2000-talet

2000-talet

Innehåll

1. Immigration i början på 2000-talet
2. Cash for Honours/Loans for Lordships 2006
3. År 2007-2011
4. År 2014-2019
5. Skottlands territorium är unikt
6. Ny flagga för Isle of Skye
7. Svenskar med skotskt påbrå
8. Skottlands sju underverk
9. Kandidaterna till ny försteminister
- 9.1 Resultat - NY
10. Summering

Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. © Copyright översta bilden: Ryan Dean Morrison. Tidigare bild med BBC Scotland, copyright: Robert Brown. CC.

1. Immigration i början på 2000-talet

På 1700- och 1800-talen invandrade stora skaror skottar utomlands men på 1900-talet vände den trenden. På 1900-talet blev Skottland återigen ett land som folk invandrade till om än i blygsam omfattning än vad som var fallet hos en del andra europeiska länder. Immigrationen till Skottland fortsatte i början på 2000-talet. Människor från främst Spanien, Italien, Tjeckien, Somalia, Iran, Karibien, Afrika, Australien och asiater från före detta brittiska kolonier immigrerade till Skottland. Utöver detta förekom det att en del engelsmän flyttade till Skottland. Polska immigranter ökade också i antal på 2000-talet. Efter att Polen gick med i EU 2004 flyttade en del polacker till Skottland och även Irland för att bo och arbeta.

2. Cash for Honours/Loans for Lordships 2006

2006 avslöjade Scottish National Party (SNP) att privatpersoner inte behövde redovisa ekonomiska lån till politiska partier i sina offentliga deklarationer, vilket de däremot var tvungna att göra med donationer. Ett kryphål i lagen hade öppnat för att flera människor lånade pengar till det styrande Labour Party i London efter initiativ från Michael Levy (f. 1944), Baron Levy också kallad för Lord Levy. Lord Levy företrädde Labour Party och satt i det brittiska överhuset, the House of Lords. Överhuset är den ena av de två kamrarna i det brittiska parlamentet.

Motprestationen till långivarna hade varit att utnämna dem till life peerages, dvs. livs-pärsvärdigheter. Life peerages har rätten till att bli nominerade till platser i det brittiska överhuset. För att få platser måste de emellertid godkännas av överhuset utnämningskommission, the House of Lords Appointments Commission som inrättades i maj 2000. För att sedan kommissionen sedan ska godkänna och ge en plats till överhuset måste personen ifråga:
1. gjort en betydande insats inom sin utvalda livsstil.
2. ha en förmåga att göra ett effektivt och viktigt bidrag till arbetet i överhuset.
3. kunna säkerhetsställa att de kan bidra till överhuset.
4. kunna visa förståelse för det konstitutionella ramverket, inklusive platsen för det brittiska överhuset.
5. kunna visa på integritet och oberoende.
6. göra åtagande till de högsta normerna i det offentliga livet.
7. vara oberoende från något politiskt parti.

Kommissionen hyllades på 2000-talet av brittisk media för att den inte tog hänsyn till aristokrati eller politisk klass. Syftet var att göra processen öppen och kunna ge större ansvar till de utnämnda. Dåvarande premiärminister Tony Blair (f. 1953) menade vid inrättningen av kommissionen 2000 att den skulle garantera att överhuset blev mera representativt för Storbritanniens ökade mångkulturella samhälle. Kandidater skulle sökas i ett större område än tidigare. Tony Blair var partiledare för Labour Party 1994-2007 och premiärminister för Storbritannien 1997-2007.

I mars 2006 nominerade Tony Blair flera personer till att bli life peerages som sedan hade rätten att bli nominerade till överhuset. Skotten Angus MacNeil (f. 1970) anade att något inte gick rätt till. Han företrädde Scottish National Party 2005-idag för Yttre Hebriderna i det brittiska underhuset, House of Commons. 2006-2007 hade MacNeil den högsta notan för resor av alla parlamentariker i London. Det berodde främst p.g.a. avståndet till London från sin valkrets på Yttre Hebriderna men också för den obekväma utformningen av valkretsen.

MacNeil misstänkte att lånade pengar byttes mot life peerages. Han menade att Cash for Honours var ett brott mot försäljningen av utmärkelser. Händelsen polisanmäldes och i den efterföljande utredningen väcktes misstankar mot medlemmar av Labour Party inklusive premiärminister Tony Blair, the konservativa partiet och liberalerna. Lord Levy greps den 12 juli 2006 men släpptes senare mot borgen. Polisutredningen läckte gång på gång och skadade den brittiska regeringen och Labourpartiet. Det slutade med att Labour Party var tvungna att betala tillbaka lånen och kom i ekonomiska svårigheter. Hela utredningen undergrävde Tony Blairs ställning. Vissa personer hävdar att detta skyndade på hans beslut på att avgå som premiärminister den 27 juni 2007.

Riksåklagarmyndigheten Crown Prosecution Service kom 20 juli 2007 fram till att lån kunde ha betalats mot utbyte av life peerages, men inget som kunde bevisas tillräckligt för att fälla de inblandande i åtal. Alla inblandade personer frikändes inklusive Lord Levy trots att han förmodligen var skyldig.

3. År 2007-2011

Ökad immigration till Skottland i början på 2000-talet fick samtidigt effekten att Scottish National Party ökade i popularitet. I lokala val i Skottland 2007 blev SNP näst största parti procentuellt, men fick för första gången i historien flest ledamöter i de 32 enhetskommunerna (unitary authorities). Dessa enhetskommuner styr de 32 kommunerna (council areas) som Skottland är indelat i på det lokala planet. De ska ej att förväxlas med ståthållarskapen. Av Skottlands befolkning 2011 var:
- 92,9 % från Skottland, övriga Storbritannien eller Irland
- 84 % Skottland
- 8,9 % övriga Storbritannien eller Irland varav 7,9 % var från Nordirland, Wales eller England medan 1 % var från Irland.
- 1,2 % Polen
- 5,9 % övriga Europa och världen

Av Skottlands befolkning 2011 betraktade de att sina närmaste förfäder tillbaka i tiden kom från:
- 92,9 % Skottland, övriga Storbritannien eller Irland
- 91,9 % Storbritannien
- 84 % enbart Skottland eller Skottland+annat land i världen.
- 80 % enbart Skottland eller Skottland och övriga Storbritannien.
- 62 % enbart från Skottland, dvs. helskottar.
- 18 % både från Skottland och övriga Storbritannien.
- 16 % Nordirland, Wales, England och övriga världen men ej Skottland
- 8,9 % enbart Nordirland, Wales och England
- 7,1 % enbart länder utanför Storbritannien och Irland
- 4 % Skottland+ett annat land i världen men ej övriga Storbritannien, t.ex. Skottland+Irland eller Skottland+Frankrike, osv.

4. År 2014-2019

2014 stod Storbritannien mer i fokus för politisk debatt i Skottland. Den brittiska identiteten efter brittiska imperiets kollaps efter 1945 ledde till att den skotska identiteten blev mer skotsk och mindre brittisk. Andelen människor i Skottland som ansåg att de var uttalat skottar i första hand steg med 8 procent från 57 % 1979 till 65 % 2014. Andelen skottar som däremot tyckte att de var britter i första hand sjönk med 16 % under samma period från 39 till 23 %. Antal skottar som ansåg att de var mer skottar eller lika mycket skottar som britter sjönk från 92 % till 81 % 1979-2014. Å andra sidan var andelen skottar som såg sig själva som lika mycket skottar som britter eller bara som britter endast 39 % 1979 respektive 43 % 2014.

Den generella trenden var emellertid att skottarna börjar känna sig mer som britter och mindre som skottar. Största skillnaden efter 1979 var 2000. Då såg 80 % sig som skottar och 13 % som britter. 89 % såg sig som mer skottar eller lika mycket skottar som britter mot 28 % som lika mycket skottar som britter eller bara britter. Förenklat, andelen skottar såg sig som i första hand:

1979: 57 % skotska och 39 % brittiska.
2000: 80 % skotska och 13 % brittiska.
2014: 65 % skotska och 23 % brittiska.

1979: 92 % skotska eller skotsk-brittiska och 39 % skotsk-brittiska eller brittiska.
2000: 89 % vs 28 %.
2014: 81 % vs 43 %.

