10 000 f.Kr.
- mellanstenåldern (mesolitikum) 10 000-4 000 f.Kr.
- mellanstenåldern (mesolitikum) 10 000-4 000 f.Kr.
|
Innehåll
1. Introduktion 2. Slutet av äldre stenåldern 23 000-10 000 f.Kr. 3. Mellanstenåldern (Mesolitikum) 10 000-4000 f.Kr. - 3.1 Cramond, Yttre Hebriderna och Skottlands äldsta hus 8 500-8 240 f.Kr. - 3.2 Världens äldsta kalender 8 000 f.Kr. - 3.3 Bara 400-800 människor - 3.4 Hasselnötter på Rùm och Colonsay 7 700-6 700 f.Kr. - 3.5 Västra Highland, Skye, Orkneyöarna och Islay 7 500-6 500 f.Kr. - 3.6 Storbritannien blev en ö vid 6 500 f.Kr. - 3.7 Den stora tsunamin 6 225-6 170 f.Kr. - 3.8 Perth, Aberdeen, Mull, Jura, Oronsay, Shetlandsöarna och Dundee 6 000-4 000 f.Kr. - 3.9 Flotten 4. Permanenta boenden 5. Övergångsfasen Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. Översta bilden Lake of Menteith i Stirling. © Copyright översta bilden: Stuart Richards. CC. ----------------------------- 1. Introduktion Äldre stenåldern varade 3,3 miljoner f.Kr. fram till i Skottlands fall till 10 000 f.Kr. I Skottland pågick den efterföljande mellanstenåldern under åren 10 000-4 000 f.Kr. Den följdes av yngre stenåldern 4 000-2 500 f.Kr. Andra namn för de här tre perioderna är paleolitikum, mesolitikum respektive neolitikum. Texten nedan börjar med en kortfattad bakgrund av slutet av äldre stenåldern 23 000-10 000 f.Kr. Sedan tar texten huvudämnet om den skotska mellanstenåldern 10 000-4 000 f.Kr. Mellanstenåldern var perioden innan jordbruket spred sig till Skottland. I texten nedan nämns ordet band några gånger. Band är det antropologiska ordet för självförsörjande grupper av jägare-samlare på i regel 30-50 människor som var släkt eller besvågrade med varandra, men som inte levde i stammar. Ibland kunde ett band utgöras av 20 personer som lägst, men som mest 100 personer. Klicka på länken nedan för mer om äldre stenåldern, tidsperioder, band och annat om Skottland innan 10 000 f.Kr.: - 3 miljoner år sen. 2. Slutet av äldre stenåldern 23 000-10 000 f.Kr. 23 000-13 000 f.Kr. var hela Storbritannien helt obeboelig för människor. Det var istider och kallt. Skottland var täckt av is. I slutet av perioden började isen att dra sig tillbaka och det blev möjligt klimatmässigt för människor att flytta till Storbritannien 13 000 f.Kr. Först i södra Storbritannien och sedan efter isen drog sig tillbaka även i norr i Skottland. Efter isen bredde ett tundralandskap ut sig i Skottland. Första människorna efter senaste istiden anlände till South Lanarkshire i södra Skottland 12 000 f.Kr. År 2005 hittades fynd av flintartefakter från 12 000 f.Kr. på Howburn Farm nära Elsrickle i South Lanarkshire. De är de äldsta bevisen för mänsklig närvaro i Skottland. Under den efterföljande perioden 12 000-10 900 f.Kr. bestod norra Skottland fortfarande av tundra medan i södra Skottland blev björkar och buskar vanligare. Vid den tiden fanns det hästar, renar, mammutar och noshörningar i hela Skottland. 10 900-9 700 f.Kr. började skogen bre ut sig, vilket fick till följd att djurpopulationerna minskade. Stora landbaserade djur som hästar och renar trivdes inte i skogarna. Samtidigt gick Storbritannien in den svalare perioden Yngre dryas som varade under samma period 10 900-9 700 f.Kr. Årstemperaturen var +5 C i Skottland under Yngre dryas. Yngre dryas ingick och var sista fasen av istidsperioden Sen Devensian. Trots kallare klimat bodde människor kvar i Skottland och England under Yngre dryas. I Skottlands fall åtminstone i delar av Skottland. Fynd av mänsklig aktivitet har hittats på Islay i Argyll and Bute i Inre Hebriderna 10 800 f.Kr. och 10 000 f.Kr., men också i engelska Creswell Crags på gränsen mellan