Mytologi eller historia?

Innehåll

1. Calgacus
- 1.1 Skriftkällornas trovärdigheter under den romerska tiden i Skottland
2. Keltiska guldföremål på 1800-talet och DNA på 2000-talet
3. Skriftkonstens inträde i Skottland
4. Datum och år
5. Historia
- 5.1. Familjehistoria
​
Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. Översta bilden: Loch Muick i Aberdeenshire. Balmoral Castle ligger i närheten. Brittiska kungafamiljen har haft det slottet som sommarresidens sedan 1852. © Kenny Muir. CC.


1. Calgacus

Den skotska arkeologen, TV-presentatören och författaren Neil Oliver (f. 1967) sa i den utmärkta BBC-dokumentären "A history of Scotland" 
från 2008 att tidiga händelser i den skotska historien ofta är beskrivna genom andra. Calgacus är ett utmärkt exempel på hur den romerska författaren och senatorn Tacitus år 98 i boken "Agricola" målade upp en bild av honom vars caledoniernas sista hopp stod till. Calgacus ska ha sagt år 83/84: 
"- We, the choicest flower of Britain's manhood, were hidden away in her most secret places. Out of sight we were kept from the defilement of tyranny. We, the most distant dwellers upon earth, the last of the free." 

Ingen vet om Calgacus verkligen existerade. Fanns det en Calgacus talade han sannolikt ett språk som liknande walesiska enligt Neil Oliver och definitivt inte latinska fraser som romarna pratade. Tacitus kunde med största sannolikhet inte citera Calgacus på grund av språkskillnaderna mellan de två. Men Tacitus källa är den enda källan som finns om Calgacus 83/84. Kanske var istället personen Calgacus och hans tal ett påhitt som målades upp? De romerska militära ledarna som senare återvände tillbaka till Rom behövde trots allt en fjäder i hatten. Hade de en värdig motståndare som Calgacus förstärkte det synen på den romerska arméns som bättre än sina motståndare. Dessutom målade Tacitus upp sin svärfar Agricola som besegrade Calgacus som en stor, hedersam och heroisk hjälte som lyckades besegra den enligt Tacitus stora caledoniska armén.


1.1 Skriftkällornas trovärdigheter under den romerska tiden i Skottland

Var Calgacus en myt eller fanns han på riktigt? Svaret på den frågan är att vi i eftervärlden inte med säkerhet kan bekräfta eller å andra sidan inte heller kan förneka hans existens. Skiljelinjen mellan mytologi och historia blir snäv. Därför måste man vara kritisk till många historiska skriftkällor och i synnerhet de skriftkällor som beskriver människor och händelser i Skottland under de första århundradena e.Kr. Källorna kan vara historiskt korrekta, men de kan också vara mytologiserade. Rena sagor med andra ord. De skriftliga källorna kan även vara anpassade för att enklare beskriva historien. De kan också vara mindre komplexa än vad som var fallen i verkligheterna. 

De enskilda händelserna i de skriftliga historierna från den här perioden kan även ha varit korrekta och sanna, men bytt ordning i skriftkällorna för att göra historierna mer spektakulära. Syftet kan då har varit att få till det där sluten som författarna önskade. Exempel på det är att en del skrifter från första seklerna e.Kr. byggde upp historier av händelser som följde efter varandra och som sedan avslutades med att deras hjälte triumferade i ett krigsslag. I verkligheten kanske krigsslaget ägde rum först och därefter inträffade de andra enskilda händelserna i olika ordningar. Enligt författarna kanske händelserna skedde i ordningarna 1-2-3-4-5-6. I verkligheten däremot kanske händelserna skedde enligt 6-2-5-4-1-3 eller i andra ordningar.

Ytterligare exempel är där författare, då som nu, medvetet skalat bort vissa delar av historierna för att göra historierna mer trovärdiga. Det beror på att antingen vill de få historierna att gå ihop rent tekniskt eller har de medvetet inte nämnt saker som kunde motverka syftena med texterna. Sådana selektiva texter förekommer än idag bland utredare, historiker, statsvetare, forskare, studenter på universiteten, författare, osv. och kommer nog göra det i alla tider som människan kan läsa och skriva. Istället för händelserna och ordningen 1-2-3-4-5 vilket resulterade i händelse 6 i verkligheten kanske förloppet skedde 1-3-5=6 enligt den enskilda författarens version. I detta exempel har författaren medvetet inte nämnt händelserna 2 och 4. Andra exempel är där de skriftliga historierna tolkats av nutidens historiker som sanna, men där textanalyserna visat att de mer varit påhittade eller delvis påhittade romaner om än skickligt litterärt skrivna för att få dem att verka sanna. 

