500-talet
|
Innehåll
1. Yr Hen Ogledd (den gamla norr) ca 450-700/750 (500-800) - NY - 1.1 Gamla norr - 1.2 Stavning 2. Kungariken på 500-talet - NY - 2.1 Hela Skottland - 2.2 Södra Skottland - 2.3 Norra England 3. Dál Riata 498-850 (500-843) - 3.1 Introduktion - 3.2 Dál Riata bildades år 498 - 3.3 Dunadd - 3.4 Dál Riata på 700- och 800-talen - 3.5 Missuppfattningar 4. Ingen irländsk invasion? 5. Kristendomen blomstrade i syd på 500-talet - NY 6. Första kristna piktiska klostret 550 - NY 7. Iona, den viktiga ön i väst 8. Columba (521-597) - 8.1 Liv - 8.2 Kritiker 9. Läs- och skrivkonsten på 500-talet - NY 10. Piktiska stenar 500-900 (400-900) - 10.1 Bakgrund till Piktland - 10.2 Piktiska stenar 11. Piktiskt silver 400-900 12. Dál Riatas släktskap med dagens kungahus Översta bilden: ingången till Dunadd på en kulle i Argyll and Bute i västra Skottland. Dunadd var tidigare huvudstad för kungariket Dál Riata 498-850 (500-843). Dunadd ligger 150 km väster om Glasgow bilvägen. Sträckan tar mellan två till tre timmar att köra med bil eller tar fyra till fem timmar att åka med kollektivtrafik. Piktland: det mesta inom kungariket Piktland 297-889/900 eller annat piktiskt tas upp på 300-talet, undantaget piktiska stenar och piktiskt silver som nämns här på 500-talet. Piktiska språket finns på sidan om skotska språken. Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. © Copyright översta bilden: Alan Doherty. |
1. Yr Hen Ogledd (det gamla norr) ca 450-700/750 - NY
- eller åren 500-800, men med guldålder på 500- och 600-talen
- eller åren 500-800, men med guldålder på 500- och 600-talen
|
En ungefärlig karta av de norra delarna av Yr Hen Ogledd ca år 500. Exempelvis fanns inte Strathclyde ännu på 500-talet. Det kungariket bildades först 871, men var arvtagare till kungariket Alt Clut som fanns bl.a. på 500-talet.
|
|
1.1 Gamla norr
Från ungefär mellan mitten av 400-talet till början eller mitten av 700-talet kallades hela området från södra Skottland till norra England för Yr Hen Ogledd. Mer specifikt låg området mellan söder om Skottlands mittenbälte, dvs. söder om Forth and Clyde, och sträckte sig ned till ungefär där Manchester ligger idag i södra delen av norra England. Enligt andra uppgifter fanns området ca år 500-800. Yr Hen Ogledd var också känt som bara Hen Ogledd. Det betydde det gamla norr och det gamla norden på kymriska. Kymriska är också känt som walesiska. Hen = gammal. Ogledd = norr. Yr Hen Ogledd beboddes av främst britoner, undantaget från kontinenten inflyttade angler, saxare, jutar, etc. i sydöstra Skottland och i norra England. De var istället germaner. Britoner däremot var keltiska britanner. Britoner i södra Skottland talade ett P-keltiskt brythonskt språk. I början av det medeltida Wales var de boende britonerna i området kända som Gwyr y Gogledd som betydde männen i norr. Yr Hen Ogledd innefattade flera brittoniska kungariken i södra Skottland och norra England samt några anglosaxiska kungariken. Brittoniska är också känt som brythonska och brittiska. De brittonisktalande majoriteten i Yr Hen Ogledd som inte var anglosaxare ansåg sig i grunden vara ett och samma folk. De tyckte inte att de var samma folk som a) gaelerna på Irland och i västra Skottland, b) pikterna norr om skotska mittenbältet och c) de inflyttade anglosaxarna, etc. i England och sydöstra Skottland. Etniskt hade emellertid britoner i t.ex. södra Skottland samma ursprung som pikterna f.Kr. Yr Hen Ogledd hade sin storhetsperiod i slutet av 500-talet och i början av 600-talet. Enligt andra uppgifter var deras guldålder på 500- och 600-talen där både deras kungariken och poesi blomstrade. 1.2 Stavning Britoner, britanner, brythonska, brythoniska och britanniska stavas med ett t och inte två t i orden. Brythonska och brythoniska stavas med ett h i orden. Det stavas inte brytonska eller brytoniska utan ett h. Enkel minnesregel. När brythonska och brythoniska ska skrivas med ett y ska det också ha med ett h i orden. Båda varianterna av brythonska utan ett i och brythoniska med ett i används och förekommer i svenskan, Brythoniska är dock vanligare. Men båda orden är rätt. Brittoniska och britter stavas med två t. Britanniska har däremot med i slutet bokstaven i. Det stavas inte britannska. Britanniska stavas med ett t i ordet. Brittoniska har också i slutet med ett i. Det stavas inte brittonska utan i. Alla kombinatiorna syftar på samma folk. Men ingen klandrar någon för att skriva fel på de här orden. Det är relativt vanligt. Även vi på den här sidan skriver fel på de här orden. Rätt: Britoner, britanner, brythonska, brythoniska, britanniska, brittoniska och britter. Fel: Brytonska, brytoniska, britannska, britoniska, brittonska och briter. |
2. Kungariken på 500-talet - NY
|
Vid den här stenen i Renfrewshire i västra Skottlands mittenbälte sägs det att Rhydderch Hael ligger begravd. Han var kung av Alt Clut i slutet på 500-talet och i början på 600-talet.
|
|
2.1 Hela Skottland
På 500-talet beboddes det som är dagens Skottland av: 1. Det stora kungariket Piktland 297-889/900 i norr, nordöst och öst. 2. Det stora kungariket Dál Riata 498-850 i Argyll i väst, i delar av västra Highland i väst och i Nordirland utanför Skottland i sydväst. Var befolkade av gaels. 3. Det ganska stora kungariket Alt Clut i västra delen av mellersta Skottland från 400-talet till 871. Efterhand också i delar av södra Skottland och norra England. Var ett keltiskt britanniskt kungarike. 4. Britoner, keltiska britanner, i flera kungariken i söder, inkl. det söderut expanderade Alt Clut. 5. Britoner, keltiska britanner, i sydöst, fram till 500-talet då de ersattes av inflyttade angler. 6. Inflyttade angler i sydöst, från 547 e.Kr. i kungariket Bernicia. Senare också av inflyttade saxare. Piktland bebodddes av pikterna. Pikterna var indelat i de norra och södra pikterna på 500- och 600-talen. Norra pikterna bodde norr om Mounth i det som är norr om dagens södra Aberdeenshire. Södra pikterna bodde söder om Mounth ned till Antoninus mur i Skottlands mittenbälte. Deras huvudsäte låg i Perthshire och Angus. Hela Piktland, inklusive de norra och södra pikterna, var i sin tur indelat i flera piktiska kungariken inom Piktland. Kungariket Dál Riata sträckte sig från västra Skottland till Nordirland. 2.2 Södra Skottland Södra Skottland låg i norrra delen av Yr Hen Ogledd. På 500-talet var britonerna och andra folk i södra Skottland indelade i flera brittoniska kungariken undantaget Bernicia som var anglosaxiskt. Kungarikena i södra Skottland på 500-talet var: 1. Alt Clut, västra mittenbältet, södra Skottland och norra England. 2. Gododdin, sydöstra Skottland och nordöstra England. 3. Bryneich, sydöstra Skottland och nordöstra England. 4. Bernicia, anglosaxiskt, sydöstra Skottland och nordöstra England. 5. Calchfynydd, sydöst eller söder. 6. Aeron, sydväst. 7. Novant, sydväst eller söder. 8. Galwyddel, sydväst. 9. Caer gwenddoleu, söder. 10. Rheged, södra Skottland och norra England. 11. Arfderyd, sydligaste Skottland och nordvästra England. 1. Alt Clut, 400-talet till 871 (450-878), västra mittenbältet, södra Skottland och norra England. Alt Clut var ett keltiskt brittoniskt kungarike i västra delen av mellersta Skottland och efterhand också i södra Skottland och norra England. År 150 fanns här kungariket Damnonii. På 400-talet under perioden efter romarna lämnade Storbritannien 410 utvecklade ättlingar till Damnonii kungariket Alt Clut som fanns på den här platsen från 400-talet till 871. Åren 450-878 enligt andra uppgifter. Alt Clut var det brittoniska ordet för kungariket. Det var också känt som Ystrad Clud och Alclud på kumbriska. 450-871/878 sträckte sig Alt Clut från Loch Lomond i västra Skottlands mittenbälte till Rheged i Cumbria i norra England. I Alt Clut talade de ett P-keltiskt brythonskt språk. Huvudstad i Alt Clut var Dumbarton som ligger i dagens West Dunbartonshire. Al Clut styrdes från vid Dumbarton Rock där det senare Dumbarton Castle uppfördes. Alt Clut var senare också det brittoniska namnet för Dumbarton Castle. Engelska munken och historiken Bede (672/673-735) kallade Dumbarton för Altcluit, vilket betyder Clyde’s klippa. Alt=klippa. Cluit=Clyde. Clyde är floden Clyde som Dumbarton ligger vid. Namnet kom från Clud som var gudinnan för floden Clyde. Hon är även känd som Clota och Clutilda. Rhydderch Hael (fl. 580-614) var kung av Alt Clut på andra delen av 500-talet och början på 600-talet. Han förekom i walesiska myter och legender som ägare till Dyrnwyn som var ett magiskt svärd. 642 dödades Alt Cluts kung Eugein I av män från Dál Riata och av deras kung Domnall Brecc. Domnall var kung av Dál Riata 629-642. 