanhövding för klanen Mackintosh efter att Alfred Donald nominerat honom som sin efterträdare för klanen Mackintosh. Lachlan Donald var syssling till Alfred Donalds son Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger. Lachlan Donald och Angus Alexander hade gemensam farfar far i Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan.

Angus till Lachlan Donald:
3. Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan - farfar far
2. Aeneas Mackintosh (1812-1880) - farfar
1. Duncan Houston Mackintosh (1860-1944) - far
0. Lachlan Donald Mackintosh (1896-1957), 29th chief of Clan Mackintosh

Angus till Angus Alexander:
3. Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan - farfar far
2. Alexander Mackintosh (1787-1861), 26th chief of Clan Mackintosh och 27th chief of Clan Chattan - farfar
1. Alfred Donald Mackintosh (1851-1938), 28th chief of Clan Mackintosh och 29th chief of Clan Chattan - far
0. Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger

Alfred Donald hade dock inte nominerat någon till klanen Chattan vilket innebar att Lachlan Donald inte blev klanhövding för klanen Chattan. Lord Lyon King of Arms fick då gå in och bestämde att Anne Pearce Arabella Mackintosh (f. 1918), 30th chief of Clan Chattan skulle bli ny klanhövding för klanen Chattan 1938. Hon gick under smeknamnet Arbell och var sondotter till den avlidne Alfred Donald via hans son Angus Alexander Mackintosh of Mackintosh (1885-1918), younger. Se klanen Chattan för mer information om Arbell och hennes efterföljande klanhövdingar för klanen Chattan. Mackintosh tjugonionde klanhövding Lachlan Donald Mackintosh dog 1957. Han efterträddes av sin son Lachlan Ronald Duncan Mackintosh (1928-1995), 30th chief of Clan Mackintosh som i sin tur efterträddes 1995 av sin son John Lachlan Mackintosh of Mackintosh (f. 1969), 31st chief of Clan Mackintosh, också känd som bara John Mackintosh of Mackintosh. Hans farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar var Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh.

(23. Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife) - enligt legenden fffffffffffffffffffffff
22. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh - ffffffffffffffffffffff
21. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh
20. William Mackintosh (d. 1235)
19. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh
18. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh
17. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan
16. William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan
15. Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan
14. Lachlan Mackintosh of Gellovie (d. 1493)
13. Lachlan Mackintosh (d. 1524), 14th chief of Clan Mackintosh och 15th chief of Clan Chattan
12. William Mackintosh (1521-1550), 15th chief of Clan Mackintosh och 16th chief of Clan Chattan
11. Lachlan Mor Mackintosh (1543-1606), 16th chief of Clan Mackintosh och 17th chief of Clan Chattan
10. Angus Mackintosh (d. 1593)
9. Lachlan Mackintosh (1593-1622), 17th chief of Clan Mackintosh och 18th chief of Clan Chattan
8. Angus Mackintosh (1616-1659)
7. Alexander Mackintosh
6. Duncan Mackintosh
5. Angus Mackintosh (d. 1833), 25th chief of Clan Mackintosh och 26th chief of Clan Chattan
4. Aeneas Mackintosh (1812-1880)
3. Duncan Houston Mackintosh (1860-1944)
2. Lachlan Donald Mackintosh (1896-1957), 29th chief of Clan Mackintosh - farfar
1. Lachlan Ronald Duncan Mackintosh (1928-1995), 30th chief of Clan Mackintosh - far
0. John Lachlan Mackintosh of Mackintosh (f. 1969), 31st chief of Clan Mackintosh

I denna raka släktgren ovan från far till son finns:
- 15 st klanhövdingar för klanen Mackintosh
- 8 st klanhövdingar för klanen Chattan

Dock har nuvarande klanhövdingen för Mackintosh John Lachlan fler än 8 st klanhövdingar från klanen Chattan som förfäder eftersom han är släkt i rakt nedstigande led till Eva som var gift med Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan. Bland Evas förfäder finns det ytterligare flera klanhövdingar från Chattan. De populäraste tilltalsnamnen i grenen ovan inkl. nuvarande klanhövdingens:
6 st Lachlan
4 Angus
3 Shaw
3 William
2 Duncan
1 Aeneas
1 Alexander
1 Ferquhard
1 John
1 Malcolm

Avslutningsvis, klanen Mackintosh är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen Mackintosh har ägt sju slott samt ett större hus under årens lopp. Alla åtta byggnaderna har legat i Highland. Klanen Mackintosh historia främst under åren 1291-1938, men också från 1938 fram till idag, är nära sammankopplat med klanen Chattans historia under denna tid.


90. Maclachlan

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler: 


91. Maclaine of Lochbuie, Argyll and Bute

Ursprung: Irland
Septs: Avoy, Beaton, Black, Clanachan, Cormack, Cormick, Douie, Evoy, Fadden, Huie, Lain, Laine, Lane, Layne, Lean, MacAvoy, MacBay, MacCormack, MacEvoy, MacFadden, Macfadyen, MacFetridge, MacGillivray, MacIlvora, Maclaine, MacLayne, MacLean, MacVay, McClain, McCormick, McFadyen, McLain, McLean, McPhadon, McPhadzean, McSpadden, Paton, Patten, Patton, Peden
Allierad: Maclean

Klanen Maclaine of Lochbuie har ägt mark i Lochbuie på södra delen av ön Mull i Argyll and Bute i Inre Hebriderna. Klanen har nära familjeband till klanen Maclean vars äldsta förfäder som klanen Maclaine of Lochbuie härstammar ifrån. De båda klanerna har varit fristående klaner sedan andra halvan av 1300-talet.

Macleans fjärde klanhövding var John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 som också var känd som John 'Dubh' Maclean, 1st of Duart samt som Iain Dhu Maclean, John Maclean the black, Black John Maclean och på skotsk gäliska som Iain Dubh mac Gilliemore. På 1300-talet var klanen Maclean allierad med gäliska högländare när högländare försökte bryta sig loss från det skotska kungahuset i lågländerna. Som tack för stödet fick John Dubh Maclean, 4th chief of Clan Maclean marker på ön Mull av John of Islay (d. 1386), Lord of the Isles 1336-1386, också känd som John MacDonald, chief of Clan Donald (MacDonald). John flyttade då till Mull. Han ägde sedan marker i Duard och Lochbuy på Mull, dock inte Duart Castle. John fick tre söner, varav två söner fick han med sin fru som var en okänd dotter från klanen Cumming (Comyn). Paret fick sonen Lachlan Lubanach Maclean (1325-1405), 5th chief of Clan Maclean 1365-1405 som blev klanhövding för klanen Maclean och Hector Reaganach Maclean (d. 1406), 1st Laird of Lochbuie. Hector var var också känd som b) Eachann Reaganach Maclean, 1st Laird of Lochbuie, c) Hector Reaganach Maclean, d) Hector the Stern, e) Eachainn Reafanach och f) Hector Maclean, 1st of Lochbuie. På Mull grundade Hector klanen Maclean of Lochbuie som vid tiden inte hette Maclaine of Lochbuie. Han var Maclean of Lochbuie första laird. Hector räknas som klanen Maclaine of Lochbuie stamfader. Hans farfar farfar var den skotska krigsherren Gillean of the Battle Axe, 1st chief of Clan Maclean 1210-1263.

f = far

4. Gillean of the Battle Axe, 1st chief of Clan Maclean 1210-1263 - ffff
3. Malise mac Gilleain (1245-1300), 2nd chief of Clan Maclean 1263-1300 - fff
2. Malcolm Maclean (1271-1320), 3rd chief of Clan Maclean 1300-1320 - farfar
1. John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 – far
0. Hector Reaganach Maclean (d. 1406), 1st Laird of Lochbuie - stamfader till klanen Maclaine of Lochbuie

Gillean of the Battle Axe härstammade från Loarn, också känd som Loarn mac Eirc som levde på 400-talet. Loarns pappa var irländska Erc. Klanen Macleans förfäder var med andra ord gaels och klanen är av gälisk härkomst från Irland. Klanens förfäder flyttade från ön Irland till Dál Riatas del av Skottland när Dál Riata var ett kungarike. Det förekommer uppgifter att Gillean of the Battle Axe och därmed klanerna Maclean och Maclaine of Lochbuie härstammade från familjen FitzGerald vars förfäder flyttade från Normandie till södra Wales efter 1066 och sedan till Irland. Dessa uppgifter om Gillean of the Battle Axe kopplingar till FitzGerald anses som påhittade och förfalskade. Gillean of the Battle Axe förfäder tros ha varit av gäliskt ursprung och bott från början på Irland innan medeltiden innan flytten till Dál Riatas del av Skottland. Se klanen Maclean för mer information.

På 1300-talet på Mull formades de båda nybildade grenarna Maclean of Duart och Maclean of Lochbuie. Den förstnämnda grenen genom Lachlan Lubanach Maclean, 5th chief of Clan Maclean och den andra grenen genom hans bror Hector Reaganach Maclean, 1st Laird of Lochbuie. Klanen Macleans klanhövdingar kom från grenen Macleans of Duart. Grenen Maclean of Lochbuie däremot var en egen självständig klan med egen klanhövding i nämnda Hector. Den stod dock nära Macleans of Duart och klanen Maclean.

Klanen Maclean, som klanen Maclean of Lochbuie uppstod ifrån på 1300-talet, stred mot grenar av klanen MacDonald på 1400- och 1500-talen. Klanen Maclean of Lochbuie bistod då klanen Maclean med män och deltog också i striderna mot grenar av klanen MacDonald.

På 1500-talet var John Maclean, 7th of Lochbuie klanens sjunde klanhövding sedan den bildades på 1300-talet. Hans son Hector Maclean (1550-1614), 8th of Lochbuie började med stavningen av namnet Maclaine för klanen som efterföljande klanhövdingar använde. Hans son hette Hector Maclaine (1575-1628), 9th of Lochbuie. Namnbytet på klanen från Maclean of Lochbuie till Maclaine of Lochbuie skedde på 1600-talet. Det var dock vanligt att klanmedlemmar från Maclaine of Lochbuie både innan och efter 1600-talet hette andra efternamn som Maclayne, McClain och McLain. Mindre familjer gifte också in sig eller gick samman med klanen Maclaine of Lochbuie som välkomnade dessa familjer med öppna armar. På 1700-talet flyttade många medlemmar från klanerna Maclaine of Lochbuie och Maclean till North Carolina i Amerika. På 1700-talet flyttade många medlemmar från klanerna Maclaine of Lochbuie och Maclean till Amerika, inte minst till North Carolina innan 1765. Många av dessa hade en stark högländsk accent och kunde inte läsa eller skriva. De hade ibland svårt att göra sig förstådda bland andra människor, bl.a. i kommunikationen med engelska emigranter i Amerika eller med ättlingar till engelska emigranter i Amerika. Det var vanligt att namnen Maclaine och Maclean ändrades eller blev felstavade, exempelvis i kontakt med präster från kyrkan i Amerika. Det finns därför över 200 varianter av namnen Maclaine och Maclean. Flest varianter finns av namnet Maclaine.


92. MacLaren

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


93. MacLea (Livingstone), Argyll och där traditionellt i Lorne och på ön Lismore.

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:

Enligt traditionen angliserade några MacLeas sitt namn till Livingstone. Idag kallar en del MacLeas också sig för Highland Livingstones. 2003 startades ett DNA-projekt för att kunna jämför Y-kromosomer hos de män som bär varianter av efternamnen MacLea och Livingstone. Syftet med projektet var att kunna hitta blodslänkar mellan Highland Livingstones och Lowland Livingstones samt att undersöka ursprungen hos efternamnen MacLea och Livingstone.


94. Maclean, främst på öar i Inre Hebriderna i Argyll and Bute.

Andra regioner: Highland historiskt och numera även Perth and Kinross.
Ursprung: Irland
Septs: Beath, Beaton, Black, Garvie, Lean, MacBeath, MacBeth, MacBheath, MacEachan, Macilduy, MacLergain, Maclergan, MacRankin, MacVeagh, MacVey, McCaldon, McLean, Rankin
Allierad: MacLeod
Rivaler: Campbell och Macdonald of Sleat.

Klanens skotsk gäliska namn är Mac Gill-Eain. Klanen Maclean är en av de äldsta klanerna i de skotska högländerna. De är också kända som MacLean med ett stort L i mitten istället för ett litet. Nuvarande klanhövdingen föredrar att stava namnet med ett litet L. Han brukar ofta nämnas med det förkortade namnet Sir Lachlan Maclean (f. 1942), 12th Baronet. Hans riktiga namn är Sir Lachlan Hector Charles Maclean of Duart and Morvern Bt, CVO, Deputy Lord Lieutenant of Argyll and Bute, 28th clan chief and 12th Baronet of Morvern. Han är också känd under namnen Sir Lachlan Hector Charles Maclean, 12th Baronet och Sir Lachlan Hector Charles Maclean of Duart and Morven, 12th Baronet samt som Sir Lachlan Hector Charles Maclean, 12th Baronet of Duart and Morvern, 28th chief of Clan Maclean and 8th Lord Maclean.

Det finns många ursprung till namnet Maclean, men klanen Macleans namn är en anglisering av skotsk gäliska MacGilleEathain. Detta var patronymikoniska formen av ett personnamn som betyder (Sankt) Johns tjänare, på engelska servant of (Saint) John. Det betyder också sonen till Sankt Johns tjänare, på engelska son of the servant of Saint John. Historiskt har klanen Maclean ägt stora landområden på öar och på fastlandet i Argyll and Bute samt på fastlandet i Highland. Klanen är mest känd som en ö-klan som levde på öar i Inre Hebridernas del av Argyll and Bute. Ön Mull (Isle of Mull) i Argyll and Bute har historiskt varit klanens huvudsäte. Av klanens alla marker och bosättningar har de varit ungefär koncentrerade i:
65 % i Argyll and Bute.
35 % i västra, centrala och sydvästra Highland. 

Klanen Maclean bildades på 1200-talet av den skotska krigsherren Gillean of the Battle Axe, 1st chief of Clan Maclean 1210-1263, också känd som bara Gillean of the Battle Axe samt på skotsk gäliska som främst Gilleain na Tuaighe men även som Gillean na Tuaighe. Han var också berömd under namnet Gille eoin nan Tuaighe. Gillean uttalas som Gillane och inte som Gill-ee-un. Klanen Maclaine of Lochbuie härstammar också från honom. Han var Macleans klanhövding i 53 år. Gillean of the Battle Axe härstammade från Loarn, också känd som Loarn mac Eirc som levde på 400-talet. Loarns pappa var irländska Erc. Klanen Macleans förfäder var med andra ord gaels och klanen är av gälisk härkomst från Irland. Klanens förfäder flyttade från ön Irland till Dál Riatas del av Skottland när Dál Riata var ett kungarike. Det förekommer uppgifter att Gillean of the Battle Axe och därmed klanerna Maclean och Maclaine of Lochbuie härstammade från familjen FitzGerald vars förfäder flyttade från Normandie till södra Wales efter 1066 och sedan till Irland. Dessa uppgifter om Gillean of the Battle Axe kopplingar till FitzGerald anses som påhittade och förfalskade. Gillean of the Battle Axe förfäder tros ha varit av gäliskt ursprung och bott från början på Irland innan medeltiden innan flytten till Dál Riatas del av Skottland.