Derbyshire och Nottinghamshire från 10 800 f.Kr. 3. Mellanstenåldern (Mesolitikum) 10 000-4 000 f.Kr. 10 000 f.Kr. gick Skottland in i mellanstenåldern, mesolitikum, som varade fram till 4 000 f.Kr. Jägarstenåldern är ett annat ord för samma period. Ett skogslandskap bredde ut sig alltmer från norr till söder. Det började redan i södra Skottland 12 000-10 900 f.Kr. med björkar och buskar. Under mellanstenåldern var människorna i Skottland nomader och halvnomader. De var också jägare-samlare. De levde i grupper av band. Hierarkierna inom banden var få och platta. Alla kunde delta i jakterna. Utmärkande för mellanstenåldern var att levnadsförhållandena förändrades för människorna när landskapet förändrades. Jakten på stora djur som renar och hästar upphörde eftersom de inte fann sig väl tillrätta lika bra i skogarna. Istället började människorna jaga mindre djur som trivdes i skogarna. Grisar, vildsvin, rådjur, kronhjort, men även älgar och uroxar blev en vanligare föda för människorna i Skottland 10 000 f.Kr. och efterföljande tusentals åren. Människor jagade hjortar i Skottland även vid 12 000 f.Kr., men från omkring 10 000 f.Kr. började människor i Skottland äta mer kött från hjortar än vad de gjorde 12 000 f.Kr. |
|
Nästan parallellt med starten av den skotska mellanstenåldern gick Skottland in Flandrian Stage som började 9 700 f.Kr. och som pågår än idag. Flandrian Stage startade 300 år efter den skotska mellanstenåldern började. Utmärkande för starten av Flandrian Stage var att temperaturerna blev varmare eftersom Skottland och resten av Nordeuropa befann sig och fortfarande än idag befinner sig mellan två istider.
När Skottland gick in i Flandrian stage 9 700 f.Kr. var hela Skottland täckt av skog. Fisket ökade när våtmarkerna blev fler i södra Skottland och vattnen blev fiskrikare av de ökade temperaturerna. Till en början fångade människorna i Skottland fisken med harpuner. De nya förutsättningarna med ökade temperaturer gjorde att nya fiskredskap uppfanns efter hand. Perioden 6 000-2 000 f.Kr. anses som det stora genombrottet för fiske med fiskkrokar och fisknät världen över. Fiskkrokar användes emellertid första gången 20 770-20 380 f.Kr. i Japan. Världens äldsta hittade fisknät är från 8 300 f.Kr. i Ryssland nära sydöstra Finland. Som nomader och halvnomader och jägare-samlare levde människorna i den skotska mellanstenåldern i temporära bosättningar. Boendena bestod av tillfälliga hyddor eller tält av skinn. De som var nomader rörde sig ständigt över stora arealer för att jaga djur över hela Skottland som grisar, rådjur, uroxar, etc. Med på resorna tog de med sig tälten av skinn, ifall de sov i tält. De som sov i hyddor fick göra nya hyddor på varje ny plats som stannade till och övernattade vid. Det var med andra ord ett ständigt byggande av tillfälliga bosättningar för de människor som var nomader i Skottland under mellanstenåldern. På västkusten kunde de också söka skydd i bergsskydd. De som var som halvnomader rörde sig också över stora ytor, men de kunde stanna lite längre på en del platser och skapa t.ex. tillfälliga sommarläger. Sedan lämnade de sommarlägret och drog vidare till andra platser i Skottland där de fick bygga upp nya bosättningar av hyddor eller tält av skinn såvida de inte sökte skydd i bergsskydd på västkusten. Människor fortsatte att vara nomader eller halvnomader i Skottland fram till omkring 4 000 f.Kr. då jordbruket gjorde dem bofasta. 
Första människorna i Skottland efter senaste istiden. Siffrorna står för f.Kr. och är kronologiska. De visar var det finns bevis för att mänsklig aktivitet inträffade första gången. Gång nr 2, etc på samma ställe är inte med.
