2000-talet
|
Innehåll
1. Immigration i början på 2000-talet 2. Cash for Honours/Loans for Lordships 2006 3. År 2007-2011 4. År 2014-2018 5. Trump, May och Clintons skotska ursprung 6. Summering Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. © Copyright översta bilden: Robert Brown. CC. Tidigare Incallander.co.uk.
1. Immigration i början på 2000-talet |
|
På 1700- och 1800-talen invandrade stora skaror skottar utomlands men på 1900-talet vände den trenden. På 1900-talet blev Skottland återigen ett land som folk invandrade till om än i blygsam omfattning än vad som var fallet hos en del andra europeiska länder. Immigrationen till Skottland fortsatte i början på 2000-talet. Människor från främst Spanien, Italien, Tjeckien, Somalia, Iran, Karibien, Afrika, Australien och asiater från före detta brittiska kolonier immigrerade till Skottland. Utöver detta förekom det att en del engelsmän flyttade till Skottland. Polska immigranter ökade också i antal på 2000-talet. Efter att Polen gick med i EU 2004 flyttade en del polacker till Skottland och även Irland för att bo och arbeta.
|
2. Cash for Honours/Loans for Lordships 2006
|
2006 avslöjade Scottish National Party (SNP) att privatpersoner inte behövde redovisa ekonomiska lån till politiska partier i sina offentliga deklarationer, vilket de däremot var tvungna att göra med donationer. Ett kryphål i lagen hade öppnat för att flera människor lånade pengar till det styrande Labour Party i London efter initiativ från Michael Levy (f. 1944), Baron Levy också kallad för Lord Levy. Lord Levy företrädde Labour Party och satt i det brittiska överhuset, the House of Lords. Överhuset är den ena av de två kamrarna i det brittiska parlamentet.
Motprestationen till långivarna hade varit att utnämna dem till life peerages, dvs. livs-pärsvärdigheter. Life peerages har rätten till att bli nominerade till platser i det brittiska överhuset. För att få platser måste de emellertid godkännas av överhuset utnämningskommission, the House of Lords Appointments Commission som inrättades i maj 2000. För att sedan kommissionen sedan ska godkänna och ge en plats till överhuset måste personen ifråga: 1. gjort en betydande insats inom sin utvalda livsstil. 2. ha en förmåga att göra ett effektivt och viktigt bidrag till arbetet i överhuset. 3. kunna säkerhetsställa att de kan bidra till överhuset. 4. kunna visa förståelse för det konstitutionella ramverket, inklusive platsen för det brittiska överhuset. 5. kunna visa på integritet och oberoende. 6. göra åtagande till de högsta normerna i det offentliga livet. 7. vara oberoende från något politiskt parti. Kommissionen hyllades på 2000-talet av brittisk media för att den inte tog hänsyn till aristokrati eller politisk klass. Syftet var att göra processen öppen och kunna ge större ansvar till de utnämnda. Dåvarande premiärminister Tony Blair (f. 1953) menade vid inrättningen av kommissionen 2000 att den skulle garantera att överhuset blev mera representativt för Storbritanniens ökade mångkulturella samhälle. Kandidater skulle sökas i ett större område än tidigare. Tony Blair var partiledare för Labour Party 1994-2007 och premiärminister för Storbritannien 1997-2007. I mars 2006 nominerade Tony Blair flera personer till att bli life peerages som sedan hade rätten att bli nominerade till överhuset. Skotten Angus MacNeil (f. 1970) anade att något inte gick rätt till. Han företrädde Scottish National Party 2005-idag för Yttre Hebriderna i det brittiska underhuset, House of Commons. 