2014 hölls det en folkomröstning om skotsk självständighet som gällde om Skottland skulle lämna Storbritannien. Majoriteten av väljarna sa nej. I Brexit 2016 sa Storbritannien ja till att lämna EU medan Skottland sa nej. Efter Brexit 2016 ville Scottish National Party (SNP) ha en ny folkomröstning de efterkommande åren om Skottlands självständighet. Vid ett ja i en sådan folkomröstning hoppades SNP att Skottland skulle lämna Storbritannien, men stanna kvar i EU eller gå med i EU igen ifall Storbritannien redan hade hunnit gå ur. I ett första möte sommaren 2016 möttes Nicola Sturgeon (f. 1970), First Minister of Scotland 2014-idag och partiledare för SNP 2014-idag och den då nytillträdde brittiska premiärministern Theresa May (f. 1956), partiledare för det konservativa partiet 2016-idag och premiärminister för Storbritannien 2016-idag. May sa att hon skulle arbeta för att Skottland skulle få de bästa förutsättningarna att som övriga Storbritannien stå utanför EU.

May sa bestämt nej till en ny folkomröstning för att Skottland skulle få lämna Storbritannien. Hennes motivering var att Skottland hade en folkomröstning 2014 och att det fick räcka. Sturgeon svarade med att Skottland sa nej 2014 till att lämna ett Storbritannien som var med i EU och inte ett Skottland i Storbritannien som stod utanför EU. Ändrade förutsättningar för Skottland gjorde det därför rimligt för Skottland att få ha sin folkomröstning inom de efterföljande åren, enligt Sturgeon sommaren 2016. Det blev ingen folkomröstning 2016-2018.

2016-2018 höjdes det röster på Shetlandsöarna för att de skulle få lämna Skottland och gå med i Norge, oavsett om Storbritanniens stannade kvar i EU eller inte. Dessa röster var mest enskilda röster och det fanns inget större politiskt stöd för det vare sig från vänster till höger. De flesta ville stanna kvar i Skottland. Däremot var de mycket stolta över sitt norska arv.

2017 blev svenska Eva Bolander lordborgmästare för staden Glasgow, på engelska lord mayor i England och lord provost i Skottland. Hon var den femte kvinnan på posten sedan 1450 efter Dame Jean Roberts (1895-1988) 1960-1963, Susan Baird (1940-2009) 1988-1992, Liz Cameron 2003-2007 och Sadie Docherty (f. 1956) 2012-2017. Eva var den första svensk som fick posten och den första från SNP. Eva föddes i Stockholm. Hon blev intresserad av säckpipor och tävlade i World Pipe Band Championships i Glasgow på 1980-talet. Eva startade senare en relation med en skotsk man. Som representant för SNP ställde hon upp för val i Anderston/City i Glasgow 2015 och fick 48,1 % av rösterna. Tvåan Katie Ford från Labour fick bara 28,6 %.

Hösten 2018 hoppades några i Skottland att brexit skulle leda till att Nordirland skulle få stanna kvar helt eller delvis i EU, medan England skulle lämna EU. Det var en variant som EU föreslog London, men som Theresa May avfärdade direkt eftersom det skulle slita upp Storbritannien och dra en gräns inom Storbritannien. Ett sådant scenario skulle emellertid öka chanserna för att Nordirland blev självständigt en dag, vilket i sin tur skulle öka Skottlands chanser att gå samma väg för de som vill det.

7 oktober 2018 marscherade 20 000 människor genom Edinburgh i en demonstration för Skottlands självständighet. De passerade det skotska parlamentet i Holyrood. Många gick i kiltar och bar på skotska flaggor.

I oktober 2019 ville mer än 50 % av skottarna i opinionsundersökningar att Skottland skulle lämna Storbritannien och bli ett eget självständigt land. SNP begärde därför att Skottland skulle få hålla en andra folkomröstning på kort tid i denna fråga. Den senaste hölls 2014. I oktober 2019 var SNP's främsta två argument för ett skotskt utträde ur Storbritannien att a) de ansåg att England tryckte ned Skottland under hela Storbritanniens existens 1707-2019 samt att b) ett självständigt Skottland i EU skulle mycket bättre ta tillvara Skottlands intressen, i synnerhet ekonomiska intressen och Skottlands intressen som ett självständigt land, än ett Skottland som stannade kvar i Storbritannien som stod utanför EU.

2019 var Skottlands största exportmarknad England. Ett självständigt Skottland med i EU, men ett England utanför EU med ett fullt ut frihandelsavtal med EU skulle inte behöva påverka skotsk ekonomi särskilt negativt. Men ett England som säger nej till ett fullt ut frihandelsavtal med EU skulle däremot inte vara lika bra för Skottlands ekonomi. Däremot skulle ett självständigt Skottland i EU fortsätta exportera till ett England utanför EU, även om det skulle bli dyrare vid ett mer stängt och begränsat engelskt handelsavtal med EU. SNP menade att hur man än vrider och vänder är EU en större marknad än England. EU är till och med världens största fria marknad. De ville hellre att Skottland var med i denna världens största marknad än med i den mindre marknaden som utgör England. 2019 bodde det 513 miljoner människor i EU mot nästan 56 miljoner människor i England 2017.

Ett självständigt Skottland i EU skulle göra sin röst hörd mer och få mer att säga till om, enligt SNP i oktober 2019. EU skulle mer ta tillvara Skottlands intressen och respektera Skottland som ett självständigt land än vad England gör som istället närmast ignorerar Skottlands intressen, enligt SNP. De tog upp Storbritanniens folkomröstning 2016 om att stanna kvar eller lämna EU som ett exempel. Hade England accepterat Skottlands röst och att skottarna sa ja i folkomröstningen till EU hade de kunnat låtit Skottland få vara kvar i EU medan England lämnade. De nämnde det inte, men andra utomstående forskare nämnde samtidigt exemplet med Grönland och Danmark. Grönland är inte med i EU medan Danmark är det. London hade kunnat ordna ett liknande avtal för Skottland där de som Danmark var kvar i EU medan England som Grönland stod utanför EU, enligt dessa forskare.

Ett självständigt Skottland skulle förmodligen bli en republik som landet Irland. Inget talar för att Skottland skulle bli en monarki vid ett sådant scenario. Med ett självständigt Skottland kvar i EU, men England utanför EU, tyder det mesta på att den 154 km långa gränsen mellan södra Skottland och norra England skulle tvingas beläggas med gränsövergångar, etc. Hårdare gräns med ett England som inte har ett frihandelsavtal med EU med fri rörlighet gällande varor, kapital och människor och en mjukare gräns med ett England som har ett frihandsavtal rörande dessa saker. Med ett England utanför EU, men tillgång till EU's inre marknad och tvärtom skulle den skotska-engelska gränsen bli mjuk. Ingen vill ha gränsövergångar mellan Skottland och England, men beroende på Englands framtida avtal med EU sätts gränsen förmodligen därefter.

En del forskare, som även är för att Skottland lämnar Storbritannien, kritiserade genast begäran om folkomröstningen om Skottland ska lämna Storbritannien. De menade att man inte kan hålla folkomröstningar titt som tätt bara därför det svänger i opinionsundersökningar. Dessutom hölls det en folkomröstning nyligen 2014 och där blev det nej. Då får man acceptera ett nej. Åtminstone under en tid. Det naturliga vore att hålla en folkomröstning i ämnet tidigast var 30:e eller 40:e år eftersom det skulle garantera en stabilitet, enligt dessa forskare.

5. Skottlands territorium är unikt

Norra Yttre Hebriderna och norra Skottlands fastland 1584.

25 september 1237 i York skrev Alexander II (1198-1249), kung av Alba (Skottland) 1214-1249 och Henry III (1207-1272), kung av England 1216-1272 under Yorktraktaten. I avtalet och fördraget sattes gränsen mellan Alba och England mellan Solway Firth i väster/sydväst till floden Tweed i öster/nordöst. Albas kung lovade att inte göra anspråk i de nordliga engelska delarna närmast denna gräns. Engelska Northumberland, Cumberland och Westmorland bekräftades tillhörde England. I snart 800 år från 1237 fram till idag har den gränsen mellan Alba/Skottland och England nästan varit helt oförändrad, undantaget en ny gränsdragning 1482 norr om Berwick-upon-Tweed i nordöst/öster som inkluderade Berwick-upon-Tweed i England och en ny gränsdragning 1552 i sydväst/väster genom i vad engelskan kallar för the Debatable Lands. I gränsdragningen 1552 delades the Debatable Lands mitt i tur vågrätt där Skottland fick den norra delen och England den södra delen. Mellan 1237 och 1552 anslöt också Yttre Hebriderna 1266 till Alba samt Orkneyöarna 1468 och Shetlandsöarna 1469 till Skottland. Alla tre från Norge.

