Frågor och svar (FAQ) - snabba frågor och korta svar.

Vem var den första skotten som finns beskrivet i skrift? 
Svar: Scáthach eller Cruithne. Scáthach levde 200 f.Kr. Cruithne levde på 400-talet f.Kr., på 200-talet f.Kr. eller på slutet av första århundradet f.Kr. och eventuellt in på de första åren e.Kr. Scáthach var lärarinna i krigskonst. Hon bodde på Dún Scáith (Fort of Shadows) på Isle of Skye. Cruithne var en caledonisk kung men på pappret piktisk kung som bodde i norra eller i östra Skottland. Cruithne räknas som ursprungsfader till alla efterföljande piktiska kungar.

Cruithne far Cinge, hans farfar Luchtain, osv. som också finns nämnd i skrift då?
Svar: Vi i eftervärlden vet inte om de var från Skottland, Irland, Wales eller England. Vi vet heller inte om de bodde i Skottland.

Vem var den första manliga skotska patrioten som finns beskrivet i skrift? 
Svar: Calgacus 83/84 e.Kr. Han var krigsledaren för caledonierna som försökte försvara Skottland mot romarna, även om nationen Skottland inte fanns på hans tid eftersom Skottland var indelade i flera små egna självständiga kungariken då han levde. Men under enad front försökte han försvara området som idag är Skottland.

Vilka var caledonierna?
Svar: Det romerska samlingsnamnet för alla stammarna i Skottland.

Ockuperade romarna Skottland någon gång? I skolan som barn sa min lärare att romarna aldrig var längre norrut än Hadrianus mur. Hade min lärare rätt?
Svar: I omvärlden utanför Storbritannien finns det en myt sedan gammalt att skottarna lyckades hålla undan romarna från sitt eget territorium. Men det stämde inte. Romarna byggde 17 fort i centrala Skottland och ytterligare fort i norra Skottland, vilket var en bra bit norr om nuvarande Edinburgh. Dessutom hade romarna flera fort i södra Skottland samt oändligt många camps från söder till nordöst under olika perioder. Däremot var hela Skottland aldrig ockuperat samtidigt. Dock ansåg romarna själva under några år på 80-talet e.Kr. att de hade lagt under sig hela Skottland. 

Men varför tror resten av världen att romarna aldrig invaderade Skottland?
Svar: En kombination av okunskap från resten av världen och ingen förnekelse från skottarna själva. Skottarna odlar gärna själva myten att en stormakt som romarriket aldrig lyckades inta deras land. Det är en vacker myt. Däremot lyckades romarna aldrig tämja skottarna och stifta lagar som i England. Romarna var max ett halvt sekel på en del platser i Skottland och på andra knappt alls, undantaget delar av södra Skottland som ockuperades under flera sekler av romarna. Södra England å andra sidan var permanent under romersk ockupation i 367 år med integration mellan romarna och engelsmännen. I Skottland däremot integrerades aldrig romerska soldater med den lokala befolkningen lika intensivt som de gjorde i England. Dock fanns det undantag i Skottland. Romerska soldater vid fort i Skottland anammande lokala keltiska gudar från lokalbefolkningarna.

Byggdes Hadrianus mur för att för att skydda romarriket mot stammarna i norr?
Svar: Även det en gammal myt om Skottland som aldrig tenderar att försvinna. Till och med seriösa historieböcker om Skottland och seriösa siter på nätet skriver fortfarande att muren byggdes för att skydda romarriket mot stammarna i norr. Det är dock bara en myt. Hadrianus mur uppfördes som ett monument för att markera det romerska rikets nordliga gräns. Muren var en gränsmur och inte en försvarsmur. Alla riken söder om denna gräns i Europa tillhörde Rom, enligt romarna själva.

Skottland har idag drygt 5,4 miljoner invånare. Hur många av dem härstammar från de norska vikingarna som invaderade Skottland på 800-talet?
Svar: Enligt släktforskare har ca en miljon människor i dagens Skottland minst en norsk anfader tillbaka till vikingatiden och senare, vilket är drygt 18 % av hela befolkningen i Skottland. Enligt DNA-undersökningar har 33 % av befolkningen på Orkneyöarna påbrå från västra Norge. På Shetlandsöarna är den siffran ännu högre. Där har 50 % av alla människor norskt påbrå.

Varför är det norska påbråt som störst på Orkney- och Shetlandsöarna?
Svar: När norska vikingar invaderade Orkney- och Shetlandsöarna i slutet av 700-talet och på 800-talet tog de kontroll över de båda ögrupperna samt utrotade hela den piktiska befolkningen som bodde på Shetlandsöarna. Ingen av lokalbefolkningen överlevde. Sedan bosatte sig norska vikingar bl.a. på Orkney- och Shetlandsöarna, Yttre Hebriderna och i Caithness på 800-talet. Fram till andra hälften av 1400-talet var Orkney- och Shetlandsöarna sedan en del av Norge. Därefter blev de skotska. Sedan har människor flyttat dit till och från under åren som gått.

Vem var Skottlands första kung?
Svar: Kenneth MacAlpin (810-858) under åren 843-858.

När bildades den skotska nationen för första gången?
Svar: 843, 850 eller 889 e.Kr. beroende på hur man ser det. Kenneth MacAlpin var kung över Dál Riata 841-850 och kung över  Piktland 843-858. Efter att han blev kung över Piktland 843 var han kung över två kungariken samtidigt 843-850. Två kungariken med en regent. Hans två kungariken täckte ett område som utgjorde större delen av dagens Skottland. Enligt traditionen blev han därför Skottlands första kung 843 när han blev kung över Piktland. Nationen Skottland fanns emellertid inte på hans tid. Den kom till långt senare efter hans död. 

850 slogs Dál Riata samman med Piktland under Kenneth MacAlpins styre. Två kungariken med en regent blev ett kungarike med en regent. Enligt en del anses därför årtalet 850 som starten för den skotska nationen trots att den inte fanns ännu. 889 bildades kungariket Alba ur kungariket Piktland. 889 anses idag generellt vara det mesta accepterade året för den skotska nationens födelse. 1286 bytte Alba namn till Skottland.