Klanen Macleans förfäder och deras familjer växte fram mycket kraftfullt i hela Hebriderna och i de skotska högländerna genom deras tillhörigheter och lojaliteter till katolska kyrkan på 800-talet. Den stora framväxten fortsatte med deras ättlingar och klanen Macleans allianser och lojaliteter med först klanen MacDonald på 1200-talet och sedan med klanerna Mackay och MacLeod på 1500-talet. 

Gillean of the Battle Axe farfar farfar far var Dougal of Scone (f. 1050 och d. efter 1100), också känd som Old Dugald of Scone. Han föddes i Scone i Perth and Kinross. 

f = far

5. Dougal of Scone (f. 1050 i Scone, Perth and Kinross och d. efter 1100) - fffff
4. Raingee MacDougall (föddes i Scone) 
3. Cuduiligh MacRaingee (föddes i Scone) 
2. Niall MacCuduiligh - farfar
1. Rath MacNiall - far
0. Gillean of the Battle Axe, 1st chief of Clan Maclean 1210-1263

Namnet Battle Axe kommer från att han alltid bar på en stridsyxa. Gillean of the Battle Axe deltog i slaget om Largs 1263 mellan Skottland och Norge på den skotska sidan. Hans son Malise mac Gilleain (1245-1300), 2nd chief of Clan Maclean 1263-1300 blev klanen Macleans andra klanhövding. Förnamnet Malise kom från gäliska Maoliosa som betydde Jesus tjänare. Malise kallades också för Maol-Iosa och Gille-Iosa. 1263 bytte Malise mac Gilleain enligt en del historiker förnamn till Gillemor. I Ragmanrullarna (Ragman Rolls) från 1296, där han svor trohet till Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307, kallades han för Gillemor Mcilyn, County of Perth. Efternamnet Mcilyn betydde Gillean´s son, på engelska son of Gillean. Han var då också känd som Gillemor Macilean med bokstaven i mellan bokstäverna C och L i efternamnet, enligt en del historiker. Malise mac Gilleain (Gillemor Mcilyn) fick sonen Malcolm Maclean (1271-1320), 3rd chief of Clan Maclean 1300-1320 som också var känd som Maolcaluim mac Giliosa och Maolcaluim macGiliosa Maclean. Till skillnad från sin far stödde han den skotska kungen istället för den engelska. I slaget vid Bannockburn 1314 mellan Skottland och England stred klanen Maclean för Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. 

Malcolm fick sonen John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365, också känd som John 'Dubh' Maclean, 1st of Duart samt som Iain Dhu Maclean, John Maclean the black, Black John Maclean och på skotsk gäliska som Iain Dubh mac Gilliemore. På 1300-talet var klanen Maclean allierad med gäliska högländare när högländare bröt sig loss från monarkin i lågländerna. Som tack för stödet fick John Dubh Maclean, 4th chief of Clan Maclean marker på ön Mull i Argyll and Bute av John of Islay (d. 1386), Lord of the Isles 1336-1386, också känd som John MacDonald, chief of Clan Donald (MacDonald). John flyttade då till Mull. Dougal of Scone var hans farfar farfar farfar farfar.

8. Dougal of Scone (f. 1050 i Scone, Perth and Kinross och d. efter 1100) - ffffffff
7. Raingee MacDougall (föddes i Scone)
6. Cuduiligh MacRaingee (föddes i Scone)
5. Niall MacCuduiligh
4. Rath MacNiall
3. Gillean of the Battle Axe, 1st chief of Clan Maclean 1210-1263
2. Malise mac Gilleain (1245-1300), 2nd chief of Clan Maclean 1263-1300 - farfar
1. Malcolm Maclean (1271-1320), 3rd chief of Clan Maclean 1300-1320 - far
0. John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 - flyttade till ön Mull

John Dubh Maclean, 4th chief of Clan Maclean ägde marker i Duard och i Lochbuy på Mull, dock inte Duart Castle. Hans feodala överordnad var John of Islay (d. 1386), Lord of the Isles 1336-1386. John Dubh Maclean, 4th chief of Clan Maclean fick tre söner, varav de två äldsta sönerna fick han med sin fru som var en okänd dotter från klanen Cumming (Comyn):

Son 1: Hector Reaganach Maclean (d. 1406), 1st Laird of Lochbuie, som också var känd som b) Eachann Reaganach Maclean, 1st Laird of Lochbuie, c) Hector Reaganach Maclean, d) Hector the Stern, e) Eachainn Reafanach och f) Hector Maclean, 1st of Lochbuie. På Mull grundade Hector klanen Maclean of Lochbuie som vid tiden inte hette Maclaine of Lochbuie. Han var Maclean of Lochbuie första laird. Hector räknas som klanen Maclaine of Lochbuie stamfader.

Son 2: Lachlan Lubanach Maclean (1325-1405), 5th chief of Clan Maclean 1365-1405 som också var känd som b) Lachlan Lùbanach Maclean, c) Lachlan Lubanach Maclean of Duart, d) Lachlan Lubanach Maclean, 1st Laird of Duart, e) Lachlan 'Lubanach' Maclean, 2nd of Duart och felaktigt som f) Lachlan MacLean, 1st of Duart.

Son 2 var stamfader till grenen Macleans of Duart. 1350 gifte sig Lachlan med Mary MacDonald. Hon var dotter till John of Islay (d. 1386), Lord of the Isles 1336-1386. Lachlan gifte sig med en kvinna som var dotter till den man som hade givit markerna på Mull till Lachlans pappa. Efter giftermålet samma år 1350 flyttade paret Lachlan och Mary in på 1200-tals slottet Duart Castle på Mull. Slottet var en del av hennes hemgift. Lachlan Lubanach blev klanhövding för klanen Maclean efter sin fars död 1365. Anledningen till att Lachlan ibland kallades för 1st Laird of Duart och ibland för 2nd of Duart berodde på att han var första Laird av slottet Duart Castle från klanen Maclean men andra ägaren av markerna i Duard (Duart) och Lochbuy från klanen Maclean. 1st Laird of Duart hörde samman med slottet medan 2nd of Duart syftade på markerna i Duard (Duart). Därför kallades hans pappa ibland för John Dubh Maclean, 1st of Duart eftersom han var den första från klanen Maclean som ägde marker i Duard (Duart). Dock förekommer det felaktigt i en del böcker att Lachlan kallades för Lachlan Maclean, 1st of Duart, men det beror i en del fall på att författarna till dessa böcker ansåg att han var 1st of Duart och i en del böcker på att några författare förkortade 1st Laird of Duart till 1st of Duart. Sedan missade efterföljande författare förkortningen eftersom de inte tittade på ursprungskällorna. Därför tog tog de för givet att Lachlan var 1st of Duart när han i riktiga livet istället var 1st Laird of Duart och 2nd of Duart.

Son 3: John Maclean. Han var en utomäktenskaplig son som pappa John fick med en annan kvinna. John Maclean var stamfader till grenarna Macleans of Ardgour, Macleans of Lorn och Macleans of Morvern. 

På 1300-talet på Mull formades de båda nybildade grenarna Maclean of Duart och Maclean of Lochbuie. Den förstnämnda grenen genom Lachlan Lubanach Maclean, 5th chief of Clan Maclean och den andra grenen genom hans bror Hector Reaganach Maclean, 1st Laird of Lochbuie. Macleans klanhövdingar kom från grenen Macleans of Duart. Grenen Maclean of Lochbuie däremot var en egen självständig klan med egen klanhövding i nämnda Hector. Den stod dock nära Macleans of Duart och klanen Maclean. På 1600-talet bytte Maclean of Lochbuie namn till Maclaine of Lochbuie.

Klanens Macleans första medlemmar på andra halvan av medeltiden blev kända för deras ära, heder, styrka och mod i strider. På 1300- och 1400-talen utkämpads många strider mellan klanerna Maclean och Mackinnon. Klanen Maclean var också inblandade i många sammandrabbningar med klanen Cameron på 1400-talet samt med olika grenar av MacDonald på 1400- och 1500-talen och Campbell på 1500-talet. Klanen Maclean var vänner med en del grenar från klanen MacDonald, men också fiender med betydligt fler fraktioner från samma klan, bl.a. med en del självständiga klaner från MacDonald som bildats ur huvudklanen MacDonald. Inom klanen MacDonald hände det att nybildade klaner från klanen MacDonald stred mot varandra. Det förekom att andra klaner hjälpte respektive sida i klanstrider. Klanen Maclean stred ibland med en MacDonald gren mot en annan av MacDonalds grenar.

På första halvan av 1400-talet var klanen Maclean koncentrerad till öarna Mull och Jura. Därefter expanderade klanen sina markinnehav till ett par andra öar i Hebriderna och till områden på fastlandet. I slutet av 1400-talet ägde klanen Maclean land på de fyra öarna Islay, Jura, Mull och Tiree som alla ligger i Argyll and Bute. Dessutom ägde de marker på fastlandet i Knapdale i Argyll and Bute och i Morvern i Lochaber i sydvästra Highland. Enligt en del historiker skedde dock utbredningen till öarna Islay och Tiree och fastlandet först på 1500-talet efter 1513.

Klanen Campbell ökande makt från slutet av 1400-talet och under 1500-talet i Argyll innebar att klanen Maclean blev motståndare till dem. Båda klanerna ville vara herrar på täppan i den här delen av Skottland. För att undvika regelrätta klanstrider mellan de två klanerna arrangerade istället Maclean och Campbell äktenskap över klangränserna mellan de två klanerna. Syftet var att spara liv genom att integrera sig med fienden än att strida mot dem. Båda klanerna gynnades också av en informell allians vilket stärkte båda klanerna i Argyll när denna enhet blev större och mäktigare. Det gick emellertid fel och blev ett bakslag när Lachlan 'Cattanach' Maclean (1465-1523), 11th chief of Clan Maclean 1513-1523 gifte sig med Lady Catherine Campbell i ett anordnat äktenskap. Hon var också känd som Elizabeth Campbell och var dotter till klanen Campbells klanhövding Archibald Campbell (d. 1513), 2nd Earl of Argyll 1493-1513 och chief of Clan Campbell. Campbells klanhövdingar kallades för Earl of Argyll och senare Duke of Argyll. Lachlan 'Cattanach' Maclean hade under sin levnad minst sex fruar eller älskarinnor. Äktenskapet mellan Lachlan och Catherine var olyckligt. Hon försökte då förgifta honom men misslyckades. Han svarade med att ta med henne på en båt och lämnade kvar henne på en isolerad klippa i sundet Sound of Mull mellan ön Mull och fastlandet i Lochaber. Några förbipasserande fiskare såg Catherine ensam på klippan och räddade henne innan högvattnet dränkte henne. De tog henne tillbaka till hennes anhöriga hos familjen Campbell. Hennes bror Sir John Campbell of Cawdor (1490-1546), också känd som Sir John Campbell, 1st of Calder, svor att hämnas drunkningsförsöket på sin syster. Han mördade också Lachlan i Edinburgh 10 november 1523. 

1560 gick klanen Maclean tillsammans med klanerna Mackay och MacLeod med i Gallowglass och blev legosoldater.

En sak som förenade klanerna Maclean och Campbell var deras protestantiska tro samt för att de inte gillade klanen MacDonald, inte minst i slutet av 1500-talet i klanen Macleans fall. Innan kunde Maclean vara vänner med en del MacDonalds grenar men samtidigt vara ovänner med flera andra fraktioner av klanen MacDonald. I slutet av 1500-talet bråkade klanen Maclean med MacDonald of Islay och MacDonald of Kintyre om rätten att få inneha kungens marker i Rinns of Islay på västra delen av ön Islay. Klanen Maclean förfogade över markerna, men klanen MacDonald hade tidigare ägt hela ön Islay. Macleans hävdade att det var deras rätt att få fortsätta förfoga över markerna i Rinns of Islay, men the Privy Council of Scotland beslutade att MacDonald of Islay var den verkliga hyresgästen till kungens marker på Islay. Grälet mellan klanerna Maclean och MacDonald gick då över i en blodig fejd. Sir Lachlan Mór Maclean (1558-1598), 14th chief of Clan Maclean 1573/1574-1598 svarade med att härja på MacDonald of Islay marker på Islay och orsakade mycket blodbad och döda människor hos båda klanerna, vilket fick konsekvensen att the Privy Council of Scotland förklarade båda klanernas klanhövdingar som fredlösa 1594. Senare samma år stred Sir Lachlan på Archibald Campbell (1575-1638), 7th Earl of Argyll 1584-1638 sida och inbjudna kungliga trupper mot katolska rebeller och bl.a. George Gordon (1562-1636), 1st Marquess of Huntly 1576-1593 och 1597-1636 och Earl of Huntly 1599-1636 i slaget vid Glenlivet 1594. Efter slaget betraktades han inte längre som fredlös.

1598 hävdade Sir Lachlan Mór Maclean, 14th chief of Clan Maclean att hela Islay tillhörde klanen Maclean. Sir Lachlan Mór Maclean, 14th chief of Clan Maclean seglade till Loch Ghruinneart, också känt som Loch Gruinart, på Islay med 800-1000 män där de gick i land. MacDonalds klanhövding Sir James MacDonald (d. 1626), 9th of Dunnyveg erbjöd då att Sir Lachlan Mór Maclean, 14th chief of Clan Maclean fick ha halva ön under sin levnad. Därefter hans död skulle hans halva gå tillbaka till klanen MacDonald. Macleans klanhövding vägrade och ville ha hela Islay. Medlemmar från MacDonalds på Islay sände då efter hjälp från allierade på ön Arran och halvön Kintyre, inklusive klanen MacAlister. I det efterföljande slaget vid Traigh Ghruinneart på Islay 1598 mellan klanerna MacDonald och Maclean mördades Sir Lachlan Mór Maclean, 14th chief of Clan Maclean. Klanen MacDonald vann slaget och behöll Islay fram till 1612 då de sålde ön till klanen Campbell of Cawdor som idag är en självständig klan men som också räknas som en gren av klanen Campbell. Efter Sir Lachlan Mór Maclean död 1598 hämnades hans son på sin fars misstänkta mördare från klanen MacDonald. Sonen och hans förtrogna gick bärsärkagång på Islay under tre dagar och dödade eller sårade alla människor de såg. Klanerna Cameron, MacLeod och MacNeil slöt upp och hjälpte dem med dödandet. Islays yta motsvarar knappt halva Öland eller nästan två Orust.