Sedan gränsdragning 1552 i the Debatable Lands har Skottlands territorium varit likartad ända fram tills idag med Nordsjön som gräns i öster, Atlanten i norr och väster, Nordkanalen i sydväst, Irländska sjön i söder och Englands fastland i sydöst. Nordkanalen i sydväst är sundet mellan Skottland och Nordirland som en gång var en del av kungariket Dál Riata. Engelska namnet för Nordkanalen är North Channel. För att förstå Skottlands unika gräns går det att jämföra med andra länder. Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland blev exempelvis en del av Sverige först på 1600-talet. Gotland tillhörde Danmark 1361-1394, 1523-1645 och 1676-1679. Östra delen av Sverige, dvs. Finland, förlorades till Ryssland 1809 och svenska östgränsen förflyttades västerut. Detta var för bara för drygt 200 år sedan som nästan halva Sverige delades. Nämnas bör också att Norge som Sverige var i personalunion med 1814-1905 blev helt självständigt 1905.

Få länder i världen har som Skottland haft sin gräns likartad i 467 raka år sedan 1552 fram till idag. Sett ur det perspektivet är Skottlands nuvarande territorium unikt. Det har dock inte alltid varit på det viset. Innan, inte minst från 500-talet e.Kr. till 1200-talet, ändrandes gränserna ofta mellan de flera kungarikena som låg där Skottland ligger idag.

Det finns flera skäl till varför Skottland kunnat bibehålla sin likartade gräns i 467 år från 1552 till idag. För det första fanns Scottish Marches från slutet av 1200-talet till början av 1600-talet. Det var ett gränsområde mellan södra och sydöstra Alba på ena sidan och norra England på den andra sidan. Området karakteriserades av våldsamheter. Gränsrånare på båda sidor om gränsen tog inte hänsyn till från vilket land deras offer kom ifrån. Området var en farlig gråzon. De våldsamheterna upphörde när England, Irland och Skottland bildade en personalunion 1603. För det andra övergav Skottland sin allians med Frankrike 1560 och gick i allians med England samma år. Det minskade potentiella framtida engelska invasioner av Skottland och med det minskade gränsdragningar mellan de två länderna.

För det tredje, på 1500-talet och inte minst på 1600-talet, började England söka sig mer utåt i världen. Redan 1497 hävdade England att ön New Foundland i östra Kanada tillhörde England, men det dröjde till 1583 innan ön blev en inofficiell och 1610 officiell koloni till England. Det franska invasionshotet mot England och senare Storbritannien via Skottland kvarstod ända till 1800-talet, men eftersom också Frankrike började aktivt kolonialisera världen utanför Europa från 1534 förändrade det bilden på hemmaplan. Den frågan är emellertid komplex.

För det fjärde bildade England, Irland och Skottland en personalunion 1603. Det minskade risken för engelska invasioner och gränsdragningar mellan Skottland och England när regenten var samma person i de båda länderna. Det fanns ingen anledning eller lika hög grad av vilja för en och samma skotsk och engelsk regent att ändra gränsen mellan Skottland och England när han eller hon var kung eller drottning över båda länderna. Regenten var ändå chef över båda länderna. Det hindrade emellertid inte engelska invasioner av Skottland under t.ex. tredje interregnumet 1651-1660, men gränsen mellan Skottland och England förblev likartad.

För det femte innebar personalunionen 1603 att Skottland under 1600-talet blev mer skyddat från mer utomstående attacker från andra länder med kopplingen till England, även om det finns oändligt många exempel i Skottland där många skottar gärna samarbetade med exempelvis fransmännen. Skottland var emellertid lite skyddat i Englands skugga. Det blev exempelvis svårare för Danmark-Norge 1537-1814 att återta Orkneyöarna, Shetlandsöarna och Yttre Hebriderna tillbaka till Skandinavien, ifall de hade några sådan planer. En sådan invasion av Skottland hade möts av skotska och engelska skepp och troligen av skandinavisk förlust. England ville inte att delar av Skottland skulle återbördas till Skandinavien eller till något annat land för den delen.

För det sjätte innebar bildandet av Storbritannien 1707 att Skottland och England ytterligare knöts närmare varandra. Det fanns ingen anledning att ändra gränserna nämnvärt mellan de två. Skottlands unika territorium blir ännu mer unikt med åtanke på att sedan Storbritannien bildades 1707 har britterna, inklusive skottar, invaderat 171 av världens 193 länder som idag är med i FN. 171 av 194 länder inklusive Vatikanstaten som inte är med i FN. De enda europeiska länderna som klarat sig undan brittiska invasioner är Andorra, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Sverige, Vatikanstaten och Vitryssland. Sverige är också det femte största landet i världen efter Mongoliet, Mali, Bolivia och Centralafrikanska republiken som inte Storbritannien invaderat.

Visst förekom det engelsk aggression mot skottar och Skottland på 1700-talet och en tydlig maktdominans mellan Skottland och England, inte minst på 1700-talet och delvis på 1800-talet, med Skottland som underliggande offret och England som de överordnade, men gränserna förblev likartade ändå mellan de två länderna. Det finns en orsak till varför det brittiska parlamentet ligger i London och inte i Edinburgh eller i skotska Perth. Det är ingen slump. Men utan bildandet av Storbritannien och en eventuell avslutad personalunion mellan Skottland och England efter 1707, hade chanserna däremot ökat för en engelsk invasion av ett självständigt Skottland efter 1707 och ändrade gränslinjer mellan de två länderna. Bildandet av Storbritannien skyddade på sätt och vis Skottlands gräns internt gentemot England även om den processen började i flera århundraden innan 1707.

Är dagens gräns mellan Skottland och England den mest naturliga kan man fråga sig. I och med att den gränsen varit nästan intakt i 800 år från 1237 till idag är svaret givetvis ja på den frågan. Gränsen idag är en geografisk och administrativ gräns och ingen verklig fysisk gräns med passkontroller, etc. Går man däremot tillbaka till år 973 eller åren efter 977 borde gränsen ligga precis norr om Skottlands mittenbälte eftersom det var då som Lothian, där bl.a. Edinburgh ligger idag, kom över Albas kontroll. Det var också norr om Lothian som det tidigare Piktland hade sitt kungarike i det som idag är norra och östra Skottland. Går man däremot tillbaka till åren 122-128 (122-137) borde gränsen ligga där romarna anlade Hadrianus mur mellan Solway Firth i väster och floden Tyne i öster. Enkelt översatt från strax norr om Carlisle rakt österut till Newcastle upon Tyne. Den västra delen av den gränsen ligger nära dagens gräns mellan Skottland och England. Dagens östliga gräns ligger däremot 97 km norr om där romarna anlade sin gräns mellan Caledonia norr om muren och romerska Britannian söder om samma mur. Dagens gräns mellan Skottland och England ligger ändå relativt nära romarnas gräns.

6. Ny flagga för Isle of Skye

24 augusti 2020 antog Isle of Skye i norra Inre Hebriderna en ny lokal flagga som såg ut som den svenska flaggan med gult kors men med ljusblåa rutor, en vit cirkel mitt i och en gul birlinn i vänstra övre ljusblåa rutan. En birlinn var ett roddfartyg. Korset på deras nya flagga står för Isle of Skyes skandinaviska arv, cirkeln för det keltiska och båten för den typ av båtar som fanns i Hebriderna och i västra högländerna. Nästan alla svenskar som ser flaggan associerar den direkt med den svenska flaggan. Isle of Skye har ingen direkt historia med Sverige till skillnad från Norge och Irland.

7. Svenskar med skotskt påbrå

Lochaber i sydvästra Highland.

1580-1707 flyttade 8 000 människor från England, Skottland, Wales och Irland permanent till Danmark, Norge, Sverige, Finland och Baltikum. Antalet skottar som bodde tillfälligt kortare eller längre perioder i de här länderna var desto fler. Exempelvis bodde det 30 000-40 000 skottar i Polen-Litauen på 1600-talet. De var främst soldater och handelsmän från Aberdeenshire, Aberdeen och Dundee. Många av dem flyttade sedan hem till Skottland eller de brittiska öarna. En del uppskattar att antalet skottar som stannade kvar i Sverige permanent på 1500- och 1600-talen eller från 1500-talet till 1700-talet var ett par hundra, i alla fall färre än tusen människor inräknat barnen. Andra hävdar att det var ett par tusen skottar, inklusive de skotska barn som föddes i Sverige till två invandrande skotska föräldrar. Dock mycket osäkra uppgifter.