Vem var Kenneth MacAlpin? 
Svar: Med honom startade en ny dynasti där en del av efterföljande (skotska) kungar var släkt i rakt nedstigande led till honom. Han blev en landsfader. En skotsk Gustav Vasa (1496-1560) för att förenkla det. Dessutom stärktes banden mellan pikterna i nordöst och i öst med gaelerna i sydväst under hans period. Detta trots att det ursprungliga Piktland var ett eget land med sin egen kulturella särart, språk, seder och bruk gentemot gamla Dál Riata. Kenneth MacAlpin blev symbolen för en nyordning. Med senare kungar på 900-talet blev det emellertid starten på en förändring där allt piktiskt övergick till att bli gaeliskt under de kommande generationerna.

Vad var en klan för något?
Svar: Clann är det gaeliska namnet för familj eller barn, vilket heter clan på engelska och klan på svenska. Klanen bestod av stor grupp människor som alla tillhörde samma familj och som härstammade från samma anfader. En klan innefattade även en stor grupp människor utanför familjen som behövde beskydd. Lojalitet till klanen var mycket viktigt för att hålla relationerna intakt mellan medlemmarna.

Vad var jakobitismen för något?
Svar: Jakobitismen var den rörelsen som 1688-1746 (1753) försökte återsätta det stuartska kungahuset på Englands, Skottlands och Irlands troner.

Vilka var jakobiterna?
Svar: Anhängare som 1688-1746 (1753) ville återsätta James VII and II (1633-1701) och hans ättlingar på kungatronen efter att han störtades 1688. Namnet jakobiter kommer från Jacobus som är det latinska namnet för James. James VII and II var den senaste katolska regenten som styrde Skottland och England. Efter James VII störtades flydde han till Frankrike. Samtidigt blev hans dotter Mary II (1662-1694) och hans svärson William III and II (1650-1702) regenter över Skottland och England 1689, men de var protestanter båda två. William III and II föddes i Nederländerna.

Jakobiterna hade sina starkaste fästen på Irland och i Skottland. Irländarna stödde jakobiterna eftersom de hoppades få ett slut på lagar som diskriminerade katoliker. 75 % av av irländarna var katoliker 1689. I Skottland hade jakobitismen sitt största fäste i högländerna. Anledningen till det var att när James VII and II var kung behandlade han högländarna väl. Han samarbetade också med klanhövdingarna. Tidigare kungar från slutet av 1500-talet hade försökt motverka den högländska kulturen. Befolkningarna i högländerna såg jakobitismen som det styre som var mest vänligast inställda till deras territorier.

I England hade jabobiterna inte lika starkt stöd. Vid den här tidpunkten var 2-3 % av Englands befolkning katoliker. 10-15 % inräknat med Irland, Skottland och England. I England var jakobiterna som starkast i norr. 1689 var 15-20 % av eliten katoliker i dessa tre länder. Med andra ord var en stor del av eliten istället protestanter. De ville inte ha en katolsk kung och gjorde allt för att motverka jakobitismen. 
Jakobiterna försökte även senare på 1700-talet att tillsätta James VII and II:s son James Francis Edward Stuart (1688-1766) och sonson Charles Edward Stuart (1720-1788) som kungar av Storbritannien, men alla försök misslyckades. Den sistnämnde var också känd som Bonnie Prince Charlie.

Vem hade varit kung över Storbritannien idag om jakobiterna fått igenom sin vilja på 1700-talet?
Svar: Hade de fått igenom sin vilja hade tysken Franz (f. 1933), hertig av Bayern, idag varit kung av Storbritannien. Franz är James VII and II:s sonson sonson sondotter sondotter sonson son. Franz tillhör huset Wittelsbach och är släkt i rakt nedstigande led till flertalet av Europas kungahus. Bl.a. är han ättling till svenska regenterna kung Karl X Gustav (1622-1660), kung Karl XI (1655-1697), kung Karl XII (1682-1718) och regerande drottningen Ulrika Eleonora (1688-1741).

Vilka är de mest kända skottarna historiskt?
Svar: Det beror på vem man frågar, men de mest kända skottarna som människor utanför Skottland känner till är förmodligen Calgagus, Columba, William Wallace, Robert Bruce, Mary I, James VI and I, Rob Roy MacGregor, Adam Smith, Robert Burns, Walter Scott, David Livingstone, Alexander Bell och Sean Connery. De som gillar tennis vet också om Andy Murray. 1700-tals Bonnie Prince Charlie är starkt förknippad med Skottland, men han föddes i Rom. Musikern Rod Stewart (f. 1945) föddes i London som son till en skotsk pappa och en engelsk mamma. 

Vem är Skottlands kung/drottning idag?
Svar: Skottland har ingen egen kung eller drottning som är regent enbart över Skottland. Däremot är engelske Charles III kung över Skottland och resten av Storbritannien. Han är också kung över femton andra länder som t.ex. Kanada, Jamaica, Australien och Nya Zeeland.

Finns det några språkliga kopplingar mellan Skottland och Sverige?
Svar: Ja, det finns många. Skottland har lånat mängder med ord från fornnordiskan. men även svenskan har lånat ord från Skottland. De utpräglade rullande "R" som finns i västsvenska dialekter kommer från skotska immigranter som flyttade till Göteborgstrakten på 1600- och 1700-talen.

Finns det ett Loch Ness-monster i Loch Ness?
Svar: Nej, det är en påhittat historia. Rent biologiskt måste det åtminstone finnas minst hundra Loch Ness-monster i sjön för att Nessie skulle kunna överleva som djurart och föra arten vidare till nästa generationer av Loch Ness-monster. Hade det funnits hundra Nessie i Loch Ness hade några döda Nessies förr eller senare spolats upp vid en av sjöns strandkanter och därmed hittats av människor. Precis som döda valar har spolats upp vid strandkanter i Atlanten och som har hittats av människor i flera årtusenden. 

Alla dokumenterade foton eller filmer på Nessie är antingen falska manipulerade foton/filmer eller naturliga sälar, fiskar, stenar, trästockar, skuggor av andra djur/stenar/trästockar, etc. En historiker sa: "I den mörkaste av alla skogar kan alla se troll om natten. Desto svårare att se och hitta dessa troll på dagen när solens strålar lyser in i samma skog."