870-871 attackerade och belägrades Dumbarton under fyra månader av en vikingaarmé från Dublin som leddes av Amlaíb Conung (d. 875), kung av Dublin 853-871 och av Ímar. Amlaíb var son till en norsk vikingahövding och anlände till Irland 853. Vikingaarmén skar av Dumbarton’s vattenförsörjning. Vikingarna tog sedan tillfånga Artgal (d. 872) som var kung av Alt Clut. Amlaíb Conung och Ímar återvände sedan till Áth Cliath (Dublin) med 200 fartyg och stort antal av brittoniska, piktiska samt anglerska fångar, inklusive Alt Cluts kung Artgal, enligt Annals of Ulster 871. Efter detta nederlag flyttade Alt Clut sitt huvudsäte och huvudstad till Govan som låg ca två svenska mil sydöst om Dumbarton. Govan är idag ett distrikt i västra delarna av City of Glasgow. I Govan grundade människorna från Alt Clut ett nytt politiskt centrum och kungligt säte för deras kungarike. Detta kungarike gick från 889 under namnet Strathclyde. 871 blev Alt Clut kungariket Strathclyde. 889 enligt andra uppgifter. Strathclyde fanns främst i södra Skottland, men även i norra England 871 till 1018-1054. 889-1018/1054, enligt andra uppgifter. 2. Gododdin, 450/470-638, sydöstra Skottland och nordöstra England. Öster om Alt Clut fanns det brittoniska kungariket Gododdin 450/470-638. Det låg i sydöstra Skottland och nordöstra England. Gododdinerna var ättlingar till votadinerna som levde i kungariket Votadini under åren 138-400 mellan de romerska murarna i södra Skottland. Gododdins starkaste fäste låg i Manaw Gododdin och i Din Eidyn i norra Gododdin. Manaw Gododdin låg söder om Firth of Forth eller i Stirling council area i strax norr om centrala delen av Skottlands mittenbältet. Det var en del av Gododdin. Din Eidyn låg mer österut i området Eidyn som fanns på 400-talet till 600-talet. Eidyn låg där dagens Edinburgh ligger. År 600 tog sig en armé på 300 krigare på hästar från Din Eidyn i kungariket Gododdin söderut för att möta angler från de anglosaxiska kungarikena Bernicia och Deira i North Yorkshire i krigsslaget som kallades för slaget vid Catreath 600. Enligt andra uppgifter utspelade sig slaget 570. Gododdin förlorade slaget oavsett version. Nästan alla de 300 ryttarna från Gododdin dog. Krigsslaget finns beskrivet i den walesiska dikten Y Gododdin skrivet av den brittoniska barden och skalden Aneirin. Aneirin berättar om hjältarna i Gododdins armé som festade innan krigsslaget och deras fruktansvärda nederlag därefter. Nederlaget gjorde att anglerna kunde avancera norrut längs östkusten och slutligen intog Din Eidyn 638. Det markerade a) slutet för kungariket Gododdin som införlivades i Bernicia, b) starten för en överhöghet bland anglerna i området och c) starten för en konflikt mellan anglerna i södra och sydöstra Skottland mot pikterna i östra, nordöstra och norra Skottland. Området där Gododdin låg ersattes av kungariket Benricia som 654 slogs samman med kungariket Deira och bildade det stora anglosaxiska kungariket Northumbria. Northumbria fanns 654-954. 3. Bryneich, slutet av 300-talet till 500-talet eller 420-547, sydöstra Skottland och nordöstra England. Bryneich var ett brittoniskt kungarike vid kusten i sydöstra Skottland och nordöstra England. Det fanns från slutet av 300-talet till 500-talet eller från 420-ca 547. 420 grundade kung Cole det brittoniska kungariket Bryneich (Brynaich) vid kusten i sydöstra Skottland. Hans kungarike låg öster om det senare brittoniska kungariket Gododdin som bildades 450 eller 470. Kung Cole var också känd som Coel Hen, på engelska Coel the Old och på svenska Coel den gamle. Han var en brittonisk ledare på de brittiska öarna, antingen medan romarna var kvar eller efter att de lämnat Storbritannien helt 410. Efter bildandet av Bryneich expanderade kungariket och sträckte sig som mest från East Lothian i östra Skottlands mittenbälte vidare till Berwickshire i östra delen av Scottish Borders i sydöstra Skottland ned i sydöstlig riktning till Northumberland i nordöstra England. Riket styrdes senare från Bamburgh i Northumberland. På 500-talet blev Bryneich invaderat av anglerna. Angler och senare saxare flyttade till Bryneich. De kom från mer söderut från östra England. Innan på 400- och 500-talen hade både angler och saxare flyttat till östra England från i anglernas fall södra Jylland i Danmark och Schleswig-Holstein i nordligaste Tyskland och i saxarnas fall från nordvästra Tyskland. Möjligeheten för dem att flytta till England uppkom efter att romarna lämnat Storbritannien helt 410. 547 bytte Bryneich namn till Bernicia och ersattes av det anglosaxiska kungariket Bernicia efter att de inflyttade anglerna och saxarna blivit tillräckligt många i området. 4. Bernicia 547-654, anglosaxiskt kungarike i sydöstra Skottland och nordöstra England. Bernicia var ett anglosaxiskt kungarike som existerade 547-634. Det ersatte det tidigare keltiska brittoniska kungariket Bryneich som fanns sedan slutet av 300-talet eller från 420. Ida av Bernicia (d. 559), kung av Bernicia 547-559, blev den första av anglerna att bli kung av Bernicia. Han regerade över delar av Bernicia under de åren han var kung. 604 började Bernicia och kungariket Deira att dela krona. Deira var ett anglosaxiskt kungarike som styrdes av angler. Det låg mer söduerut i östra delen av norra England. 654 slogs Bernicia och Deira samma och bildade det jättestora anglosaxiska kungariket Northumbria som fanns 654-954. 5. Calchfynydd, södra eller sydöstra Skottland. Calchfynydd var ett kungarike som låg i Yr Hen Ogledd. Det är osäkert var det låg. Det finns teorier om att låg i södra Skottland eller i södra England söder om Yr Hen Ogledd. Många forskare tror att det låg i södra Skottland eller i trakten vid Kelso i Scottish Borders i sydöstra Skottland. 6. Aeron, 550-650, sydvästra Skottland. Aeron var ett keltiskt brittoniskt kungarike i sydvästra Skottland 550-650. Det låg troligen i Ayrshire. 7. Novant, 500-talet, sydvästra eller södra Skottland. Novant var ett kungarike någonstans i sydvästra eller södra Skottland på 500-talet och möjligen tidigare. Det låg troligen i Carrick i södra Ayrshire i sydvästra Skottland eller i Galloway i västra delen av Dumfries and Galloway i södra Skottland. Det tros att de boende i Novant var ättlingar till stammen Novantae som levde i området år 150. 8. Galwyddel, slutet av 400-talet till 550, sydvästra Skottland. Galwyddel var ett brittoniskt kungarike i sydvästra Skottland från slutet av 400-talet till 550 då det blev erövrat av kungariket Rheged. 9. Caer gwenddoleu, ca 505 till 616-632, södra Skottland. Caer gwenddoleu var ett litet brittoniskt kungarike i södra Skottland ca 505 till 616-632. Kungariket låg mellan Galwyddel i väster och Rheged i öster. Det låg ungefär mellan där Dumfries och Annan ligger i södra delen av dagens sydöstra Dumfries and Galloway. Caer gwenddoleu blev en del av Alt Clut 616-632. 10. Rheged, 500-600 m.fl., södra Skottland och norra England. Rheged var ett brittoniskt kungarike i södra Skottland och norra England a) 500-600, b) 490-595, c) 490/500 till 638-654, d) 490/500 till 654-729 eller e) 490 till strax före 730 eller till 730. De flest forskarna hävdar att kungariket fanns åren 500-600. Många hävdar också att kungariket fanns 490-595. Rheged låg i Cumbria i nordvästra England och i angränsande södra delarna av Skottland. Britonerna i Rheged talade ett P-keltiskt brythonskt språk. Urien Rheged (520-572/592/e. 597) var kung av Rheged 550-572/592/e. 597. Han var en av första kristna kungarna i Storbritannien. Han var en populär person i walesisk historia pga. sina många vinster i krigsslag. De finns beskrivna i manuskriptet the Book of Taliesin från första hälften av 1300-talet. År 550 erövrade Rheged kungariket Galwyddel i sydvästra Skottland som då blev en del Rheged. 730 annekterades området där Rheged tidigare legat av det jättestora anglosaxiska kungariket Northumbria som låg i sydöstra Skottland och norra England. Northumbria fanns 654-954. Tror man att Rheged fanns fram till 730 var det kungariket Rheged som annekterades av kungariket Northumbria 730. Oavsett vilket försvann det P-keltiskt brythonska språket gradvis efter 730 i området där Rheged tidigare låg. 11. Arfderyd, fl. 573, sydligaste Skottland och nordvästra England. Arfderyd var ett keltisk brittoniskt kungariket i sydligaste Skottland och i nordvästra England vid år 573, men med säte i norra Cumbria i nordvästra England. Slaget vid Arfderydd 573 mellan de två brittoniska kungarikena Alt Clut och Arfderyd utspelade sig 3,5 km öster om Longtown, 9,9 km öster om Gretna och 13,7 km norr om Carlisle. Logntown ligger i norra England nära gränsen till Skottland. Gretna ligger i sydligaste Skottland på promenadavstånd till gränsen mot England. Carlisle ligger i norra Cumbria i nordvästra England. 2.3 Norra England I norra England fanns det flera kungariken som låg i Yr Hen Ogledd. Ett av de var Elmet som fanns mellan mitten av 300-talet till någon gång efter mitten av 600-talet eller under åren 460-618. Det låg i trakten vid södra Yorkshire med omnejd. Ett annat men litet kungarike var Regio Dunutinga som låg i North Yorkshire. Ett tredje var Deira på den engelska östkusten söder om Bryneich/Bernicia. Deira fanns 450-654. Därtill fanns det stora anglosaxiska kungariket Northumbria 654-954 som redan nämnts. Det fanns också flera andra kungariken i södra Yr Hen Ogledd. |
3. Dál Riata 498-850 (500-843)
|
Utsikt från Dál Riatas huvudstad Dunadd nära byn Kilmartin i Argyll and Bute. Samma vy som du som läsare nu sett såg exempelvis Dál Riatas kungar för 1400 år sedan. © Erik Fitzpatrick. CC.