Efter dödande av MacDonalds i slutet av 1500-talet började klanen Macleans makt avta allteftersom. De var visserligen inblandade i mängder med slag under 1600-talet, men de var inte lika starka som de en gång hade varit på 1500-talet. I alla jacobitupproren 1688-1746 kämpade klanen Maclean hårt på jacobiternas sida. Efter 1746 har Macleans alla klanhövdingar varit soldater för den brittiska armén. På 1700-talet flyttade många medlemmar från klanerna Maclean och Maclaine of Lochbuie till Amerika, inte minst till North Carolina innan 1765. Många av dessa hade en stark högländsk accent och kunde inte läsa eller skriva. De hade ibland svårt att göra sig förstådda bland andra människor, bl.a. i kommunikationen med engelska emigranter i Amerika eller med ättlingar till engelska emigranter i Amerika. Det var vanligt att namnen Maclean och Maclaine ändrades eller blev felstavade, exempelvis i kontakt med präster från kyrkan i Amerika. Det finns därför över 200 varianter av namnen Maclean och Maclaine. Flest varianter finns av namnet Maclaine. Hos dagens människor är den skotskfödde skådespelaren Sir Sean Connery (f. 1930), vars förfäder kommer från både Irland och Skottland, en av de kändaste människorna som har påbrå från klanen Maclean. Hans mamma Euphemia McBain "Effie" (född McLean) var en Maclean.


20 slott

Duart Castle på ön Mull var huvudsäte för Macleans klanhövdingarna 1350-1691 och 1911-idag. Dock bor Macleans nuvarande klanhövding i Perth and Kinross. 1691-1801 ägdes Duart Castle av klanen Campbell. 1751 övergavs slottet och var en ruin utan tak fram till 1911. 1801 sålde klanen Campbell ruinen till klanen Macquarrie som därefter sålde Duart Castle till Carter-Campbell of Possil. Sistnämnda var och är en gren av klanen Campbell. 1865 sålde de sitt slott Torosay Castle och markerna Torosay Estate, som också ligger på Mull, till Arburthnot Charles Guthrie. I köpet ingick ruinerna av Duart Castle. 1911 separerades Duart Castle från Torosay Estate och Duart Castle såldes 1911 till Sir Fitzroy Maclean (1835-1936), 10th Baronet, 26th chief of Clan Maclean 1883-1936. Han restaurerade och återställde slottet. På sin 100-årsdag 18 maj 1935 planterade han rönnträd på slottets marker för att skydda Duart Castle mot onda andar. Han dog i november året därpå.

Klanen Maclean har ägt 20 slott sedan andra halvan av medeltiden. De har varit fördelade i:
- Argyll and Bute 13 st
- Highland 7

Av klanens 20 slott har de legat på:
- 12 slott på öar: Argyll and Bute 11 + Highland 1 = 12 st = 60 %
- 8 slott på fastlandet: Argyll and Bute 2 + Highland 6 = 8 st = 40 %


De 13 slotten i Argyll and Bute har varit fördelade i: 
a) 11 st på öarna:
- Mull (Isle of Mull), Argyll and Bute 4 st
- Cairn na Burgh Mòr och Cairn na Burgh Beag, Treshnish Isles, Argyll and Bute 1
- Coll (Isle of Coll), Argyll and Bute 1
- Dùn Channuill (ön), Garvellachs, Argyll and Bute 1
- Islay (Isle of Islay), Argyll and Bute 1
- Jura (Isle of Jura), Argyll and Bute 1
- Tireee (Isle of Tiree), Argyll and Bute 1
- Torsa (Isle of Torsa), Argyll and Bute 1
b) 2 st på halvöarna:
- Strachur, Cowall, halvö på fastlandet i Argyll and Bute 1
- Tarbert, norra delen av halvön Kintyre, Argyll and Bute 1

Av de 7 slotten i Highland har bara ett slott legat på en ö medan de andra slotten har legat på fastlandet:
- Lochaber, sydvästra Highland 4 st
- Centrala Highland 2 (varav en har legat på en ö)
- Västra Highland 1

​
Maclean of Dochgarroch

Macleans gren Maclean of Dochgarroch (Macleans of the North), också känd som Clan Tearlach, är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Namnet Tealach kommer ifrån Charles Maclean, också känd som Tearlach of Achat men mest som bara Tearlach. Hans farfar var John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 enligt den officiella släktlinjen. Historikerna är oense när han föddes och dog. Enligt en del historiker avled han 1386 medan andra historiker hävdar att han dog efter 1411. Tre versioner om hans släktlinje:

Version 1
2. John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 - farfar
1. Hector Reaganach Maclean (d. 1406), 1st Laird of Lochbuie - far
0. Charles “Tearlach” Maclean (d. efter 1411), stamfader till Maclean of Dochgarroch

Nr 1 var bror till Lachlan Lubanach Maclean (1325-1405), 5th chief of clan Clan Maclean 1365-1405. Enligt version 1 tillhörde nr 0 Charles “Tearlach” Maclean Lord of the Isles militära förtrupper som gick först i strider och hade som uppgifter att skydda huvudstyrkan i bataljer. Från 1394 var Tearlach konstapel på Urquhart Castle till någon gång fram till 1411 eller innan 1411. 1411 deltog han i slaget vid Battle of Harlaw 1411 på Donald of Islay (d. 1423), Lord of the Isles 1386-1423 sida. Efter 1411 sökte Tearlach skydd hos klanen Chattan. Hans son Hector Maclean gifte sig med en dotter till en klanhövding från klanen Mackintosh. De som var klanhövdingar under den aktuella tiden för Mackintosh var Lachlan Mackintosh (d. 1407), 8th chief of Clan Mackintosh 1368-1407 och 9th chief of Clan Chattan 1368-1407, Ferquhard Mackintosh, 9th chief of Clan Mackintosh 1407-1409 och 10th chief of Clan Chattan 1407-1409 och Malcolm Beg Mackintosh, 10th chief of Clan Mackintosh och 11th chief of Clan Chattan.

Tearlach, sonen Hector Maclean och dennes fru NN Mackintosh eller deras son och tillika Tearlach barnbarn flyttade till Urquhart vid nordvästra Loch Ness. Där fick familjen aktivt stöd av klanerna Mackintosh och Chattan i konflikter med andra klaner under 1400-talet och i början av 1500-talet. 1509 förlorade de äganderätten till sitt hem vid Urquhart. De flyttade då till Dochgarroch nordöst om Loch Ness nära Inverness, men hyrde stora delar av markerna vid gamla hemmet vid Urquhart. Efter flytten till Dochgarroch kallades denna gren av Macleans för Maclean of Dochgarroch. Möjligen gick Maclean of Dochgarroch förfäder med Tearlach eller hans son Hector med Chattan redan efter 1411. Maclean of Dochgarroch kan också ha gått med Chattan på 1500-talet efter 1509 eller var en sept till Chattan från strax efter 1411 eller från 1500-talet till 1609, men officiellt gick de med Chattan först 1609.

Version 2
2. John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 - farfar
1. Hector Reaganach Maclean (d. 1406), 1st Laird of Lochbuie - far
0. Charles “Tearlach” Maclean (1358-1386), stamfader till Maclean of Dochgarroch

Nr 1 var bror till Lachlan Lubanach Maclean (1325-1405), 5th chief of clan Clan Maclean 1365-1405. Enligt version 2 föddes nr 0 Charles “Tearlach” Maclean på ön Mull 1358 och dog 1386. Till skillnad från version 1 var det istället Tearlach som gifte sig med en dam från klanen Mackintosh och inte hans son, men vad damens pappa hette är okänt enligt version 2.

Version 3
2. John Dubh Maclean (1297-1365), 4th chief of Clan Maclean 1320-1365 - farfar
1. Hector Reaganach Maclean (d. 1406), 1st Laird of Lochbuie - far
0. Ferchar Farquhar Maclean, stamfader till Maclean of Dochgarroch och Maclean of Kingairloch

Nr 1 var bror till Lachlan Lubanach Maclean (1325-1405), 5th chief of clan Clan Maclean 1365-1405. Enligt en del historiker härstammar istället Maclean of Dochgarroch från Ferchar Farquhar Maclean och inte från Charles “Tearlach” Maclean. Enligt version 3 gifte sig Ferchar Farquhar Maclean med en dam från klanen Mackintosh, men vad hennes pappa hette är okänt.

Alla tre versionerna är överrens om att Charles Maclean och Ferchar Farquhar Maclean var halvbröder med gemensam far i Hector Reaganach Maclean, 1st Laird of Lochbuie, men de är oense från vem av pappa Hectors söner Maclean of Dochgarroch härstammar ifrån. Alla tre versionerna är överens om att de är ättlingar till klanen Mackintosh genom NN Mackintosh som var fru till antingen a) Charles “Tearlach” Macleans son Hector Maclean, b) Charles “Tearlach” Maclean eller till c) Ferchar Farquhar Maclean. Släktskapet till Mackintosh var dock från mor till son och inte från far till son, dvs från mor NN Mackintosh till son Maclean och inte från far Maclean till son Maclean. Därför räknas inte Maclean of Dochgarroch som släkt till klanen Mackintosh genom blod enligt traditionen. Däremot enligt modern släktforskning är de givetvis släkt till Mackintosh eftersom de var ättlingar till en dam från Mackintosh.

Oavsett version är alla överens om att Maclean of Dochgarroch bodde i Dochgarroch nordöst om Loch Ness nära Inverness redan på 1500-talet och att de gick med Chattan 1609. Grenen Maclean of Dochgarroch bor numera nära Glen Urquhart vid nordvästra Loch Ness samt utanför Edinburgh.


95. MacLennan

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


96. MacLeod

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


97. MacLeod of Lewis

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


98. MacMillan

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


99. Macnab

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:


100. Macnaghten

Ursprung:
Septs:
Allierade:
Rivaler:

101. MacNeacail
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

​
102. MacNeil
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:


103. Macpherson, Highland,

Hem också historiskt: Moray och Perth and Kinross.
Ursprung: från den den enskilda klanen Chattans fjärde klanhövding Muirach. Klanen Chattan har fem möjliga ursprung, 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen
Septs: Allison, Archibald, Carson, Cattanach, Chlerich, Clark, Clarke, Clarkson, Clerk, Clooney, Cluney, Clunie, Cluny, Currie, Currier, Curry, Ellis, Ellison, Fassett, Gillespie, Gilley, Gillies, Gillis, Gilliss, Goudey, Goudie, Gow, Gowan, Keith, Leary, Lees, MacCarson, MacChlery, MacClair, MacCleary, MacCleish, MacClerich, MacClooney, MacCloonie, MacCluney, MacClunie, MacCluny, MacCurrach, MacCurrie, MacCurry, MacGillies, MacGouen, MacGoun, MacGow, MacGowen, MacKeith, MacLaury, MacLear, MacLeary, MacLees, MacLeish, MacLerie, MacLierich, MacLise, MacLory, MacMurdo, MacMurdoch, MacMurdock, MacMurich, MacVail, MacVurich, MacVurrich, Murdaugh, Murdo, Murdoch, Murdock, Murdoson, Parson, Parsons, Pearson, Person, Smith, Warden
Allierade klaner: Chattan (the Chattan Confederation) och Mackintosh.
Rivaliserande klaner: Cameron, Comyn och MacColl.
 
Klanen Macpherson har sin hemvist i Badenoch i Highland och är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen Macpherson härstammar från prästen Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan som var klanen Chattans fjärde klanhövding. Muirach var också känd som Muireach, Murdo Cattenach och Muirach MacGillichattan. Han nämns ofta i moderna texter med det troligen felaktiga namnet Muirach Macpherson trots att han förmodligen inte hette Macpherson i efternamn. Muirach levde och arbetade i Kingussie i Badenoch i Highland. Inom den keltiska kyrkan fick präster gifta sig. Han gifte sig 1173 efter att han fick dispens från påven. Muirach fick flera barn. Äldsta sonen Gillicattan, 5th chief of Clan Chattan blev klanhövding för klanen Chattan. Femte äldsta sonen Ewan Ban Macaphersein (levde 1214-1249), 1st chief of Clan Macpherson grundade klanen Macpherson. Han var också känd som som Ewan Ban Macpherson. Hans farfar farfar Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan var klanen Chattans första klanhövding.
 
4. Gillcarten Mor (Gillicattan Mor), 1st chief of Clan Chattan - farfar farfar
3. Diarmid/Diarmuid, 2nd chief of Clan Chattan - farfar far
2. Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan - farfar
1. Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan - far
0. Ewan Ban Macaphersein (levde 1214-1249), 1st chief of Clan Macpherson
 
Ewan tog efternamnet Macaphersein (Macpherson) eftersom han var son till en präst. Namnet Macpherson kommer från skotsk gäliska Mac a' Phersein (som i namnet Ewan Ban Macaphersein) och gäliska Mac a' Phearsain och Mac a Pheasoin och betyder prästens son (son of the parson). Skotsk gäliskan tog namnen från det fornengelska namnet Persson och gjorde om det. I fornengelskan betydde namnet Persson en person som arbetade som en präst (parson/clergyman). Denna individ jobbade eller levde i många fall på en prästgård. Varianter av engelska Persson var Parsons, Parson, etc och namnet har funnits i England sedan minst mitten av medeltiden. Förnamnet Per i äldre engelska betydde däremot sten eller klippa. I svenskan betydde förnamnet Per främst sten men också klippa från början. Förnamnet förekom ursprungligen också i delar av övriga Skandinavien samt i tyskan och grekiskan där det betydde klippa. Svenska förnamnet Per härstammade från latinet och från engelskan där det betydde sten eller klippa. I övriga Skandinavien och i tyskan var Per en variant av namnet Peter. Peter var från början ett bibliskt, engelskt, skotskt, grekiskt och spanskt namn som betydde sten eller klippa undantaget i engelskan där Peter bara betydde klippa.
 
Svenska efternamnet Persson utveckling (dock ej engelska Persson):
Steg 1) latinska och engelska förnamnet Per som betydde sten eller klippa
Steg 2) förnamnet Per till Sverige där det betydde främst sten men också klippa
Steg 3) söner till svenska män som hette Per fick efternamnet Persson
 
Skotska efternamnet Macpherson utveckling:
Steg 1) fornengelska namnet Persson, som betydde en person som arbetade som en präst
Steg 2) skotsk gäliskan anammade namnet Persson och ändrade det till bl.a. Mac a' Phersein, vilket betydde prästens son
Steg 3) engelskspråkiga stavningen av Mac a' Phersein blev Macpherson
 
Namnet Macpherson uppstod med andra ord inte genom att någon skotte lade till Mac på svenska efternamnet Persson eller att en norsk viking som hette Persson i efternamn anlände till Skottland och lade till Mac på Persson för att låta mer skotsk. Det är heller inte troligt att Ewan Ban Macaphersein, 1st chief of Clan Macpherson pappa Muirach, 4th chief of Clan Chattan hette Muirach Macaphersein/Macpherson som många moderna texter föreslår eftersom Muirach inte var son till en präst såvitt man vet. Kommer det däremot fram uppgifter att Muirach också var son till en präst är namnet Muirach Macaphersein/Macpherson däremot korrekt.