Jag har sett filmen Braveheart med Mel Gibson från 1995. Hur väl stämmer den med hur det såg ut i Skottland i slutet av 1200-talet?
Svar: Filmen Braveheart är en av de mest berömda och samtidigt en av de mest föraktade internationella filmerna om historiskt filmskapande någonsin. Den är omsorgsfullt gjord och har en hjärtrörande berättelse som vann fem oscars, inklusive för bästa film 1995. Filmen har dock flera historiska felaktigheter vilket historiker och kritiker med upprepade gånger tagit upp genom åren. Utanför Skottland kanske inte människor bryr sig om felaktigheterna i filmen, men i Skottland har filmen granskats noga av historiker och kritiker för att hitta filmens historiska felaktigheter. Bland skottar generellt uppskattas dock att fokus riktades på Skottland som kom i centrum i en sådan känd film. Dessutom låg fokus på ett slags romantiskt skimmer om det vackra nästan sagoliknande medeltida Alba/Skottland. Utöver många historiska felaktigheter har filmen också med en rad onödiga lögner som inte påverkar handlingen. De behövdes inte tas med, men gjorde det ändå. Listan kan göras lång på felaktigheter i filmen, men här är exempel på tjugofem faktafel:

1. Flera fel i tidslinjen - Filmens tidslinje är fel. Inte minst i början och i slutet är den fel, vilket gör att dess händelseförlopp inte har någon historisk verklig förankring och mening. Filmen började 1276 när verklighetens Alexander III (1241-1286) levde. Han var kung av Alba (Skottland) 1249-1286. Under hans tid som kung gjorde inte engelsmännen så mycket väsen eller krånglade i Alba. Det skotska upproret mot engelsmännen började 1296. Hela grundstoryn och den röda tråden i filmen Braveheart är den här skotska resningen och motståndet mot engelsmännen. Men när inte ens den blir rätt tidsmässigt från början till slut lämnar det en del att önska mot hur det gick till i verkligheten. Engelska kungen Edward I:s död samtidigt som William Wallace ett annat exempel på felaktigheter i tidslinjen. Edward II:s giftermål med Isabella av Frankrike som skedde i verkligheten först efter William Wallaces död är ett tredje exempel.

2. Målningar - I filmen målar sig huvudpersonen William Wallace (1270-1305), spelad av Mel Gibson (f. 1956), och hans krigare sig med blå färg i ansiktena i en del krigsscener. Men det slutade de med i Skottland ungefär 300 e.Kr. eller i slutet på 400-talet e.Kr. Det var åtta hundra eller tusen år innan William Wallace levde. Blåa ansiktsmålningar i strider var en vana som de antika caledonierna och deras efterföljare pikterna gjorde från strax före f.Kr. fram till omkring 300 e.Kr. enligt en del uppgifter. Enligt andra uppgifter var det en tradition pikterna sysslade med på 300- och 400-talen e.Kr. Efter 400-talet slutade pikterna med det enligt de andra uppgifterna. Skottar på 1200- eller 1300-talen på medeltiden målade sig därför inte blåa i ansiktena. Istället var det romarnas arméer i Skottland och i norra England under de första århundradena e.Kr. som möttes av de här blåa ansiktena när de stred mot caledonierna och pikterna. Även andra folk som stred mot pikterna möttes av deras blåa ansikten. De blåa ansiktena i filmen är därför inte ett dugg realistiskt. 

3. Kiltar - I filmen har en del män på sig bältade plädar, den stora kilten, men den uppfanns först trehundra år senare i slutet av 1500-talet och blev desto vanligare bland högländare på 1600-talet. Det fanns inga kiltar i Skottland på medeltiden. De uppfanns först efter medeltiden. De tartan, rutmönster, som en del av männen har på sina kiltar i filmen hade däremot funnits sedan 200-talet e.Kr. i Skottland. Dock inte på kiltar. Tartan på en del men inte alla kläder i filmen är därför historiskt korrekt, men tartan på kiltar på 1200-talet är historiskt fel.

4. Påhittat toppmöte - William Wallaces problem som barn i filmen börjar när de vuxna männen i hans skotska by kallas till ett möte med engelsmännen. Men det visar i slutändan vara en fälla. Alla skottar på mötet mördas brutalt och den unga William Wallace traumatiseras av bilden när han ser deras lik. Denna grymhet får William Wallaces far och flera andra män i byn som inte deltog på mötet att slå tillbaka, vilket dock resulterar i William Wallaces fars död. Det finns emellertid inga historiska bevis för att det första förrädiska mötet ägde rum i verkligheten. I verkligheten hade William Wallace ingen koppling till en sådan händelse.

5. Pappan - William Wallaces pappa i filmen heter Malcolm Wallace, men i verkligheten hette han Alani Walais, på modern engelska Alan Wallace. Namnet Malcolm tog filmmakarna av skotska sångaren Blind Harrys (1440-1492) 1400-tals poem där han kallade pappan för Sir Malcolm of Elderslie, också känd som Malcolm Wallace (d. 1291). Men på William Wallaces sigill från 1297 står det att hans pappa hette Alani Walais. Namnet Malcolm Wallace lever emellertid kvar. I många böcker och siter där William Wallace berörs står det därför felaktigt att hans pappa hette Malcolm Wallace.

6. Pappans död - I filmen hängs och dödas William Wallaces pappa av engelsmännen 1280 när William Wallace var en ung tioårig pojke. I verkligheten levde pappan sannolikt under hela sin sons uppror till 1305 när William Wallace var 35 år, enligt de historiker som hävdar att verklighetens pappa hette Alan Wallace. Enligt de som däremot hävdar att verklighetens pappa hette Malcolm Wallace dog pappan 1291 när William Wallace var 21 år gammal. I båda fallen dog verklighetens Alan Wallace eller Malcolm Wallace inte när William Wallace var ett litet barn. Filmen däremot försöker visa att William Wallace blev föräldralös som ung pojke med ett hat mot våld och mot engelsmännen.

7. Farbrodern - I filmen har William Wallace en farbror som heter Argyle Wallace. Farbrodern lär honom latin och visar honom hur man är en kultiverad albian, dvs. skotte. Det hände inte i verkligheten. I verkligheten hjälpte en eller två farbröder eventuellt att utbilda William Wallace som pojke, men ingen av dem hette Argyle i förnamn.

8. Säckpipan - Efter begravningen av William Wallaces pappa och bror påpekar hans farbror Argyle i filmen att säckpipor var förbjudna i Skottland. En direkt onödig lögn som inte påverkar filmens handling, men som den nämner ändå. För det första var säckpipor aldrig förbjudna i Alba/Skottland på 1200-talet. Däremot förbjöd engelsmännen ett tag säckpipor i Skottland på mitten av 1700-talet. För det andra kom säckpipan till Skottland i slutet på 1300-talet eller på 1400-talet i lite större utsträckning. 