|
3.1 Introduktion
I början på romartiden kallade romarna irländarna för Iverni och senare för Hiberni. På 300-talet och i början på 400-talet gjorde en del irländare plundringsräder i det romerska England och på resten av Storbritanniens västkust. Även den romerska sjöfarten mellan Irland och Wales/England attackerades av samma irländare. Romarna kallade dessa pirater för scoti, som var det latinska ordet för de här plundrarna. Även ordet scotti med två t i ordet nämndes för att benämna samma människor. Med tiden kom ordet scoti att innefatta alla invånare på Irland. Dock använde romarna orden scoti/scotti endast för invånare på Irland och inte för några andra länder. Irländarna själva kallade sig inte för scoti/scotti förutom när de refererade sig själva i latin. Ca år 400 och på 400-talet flyttade en del scoti/scotti från norra Irland till den skotska västkusten i det som idag är Argyll and Bute, enligt den traditionella historiebeskrivningen och synen. Det finns också äldre historieskildring som hävdade att scoti/scotti flyttade från norra Irland till Skottland redan på 300-talet, men den generella traditionella uppfattningen var att flytten skedde på 400-talet. På 300- eller 400-talen talade de gäliska (Goidelic/Gaelic) på Irland och i västra Skottland. I Skottlands fall på grund av att de nya irländska immigranterna tog med sitt språk till västra Skottland. Det var naturligt för de irländska kolonisatörerna att flytta till västra Skottland på 400-talet. Från närmaste norra delen av Nordirlands fastland i grevskapet County Antrim var och är det knappt 20 km till den skotska halvön Mull of Kintyre. 3.2 Dál Riata bildades år 498 I västra Skottland bildades sedan kungariket Dál Riata år 498. Det kom också att innefatta även norra delen av Irland. Dál Riata var även känt som Dalriata eller Dalriada. Det var ett gäliskt (gaelic) kungarike som var skoternas kungarike i västra Skottland och norra Irland 498-850 (500-843). I Dál Riata bodde gaeler. De var också kända som gäler och skoter. De var en folkstam med ursprung från Irland. Invånarna i Dál Riata kallades för skoter på svenska. På engelska Scots och på latin scoti. Människorna som bodde i dåvarande Dál Riata går idag även under namnet Dál Riatans. På 500-talet var Dál Riata indelat i en rad olika riken baserade på släktskap eller av dynastier som kallades för cenéla. Cenél i singular. Huvudsakligen styrde fyra familjer kungariket Dál Riata från år 498: 1) Cenél Loairn: från Lorne som kontrollerade norra Argyll runt Firth of Lorn, eventuellt öarna Mull och Colonsay samt halvöarna Morvern och Ardnamurchan. Dynastin Cenél Loairn härstammade från Loarn mac Eirc som levde på 400-talet. Han var i sin tur son till Erc. Loarn mac Eirc var bror till Dál Riatas första kung Fergus Mór (d. 501), kung av Dál Riata 498-501. 2) Cenél nGabráin: från Kintyre. Dynastin härstammade från Gabrán mac Domangairt, kung av Dál Riata 540-560. 3) Cenél nÓengusa: från Islay och som styrde Islay samt eventuellt Colonsay. Dynastin härstammade från Óengus Mór mac Eirc, som var bror till Loarn mac Eirc och Fergus Mór. 4) Cenél Comgaill: i Cowal och Bute i östra Argyll. Dynastin härstammade från Comgall mac Domangairt (d. 537-545), kung av Dál Riata och barnbarn till Fergus Mór, kung av Dál Riata. De flesta av Dál Riata kungar kom sedan från de två ledande grupperna Cenél Loairn och Cenél nGabráin. De två första ovan. Efter att kungariket Dál Riata bildades år 498 startades och etablerades en intensiv handel mellan Dál Riatas del i västra Skottland och Dál Riatas del i Antrim på Nordirland. Denna handel hade dock bedrivits långt innan med de irländska kolonisatörerna i västra Skottland på 400-talet, men ökade med kungariket Dál Riatas grundande 498. Även giftermål skedde över havet där kvinnor eller män på skotska delen gifte sig med män och kvinnor från den irländska delen. Allt var dock inte frid och fröjd. Även interna strider om handeln inom Dál Riata förekom. Språkmässigt talade människorna i Dál Riata ett Q-keltiskt gäliskt språk, på engelska Q-Celtic Goidelic/Gaelic. Enligt det traditionella synsättet var detta gäliska språk primitiv iriska, på engelska Primitive Irish, som spreds av de irländska emmigranterna till västra Skottland. Det skedde på 300-talet enligt en del tidigare forskare och på 400-talet enligt andra tidigare forskare. Men enligt nyare forskning uppstod detta språk vid den här tiden av lokalbefolkningen i västra Skottland efter att det hade utvecklats ur ett gemensamt urkeltiskt språk från de brittiska öarna. På grund av de nära kommunikationerna mellan västra Skottland och norra Irland samt på grund av landbarriären i öster i form av de skotska högländerna utvecklades detta urkeltiska språk istället till gäliska än till piktiska eller kumbriska som det däremot gjorde i östra respektive södra Skottland, enligt nyare forskning. Inom Dál Riata låg ön Iona där kristendomen spreds till västra och norra Skottland med bl.a. den irlandsfödda abboten Columba (521-597) på 500-talet, enligt legenden. På Iona behövde kristna munkar veläng (vellum) för att göra sina böcker. Veläng var ett tunt pergament som framställdes av skinn för framställningen av böcker. Under medeltiden och renässansen tog skinnet till böckerna ofta från kalvar. Det tunna fina skinnet var slitstarkt och hållbart, vilket lämpade sig för kartor som behövde vara slitstarka eller för viktiga dokument som inte fick gå sönder. Berömda the Book of Kells från ca år 800 består av hundratals kalvskinn. 3.3 Dunadd
Áedán var officiellt kung av Dál Riata 574-608, men var i verkligheten chefskung i Dál Riata 574-608 och regerade över ett antal mindre stamkungar. Han var också känd som Áedán mac Gabráin. Under hans ledning nådde Dál Riata under åren 580-600 sin största höjdpunkt, toppnivå och bästa blomstringstid som kungarike. Dunadd, Dunaverty, Dunollie och Tarbert var viktiga fästen för Dál Riata både maktmässigt som försvarsmässigt under den här tiden. Dun betyder fornborg. Fornborgen Dunadd ligger på en kulle nära Kilmartin i Argyll and Bute i västra Skottland. Ursprungligen var Dunadd en borg från järnåldern. Arkeologiska fynd på platsen visar att Dunadd användes på järnåldern. Dunadd är mest berömd som platsen där Dál Riatas kungar kröntes under delar eller hela perioden 498-850 (500-843). Dunadd var även huvudstad i kungariket Dál Riata fram till 841. På toppen av kullen finns ett fotavtryck uthugget i berget som användes för invigningen och kröningen av Dál Riatas kungar. På Dunadd finns också ett vildsvin inristat i berget med piktiskt design. Dessutom finns det en inskription från Oghamalfabetet som användes på Irland och västra Storbritannien från 300-talet till 900-talet. Det finns över 400 Oghaminskriptioner i stenmonument på Irland och i Storbritannien. De flesta av dem är från 400- och 500-talen. Huvuddelen av alla de 400 inskriptionerna finns i Kerry, Cork och Waterford i södra Irland. Störst antal utanför Irland finns i Pembrokeshire i sydvästra Wales. Sådana stenar finns även i sydöstra Irland, Isle of Man, Cornwall, Devon och Hampshire (Silchester) i England samt på olika platser i Skottland, bl.a. i Dunadd, Shetlandsöarna och på Orkneyöarna. Språket på stenarna är skrivna på primitiv iriska undantaget trettio stenar i Skottland som är skrivna på piktiska, bl.a. Lunnasting-stenen på Shetlandsöarna. De piktiska stenarna som är skrivna på Oghamalfabetet är från 500-talet till 800-talet. Dunadd var inte bara en borg. Dunadd var också ett centrum för fin och vacker metallbearbetning på 600-talet. Gjutformar för broscher och deglar har hittats på Dunadd. En degel var en eldfast behållare som var ofta tillverkad i järn. De användes för att smälta ämnen vid hög temperatur, t.ex. vid gjutning av metaller. Begåvade hantverkare skapade smycken som eventuellt the Hunterston Brooch från år 700. Även andra artefakter har även hittats genom åren, som t.ex. ett gult färgämne i mineralen orpiment som användes på avskriften Book of Kells. Det gula pigmenten kunde även användas av de skrivkunniga prästerna på Iona. Dunadd var även ett viktigt handelscentrum för handel med andra kungariken. Fartyg anlände till Dunadd från den europeiska kontinenten med varor som vin, salt, färgämnen och kryddor till invånarna i kungariket Dál Riata. Många krukskärvor och andra fynd på platsen visar detta. Fynd från glas och keramik vid Dunadd visar att den europeiska handeln blomstrade längs Skottlands västkust. Kort sammanfattning av Dunadd: - Borg från järnåldern. - Dál Riatas kungar kröntes här. - Dál Riatas huvudstad fram till 841. - Centrum för metallbearbetning. - Viktigt handelscentrum. Dunadd är verklig en hörnsten i den skotska historien. Ska du som läsare besöka historiska platser under en resa till Skottland rekommenderas ett besök på Dunadd. Som besökare kommer du känna historiens vingslag när du ser det där fotavtrycket. Men var aktsam. Efterföljande generationer ska få ta del av det också! 3.4 Dál Riata på 700- och 800-talen Allt var inte frid och fröjd inom Dál Riata. Det rådde strider inom kungariket om makten. År 719 möttes exempelvis de två grupperna Cenél Loairn och Cenél nGabráin i ett stort sjöslag i ett internt krig inom Dál Riata. Upp till 100 träbåtar och skinnbåtar (curraghs) fanns på respektive sida. 200 båtar totalt i sjöslaget. Alla båtar var fylld med beväpnade krigare utrustade med pilbågar och pilar. Under åren 736-750 var Dál Riata kontrollerat av pikterna. På första hälften 800-talet styrdes delar av Dál Riata till och från av pikterna. Pikterna lät då sina kungar även vara kungar av Dál Riata. 794 slogs Dál Riatans mot vikingar som seglat till västra Skottland från Norge. 841 blev Kenneth MacAlpin (810-858) Dál Riatas nya kung. Två år senare blev han också kung av Piktland 843. Han var sedan kung av Dál Riata 841-850 och kung av Piktland 843-858. 841 flyttade Kenneth MacAlpin Dál Riatas huvudstad från Dunadd i Argyll and Bute till Forteviot nära Perth i Perth and Kinross. Forteviot låg i Piktland. År 850 gick Dál Riata samman med Piktland och blev en del av Piktland under Kenneth MacAlpin. Dál Riata som kungarike slutade att upphöra. 3.5 Missuppfattningar Idagens moderna engelska kallas en person som historiskt talade gäliska, på engelska Gaelic, på Irland och/eller på Skottland för gael. Gaels i plural i engelska. Scoti och Scotti var de senromerska orden för gaeler. Svenska ordet för gaeler är skoter, men även gaeler och gäler används. Många av dagens engelsktalande historieforskare har valt att benämna Scots/Scoti/Scotti i Dál Riata och på Irland 498-850 som gaels för att undvika missuppfattningar med orden Scoti eller Scots. Ordet Scots syftar idagens moderna engelska i de flesta fallen på språket scots. Känt på engelska som Scots och Lowland Scots och på svenska som scots och lågskotska. Det går dock inte att komma ifrån att det lätt kan uppstå missuppfattningar mellan orden Scoti (gaeler), Scotti (gaeler), Scot/Scots (person/personer från Dál Riata), Scots (språket, dvs lågskotska), skoter (gaeler), skotte (person från Skottland) och skottar (personer från Skottland). För att göra det enklare för dig som läsare att förstå benämns skoter med gaeler och gäler på den här sidan om Skottlands historia. Det är också en mycket vanlig benämning i svenska språket. Istället för att skriva det svenska ordet skoter i syftning på Scots från Dál Riata, vilket lätt kan uppfattas som skottar som syftar på människor från landet Skottland, skrivs gael, gaeler, gäl, gäler, Dál Riatan och Dál Riatans. Detta görs för att undvika missuppfattningar mellan ordet skoter gentemot orden skotte och skottar. |
4. Ingen irländsk invasion?
|
Det finns arkeologer idag som Dr Ewan Campbell på University of Glasgow som motsätter sig och inte håller med om att irländarna invaderade Argyll and Bute och västra Skottland på 400- eller 500-talen. De menar att visst skrev den engelska munken och historikern Bede (672/673-735) att irländska gaeler, Irish Scots på engelska, tog mark från pikterna i det som idag är Skottland under ledning av personen Reuda. Men dessa berättelser har påverkat senare historiker enligt dessa arkeologer. Det finns inga andra bevis på en irländsk invasion av Argyll and Bute enligt dem.
|
|
Enligt Campbell och andra arkeologer, som delar hans teori, levde gaeler inom Dál Riata i olika typer av hus på Irland och i Skottland. Gaelernas hus på Irland såg annurlunda ut än gaelernas hus i Skottland. Hade irländska gaeler invaderat västra Skottland hade dessa irländska emmigranter också byggt samma typ av hus i västra Skottland som de bodde i på norra Irland, enligt Campbell. Gaelerna inom Dál Riata på Irland och Skottland hade också olika stilar på broscher och klädstift. Ordet broscher ska ej förväxlas med de runda byggnaderna brochs. Klädstift var nålar. Det är känt på engelska som dress pins. Vid en irländska invasion av västra Skottland hade också dessa saker varit samma på norra Irland och i västra Skottland. Dessutom snidade invånarna stenmonumenten olika på respektive sida av havet. Arkeologerna med Campbell i spetsen menar att idén om den irländska invasionen av västra Skottland på 400-talet mest är sagor.