Dock förekommer det historier att klanen Macphersons första klanhövding var en av Gille Chattan Mor´s söner som bildade klanen Macpherson redan på 840- eller 850-talen trots att 1200-tals Ewan Ban Macaphersein anses vara klanen Macphersons första klanhövding. Gille Chattan Mor var klanhövding för klanen Chattan år 843 enligt dessa berättelser. Gille Chattan Mor bodde i Ardchattan som idag ligger i Argyll and Bute. Piktlands kung Kenneth MacAlpin tvingade en av hans söner och tillika Macphersons första klanhövding att flytta från Ardchattan och bosätta sig längre norrut i Lochaber i sydvästra Highland. Enligt dessa historier var Muirach, 4th chief of Clan Chattan som levde på 1100- och 1200-talen och hans son Ewan Ban Macaphersein, 1st chief of Clan Macpherson som levde på 1200-talet ättlingar till Macphersons första klanhövding på 800-talet och dennes pappa Gille Chattan Mor. Stämmer de uppgifterna var det fullt möjligt att också Muirach hette Macaphersein/Macpherson i efternamn även om han inte var son till en präst. Det förklarar dock inte varför Muirach pappa
Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan inte hette Macpherson i efternamn. Ifall Muirach på 1100- och 1200-talet genom sin pappa Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan var ättling till Macphersons första klanhövding på 800-talet borde också pappan Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan hetat Macpherson. Hans namn borde då ha varit Gillicattan Macpherson, 3rd chief of Clan Chattan ifall hans son Muirach hette Muirach Macpherson, 3rd chief of Clan Chattan. 

Dock är teorin om att klanen Chattan fanns på 800-talet bara en av flera möjliga teorier om deras ursprung. Förkastar man den teorin och istället menar enligt en annan teori att klanen Chattan däremot uppstod på 1000- eller 1100-talen var det inte möjligt att klanen Macpherson fanns redan på 800-talet, ifall Macphersons grundare var son till en klanhövding från Chattan. Sammanfattningsvis, den generella uppfattningen idag är att klanen Macpherson härstammar från prästen Muirach (d. 1214), 4th chief of Clan Chattan och att en av hans söner var Macpherson första klanhövding som tog efternamnet Macaphersein/Macpherson eftersom han var prästens son. Med den tolkningen hette Muirach troligen inte Macaphersein eller Macpherson i efternamn såvida inte hans pappa Gillicattan, 3rd chief of Clan Chattan också var präst.


De tre brödernas klan

Klanen Macpherson kallas ibland för De tre brödernas klan (the Clan of the Three Brothers) eftersom Ewan Ban Macaphersein fick de tre sönerna 1) Kenneth Macpherson, 2nd chief of Clan Macpherson, 2) Iain Macpherson och 3) Gillies Macpherson. Kenneth var också känd som Kenneth Macpherson of Clunie, medan Iain var också känd som Iain Macpherson of Pitman och John Macpherson. Iain/John levde i Pitmean och grenen Macphersons of Pitmain härstammar från honom. Gillies Macpherson var också känd som Gillies Macpherson of Invereshie. Grenen Macphersons of Invereshie härstammar från honom.
 
Enligt klanen Macpherson egna berättelser, som vandrat från generation till generation inom klanen, fick Macphersons klanhövding mark i Badenoch 1309 av Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Robert I tillhörde kungahuset Bruce. Förutsättningen för att få marken var dock att Macphersons förgjorde och mördade en medlem från klanen Comyn. Bruce var fiender till klanen Comyn. Klanen Macpherson genomförde mordet och kungens önskemål. Kungen gav då marken i Badenoch, som en gång var centrum för klanen Comyns makt, till klanen Macpherson för att de stödde Robert I och uppfyllde hans önskningar. 

Från början av 1300-talet till början av 1500-talet var klanen Macpherson i konflikt med klanen Mackintosh om vilka som skulle vara klanhövdingar för klanen Chattan. Macpherson tyckte att en av deras män borde varit det och inte Mackintoshes. Se klanen Chattan för mer om denna konflikt.
 
Avslutningsvis, klanen Macpherson kallas ibland för Clan Mhuirich efter Muirach, 4th chief of Clan Chattan som var pappa till klanens första klanhövding Ewan Ban Macaphersein, 1st chief of Clan Macpherson. Klanen har också varit kända under namnen Mac a Phearson och Mhuirich of Badenoch, men är idag givetvis mest känd internationellt under namnet Macpherson. Klanens roll historiskt brukar sammanfattas som viktig och ibland oberoende ställning i högländerna. Klanen har i augusti varje år ett klanmöte på det berömda klanmuseet som finns i Newtonmore i Highland. Klanen MacPherson har ägt fem slott eller herrgårdar under årens lopp.


104. MacTavish
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:


105. MacThomas, Perth and Kinross,

Hem också historiskt: Aberdeenshire, Angus, Dundee och Fife
Ursprung: från den högländska klanen Mackintosh som enligt legenden härstammade från Irland-->Dál Riata-->Highland. Enligt experter däremot har klanen Mackintosh och därmed också klanerna Farquharson, MacThomas, Ritchies och Shaw sina ursprung i Skottland tillbaka till 1100-talet, men dessförinnan är det okänt.
Septs: Comb, Combie, MacOmie, MacOmish, McColm, McComas, McComb (e), McCombie, McComie, McComish, Tam, Thom, Thomas, Thoms och Thomson.
Allierad klan: Chattan (the Chattan Confederation).
Rivaliserande klaner: Farquharson och Gregor.

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation) och gick med Chattan någon gång från 1400-talet till början av 1600-talet. Klanen MacThomas härstammar från Thomas (Tomaidh Mor), 1st chief of Clan MacThomas, också känd på gäliska som Tomaidh Mor/Tomaidh Mòr. Tomaidh Mor betyder stora Tommy där stor syftar på fantastisk, etc. och inte på att han var fysiskt stor. Thomas var en skotsk gälisktalande högländare som levde på 1400-talet och som klanen MacThomas tog sitt namn ifrån. Han var son till Lachlan Mackintosh (d. 1407), 8th chief of Clan Mackintosh och 9th chief of Clan Chattan. Lachlan fick minst en dotter och två söner. Ena sonen Ferquhard Mackintosh blev 9th chief of Clan Mackintosh och 10th chief of Clan Chattan medan andra sonen Thomas bildade en klan som efteråt kom att bli känd som klanen MacThomas. Thomas blev 1st chief of Clan MacThomas. Klanen hette dock inte MacThomas när han levde utan det var namnet på klanen som efterföljande generationer tog för att namnge klanen efter honom som han startade. När Thomas bildade klanen bestod den av honom själv, hans familj, en del nära släktingar samt en del anhängare.
 
Thomas var ättling till klanen Mackintosh första klanhövding Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh. Enligt legenden var Shaw MacDuff son till Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife. Duncan MacDuff tillhörde den inhemska skotska adeln med ursprung i det gamla kungariket Dál Riata och dessförinnan Irland. Enligt experter på området var Shaw MacDuff inte son till Duncan MacDuff. Enligt dem är klanerna Mackintosh och MacThomas ursprung okänt innan 1100-talet.
 
f = far
 
(9. Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife) - enligt legenden fffffffff
8. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh - ffffffff
7. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh
6. William Mackintosh (d. 1235)
5. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh
4. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh
3. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan
2. William Mackintosh (d. 1368), 7th chief of Clan Mackintosh och 8th chief of Clan Chattan - farfar
1. Lachlan Mackintosh (d. 1407), 8th chief of Clan Mackintosh och 9th chief of Clan Chattan - far
0. Thomas (Tomaidh Mor), 1st chief of Clan MacThomas, stamfader till klanen MacThomas
 
På 1400-talet flyttade Thomas med sin klan från Badenoch i Highland över Grampian Mountains till Thom som låg på östra delen av floden Shee Water i Glen Shee i Perth and Kinross. Glen Shee är också känt som Glenshee. Officiellt bytte Thomas hemvist för att klanen Chattan blivit för stor och ohanterlig. I Glen Shee blomstrade Thomas klan och blev känd under de gäliska fonetiska formerna Mccomie, Mccolm och Mccomas. I the Acts of Parliament of 1587 and 1595 var klanen känd som Macthomas för regeringen i Edinburgh.
 
Klanens andra klanhövding hette John MacThomaidh of the Thom. Han var son eller sonson till Thomas, 1st chief of Clan MacThomas. John var klanens klanhövding i början på 1500-talet. MacThomaidh var det gäliska namnet för MacThomas. Under årens lopp har klanens klanhövdingar haft olika efternamn av namnet MacThomaidh. Klanhövdingarna nr 2-4 kallade sig för MacThomaidh i efternamn. De var klanhövdingar på 1500-talet. Klanhövdingarna 5-9 som var klanhövdingar åren 1600-1684 hade efternamnet McComie. Klanhövdingarna 10-13 under åren 1684-1797 hette Thomas i efternamn. Klanhövding 14 hette Thoms som efternamn när han var klanhövding 1797-1843. Klanhövdingarna 15-17 under åren 1843-1958 kallade sig för MacThomas Thoms. Klanhövdingarna 18-19 från 1958 tills idag inklusive klanens nuvarande klanhövding hette MacThomas i efternamn. Populäraste efternamnen på klanhövdingarna 2-19 från början av 1500-talet tills idag:
5 st McComie
4 st Thomas
3 st MacThomaidh
3 st MacThomas Thoms
2 st MacThomas
1 st Thoms
 
Av de arton senaste klanhövdingarna har bara två kallat sig för MacThomas och fem för MacThomas eller MacThomas Thoms. Glen Shee i Perth and Kinross är än idag klanens historiska hem sedan flytten dit på 1400-talet från Highland även om grenar av klanen också bott i Aberdeenshire, Angus, Dundee och Fife, inklusive en del av MacThomas klanhövdingar. Medlemmar från hela världen från klanen MacThomas träffas var tredje år i Glen Shee.


106. Maitland
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

107. Makgill
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

108. Malcolm (MacCallum)
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

109. Mar
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

110. Marjoribanks
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

111. Matheson
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

112. Menzies
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

113. Moffat
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

114. Moncreiffe
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

115. Montgomery
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

116. Morrison
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

117. Munro
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

118. Murray
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

119. Napier
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

120. Nesbitt
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

121. Nicolson
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

122. Ogilvy
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

123. Oliphant
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

124. Primrose
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

125. Ramsay
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

126. Rattray
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

127. Riddell
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

128. Robertson
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

129. Rollo
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

130. Rose
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

131. Ross
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

132. Ruthven
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

133. Sandilands
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

134. Scott
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

135. Scrymgeour
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

136. Sempill
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:


137. Shaw (Shaw of Tordarroch), Highland

Ursprung: från den högländska klanen Mackintosh som enligt legenden härstammade från Irland-->Dál Riata-->Highland. Enligt experter däremot har klanen Mackintosh och därmed också klanerna Farquharson, MacThomas, Ritchies och Shaw sina ursprung i Skottland tillbaka till 1100-talet, men dessförinnan är det okänt.
Septs: Adamson, Adamsone, Ademson, Ademsoun, Ademsoune, Aesone, Aison, Aissone, Aissoun, Aissoune, Asson, Assone, Aue, Ave, Ay, Aye, Ayesone, Ayson, Aysone, Aysoun, Ayssoun, Eason, Easone, Easson, Esson, Ison, Isone, MacAy, Saythe, Scaith, Scayth, Schau, Schaw, Schawe, Scheoch, Scheok, Schiach, Schioch, Schioche, Seah, Seath, Seith, Seth, Sha, Shau, Shawe, Shay, Sheach, Sheath, Sheehan, Sheoch, Shiach, Siache, Sith, Sithach, Sithech, Sithig, Skaith, Sythach, Sythag, Sythock, Tordarroch
Allierade klaner: Chattan (the Chattan Confederation) och Mackintosh.
Rivaliserande klaner: Cameron och Comyn.

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen Shaw, som också är känd som Shaw of Tordarroch, härstammar från John "John Angus" Mackintosh, 1st chief of Clan Shaw som var klanens första klanhövding och som levde på 1300-talet. Han var också känd som John Mackintosh, John Angus och John Angus Mackintosh. Han var son till Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan som var ättling till klanen Mackintosh första klanhövding Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh. Enligt legenden var Shaw MacDuff son till Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife. Duncan MacDuff tillhörde den inhemska skotska adeln med ursprung i det gamla kungariket Dál Riata och dessförinnan Irland. Enligt experter på området var Shaw MacDuff inte son till Duncan MacDuff. Enligt dem är klanerna Mackintosh, Shaw och Farquharson ursprung okänt innan 1100-talet.
 
John "John Angus" Mackintosh, 1st chief of Clan Shaw sonson sonson var Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw. Alexander fick flera barn varav sonen John (Shaw) Mackintosh blev klanen Shaws sjätte klanhövding och sonen Adam Mackintosh blev klanen Ay första klanhövding. Från Alexander härstammar också klanen Farquharson och deras stamfader Finla Mor (1512-1547). Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh var farfar farfar farfar farfar farfar far till John (Shaw) Mackintosh, 6th chief of Clan Shaw.
 
f = far
 
(12. Duncan MacDuff (1133-1154), Earl of Fife) - enligt legenden ffffffffffff
11. Shaw MacDuff (d. 1179), 1st chief of Clan Mackintosh - fffffffffff
10. Shaw Mackintosh (d. 1210), 2nd chief of Clan Mackintosh
9. William Mackintosh (d. 1235)
8. Shaw Mackintosh (d. 1265), 4th chief of Clan Mackintosh
7. Ferquhard Mackintosh (d. 1274), 5th chief of Clan Mackintosh
6. Angus Mackintosh (d. 1345), 6th chief of Clan Mackintosh och 7th chief of Clan Chattan
5. John "John Angus" Mackintosh, 1st chief of Clan Shaw
4. Gilchrist Mackintosh (d. 1380), 2nd chief of Clan Shaw
3. Shaw "Sgorfhiaclach" Mackintosh (d. 1405), 3rd chief of Clan Shaw
2. James Mackintosh, 4th chief of Clan Shaw - farfar
1. Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw - far
0. John (Shaw) Mackintosh, 6th chief of Clan Shaw
 
* Nr 3 var också känd som a) Shaw Macghillechrist Mhic Iain och b) Shaw Mcgilchrist Vic Ean Mackintosh.
 