9. Högländaren - I filmen porträtteras William Wallace som en rättvis hjälte från de skotska högländerna, men moderna historiker är överens om att verklighetens William Wallace var från lågländerna och tillhörde Albas/Skottlands lågadel. Mer korrekt var verklighetens Williams Wallace från den anglo-alba-normandiska (anglo-skotsk-normandiska) lågadeln i Albas/Skottlands lågländer, varav en del av hans förfäder tros kom från sydvästra Skottland eller Wales ursprungligen. Verklighetens William Wallace föddes i Elderslie i Renfrewshire eller möjligen i Elderslie i Ayrshire. Båda platserna låg i lågländerna. Som lågländare med både ursprung från Alba och av anglo-normandisk härkomst hade verklighetens William Wallace samma härkomst som sina engelska rivaler på den sidan av hans släkt som var från England och Normandie. Å andra sidan, eftersom verklighetens William Wallace också hade ursprung från Alba hade han också förfäder från just Alba. ​Men att framställa William Wallace från lågländerna i filmen hade inte givit det där storslagna känslomässiga och vackra filmmässiga av en högländare som står i en dal med bergen i bakgrunden och försvarar sitt land. Det är inte lika glamoröst att stå i lågländerna vid en äng utan berg i bakgrunden i en film som handlar om att försvara Skottland. 

10. Bonden - I filmen presenteras och skildras William Wallace dessutom som en ekonomiskt och politisk marginaliserad högländare och bonde som gör uppror mot engelska inkräktare efter att hans livs kärlek mördas av engelsmännen. Den här bonden med ödmjuk bakgrund i filmen känner en stark andlig koppling till det land (Alba/Skottland) som han är avsedd att försvara och befria. Filmens skildring visar den lilla obetydliga människan och bondeledaren som gör uppror mot den stora makten och som lyckas ett tag innan han själv dör. Filmen visar också en slags bonderomantik.

Verklighetens William Wallace däremot växte upp i lågadeln i lågländerna och utbildades från unga år i krigskonst. Han hade en utmärkt utbildning och militär utbildning. Han var långt ifrån att vara jordbrukare. En man i verklighetens William Wallaces ställning levde på a) hyrorna som arrenderande bönder betalade för att bo och bruka på hans mark, och b) att slåss och kriga. I krig tjänade han sin gud och kung eller drottning om det fanns en sådan. Men i fredstider från slutet av 1200-talet till början av 1600-talet användes sådana färdigheter i södra Skottland och i norra England till banditliv och lokala fejder. 

Verklighetens William Wallace var ingen bondepatriot. Han var en krigare från aristokratin och levde ett liv som en adelsman och inte som en bonde. Verklighetens William Wallace kämpade dock patriotiskt för skottarnas frihet gentemot engelsmännen. I verkligheten var William Wallace därför en hyfsad välbeställd man som gjorde uppror mot en ännu mäktigare makt. I verkligheten var han inte den lilla människan med hjälp av andra som slogs mot den stora överhögheten som filmen försöker framställa det som. I verkligheten var William Wallace istället en elit som slogs mot en annan ännu större elit.

11. Förstärkning av bonden - Under hela filmen påminns tittarna felaktigt att William Wallace kom från enkla fattiga förhållanden. I filmen förstärks hans felaktiga enkla bakgrund med att andra adelsmän kallar honom för ofrälse, vilket är motsatsen till adlig och betyder att en person inte är adlig. I verkligheten var William Wallace ingen ofrälse. I filmen är en del av William Wallaces kläder också flera gånger täckta av smuts i ett led för att framställa honom som en vanlig enkel man. Den enkla bakgrunden förstärks även av att taket på hans hus är av halm. Det må vara övertygande, men allt det är påhittat.

12. Hårfrisyrerna - I filmen har en del av de manliga högländska krigarna långt hår, hockeyfrillor, dreadlocks och/eller flätor på sidorna. En del har ovårdat hår. Andra har ägnat sig mer åt sina frisyrer. Hockeyfrillor är kort hår fram och på sidorna och långt bak. Dreadlocks har funnits i Europa sedan 1 500 f.Kr. Först på Kreta i Grekland. I verklighetens Skottland har en del män haft långt hår sedan tusentals år tillbaka. Andra har varit kortklippta eller flintisar. På 1200- och 1300-talen e.Kr. hade också en del män i Alba/Skottland långt hår. Inte något konstigt med det. Men det fanns också många skotska män och krigare som var korthåriga eller flintisar. Det finns inga bevis för att det fanns hela högländska arméer av manliga krigare vid den här tiden med mestadels långt hår, dreadlocks, flätor, etc. Det anses vara påhittat i filmen för att framställa dem som mer enkla, lantliga och mer bondska. I grunden också för att försöka framställa dem som mer ociviliserade.

13. Rom - I filmen skickas William Wallace till Rom en tid innan han återvänder till Skottland. Bland moderna historiker råder det delade meningar ifall verklighetens William Wallace reste och eventuellt utbildades i Rom en tid innan återkomsten till Skottland. Det kan både stämma och inte stämma. Däremot anses det bevisat att verklighetens William Wallace åtminstone besökte Frankrike en tid, enligt rapporter från en engelska spion från den tiden.  

14. York - Både i filmen och i verkligheten plundrade William Wallace norra England. Alla värdiga skotska befälhavare från lågländerna på den tiden gjorde det. Omvänt plundrade alla värdiga engelska befälhavare i norra England också södra Skottland. Plundringarna var ett sätt för båda sidor att bryta ned den andra sidan. I filmen erövrade och belägrade William Wallace också York som var den viktigaste staden i norra England. Men i verkligheten gjorde han aldrig det. Verklighetens William Wallace däremot förstörde och plundrade staden Carlisle 188 km nordväst om York.