3.1 Cramond, Yttre Hebriderna och Skottlands äldsta hus 8 500-8 240 f.Kr. Fynd i byn och förorten Cramond i nordvästra Edinburgh visar på att platsen beboddes tillfälligt 8 500 f.Kr. av moderna människor. Mer än 3 000 artefakter från den tiden har hittats på platsen, inklusive mer än 300 stenverktyg och fragment. Som i fallet i South Lanarkshire 12 000 f.Kr. var de också jägare-samlare. 8 500-8 250 f.Kr. befolkades Yttre Hebriderna för första gången av moderna människor efter senaste istiden. Sydöstra South Harris och östra North Uist landområden på Yttre Hebriderna gick ända till Skye. Människor gick landvägen från skotska fastlandet till Skye och sedan vidare till Yttre Hebriderna. Detta var fortfarande möjligt vid 7 000 f.Kr. I South Queensferry väster om Edinburgh hittades år 2012 konturerna och resterna av Skottlands och Storbritanniens äldsta hus. Huset uppfördes 8 240 f.Kr. under mellanstenåldern. Det var ovalt och 7 meter på längden. Med nästan allra största säkerhet spreds konsten att göra hus till England innan Skottland eftersom England låg närmare kontinenten än Skottland. Dock har man inte hittat några hus eller konturer av hus i England som är äldre än det i South Queensferry. De har förstörts under årens lopp och därför aldrig upptäckts i nutid. Konturerna av dem kan också finnas kvar men ännu inte hittats i jorden. Trots husets existens i South Queensferry var människor inte bofasta i Skottland 8 240 f.Kr. Huset i South Queensferry beboddes på vintermånaderna av jägare-samlare. På sommarhalvåret sökte de sig förmodligen ut till väst- eller östkusterna för fånga bl.a. fisk eller skaldjur vid kusterna samt de landbaserade djur som också fanns vid kusterna. Andra fynd från omkring 8 000 f.Kr. visar på att människorna som bodde i Skottland under mellanstenåldern var mycket rörliga och ofta säsongsbaserade. Utöver mat från stora landbaserade djur kunde också äta fiskar och skaldjur. På Skottlands östkust fanns det sjöar och floder som de kunde fiska i och på västkusten fanns det förutom fisk också gott med skaldjur samt bergsskydd. Sistnämnda var bra för mot väder och vind. 3.2 Världens äldsta kalender 8 000 f.Kr. I Warren Field nära Crathes Castles i Aberdeenshire upptäcktes 2004 världens kanske äldsta kalender från 8 000 f.Kr. Det finns möjligen en månkalender på en grottmålning i Lascuax i sydvästra Frankrike från 15 000 f.Kr. Även en pinne med en möjlig kalender från 25 000 f.Kr. kan också vara världens äldsta kalender, men båda två är omtvistade ifall de verkligen var kalendrar eller inte. Kalendern i Warren Field är i alla fall Storbritanniens äldsta kalender och Storbritannien äldsta månkalender. Den är också nästan 5 000 år äldre än de ungefär 5 000 år gamla förhistoriska kalendrar man hittat i Egypten och Irak. Kalendern i Warren Field bevisar mänsklig aktivitet i Aberdeenshire 8 000 f.Kr. Kalendern i Warren Field har 12 gropar som korrelerar med månens faser. Månfaser är de utseenden månen har sett från jorden, t.ex. nymåne, halvmåne, fullmåne, osv. Genom kalendern i Warren Field kunde människorna som rörde sig där få en uppfattning om tidens gång baserat på månen, årstiderna och solåret. Kalender i Warren Field användes som månkalender i 4 000 år under perioden 8 000-4 000 f.Kr. Den är unik i och med att den skapades av jägare-samlare och inte av bofasta bönder och andra människor som man annars brukar associera med uppförda förhistoriska byggnadsverk. 3.3 Bara 400-800 människor Ca 1200-2400 människor bodde i hela Storbritannien 8000 f.Kr., varav max 400-800 människor i Skottland. I och med att sydöstra England satt ihop med kontinenten ända fram till 6 500 f.Kr. underlättade det för invandring till Skottland under mellanstenålderns första 3 500 år under perioden 10 000-6 500 f.Kr. Det finns ingen som vet hur många band som bodde i Skottland 8 000 f.Kr. Uppdelat på 400-800 människor är det däremot troligt att det bodde minst 4 men max 40 band i hela Skottland 8 000 f.Kr. 800 människor / 20 människor/band = 40 band 800 människor / 30 människor/band = 26,67 band 800 männidkor / 40 människor/band = 20 band 800 människor / 50 människor/band = 16 band 800 människor / 100 människor/band = 8 band 400 människor / 20 människor/band = 20 band 400 människor / 30 människor/band = 13,33 band 400 männidkor / 40 människor/band = 10 band 400 människor / 50 människor/band = 8 band 400 