Campbell och hans anhängare tror istället att de gaeler som bodde i Argyll and Bute i Dál Riata’s skotska del var en infödd skotsk befolkning som delade ett gemensamt språk med de gaeler som bodde på tvärsöver havet i det närliggande Irland. Gaeler i skotska Dál Riata var enligt dessa arkeologer förmodligen ättlingar till bronsåldersbyggare som bodde i Kilmartin Glen i Argyll and Bute. Sedan uppstod Dál Riata 498 eller på 400-talet. Därefter expanderade Dál Riatas skotska del till flera andra delar i västra Skottland och till grevskapet Antrim på Nordirland, enligt deras teori. Dock oavsett hur mycket de än har rätt kvarstår frågan varför Bede skrev som han skrev att irländska gaeler tog mark från pikterna i Skottland. Det har dessa arkeologer ännu inte lyckats förklara mer än att vifta bort det som sagor som sagt. En tredje teori om den här delen av Skottlands historia är ett mellanting mellan Bede och Campbell. Den bygger på att irländska gaeler tog mark från pikterna i Argyll and Bute i västra Skottland, men att de inte var lika många i antal som senare historiker framställde det som. Enligt den tredje teorin var det ett fåtal irländska nybyggare som gifte in sig med den lokala skotska befolkningen efter att de möttes i västra Skottland. Sedan skapade dessa irländska gaeler tillsammans med den lokala skotska befolkningen och deras gemensamma ättlingar Dál Riata i Argyll and Bute. Därefter expanderade Dál Riata till större områden inom västra Skottland och till Nordirland som en naturlig del av ökade familjeband och ökad handel. Enligt den tredje teorin har både Bede och Campbell delvis rätt. Dál Riata uppstod av irländare men tillsammans med lokala skotska invånare i västra Skottland. Varför är frågan viktig kan man undra? Jo, den markerar Dál Riatas ursprung och därmed en identitet för de som tycker att det är viktigt. Var Dál Riata ursprungligen egentligt irländskt som enligt den första teorin? Var kungariket egentligt skotskt som i den andra teorin? Var kungariket en blandning av både irländskt och skotskt som i den tredje teorin? Än är det inte sista sagt i denna fråga. Mer forskning återstår i ämnet. |
5. Kristendomen blomstrade i syd på 500-talet - NY
Galloway. © David Baird. CC.
|
Oavsett version hur kristendomen spreds till de första delarna i Skottland, se 400-talet med Saint Ninian (360-432), blomstrade kristendomen på 500-talet i västra Dumfries and Galloway i södra Skottland. Kungariket Northumbria 654-954 i sydöstra Skottland och i norra England hade vid år 731 haft minst etthundra års kulturellt utbyte och obruten relation med Galloway i sydvästra Skottland när Bede (673-735) nämnde Saint Ninian år 731 i sitt "Historia ecclesiastica gentis Anglorum". Verket är också känt som The Ecclesiastical History of the English People. Galloway utgör den västra delen av Dumfries and Galloway. Dumfries den östra.
Bede var en anglosaxisk munk som var aktiv i Northumbria på andra hälften av 600-talet och första hälften på 700-talet. Han föddes eventuellt där dagens Sunderland ligger idag i nordöstra England. Då på hans tid låg det i dåvarande nordöstra Northumbria. Bede skrev psalmer och verk inom teologi och vetenskap. Hans mest berömda verk var "Historia ecclesiastica gentis Anglorum" som består av fem böcker. De beskrev den engelska historien från romartiden och framåt. I böckerna var han noga med att angiva källor. Han var även noga med att göra omfattande sökningar efter källmaterialet, vilket, styrker tillförlitligheten i böckerna. Bede räknas som den engelska historievetenskapens fader. Faktum var att det kulturella utbyte mellan Northumbria och Galloway hade pågått innan kungariket Bernicia införlivades i Northumbria 654. Troligen hade det hållit på sedan andra hälften av 500-talet eller början på 600-talet. Eftersom Northumbria var kristet och hade täta kontakter med Galloway i sydvästra Skottland förstärker det att även sydvästra Skottland var kristet på 500-talet och definitivt på 600-talet. Galloway var definitivt kristet på 700-talet eftersom ett biskopsråd inrättades år 731 i Whithorn i södra delen av Galloway. Bede nämnde bl.a. att 300- och 400-talens Saint Ninian var en britt som undervisats i Rom och att han hade byggt en kyrka i sten, vilket var ovanligt på den tiden i Storbritannien. De flesta kyrkorna som fanns var oftast av trä. Bede nämnde också att Saint Ninian hade sin bas i hwit aern och blev begrav där. Hwit aern var en provins i Bernicia på 500-talet och första hälften av 600-talet i dagens sydöstra Skottland och nordöstra England. Nämnas bör även att den engelska abboten Aelred av Rievaulx (1110-1167), känd som Ailred, och den irländska ärkebiskopen James Ussher (1581-1656) bidragit till att ge bilden av vem Saint Ninian var. Ailred hävdade att Saint Ninians far var en kristen kung och att han i franska staden Tours mötte biskopen Martin av Tours (316-397) efter att ha blivit biskop i Rom. Mycket av informationen som Ailred hämtade var enligt honom själv en källa från ett främmande barbariskt språk. Därför är informationen minimal var han fick sitt material ifrån. Ussher påstod att Saint Ninians mor var en spansk prinsessa och att Saint Ninian så småningom lämnade Candida Casa i Whithorn och reste till Irland där han dog. |
6. Första kristna piktiska klostret 550 - NY
|
I Portmahomack på norra delen av Tarbat halvön norr om Inverness i östra Highland i norra Skottland finns Portmahomack piktiska kloster, på engelska Portmahomack Picitish Monastery. Det är det äldsta piktiska klostret som hittats och grävts ut. De äldsta delarna är daterat till år 550. Klostret var i bruk under 250 år, men förstördes i en brand år 800 enligt arkeologiska utgrävningar. De arkeologiska utgrävningarna gjordes 1994-2007 och var en en största som gjorts i hela Skottland fram till dess. Troligen förstördes klostret år 800 som ett resultat av en attack av norska vikingar. Arkeologerna fann mer än 200 fragment av piktiska stenskulpturer, bl.a. en sten som de döpte till kalvstenen, på engelska the calf stone. Den föreställer en tjur och en ko som slickar sin kalv.
Men första piktiska klostret? Byggde inte Columba ett kloster på Iona i västra Skottland? Visst gjorde han det. Men det klostret byggdes först 563. Det var tretton år efter klostret i Portmahomack uppfördes. Dessutom låg klostret på Iona i kungariket Dál Riata och inte i Piktland som i fallet med Portmahomack piktiska kloster. Portmahomack piktiska kloster är en del av de äldsta kristna platserna som hittats i hela Storbritannien. Som jämförelse anlände den italienska munken Augustinus (f. i början av 500-talet och d. 604) till England 597 och döpte den saxiska kungen Ethelbert av Kent (550-616). Ethelbert var kung av Kent i sydöstra England 589-616. Han är också känd som Æthelberht av Kent. Döpningen av honom innebar i sin tur starten på spridandet av kristendomen i det keltiska England. Kristendomen spreds sedan till mängder med engelska små kungariken. 10 000 engelsmän döptes i England och anslöt sig till romerska kyrkan och det kristna budskapet. Men allt det här hände 47+ år efter klostret i Portmahomack byggdes 550. Kristendomen spreds före till Skottland än till England bland lokalbefolkningarna. Portmahomack och Iona är exempel på det. Dock fanns kristendomen och dess lära i England ända sedan 300-talet. På 300-talet blev kristendomen den officiella religionen i hela romarriket bland romarna. De romarna som var stationerade i England eller som byggde hus och bodde i England under 300-talet var naturligtvis kristna. Däremot var inte den engelska keltiska befolkningen det. Den som vill se fynden från utgrävningarna i Portmahomack bör bege sig till the National Museum of Scotland i Edinburgh eller Tarbat Discovery Centre i St Colman’s kyrka i Portmahomack. |
7. Iona, den viktiga ön i väst
|
Iona är en ö som ligger i Argyll and Bute i Inre Hebriderna i västra Skottland. Ön var centrum för spridandet av kristendomen till Skottland från Irland under åren 563-849. En kloster byggdes på Iona 563 av irlandsfödda abboten Columba (521-597) och hans tolv medhjälpare. Under årens lopp byggdes även senare en kyrka på ön. Iona blev känd som Chaluim Chille som betydde Colm Cilles ö på svenska och the Isle of Colm Cille på engelska. Chaluim Chille var ett annat namn för Columbas ö på svenska och Columba´s Island på engelska. Ön låg lättillgängligt för irländska missionärer som ville sprida kristendomen till fastlandsskottland på 500-talet och efterföljande århundraden.