Majoriteten av de invandrande skottarna till Sverige var män, även om det också fanns också skotska kvinnor och barn som flyttade till Sverige permanent med männen. Baserat på de här uppgifterna uppskattas det att ungefär 50 000-100 000 svenskar idag har någon form av skotskt påbrå. Mycket osäkra uppgifter som säkert kommer att ändras i framtiden. Stämmer uppgifterna ändå något sånär betyder det att efter USA, Kanada, Australien, England, Irland, Nordirland, Nya Zeeland, Sydafrika, Argentina, Chile och Frankrike samt möjligen Wales är Sverige det land utanför Skottland som har flest antalet människor med skotskt påbrå. Flest i Europa efter Frankrike utanför de brittiska öarna. Inräknat hela världen kommer dock antalet brasilianare med skotskt påbrå gå om Sverige på sikt eftersom Brasiliens befolkning totalt växer snabbare än Sveriges. Argentina nämndes. Bara i Argentina finns det 100 000 människor som har skotskt påbrå.

8. Skottlands sju underverk

Världens underverk syftar på att representera människans största bedrifter. De måste ha uppförts av människor. Det räcker inte med en vacker dalgång eller en bergstopp som jorden själv åstadkommit. Ofta syftar underverk specifikt på byggnader och byggnadsverk. Ibland är också föremål inkluderade. Ibland även det som naturen själv gjort som dalgångar, berg, vattenfall, etc. Världens sju underverk är:
1. Cheopspyramiden i Giza i Egypten från 2560 f.Kr.
2. Artemistemplet i Efesos i Turkiet från 560 f.Kr.
3. Babylons hängande trädgårdar i Irak från 500-talet f.Kr.
4. Zeusstatyn i Olympia i Grekland från 430 f.Kr.
5. Mausoleet i Halikarnassos i Turkiet från 360 f.Kr.
6. Kolossen på Rhodos i Grekland från 304-292 f.Kr.
7. Fyrtornet på Faros i Alexandria i Egypten från 200-talet f.Kr.

Av de ovan finns bara Cheopspyramiden kvar idag. Under 1900- och 2000-talen gjordes flera nya listor världen över om världens sju nya underverk. De utvalda verken varierade, men i början av 2000-talet anordnade en privat organisation i Schweiz en omröstning som vem som helst i hela världen med tillgång till internet kunde rösta i. 77 byggnadsverk röstades fram och därefter valdes 21 verk som finalister. Finalisterna varierade i allt från Stonehenge, Akropolis, Angkor Vat, Moais på Påskön, Frihetsgudinnan, Eiffeltornet till Operahuset i Sydney samt ytterligare flera andra verk. Ur de 21 finalisterna röstade sedan människor över hela världen genom telefoner och emails fram världens sju nya underverk. Totalt deltog 100 miljoner människor i hela världen i omröstningen. Mängden människor som röstade gör att de sju nya räknas officiellt som världens sju nya underverk. De presenterades i Lissabon 2007. De sju var efter de år som de
uppfördes:
1. Kinesiska muren i Kina, äldsta delar från 600-talet f.Kr.
2. Petra i Jordanien från 312 f.Kr.
3. Colosseum i Rom i Italien, stod klar år 80.
4. Chichén Itzá i Yucatan i Mexiko från 600.
5. Machu Picchu i Cuzco i Peru från 1450.
6. Taj Mahal i Agra i Indien från 1643.
7. Cristo Redentor i Rio de Janeiro i Brasilien från 1931.

Pyramiderna i Giza i Egypten från 2560 f.Kr. var inte med bland de sju, men fick hedersstatus och specialstatus. I Skottland på 2000- och 2010-talen gjordes det också flera omröstningar på internet om Skottlands underverk. En del siter tog med både byggnader och föremål. Andra siter hade med byggnader och föremål som hade gjorts av människor samt det som naturen själv åstadkommit som dalgångar, etc. En del tog fram sju underverk. Andra valde, nio, tio, tolv och till och med tjugo skotska underverk. Skotska turistbyrån www.visitscotland.com tog fram en lista som de kallade för Skottlands sju historiska underverk. De sju var efter de år som de uppfördes:
1. Callanish Stones, stencirklar på Yttre Hebriderna från 2900-2600 f.Kr.
2. Dunfermline Palace & Abbey i Fife från 1128-1250.
3. Stirling Castle i Stirling från 1100-talet.
4. Lewis schackpjäser på Yttre Hebriderna från 1150-1200.
5. Dunnottar Castle i Aberdeenshire från 1400-1600.
6. Forthbron (Forth Bridge) väster om Edinburgh från 1890.
7. Glenfinnan Viaduct i Lochaber i Highland från 1891.

Av deras sju underverk hade de med föremål i Lewis schackpjäser. Deras sistnämnda Glenfinnan Viaduct var med i Harry Potter-filmerna från 2001-2011. Skotska turistbyrån gjorde också flera andra listor. 2016 höll de en omröstning för sina besökare om Skottlands tio största och mest imponerande handgjorda underverk. Vann gjorde Forthbron före Edinburgh Castle på andra plats och the Kelpies som trea. De tio var alla från medeltiden eller senare. De tio var efter de år som de uppfördes:
1. Stirling Castle i Stirling från 1100-talet.
2. Edinburgh Castle från 1100-talet.
3. Melrose Abbey i Scottish Borders från 1136.
4. Bell Rock fyr (Bell Rock Lighthouse) i Angus från 1810.
5. Caledoniska kanalen (Caledonian Canal) i Highland från 1822.
6. Scott Monument i Edinburgh från 1844.
7. Forthbron väster om Edinburgh från 1890.
8. Glenfinnan Viaduct i Lochaber i Highland från 1891.
9. Falkirkhjulet (Falkirk Wheel), båtlyft i Falkirk från 2002.
10. The Kelpies, konstverk i Falkirk från 2013.

Scott Monument är en hyllning till författaren, etc. Sir Walter Scott (1771-1832). Det 61 meter höga monumentet är världens näst högsta monument tillägnat en författare. The Kelpies är två konstverk av hästhuvuden. De är trettio meter höga. De är ett måste att se för den konstintresserade som besöker Skottland. De ligger relativt nära Edinburgh. Även dagstidningen The Scotsman hade omröstning bland sina läsare om Skottlands sju underverk, men den skedde 2006. De tog dock också med andra saker som inte var byggnader, byggnadsverk eller föremål som kilten, whisky, skotska ljuset och himlen, golf, sjöar, öar, dalgångar, berg, nationalparker, vilda djur och växter, osv. Men skalar man bort allt det som inte var byggnader, byggnadsverk eller enskilda föremål blev deras topp fem:
1. Forthbron väster om Edinburgh från 1890.
2. Orkneyöarnas förhistoriska byggnader från f.Kr.
3. Rosslyn Chapel i Midlothian från 1400-talet.
4. Caledoniska kanalen i Highland från 1822.
5. Skotska parlamentet från 1999.

2022 ville vi på den här siten inte vara sämre. Vi tog fram vad som är Skottlands sju underverk enligt vår uppfattning. Det skedde i samma stil och betoning i val av underverk som världens sju nya underverk. Vi tog dock med både byggnader och föremål, men inte det som naturen själv gjort. Precis så som skotska turistbyrån gjorde. Vi tog också fram Skottlands sju underverk enbart f.Kr. och e.Kr samt ett från medeltiden. Alla efter de år som de uppfördes:

Skottlands sju underverk i alla tider
1. Skara Brae, bosättning på Orkneyöarna, äldsta delar från 3180 f.Kr.
2. Callanish Stones, stencirklar på Yttre Hebriderna från 2900-2600 f.Kr.
3. Antoninus mur, byggdes av romarna i mittenbältet från år 142-154.
4. Book of Kells, manuskript från västkusten från år 800.
5. Stirling Castle i Stirling från 1100-talet.
6. Edinburgh Castle från 1100-talet.
7. Lewis schackpjäser på Yttre Hebriderna från 1150-1200.

Skara Brae borde vara med på alla listor över Skottlands sju underverk. Dessa hus är ikoniska. Den 63 km långa Antoninus mur med romerska fort längs vägen i Skottlands mittenbälte är en stor symbol i Skottlands relation med romarna. Den ännu kändare Hadrianus mur finns inte med på listan eftersom den uppfördes av romarna i norra England. Book of Kells är en klassiker som räknas som något urskotskt. Manuskriptet finns med på listan trots det ligger i biblioteket till Trinity College i Dublin. Stirling Castle och Edinburgh Castle är båda givna som deras del i den skotska historien. Lewis schackpjäser är en annan klassiker. Dunfermline Palace & Abbey och Melrose Abbey kom däremot inte med eftersom Edinburgh Castle var större och viktigare. Forthbron kom heller inte med. Den är ett imponerade byggnadsverk och är sedan 2015 med på Unescos världsarvslista. Den var ett av de största broprojekten i världen när den byggdes 1883-1890. Än idag kallas den också för ett ingenjörsunderverk. Men när den uppfördes var tiden så långt gången relaterade till övriga världen att den inte var någon omöjlighet. Den föll dock på målsnöret som the Kelpies från 2013.