människor / 100 människor/band = 4 band Vid 40 band bodde det i genomsnitt ett band per 1 948 km2 landyta i Skottland 8 000 f.Kr. I praktiken ett band per minst 2 000 km2 eftersom Skottlands landyta var större 8 000 f.Kr. vad den är idag. Vid bara 4 band bodde det ett band per 19 483 km2 landyta eller mer. I svenska mått motsvarar det förstnämnda med 40 band som ett band på en yta som var lika stor som 2/3-delar av dagens Blekinge. Det sistnämnda med 4 band motsvarar som ett band på en yta som var lite större än Ångermanland eller Värmland. Eftersom band hos homo sapiens sapiens, till skillnad från de tidigare neandertalarna, gärna levde nära varandra, betydde det att några band kunde leva relativt nära andra band i Skottland. Två, tre eller fyra band som levde relativt nära varandra på en del av Skottland. Sedan två, tre eller fyra band på en annan del av Skottland, osv till de troliga 4-40 banden för hela Skottland var uppfyllda. Bodde det 12 band i hela Skottland med 3 band nära varandra per område innebar det att endast 4 regioner i hela Skottland hade mänsklig aktivitet på en och samma gång 8 000 f.Kr. 12 band/3 band per område = 4 regioner. Det här gjorde att stora delar av Skottland var helt fritt från människor under en och samma tid 8 000 f.Kr. Eftersom människorna vid här tiden var nomader och halvnomader och rörde sig över stora ytor blev stora delar av Skottland till slut besökt av människor över längre tid, men aldrig samtidigt. 3.4 Hasselnötter på Rùm och Colonsay 7 700-6 700 f.Kr. Förutom vilda landdjur och fisk åt jägarna under mellanstenåldern också frukt, nötter, växter och rötter. Brända hasselnötskal som slängts av människor omkring 7 700-7 500 f.Kr. har hittats på ön Rùm i Inre Hebriderna. Landskapet dominerades av träd som al och hassel och små buskar av vide. Fynd av hål från tältliknande strukturer visar att människor också var på Rùm 6 500-5 500 f.Kr. Hasselnötter från mellanstenåldern har också kunna bekräftats på andra platser i Skottland. 1995 hittades hundratusentals brända hasselnötsskal från 6 700 f.Kr. på en plats på ön Colonsay i Inre Hebriderna. Även närliggande gropar där nötterna brändes har också hittats på Colonsay. De brända skalen och de angränsande groparna tyder på att nötterna brändes av människor och inte tillkom efter naturliga bränder i naturen. De många fynden av hasselnötskal på Colonsay och brist på stora landbaserade djur tyder på att de människorna som levde på ön till stora delar var vegetarianer. 3.5 Västra Highland, Skye, Orkneyöarna och Islay 7 500-6 500 f.Kr. Som redan nämnts befolkades Yttre Hebriderna 8 500-8 250 f.Kr. av människor. De gick landvägen från västra Highland fastland till Skye och fortsatte sedan till Yttre Hebriderna. Eftersom de var på Skye och i Highland innan Yttre Hebriderna måste mänsklig aktivitet därför förekommit ännu tidigare eller strax innan 8 500-8 250 f.Kr. på Skye och ännu tidigare i västra Highland. Skye är idag en ö och ligger i Inre Hebriderna, men tillhör Highland. Det har emellertid inte hittats några fynd som bekräftar att människor var på Skye eller på fastlandet i Highland innan 8 500-8 250 f.Kr. Fynd som hittats i Sand i Applecross i västra Highland från 7 500 f.Kr. respektive 5 500 f.Kr. bevisar mänsklig aktivitet där, men efter att Yttre Hebriderna befolkades första gången. Sand ligger på fastlandet, men nära ön Skye. Fynden i Sand från 7 500 f.Kr. visar på att människor där och då åt en kost som bestod av fisk, skaldjur och rådjur. De hade också halsband som de kunde färga lila genom att blanda ockra med krossade snäckskal. De äldsta fynden som bevisar mänsklig aktivitet på närliggande Skye är från 6 500 f.Kr. Första gången den moderna människan bebodde Orkneyöarna efter senaste istiden var 7 000 f.Kr. eller tidigare. Fynd av flinta som användes av människor har hittats på det som idag är ön Stronsay. År 2007 hittades fynd från 6 820-6 660 f.Kr. på ön Mainland på Orkneyöarna som också bevisar mänsklig aktivitet på Orkneyöarna under mellanstenåldern. De använde inte flottar för att ta sig till Stronsay, Mainland eller övriga Orkneyöarna eftersom ögruppen satt ihop med norra Skottlands fastland under hela mellanstenåldern. Fram till 6 500 f.Kr. kunde människor gå hela vägen från Frankrike till Orkneyöarna efter att ha passerat England och skotska fastlandet på vägen. 