15. Vit brudklänning - I filmen gifter sig Murron MacClannough, spelad av Catherine McCormack (f. 1972), med William Wallace. När de gifter sig i filmen har Murron MacClannough på sig en bröllopsklänning som är till hälften vit. Andra hälften är beige. Men de bar inte vita bröllopsklänningar i Alba/Skottland på 1200-talet. Det dröjde i kungliga sammanhang i England till 1400-talet och till 1500-talet i Skottland när enstaka kvinnliga kungligheter från de brittiska öarna gifte sig i vitt, men även då var det ovanligt. Först 1799-1805 blev det en sed bland aristokratins kvinnor i Europa att bära vit brudklädsel på sina bröllop. Det dröjde till 1840 innan vita bröllopsklänningar blev populära i Storbritannien. Det berodde på att Victoria (1819-1901), regerande drottning av Storbritannien och Irland 1837-1901 samt regerande kejsarinna av Indien 1876-1901, gifte sig 1840 i en vit bröllopsklänning med sin Albert (1819-1861), prinsgemål av Storbritannien 1840-1861. Därefter tappade vita bröllopsklänningar i popularitet, återkom allmänt och utbrett på 1880-talet, men det dröjde ända till efter första världskriget 1914-1918 som de vita bröllopsklänningarna slog igenom hos hela den brittiska befolkningen som helhet. En 1200-tals tjej som Murron MacClannough hade i verkligheten gift sig i en brun, grå eller i en del fall en grön, röd eller svart tunika eller bröllopsklänning. 

16. Tänderna -  Även tänderna kan nämnas. Mel Gibson och Catherine McCormack hade båda två vita Hollywood-tänder i filmen. Vackert, fint och snyggt. Absolut. Men inget som två skottar på 1200-talet hade i verkligheten. Deras tänder var betydligt mörkare vitt och gråare. Men där menar nutida kritiker att det kan finnas en viss förståelse för att filmen valde de kritvita tänderna före smutsigare varianter för att framställa Mel Gibson och Catherine McCormack som vackrare människor.

17. Fruns namn - I filmen mördas Williams Wallaces fru Murron MacClannough. I verkligheten tros det också att hans fru mördades. Men hon antas hette Marion Braidfute (1276-1297) och var från Lamington i Lanarkshire i lågländerna. En del menar att Mel Gibson medvetet bytte förnamn i filmen på den mördade frun för att undvika att förväxla henne med Marian/Marion i legenden om Robin Hood. Andra tror att Mel Gibson ändrade till Murron för att få det att låta mera exakt gäliskt. Verklighetens namn Murron kommer från Irland ursprungligen. Å andra sidan är namnet Marion/Marian av franskt ursprung, vilket kan antyda att verklighetens Marion Braidfute hade anglo-normandiskt eller anglo-alba-normandiskt påbrå och talade franska eller medelengelska som modersmål. Inte gäliska. Korrekt förnamn borde då varit Marion eller Marian i filmen som hon antas hette i verkligheten. Inte Murron. Det antas också att Mel Gibson lade till efternamnet MacClannough som han tros tyckte lät mer skotskt och högländskt än verklighetens Braidfute. Han valde heller inte gäliska NicClannough som är det historiska kvinnliga namnet för MacClannough i Skottland. 

18. Slaget vid Stirling Bridge 1297 och Andrew Moray - I slaget vid Stirling Bridge 1297, som var en av William Wallaces mest betydelsefulla segrar mot engelsmännen och en av de mest kända striderna i skotsk historia, saknas både den viktiga träbron och den kända upprorsledaren Andrew Moray (d. 1297) i filmen. I verkligheten hindrade skottarna i slaget att engelsmännen kunde komma längre in i Skottland. På det sättet skyddade de också den sittande skotska regeringen. Med en smart användning av bron lyckades William Wallace och Andrew Moray skapa en flaskhals på marken bortom den. Den mindre skotska armén klarade av att vända den större engelska armén mot dem. Genom list, mod och taktisk användning av bron lyckades skottarna i verkligheten besegra engelsmännen i slaget. 

I filmen sker däremot slaget vid Stirling Bridge på ett fält. Ingen bro. Ingen listig skotsk manöver. Inget av det som gör striden intressant eller som visade William Wallaces intelligens som befälhavare. Inget tecken heller på närliggande Stirling Castle. Den medvetna eller omedvetna missen med bron i filmen anses irritera en del militärhistoriker. Det spekuleras fortfarande varför inte Mel Gibson inte hade med bron. En del historiker trodde på 2020-talet att det hade att göra med att han inte hittade en lämplig träbro att montera upp för att filma slaget. Andra trodde att bron uteblev av kostnadsskäl i filmen. Det blev för dyrt att bygga en ny bro. Billigare att ha slaget på ett fält. En tredje grupp trodde att han inte gillade broar. En fjärde grupp trodde att Mel Gibson ansåg att en strid på ett öppet fält skulle bli mer spektakulärt. Trots ingen bro i slaget anses krigsscenen på fältet i filmen som en av de bästa skildringarna i filmhistorien av brutal våldsam medeltida krigföring. Men dock inte en skildring av verklighetens slag vid Stirling Bridge som den påstår sig vara.

Filmen missar också helt Andrew Moray som var en av de viktigaste männen i William Wallaces karriär. Fram till sin död 1297 var verklighetens Andrew Moray en lika viktig skotsk befälhavare som William Wallace. En del historiker menar också att Andrew Moray var en större skotsk patriot än William Wallace. I verkligheten kombinerade de två männen sina förbjudna arméer. William Wallace hade en större armé medan den ännu mer aristokratiska Andrew Morays armé gav mer anseende. Slaget vid Stirling Bridge var i verkligheten lika mycket Andrew Morays seger som William Wallaces, men han glöms bort här i filmen.

19. Slaget vid Falkirk 1298 - I slaget förlorade Skottland mot England. Filmen har däremot problem med att skildra striderna. Filmen visar irländska soldater, som ursprungligen kämpade för engelsmännen, som byter sida för att slåss med skottarna. När irländarna promenerar över till skottarnas armé hälsar de på varandra med handskakningar. Sedan strider irländarna för skottarna mot den engelska armén. Det är påhittat och hände inte i någon form i verklighetens slag. Faktum är att det inte deltog några irländare i detta slag, men i filmen framstår engelsmännen som mindre smarta när irländarna byter sida i slaget. 
Irländska trupper i slaget i filmen har dessutom en flagga som uppfanns 340 år senare omkring år 1638.​

I filmen strider Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329, för engelsmännen i slaget vid Falkirk 1298. De uppgifterna kommer från en text som skrevs i verkligheten 1363. Texten översattes från latin till engelska 1872, men har varit ifrågasatt sedan 1800-talet och är det än. Enligt andra uppgifter stred inte Robert I i verkligheten för engelsmännen i slaget. Robert I finns inte med på den lista från strax efter 1298 på de 115 adelsmän med sköldar som stred för den 15 000 man stora engelska armén i slaget. Robert I bytte lojaliteter flera gånger mellan Skottland och England i sitt liv, men många nutida historiker menar att han inte stred mot William Wallace i Falkirk 1298. 