2006-2007 hade MacNeil den högsta notan för resor av alla parlamentariker i London. Det berodde främst p.g.a. avståndet till London från sin valkrets på Yttre Hebriderna men också för den obekväma utformningen av valkretsen. MacNeil misstänkte att lånade pengar byttes mot life peerages. Han menade att Cash for Honours var ett brott mot försäljningen av utmärkelser. Händelsen polisanmäldes och i den efterföljande utredningen väcktes misstankar mot medlemmar av Labour Party inklusive premiärminister Tony Blair, the konservativa partiet och liberalerna. Lord Levy greps den 12 juli 2006 men släpptes senare mot borgen. Polisutredningen läckte gång på gång och skadade den brittiska regeringen och Labourpartiet. Det slutade med att Labour Party var tvungna att betala tillbaka lånen och kom i ekonomiska svårigheter. Hela utredningen undergrävde Tony Blairs ställning. Vissa personer hävdar att detta skyndade på hans beslut på att avgå som premiärminister den 27 juni 2007. Riksåklagarmyndigheten Crown Prosecution Service kom 20 juli 2007 fram till att lån kunde ha betalats mot utbyte av life peerages, men inget som kunde bevisas tillräckligt för att fälla de inblandande i åtal. Alla inblandade personer frikändes inklusive Lord Levy trots att han förmodligen var skyldig. |
3. År 2007-2011
|
Ökad immigration till Skottland i början på 2000-talet fick samtidigt effekten att Scottish National Party ökade i popularitet. I lokala val i Skottland 2007 blev SNP näst största parti procentuellt, men fick för första gången i historien flest ledamöter i de 32 enhetskommunerna (unitary authorities). Dessa enhetskommuner styr de 32 kommunerna (council areas) som Skottland är indelat i på det lokala planet. De ska ej att förväxlas med ståthållarskapen. Av Skottlands befolkning 2011 var:
- 92,9 % från Skottland, övriga Storbritannien eller Irland - 84 % Skottland - 8,9 % övriga Storbritannien eller Irland varav 7,9 % var från Nordirland, Wales eller England medan 1 % var från Irland. - 1,2 % Polen - 5,9 % övriga Europa och världen Av Skottlands befolkning 2011 betraktade de att sina närmaste förfäder tillbaka i tiden kom från: - 92,9 % Skottland, övriga Storbritannien eller Irland - 91,9 % Storbritannien - 84 % enbart Skottland eller Skottland+annat land i världen. - 80 % enbart Skottland eller Skottland och övriga Storbritannien. - 62 % enbart från Skottland, dvs. helskottar. - 18 % både från Skottland och övriga Storbritannien. - 16 % Nordirland, Wales, England och övriga världen men ej Skottland - 8,9 % enbart Nordirland, Wales och England - 7,1 % enbart länder utanför Storbritannien och Irland - 4 % Skottland+ett annat land i världen men ej övriga Storbritannien, t.ex. Skottland+Irland eller Skottland+Frankrike, osv. |
4. År 2014-2018
|
2014 hölls det en folkomröstning om skotsk självständighet som gällde om Skottland skulle lämna Storbritannien. Majoriteten av väljarna sa nej. I Brexit 2016 sa Storbritannien ja till att lämna EU medan Skottland sa nej. Efter Brexit 2016 ville Scottish National Party (SNP) ha en ny folkomröstning de efterkommande åren om Skottlands självständighet. Vid ett ja i en sådan folkomröstning hoppades SNP att Skottland skulle lämna Storbritannien, men stanna kvar i EU eller gå med i EU igen ifall Storbritannien redan hade hunnit gå ur. I ett första möte sommaren 2016 möttes Nicola Sturgeon (f. 1970), First Minister of Scotland 2014-idag och partiledare för SNP 2014-idag och den då nytillträdde brittiska premiärministern Theresa May (f. 1956), partiledare för det konservativa partiet 2016-idag och premiärminister för Storbritannien 2016-idag. May sa att hon skulle arbeta för att Skottland skulle få de bästa förutsättningarna att som övriga Storbritannien stå utanför EU.