6 500 f.Kr. stängdes den resvägen landvägen då Storbritannien blev en ö. Efter 6 500 f.Kr. gick det fortsättningsvis att ta sig landvägen till Orkneyöarna från skotska fastlandet till någon gång efter 4 000 f.Kr. då även den resvägen på land stängdes av vattnet. Stenartefakter i flinta från 6 500 f.Kr. har hittats på ön Islay i Inre Hebriderna, vilket bekräftar mänsklig aktivitet där och då. 3.6 Storbritannien blev en ö 6 500 f.Kr. I takt med att temperaturerna blev varmare 10 000-5 000 f.Kr. ledde det till att glaciärerna smälte, vilket i sin tur innebar att havsnivåerna steg. Detta ledde till att Storbritannien 6 500 f.Kr. återigen blev avskilt från kontinenten av vatten. Det medförde att vandringsrutten från Frankrike ända bort till Orkneyöarna stängdes 6 500 f.Kr. när England blev avskilt från den europeiska kontinenten. Storbritannien var avskilt från kontinenten landvägen i ca 8494 år från 6 500 f.Kr. fram till 1994 e.Kr. då kanaltunneln mellan England och Frankrike öppnades. Under mellanstenåldern blev Irland också avskuret från Storbritannien. Storbritannien bytte med andra ord utseende 6500 f.Kr. från en halvö till en ö. Under den här tiden blev tallar och alar vanliga i Skottland, men även björkarna blev fler i södra Skottland. 3.7 Den stora tsunamin 6 225-6 170 f.Kr Omkring 6 225-6 170 f.Kr. inträffade Storeggaskredet i vattnen utanför Norges kust i höjd med Trondheim. Skredet var en undervattenslavin av lera. Den var 3 500 kubikkilometer stor och 290 km lång. Den gled 1 000 km i nordvästlig riktning ut mot mitten av Atlanten. Skredets yta på havets botten var lika stort som Island. Skredet skapade den hittills kraftigaste kända tsunamin i norra Europa. Tsunamin sköljde in över Norges och Storbritanniens kuster. Närmast skredet var vågorna 10-12 meter höga, men inne i norska fjordar växte de till att bli upp till 40-50 meter höga. I Skottland sköljde vågorna in över Shetlandsöarna i norr och på östra Skottlands fastland. På Shetlandsöarna var vågorna 15-20 meter höga medan i trakten vid Aberdeen var vågorna 3-6 meter höga. I Montrose Basin i Angus och i Firth of Forth mer söderöver har man hittat sediment som visar på att tsunamin gick in upp till 80 km inåt land och upp till 4 meter över den nuvarande normala tidvattennivån. Flera meter höga vågor sköljde in också över Doggerland i Nordsjön mellan England och Danmark. Innan vid t.ex. 10 000 f.Kr. var Doggerland ett stort landområde som satt ihop med sydöstra England, Belgien, Nederländerna och nordvästra Tyskland. Området befolkades också av jägare-samlare som landvägen kunde nå Doggerland från England eller kontinenten. I takt med att havsnivåerna steg efter senaste istiden blev Doggerland tillslut mindre. Vid 6 500 f.Kr. hade Doggerland övergått till att bli ett område bestående av flera öar. I nordväst och i norr långt öster om södra Skottland och 100 km öster om norra England fanns det en större ö där Doggers bankar ligger idag. Doggers bankar är nästan lika stort som Värmland. Sydvästra Doggerland öster om sydöstra England och södra Doggerland utanför Nederländerna var däremot under vatten 6 500 f.Kr. Vid tsunamin 6 225-6 170 f.Kr. undkom bara de mest höglänta delarna av då ögruppen Doggerland från vågorna. När tsunamin inträffade uppskattas det att Doggerland beboddes av ett par tusen stenåldersmänniskor. Det är okänt hur många som överlevde tsunamin på öarna som tillhörde Doggerland. De som däremot överlevde lämnade öarna med båtar eller flottar. Förmodligen tog de sig till norra England eftersom det låg närmast nordvästra delen av Doggers bankar. Sedan kan de antingen bott kvar i norra England, flyttat norrut till Skottland eller flyttat söderut till Wales eller södra England. En del kanske fortsatte sin resa söderut från England till Frankrike. Ingen vet. Tidigast 5 000 f.Kr. hade även Doggers bankar och de sista resterna av Doggerland försvunnit under vatten. Vattennivån i detta 17 600 km2 stora område är idag i genomsnitt 20 meter grundare än i omkringliggande vattenområden. 