20. Isabella av Frankrike - I verkligheten föddes Isabella av Frankrike 1295 och dog 1358. Hon var drottninggemål av England 1308-1327 och fru till Edward II (1284-1327), kung av England 1307-1327. Hennes svärfar var Edward I (1239-1307), kung av England 1272-1307. I filmen skickar Edward I sin svärdotter Isabella av Frankrike till Skottland för att förhandla med William Wallace. De två lockas och attraheras av varandra och inleder en romantisk relation i filmen. I
filmen ägde ett av William Wallaces och Isabella av Frankrikes kärleksmöten rum 1298 efter slaget vid Falkirk 1298. I verkligheten var William Wallace tjugoåtta och Isabella tre år gamla 1298. Hon bodde dessutom i Frankrike 1298 och hade ännu inte gift sig med Edward II. De gifte sig 1308. I verkligheten hade William Wallace och Isabella därför aldrig något kärleksmöte vare sig 1298 eller innan eller efter. Hon var för ung. Verklighetens William Wallace dog också 1305 när han var trettiofem år gammal medan Isabella bara var tio år. De kunde knappast haft några ömsesidiga kärleksrelationer åren innan. I verkligheten träffades de dessutom sannolikt aldrig.

Filmen antyder även att den framtida drottningen av England, dvs. Isabella av Frankrike, bär på William Wallaces barn Edward III (1312-1377), kung av England 1327-1377. I filmen skulle då William Wallace vara den framtida Edward III:s hemliga biologiska pappa, vilket är extra intressant. Det innebar i sådant fall att många efterföljande engelska regenter hade påbrå från den här skotska frihetskämpen William Wallace vars Skottland de försökte besegra i krig. Det blir som en slags tvist. Deras existens var beroende av de var ättlingar till William Wallace. Verklighetens Isabella fick fyra barn och minst ett missfall. Det första barnet Edward III föddes 1312 sju år efter att William Wallace dog 1305. William Wallace kunde därför aldrig varit hans biologiska pappa. I verkligheten var Edward III:s pappa istället Edward II.

I verkligheten ledde Isabella av Frankrike intressant nog ett uppror 1326 mot sin man Edward II med sin eventuella älskare Roger Mortimer (1287-1330), 3rd Baron Mortimer 1304-1330, 1st Earl of March 1328-1330. Upproret ledde sedan till att hon och Roger Mortimer 1327 blev ställföreträdande regenter och förmyndare över England för Isabellas och Edward II:s femtonåriga son och barnkung Edward III. 1330 blev den artonåriga Edward III vanlig kung över England efter att han avrättade sin förmyndare Roger Mortimer.

21. Svärdet och skölden - I filmen ses William Wallace med det tvåhändiga svärdet claymore som användes i de skotska högländerna åren 1400-1700, men blev vanligt först på 1500-talet. Verklighetens William Wallace använde därför aldrig en claymore. Dock ganska vanligt att i nutid att avbilda William Wallace på statyer, glas, etc. där han felaktigt håller en claymore. I filmen Braveheart strider också William Wallace ofta bara med svärdet, men i verkligheten stred en upphöjd krigare som William Wallace i Alba/Skottland på 1200-talet och i början på 1300-talet i regel med både svärd och sköld.​ Spjut, halvlånga pikar eller långa vassa påkar var dock det vanligaste vapnet bland vanliga skotska soldater vid här tiden.

22. Felaktiga uniformer - I filmen har de engelska soldaterna matchande uniformer, vilket de inte hade i verkligheten. Nästan alla filmer om det medeltida Europa brukar skildra det på det viset. Det är dessutom lätt för tittarna att se vilka som är vilka. Men i verkligheten hade inte soldaterna eller de engelska soldaterna matchande uniformer på 1200-talet. De hade istället på sig alla tunikor de kunde hitta eller hade råd med. En del hade mer speciella familjestandarder, men i fallet med engelsmännen hade den engelska armén inga enhetliga färger eller exakta typsnitt på sina uniformer. De spridda uniformerna på 1200-talet undviker moderna filmer att visa eftersom de gör det visuellt förvirrande för de flesta tittarna. Vanliga tittare får svårt att hålla reda på vilka arméer som är vilka i slagen ifall alla soldater har olika uniformer. De engelska och sedan brittiska rödrockarna från 1600-talet till 1900-talet däremot hade enhetliga uniformer i verkligheten. Men även där varierade de i utseenden beroende på år eller från vilka regementen de kom ifrån.

23. Engelska - I filmen talar Mel Gibsons person William Wallace på engelska med skotsk accent. Mel Gibson föddes 1956 i New York i USA, men växte upp från 1968 i Australien. Inför filmen Braveheart arbetade han hårt för att skapa en exakt klingande skotsk accent som han sedan använde när han spelade William Wallace. För en del nutida människor låter det kanske rätt, men för inhemska skottar lämnar det mycket att önska. En del skottar på 1990-talet ansåg till och med att Mel Gibsons skotska engelska var ett hån mot dem. Kan jämföras med när en del stockholmare på film ska spela smålänningar men istället talar på skånska och inte på småländska. Med all respekt för de exakta engelska uttalen i Braveheart var det ändå rätt att filmen gjordes på engelska. Det var en engelskspråkig film som i första hand vände sig till en engelskspråkig publik på 1990-talet. Men hade filmen varit historiskt korrekt på språkfronten hade de talat franska i delar eller i halva filmen i en film om William Wallace och Skottland. 

I verkligheten talade William Wallace normandisk franska med skotska hovet/regeringen och med andra skotska adelsmän. När William Wallace talade med vanliga skottar talade han en sorts medelengelska eftersom han kom från en anglo-alba-normandisk (anglo-skotsk-normandisk) lågadel från lågländerna. Med medelengelskan kunde verklighetens William Wallace kommunicera med människor i södra Skottland och i norra England. Det anses också att verklighetens William Wallace hade vissa kunskaper i latin och gäliska. Kanske också i nordiska språk och flamländska även om det inte är lika troligt. Latin var kyrkans och diplomatins språk. Gäliska var det dominerande språket i Alba/Skottland, men det var av mindre betydelse för Willliam Wallace. Anledningen till att han eventuellt hade vissa kunskaper i gäliska var för att det var det språket som användes för poesi och sång vid Albas och sedan Skottland hov. 