Det var ingen slump att de valde Iona. Ön låg geografiskt bra sjövägen mellan Skottland och Irland, vars färdväg var väl etablerad på den här tiden. Det var naturligt att irländarna började missionera i den här delen av Skottland p.g.a. närheten till Irland. Precis som det var naturligt att East Sussex och Kent och närliggande grevskap i sydöstra England och även ibland resten av södra England många gånger blev de första delarna av Storbritannien som först blev påverkade av innovationer från den europeiska fastlandskontinenten via Frankrike. Ett exempel är kunskapen om jordbruket som nådde södra England 500 år innan det blev känt i Skottland. På Iona utbildades munkar som bodde i små bikupformade hus av sten. Där kunde de vara ensamma och be samtidigt som kunde följa sina löften om lydnad och fattigdom. Missionärer utbildades på Iona som sedan spred kristendomen till övriga Skottland. Ön blev ett viktigt centrum för kristendomen i Skottland, både som centrum för lärande och som centrum för pilgrimsfärder. Ön kan enkelt sammanfattas som ett pilgrimscentrum och kristendomens vagga i Skottland. Statusen på Iona var så hög att ön blev en helig plats där såväl skotska, irländska, dál riatan och norska kungar begravdes. Enligt en inventering från 1548 låg 48 skotska, 8 norska och 4 irländska kungar begravda på ön. Det sägs även att en fransk kung begravdes på ön. Många forskare tror att världsberömda Book of Kells skapades eller började skapas på Iona på 700-talet. Andra hävdar den skapades ca år 800. År 794 och de efterföljande åren invaderade norska vikingar Iona och plundrade ön på dess skatter från klostret. Ön plundrades även under reformationen. Nuvarande Iona Abbey byggdes av benediktinerna och renoverades på 1900-talet. Ska du som turist besöka tio platser i Skottland sett ur ett enbart historiskt perspektiv då är denna ö en av tio ställen du bör resa till. |
8. Columba (521-597)
|
Columba och pikternas kung Bridei I i det som ska föreställa Inverness 565. Columba håller ett kors i höger hand.
|
|
8.1 Liv
Irländska abboten Columba (521-597) var från Donegal på norra Irland. Han var den som spred kristendomen till västra och norra Skottland, enligt den traditionella legenden, myten och historieberättelsen. Han introducerade kristendomen i Dál Riata i väst och i norra Piktland i norr. Den tidigare hedniska befolkningen omvändes till kristendomen. I Dál Riata gick det ganska snabbt medan i norra Piktland tog det lite längre tid. Columba var inte vem som helst. Han var barnbarns barnbarn till Niall of the Nine Hostages. Niall var känd på iriska som Niall Noígíallach. Han var högkung på Irland 368-395 eller 378-405. Irland var indelat i flera kungariken. Alla med egna kungar. Som högkung stod Niall över Irlands andra kungar. Efter att Columba kopierade en bok utan tillstånd på Irland på 500-talet hamnade han i en blodig strid. För att sona de liv som dog i striden gick han i exil och flyttade utomlands. Han hamnade i det närliggande västra Skottland. Målet med flytten var att gå i engelska biskopen Saint Ninians (360-432) fotspår i Skottland, men i Columbas fall sprida kristendomen till det västra och norra Skottland. Saint Ninian spred innan kristendomen till södra och östra Skottland. År 563 på ön Iona i västra Skottland i dåvarande kungariket Dál Riata uppförde Columba och hans tolv medhjälpare ett kloster. Men de var inte först i Skottland. Deras kloster uppfördes tretton år efter att Portmahomack piktiska kloster grundades 550 nordöst om Inverness i norra Skottland. Däremot fick klostret på Iona stor betydelse för spridandet av kristendomen i västra och norra Skottland. Columbas kloster påverkade också i realiteten de delar i södra och östra Skottland som inte hade blivit kristna innan Columba anlände till Iona, enligt legenden. På Iona etablerade Columba en bas för sin verksamhet. Kristna missionärer utbildades på Iona. De reste sedan i stora antal till övriga Skottland och spred kristendomen. 565 reste Columba till Inverness i norra Skottland. Där träffade han pikternas hedniska kung Bridei I som bodde i Craig Phadrig väster om Inverness. Bridei I var kung av pikterna 554-584. Under besöket försökte Columba omvandla Bridei I, hans undersåtar och pikterna i norr till kristendomen. 597 dog Columba på Iona. Efter sin död blev han ett helgon. Några av hans kvarlevor hölls i the Monymusk Reliquary som tillverkades år 750 i trä och metall av munkar på Iona. The Monymusk Reliquary finns idag i the National Museum of Scotland i Edinburgh. 8.2 Kritiker En del moderna historiker på 2010-talet invände mot den traditionella historieberättelsen om hur kristendomen spreds till västra och norra Skottland samt till övriga delar av Skottland som inte var kristet. Enligt den traditonella berättelsen spreds kristendomen till dessa områden av Columba och ett fåtal människor runt honom. De moderna historikerna på 2010-talet tyckte att de berättelserna om Columba var rena myter och sagor. De tyckte inte att Columba borde få kredd för den som spred kristendomen till dessa områden i Skottland. Istället hävdade de att Columba var en av många hundratals eller tusentals människor som spred kristendomen och det kristna budskapet till västra, norra och övriga delar av Skottland som inte var kristet innan. De som spred kristendomen var präster, munkar, osv. Ta bara klostren som exempel. Portmahomack piktiska kloster i norr uppfördes tretton år innan klostret på Iona. Portmahomack byggdes inte av Columba. Ett kloster som Portmahomack betydde inte automatiskt att de lokala invånarna utanför klostret också var kristna vid här tiden. Men det visade ändå att kristendomen hade nått och var på plats i norra Skottland i någon form 550, vilket var innan klostret uppfördes på Iona i väst. Sedan kanske det tog en tid för lokalbefolkningen utanför klostret Portmahomack att övergå till kristendomen. I Sverige tog det ett par generationer för hela befolkningen på medeltiden att bli kristet efter att kristendomen anlänt till Sverige. I Brasilien blev inte urinvånarna i Amazonas direkt kristna efter att portugiska kolonisatörer anlänt. Det var först efter att de blev tvingade eller omvända som de gick över till kristendomen. I Portmahomacks fall fanns det uppenbarligen några kristna missionärer som hunnit före Columba att sprida det kristna budskapet till i alla fall en del av norra Skottland. Därför kan han inte ensam krediterats för att ha varit den som spred kristendomen till bl.a. västra och norra Skottland enligt de moderna historikerna på 2010-talet. |
9. Läs- och skrivkonsten på 500-talet - NY
- och andra steg fram till 1800-talet
- och andra steg fram till 1800-talet
|
Del av en charter från 1100-talet. Den skrevs för Christian, biskop av Whithorn 1154-1186, till Holyrood Abbey i Edinburgh.
|
|
Läs- och skrivkonsten har funnits i Skottland sedan år 71 då romarna invaderade Skottland första gången. Men det var först på 500-talet som den fick större genomslagskraft med fler a)
oghaminskriptioner på stenar och när b) spridandet av kristendomen började ta fart i hela Skottland. Ogham och kristendomen fanns innan i delar av Skottland. Sedan dess har läs- och skrivkonsten utvecklats i flera omgångar i Skottland och spridit sig till den inhemska befolkningen. Några av stegen från romarna till 1800-talet: Innan medeltiden 1. Romarnas första ankomst till Skottland år 71. De behärskade läs- och skrivkonsten. Det gjorde däremot inte den lokala skotska keltiska befolkningen. Möjligtvis undantaget några lokala handlare som lärda sig läsa- och skriva när de bedrev handel med romarna och deras besättningar i Skottland. Runt de romerska besättningarna i Skottland skapades lokala inhemska samhällen. 2. Piktiska symboler på 300- och 400-talen. Pikterna utvecklade ett skriftsystem med symboler som de ristade på stenar och ben. Ogham var ett tidigt alfabet som ristades in på stenar och ben. Främst på Irland, men också i västra Skottland, på en del andra platser i Skottland, Isle of Man, Wales och England. Ogham skrevs i huvudsak på primitiv iriska på 300-talet till 500-talet och på forniriska från 500-talet till år 900. En del forskare tror också att ogham användes redan f.Kr. Toppen och den maximala användningen för alfabetet skedde under 400- och 500-talen. Ett mindre antal oghamstenar tros ristades in på piktiska enligt uppfattningen hos majoriteten av forskarna i detta ämne, även om det finns några fåtal forskare som är osäkra på det. De tror istället att de piktiska oghamstenar som hittats skrevs på forniriska eller senare fornnordiska. Total har ca trettiotre oghaminskriptionerna hittats i Skottland. Tre av dem är daterade till någon gång mellan 300-talet till 500-talet och ca trettio till 500-talet till 800-talet. Flest hittade oghaminskriptionerna i Skottland har påträffats i Argyll and Bute, Aberdeenshire, Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Medeltiden 3. Spridandet av kristendomen till södra och östra Skottland på 400-talet. Inget tyder på att den lokala befolkningen lärde sig läsa och skriva då. Istället var det de inflyttade missionärerna som behärskade läs- och skrivkonsten. 4. Spridandet av klosterkulturen och kristondomen till västra och norra Skottland på 500-talet. I norr strax norr om Inverness från år 550 och i väster på Iona från 563. Gällde också de delarna av södra och östra Skottland som inte blev kristet förrän dess. Med ankosten av Columba till Iona 563 och uppförandet av ett kloster på ön samma år blev latin det dominerande skriftspråket i Skottland. Munkar på Iona började dokumentera historia och religiösa texter på latin och gaeliska från 563. Iona blev ett centrum för skotska manuskript och bevarande av nedtecknad kunskap. Läs- och skrivkonsten användes främst i kloster som var dåtidens kunskapscentrum. Lokalbefolkningarna utanför klostren var sannolikt fortfarande analfabeter på 500-talet i Skottland. För kungarna i Dál Riata, Piktland och andra kungariken i Skottland var det en stor fördel att kristendomen förde med sig skrivkonsten på en annan nivå till Skottland än tidigare med romarna och oghamalfabetet. Med kristendomen kom präster och andra som kunde läsa och skriva. Genom dem kunde kungar i Skottland börja teckna avtal med andra kungariken i Skottland. Det kunde vara militärt, handelsmässigt, ekonomiskt, osv. eller bestämma specifikt var landgränser skulle gå genom att få det skriftligt nedtecknat. Visst kunde de göra det innan när de var analfabeter eller med oghamalfabetet på inristade stenar. Visst kunde de bryta dessa avtal även när de hade tillgång till skrivkonsten på stenar, men läs och skrivkonsten på pergament, djurhud, underlättade för dessa framförhandlade avtal, etc. Landgränser specifikt inom kungariken Skottland förblev dock lite i en gråzon långt in på medeltiden beroende på vilken kung de lokala boende vid landgränsen stödde. En del lokalbor var väldigt ombytliga. 5. Runor på 700-talet. Det finns en anglosaxisk runskrift på det kristna Ruthwellkorset i Ruthwell i Dumfries and Galloway i södra Skottland. Den är daterad från 700-talet eller ca år 750. Det är ett av de tidigaste exemplaren på anglosaxisk text i Skottland. På 700-talet låg Ruthwell i det stora anglosaxiska kungariket Northumbria. Runor som de i Skandinavien var ganska ovanliga i Skottland under medeltiden. Inget som förekom i breda lager i Skottland. Bara endast enstaka runstenar har hittats i Skottland som gjorts av norska vikingar. Jämför det med Norge där 50 runstenar har hittats, 250 i Danmark och hela 2500 i Sverige. 6. Officiella dokument på 1100-talet. Latin blev standard för lagar och kungliga stadgor från ca år 1100 i Alba. Men i slutet på 1300-talet började latinet ersättas av lågskotskan i officiella handlingar. Senare ersattes lågskotskan av engelskan. 7. Universiteten på 1400-och 1500-talen. St. Andrews-universitetet grundades 1413 i St Andrews i Fife i östra Skottland. Det var Skottlands första universitet. Det följdes av University of Glasgow i Glasgow 1451, universitet King's College i Aberdeen 1495, University of Edinburgh 1583 (1582) och universitetet Marischal College i Aberdeen 1593. 8. Ökad läskunnighet på 1400-talet. Fler lekmän hos främst adeln och förmögna borgare lärde sig läsa och skriva. I slutet av 1400-talet kunde 60 % av den manliga adeln läsa i Skottland. 9. Världens första utbildningslag 1496. Det skotska parlamentet antog en lag 1496 som tvingade baroner och förmögna godsägare att skicka sina äldsta söner till skolan från åtta års ålder för att lära sig latin, konst och juridik. Efter medeltiden 10. Tryckpress och tryckkonst på 1500- och 1600-talen. Först i Edinburgh 1508. Sedan i St Andrews 1552. Därefter i Stirling 1571, i Aberdeen 1622 och senare till Glasgow på 1600-talet. Tryckkonsten gav ökad till tillgänglighet till böcker i Skottland. Senare på 1800-talet blev Skottland en viktig exportör av tryckmaskiner till utlandet. 11. Den protestantiska reformationen 1560 var den största drivkraften för läskunnighet i Skottland. Kyrkan i Skottland ville att alla troende skottar skulle kunna läsa bibeln på sitt eget språk. Den protestantisk reformation uppmuntrade till bibelläsning, vilket ledde till högre läskunnighet i alla protestantiska länder. Bibelläsning betydde mycket för läskonsten i Skottland. Det ledde till nr 12 nedan. 12. Lagar i parishes på 1600-talet. I Skottland instiftades lagar 1616, 1633 och 1696 där varje skotsk parish, socken, skulle ha en skola som var finansierad av lokala landägare. Det underlättade för spridandet av det skotska utbildningssystemet och läs- och skrivkonsten. 13. Läskunnigheten forsatte öka på 1700-talet. 1750 kunde 75 % av alla skottar läsa eller läsa och skriva. Det var bland de högsta i Europa. Dock kunde fler skottar läsa än skriva. Det berodde på att de behövde kunna läsa för att förstå skrifter. Skriva ansågs som en annan färdighet och var inte lika viktig att kunna. Enligt andra uppgifter kunde bara 40 % av befolkningen läsa i lågländerna år 1750. 65 % av männen och 15 % av kvinnorna. Det var lägre än i England där 50 % av befolkningen kunde läsa 1750 eller 60 % av männen och 40 % av kvinnorna på 1750-talet. Dock anses det att fler skottar än engelsmän kunde läsa på 1700-talet. Det berodde på att den skotska kyrkan fokuserade mer på utbildning än den engelska kyrkan, vilket ökade läskunnigheten i Skottland. Det talar för att uppgifterna om de 75 % för hela Skottland kanske är närmare sanningen än de 40 % i lågländerna. 14. Urbaniseringen på 1800-talet. Städerna fick ofta högre läskunnighet på grund av handelsbehov. Handel och bokföring i städerna på 1800-talet och senare krävde ofta läskunnighet. Eftersom fler skottar började flytta från landsbygden till de växande skotska städerna ökade också läskunnigheten hos hela den skotska befolkningen. 15. Obligatorisk skola 1872. Med lagen Education (Scotland) Act 1872 blev skolgång obligatorisk 1872 för alla barn mellan 5-13 år. Det lade grunden för den moderna läs- och skrivkunnighet för hela den skotska befolkningen. |
10. Piktiska stenar för åren 500-900 (400-900)
|
Bilden ovan: Murthly piktiska sten från mitten av 800-talet. Den hittades 1886 i Gellyburn i Murthly i Perth and Kinross. Stenen finns idag att se på National Museum of Scotland i Edinburgh.