Skottlands sju underverk, enbart f.Kr.
1. Knap of Howar, bondgård på Orkneyöarna, äldsta del 3700 f.Kr.
2. Eilean Dòmhnuill, crannog på Yttre Hebriderna, äldsta del 3650 f.Kr.
3. Skara Brae, bosättning på Orkneyöarna, äldsta delar från 3180 f.Kr.
4. Callanish Stones, stencirklar på Yttre Hebriderna från 2900-2600 f.Kr.
5. Maehowe, gravhög på Orkneyöarna från 2800 f.Kr.
6. Jarlshof, bosättning Shetlandsöarna 2500 f.Kr. till 1600-talet e.Kr.
7. Lyran på Isle of Skye från 300 f.Kr.

Kalendern som finns i Aberdeenshire från 8 000 f.Kr. är inte med. Den är eventuellt världens äldsta kalender. Knap of Howar är däremot med. Det är en bondgård på Orkneyöarna som beboddes i 900 år. Den är norra Europas äldsta bevarade stenhus. Den är ännu mer imponerade då människor var nomader i den här delen av Skottland fram till för bara några hundra år innan den uppfördes. Eilean Dòmhnuill är Skottlands äldsta crannog. Jarlshof räknas som en av de mest anmärkningsvärda arkeologiska platserna som någonsin grävts ut på de brittiska öarna.

Lyran på Isle of Skye är det äldsta hittade stränginstrumentet i Västeuropa. Medan många andra underverk är byggnader, murar eller monument är lyran något helt annat. Den bekräftar att det spelades komplex musik i västra Skottland och i resten av de brittiska öarna redan f.Kr. Innan den hittades 2010 trodde arkeologer och historiker att komplex musik, sång och poesi började på brittiska öarna först ca 700-800 e.Kr. Lyran flyttade tillbaka den komplexa musikhistorien med över 1 000 år. Den bekräftar att medan det satt män runt om i Italien och Grekland och spelade på sina instrument och sjöng sånger några hundra år f.Kr. satt det också barder runt om i västra Skottland som gjorde samma sak. Skottland i Europas periferi var mindre isolerat och närmare kontinenten.

Skottlands sju underverk, enbart e.Kr.
1. Antoninus mur, byggdes av romarna i mittenbältet från 142-154.
2. Book of Kells, manuskript från västkusten från 800.
3. Dunfermline Palace & Abbey i Fife från 1128-1250.
4. Stirling Castle i Stirling från 1100-talet.
5. Edinburgh Castle från 1100-talet.
6. Lewis schackpjäser på Yttre Hebriderna från 1150-1200.
7. Forthbron väster om Edinburgh från 1890.

Föll på målsnöret gjorde den imponerande Hunterston brosch från 700, Dunfermline Palace & Abbey från 1128-1250, Melrose Abbey från 1136, Caledoniska kanalen 1803-1822 och The Kelpies från 2013.
Caledoniska kanalen gör att man sedan 1822 kan ta båtar från Inverness vid Nordsjön på Skottlands nordöstra kust 100 km i sydvästlig riktning till Skottlands västkust. Ett imponerande verk. Men historiskt betydde den mindre för Skottland än alla de dikningar som gjordes i Skottland eller alla de vägar som britterna under engelsk regi lät uppföra i Skottland på 1700-talet. Dock drar Caledoniska kanalen till sig stora mängder med turister idag, vilket är bra för den skotska ekonomin. The Kelpies är både ett konstverk och en symbol för de kelpies som fanns i skotsk folklore. Ett sannerligen imponerade konstverk.

Skottlands sju underverk, enbart medeltiden
1. Hunterston brosch från North Ayrshire från år 700.
2. Monymusk relikvarium från år 750
3. Book of Kells, manuskript från västkusten från ca år 800.
4. Dunfermline Palace & Abbey i Fife från 1128-1250.
5. Stirling Castle i Stirling från 1100-talet.
6. Edinburgh Castle från 1100-talet.
7. Lewis schackpjäser på Yttre Hebriderna från 1150-1200.

Monymusk relikvarium från år 750 räknas som ett av de viktigaste föremålen i National Museum of Scotland i Edinburgh.

9. Kandidaterna till ny försteminister - NY

15 februari 2023 meddelade Nicola Sturgeon (f. 1970) att hon skulle sluta som partiledare för Scottish National Party (SNP) och som Skottlands försteminister som regeringschefen för den skotska regeringen. Hon hade varit försteminister sedan 2014. Hon angav både politiska och privata skäl. Politiska skäl eftersom Skottland enligt medierna inte verkar kunna bli självständigt med henne som försteminister. Det är just skotsk självständighet som hon vill ha.
I slutet av 2022 och i början av 2023 sa hon också att hon insett att eftersom hon är så förknippad med skotsk självständighet kan det även vara en svaghet för Skottland. Grunden för skotsk självständighet riskerar bli för svag och inte få med alla i det skotska samhället, inklusive de som är mot det.

Nicola Sturgeon sa också att möjligheterna för att Skottland ska få hålla en ny folkomröstning i framtiden är om stödet ökar kraftigt för skotsk självständighet i Skottland. För stunden är det 50-50 bland skottar som säger ja och nej. Hon sa även att nästa gång Skottland får hålla en ny folkomröstningen om självständighet bör SNP ha en mindre polariserad ledare än henne för att kunna vinna den folkomröstningen. För att få med sig motståndarna i tåget sa hon att det kanske krävs någon annan partiledare för SNP och en ny försteminister för Skottland. Hon syftade underförstått att det kanske krävs en person som är för skotsk självständighet men som står mer i mitten politiskt och kan tillgodose motståndarnas intressen.

Utöver frågan om självständighet har Nicola under de senaste åren drivit a) en fördelningspolitik och b) en politik för ökade insatser mot det förändrade klimatet. Hon har heller inte dragit sig för att kritisera vad engelsmännen upplever som bitsk kritik mot engelska intressen. I Skottland har hon varit mer populär än i England. I valet 2019 i hela Storbritannien fick SNP 45 % av rösterna i Skottland med henne som partiledare för SNP. I samma val fick de konservativa 25,1 % i Skottland, Labour 18,6 %, Liberalerna 9,5 % och de gröna 1 %. I valet dominerade SNP stora delar av Skottland från norr till väster till Skottlands mittenbälte, inklusive Glasgow, till sydvästra Skottland. I nordöstra, södra och sydöstra Skottland vann däremot de konservativa medan liberalerna vann i Edinburgh och i nordligaste Skottland.

De privata skälen till sin avgång motiverade Nicola med att jobbet hade tagit ut sin rätt. Det tog för mycket energi och var för krävande både arbetsmässigt som tidsmässigt. Hon var också för trött och inte kunde inte fokusera på jobbet som hon ville. Hon sa att hon skulle stanna kvar på posten till en ny partiledare utses den 27 mars 2023 efter att flera av SNP:s ca 104 000 medlemmar röstar samma dag om vem de vill se som ny partiledare. Den nya partiledaren blir också Skottlands nya försteminister. Han eller hon blir även den största skotska representanten gentemot mot England inom Storbritannien och det största skotska politiska ansiktet utåt mot resten av världen.

Under Nicola Sturgeons tid och även innan har SNP blivit den helt dominerande kraften i skotsk politik. Sedan 2007 är de varit det största partiet i det skotska parlamentet i Edinburgh. Partiet är ett mitten-vänsterparti och förespråkar skotsk nationalism, liberal nationalism, skotsk självständighet och lämnandet av Storbritannien, regionalism, socialdemokrati, pro-europeisk hållning och förespråkare av att Skottland återvänder och blir en del av EU igen. De tror att EU skulle tillgodose Skottlands intressen mer än vad England gjort inom Storbritannien. De tror också att den skotska ekonomin skulle gynnas av ett Skottland i EU än utanför eftersom Skottland då skulle få tillgång till en betydligt större fri marknad än den som Storbritannien erbjuder. De tror även att Skottlands politiska makt i världen skulle öka med Skottland i EU eftersom de då skulle ses som ett eget land och inte som idag som en del av Storbritannien. Skottland har nästan lika stor befolkning som Finland som är medlem i EU.