Även brist på arkeologiska fynd kan göra att historiens gång ses annorlunda, feltolkas eller missas trots skriftliga källor. Ta romerska Skottland som ett exempel. Fram till början av 2000-talet e.Kr. trodde historikerna att de första romarna invaderade Skottland i slutet av 70-talet e.Kr. Tron baserades på Tacitus bok Agricola som skrevs 19 år efter en romersk invasion av Skottland år 79. Den invasionen tros fortfarande var sann. Det tros än idag att en romersk invasion av Skottland skedde i slutet av 70-talet. De arkeologiska fynden som hittades i slutet av 1990-talet och i början på 2000-talet visade dock på att det inte var den första romerska invasionen av Skottland. De fynden visade på att romarna hade fort i mellersta Skottland redan i början på 70-talet. De arkeologiska fynden visade på att romarna invaderade Skottland första gången redan i början på 70-talet, vilket var flera år innan Tacitus hävdade att de gjorde första gången. Bristen på arkeologiska fynd gjorde att både arkeologer och historiker därför länge trodde att historien skedde på ett helt annat sätt än vad den gjorde i verkligheten.

Därför måste man ta de skriftliga historierna under denna tid för vad de är, i vilken tid de skrevs, varför de skrevs, i vilket syfte de skrevs, vad de ville säga, vad författarna ville säga och inte för vad historierna verkligen var. En historia kan vara en sak idag, men en annan då. Det var inte alltid sanna berättelser som beskrev historierna kronologiskt korrekta. Det gäller också alla andra historier om människor vid den här tiden. Detsamma gäller exakta årtal och datum. Det vi däremot kan bekräfta är rena fynd som stenar, gravar, smycken, boplatser, osv. Men inte ens det innebär att man kan dra rena slutsatser.


2. Keltiska guldföremål på 1800-talet och DNA på 2000-talet

När 1800-talets brittiska arkeologer hittade mängder med keltiska guldföremål och smycken på Irland och i Skottland drog de slutsatsen att Irland och Storbritannien måste ha invaderats av stora mängder kelter från Mellaneuropa under järnåldern några århundraden f.Kr. DNA-forskning på 2000-talet visade att det troligen inte stämde. Enligt den forskningen härstammade britterna och irländarna på järnåldern från främst spanjorer som inte var kelter. De spanjorerna flyttade till de brittiska öarna i omgångar efter att isen drog sig tillbaka från Storbritannien efter senaste istiden. Ny DNA-forskning från 2015-2018 visade att inte heller det stämde fullt ut. Istället hade 90 % den brittiska befolkningen på järnåldern sitt ursprung från människor som 1 700-2 700 år innan levde på ryska stäpper. De flyttade till Storbritannien 2 700-2 500/2 400 f.Kr. Innan dessa människor flyttade till Storbritannien från ryska stäpper härstammade emellertid den brittiska befolkningen från före 2 700 f.Kr. från tidigare generationers invandrande spanjorer.

Guldföremålen som arkeologerna hittade på 1800-talet var därför snarare ett resultat av att irländarna och britterna anammade den keltiska kulturen dess språk, seder och bruk under järnåldern. De var inte bevis för en stor keltisk invandring från det kontinentala Europa till de brittiska öarna.


3. Skriftkonstens inträde i Skottland

Desto närmare tidiga medeltiden vi närmare oss desto större är chanserna att historierna stämmer. Från och med medeltiden kunde saker och ting antecknas och protokollföras från flera olika skriftkällor i och med skriftkonstens inträde i Skottland. Det gör att historierna kan tolkas från flera olika håll och vinklar. Dock kan samma texter från olika författare baseras på samma ursprungstext, vilket då gör att de inte blir mer sanna för det. Dessutom om det finns flera skriftkällor kan dessa författare som skrev om samma sak haft olika syften, utelämnat händelser, tolkat historierna olika, osv.


4. Datum och år

När det gäller specifika datum och år på när människor föddes eller dog före 1400 e.Kr. vet ingen om de stämmer eller är korrekta. De uppgifterna bör ses som relativa i brist på andra uppgifter och inte helt korrekt sanna. Läser du om en person som enligt författaren föddes den 18 januari 1246 och dog den 19 oktober 1297 kan du utgå från att det inte är helt korrekta uppgifter. Istället kanske det stämmer ungefär. Personen kanske föddes i början av 1246, våren 1246, någon gång på 1240-talet eller rentav en höst före 1250. Samma person kanske dog sommaren eller hösten 1297, i slutet av 1200-talet eller rentav en vår på 1300-talet. Enda undantaget är kungar och drottningar när det gäller datum och årtal. Där är skriftkällorna fler, mer tillförlitliga och mer samtida. Men även där kan sanningarna variera från korrekta till rena påhittade uppgifter för när kungligheterna föddes och dog.