Det tros att den antingen föreställer a) en jakt med människor som jagar verkliga eller påhittade djur, eller b) en scen från helvetet. Ökonst från de brittiska öarna på de första århundradena av medeltiden använde ofta lejon när de illustrerade scener från helvetet. Till höger på bilden finns ett lejon. |
|
10.1. Bakgrund till Piktland
Både caledonierna under romartiden och deras efterföljare arvtagare pikterna gjorde motstånd mot romarna i Skottland. 297-889/900 fanns kungariket Piktland. 410 lämnade romarna Storbritannien helt. 850 slogs kungariket Dál Riata i västra Skottland samman med Piktland i östra och norra Skottland till Piktland. 889 ersattes Piktland av kungariket Alba som fanns fram till 1286. Alba blev kungariket Skottland 1286 och fanns fram till 1707, undantaget åren 1290-1292, 1296-1306 och 1651-1660 då det var ersatt av andra styren. Däremot fanns nationen Skottland 1286-1707 oavsett vilka som regerade. 1707 bildade Skottland och England kungariket Storbritannien. 10.2 Piktiska stenar Pikterna var kända för sina sinnrikt skulpterade stenar. Ofta avbildade de människor och djur. Pikterna var mästerliga hantverkare. Vid här tiden förstod de andra samtida människorna vad bilderna, figurerna och symbolerna betydde på stenarna. Tyvärr har deras betydelser försvunnit genom århundradena. Idag är forskarna oeniga om innebörden av symbolerna och stenmonumenten. De är inte överens vad de betyder och ger uttryck för. De äldsta piktiska stenarna var grovt inristade på stora stenar. Ofta på stenblock. De pryddes av ristade djur och geometriska former som halvmånar, v-rod, z-rod, dubbelskivan (the double disc) och ormen som var unika för den piktiska kulturen. Många av de sakerna finns även på stenar i andra kulturer och platser i världen som t.ex. avbildningar av ormar, men dock inte med denna design. De här äldre piktiska stenarna var vanliga på 500-talet till 700-talet. De senare stenarna var omsorgsfullt formade och klädda. De är också kända som de yngsta piktiska stenarna. De var skulpterade i relief. Relief betyder upphöjd bild. De yngre piktiska stenarna skulpterades på ett plant underlag på en sten. Skulptörerna lät sedan mönstren sticka ut från bakgrunden. Stenarna pryddes sedan av kristna kors och bibliska scener. De blev vanliga på 700- och 800-talen. På vissa piktiska stenar finns det inskriptioner, dvs. inhuggna och inristade texter. De piktiska bokstäverna kallas för ogam. De hade inga runda kurvor, vilket underlättade för de skulptörerna som hade till uppgift att rista texterna på stenarna. Pikterna lämnade inga skriftliga förteckningar över hur de levde eller tänkte, undantaget ett latinskt dokument med en lista på deras kungar. Idag finns det mer än 250 inristade piktiska stenar med symboler, bilder eller texter som överlevt tidens gång. De är monument till dåtidens piktiska konstnärer, skulptörer och hela den piktiska kulturen, men vad de betydde förblir en mystisk och olöst gåta. Men det är ändå positivt att de här stenarna finns. Alternativet att de inte funnits kvar hade varit så mycket tråkigare. |
11. Piktiskt silver för åren 400-900
- men främst år 500-900
- men främst år 500-900
Whitecleuch Chain från 400-800.
|
Pikterna var utmärkta silversmeder. De gjorde spektakulära smycken som de dekorerade med samma symboler som på sina skulpterade stenar. Silverkedjor, ibland över 1,5 kg, fästa med dekorerade silverringar gjordes för piktiska adelsmän eller krigare att bäras vid speciella tillfällen. Några kända piktiska silverskatter som har hittats i Skottland:
1. Whitecleuch Chain (Whitecleuch kedja) - från år 400-800 I Whitecleuch i South Lanarkshire påträffades 1869 ett piktiskt silverhalsband från åren 400-800. Det låg 45 cm ned i jorden men hade blivit synligt i ett dräneringsdike tack vare erosionen. Det vägde hela 1,8 kg, mätte 50 cm och bestod av 44 silverringar sammanlänkade i 22 par. Från början hade halsbandet 23 par ringar, men vid upptäckten skadades ett par. 2. Gaulcross Hoard - 500-talet eller början på 600-talet I Gaulcross i Fordyce i Aberdeenshire i nordöstra Skottland upptäcktes på slutet av 1830-talet en silverskatt som bl.a. innehöll ett halsband och ett armband från 500-talet eller början på 600-talet. 3. Norrie’s Law Hoard - slutet av 600-talet I Norrie’s law utanför Largo i Fife i östra Skottland hittades 1819 en stor silvergömma. Den bestod av 12,5 kg silver fördelat på 153 objekt från främst slutet av 600-talet. Silverskatten innehöll bl.a. keltiska broscher, även kallade för penannular brooches, örhängen och hängsmycken. Inristningarna i silvret var fyllda med röd emalj vilket gjorde designen extra imponerande och slående. Även en romersk silversked från 300-talet låg i gömstället. 4. Broch of Burgar Hoard - slutet av 700-talet 1840 hittades bl.a. 8 kärl, flera kammar, 5 eller 6 hårnålar, 2 eller 3 broscher samt flera fragment av halsband i Broch of Burgar nära Evie på Orkneyöarnas största ö the Mainland. De var daterade från slutet av 700-talet. 5. St Ninian’s Isle Treasure - slutet av 700-talet eller början av 800-talet På St Ninian’s Isle på Shetlandsöarna hittades 1958 en spektakulär silverskatt som bl.a. innehöll 12 keltiska broscher, 8 dekorerade skålar, en silversked och en silverkniv. De daterades till slutet av 700-talet eller början 800-talet. Skatten hittades i en trälåda som hade begravts i ett kapell som var en ruin 1958. Skatten gömdes i kapellet under vikingatiden för att hindra den att bli bortrövad av norska vikingar. Vikingarna hittade inte skatten. Den blev inte bortförd till Norge, västra Skottland, Irland eller England där det också fanns vikingar i närområdet. Skatten klarade sig från att ha kunnat blivit nedsmält av vikingarna. De som gömde silverskatten mötte däremot inte samma öde. De blev med all sannolikhet brutalt mördade av vikingarna, enligt nutida historiker. De första norska vikingarna som kom till Shetlandsöarna under vikingatiden mördade hela den lokala befolkningen. Det var massutrotning. I stort sett ingen överlevde. Hade inte dessa nobla människor som gömde denna piktiska silverskatt på Shetlandsöarna offrat sina liv hade vi i eftervärlden aldrig fått veta om dess existens. Respekt till dem för att de offrade sina liv för kulturvärlden. Silverskatterna från Whitecleuch, Gaulcross, Norrie’s law, och St Ninian’s Isle finns på the National Museum of Scotland i Edinburgh. Det är däremot oklart på vilken plats skatten från Broch of Burgar huserar idag. |
12. Dál Riatas släktskap med dagens kungahus
Dál Riata till vänster och delar av de brittiska kronjuvelerna till höger.
Arvet från kungarna och drottningarna i Dál Riata levde vidare in i Albas, Skottlands, Englands, Storbritanniens, Frankrikes, Spaniens, Portugals, Nederländernas och senare även i Sveriges, Danmarks, Norges, Belgiens och många andra europeiska kungahus. Flera av dagens regenter i Europa är släkt i rakt nedstigande led till många av Dál Riatas kungar. Exemplen är många. Mac Bethad mac Findlaích (d. 1057) var kung av Alba 1040-1057. Han är mer känd som Macbeth idag. Han var ättling till Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501. Alba var namnet på Skottland under åren 889-1286.