Det centrala målet som står över alla andra frågor för SNP är skotsk självständighet. SNP har dock haft problem med att förklara hur de ska finansiera och få pengarna att strömma in i Skottland efter en eventuell kommande självständighet. Nicola Sturgeon sa så sent som häromåret att de tänkte använda intäkterna från oljan och naturgasen i Nordsjön för att bidra till att finansiera skotsk ekonomi vid sidan av den skotska serviceorienterade ekonomin. Men hon hade inget riktigt bra svar på frågan om det inte stred mot a) den allmänna visionen i åtminstone stora delar av västra Europa som mer vill fasa ut eller minska oljan och b) mot Nicola Sturgeons egen vision om ett mer klimatsmart samhälle.

Den 20 mars 2023 fanns det tre personer som kandiderade till ny partiledare för SNP och som Skottlands försteminister enligt BBC, The Guardian och The Independent. Tidigare var de sju, men fyra hade redan tackat nej, inklusive den tidigare storfavoriten Angus Robertson (f. 1969). Alla nedan är ledamöter, MSP, för det skotska parlamentet.

- Ash Regan (f. 1974) från Glasgow., vars pappa ägde en kilt-butik.
- Humza Yousaf (f. 1985) från Glasgow.
- Kate Forbes (f. 1990) från Dingwall i Highland, aktiv kristen.

Två kvinnor och en man. Kate står mest till höger av de tre. På en politisk skala från vänster till höger står hon i mitten. De övriga två står till vänster om mitten. Alla tre förespråkar skotsk självständighet, varav Ash gör det mer än Humza. Den 17 mars 2023 hade Humza mest stöd från andra skotska parlamentariker i parlamenten i Edinburgh och London av de tre kandidaterna. 51 ledamöter stödde honom, 15 stödde Kate och 1 stödde Ash. SNP tidigare partiledare och försteminister Alex Salmond (f. 1954) stödjer både Kate och Ash. Även skotska affärsmän stödjer Kate som exempelvis Skottlands rikaste man Jim McColl (f. 1951) som 2021 hade en förmögenhet på 12,5 miljarder kr. Han bor i Monaco och har också ett hem utanför Glasgow. Senaste opinionsmätningar:

Skotska allmänheten, 7-10 mars:
- Vet inte 36 %.
- Kate Forbes 33 %.
- Humza Yousaf 18 %.
- Ash Regan 10 %.

SNP-väljare, 20-22 februari:
- Vet inte 45 %.
- Kate Forbes 28 %.
- Humza Yousaf 20 %.
- Ash Regan 7 %.

SNP-medlemmar, 23 februari till 1 mars:
- Vet inte 32 %.
- Humza Yousaf 31 %.
- Kate Forbes 25 %.
- Ash Regan 11 %.

Humzas stora stöd bland andra skotska parlamentariker talar för honom eftersom dessa parlamentariker kan påverka SNP:s medlemmar som ska rösta den 27 mars. Men framförallt har Humza lite större stöd än Kate bland SNP-medlemmar, vilket ytterligare talar för honom eftersom det är dessa medlemmar som ska rösta om den nya partiledaren. Bland den skotska allmänheten från vänster till höger har Humza däremot inte lika stort stöd som Kate. Men de får inte rösta den 27 mars såvida de inte är medlemmar i SNP. Baserat på resultaten hittills tyder mycket på att skottar politiskt i mitten eller till höger föredrar Kate medan skottar till vänster tycker mest om Humza. Ash verkar däremot bara ett fåtal gilla trots att hon kanske är den av de tre som driver frågan om skotska självständighet mest. Kommer fler mittenväljare än vänsterväljare rösta den 27 mars vinner gissningsvis Kate. De mittenväljarna tillhör högerfalangen i SNP och ser sig som liberaler eller i del färre fall som konservativa. Röstar däremot fler vänsterväljare i valet vinner Humza. De väljarna ser sig mer som socialdemokrater, gröna väljare eller mer åt vänster.

Det är svårt att se Skottland bli självständigt med Humza som försteminister i en eventuell framtida folkomröstning igen. Han skulle få problem med att få med sig liberala och konservativa väljare som inte röstar på SNP och som vill att Skottland ska vara kvar i Storbritannien. Liberalerna och de konservativa fick tillsammans 34,6 % i valet 2019. Dessa väljare i mitten och till höger tilltalas mer av Kate som är mer som en bro mellan vänster och höger. Å andra sidan skulle Kate som försteminister behöva göra ett riktigt hästjobb för kunna vinna åt ja-sidan i en eventuell framtida skotsk folkomröstning. Utöver att försöka övertala vanliga skottar som vill att Skottland ska vara kvar i Storbritannien skulle hon behöva förklara för de ca 459 000 engelsmännen, år 2011, som bodde i Skottland varför de skulle rösta ja till skotsk självständighet. I senaste folkomröstningen fick engelsmän som bodde i Skottland rösta.

Kort om de tre kandidaterna:

Den äldsta kandidaten Ash Regan föddes på 1970-talet till en katolsk pappa och en protestantisk mamma. Hennes pappa var troligen av irländsk härkomst någon eller några generationer innan eftersom efternamnet Regan ursprungligen kom från Irland. Ashs pappa ägde en butik i Glasgow som sålde kiltar. Ash gick i grundskolan i Skottland, men sedan flyttande hon och hennes familj till Biggar i södra Cumbria i nordvästra England där de bodde flera år. Senare flyttade Ash bl.a. till Devon i sydvästra England. Hon har en fil. kand. i internationella relationer från Keele University i Newcastle-under-Lyme i Staffordshire i centrala England.

Till en början var Ash tveksam till skotsk självständighet, men 2013 blev hon en stor förespråkare för det. Hennes slogan som kandidat till försteminister 2023 är "Ash for Leader. Independence - nothing less." Fri övertydlig svenska översättning: "Ash som ledare. Skotsk självständighet - nöjer mig inte med något mindre." Ashs expertområden är bl.a. a) skotsk ekonomi, b) skotsk kultur, c) samhällsäkerhet, d) förbättrad representation av kvinnor i det offentliga och politiska livet som leder till större demokrati, jämställdhet, etc., e) skotsk självständighet.

Med Ash som ny försteminister skulle Skottland gissningsvis fortsätta med den nuvarande försteministers Nicola Sturgeons linje om ständigt kampanjande om skotsk självständighet till nästan varje pris. I kampanjen för att bli ny partiledare för SNP har Ash hårt förespråkat skotsk självständighet. Hon skulle också fokusera bl.a. på sjukvård och hälsovård, ekonomi, utbildning och miljö. Hennes hemsida under nuvarande kampanjen: - voteashregan.com

Humza Yousaf föddes i Glasgow på 1980-talet. Hans pappa flyttade från Pakistan till Glasgow på 1960-talet. Humzas mamma föddes i Kenya till en familj av sydasiatiskt ursprung och flyttade sedan till Skottland. Från tidig ålder var Humza aktiv i samhällsarbeten. I tolv år arbetade han som volontär på fritiden med att hjälpa till att ge matpaket till hemlösa och invandrare i Glasgow. 2007 tog han en motsvarande fil. kand. i statsvetenskap på University of Glasgow.
Humzas expertområden inom politiken är bl.a. hälsofrågor, utrikespolitik, europeiska frågor, global utveckling, rättsväsende och rättvisefrågor, minoriteters rättigheter, energi- och transportfrågor samt delvis klimatfrågor. 2021 lyfte han fram frågan om att den genomsnittliga tiden för att vänta på en ambulans i Skottland var sex timmar. 2021 dog 500 skottar på grund av försenad tillgång till akutbehandling.

Humza är för skotsk självständighet, men kampanjar inte lika aggressivt för det som Ash Regan. Med Humza som ny försteminister för Skottland skulle antagligen mer fokus riktas på minoriteters rättigheter i Skottland som idag utgör 4 % av befolkningen samt eventuellt på hälsofrågor.

Kate Forbes föddes 1990 i Skottland till skotska föräldrar. Som barn bodde hon i Indien i tre år på 1990-talet när hennes pappa arbetade inom sjukvården där. 2000 återvände hon och familjen till Indien, men till norra Indien vid Himalaya där de bodde i fem år 2000-2005. Därefter flyttade de till Glasgow och Skottland 2005. När de flyttade tillbaka till Skottland hade Kate bott i åtta av femton år i Indien i sitt då femtonåriga liv. Efter Glasgow flyttade familjen tillbaka till Dingwall där Kate gick klart gymnasiet. Som ung vuxen tog hon en fil. kand. i historia 2011 på Selwyn College i Cambridge i England och en masterexamen, magisterexamen, i migranters historia på Edinburghs universitet 2013. Hennes expertområden inom politiken är bl.a. statens offentliga finanser och budget, skatter, pensioner och industriers ekonomiska återhämtningar efter lågkonjunkturer,

Kate Forbes talar flytande skotsk gäliska. Hon är en stor förespråkare för att Skottland ska frigöra sig från Storbritannien och bli ett eget självständigt land. Hon är också kristen och säger ibland i media att hon är troende. Hon är medlem i den skotska frikyrkan Free Church of Scotland. Kate är även mot abort. 2018 sa hon att framsteg i ett samhälle borde mätas hur samhället behandlar de ofödda. Hon hänvisade till abortpolitiken.

