Klaner

Innehåll

1. Ordet clan i Skottland
2. Förändringen av det traditionella klansystemet 
3. Idag

​​Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. Översta bilden: Tvättning av får i Glen Lyon i Perth and Kinross i mitten av 1800-talet. Klaner och familjer som MacGregor, Lyon, Menzies, Stewart, Macnaughten, MacGibbon och Campbell of Glen Lyon har haft hus i dalen.​
​

1. Ordet clan i Skottland
​
Familjer som bodde på lokala irländska kungars territorier under de första århundradena e.Kr. var underordnade kungen. I de flesta fallen var de inte släkt med honom. För att markera att de var underordnade kungen men tillhörde de släkter som han styrde över kallades en del irländska kungahus för Dál som betydde släkt. Exempel på det var kungahuset Dál Cuinn som fanns redan på 100-talet på Irland och namngavs efter den irländska högkungen Conn Cétchathach, också känd som Conn of the Hundred Battles, som levde på 100-talet. Dál Cuinn betydde Conn's släkt.
 
Från år 400 började flera irländska kungar och släkter att expandera sina territorier på Irland. Människor som redan bodde på dessa nya territorier blev i många fall en del av de familjer som de inkommande härskarna redan styrde över. Familjerna i både de gamla och de nya territorierna var inte direkta ättlingar till härskarnas anfäder. I andra fall blev de nya familjerna underordnade de familjer härskaren redan styrde över på sitt gamla territorium. I dessa fall stod härskaren överst i hierarkin, sedan fanns de gamla familjerna under honom och längst ned de nya familjerna från det nya territoriet. För att komma upp sig kunde de nya familjerna som stod längst ned på stegen bli rena soldatfamiljer och göra bra ifrån sig inom det militära för härskaren.
 
I samband med när en del irländska kungahus expanderade ändrade en del namnen på sina kungahus från Dál till Úi. De skedde ungefär från år 400 även om en del kungariken och kungahus fortsatte att kalla sig för Dál i första delen av namnen. Nya kungariken med Dál bildades också efter år 400. Det mest kända var kungariket Dál Riata som bildades år 500 och vars namn och rike levde vidare fram till 800-talet. Kungariket sträckte sig från norra delen av Irland i Ulster till västra delen av Skottland. Det mest kända kungariket med med Úi i namnet var Northern Úi Néill vars rike namngavs efter den irländska högkungen Niall Noígíallach, också känd som Niall of the Nine Hostages, som var högkung på Irland på andra halvan av 300-talet.
 
Termen Úi ersattes av cenél som användes på 500-talet och betydde främst släkt men också ättlingar. På 900-talet ersattes cenél av gäliska orden clanna och cland som betydde barn eller avkomma, men som syftade på ett gemensamt släktskap med en gemensam anfader och att de tillhörde samma släkt. Många familjer från samma clanna var dock inte släkt med anfadern eftersom de hade anslutit sig som underordnade familjer till den mäktigare familjens clanna. Ordet clanna ersattes av gäliska clann. På 1000-talet kom ordet till Skottland och betydde barn eller avkomma. På både Irland och i Skottland betydde dock inte clann familj.

​1425 introducerades ordet clann i engelskan som en etikett för samhällen i de skotska högländerna. I engelskan ändrades ordet till clan och sedan också i Skottland allteftersom det engelska språkets ökade inflytande i Skottland. Svenska ordet för clan är klan. I samband med när hela titlar skrivs från engelskan, exempelvis namnen på klanhövdingar, föredrar en del inom svenskan att skriva engelska ordet clan istället för svenska klan. Enligt the Lord Lyon King of Arms går medlemskapet i en klan tekniskt genom efternamnet under förutsättning att någon av föräldrarna är medlem i en klan. Barn som bär pappans efternamn tillhör pappans klan medan barn som bär sin mammas efternamn (flicknamn) hör till mammans klan. 


 2. Förändringen av det traditionella klansystemet
​
Sedan början av medeltiden till mitten av 1700-talet var klanerna i de skotska högländerna ett områdes högsta sociala enhet. Det fanns ingen central enhet som styrde lag och ordning. Behovet av starka klanledare var därför stort. Klanerna leddes av en klanhövding. Under honom fanns hans nära familjemedlemmar och under dem fanns resten av klanen. Klanen gav skydd och jordbruksmark till klanmedlemmarna. I gengäld betalade de med service och arrende till sin klanhövding. Service inkluderade att klanmedlemmarna ställde upp militärt för sin klanhövding. Arrendet betalades för att få bruka jordbruksmarkerna. I tidigare perioder betalades arrendet främst i natura.