Från 1300-talet till 1543 var klanen Shaw en sept till klanen Chattan. 
Klanmedlemmar från klanen Shaw stred för Chattan i konflikter med andra klaner från 1300-talet. Exempel på det var i fejderna mot klanerna Comyn (Cumming) och Cameron, fast då stred klanen Shaws medlemmar och deras förfäder som Mackintoshes som många av dem också var. Chattan hade varit i långvarig fejd med Cameron, vilket hotade hela stabiliteten i en del av Highland på 1300-talet. Det slutade med att de båda klanerna stred mot varandra i något som kunde liknas vid ett krigsslag med klanen Shaws medlemmar som stred som Mackintoshes på Chattans sida.
 
Klanen Shaw blev en av Chattans viktigaste septs i slutet av medeltiden. 22 maj 1543 gick klanen Shaw med i klanen Chattan efter att Angus Tordarroch (f. 1500), 8th chief of Clan Shaw och 3rd chief of Clan Ay, också känd som Angus MacRobert of Tordarroch, skrev på ett avtal i Inverness. Klanen gick från att vara en sept till att bli en medlem i Chattan. 4 april 1609 undertecknade klanen Shaw of Tordarroch (Shaw) på ett liknande avtal igen med Chattan som de gjorde 1543. Dock hade klanen Shaw varit medlemmar i Chattan sedan 1543. På 1600-talet fick en del medlemmar från klanen Shaw högre yrkesbefattningar och mer makt vilket ledde till att klanen blomstrade. Klanen har ägt två slott under årens lopp.


138. Sinclair
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

139. Skene
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

140. Stirling
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

141. Strange (Strang)
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

142. Stuart of Bute
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

143. Sutherland
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

1517 gifte sig Elizabeth de Moravia (d. 1535), 10th Countess of Sutherland, också känd som Elizabeth Sutherland, med Adam Gordon (d. 1538) som var son till George Gordon (f. före 1441 och d. 1501), 2nd Earl of Huntly 1470-1501. Elizabeth och Adams son Alexander Gordon (1505-1530), Master of Sutherland var Earl of Sutherland 1527-1530.  Med sonen Alexander Gordon kunde the Earldom of Sutherland och Sutherlands klanhövding på laglig väg gå över till en Gordon.
​


144. Swinton, främst Berwickshire i Scottish Borders

Hem också historiskt: Tweeddale i Scottish Borders.
Ursprung: Kent i England fram till slutet av 700-talet, därefter Northumbria.
Allierad klan: Elphinstone.

Familjen Swinton är av anglosaxiskt ursprung och härstammar från framstående adelsmän i kungariket Northumbria 653-954 och dessförinnan från sydöstra England. Northumbria låg i dagens sydöstra Skottland och norra England. Familjen Swinton familjeanor från mitten av medeltiden och strax innan är väl dokumenterade. I början av medeltiden bodde de i Kent i sydöstra England. På andra halvan av 700-talet flyttade de från Kent till trakten vid Bamburgh i kungariket Northumbria, varav Bamburgh idag ligger i nordöstra England. Vid Bamburgh bodde familjen i ca 300 år till Eadulf Rus (d. på 1080-talet) enligt charters erhöll mark omkring år 1060 i Swinton i Scottish Borders från Malcolm III (1031-1091), kung av Alba 1058-1093 efter att han stöttat honom militärt mot Macbeth (d. 1057), kung av Alba 1040-1057. Eadulf Rus var son eller sonson till Gospatric of Bamburgh (d. 1064) som i sin tur var son till Uhtred the Bold (d. 1016), ealdorman of all Northumbria 1006-1016. Gospatric of Bamburgh var också bara känd som Gospatric och anses vara klanen Swintons anfader.
 
Släktrelationen mellan Uhtred the Bold och Eadulf Rus:
2. Uhtred the Bold (d. 1016) - farfar
1. Gospatric of Bamburgh (d. 1064) - far
0. Eadulf Rus (d. på 1080-talet)
 
eller
 
3. Uhtred the Bold (d. 1016) - farfar far
2. Gospatric of Bamburgh (d. 1064) - farfar
1. Uthred - far
0. Eadulf Rus (d. på 1080-talet)
 
Enligt den engelska arkitektoniska historikern James Henry Lees-Milne (1908-1997) var Eadulf Rus första personen i Skottland vars markägande kan bevisas. Givetvis ägde både kända och okända människor mark innan honom i Skottland, men dagens historiker kan inte bevisa att de stod som ägare av sina marker. De antogs istället ha varit ägare till sina marker. Familjen Swinton äger fortfarande markerna nästan 960 år efter att de först erhöll dem. Det betyder också att familjen Swinton är en av tre familjer i Storbritannien tillsammans med de engelska familjerna Arden och Berkeley som dokumentärt kan bevisa obrutet markägande och härstamning till innan normandernas erövring av England 1066. Det gör familjen Swinton till en av de äldsta jordägande familjerna i Storbritannien, vilket är allmänt accepterat bland historiker.
 
Eadulf Rus fick sonen Liulf of Bamburgh (d. 1118), Sheriff of the Northumbrians som ärvde markerna i Swinton. Han var också känd under de tre andra namnen Liulf, Liulf of Swinton och Liulf, 1st of Swinton. 1098 skapades baroniet Swinton, the Barony of Swinton. Klanen Swinton erhöll också baroniet Cranshaws som senare separerades från klanen. Det finns tre versioner hur klanen Swinton fick sitt namn:
 
1) Enligt en traditionell berättelse fick familjen Swinton namnet Swinton eftersom de dödade många vildsvin som fanns i Swinton eller rensade området på vildsvin, vilket klanens skotska vapenemblem (Scottish crest badge), också kallat för klanemblem, och klanhövdingens heraldiska vapen (coat of arms) och vapensköld (escutcheon) anspelar på. Markerna i Swinton och baroniet Swinton fick sedan sitt namn efter familjen Swinton.
 
Enligt två andra traditionella versioner är namnet på klanen av territoriellt ursprung. Någon av de versionerna anses vara de troligaste förklaringarna till hur klanen Swinton fick sitt namn:
 
2) Enligt en traditionell historia härstammar namnet på familjen Swinton, markerna i Swinton och baroniet Swinton från byn Swinton i Scottish Borders. Det finns två versioner av denna historien. 2a) I en version av historien tog familjen Swinton sitt namn direkt från byn Swinton. Byn Swinton fanns redan på 1000-talet eller tidigare och tog sitt namn enligt en muntlig tradition från de många vildsvin som fanns i området. Markerna och efterföljandet baroniet som skapades 1098 döptes sedan till Swinton efter byn. Liulf of Bamburgh tog efternamnet efter byn Swinton först efter att baroniet Swinton skapades 1098 enligt en muntlig version av historien. Han tog med andra ord sitt efternamn efter byn och inte efter baroniet enligt den här muntliga berättelsen. 2b) Enligt en annan version av denna historia fick familjen Swinton istället sitt namn från baroniet Swinton som i sin tur tog det från byn Swinton. Enligt den versionen tog Liulf of Bamburgh efternamnet Swinton av baroniet istället efter byn där baroniet i sin tur fick sitt namn från byn, dvs. istället för byn->Liulf gick det byn->baroniet->Liulf.
 
3) Enligt en annan traditionell berättelse tog familjen sitt namn från medeltidsbyn Swinewood som låg 19 km norr om byn Swinton i Berwickshire i Scottish Borders.
3a) Enligt en version av denna berättelse gav Edgar (1074-1107), kung av Alba 1097-1107 hela byn Swinewood 1098 till Liulf of Bamburgh som bytte efternamn antingen direkt till Swinton eller till Swinewood som sedan blev efternamnet Swinton. Liulf fick också baroniet Swinton 1098 som spekulativt hette the Barony of Swinewood till en början men som efter hand bytte namn till the Barony of Swinton. 3b) Enligt en annan version av berättelsen gav kung Edgar byn Swinewood till the Church of Durham i Durham i norra England vilket i sin tur möjliggjorde Liulf of Bamburgh kunde komma i kontakt med området och ta sitt namn efter byn.
 
Oavsett version hur familjen Swinton fick sitt namn var Liulf andra generationens ägare av markerna i Swinton men första generationens herre över baroniet Swinton från samma familj. Enlig den officiella versionen fick Liulfs pappa Eadulf Rus marker i Swinton ungefär år 1060 av kung Malcolm III, men ej något baroni. Baroniet skapades först 1098 efter att Eadulf Rus var död men medan Liulf fortfarande levde. En del historiker har dock hävdat att baroniet Swinton gavs redan 1060 till Eadulf Rus, vilket enligt dem innebar att Liulf var den andra generationens herre över både markerna i Swinton och över baroniet Swinton.
 
Liulf fick sonen Udard of Bamburgh (d. 1132), Sheriff of the Northumbrians. Udard var också känd bara som Udard, Udard de Swinton och Udard, 2nd of Swinton. Både far Liulf och son Udard bodde i Bamburgh och i Swinton. Avståndet mellan Bamburgh och byn Swinton är 43 km gångvägen. Udard ärvde markerna i Swinton efter Liulf. Udard hade sönerna Ernulf de Swinton (d. efter 1166), William of Bamburgh, Adam som var Sheriff of Northumbria och John. William of Bamburgh som också var känd som William of Bamburgh, 3rd of Swinton, ärvde markerna i Swinton efter faderns död. De gick sedan över till Williams bror Ernulf de Swinton, också känd som Sir Ernulf Miles of Swinton och Ernulf, 4th of Swinton. Ernulf var med andra ord femte personen som ägde markerna i Swinton från samma familj efter sin bror William of Bamburgh, sin far Udard, sin farfar Liulf of Bamburgh och sin farfars far Eadulf Rus, men Ernulf var dock bara fjärde personen som var herre över baroniet Swinton.
 
Ernulf de Swinton var bekräftad ägare till marken i Swinton enligt en charter från 1136/1137 av David I (1083/1085-1153), kung av Skottland 1124-1153. I chartern från 1136/1137 står det att Ernulf var en skotsk riddare, vilket då gjorde honom till den första registrerade skotska riddaren i historien. Det fanns registrerade riddare tidigare i Skottland, men de var inflyttade anglosaxare, normander, osv. En del senare kända politiker och kungligheter härstammade från Ernulf de Swinton som Theodore Roosevelt (1858-1919) som var USAs president 1901-1909, Storbritanniens premiärminster Churchill (1874-1965), prins William (f. 1982), Duke of Cambridge och framtida kung av Storbritannien, etc.
 
Markerna i Swinton ärvdes sedan av Ernulf de Swintons son Cospatric de Swinton (d. efter 1177) som också var känd som Cospatrick, 5th of Swinton. Cospatrics son Alan de Swinton ärvde senare markerna. Den senare var också känd som Alan de Swinton, 6th of Swinton. Under William I (1143-1214) tid som kung av Skottland 1165-1214 skrevs en charter som officiellt bekräftade att familjen Swinton hade baroniet Swinton. Alan de Swinton, 6th of Swinton erhöll chartern från Prior of Coldingham. I Swinton Church i byn Swinton finns en gravvård (tomb) som tros tillhöra Alan.
 
Alans son Alan de Swinton (d. 1247), också känd som Alan de Swinton, 7th of Swinton, ärvde därefter markerna i Swinton. Alan de Swinton (d. 1247) fick sönerna Alan de Swinton (d. efter 1262) och John de Swinton (d. efter 1248). Sonen Alan de Swinton (d. efter 1262) som också var känd som Alan de Swinton, 8th of Swinton, ärvde markerna i Swinton. Hans son Alan de Swinton (d. efter 1273), också känd som Alan de Swinton, 9th of Swinton, ärvde därefter markerna i Swinton. Han var den fjärde raka ägaren av markerna i Swinton med namnet Alan de Swinton. Hans farbror John de Swinton (d. efter 1248), som var bror till hans pappa Alan de Swinton (d. efter 1262), lyckades på 1200-talet komma över markerna ’de Elfinstun’ nära Tranent i East Lothian antingen själv eller genom giftermål. Efter att John de Swinton kom över markerna bytte han namn till John de Elphinstone, också känd som John de Elfinstun. Klanen Elphinstone härstammar från denna John som i sin tur härstammade från Uhtred the Bold.

Alan de Swinton (d. efter 1262), 8th of Swinton släktled till Uhtred the Bold, version 1:
10. Uhtred the Bold (d. 1016) - ffffffffff
9. Gospatric of Bamburgh (d. 1064) - klanen Swintons anfader
8. Uthred
7. Eadulf Rus (d. på 1080-talet) - första att erhålla mark i Swinton från fam. Swinton
6. Liulf of Bamburgh (d. 1118), 1st of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
5. Udard of Bamburgh (d. 1132), 2nd of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
4. Ernulf de Swinton (d. efter 1166), 4th of Swinton - första reg. skotska riddaren
3. Cospatric de Swinton (d. efter 1177), 5th of Swinton
2. Alan de Swinton, 6th of Swinton - farfar
1. Alan de Swinton (d. 1247), 7th of Swinton - far
0. Alan de Swinton (d. efter 1262), 8th of Swinton
 
Alan de Swinton (d. efter 1262), 8th of Swinton till Uhtred the Bold, version 2:
9. Uhtred the Bold (d. 1016) - fffffffff
8. Gospatric of Bamburgh (d. 1064) - klanen Swintons anfader
7. Eadulf Rus (d. på 1080-talet) - första att erhålla mark i Swinton från fam. Swinton
6. Liulf of Bamburgh (d. 1118), 1st of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
5. Udard of Bamburgh (d. 1132), 2nd of Swinton, Sheriff of the Northumbrians
4. Ernulf de Swinton (d. efter 1166), 4th of Swinton - första reg. skotska riddaren
3. Cospatric de Swinton (d. efter 1177), 5th of Swinton
2. Alan de Swinton, 6th of Swinton - farfar
1. Alan de Swinton (d. 1247), 7th of Swinton - far
0. Alan de Swinton (d. efter 1262), 8th of Swinton

* Nr 5 Udard of Bamburgh son William of Bamburgh var 3rd of Swinton.

Familjen Swinton har haft en del kända personer på 1900- och 2000-talen. Bland många anses Alan Archibald Campbell-Swinton (1863-1930) var fadern till den moderna televisionen. Han försåg den teoretiska grunden för elektronisk TV i början på 1900-talet, vilket var två decennier innan tekniken fanns att genomföra det. Han började med sina experiment 1903 för elektronisk sändning och mottagning av bilder. I ett brev 1908 till den brittiska vetenskapliga tidskriften Nature beskrev han den teoretiska grunden för en helt elektronisk metod för att producera television. En annan berömd person från familjen Swinton var generalmajor Sir Ernest Dunlop Swinton (1868-1951) som under första världskriget var med och utvecklade stridsvagnen. Engelska skådespelerskan Tilda Swinton (f. 1960) är en annan känd person från familjen Swinton.