Ofta får vanliga människor som inte är kungar eller drottningar sina datum och levnadsår tillskrivna långt efteråt av andra människor, vilket gör att tillförlitligheten minskar avsevärt. Många gånger är dessa andra människor ett fåtal människor som sedan resten av alla andra människor som skriver om personen utgår, antar, tror eller hoppas har korrekta datum eller årtal. Det är något inte minst alla släktforskare som forskar om människor på medeltiden och tidigare också är fullt medvetna om. En klassiker är när en människas resterande levnadsöde försvinner ur skriftkällorna vid en tid, men då uppfattas som död av personer som inte är släktforskare. I exemplet ovan med personen som dog 1297 kanske han eller hon drog sig tillbaka 1297 eller vars liv inte var lika intressant att skriva om av andra efter 1297. Senare uppgifter skriver att personen dog 1297 eller senare, vilket ytterligare senare ibland omtolkas av andra människor som att personen dog 1297.
​
En annan liknande klassiker är att händelse A ledde till händelse B och att det utgås från att personen X dog vid händelse B eftersom han eller hon aldrig nämns igen efter händelse B. Exempel på det kan vara äldre krigsslag från medeltiden eller tidigare där en del människor tillskrivs för att de dog ett speciellt datum eller år i det aktuella krigsslaget. Men i själva verket kanske personen bara drog sig tillbaka efter händelse B, men antogs var död efter det. I det här fallet kanske personen var en aktiv militär fram till krigsslaget. Efter det drog sig personen tillbaka och levde resten av livet som fredlig bonde på landsbygden, men nämndes aldrig mer igen i skriftkällorna.


5. Historia

Avslutningsvis är historia oavsett gren all mänsklig verksamhet i det förflutna som man känner till i det närvarande. Historia vill skapa en sammanhängande framställning och en systematisk analys av tidigare händelser som hade betydelse för människan. Inom historien finns det en rad olika historiska ämnen, genrer och grenar som beskriver historiska händelser efter exempelvis:
1) kronologiskt efter tid eller datum,
2) globalt,
3) nationellt efter nation,
4) geografiskt efter region eller regional efter ett område,
5) lokalt,
6) etniskt efter etnisk grupp,
7) ämne efter ämne eller typ,

De historiska ämnena kan sedan delas in i rad olika underdiscipliner som:
1) politik efter samhällets politiska ledning, makt och fördelning,
2) ekonomiskt efter ekonomiska fenomen under olika historiska epoker,
3) kultur efter kulturella situationer,
4) social och sociologiskt efter sociala aspekter,
5) etnologiskt,
6) idé efter idéers framväxt,
7) religion efter religioner ur ett historiskt perspektiv,
8) litteratur efter förändringar inom litteraturen och i vilka villkor, författare verkat och arbetat i,
9) språk efter hur språket förändrats över tiden,
10) marin efter sjöhistoria och militärhistoria,
11) sjöfart och sjö efter historiska transporter över floder, sjöar och hav,
12) militär,
13) kyrko efter kristendomen och den kristna kyrkans historiska utveckling,
14) genus,
15) agrar efter studier av jordbrukets historia,
16) familj och släkt efter familjer eller individer,
17) populärhistoria som beskriver historien sett ur ett lättillgängligt och underhållande sätt, t.ex. historiska texter och böcker som är skrivna av journalister, författare och forskare för en bredare inte lika insatt allmänhet,
18) osv.


5.1. Familjehistoria

Nummer 16 familjehistoria och släkthistoria ovan beskriver enskilda familjers eller individers historier. De kan gå hand i hand med den vanliga historiska utvecklingen. De kan också omvänt skilja sig delvis eller helt mot vanlig traditionell historia eller händelser som betytt mycket för ett land, område eller gren. Vid omvänt hade den traditionella historien inte alltid betydelse för den enskilda familjen eller individen. Exempel på det är nationella händelser som betytt mycket för ett land, men inte nödvändigtvis för alla dess enskilda invånare. Men det betyder inte att något av det är fel. Det är bara två olika sätt att se historien. En familjehistoria brukar emellertid ofta bli bättre presenterad och framställd ifall författaren också är medveten om helheten som familjerna eller individerna beskrivs i. Åtminstone ifall läsarna är intresserade av i vilken miljö familjerna eller individerna befann sig i.

Det är vanligt att många familjehistorier är sammansatta av felaktiga antagande. De bygger på tro och tyckande och inte på faktisk kunskap från författarna. Istället för att ta reda på varför familjerna eller individerna agerade som de gjorde antar författarna felaktigt att de gjorde på ett sätt. Mer noggranna författare kan emellertid rätta till dessa felaktiga antaganden i sina verk. Men det kräver ofta mer tid och arbete från författarna eller kan inte göras rent tekniskt på grund av begränsat tillgängligt material.