Hade Mel Gibson dock talat en del franska i Braveheart hade säkerligen hans franska med engelsk accent kritiserats från franskt håll. En del hade förmodligen också tyckt att hans franska inte var den korrekta fornfranskan som talades mellan 700-talet till 1300-talet i norra Frankrike och Vallonien i Belgien samt också senare i England, Skottland, etc. 

24. William Wallaces och Edward I:s död - William Wallaces död vid galgen 1305 skildrar filmen någorlunda korrekt. Det ska filmen ha beröm för eftersom den visar den fruktansvärda brutaliteten i medeltida straff. I verkligheten gick dock hans död till mycket brutalare och var mer utdragen. I verkligheten hängdes, drogs och kvartades han som den betydelsefulla person han var. Under verklighetens hängning togs William Wallace ned från sin snara medan han fortfarande levde. Därefter skars hans manliga könsorgan av och han blev kastrerad. Sedan togs flera andra organ bort på kroppen. Därefter halshöggs han. Sedan styckades kroppen i fyra delar. I filmen ropar William Wallaces ut ordet frihet innan han dör. Det är hans sista ord i filmen. I verkligheten vet ingen vilka hans sista ord var eftersom hans avrättning var så utdragen. Endast de närvarande bödlarna på plats 1305 vet vad verklighetens William Wallace sa som sista ord innan han dog. 

I filmen dör också den engelska kungen Edward I i sin säng samtidigt som William Wallace dör vid galgen 1305. I verkligheten dog Edward I först två senare 1307. Verklighetens Edward I dog dock på väg norrut i Burgh by Sands i norra Cumbria. Det var meningen att han senare skulle ta itu med för honom de besvärliga skottarna och slå ned ytterligare ett skotskt uppror.

25. Fel Braveheart - Historiens riktiga Braveheart var inte William Wallace. Brave Heart och Braveheart var ett smeknamn och en titel som i verkligheten brukade användas för att beskriva Robert I (1274-1329), kung av Skottland 1306-1329. Uttrycket Braveheart kom till av Robert I:s högra hand Sir James Douglas (1286-1330), Lord of Douglas 1298-1330, under en strid mot morerna i Spanien eller mot saracenerna i Heliga landet i västra Asien. James Douglas ska ha sagt "- Lead on Braveheart, as thou dost!”

Som många andra skotska familjer bytte verklighetens familj Bruce och i synnerhet deras kändaste medlem Robert I sina lojaliteter fram och tillbaka. Ibland knäböjde de för den engelska kungen Edward I när de ansåg att det engelska motståndet var för hårt och meningslöst. Ibland stod de på Skottlands sida när de såg öppningar. Många nutida historiker menar att Robert I inte stred mot William Wallace i slaget vid Falkirk 1298 som han däremot gjorde i filmen. I verkligheten svek inte Robert I heller William Wallace efteråt eller hade något att göra med hans avrättning 1305 som däremot filmen hävdar. Efter William Wallaces död 1305 mördade Robert I i verkligheten 1306 sin konkurrent John Comyn III of Badenoch (1274-1306) om den skotska kronan. Sedan blev Robert I en ledare för ett direkt skotskt uppror. Hans övergång till att bli anti-engelsk var lika mycket praktisk som patriotisk. Han blev den ledaren som Skottland behövde i början på 1300-talet.​ Idag ses Robert I som en skotsk nationell hjälte. Större än William Wallace. I filmen Braveheart däremot utmålas Robert I som en skurk.

Filmen Braveheart är inte någon film som historikerna värdesätter särskilt högt rent faktamässigt. En del moderna historiker menar till och med att den är en farsartad föreställning över William Wallaces liv med målade ansikten från 200-talet och 1500-tals till 1700-tals kiltar på en 1200-tals lågländare som pekas ut som en högländare. Som dessutom strider med ett svärd från 1400-talet. I strider är filmens William Wallace och delar av hans skotska armé både det förflutna och det framtida. Många människor kan däremot tycka att filmen är bra sett ut ett underhållningsperspektiv. Det är också en mycket vacker film med en del fina musikstycken. Den uppmärksamme kan även se dolda skotska symboler i filmen som t.ex. tisteln och kilten som filmmakarna lade in i filmen med flit för att få den att uppfattas som mer skotsk. Därför fanns kilten med i filmen trots att den ännu inte var uppfunnen.

Filmen är också bra eftersom den möjliggör för historiker och kritiker att kunna säga vad som inte stämmer in med verkligheten. Det i sin tur ökar kunskapen om verklighetens Alba/Skottland i slutet av 1200-talet och Skottland i början på 1300-talet för de utomstående intresserade. 
​Filmen är definitivt värd att se ifall man inte har sett den. Den är också värd att se om en andra gång några år efter första titten. Dessutom är det roligt att Skottland är i centrum i en sådan känd film.


Avslutningsvis, tre nutida resefrågor om Yttre Hebriderna. Jag vill resa med färja från det skotska fastlandet i väst till Yttre Hebriderna i nordväst. Vilka är min alternativ? Helst med en hyrd eller egen bil.

Svar: Det finns flera färjelinjer med stora bilfärjor. Några av de största med färjor från norr till söder går från:
- Ullapool till Stornoway på Lewis på 2 timmar och 30/45 minuter.
- Uig på Isle of Skye till Tarbert på Harris på 1 timme och 40 minuter. 
- Uig på Isle of Skye till Lochmaddy på North Uist, 1 timme och 40/45 min. 
- Mallaig till Lochboisdale på South Uist på 3 timmar och 30 minuter.
- Oban till Lochboisdale på 7 timmar. 
- Oban till Castlebay på Barra på 4 timmar och 45 minuter eller 7 timmar. 

På plats på Yttre Hebriderna behöver den som reser hela vägen från Stornoway i norr till Barra i söder bara åka färja två gånger. Första gången är färjan mellan Leverburgh på Harris till Berneray på North Uist som tar en timme. Sedan en andra gång längre söderut med färja mellan Eriskay och Barra som tar 40 minuter. Färjorna internt på Yttre Hebriderna är betydligt mindre än färjorna mellan Yttre Hebriderna och fastlandet. Den som däremot lämnar kvar bilen på det skotska fastlandet kan givetvis hyra bil, motorcykel, cykel eller ta vanliga lokalbussar på Yttre Hebriderna. 2017 åkte 82 % av alla turister omkring på ögruppen med egen, en väns eller en hyrd bil. 3 % föredrog egen eller en hyrd cykel, 3 % valde att i huvudsak gå eller vandra medan 2 % av turisterna tog sig fram på lokalbussar.