May sa bestämt nej till en ny folkomröstning för att Skottland skulle få lämna Storbritannien. Hennes motivering var att Skottland hade en folkomröstning 2014 och att det fick räcka. Sturgeon svarade med att Skottland sa nej 2014 till att lämna ett Storbritannien som var med i EU och inte ett Skottland i Storbritannien som stod utanför EU. Ändrade förutsättningar för Skottland gjorde det därför rimligt för Skottland att få ha sin folkomröstning inom de efterföljande åren, enligt Sturgeon sommaren 2016. Det blev ingen folkomröstning 2016-2018. 2016-2018 höjdes det röster på Shetlandsöarna för att de skulle få lämna Skottland och gå med i Norge, oavsett om Storbritanniens stannade kvar i EU eller inte. Dessa röster var mest enskilda röster och det fanns inget större politiskt stöd för det vare sig från vänster till höger. De flesta ville stanna kvar i Skottland. Däremot var de mycket stolta över sitt norska arv. 2017 blev svenska Eva Bolander lordborgmästare för staden Glasgow, på engelska lord mayor i England och lord provost i Skottland. Hon var den femte kvinnan på posten sedan 1450 efter Dame Jean Roberts (1895-1988) 1960-1963, Susan Baird (1940-2009) 1988-1992, Liz Cameron 2003-2007 och Sadie Docherty (f. 1956) 2012-2017. Eva var den första svensk som fick posten och den första från SNP. Eva föddes i Stockholm. Hon blev intresserad av säckpipor och tävlade i World Pipe Band Championships i Glasgow på 1980-talet. Eva startade senare en relation med en skotsk man. Som representant för SNP ställde hon upp för val i Anderston/City i Glasgow 2015 och fick 48,1 % av rösterna. Tvåan Katie Ford från Labour fick bara 28,6 %. Hösten 2018 hoppades några i Skottland att brexit skulle leda till att Nordirland skulle få stanna kvar helt eller delvis i EU, medan England skulle lämna EU. Det var en variant som EU föreslog London, men som Theresa May avfärdade direkt eftersom det skulle slita upp Storbritannien och dra en gräns inom Storbritannien. Ett sådant scenario skulle emellertid öka chanserna för att Nordirland blev självständigt en dag, vilket i sin tur skulle öka Skottlands chanser att gå samma väg för de som vill det. 7 oktober 2018 marscherade 20 000 människor genom Edinburgh i en demonstration för Skottlands självständighet. De passerade det skotska parlamentet i Holyrood. Många gick i kiltar och bar på skotska flaggor. Idag står står Storbritannien mer i fokus för politisk debatt i Skottland. Den brittiska identiteten efter brittiska imperiets kollaps efter 1945 ledde till att den skotska identiteten blev mer skotsk och mindre brittisk. Andelen människor i Skottland som ansåg att de var uttalat skottar i första hand steg med 8 procent från 57 % 1979 till 65 % 2014. Andelen skottar som däremot tyckte att de var britter i första hand sjönk med 16 % under samma period från 39 till 23 %. Antal skottar som ansåg att de var mer skottar eller lika mycket skottar som britter sjönk från 92 % till 81 % 1979-2014. Å andra sidan var andelen skottar som såg sig själva som lika mycket skottar som britter eller bara som britter endast 39 % 1979 respektive 43 % 2014. Den generella trenden är emellertid att skottarna börjar känna sig mer som britter och mindre som skottar. Största skillnaden efter 1979 var 2000. Då såg 80 % sig som skottar och 13 % som britter. 89 % såg sig som mer skottar eller lika mycket skottar som britter mot 28 % som lika mycket skottar som britter eller bara britter. Förenklat, andelen skottar såg sig som i första hand: 1979: 57 % skotska och 39 % brittiska. 2000: 80 % skotska och 13 % brittiska. 2014: 65 % skotska och 23 % brittiska. 1979: 92 % skotska eller skotsk-brittiska och 39 % skotsk-brittiska eller brittiska. 2000: 89 % vs 28 %. 2014: 81 % vs 43 %. |
5. Trump, May och Clintons skotska ursprung
|
De närmaste skotska släktbanden till Donald Trump (f. 1946), USAs president 2017-idag, Theresa May (f. 1956), Storbritanniens premiärminister 2016-idag och Hillary Clinton (f. 1947), bl.a. USAs utrikesminister 2009-2013. I släkttermer är Trump ungefär 49-50 % skotte, Clinton 13,3 % och May 12,5 %. Nedan betyder f=far och m=mor.