I det traditionella skotska klansystemet från omkring slutet av högmedeltiden och början av senmedeltiden till slutet av 1500-talet var skotska klaner ungefär som stammar som leddes av en ledare, klanhövding. Vid den här tiden bodde klanhövdingarna oftast på ett slott. De tillhörde också oftast adeln. Klanmedlemmarna hjälpte sin klanhövding att kontrollera det geografiska området i närheten av slottet där han bodde. När klanhövdingen behövde sina medlemmar i klanstrider mot andra klaner ställde de upp för honom och slogs för honom. De var hans privata armé. När klanhövdingen behövde klanmedlemmarna i andra ärenden ställde de också upp för honom. I gengäld fick klanmedlemmarna bedriva jordbruk på sin ledares territorium mot att de betalade arrende till sin ledare för marken de brukade. 

Båda parter tjänade på det här systemet. Klanhövdingen fick en privat armé som skyddade honom. Han fick också hjälp med diverse andra göromål och fick in hyra från jordbruksmarkerna. Klanmedlemmarna fick möjlighet att kunna bedriva jordbruk på hans marker och fick samtidigt militärt skydd av andra klanmedlemmar och av klanhövdingen. Det låg i allas intressen att klanen inte försvagades. I en svag klan riskerade enskilda klanmedlemmar själva drabbas av t.ex. repressalier från fiender, etc när det inte fanns någon central regering som kontrollerade lag och ordning. Därför fanns det alltid ett behov av en stark klanhövding och stridsdugliga klanmedlemmar som skyddade både honom, sig själva och sina familjer. Det här systemet med kombination av ständiga klankrig mellan klaner ledde till att högländarna fick ett rykte om sig ett krigiskt folk utanför högländerna.

I slutet av 1500-talet började klanhövdingar i högländerna i allt större utsträckning förvandlas till traditionella godsägare. De började mer se sina klanmedlemmar som deras arbetare. Klanhövdingarna började mer och mer se sig som herrar över sina klanfränder än som deras ledare. Det hierarkiska avståndet ökade mellan de två. Klanhövdingarna i högländerna började också alltmer föda upp får för att i större skala sälja ullen i lågländerna. Klansystemet möjliggjorde att klanhövdingar kunde börja utnyttja fattiga klanmedlemmar vid den här tiden. Fattiga klanmedlemmar började i praktiken arbeta i ett system som liknade dagsverken. Dels brukade de egna jordlotter som ägdes av klanhövdingen men som klanmedlemmarna arrenderade av honom och dels utförde klanmedlemmarna dagsarbeten på klanhövdingens övriga jord vars avkastning tillgodogjorde sig till honom. Det var avtalen. Arbetade klanmedlemmarna med dagsverken på klanhövdingens övriga marker fick de också rätt bruka jorden och betala arrende för de egna jordlotterna.

I praktiken liknade systemet från slutet av 1500-talet de tvångsarbeten som förekom på 1600- och 1700-talen i Amerika och i Karibien, fast frivilliga tvångsarbeten i de skotska högländerna. En mildare form av frivilligt slaveri är en annan liknelse. Fortfarande fanns emellertid det traditionella klansystemet kvar där klanmedlemmarna hjälpte sin klanhövding i klanstrider, i andra tjänster, osv eftersom det inte fanns någon central makt som kunde garantera skydd av lag och ordning i högländerna. Det fanns därför ett behov att klanen var intakt och fortsatt militärt stark även för de som stod längst ned i hierarkin inom klanerna. Annars riskerade de mördas av fiendeklaner eller deras hem förstöras av fiender.

Efter jakobitupproret 1745-1746 gick den brittiska regeringen in i högländerna och avväpnade klanerna i högländerna. Den brittiska regeringen placerade sedan sina egna styrkor där. De löste upp de traditionella klanstrukturerna och klansystemet. Privata arméer förbjöds. Efter det låg den militära makten hos de brittiska trupperna i högländerna. Klaner och klanhövdingar kontrollerade inte längre lag och ordning lokalt. Dock avskaffades inte klanerna. De fick vara kvar, men deras traditionella strukturer löstes upp och förändrades. Med brittiska trupper i högländerna hade inte klanhövdingarna längre behov av sina klanmedlemmar för att skydda dem militärt. Klanmedlemmarna å sin sida behövde heller inte klanerna och klanhövdingarna längre för att skydda dem mot utomstående fiender. De hade som klanhövdingarna skydd externt från de brittiska trupperna som kontrollerade lag och ordning. Behovet av att vara del av en klan minskade för såväl ledarna i klanerna som de som stod längst ned i hierarkin inom klanerna.