145. Trotter
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

146. Urquhart
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

147. Wallace
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

148. Wedderburn
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

149. Wemyss
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:

​150. Wood
ursprung:
septs:
allierade klaner:
rivaliserande klaner:
​

2. Klaner utan klanhövdingar 151-351

151. Abercromby
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
152. Abernethy
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
153. Adair
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
154. Adam
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
155. Aikenhead
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
156. Ainslie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
157. Aiton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
158. Allardice
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
159. Anderson
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
160. Armstrong

Ursprung:
​Septs:
Allierade klaner: 
Rivaliserande klaner: 
​
Armstrong är en gränsklan vid den skotsk-engelska gränsen. Tillsammans med klanen Elliot var de några av de största gränsklanerna. Se klanen Elliot.

161. Arnott
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
162. Auchinleck
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
163. Baillie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
164. Baird
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
165. Balfour
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
166. Bannatyne
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
167. Baxter
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
168. Bell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
169. Belshes
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
170. Bethune
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
171. Beveridge
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
172. Binning
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
173. Bissett
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
174. Blackadder
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
175. Blackstock
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
176. Blair
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
177. Blane
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
178. Blyth
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
179. Boswell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
180. Brisbane
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
181. Buchanan
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
182. Butter
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
183. Byres
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
184. Cairns
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
185. Calder
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
186. Caldwell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
187. Callender
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
188. Campbell of Breadalbane
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
189. Campbell of Cawdor
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
190. Carruthers
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
191. Cheyne
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
192. Chalmers
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
193. Clelland
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
194. Clephane
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
195. Cockburn
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
196. Congilton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
197. Craig
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
198. Crawford
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
199. Crosbie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
200. Crozier
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

201. Dalmahoy
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
202. Dalrymple
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
203. Dalzell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
204. Dennistoun
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
205. Don
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
206. Douglas
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
207. Duncan
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
208. Dunlop
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
209. Edmonstone
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
210. Fairlie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
211. Falconer
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
212. Fenton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
213. Fleming
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
214. Fletcher
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
215. Forrester
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
216. Fotheringham
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
217. Fullarton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
218. Galbraith
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
219. Galloway
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
220. Gardyne
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
221. Gartshore
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
222. Gayre
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
223. Ged
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
224. Gibsone
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
225. Gladstains
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
226. Glas
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
227. Glen
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
228. Glendinning
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
229. Gray
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
230. Gregor
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
231. Gunn
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
232. Haliburton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
233. Halkerston
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
234. Halket
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
235. Hepburn
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
236. Heron
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
237. Herries
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
238. Hogg
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
239. Hopkirk
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
240. Horsburgh
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
241. Houston
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
242. Hutton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
243. Inglis
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
244. Innes
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
245. Kelly
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
246. Kinloch
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
247. Kinnaird
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
248. Kinnear
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
249. Kinninmont
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
250. Kirkcaldy
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

251. Kirkpatrick
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
252. Laing
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
253. Lammie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
254. Langlands
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
255. Learmonth
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
256. Little
ursprung: Bretagne.
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
Se klanen Elliot.

257. Logan
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
258. Logie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
​
259. Lundin, Fife

Hem också historiskt: Aberdeenshire, Angus, Perth and Kinross och Stirling (council area).
Ursprung: troligen Normandie.

Hela familjens Lundins charters för Lairds of Lundy, Lundie och Lundin för perioden 1200-1400 har tyvärr förlorats, vilket gör att man inte kan kontrollera släktskapet mellan dem som levde då och dagens klanmedlemmar, vilket i sin tur gör det är svårt att få fram en fullständig släktforskning för den perioden för familjen. Dock finns det referenser om olika Lairds från andra källor från perioden vilket gör att man kan få fram en del, men deras inbördes relationer går inte att bestämma med säkerhet. Från 1400 till 1755 är släktskapen mer fullständiga samt att det finns mer information om alla individerna.
 
Stavningen av namnet Lundin har varierat över tid, därav de felaktiga missuppfattningarna att Lundie, Lundin och Lundy är tre separata familjer. Namnet på familjen började som "de Lundin" 1164 och baroniet i Fife som de ägde samma år hette the Barony of Lundin. På 1400-talet hade familjen bytt namn till Lundy och baroniet hette the Barony of Lundy. 1600 hade familjen bytt namn igen fast då till Lundie och baroniet hette då the Barony of Lundie. 100 år senare år 1700 kallade vissa grenar av klanen och klanmedlemmar sig för återigen Lundin inklusive klanhövdingen för klanen som kallade sig för Lundin of Lundin. Betydligt fler klanmedlemmar behöll dock stavningarna Lundie eller Lundy än Lundin. Markerna ändrade namn under historiens gång till dessa varianter av namnet Lundin när ägarna bytte till nya eller gamla varianter av efternamnet Lundin. Grenar av familjen Lundin förvärvade baronierna Balgonie och Conland i Fife, Benholm i Kincardineshire i Aberdeenshire och Gorthie i Perth and Kinross genom giftemål. Det fanns också mindre grenar som t.ex. Lundin of Auchtermairne, Lundin of Drums, Lundin of Glasswell och Lundin of Strathairlie. 


Ursprung och fram till 1600-talet
 
På 1900-talet och på 2000-talets början var det en vanlig missuppfattning att människor i Skottland med efternamnen Lundin, Lundie och Lundy hade olika ursprung. Enligt boken ”History of the Clan Lundy, Lundie, Lundin. One of the most ancient families of the Kingdom of Scotland” från 2005 av Robert Alan Lundie Smith brukade missuppfattningarna ligga i att en del människor trodde att Lundin härstammade från en familj i Fife, Lundie härstammade från Lundie i Angus eller från en familj i Lundie nära Doune i Stirling (council area) och de med efternamnet Lundy hade samma härstamning som antingen Lundin i Fife, Lundie i Angus eller i Lundie i Stirling (council area). Men alla tre namnen Lundin, Lundie och Lundy inklusive klanen Lundin hade alla ett gemensamt ursprung och anfader i Phillip de Lundin (d. 1166-1171) som levde på 1100-talet. Fram till 1164 hette han Phillip de Londoniis och efter 1164 hette han Phillip de Lundin. Han är idag mest känd som Phillip de Lundin oavsett år. Han är också känd under namnet Phillip de Londoniis of Lundin.
 
Phillip de Londoniis var medlem i det skotska hovet och kammarherre till Malcolm IV (1141-1165), kung av Skottland 1153-1165. Kammarherre heter chamberlain på engelska. År 1164 beviljades kammarherren Phillip de Londoniis the Barony of Lundin, på svenska baroniet Lundin, i socknen Largo i Fife av kung Malcolm IV. Han bytte då namn till Phillip de Lundin och blev 1st Laird of Lundin i samband med när han erhöll baroniet. Det sägs också att Phillips bror Malcolm de Lundin fick the Barony of Lundie i Angus på 1160-talet av skotska kungen Malcolm IV. Phillip de Londoniis var son till Thomas de Loudon som också är känd som Thomas de Londoniis. Enligt en del uppgifter var pappan Thomas född ca 1081 i Skottland, medan enligt andra uppgifter var han född i England ca 1082 eller så sent som år 1100. De troliga var att han inte var född i Skottland utan kom till Skottland på 1100-talet från Wales, England eller Normandie. Bland forskarna tror man att han var son eller sonson till den normandiska riddaren William de Londres, Lord of Kidwelly som i sin tur var son till Simon de Londres. Stämmer det är klanen Lundins ursprung från en gammal adelsläkt från Normandie.
 
En del forskare spekulerar i att Phillip de Londoniis egentligen hette Philip de Valognes (d. 1215), också känd som Phillip de Valoniis, som även han var kammarherre i det skotska kungahuset och vars vapensköld liknade Phillip de Lundin efter den senare blev 1st Laird of Lundin. Philip de Valognes far hette Roger de Valognes vars far i sin tur var den normandiska adelsmannen Peter de Valognes som deltog på normandernas sida i slaget vid Hastings i England 1066. Det finns dock skäl till att tro att Phillip de Londoniis och Philip de Valognes inte var samma person. Philip de Valognes fick 1180 baronierna Panmure och Bervie av William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214. Hans son William de Valognes (d. 1219) som var kammarherre i det skotska kungahuset 1214-1219 ärvde dessa baronier efter att Philip de Valognes dog 1215.
 
1219 dog William de Valognes och baronierna Panmure och Bervie ärvdes av hans dotter Christina de Valognes som blev baronessa av Panmure och Benvie. 1224 gifte hon sig med Sir Peter Maule (d. 1254) som efter det blev baron av Panmure och Benvie och baronierna kom därmed i familjen Maule ägo. Från detta äktenskap härstammade sedan de senare framtida Earls of Panmure på 1600- och 1700-talen. Är historien om Philip de Valognes sann skulle inte det tillåta härkomsten och bildandet av familjen Lundin. Ifall Phillip de Lundin var Philip de Valognes hade flera av hans senare ättlingar istället hetat exempelvis Maule i efternamn och inte Lundie, Lundin eller Lundy eftersom Christina de Valognes gifte sig med Sir Peter Maule. Enligt dessa forskare kan det dock inte uteslutas att Phillip de Londoniis och Philip de Valognes var samma person även om det mesta talar för att de inte var det.
 
Visserligen tror historikerna att klanen Lundin ursprung förmodligen var från Normandie. Däremot sägs det att det skotska namnet Lundin istället var av gäliskt ursprung, vilket klanen Lundin också tror på. En del säger att namnet kom från de gäliska orden Leann dhe, Linn-De eller Lunndaidh som betyder guds/gudarnas äng eller sank plats. Andra menar att det kom från gäliskan Linn och Dun som betyder tjärn och fort. Lundin skulle då betyda fortet vid tjärn enligt dessa. Leann dhe förekom i Skottland t.ex. i samband med slaget vid Stracathro 16 april 1130 nära Brechin i Angus. Två dagar innan slaget 14 april kom de båda sidorna i kontakt med varandra i sliabh na Leann dhe. Platsen heter idag Lundie Hill och ligger i Angus.
 
Det fanns en anglosaxisk familj som hette Lundin som levde i Londonregionen. De kom ursprungligen från Berkshire väster om London. Namnet Lundin var namnet på bostadsplatsen som den Londonfamiljen kallade sig efter. Det fanns varianter av namnet som Londen, Londner, London, Londoner, Lunden, Lundin och Lunnen. Namnet Londoniis förekom redan på 1000-talet i åtminstone i England, Skottland och Wales. På 1000- och 1100-talen förekom namnen de Londres och Londres i Wales och i Normandie och på 1100-talet i England. De Londres och Londres var av normandiskt ursprung. Oavsett ursprung på namnet Lundin fick den skotska familjen och klanen Lundin sitt namn från dessa landområden i Fife som Phillip de Lundin erhöll 1164 av den skotska kungen. Han fick minst en son i Walter de Lundin, också känd som Walter, Lord of Lundy, som tog över baroniet efter att Phillip dog ca 1166-1171. The Barony of Lundin i Fife stannade hos familjen Lundin i 591 år från 1164 fram till 1755 enligt klanen Lundins uppgifter, men möjligen i 596-617 år fram till och med ca 1760-1781 enligt andra källor.
 
Phillip de Lundin son Walter de Lundin var gift med Christina de Benne som var arvtagerska till the Barony of Benholm i Kincardineshire i Aberdeenshire. När hennes pappa dog ärvde hon the Barony of Benholm som då kom i familjen Lundins ägo eftersom hon var gift med Walter. The Barony of Benholm stannade hos familjen Lundin fram till 1597. Walter de Lundin hade minst tre söner i Peter, Thomas och Archibald. Trots att Peter var äldst var det Thomas som fick ärva sin fars baronier. Thomas de Lundin fick en dotter som sedan ärvde honom. Denna dotter gifte sig med Robert de London, också känd som Robert of Dunkeld, som var son till William I (1143-1214), kung av Skottland 1165-1214. Troligen föddes Robert som Robert of Dunkeld men tog namnet Robert London i samband med giftermålet med Thomas de Lundins dotter. Giftermålet mellan Thomas de Lundin dotter och Robert London innebar att the Laird of Lundin från 1679 och efterföljande Lairds of Lundin fick bära the Royal Banner of the Royal Arms of Scotland på deras vapensköldar för att visa att de var av kunglig börd efter godkännande 1679 från Charles II (1630-1685), kung av Skottland 1649-1651 och kung av England, Skottland och Irland 1660-1685. The Royal Banner of the Royal Arms of Scotland är känd som the Royal Banner of Scotland, som the Lion Rampant of Scotland och historiskt som the Royal Standard of Scotland.
 
Det finns dock inga bevis för att Thomas de Lundins dotter gifte sig med Robert de London, trots att kung Charles II godkännande fler århundraden senare år 1679. De som ifrågasätter klanen Lundin kungliga släktskap, inklusive delar av klanen själva idag som är mest kunniga på klanens historia, menar att det är mer sannolikt att markerna som familjen Lundin hade samt att de som blev klanhövdingar gick från far till son från då Phillip de Lundin dog ca 1166-1171 fram till att John Lundie of Lundie (1590-1647) dog 1647. Kritikerna tror inte att markerna och klanhövdingarna och gick via Thomas de Lundins dotter och tillika Phillip de Lundins sonson dotter. En del kritiker tror heller inte att Thomas de Lundins dotter gifte sig med Robert de London, medan andra kritiker menar att det var fullt möjligt att Thomas de Lundins dotter gifte sig med Robert de London, men att då måste hennes far Thomas de Lundin haft en för oss idag okänd son som ärvde klanen Lundins marker och som blev klanen Lundins klanhövding samt som dagens klanmedlemmar härstammar ifrån. Stämmer detta är inte klanen Lundin ättlingar till William I.
 
En del kritiker som inte tror att Thomas de Lundins dotter gifte sig med Robert de London tror också att familjen Lundin på andra hälften av 1600-talet förfalskade sin stamtavla och släktskap med Robert de London för att kung Charles II skulle godkänna det 1679. På så vis kunde the Laird of Lundin och efterföljande Lairds of Lundin få bära The Royal Banner of the Royal Arms of Scotland på sina vapensköldar och därmed kunna lura andra människor att tro att de var av kunglig härkomst. Det är dock för närvarande omöjligt att ta reda på giltigheten ifall det förekom någon förfalskning eller inte. Det som dock talar för att Thomas de Lundins dotter gifte sig med Robert de London och att dagens klan härstammar från Robert de London är hans namn de London. London var som konstaterats ovan en anglosaxisk variant i England av det i England förekommande anglosaxiska namnet Lundin. Det talar för att Robert of Dunkeld gifte sig med Thomas de Lundins dotter och tog en variant av hennes namn Lundin i egenskap som baron över the Barony of Lundin.
 