3.8 Perth, Aberdeen, Mull, Jura, Oronsay, Shetlandsöarna och Dundee 6 000-4 000 f.Kr. Fynd av mänsklig aktivitet från 6 000 f.Kr. eller äldre har hittats i och utanför Perth i Perth and Kinross. Längre norrut i staden Aberdeen är de äldsta bevisen för mänsklig aktivitet från 6 000 f.Kr. Då etablerade sig människor mellan mynningarna till floderna Don och Dee. Idag är det en sträcka på 3,8 km landvägen. Det var 170-225 år efter Storeggaskredet. Dagens Aberdeen är en del av Aberdeen City och ingår inte i Aberdeenshire. Mycket troligt att människorna som gjorde kalendern i närliggande Warren Field 8 000 f.Kr. i Aberdeenshire också var där Aberdeen City ligger idag, men bevis saknas. Relativt sannolikt också att de människor som befolkade Orkneyöarna 7 000 f.Kr. eller tidigare stannade till i trakten vid Aberdeen på väg till Orkneyöarna ifall de kom söderifrån och gick i nordlig riktning längs Skottlands östkust. Från Aberdeen till John o' Groats i nordöstra Caithness innan Orkneyöarna är det 355 km närmaste bilväg. Det är också drygt 654 km landvägen längs kusten utan att passera stora flodmynningar. Kom människorna till Orkneyöarna däremot mer inåt landet och väster om Aberdeen passerade de aldrig Aberdeen. De kan också ha kommit till Orkneyöarna från Sand i Applecross i västra Highland utan att ens vara i närheten av Aberdeen. Det är fullt möjligt att de som befann sig i Sand 7 500 f.Kr. sedan rörde sig i nordöstlig riktning till Orkneyöarna. Ön Mull befolkade av människor 6 000 f.Kr. Mull ligger i norra Argull and Bute i Inre Hebriderna. På 1960-talet e.Kr. hittades tre härdar från 6 000 f.Kr. på ön Jura i Argyll and Bute i Inre Hebriderna. Härd är en enkel öppen eldstad. Härdarna på Jura är de äldsta stenstrukturerna som gjorts av människor i Skottland som man hittills hittat. Fynd av mänsklig aktivitet har också hittats men från 5 300-4 300 f.Kr. på tidvatten ön Oronsay söder om ön Colonsay i Argyll and Bute i Inre Hebriderna. Äldsta bevisen för mänsklig aktivitet på Shetlandsöarna är från 4 320-4 030 f.Kr. Vid den tiden fanns det flottar i Skottland och det var därför möjligt att nå ögruppen från Orkneyöarna eller Caithness på skotska fastlandet. 4 320 f.Kr. kunde människor fortfarande gå till Orkneyöarna från fastlandet. Det är emellertid inte säkert att de första människorna på Shetlandsöarna kom söderöver från det som idag är ögruppen Orkneyöarna eller skotska fastlandet. Eventuellt kan människorna tagit sig till Shetlandsöarna från Norge. Det som talar mot teorin om Norge är distansen. Sträckan från västra Norge till Shetlandsöarna är nästan 4 gånger längre än från Orkneyöarna till Shetlandsöarna. Platsen där Dundee Ciy ligger på har varit befolkad av människor sedan strax innan 4 000 f.Kr., vilket bekräftar mänsklig närvaro där och då. 3.9 Flotten En viktig innovation för människan var konsten att kunna tillverka flottar och enklare båtar. Första gången människor tillverkade och använde båtar i Europa var för omkring 300 000 år sedan på Sardinien och på andra platser i Medelhavet. Den officiella bilden är att flottar användes i Skottland första gången i slutet av mellanstenåldern ungefär 5 000-4 000 f.Kr. De forskare som förespråkar detta hävdar att det var första gången människor kunde transportera sig över större vattenpartier i Skottland. En del arkeologer tror dock att skinnbåtar, men inte flottar, användes i Skottland redan 10 800 f.Kr. för att ta sig över floder, marskland och längs vikar i västra Skottland vid Islay. Bevis saknas dock för teorin om skinnbåtarna. En del forskare hävdar att Rùm blev en fristående ö 16 000-8 000 f.Kr. och har varit det sedan dess. De som förespråkar att Rùm blev en ö senast 8 000 f.Kr. hävdar att 8 000 f.Kr. låg närmaste fastland 10 km från Rùm. Enligt dessa forskare måste människor därför ha tagit sig till ön Rùm med skinnbåtar, kanoter, flottar eller någon form av båtar 7 700-7 500 f.Kr. och 6 500-5 500 f.Kr. eftersom det finns bevis för att människor var på Rùm på den tiden. Andra forskare avfärdar argumentet med skinnbåtar, etc till Rùm. De hävdar istället att människor kunde nå Rùm landvägen åtminstone 7 700-7 500 f.Kr. och 6 500 f.Kr. Dessa forskare stödjer uppfattningen att människor började använda flottar, etc först 5 000-4 000 f.Kr. I Skottland och England ökade befolkningarna under mellanstenåldern på grund av en kombination av a) ökade temperaturer som gav fler fiskar i vattnen, b) ökad invandring av människor till Storbritannien från kontinenten, c) all näringsrik och varierad föda som fanns överallt i Storbritannien. Med innovationen av flottar och båtar fanns mat tillgängligt för människor både på skotska fastlandet, på land på öar, i sjöarna såväl närmare land som längre ut på djupare vatten och i haven. Dessutom förbättrades fisket. Fiska från flotte eller enklare båt på vatten djupare än 1,6 meter gav betydligt fler och fiskar än att fiska på grunt vatten eller fiska från land. Människor som färdades på vattnet kunde också ta sig till andra platser utanför de traditionella landbaserade rutterna i Skottland. De människor som föredrog det kunde också ta sig snabbare från en plats till en annan längs kusterna utan att behöva gå runt avlånga sjöar och halvöar. När Skottland gick in i den yngre stenåldern 4 000 f.Kr. bodde det 100 000 människor i Storbritannien. 