Med Kate som ny försteminister skulle SNP antagligen fortsätta med samma kampanjande för självständighet som nuvarande Nicola Sturgeon. Vid sidan av det skulle gissningsvis också mer fokus riktas mot ekonomin i Skottland och kristendomen som en del av det skotska. Medlemmar i det skotska gröna partiet Scottish Green Party har uttryckt oro över Kate Forbes åsikter. De har föreslagit att de ska lämna sitt samarbetsavtal med SNP ifall hon blir SNP:s nya partiledare. De tycker hon står för mycket åt höger i politiken sett från deras perspektiv.

För närvarande är Kate Forbes mammaledig, vilket har begränsat hennes kampanjande för att bli ny partiledare. Hon fyller trettiotre år i april 2023. Hon anses som en stigande stjärna och lär förmodligen få fler chanser i framtiden att bli Skottlands försteminister ifall hon inte blir det denna gång 2023. Kanske redan om fyra till tio år för det är den längden som partiledarna för SNP oftast varit partiledare för partiet sedan 1940-talet.

Kate har en hemsida. Tryck på länken nedan för att komma till den:
- kateforbes.scot

9.1 Resultat - NY

Första omgången:
- Humza Yousaf 48,2 %.
- Kate Forbes 40,7 %.
- Ash Regan 11,1 % - eliminerad.

Andra omgången:
- Humza Yousaf 52,1 % - vinnare
- Kate Forbes 47,9 %.

Humza Yousaf vann valet den 27 mars 2023 efter att ha fått 52,1 % av rösterna i den andra omgången när 49 922 medlemmar i SNP röstade. Han blev SNP:s nya partiledare och Skottlands nya förste försteminister. Enligt skotska och brittiska medier förväntas han föra ungefär samma politiska linje som föregångaren Nicola Sturgeon med fokus på skotsk självständighet. Han kommer också troligen lyfta fram minoriteters rättigheter och lägga mer fokus på hälsofrågor än sin föregångare. Han har även sagt att han är för högre skatter.

Enligt en del svenska medier dagen efter Humzas vinst vann han för att han var den enda kandidaten som hade ett brett stöd bland SNP:s väljare. Flera historiker på de brittiska öarna höll inte med. De menade att Humza vann för att han hade störst stöd av SNP:s medlemmar och inte hos alla de betydligt fler SNP:s väljare som inte var medlemmar i partiet. Hos SNP:s väljare som inte var medlemmar i SNP hade Kate däremot större stöd än Humza. Men alla de väljarna fick inte rösta i valet den 27 mars 2023. Kates bredare stöd hos SNP:s väljare bekräftades av att hon stöddes av 28 % av SNP:s väljare så sent som den 20-22 februari 2023 gentemot Humzas 20 % medan Humza veckan efter stöddes av 31 % av SNP:s medlemmar mot Kates 25 %. Hon hade störst stöd bland väljarna medan han hade störst stöd av medlemmarna.

Flera brittiska historiker drog därför analysen att Kate Forbes var den populäraste kandidaten och hade bredast stör hos SNP:s väljare, men Humza hade störst stöd hos SNP:s medlemmar som fick rösta den 27 mars 2023. Därför vann han enligt de historikerna. Det finns en logisk förklaring till det. SNP och dess medlemmar står mer till vänster politiskt än sina väljare som inte är medlemmar i partiet. Medlemmarna föredrog Humza som stod mer till vänster än Kate. Eftersom Kate i sin tur stod mer till höger än Humza hade hon ett bredare stöd av SNP:s väljare som stod mer till höger än partiet SNP och SNP:s medlemmar. Humza vann därför valet för att han hade ett bredare stöd hos SNP:s medlemmar än Kate, men inte hos partiets alla väljare som föredrog Kate. Utöver det fick Humza bara 52,1 % av rösterna av SNP:s medlemmar mot Kates 47,9 %. Han fick bara 4,2 % mer än henne. Det var inte 80-20, 70-30 eller ens 60-40 i hans favör utan endast ungefär 52-48.

Humza Yousaf förespråkar att Skottland blir en republik och inte en monarki vid en eventuell framtida självständighet. Han motiverade det med sina egna ord att skottarna borde ses som medborgare i första hand och inte som undersåtar. Enligt hans uppfattning som medborgare i en republik och inte undersåtar i en monarki till en kung eller en drottning.

Humzas ställningstagande för en framtida skotsk republik och mot en framtida skotsk monarki kan göra det svårare för honom att få med sig framtida väljare som vill att Skottland blir en självständig monarki som de skandinaviska länderna. Alla de tre skandinaviska länderna är monarkier och inte republiker. Alla tre anses tillhöra de mest stabilaste statsskicken i världen. 2022 förespråkade 45 % av de skotska väljarna fortsatt monarki medan 36 % ville byta till republik. De skottar som vill att Skottland blir självständigt men blir en skotsk monarki och inte en skotsk republik har därför en del att fundera på i en eventuell framtida folkomröstning om skotsk självständighet. Vilket förespråkar de mest av monarki inom Storbritannien eller en republik i ett självständigt Skottland. Frågan om statsskicket kan emellertid lösas med två frågor och inte en fråga i en folkomröstning om skotsk självständighet:
1. Vill du att Skottland blir självständigt? Ja eller nej.
2. Ifall Skottland blir självständigt, vill du att Skottland blir en självständig a) monarki eller b) republik.

Frågan är om Humza Yousaf vill riskera att skottarna röstar ja till monarki i den andra frågan. Hade det varit en folkomröstning idag hade rojalisterna vunnit i fråga nummer två. Å andra sidan ska Humza Yousaf vinna en framtida folkomröstning om skotsk självständighet kanske han måste lyfta fram att skottarna då också får rösta för om de vill ha monarki eller republik. Räknat med Alba, Skottland och Storbritannien har området som idag är Skottland haft monarki i 1125 av 1134 år under perioden 889-2023, undantaget perioden 1651-1660 då Skottland var en republik. 1290-1292 och 1296-1306 var Skottland en monarki, men styrdes av guardians som var väktare av Skottland i första hand och beskyddare av Skottland i andra hand. Guardians styrde också Alba och Skottland under andra år, men då som t.ex. förmyndare för andra regenter. Räknat från när romarna invaderade Caledonia (Skottland) första gången år 71 har Skottland haft monarkier i 1943 av de senaste 1952 åren under åren 71-2023.

Ett tredje alternativ är att Skottland vid en självständighet skulle kunna bli som Kanada, Australien, osv. med en egen premiärminister, men med samma monark som Storbritannien. För närvarande kung Charles III (f. 1948). Den lösningen tilltalar dock inte en majoritet av alla skotska förespråkare för självständighet från vänster till höger. Båda menar att en sådan lösning skulle hålla fast Skottland med England. Skottland skulle inte bli självständigt fullt ut. De till vänster ser hellre att Skottland istället blir en republik än kopierar exemplen med Kanada, etc. De till höger anser att Skottland borde skaffa sig en egen monark som bara är kung eller regerande drottning av Skottland som i fallet med t.ex. Sverige där den svenska statschefen bara är statschef för Sverige. Vem det skulle vara i Skottland är en helt annan fråga.

Många intresserade lyfter fram tyske katoliken Franz (f. 1933), hertig av Bayern 1996-idag, som en sådant kandidat som en framtida kung av Skottland, enligt jakobitisk succession och tronföljd. Det som talar för Franz är att han är en direkt ättling till skotska regenter i huset Stuart. Hade inte engelska parlamentet röstat igenom och antagit Act of Settlement 1701 om att endast de engelska och irländska kronorna fick ärvas av protestanter hade Franz också varit skotsk kung idag i teorin. Med lagen från 1701 blev alla romersk-katoliker och alla protestanter som gifte sig med romersk-katoliker diskvalificerade till att ärva tronerna i England, Irland och senare Storbritannien som bildades av England och Skottland 1707.