1600-talet till 1800-talet
 
På mitten av 1600-talet var det meningen att John Lundie of Lundie (1590-1647) bror George Lundie i Satlgrien skulle ärva the Barony of Lundin efter sin bror Johns död, men efter en överenskommelse mellan George Lundie och hans brorsdotter Margarets framtida make Robert Maitland ärvde Margaret baroniet, vilket möjliggjorde att Robert Maitland blev ägare till the Barony of Lundin. Robert Maitland var andre son till John Maitland (d. 1645), 1st Earl of Lauderdale 1624-1645. Margaret Lundin och Robert Maitland gifte sig och tog efternamnet Lundin. Margarets pappa John Lundie of Lundie (1590-1647) dog sedan 1647 och ägandet av the Barony of Lundin gick till svärsonen Robert Maitland.
 
Linjen för ägandet av the Barony of Lundin på mitten av 1600-talet och andra halvan av 1600-talet:
0. John Lundie of Lundie (1590-1647)
1. Robert Maitland, make till John Lundie of Lundies dotter Margaret Lundin - svärson
2. John Lundie of Lundie, som var Margaret och Robert Maitland son - dotterson
 
Margaret och Robert fick en son som hette John Lundie of Lundie som ärvde eller skulle ärva the Barony of Lundin. Han dog och efterträddes då av sin syster Sophia Lundin som i sin tur gifte sig med John Drummond (1649-1714), 1st Earl of Melfort. Deras son James Lundin blev sedan baron för the Barony of Lundin. Efter James Lundin död ärvde hans bror Robert Lundin (d. 1716) the Barony of Lundin. Robert gifte sig med Anne som var dotter till Sir James Inglis of Cramond. De fick John Lundin (1704-1735) och James Lundin (1707-1781). James Lundin ärvde senare the Barony of Lundin. Han gifte sig med Lady Rachel Bruce som var dotter till Thomas Bruce, 7th Earl of Kincardine. James Lundin (1707-1781) och Lady Rachel Bruce fick sonen James Lundin (1744-1800). Pappan James Lundin (1707-1781) ärvde 1760 the Earldom of Perth och bytte namn till James Drummond, 7th Duke of Perth. Därmed bytte han till samma efternamn som hans farfar hade haft.
 
2. John Drummond (1649-1714), 1st Earl of Melfort - farfar
1. Robert Lundin (d. 1716) - far
0. James Lundin (1707-1781), från 1760 som James Drummond, 7th Duke of Perth
 
James Lundin (1707-1781) son James Lundin (1744-1800) bytte också efternamn till Drummond efter 1760 och kallade sig för James Drummond när han exempelvis anslöt sig till den brittiska armén 1771. De manliga ättlingarna till Sophia Lundin och John Drummond, 1st Earl of Melfort hade därmed blivit arvingar till Earldom of Perth. För att kunna betala de juridiska avgifterna för dessa nya kommande titlar samt kunna betala utgifterna för att kunna att bedriva nya egendomar behövde familjen Lundin pengar. James Lundin (1707-1781) sålde därför the Barony of Lundin 1755 enligt klanen Lundins egna uppgifter från 2005. Han sålde baroniet till Sir William Erskine of Torry. Enligt andra uppgifter sålde James Lundin the Barony of Lundin någon gång 1760-1781 först efter att han 1760 tog namnet James Drummond, 7th Duke of Perth. Oavsett vilket som är korrekt sålde han the Barony of Lundin efter att det varit i hans familjs ägo i 591 år eller 596-617 år från år 1164. När James Lundin (1707-1781) dog 1781 blev sonen James (tidigare Lundin) Drummond (1744-1800) 8th Duke of Perth, men han använde aldrig titeln 8th Duke of Perth utan kallades sig från 1797 fram till sin död 1800 för James Drummond, 1st Baron Perth. James Drummond, 1st Baron Perth fick barnen Clementina Sarah Drummond (1786 -1865), Jemima Rachel (1787-1788) och James Drummond (1791-1799).
 
På 1600- och 1700-talen minskade många förmögenheter hos klanmedlemmar från klanen Lundin. Allteftersom sålde grenar av klanen Lundin sina större jordegendomar. Någon gång 1855-1880 sålde grenen Lundin of Auchtermairnie sin lantegendomen och kort tid efter sålde grenen Compton-Lundie of Spittal sin. Därmed hade klanen Lundin sålt alla sina jordegendomar efter att i drygt 700 år ha ägt större jordarealer i Skottland. Därmed var de inte längre någon jordägande klan.
 ​

Statusen på klanen Lundin och eventuella kopplingar till Sverige
 
Familjen Lundin beskrevs som en av de äldsta i Sir Robert Douglas of Glenbervie (1694-1770), 6th Baronet verk "Baronage of Scotland, containing an Historical and Genealogical Account of the Gentry of that Kingdom" som publicerades 18 år efter hans död 1798. Verket titel förkortas ibland som The Baronage of Scotland. I verk av andra personer har familjen Lundin beskrivits som en av de mest inflytelserika och mäktigaste familjerna i Skottland. På 2000-talet tyckte en del människor att Lundin var en stor klan, men att klanen inte riktigt hade fått det erkännandet bland allmänheten. De förklarade det med att under 1800-talets nyvunna trend när tartans fick stor popularitet i Skottland hade klanen Lundin sålt stora delar av sina marker och sålde av de sista resterna av sina marker samtidigt som de hade förlorat sin sociala ställning, vilket förminskade dem historiskt hos allmänheten.
 
En del stora familjer i Skottland härstammar idag från familjen Lundin genom giftermål såsom Forbes, Lindsay, Melville of Raith och Graham of Claverhouse, vilket enligt förespråkarna för familjen Lundins storhet visar på familjen Lundin höga sociala ställning och historiska betydelse. Kritikerna avfärdar det med att ett stort antal klaner i Skottland härstammar från många stora familjer med giftermål över klanerna och att det därför snarare är en norm än ett tecken på en unik storhet. Kritikerna anser att relaterat till andra klaner och familjer kan man konstatera att bilden om klanen Lundin som en stor klan är en mycket överdriven bild. Exemplet med deras förlorade sociala ställning på 1800-talet som en orsak till deras sjunkande status förkastar kritikerna med att det finns mängder med klaner som var stora och hade höga positioner innan 1800-talet, men som förlorat sina sociala positioner sedan dess men ändå räknas som stora skotska klaner idag på grund av deras historiska fotavtryck i den skotska historien innan 1800-talet.
 
Å andra sidan menar kritikerna att det inte går att förneka att Lundins lairdar hade många höga inflytelserika positioner i det skotska samhället som Lord High Treasurer, Sheriff of Fife, keeper of the palace i Falkirk, governor of Stirling Castle samt inte minst Alan Durward (d. 1275), Justiciar of Scotia 1244-1251 och 1255-1257 som också var känd som Alan Hostarius och Alan de Lundin. Alan Durward var son till Thomas de Lundin. Thomas de Lundin pappa hette Máel Coluim of Lundie och hans mamma var dotter till Gille Críst (d. 1203), Earl of Mar 1183-1203. Alan Durward mamma var dotter till Máel Coluim, Earl of Atholl 1153/1159-1190s. Alan Durward var gift med Marjorie/Marjory som var en utomäktenskaplig dotter till Alexander II (1198-1249), kung av Skottland 1214-1249. Alan Durward räknades som en av de viktigaste politiska personerna i 1200-talets Skottland eftersom han bl.a. var med och styrde Skottland flera gånger då Alexander III (1241-1286), kung av Skottland 1249-1286 var ett barn och inte myndig. Människor från klanen Lundin deltog också i många skotska krig och strider. Exempelvis var Sir Richard de Lundy (c. 1297) en av ledarna tillsammans med Sir William Wallace (1270-1305) i början av skottarnas motstånd mot Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307.
 
Kritikerna påpekar dock att relaterat till alla andra yrkestitlar, historiska gärningar, status, påverkan på historien bra som dåligt, osv är detta inte tillräckligt för att kunna räknas som en stor klan historiskt över tid jämfört med många andra klaner som historiskt verkligen räknas som stora klaner från lokalt till nationellt och internationellt. De stora klanerna har haft betydligt större inflytande på historiens gång än Lundin enligt dessa kritiker trots exemplet med Alan Durward på 1200-talet.
 
Det finns inga kända kopplingar mellan skotska namnet Lundin och det vanliga svenska namnet Lundin. Lundin fanns redan i Skottland på 1100-talet medan svenska Lundin troligen fick sitt namn på 1700-talet i Sverige efter att man lade till -in på efternamnet Lund, på ordet lund eller tog bort -us och satte dit -n på efternamnet Lundius. Svenska betydelsen av lund är dessutom skogsdunge, vilket är en helt annan betydelse än den gäliska betydelsen som man tror skotska Lundin betyder. Dock fanns efterledet -lunda i Sverige redan på 400- och 500-talet, inte minst i Uppland. Men det finns inga kända kopplingar mellan svenska -lunda eller gäliska Lunndaidh. Efterled är det sista ledet i ett sammansatt ortnamn, exempelvis i svenskan -by, -berg, -köping, -stad, osv.


260. Lyle
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
261. MacAulay
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
262. Macbrayne
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
263. MacDonald of Dunnyveg (Clan Donald South) 
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
264. MacDuff
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
265. MacEwen
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
266. MacFarlane
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
267. Macfie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​

268. MacGillivray, söder om Inverness i Highland

Hem också historiskt: Argyll 
Ursprung: Irland-->sydvästra Skottland och Norge enligt legenden.
Septs: klanen har inga septs.
Allierad klan: Chattan (the Chattan Confederation)
Rivaliserande klan: Cameron

Klanen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation). Klanen MacGillivray är också ibland känd under de tre klannamnen Ghillebhraith, Mac Gillebhrath och Mhic Gillebrath. Enligt en legend härstammar klanen från GilleBride, också känd som Gillibride, Gillivray och Giolla Brighid. GilleBride var pappa till den kända krigsherren Somerled (d. 1164). Somerleds ursprung är omdiskuterat, men han tros ha varit ättling till norska vikingar och gaels från sydvästra Skottland. Dessa gaels kom till Skottland från Irland när kungariket Dál Riata fanns. Klanen MacGillivrays första kända förfäder bodde med andra ord på Irland och i Norge. Deras irländska förfäders närmaste ättlingar bodde i sydvästra Skottland ett par århundraden innan de gifte sig och blandades med norska vikingar.
 
Klanen MacGillivray tog sitt namn från deras, enligt legenden, anfader GilleBride (Gillivray) och uppstod som klan innan 1164. De bodde i Argyll i västra Skottland och ansågs som en viktig och betydelsefull klan i den regionen på 1100-talet. 1222 betvingades Argyll av Alexander II (1198-1249), kung av Skottland 1214-1249. Kungen tog kontroll över Argyll, vilket gjorde att klanen MacGillivray skingrades och spreds. En del av klanen stannade kvar på Isle of Mull i Argyll and Bute medan andra fanns kvar i Morvern. Morvern är en halvö som ligger i sydvästra Lochaber i Highland. Halvön ligger bredvid och nordöst om Isle of Mull. Både Isle of Mull och Movern var en del av Argyll tidigare. Många av MacGillivray klanmedlemmar i Argyll and Bute flyttade dock till Lochaber efter 1222.
 
Enligt en traditionell berättelse sökte MacGillivray klanhövding på 1300-talet skydd hos Mackintosh klanhövding som också var klanhövding för klanen Chattan. Mackintosh klanhövding lovade att skydda klanen MacGillivray militärt mot andra klaner i utbyte mot att klanen MacGillivray stödde klanen Mackintosh konflikter med andra klaner, etc. Därefter gick klanen MacGillivray med i Chattan på 1300-talet. Enligt en annan berättelse sökte klanen MacGillivray skydd hos Mackintosh 1268 och gick sedan med Chattan på 1300-talet. Oavsett version var MacGillivray den första klanen som gick med Chattan som inte hade några blods- eller familjeband till Chattan, vare sig från far till son, far till dotter, mor till son, mor till dotter, maka till make eller andra konstellationer som t.ex. släktskap genom kusiner.
 
MacGillivray skydd hos Mackintosh ledde troligen till att klanen MacGillivray slog ned sina bopålar söder om Inverness på 1300-talet i ungefär trakterna där klanen Mackintosh också huserade från den tiden. I mitten på östra sidan av Loch Ness i Highland ligger Inverfarigaig. 8 km öster om Inverfarigaig fågelvägen eller 13 km bilvägen ligger egendomen Dunmaglass som klanen MacGillivray ägde från 1500-talet eller tidigare, men som inte ägs av klanen längre. 1549 är det äldsta årtalet som klanen stod som ägare av Dunmaglass. På Dunmaglass bodde klanen klanhövdingar från den här perioden och framåt. Klanen ägde också under årens lopp även egendomen Dalcrombie som ligger 13 km nordöst om Inverfarigaig bilvägen och 14 km norr om Dunmaglass bilvägen. Fågelvägen mellan Dalcrombie och Dunmaglass är det ungefär 8 km.
 
I början av 1600-talet hade klanen för dem två stora grenar i MacGillivray of Dunmaglass och MacGillivray of Dalcrombie. På 1600-talet förföljde kalvinistiska och presbyterianska grannar klanen MacGillivray eftersom klanen MacGillivray stödde episkopalismen, dvs. uppfattningen att kyrkans högsta ledning låg hos biskoparna. Biskopen hade och har en ledande funktion och roll i en episkopal kyrka. Den anglikanska kyrkan med bl.a. den engelska kyrkan räknas ofta som en Episcopal Church. I presbyterianismen däremot förkastade och förkastar man episkopalismen. I presbyteriansk teologi underströk och understryker man guds suveränitet. Bakgrunden till de presbyterianska kyrkorna var kalvinismen, som dock inte längre betonas inom några grenar inom presbyterianska kyrkor. Kalvinismen utgör en teologisk grund för den reformerta kyrkan. Inom kalvinismen betonades och betonas guds härskande över allt i världen och guds suveränitet. Skottland blev presbyterianernas främsta fäste på 1500-talet.
 
Tillsammans med många andra klaner i Chattan var klanen MacGillivray också anhängare till jacobiterna i jacobitupproren. De deltog både i Jacobitupproret 1715 och i Jacobitupproret 1745. Det senare pågick 1745-1746 och avslutades med slaget vid Culloden 1746 där många klanmedlemmar från MacGillivray och flera av deras följare dödades. Efter 1746 emigrerade många av MacGillivray överlevande klanmedlemmar till Amerika där många av dem blev framgångsrika, inte minst som handelsmän.
 