Trump 1. Mary Anne MacLeod (1912-2000) - mor 0. Donald John Trump (f. 1946) 1912 föddes Trumps mamma Mary Anne MacLeod på Yttre Hebriderna. Hennes efternamn som gift var Trump. Alla hennes förfäder de senaste århundradena var från Skottland, undantaget någon från England långt tillbaka i tiden. Donald Trumps ursprung procentuellt: - 50 % Tyskland, alla på pappans sida. - 49-50 % Skottland, alla på mammans sida. - 0-1 % England, på mammans sida i ett släktled långt tillbaka i tiden. May 3. David Patterson (1852-1893, f i Clackmannanshire) - farmors far 2. Amy Margaret Patterson (1878-1967) - farmor 1. Rev. Hubert Brasier (1917-1981) - far 0. Theresa Mary May (f. 1956 som Brasier) 1852 föddes Theresa Mays farmors far i Clackmannanshire i Skottland. Hans dotter Amy Margaret Patterson bytte till efternamnet Brasier som gift. Sett till de senaste generationerna har Theresa May 12,5 % skotskt påbrå. Clinton, fyra generationer, led ett 4. Angus Murray (f. innan 1859 i Skottland) - mmff 3. Daniel Murray (1859-1920 f. Ontario, Kanada) - mmf 2. Della Murray (1902-1960) - mormor 1. Dorothy Emma Howell (1919-2011) - mor 0. Hillary Diane Clinton (f. 1947 som Rodham) Clinton, fyra generationer, led två 4. Henrietta McDonald (f. innan 1859 i Skottland) - mmfm 3. Daniel Murray (1859-1920 f. Ontario, Kanada) - mmf 2. Della Murray (1902-1960) - mormor 1. Dorothy Emma Howell (1919-2011) - mor 0. Hillary Diane Clinton (f. 1947, f. som Rodham) Clinton, sju generationer, ett annat led 7. George McDougall (f. innan 1763 i Skottland och d. 1780/1784 i Kanada) - mmmmfff 6. Jean "John" Robert McDougall (1764-1846, f. i Kanada) - mmmmff 5. James McDougall (f. 1793) - mmmmf 4. Mary Anne Frances McDougall (1823-1898) - mmmm 3. Delia Martin (1859/1861-1920) - mmm 2. Della Murray (1902-1960) - mormor 1. Dorothy Emma Howell (1919-2011) - mor 0. Hillary Diane Clinton (f. 1947 som Rodham) Innan 1859 föddes Angus Murray och Henrietta McDonald i Skottland. Innan 1859 utvandrade de till Kanada. De var Hillary Clintons mormors farfar respektive mormors farmor. I Ontario föddes deras son Daniel Murray, tillika Hillary Clintons mormors far. Hans fru Delia Martin (1859/1861-1920) föddes i Michigan i USA. Delias mor Mary Anne Frances McDougall föddes i Windsor i Ontario i Kanada. Mary Anne Frances farfars far George McDougall (f. innan 1763 och d. 1780/1784) föddes i Skottland. Han utvandrade till Detroit i USA, men dog i Kanada. Han var Hillary Clintons mormors mormors farfars far. Hillary Clintons mormors föräldrar Daniel Murray och Delia Martin fick dottern Della Murray. Hon var Hillary Clintons mormor och tog efternamnet Howell som gift. Hennes dotter Dorothy Emma föddes med efternamnet Howell, men bytte till efternamnet Rodham som gift. Dorothy Emma fick dottern Hillary. Hillary Clintons ursprung på båda föräldrarnas sida, enligt amerikanska och brittiska släktforskare: - 43.8 % England, varav de flesta kom från nordöstra England. - 31.2 % Wales. - 13.3 % Skottland. - 6.7 % Frankrike, emigrerade till Nordamerika på 1830-talet. - 4,9 % franskkanadensare, bodde i franska nordamerikanska kolonier (Quebec, etc.) - 0,1 % Nederländerna, på mammans sida. |
6. Summering
|
Fortsatt immigration till Skottland, SNP växte, nej i folkomröstning om självständighet och nej till Brexit.
|