Okej, hur lång tid tar det att göra Yttre Hebriderna från norr till söder?
Svar: Det beror på vad du vill se och göra. Ska du bara rent allmänt åka omkring och besöka platser längs vägen tar enbart resvägen mellan populära Stornoway på Lewis i norr och Lochboisdale på södra South Uist i söder ungefär 4 timmar och 15 minuter med bil, inklusive färjan mellan Leverburgh och Berneray. Färjan tar en timme på vatten, men med installation och väntetider med bilen tar den 1 timme och 47 minuter. Utöver de dryga 4 timmarna kan du lägga till X antal timmar eller dagar för saker du vill besöka eller uppleva längs den här sträckan. Vill du däremot åka med bil hela vägen från Stornoway till Castlebay på Barra söder om South Uist kan du köra sträckan på 5 timmar och 45 minuter, inklusive färjorna mellan Leverburgh-Berneray och Eriskay-Barra. Föredrar du däremot att cykla samma sträcka kan du göra det på ungefär 12 timmar och 43 minuter, inklusive vila på de två färjorna. 

Hur många turister besöker Yttre Hebriderna varje år, var kommer de ifrån, varför åker de dit och var på ögruppen åker de till?
Svar: 2017 reste 218 590 människor till Yttre Hebriderna, varav 68 % var renodlade turister, 19 % affärsrelaterade besök och 13 % besökte vänner och familjen. Det kan jämföras med Orkneyöarnas 170 000 besökare 2017 och Shetlandsöarnas 73 000 besökare 2017. Av Shetlandsöarnas besökare var drygt hälften renodlade turister, 35 % i affärsrelaterade besök och drygt 10 % som besökte vänner eller familjen. Nästan en tredjedel sa att de reste till Shetlandsöarna efter att ha sett och blivit inspirerade av TV-programmen Shetland och An Island Parish.

Av Yttre Hebridernas besökare 2017 kom 55 % från Skottland, 28 % övriga Storbritannien, 11 % övriga Europa, 4 % Nordamerika och 2 % resten av världen utanför Nordamerika och Europa. ​2017 kom bara 17 % av Yttre Hebridernas besökare utanför Storbritannien. Av Yttre Hebridernas skotska besökare 2017 kom 22 % från Highland följt av Edinburgh 9 % och Glasgow 7 %. Av övriga Storbritannien var de flesta besökarna från England. I övriga Europa var de främst från Tyskland följt av Nederländerna, Frankrike och Schweiz. Av resten av världen kom majoriteten av besökarna från Australien. Få norrmän, danskar och svenskar besökte Yttre Hebriderna 2017, vilket kanske är förvånande i Norges fall eftersom ögruppen på mitten av medeltiden var en del av Norge. 81 % av alla besökarna oavsett land som besökte Yttre Hebriderna 2017 var 35+ år och 47 % var 45-64 år.   

2017 besökte 74 % av alla besökare på Yttre Hebriderna de stora Lewis i norr följt av 59 % Harris, 31 % South Uist, 29 % Benbecula, 29 % North Uist, 23 % Eriskay och 22 % Barra. 2017 övernattade 42 % av alla utomstående besökare 1-3 nätter i ögruppen och 41 % i hela 4-7 nätter. Genomsnittsbesöket var 5,8 nätter per besök. Endast 17 % stannade längre än åtta nätter. De som stannade minst en natt i respektive del bodde i genomsnitt 4,2 nätter på Lewis, 3,9 nätter på South Uist och 3,5 nätter på Harris. Trots att Barra är en relativt liten ö valde ändå genomsnittsbesökaren 2017, som sov över på ön, att spendera 3,2 nätter på ön. Besökare som bara besökte Barra över dagen och inte sov över är inte inräknade.

Anledningen till att turister besökte Yttre Hebriderna 2017 var för att se naturen och landskapet i 71 % av fallen, alltid velat åka dit 49 %, komma bort från allt hemmavid och se något annat 36 %, besökt ögruppen tidigare och ville återvända 33 %, ögruppens historia och kultur 32 % och tips från vänner 21 %. Av övriga skälen kan nämnas att 7 % besökte Yttre Hebriderna 2017 på grund av arkeologi. Största attraktionerna för turister 2017 på:

Lewis - de stående och resta stenarna Callanish Stones hos 78 % av turisterna som besökte Lewis. De följdes av Lewis nordligaste plats Butt of Lewis 46 %, Garenin Blackhouse Village 41 % och Dun Carloway, också känd som Carloway Broch, i 36 % hos turisterna.

Harris - på det mer bergiga Harris var besök för produktionen av whisky på Harris distillery hos 43 % det som lockade mest för turister på Harris. Det följdes av 34 % turistbesök hos vävare av Harris Tweed som vävs för hand och därefter besök på 1400- eller 1500-tals St Clement's Church i 30 %. Därefter besök hos örnarna vid North Harris Eagle Observatory hos 12 % av turisterna. Men både Lewis och Harris har mer för besökare som vykortsvackra kuster och stränder, några slott, en och annan trädgård och ett landskap som ger lugn till själen.

Berneray och North Uist - mest besökta var Balranald Nature Reserve 29 % som lockade fågelskådare, rökeriet Hebridean Smokehouse 24 % och St Kilda Viewpoint 24 %.

Benbecula - mest besökta var ruinen av 1300-tals slottet Borve Castle 11 %, Euaval Walk 7 % och bosättningen Nunton, känd på skotsk gäliska som Baile nan Cailleach, hos 4 % av turisterna. 

South Uist - mest besökta var stranden Prince Charlie Beach 27 % där brittiska kungligheter badat tidigare. De följdes av Kildonan Museum 25 %, Am Politician 24 % och skulpturen Our Lady of the Isles 19 %.

Barra och Vatersay - mest besökta var stranden Airport Beach 84 % där mindre flygplan landar följt av Catalina Plane Site, Vatersay i 33 % och Kisimul Castle 26 %.

_________________
Bilden: Vykort på Loch Ness-monstret och hennes ungar. Det skickades 1951 till Tom Fletcher i Australien från hans skotska faster och farbror.