4. Permanenta boenden Det nomadiska sättet, ibland halvnomadiska sättet, att leva på i Eurasien under äldre stenåldern och mellanstenåldern fortgick ända till yngre stenåldern. Det senare också känt som neolitikum. Med yngre stenåldern började många människor att bosätta sig permanent på platser. Jordbruk och annan idkat näring på ställen fick många människor att börja bli bofasta permanent. På en del håll i världen som delar av Mellanöstern började yngre stenåldern 15 200-8 000 f.Kr. I Europa, delar av Mellanöstern, norra Afrika, sydöstra och östra Asien och i Amerika startade yngre stenåldern däremot 8 000-4 000 f.Kr. I England och Skottland dröjde det till 4 500 f.Kr. respektive 4 000 f.Kr, innan de gick in i yngre stenåldern. Först då övergav de den nomadiska livsstilen för permanent boende och jordbruk. Skottland är på det sättet unikt gentemot många andra europeiska länder, inte minst mot England och länder på kontinenten. I Skottland har bevisad mänsklig närvaro funnits i ungefär 14 000 år från 12 000 f.Kr. till idag. Under 43 % av dessa år har människan varit permanent bofast i Skottland, dvs. från 4 000 f.Kr. till idag. 6 000 år/ 14 000 år = 43 %. I England däremot har människor bott till och från i hundratusentals år inräknat i olika perioder från senast 798 000 f.Kr. fram till idag. I England har människan bara varit permanent bofast året runt på samma plats i några få procent under den perioden. Det ska emellertid nämnas att i Skottlands 43 % är det bevisad mänsklig närvaro. Med möjlig eller trolig mänsklig närvaro i Skottland närmar sig Skottland också Englands siffror procentuellt. 5. Övergångsfasen På matfronten innebar övergången från äldre stenåldern och mellanstenåldern till yngre stenåldern generellt förändrade matvanor över hela jorden med jordbruket. Jägare-samlare som gick över till jordbruket minskade hädanefter sina intag av kött. De började äta mer mat gjord från växter, även om köttet inte övergavs. Däremot minskade köttintaget generellt med jordbruket. Inom begreppet jordbruk, inte minst i den engelskspråkiga världen, ingår växtodling och uppfödning av djur (boskapsskötsel), etc i begreppet jordbruk. Kombinationen av växtodling, boskapsskötsel och skogsbruk kallas för lantbruk på svenska. Ett annat ord för boskapsskötsel är djurskötsel. Det fanns emellertid undantag på matfronten hos grupper i regioner som redan under äldre stenåldern åt en mer växtbaserad diet. För dem blev övergången mindre med jordbruket. Istället för att leta efter vilda växter började de och alla andra jägare-samlare som övergick till växtodling att odla växter på en plats med jordbruket. Därmed sparade de tid för att slippa leta efter växter, men på bekostnad av mer arbete och tid för att odla de fasta grödorna och allt arbete runtomkring. Med införandet av jordbruket började jägare-samlare äta mat som var gjord från färre växter. Som jägare-samlare letade de vad de kunde hitta i naturen. De åt därför mängder av en rad olika växtsorter utöver fisk- och köttintagen. Som jordbrukare åt de färre växter, men samma och mer av varje växtsort. Det finns dock bevis för att den moderna människan redan 28 000 f.Kr. kunde samla vilda spannmål för livsmedelsanvändning. Människor odlade dessutom bananer och stamknölar i sydöstra Asien 23 000 f.Kr. De två exemplen var emellertid mer undantag än regel för jordens befolkning 28 000-23 000 f.Kr. Sparandet av tid gällde även för jägarna. Med övergången till jordbruket kunde de byta sin tid för att sluta leta och jaga vilda djur till att ägna sin tid åt underhållet och skötseln av sina fasta boskap. Det hindrade emellertid inte jordbrukare att ändå ville jaga vilda djur. Huvudfödan fanns dock hos de egna betande boskapen utöver mat från växter som jordbruket gav. Moderna människor under äldre