Franz har också kungligt påbrå närmare tillbaka i tiden. Hans farfars far var Ludwig III av Bayern (1845-1921) som var kung av Bayern 1913-1918. På sin mamma Maria Draskovich av Trakostjans sida härstammar Franz några och flera generationer tillbaka i tiden från kejsare, kungar och drottningar i tysk-romerska riket, Spanien, Frankrike, Kroatien, Ungern, Danmark, osv. Det som talar mot Franz som en framtida skotska kung är att det finns mängder med personer som lever idag som är direkta ättlingar till huset Stuart som t.ex. Sveriges nuvarande kung. Franz är därför inte unik. För det andra är inte Franz barn till en annan regent även om hans farfars far var kung av Bayern. För det tredje är Franz skotska påbrå ganska litet procentuellt, vilket är till hans nackdel.

Franz är överhuvud av huset Wittelsbach, men har själv inga barn. Den dagen Franz dör kommer nästa överhuvud av huset Wittelsbach bli hans lillebror prins Max (f. 1937) som är gift med svenska Elizabeth Douglas (f. 1940) med bl.a. skotskt påbrå. De har fem döttrar som alla är födda inom äktenskapet. De har inga söner. Eftersom Wittelsbach inte tillåter att kvinnor kan bli överhuvuden över deras hus kommer huset efter Max död ärvas av hans och Franz kusin prins av Luitpold av Bayern (b. 1951). Efter Luitpold kommer huset ärvas av hans son Ludwig av Bayern (f. 1982). Ordningen idag i huset Wittelsbach:
1. Franz (f. 1933), hertig av Bayern 1996-idag.
2. Prins Max (f.1937), hertig i Bayern - lillebror till nr 1.
3. Prins Luitpold av Bayern (f. 1951) - kusin till nr 1 och 2.
4. Prins Ludwig av Bayern (f. 1982) - son till nr 3.

Blir Franz kung av Skottland kommer den skotska tronen ärvas efter honom av hans lillebror Max. Därefter ärvs tronen antingen av a) Max dotter Sophie av Bayern (f. 1967) ifall Skottland skulle anta en monarki där både män och kvinnor kan ärva tronen, eller av b) prins Luitpold av Bayern (f. 1951) ifall Skottland skulle anta att tronen endast kan ärvas av män. Båda kandidaterna tillhör huset Wittelsbach. Ordningen idag till den skotska tronen med jakobitisk tronföljd:

a) Både män och kvinnor
1. Franz (f. 1933), hertig av Bayern 1996-idag.
2. Prins Max (f.1937), hertig i Bayern - lillebror till nr 1.
3. Sophie av Bayern (f. 1967) - dotter till nr 2.
4. Joseph Wenzel Maximilian Maria av Liechtenstein (f. 1995 i London) - son till nr 3.

Blir prins Max kung av Skottland en dag får Skottland också den svenskfödda Elizabeth Douglas som drottning. Alba, Skottland och Storbritannien har aldrig haft en svensk drottning förut från år 889 till idag. Max och Elizabeths dotter Sophie av Bayern är gift med Alois av Liechtenstein (f. 1968). Alois är arvtagare och äldsta son till Hans-Adam II av Liechtenstein (f. 1945). Sedan 1989 till idag har Hans-Adam varit furste och statschef för Liechtenstein. Både Alois och hans pappa Hans-Adam tillhör huset Liechtenstein. Blir Sophie av Bayern regerande drottning av Skottland senare i livet är eller kommer hennes make Alois senare att bli furste och statschef för Liechtenstein efter att hans pappa Hans-Adam II är död.

Efter Sophie av Bayern och Alois av Liechtensteins död ärvs de av sin äldsta son Joseph Wenzel Maximilian Maria av Liechtenstein. Med jakobitisk tronföljd skulle han då bli kung och statschef av Skottland efter sin mamma Sophies död. Enligt tronföljden i Liechtenstein skulle han också bli furste och statschef av Liechtenstein. Han blir då statschef för två länder om både Skottland och Liechtenstein tillåter det. Två länder och en kung/furste/statschef a la som Skottland och England hade 1603-1649 och 1660-1707. Skulle de inte gå med på det skulle Joseph få välja vilken av tronerna han skulle vilja ha av Skottland och Liechtenstein, enligt en del nutida historiker.

b) Enbart män
1. Franz (f. 1933), hertig av Bayern 1996-idag.
2. Prins Max (f.1937), hertig av Bayern - lillebror till nr 1.
3. Prins Luitpold av Bayern (f. 1951) - kusin till nr 1 och 2.
4. Prins Ludwig av Bayern (f. 1982) - barn till nr 3.

Även kungahusen skulle se olika ut i Skottland över längre tid. Med både män och kvinnor som skulle kunna ärva tronen skulle Skottland först ha huset Wittelsbach fram till Sophie av Bayern, enligt jakobitisk tronföljd. Sedan med hennes son Joseph Wenzel Maximilian Maria av Liechtenstein skulle de byta till huset Liechtenstein. Med enbart män skulle Skottland ha huset Wittelsbach från Franz till minst Ludwig. Dock finns det möjlighet att alla regenterna av Skottland från Franz och framåt skulle anta huset Stuart för att göra huset mer skotskt, enligt en del historiker. Storbritanniens kungahus Windsor skapades 1917. Tidigare hette det Saxe-Coburg and Gotha på engelska och Saxe-Coburg-Gotha på svenska som är mer tyskklingande än namnet Windsor.

Andra tänkbara realistiska kandidater till en framtida skotsk kung eller regerande drottning är någon av kung Charles III:s barnbarn som Charlotte (f. 2015) eller Louis (f. 2018) eller någon av Charles III:s syskon eller syskonbarn, enligt flera historiker. Vid syskon borde prins Edward (f. 1964) vara högaktuell eftersom han har ett gott rykte och är för närvarande duke (hertig) av Edinburgh, enligt de historikerna. Det som talar mot Charles III:s alla nära släktingar är att kopplingen till England blir för tät sett ur ett skotskt perspektiv. Med t.ex. Edward som kung av Skottland skulle Skottland fortsätta ha huset Windsor. Frigörelsen mot England blir mindre.

Av andra europeiska kungliga kandidater borde danske kronprinsen Frederiks (f. 1968) barn som Isabella (f. 2007), Vincent (f. 2011) och Josephine (f. 2011) vara aktuella för den skotska tronen, enligt en del andra historiker. Alla tre är födda prinsessor och prins till en framtida dansk kung. De är också barnbarn till en nu regerande dansk drottning i Margrethe II (f. 1940). De tre syskonen har mer kungligt påbrå än Franz av Bayern närmare i tiden. Alla tre är också, via deras pappa Frederik, ättlingar till skotska och engelska regenter i huset Stuart som Franz av Bayern är. Men till skillnad mot Franz har Isabella, Vincent och Josephine hela ca 47-49 % procent skotskt påbrå. Deras mamma kronprinsessan Mary av Danmarks (f. 1972) föräldrar John Dalgleish Donaldson (f. 1941) och Henrietta Clark Horne (1942-1997) var skottar. Mary föddes visserligen i Tasmanien i Australien, men hennes förfäder hade mestadels skotskt påbrå de senaste århundradena innan henne. Isabella, Vincent och Josephine har överlägset betydligt mer skotskt påbrå procentuellt än både Franz av Bayern, kung Charles III och Charles III:s syskon och barnbarn.

Isabella, Vincent och Josephine är också ättlingar, via deras mamma Mary, till klassiska skotska klaner som MacDonald, Sutherland, Hay och Brown. MacDonald är Skottlands största klan medan klanen Hay har spelat betydande roll i skotsk historia och skotsk politik. Med någon av de tre danska syskonen på Skottlands tron skulle Skottland få kungahuset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg, förkortat
Glücksburg, såvida de inte skulle gå med på att byta till huset Stuart för att göra det mer skotskt.

Oavsett ifall Skottland skulle bli en republik och få en president eller bli en monarki och få en egen kung eller regerande drottning skulle denna person bo och ha sin hemvist i Holyrood Palace i Edinburgh. Det är samma palats som den tidigare drottningen och regenten Elizabeth II (1926-2022) bodde i de gångerna när hon besökte Edinburgh. Hennes Balmoral Castle i Aberdeenshire var hennes privata egendom och fungerade mer som en stor sommarstuga fast det var ett slott. Holyrood Palace ligger bara 1,6 km östnordöst om Edinburgh Castle. Holyrood Palace ligger också bara 122 meter från östra delen av det skotska parlamentet.

10. Summering

Fortsatt immigration till Skottland, SNP växte, nej i folkomröstning om självständighet och nej till Brexit.