På mitten av 1700-talet och senare var klanhövdingarna mer som moderna jord- och godsägare och klanmedlemmarna vanliga arrendatorer av deras jordbruksmarker. De hade färre gemensamma beröringspunkter med varandra. En del mark- och godsägare tog ut höga hyror i förhållande till de påvra jordbruksarealerna, vilket fick till följd att en del arrendatorer inte kunde betala sin hyror. Från 1762 fram till 1800-talet vräkte en del mark- och godsägarna sina arrendatorer i det som är känt som utrensningarna i högländerna. De hjälpte sedan dem att lämna högländerna och flytta till lågländerna eller utomlands, främst Nordamerika och senare också bl.a. Nya Zeeland. Markägarna ersatte dessa vräkta arrendatorer med får som var mer lönsamt. Toppen av vräkningarna skedde på 1840-talet och i början på 1850-talet. På åtminstone 1840- och 1850-talen vräktes bara arrendatorer som inte kunde betala sina arrenden.

På 1800-talet kom idén att medlemmar inom samma klan skulle ha gemensamma tartans. 1815 var första gången tartans nämndes ihop med klaner. Först i början på 1840-talet uppfann tartanindustrin bokstavligen klantartans. Innan var tartans helt individuella och styrdes av tillgång till de färgämnen som fanns i lokalområdet och av designen från lokala vävare. Innan 1800-talet kunde det finns flera olika konstellationer på tartans inom samma klan. Visst finns det målningar från innan 1800-talet som föreställer flera män som har samma slags tartans på sina kiltar på en och samma tavla. De är emellertid inte klantartans. Istället visar de på att männen hade beställt sina kiltar från samma område av samma vävare eller från samma område av konkurrerande vävare med ungefär samma design. Se tartans för mer om detta ämne.


3. Idag

De skotska klanstrukturer som finns idag är visserligen ett arv de äldre befintliga eftersom det fortfarande finns kvar klanhövdingar, klaner, symboler, tartans, osv. Dagens klaner är emellertid mer moderna och helt pacificerade. De fungerar inte som privata arméer eller upprätthållandet av lag och ordning i geografiska områden. Idag arbetar klanmedlemmar inte heller med den typen av dagsverken som förekom från slutet av 1500-talet. Det är istället ersatt av modernt arrendejordbruk hos de som fortfarande är bönder i högländerna. 
​Dagens skotska klaner är mer myspys och ceremoniella men inga fighter. Medlemmar som engagerar sig i sin klan är intresserade av sin klan och dess historia, ibland genom möten och middagar med andra medlemmar och tillhörande ritualer, symboler, tartans, kiltar, etc. Ibland deltar de i event. Många aktiva klanmedlemmar i skotska klaner bor förutom i Skottland främst också i England, Wales, Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland. Det finns också aktiva medlemmar i Sverige hos svenskar med skotskt påbrå.

Dagens klaner kan mer liknas som vilka föreningar som helst vars medlemmar är intresserade för något, oavsett ifall det är segling, kläder eller något annat. I de här fallen ligger intresset på klanen och en gemensam släkthistoria eller gemensam historia inom klanen. Det stannar emellertid där. De gamla klanstriderna är numera ett minne blått. ​Men 2018 sa en historiker humoristiskt att även om klanstriderna var över levde de i alla fall vidare i nya former i Vita huset i USA. Donald Trump (f. 1946), USA:s president 2017-idag, ogillade Hillary Clinton (f. 1947) och ville få henne i fängelse i början av sin presidentperiod. Hillary var USA:s utrikesminister 2009-2013. 2008 och 2016 kandiderade hon för att bli USA:s president, men vann inte. Sedan 2 januari 2020 är hon universitetskansler för Queen's University Belfast i Belfast på Nordirland. Donald Trumps skotska mamma tillhörde klanen MacLeod. Klanen MacLeod var fiender till klanen Macdonald of Sleat som var och är en gren till klanen MacDonald (Donald). Hillary Clintons mormors farmor var en McDonald. Ren slump givetvis och hade inget att göra med den tidigare konflikten mellan Trump och Clinton.