13th laird och kaptenen John William MacGillivray (d. 1914), chief of Clan MacGillivray var den sista klanhövdingen för klanen MacGillivray som bodde på Dunmaglass. Han tvingades sälja egendomen 1890 och dog utan arvinge 1914. Ny klanhövding för MacGillivray blev då hans kusin John Farquhar MacGillivray (d. 1942), chief of Clan MacGillivray som levde i Toronto i Canada. Han var klanhövding för klanen fram till sin död 1942. Han dog också utan arvingar. John var klanen MacGillivray senaste klanhövding. Tre gånger mellan 1953 och 1989 ansökte överste George B. Macgillivray från Canada hos Lord Lyon King of Arms att få bli klanhövding för klanen MacGillivray, men han fick nobben alla tre gångerna. Klanen har fortfarande ingen klanhövding. Klanen MacGillivray har heller inga septs. Efter deras för dem storhetsperiod på 1100-talet har deras makt varit liten efter 1222. De har inte haft några kända klanmedlemmar. Vid en första anblick kan klanen tyckas som en liten och obetydlig klan. Som ättlingar, enligt legenden, till GilleBride samt medlemskapet i Chattan under århundradena och därtill att de har varit trogna klanen Mackintosh har dock höjt deras status som klan gentemot andra jämförbara små klaner.  

​
269. MacInnes
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
270. MacIver
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

Grenen MacIver of Lergachonzie blev en del av klanen Campbell en tid efter mitten av 1500-talet.


271. Mackie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

272. MacLellan
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

273. Macquarrie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

274. Macqueen, ön Skye i Highland, Lewis i Yttre Hebriderna samt Argyll och Moray

Ursprung:
​Septs: MacCunn, MacSwan, MacSween, MacSwen, MacSwyde och Swan
Allierade klaner: Chattan (Chattan Confederation) och Macdonald of Clanranald.
​
Klanen Macqueen är en del av klanen Chattan (the Chattan Confederation).


275. Macrae
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

276. Masterton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

277. Maule
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

278. Maxton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

279. Maxwell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

280. McCorquodale
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

281. McCulloch
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

282. McKerrell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

283. Meldrum
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

284. Melville
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

285. Mercer
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

286. Middleton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

287. Moncur
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

288. Monteith
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

289. Monypenny
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

290. Mouat
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

291. Moubray
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

292. Mow
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
293. Muir
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
294. Nairn
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
295. Nevoy
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
296. Newlands
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
297. Newton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
298. Norvel
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
299. Ochterlony
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
300. Orrock
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 

301. Paisley
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
302. Paterson
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
303. Pennycook
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
304. Pentland
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
305. Peter
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
306. Pitblado
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
307. Pitcairn
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
308. Pollock
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
309. Polwarth
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
310. Porterfield
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
311. Preston
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
312. Pringle
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
313. Purves
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
314. Rait
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
315. Ralston
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
316. Renton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
317. Roberton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
318. Rossie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
319. Russell
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
320. Rutherford
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
321. Schaw
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
322. Seton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
323. Skirving
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
324. Somerville
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
325. Spalding
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
326. Spens
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
327. Spottiswood
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
328. Stewart
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
329. Stewart of Appin
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
330. Stirling
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
331. Strachan
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
332. Straiton
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
333. Sydserf
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
334. Symmers
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
335. Tailyour
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
336. Tait
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
337. Tennant
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
338. Troup
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
339. Turnbull
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
340. Tweedie
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
341. Udny
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
342. Vans
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
343. Walkinshaw
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
344. Wardlaw
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
345. Watson
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
346. Wauchope
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
347. Weir
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
348. Whitefoord
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
349. Whitelaw
ursprung:
​septs:
allierade klaner: 
rivaliserande klaner: 
​
350. Wishart
​Ursprung:
​Septs:
Allierade klaner: 
Rivaliserande klaner: 
​
351. Young
​Ursprung:
​Septs:
Allierade klaner: 
Rivaliserande klaner: ​

3. Andra klaner 352-357

352. Ay, Highland

Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw levde på 1400-talet. Han fick flera barn. Sonen John (Shaw) Mackintosh, 6th chief of Clan Shaw tog över efter fadern och blev klanhövding för klanen Shaw. En annan son, Adam Mackintosh, 1st chief of Clan Ay bildade klanen Ay. Han levde i Moy, Highland nära Inverness i Highland. Klanen Ay slog sig ned i Tordarroch nära floden River Nairn i Highland. Floden flyter i nordöstlig riktning genom Strathnairn. Adams son Robert Of Tordarroch (f. 1450), 2nd chief of Clan Ay tog över som klanhövding för klanen Ay efter att pappan dog. 1468 finns det bekräftat i dokument att klanen Ay fanns i Strathnairn. Robert Of Tordarroch fick de fem sönerna Ay/Aedh, Bean, Donald, John, Angus och dottern Mathilda som alla sex tog efternamnet Tordarroch efter platsen Tordarroch.

Enligt en historia bildade Roberts äldsta son Ay/Aedh Tordarroch klanen Ay och inte hans farfar Adam Mackintosh. Enligt en annan historia var det Roberts yngsta son Angus Tordarroch (f. 1500), 8th chief of Clan Shaw och 3rd chief of Clan Ay som bildade klanen Ay och som istället gick under namnet Angus McRobert of Tordarroch, 1st chief of Clan Ay. Oavsett sanningshalt om de historierna blev Robert Of Tordarroch yngsta son Angus Tordarroch (f. 1500), 8th chief of Clan Shaw och 3rd chief of Clan Ay med tiden klanhövding för båda klanerna Shaw och Ay. Angus Tordarroch var också känd som Angus MacRobert of Tordarroch och som redan nämnt också som Angus McRobert of Tordarroch, 1st chief of Clan Ay. Han blev klanhövding för Shaw efter att Shaws sjunde klanhövding dog. Angus Tordarroch var barnbarn barn till en av klanen Shaws tidigare klanhövdingar Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw.
 
3. Alexander "Ciar" (Shaw) Mackintosh, 5th chief of Clan Shaw - farfar far
2. Adam Mackintosh, 1st chief of Clan Ay - farfar
1. Robert Of Tordarroch (f. 1450), 2nd chief of Clan Ay - far
0. Angus Tordarroch (f. 1500), 8th chief of Clan Shaw och 3rd chief of Clan Ay
 
Den som blev klanhövding för klanen Shaw blev också klanhövding för klanen Ay från och med Angus Tordarroch, vilket fortfarande gäller än 500 år senare.


353. Cattanach, Inverness i Highland

Ursprung: Piktland samt från klanen Chattan. Chattan har fem möjliga ursprung, 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen

Klanen Cattanach förfäder sägs ha varit pikter som bodde i Piktland. På 1000-talet bodde klanens förfäder i Inverness i Highland. Klanen ska också ha haft förfäder bland den enskilda klanen Chattan innan den blev ett förbund på 1300-talet. Klanen Cattanach fick sitt namn från gäliska Cattanaich som betyder tillhör Chattan eller kattens klan. Det senare syftar på djuret som klanen Chattan är förknippad med. Namnet på klanen Cattanach var i början det gäliska efternamnet Catan. Efter anglisering av namnet ändrades det till Cattanach. Klanen Cattanach gick med i Chattan (the Chattan Confederation) någon gång från 1300-talet till 1609, men är inte längre medlemmar i Chattan. Många medlemmar från klanen flyttade senare till Irland efter 1600-talet, till Nordamerika efter andra halvan av 1700-talet och Australien efter 1800-talets första hälft, men framförallt flyttade de till Ontario i Canada på första halvan eller i mitten av 1800-talet. Till Ontario flyttade ofta hela familjer med make, maka och barn från grenar av Cattanach.


354. Macandrew, Caithness i norra Highland,

Hem också historiskt: Dumfries and Galloway
Ursprung: Caithness innan år 1100 och dessförinnan troligen pikter från 800-talet och bakåt, men eventuellt också norska vikingar från 800- eller 900-talen.

Klanen har sitt ursprung i Caithness i nordligaste Skottland i en region där många norska vikingar bosatte sig under vikingatiden. Klanen Macandrew tros dock ha piktiskt ursprung från 800-talet och bakåt, men det går inte att utesluta de också härstammade från norska vikingar från 800- eller 900-talen. Namnet Andrew var dock ett vanligt både för- och efternamn även hos människor som inte kom från denna klan. Klanen Macandrew hette från början Clan Siol Andrea efter att de sannolikt tog namnet för att hylla det skotska helgonet Andrew. Andrea är det latinska namnet för Andrew. Det gäliska namnet för Andrew är Aindrea och Anndra.

Ungefär år 1100 lämnade klanen Caithness och flyttade söderut. En gren stannade kvar i högländerna vid troligen trakterna norr om Loch Ness medan huvudklanen flyttade till Dumfriesshire i Dumfries and Galloway i södra Skottland. Grenen som stannade kvar i högländerna hade nära band till klanen Ross och det går inte utesluta att det förekom giftermål mellan klanernas medlemmar. Klanen Macandrew gick med Chattan (the Chattan Confederation) på 1300-talet till 1609. De är inte längre medlemmar i Chattan. Efter 1296 flyttade delar av klanen Macandrew till Northumberland i nordöstra England. Senare flyttade också en gren till Irland. Medlemmar från Macandrews var med och koloniserade Amerika på 1600-talet. En gren av Macandrew från Storbritannien flyttade till Nya Zeeland på 1800-talet.


355. Macfadzean, Argyll and Bute

Ursprung: Kintyre i Argyll and Bute

Klanen Macfadzean gäliska namn är Mac Phadein och Mac Phaidin som betyder Paidean's son. Klanen bodde från början i Kintyre i Argyll and Bute. Enligt en del historiker bodde de där redan innan normandernas invasion av England 1066. Sedan flyttade en gren eller hela klanen till Lochbuie på ön Mull i Argyll and Bute. I Lochbuie ägde de marker fram till innan andra halvan av 1300-talet. Senare flyttade några medlemmar från klanen till Irland.


356. MacPhail, Highland och Argyll

Ursprung: enligt en legend från pikter samt från klanen Chattan. Chattan har fem möjliga ursprung, 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen
Septs: Fail, Fall, Fell, MacFail, MacFall, MacFaul, MacFauld, MacFeel, MacFell, MacFoill MacFule, MackFall, MacPail, MacPaill, Macpaul, Macpawle, Macphail, Macphaile, Macphale, MacPhall, Macphaul, Macphayll, MacPheal, Macpheall, Macpheel, MacVail, MacVale, McFail, McFaill, McFall, McFaul, McPaul, McPhail, McPhaill, McPhaul, McPhell, Niphail, Paul, Phail, Polson, Vicphail
Allierad klan: Chattan (Chattan Confederation)

Klanen MacPhail är en del av Chattan (the Chattan Confederation). Klanen MacPhail är också känd som Macphail med ett litet P i mitten av namnet och som bara Phail. Klanens gäliska namn är Mac Phàil. Det sägs att klanen namngavs efter en person som hette Paul. Enligt en legend var klanens förfäder pikter som levde i Piktland på 800-talet, vilket i sådant fall innebär att klanen räknas som urskotsk. Klanen ska också ha haft förfäder från den enskilda klanen Chattan innan den blev ett förbund på 1300-talet. Chattan har fem möjliga ursprung: 1) chatter i Belgien, Luxemburg eller Frankrike med ursprung från Tyskland, 2) Sutherland i Skottland, 3) en anställd som jobbade för en irländsk munk i västra Skottland på 500-talet, 4) en person som levde i Argyll and Bute på 800-talet eller 5) en person som levde i Skottland på 1000- och 1100-talen
 
En av de tidigaste förekomsterna i officiella register med namnet eller varianter av namnet Phail inträffade 1414 då en Gillemore M'Phale nämndes. I slutet av 1400-talet gifte sig Gillies MacPhall med Margaret Mackintosh. De eller deras son bodde i början av 1500-talet i Inverarnie i Farr, Strathnairn i Highland och 12 km söder om Inverness. Inverarnie ligger öster om norra delen av Loch Ness i samma del av Skottland där klanen Mackintosh huserat sedan 1300-talet. Inverarnie hette Inverernie fram till andra hälften av 1900-talet då namnet ändrades.
 
Sedan åtminstone början av 1500-talet var klanen MacPhail förknippad med marker i Inverarnie. Klanen MacPhails klanhövdingar kom också från grenen Phail of Inverarnie. På 1600-talet gick klanen MacPhail med i Chattan. Med tiden förlorade klanen MacPhail markerna i Inverarnie, vilket innebar att samstämmigheten inom klanen förstördes. Flertalet klanmedlemmar flyttade då i sydvästlig riktning och slog till slut sig rot i Argyll i västra Skottland. Familjemedlemmar från klanen gifte sig med andra familjer och kom längre och längre ifrån klanen MacPhail. De kände inte längre någon tillhörighet till klanen MacPhail eller att hålla klanen intakt. Medlemmar från klanen flyttade till USA i mitten på 1800-talet, vilket följdes av ytterligare en våg av flytt av MacPhails från Skottland från 1890-talet till slutet av 1910-talet. MacPhails klanhövding flyttade från Storbritannien till Australien på 1800-talet. 1904 dog Paul Macphail, chief of Clan MacPhail i Australien. Han hade inga arvingar som kunde ta över efter honom som klanhövding. Klanen MacPhail har inte haft några klanhövdingar sedan dess.

​
357. Ritchies, Perth and Kinross

Ursprung: från den högländska klanen Mackintosh som enligt legenden härstammade från Irland-->Dál Riata-->Highland. Enligt experter däremot har klanen Mackintosh och därmed också klanerna Farquharson, MacThomas, Ritchies och Shaw sina ursprung i Skottland tillbaka till 1100-talet, men dessförinnan är det okänt.

Klanen stavar sitt namn med ett S på slutet. Varianter som Ritchie, MacRichie och MacRitchie utan S förekommer också. Enligt den traditionella berättelsen uppstod klanen Ritchies som en gren med ursprung från klanen Mackintosh. ​Mackintosh härstammade enligt legenden från Irland-->Dál Riata-->Highland. Enligt historiker bodde klanen Ritchies från början i Perth and Kinross. Klanen Ritchies ursprung var därför Irland-->Dál Riata-->Highland-->Perth and Kinross, enligt legenden om Mackintosh ursprung. Enligt experter däremot hade klanen Mackintosh sitt ursprung i Skottland tillbaka till 1100-talet, men dessförinnan var det okänt. Det gällde då också för klanen Ritchies som var ättlingar till äldre Mackintoshes enligt dessa experter. ​Klanen Ritchies med i Chattan (the Chattan Confederation) någon gång från 1300-talet till 1609, men är inte medlemmar längre.

4. Klaner med eller utan klanhövdingar som dött ut 358

358. Ewen of Otter, Cowal i Argyll and Bute

Allierade klaner: Lamont, Maclachlan och MacSween.
Rivaliserande klan: Campbell.
Dog ut: 1493.