Marie Antoinette (1755-1793) var en av 1700-talets mest kända drottningar i Europa. Hon föddes i Wien, men var drottning av Frankrike 1774-1792. Även hon var släkt i rakt nedstigande led till flera av Dál Riatas kungar. Bilden ovan med stenarna föreställer en kopia av Stone of Scone. Orginalet användes vid kröningarna av Skottlands monarker. Senare också Englands och Storbritanniens monarker, inkl. 1953 års kröning av Elizabeth II (1926-2022). Hon var drottningregent av Storbritannien 1952-2022. Även hon var ättling i rakt nedstigande led till flera av Dál Riatas kungar. Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf (f. 1946) är också han släkt i rakt nedstigande led till många av Dál Riatas kungar. Hans morfars farmors farfars farfars farmors morfars morfars farfars farmors farfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far var Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501. 53 led tillbaka. |
|
Några släktled
Erc till Macbeth (d. 1057), kung av Alba 1040-1057, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Donada, skotsk prinsessa - gift med Findláech of Moray, King or Mormaer of Moray före 1014-1020 20. Macbeth (d. 1057), kung av Alba 1040-1057 Även Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 och Charles II (1630-1685), kung av Skottland 1649-1651 och kung av England, Skottland och Irland 1660-1685 var ättlingar till Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501. Erc till Henry II (1133-1189) och vidare till Charles II (1630-1685), ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Charles I (1600-1649), kung av England, Skottland och Irland 1625-1649 42. Charles II (1630-1685) kung av Skottland 1649-1651 och kung av England, Skottland och Irland 1660-1685 Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 var Charles II (1630-1685) farfar morfar farfar farmor farfar farmor farfar farmor morfar mormor farfar morfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar farfar i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 var Charles II (1630-1685) farfars morfars farfars farmors farfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Erc till Marie Antoinette (1755-1793), drottninggemål av Frankrike 1774-1792, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. Philippa of Lancaster (1360-1415), drottninggemål av Portugal 1387-1415 34. Edward I (1391-1438), kung av Portugal 1433-1438. 35. Eleanor of Portugal, tysk-romersk kejsarinna (gemål) 1452-1467 36. Maximilian I (1459-1519), tysk-romersk kejsare 1508-1519. 37. Philip I of Castile (1478-1506), kung av Kastilien och Leon (Castile and Léon) med Joanna 1506-1506. 38. Charles V (1500-1558), tysk-romersk kejsare 1519-1556 39. Philip II of Spain (1527-1598), kung av Spanien 1556-1598 och kung av Portugal och Algarve 1581-1598 40. Philip III of Spain (1578-1621), kung av Spanien och Portugal 1598-1621 41. Maria Anna of Spain (1606-1646), tysk-romersk kejsarinna 1637-1646 42. Leopold I (1640-1705), tysk-romersk kejsare 1758-1705 43. Charles VI (1685-1740), tysk-romersk kejsare 1711-1740 44. Maria Theresa (1717-1780), tysk-romersk kejsarinna (gemål) 1745-1765 45. Marie Antoinette (1755-1793), drottninggemål av Frankrike 1774-1792 Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 var Marie Antoinette (1755-1793) morfars farmors farfars farfars farmors farmors farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 var Marie Antoinette (1755-1793) morfars farmors farfars farfars farmors farmors farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Nedan finns led till respektive regenter i dagens kungahus i Storbritannien, Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien och Spanien. Leden stannar inte vid monarkerna utan fortsätter till ett av deras barn eller barnbarn. Det finns oändligt många fler led än dessa. Erc till Charles III (f. 1948), kung av Storbritannien 2022-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Elizabeth Stuart (1596-1662), drottninggemål av Bohemia (Böhmen) 1619-1620 42. Sophia of the Palatinate (Sophia of Hanover) (1630-1714), hertiginna (gemål) av Braunschweig-Lüneburg 1679-1692, kurfurstinna (gemål) av Hannover 1692-1698 (Electress of Hanover 1692-1698) och från 1701 tronarvinge till kungarikena England och Irland samt från 1707 även tronarvinge till Storbritannien 43. George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727 44. George II (1683-1760), kung av Storbritannien och Irland 1727-1760 45. Frederick (1707-1751), Prince of Wales 46. George III (1738-1820), kung av Storbritannien 1760-1820 och kung av Irland 1760-1801 47. Prince Edward (1767-1820), Duke of Kent and Strathearn 48. Victoria (1819-1901), drottningregent av Storbritannien 1837-1901 49. Edward VII (1841-1910), kung av Storbritannien 1901-1910 50. George V (1865-1936), kung av Storbritannien 1910-1936 51. George VI (1895-1952), kung av Storbritannien 1936-1952 52. Elizabeth II (1926-2022), drottningregent av Storbritannien 1952-2022 53. Charles III (f. 1948), kung av Storbritannien 2022-idag 54. William (f. 1982), Prince of Wales 2022-idag. 55. Prince George of Wales (f. 2013) Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är Prince George of Wales (f. 2013) farfars morfars farfars morfars farfars farfars mormors farmors farfars farfars morfar farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 är Prince George of Wales (f. 2013) farfars morfars farfars morfars farfars farfars mormors farmors farfars farfars morfars farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Erc till Carl XVI Gustaf (f. 1946), kung av Sverige 1973-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Elizabeth Stuart (1596-1662), drottninggemål av Bohemia (Böhmen) 1619-1620 42. Sophia of the Palatinate (Sophia of Hanover) (1630-1714), hertiginna (gemål) av Braunschweig-Lüneburg 1679-1692, kurfurstinna (gemål) av Hannover 1692-1698 (Electress of Hanover 1692-1698) och från 1701 tronarvinge till kungarikena England och Irland samt från 1707 även tronarvinge till Storbritannien 43. George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727 44. George II (1683-1760), kung av Storbritannien och Irland 1727-1760 45. Frederick (1707-1751), Prince of Wales 46. George III (1738-1820), kung av Storbritannien 1760-1820 och kung av Irland 1760-1801 47. Prince Edward (1767-1820), Duke of Kent and Strathearn 48. Victoria (1819-1901), drottningregent av Storbritannien 1837-1901 49. Prince Leopold (1853-1884), Duke of Albany 1881-1884 50. Charles Edward (1884-1954), Duke of Albany 1884-1919 och Duke of Saxe-Coburg and Gotha 1900-1918 51. Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha (1908-1972), prinsessa av Sachsen-Coburg-Gotha 1908-1932 och prinsessa av Sverige 1932-1972 52. Carl XVI Gustaf (f. 1946), kung av Sverige 1973-idag 53. Kronprinsessan Victoria (f. 1977) 54. Prinsessan Estelle (f. 2012), svensk arvprinsessa Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är svenska prinsessan Estelle (f. 2012) morfars morfars farmors farfars farfars farmors morfars morfars farfars farmors farfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 är svenska prinsessan Estelle (f. 2012) morfars morfars farmors farfars farfars farmors morfars morfars farfars farmors farfars farmors farfas farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Generationsmässigt är prinsessan Estelle av Sverige en generation närmare Erc och Fergus Mór än Prince George of Wales (f. 2013) i dessa led ovan. Estelle är i 54:e generationen efter Erc medan George är i 55:e. Men det finns mängder med andra led också. Erc till Frederik X (f. 1968), kung av Danmark 2024-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Elizabeth Stuart (1596-1662), drottninggemål av Bohemia (Böhmen) 1619-1620 42. Sophia of the Palatinate (Sophia of Hanover) (1630-1714), hertiginna (gemål) av Braunschweig-Lüneburg 1679-1692, kurfurstinna (gemål) av Hannover 1692-1698 (Electress of Hanover 1692-1698) och från 1701 tronarvinge till kungarikena England och Irland samt från 1707 även tronarvinge till Storbritannien 43. George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727 44. George II (1683-1760), kung av Storbritannien och Irland 1727-1760 45. Anne of Great Britain (1709-1759), Princess Royal and Princess of Orange 46. William V (1748-1806), Prince of Orange-Nassau och arvståthållare i Republiken Förenade Nederländerna 47. William I (1772-1843), kung av Nederländerna 1815-1840 och storhertig av Luxemburg 1815-1840 48. Prince Frederick of the Netherlands (1797-1881), Prince of Orange-Nassau 49. Louise of the Netherlands (1828-1871), prinsessa av Nederländerna 1828-1850, prinsessa av Orange-Nassau 1828-1850, kronprinsessa av Sverige och Norge 1850-1859 samt drottning av Sverige och Norge 1859-1871 50. Louise av Sverige (1851-1926), prinsessa av Sverige och Norge 1851-1869, kronprinsessa av Danmark 1869-1906 och drottninggemål av Danmark 1906-1912 51. Christian X (1870-1947), kung av Danmark 1912-1947 och kung av Island 1918-1944 52. Frederik IX (1899-1972), kung av Danmark 1947-1972 53. Margrethe II (f. 1940), drottningregent av Danmark 1972-2024 54. Frederik X (f. 1968), kung av Danmark 2024-idag 55. Kronprins Christian av Danmark (f. 2005) Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är kronprins Christian av Danmark (f. 2005) farmors farfars mormors farfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars morfars farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar farfars farfars farfars far i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500 är prins Christian av Danmark (f. 2005) farmors farfars mormors farfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars morfars farfars morfars farfars mormor farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Ledet ovan visar förutom den nära släktrelationen mellan det danska och svenska kungahusen även de nära släktbanden mellan de danska och nederländska kungahusen. Louise of the Netherlands (1828-1871) är morfars farmors mor till danska kungen Frederik X (f. 1968). Hon är också känd som Lovisa. Louises farfar i sin tur var William I (1772-1843), kung av Nederländerna 1815-1840. Erc till Harald V (f. 1937), kung av Norge 1991-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Elizabeth Stuart (1596-1662), drottninggemål av Bohemia (Böhmen) 1619-1620 42. Sophia of the Palatinate (Sophia of Hanover) (1630-1714), hertiginna (gemål) av Braunschweig-Lüneburg 1679-1692, kurfurstinna (gemål) av Hannover 1692-1698 (Electress of Hanover 1692-1698) och från 1701 tronarvinge till kungarikena England och Irland samt från 1707 även tronarvinge till Storbritannien 43. George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727 44. George II (1683-1760), kung av Storbritannien och Irland 1727-1760 45. Anne of Great Britain (1709-1759), Princess Royal and Princess of Orange 46. William V (1748-1806), Prince of Orange-Nassau och arvståthållare i Republiken Förenade Nederländerna 