stenåldern, inte minst under dess slutfas och i Skottlands fall också under mellanstenåldern, drabbades mer sällan av hungersnöd och undernäring än människor som bedrev jordbruk under yngre stenåldern. Äldre stenåldern och mellanstenålderns jägare-samlare hade tillgång till ett bredare utbud av naturliga livsmedel än yngre stenålderns jordbrukare. Det gjorde att människorna under äldre stenåldern och mellanstenåldern kunde inta en mer näringsrik kost och minskad risk för svält än yngre stenålderns jordbrukare. De förstnämnda jägarna och samlarna var oftare garanterade regelbunden mat som de hittade i naturen än de senare jordbrukarna. Jägarna och samlarna behövde inte svälta lika ofta som de jordbrukare som fick missväxt. Risken var alltid stor för att jordbrukare fick missväxt och ökad risk svält eftersom de var ofta beroende av några få grödor eller boskapsdjur. Dock kunde det också förekomma svält hos jägare-samlare under äldre stenåldern, men risken var större hos jordbrukarna. Jordbruket hade å andra sidan den stora fördelen att fler munnar kunde mättas de år när det inte förekom missväxt. Mer mat innebar att befolkningarna kunde öka i antal. Överskott av jordbruksvaror medförde också att de kunde bytas mot andra varor. Handel med en del varor hade förekommit ända sedan äldre stenåldern, t.ex. med ockra för 120 000 år sedan. Handeln var dock på en relativt låg nivå och förekom inte lika frekvent på äldre stenåldern i jämförelse med under under yngre stenåldern. Med jordbruket och överskottet av jordbruksvaror kunde en aktiv handel på jordbruksvaror och andra varor komma igång fullt ut. En historiker liknade det vid som att öppna de stängda dammluckor på halv eller vid gavel beroende på region från region. Innan hade det sipprat ut vatten, dvs handel, ur dammluckornas springor, men det var lite eller minimalt. Överskottet och handeln ledde till att en del människor kunde försörja sig på andra sätt än som jordbrukare, t.ex. göra hantverk. Jordbruket möjliggjorde därför en specialisering av oändligt många yrken utanför jordbruket. Den här specialisering av yrken pågår än idag. Övergången till jordbruket på jorden, i Skottland 4 000 f.Kr., innebar dock att den moderna människan blev kortare, svagare och sjukligare. Det dröjde till industrialismen på 1700- och 1800-talen e.Kr. innan den moderna människan återfick sin riktiga längd. Hjärnorna krympte också med mindre köttintag från jordbruket. En normal neandertalare hade 1435 kubikcentimeter stor hjärna och en modern människas hjärna i Europa 28 000 f.Kr. var 1560 kubikcentimeter stor. Det var betydligt större än de 1340 kubikcentimeterna som var genomsnittet för människors hjärnor 2009 e.Kr. Å andra sidan är dagens moderna samhälle i västvärlden mer utvecklat i nästan alla dess former. Livslängden är också längre idag. Det finns även fler och bättre mediciner och infrastrukturer idag. Den individuella valfriheten på vad en människan kan eller får göra med sitt liv är överlägset större idag än under stenåldern. Idag finns det även tillgång till matvaror från alla världens hörn i västvärldens matbutiker. Dagens människor i västvärlden har också oändligt fler kunskaper om alla världens ting än vad människor hade på stenåldern. Möjligheter att odla intressen från litteratur, sport, kläder till vad som helst, osv är också möjligt idag. Listan kan göras oändligt lång. I den mänskliga utvecklingen var jordbruket ändå ett mycket stort steg med allt vad det innebar. Det var inte riktigt i samma klass som bipedalism, språk eller när mänskligheten satte sin första människor på månen 1969, men väl strax därunder tillsammans med elden, skriftkonsten, matematiken, industrialismen, elektriciteten, tvättmaskinen, osv. Månlandningen brukar anses som en av mänsklighetens största steg eftersom det var första gången människor tog sig till en annan himlakropp utanför jorden. Se Hans Roslings (1948-2017) föredrag om tvättmaskinens betydelse på https://www.youtube.com/watch?v=6sqnptxlCcw. Utan införandet av jordbruket tillsammans med spridningen av fisket hade majoriteten av jordens människor med största sannolikhet fortfarande varit jägare-samlare och nomader eller halvnomader idag. Några få hade varit bofasta. Betydligt färre människor hade levt i Europa och i övriga världen idag. Därför var övergången till jordbruket ett mycket stort steg i mänsklighetens historia. |