47. William I (1772-1843), kung av Nederländerna 1815-1840 och storhertig av Luxemburg 1815-1840 48. Prince Frederick of the Netherlands (1797-1881), Prince of Orange-Nassau 49. Louise of the Netherlands (1828-1871), prinsessa av Nederländerna 1828-1850, prinsessa av Orange-Nassau 1828-1850, kronprinsessa av Sverige och Norge 1850-1859 samt drottning av Sverige och Norge 1859-1871 50. Louise av Sverige (1851-1926), prinsessa av Sverige och Norge 1851-1869, kronprinsessa av Danmark 1869-1906 och drottninggemål av Danmark 1906-1912 51. Haakon VII (1872-1957), kung av Norge 1905-1957 52. Olav V (1903-1991), kung av Norge 1957-1991 53. Harald V (f. 1937), kung av Norge 1991-idag 54. Kronprins Haakon av Norge (f. 1973) 55. Prinsessan Ingrid Alexandra av Norge (f. 2004) Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är prinsessan Ingrid Alexandra av Norge (f. 2004) farfars farfars mormors farfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars morfars farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500 är prinsessan Ingrid Alexandra av Norge (f. 2004) farfars farfars mormors farfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars morfars farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Ledet ovan visar förutom den nära släktrelationen mellan det norska och svenska kungahusen även de nära släktbanden mellan de norska och nederländska kungahusen. Louise of the Netherlands (1828-1871) är norska kungen Harald V (f. 1937) farfars mormor. Erc till Willem-Alexander (f. 1967), kung av Nederländerna 2013-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottningemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Elizabeth Stuart (1596-1662), drottninggemål av Bohemia (Böhmen) 1619-1620 42. Sophia of the Palatinate (Sophia of Hanover) (1630-1714), hertiginna (gemål) av Braunschweig-Lüneburg 1679-1692, kurfurstinna (gemål) av Hannover 1692-1698 (Electress of Hanover 1692-1698) och från 1701 tronarvinge till kungarikena England och Irland samt från 1707 även tronarvinge till Storbritannien 43. George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727 44. George II (1683-1760), kung av Storbritannien och Irland 1727-1760 45. Anne of Great Britain (1709-1759), Princess Royal and Princess of Orange 46. William V (1748-1806), Prince of Orange-Nassau och arvståthållare i Republiken Förenade Nederländerna 47. William I (1772-1843), kung av Nederländerna 1815-1840 och storhertig av Luxemburg 1815-1840 48. William II (1792-1849), kung av Nederländerna 1840-1849 och storhertig av Luxemburg 1840-1849 49. William III (1817-1890), kung av Nederländerna 1849-1890 och storhertig av Luxemburg 1849-1890 50. Wilhelmina (1880-1962), drottningregent av Nederländerna 1890-1948 51. Juliana (1909-2004), drottningregent av Nederländerna 1948-1980 52. Prinsessan Beatrix av Nederländerna (f. 1938), drottningregent av Nederländerna 1980-2013 53. Willem-Alexander (f. 1967), kung av Nederländerna 2013-idag 54. Catharina-Amalia (f. 2003), Princess of Orange Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är Catharina-Amalia (f. 2003) farmors mormors farfars farfars morfars farmors morfars morfars farfars farmors farfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500 är Catharina-Amalia (f. 2003) farmors mormors farfars farfars morfars farmors morfars morfars farfars farmors farfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Erc till Philippe (f. 1960), Belgarnas kung 2013-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. John Beaufort (1373-14109, 1st Earl of Somerset 34. Joan Beaufort (1404-1445), drottninggemål av Skottland 1424-1437 35. James II (1430-1460), kung av Skottland 1437-1460 36. James III (1451-1488), kung av Skottland 1460-1488 37. James IV (1473-1513), kung av Skottland 1488-1513 38. James V (1512-1542), kung av Skottland 1513-1542 39. Mary I (1542-1587), drottningregent av Skottland 1542-1567 och drottninggemål av Frankrike 1559-1560 40. James VI and I (1566-1625), kung av Skottland 1567-1625 och kung av England och Irland 1603-1625 41. Elizabeth Stuart (1596-1662), drottninggemål av Bohemia (Böhmen) 1619-1620 42. Sophia of the Palatinate (Sophia of Hanover) (1630-1714), hertiginna (gemål) av Braunschweig-Lüneburg 1679-1692, kurfurstinna (gemål) av Hannover 1692-1698 (Electress of Hanover 1692-1698) och från 1701 tronarvinge till kungarikena England och Irland samt från 1707 även tronarvinge till Storbritannien 43. George I (1660-1727), kung av Storbritannien och Irland 1714-1727 44. George II (1683-1760), kung av Storbritannien och Irland 1727-1760 45. Anne of Great Britain (1709-1759), Princess Royal and Princess of Orange 46. William V (1748-1806), Prince of Orange-Nassau och arvståthållare i Republiken Förenade Nederländerna 47. William I (1772-1843), kung av Nederländerna 1815-1840 och storhertig av Luxemburg 1815-1840 48. Prince Frederick of the Netherlands (1797-1881), Prince of Orange-Nassau 49. Louise of the Netherlands (1828-1871), prinsessa av Nederländerna 1828-1850, prinsessa av Orange-Nassau 1828-1850, kronprinsessa av Sverige och Norge 1850-1859 samt drottning av Sverige och Norge 1859-1871 50. Louise av Sverige (1851-1926), prinsessa av Sverige och Norge 1851-1869, kronprinsessa av Danmark 1869-1906 och drottninggemål av Danmark 1906-1912 51. Ingeborg av Danmark (1878-1958), dansk och svenska prinsessa 52. Astrid av Sverige (1905-1935), föddes som prinsessa av Sverige 1905, var kronprinsessa av Belgien 1926-1934 och drottninggemål av Belgarna 1934-1935 53. Albert II (f. 1934), Belgarnas kung 1993-2013 54. Philippe (f. 1960), Belgarnas kung 2013-idag 55. Prinsessan Elisabeth av Belgien (f. 2001), kronprinsessa av Belgien och hertiginna av Brabrant (Duchess of Brabant) Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är prinsessan Elisabeth av Belgien (f. 2001) farfars mormors mormors farfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars morfar farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500 är prinsessan Elisabeth av Belgien (f. 2001) farfars mormors mormors farfars farmors farfars mormors farmors farfars farfars morfars farfars morfars farfars mormors farmors morfars farmors farfars farfars farfars farfars farfars farfar farfars farfars farfar i detta led. Erc till Felipe VI (f. 1968), kung av Spanien 2014-idag, ett led: 0. Erc, kung av Dál Riatas irländska del på Irland till år 474 1. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 2. Domangart Réti, kung av Dál Riata 501-507 3. Gabrán (Gabrán mac Domangairt), kung av Dál Riata 540-560 4. Áedán (Áedán mac Gabráin), chefskung/chief king av Dál Riata 574-608 5. Eochaid Buide, kung av Dál Riata 608-629 6. Domnall Brecc, kung av Dál Riata 629-642 7. Domangart (Domangart mac Domnaill), huvudkung (over-king) av Dál Riata 660-673 eller kung av Cenél nGabraín 8. Eochaid (Eochaid mac Domangairt. d. 697), kung av Dál Riata 697-697 9. Eochaid (Eochaid mac Eochaid/Eochaid mac Echdach), kung av Dál Riata 726-733 10. Áed Find, kung av Dál Riata före 768 till 778 11. Eochaid (Eochaid IV, Eochaid mac Áeda Find), kung av Dál Riata 781-781 12. Alpin II (Alpin mac Eochaid/Alpin mac Echdach. d. 841), kung av Dál Riata 839-841 13. Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858 14. Constantine I (d. 877), kung av Piktland 862-877 15. Donald II (d. 900), kung av Piktland/Alba 889-900 16. Malcolm I (900-954), kung av Alba 943-954 17. Kenneth II (d. 995), kung av Alba 971-973 och 977-995 18. Malcolm II (954-1034), kung av Alba/Skottland 1005-1034 19. Bethóc (Bethóc ingen Maíl Coluim meic Cináeda), skotsk prinsessa - gift med Crínán of Dunkeld (d. 1045), också känd som Crínán, Abbot of Dunkeld 20. Duncan I (1001-1040), kung av Alba 1034-1040 21. Malcolm III (1031-1093), kung av Alba 1058-1093 22. Matilda of Scotland (1080-1118), drottninggemål av England 1100-1118 23. Empress Matilda (1102-1167), tysk-romersk kejsarinna 1114-1125 samt regent över England 1141-1141 (omtvistat) 24. Henry II (1133-1189), kung av England 1154-1189 25. Eleanor of England (1162-1214), född engelsk prinsessa, drottninggemål av Castile 1177-1214 26. Blanche of Castile (1188-1252), drottninggemål av Frankrike 1223-1226 27. Louis IX (1214-1270), kung av Frankrike 1226-1270 28. Philip III (1245-1285), kung av Frankrike 1270-1285 29. Philip IV (1268-1314), kung av Frankrike 1285-1314 30. Isabella of France (1295-1358), drottninggemål av England 1308-1327 31. Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377 32. John of Gaunt (1340-1399), 1st Duke of Lancaster 33. Philippa of Lancaster (1360-1415), drottninggemål av Portugal 1387-1415 34. Edward I (1391-1438), kung av Portugal 1433-1438 35. Eleanor of Portugal, tysk-romersk kejsarinna (gemål) 1452-1467 36. Maximilian I (1459-1519), tysk-romersk kejsare 1508-1519 37. Philip I of Castile (1478-1506), kung av Kastilien och Leon (Castile and Léon) med Joanna 1506-1506. 38. Charles V (1500-1558), tysk-romersk kejsare 1519-1556 39. Philip II of Spain (1527-1598), kung av Spanien 1556-1598 och kung av Portugal och Algarves 1581-1598 40. Philip III of Spain (1578-1621), kung av Spanien och Portugal 1598-1621 41. Anne of Austria (1601-1666), drottninggemål av Frankrike och Navarra 1615-1643 42. Louis XIV (1638-1715), kung av Frankrike och Navarra 1643-1715. 43. Louis, Grand Dauphin (Louis of France) (1611-1711), 20th Dauphin of France 1661-1711 44. Philip V (1683-1746), kung av Spanien 1700-1724 45. Charles III (1716-1788), kung av Spanien 1759-1788 46. Charles IV (1748-1819), kung av Spanien 1788-1808 47. Ferdinand VII (1784-1833), kung av Spanien 1808-1808 och 1813-1833 48. Isabella II (1830-1904), drottning av Spanien 1833-1868 49. Alfonso XII (1857-1885), kung av Spanien 1874-1885 50. Alfonso XIII (1886-1941), kung av Spanien 1886-1931 51. Infante Juan (1913-1993), Count of Barcelona 1941-1993 52. Juan Carlos I (f. 1938), kung av Spanien 1975-2014 53. Felipe VI (f. 1968), kung av Spanien 2014-idag 54. Infanta Leonor of Spain (f. 2005) * Nr 49 Alfonso XII dog 5,5 månader innan hans ofödde son Alfonso XIII föddes. Under 5,5 månader mellan 25 november 1885 till 17 maj 1886 hade inte Spanien en sittande kung. Istället styrdes Spanien av Alfonso XII:s änka Maria Christina of Austria (1858-1929). Hon var mamma till Alfonso XIII. Hon var drottninggemål av Spanien 1879-1885 och fungerade som spansk drottningregent under åren 1886-1902 för sin minderåriga son kung Alfonso XIII. Erc, kung av Dál Riata irländska del på Irland till år 474 är Infanta Leonor of Spain (f. 2005) farfars farfars farmors farfars farfars farfars morfars farfars farfars morfars morfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfar i detta led. Fergus Mór, kung av Dál Riata 500-501 är Infanta Leonor of Spain (f. 2005) farfars farfars farmors farfars farfars farfars morfars farfars farfars morfars morfars farmors farfars farmors morfars mormors farfars morfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far i detta led. |