Skottlands blåvita flagga 832

Skottlands blåvita flagga 832

Enligt traditionen vann Óengus II (d. 834), kung av pikterna 820-834 ett stort krigsslag år 832 mot Athelstan, kung av Northumbria i slaget slaget vid Athelstaneford (the Battle of Athelstaneford). Platsen ligger i byn Athelstaneford nära Haddington i East Lothian, öster om Edinburgh. Förutom sin piktiska armé fick Óengus I hjälp av gaels från Dál Riata i västra Skottland. Óengus II är också känd som Óengus mac Fergusa och Aengus MacFergus.

Innan krigsslaget bad Óengus II en bön till den kristna aposteln Saint Andrew (f. och d. på 100-talet e.Kr.) om vinst. Saint Andrew blev korsfäst på ett X-format kors i Patras i Grekland på 100-talet e.Kr. Óengus II lovade i sin bön att de skulle utse Saint Andrew till Skottlands skyddshelgon ifall de lyckades besegra Athelstan.

Den kommande natten drömde Óengus II om Saint Andrew och hans kors innan krigsslaget 832. I drömmen lovade Saint Andrew att Óengus II skulle gå segrande ur krigsslaget. Sedan finns det två versioner vad som hände. Enligt den ena versionen såg kung Óengus II i drömmen ett kors av vita moln med en blå himmel i bakgrunden. Enligt den andra versionen såg den piktiska armén nästa morgon ett vitt kors som bildats av moln på himlen.

Uppmuntrade av välsignelsen och med en armé bestående av färre antal soldater vann den piktiska armén med hjälp av gaels från Dál Riata slaget mot northumrians armé 832. Slaget blev känt som slaget vid Athelstaneford (the Battle of Athelstaneford). Northumbria kung Athelstan mördades i en närliggande flod, därav namnet på byn Athelstaneford. Dock fanns det ingen kung i Northumbria 832 som hette Athelstan. Northumbrias kung 832 hette Eanred. Forskarna spekulerar därför att Athelstan eventuellt kan ha varit en kung från något annat rike eller att han hette något annat än Athelstan. En tredje möjlighet är att han hette Athelstan och ledde Northumbrias armé mot pikterna 832, men inte var kung av Northumbria.

Pikterna tillskrev Saint Andrew och hans välsignelse för deras vinst över northumbrianerna. Saint Andrew's Cross eller the Saltire som den också heter med ett vitt diagonalt kors med blå bakgrund antogs och blev Skottlands flagga. Óengus II utsåg Saint Andrew till Skottlands skyddshelgon.

Första gången aposteln Saint Andrew användes bunden till ett X-format kors i Skottland skedde 1180 under William I (1143-1214) tid som regent. William I var kung av Skottland 1165-1214. Det dröjde dock ända till 1286 då Skottland använde nationella symboler för hela Skottland när the Guardians of Scotland var förmyndare för Margaret Eiriksdottir (1283-1290), drottningregent av Skottland 1286-1290. De använde avbilden av St Andrew på ett sigill. Vid den här tidpunkten användes den på broscher och surcoats. Surcoats var ytterplagg som användes av män och kvinnor på medeltiden.

I juni 1385 förordnade det skotska parlamentet att skotska soldater i Frankrike skulle använda ett vitt Saint Andrew's kors på sig både fram och bak i syfte för identifiering. På 1400-talet användes Saint Andrew's kors med ett vitt kors och en blå bakgrund första gången på flaggor, bl.a. åt Margaret of Denmark (1456-1486), drottninggemål av Skottland 1469-1486. Den flaggan är känd som the Blue Blanket of the Trades of Edinburgh. Dock var the Saltire inte det enda emblemet som porträtterades vid det tillfället. Första gången the Saltire användes med säkerhet var i Sir David Lyndsay of the Mount's Register of Scottish Arms från 1542 där han illustrerade the Saltire med ett vitt kors och en blå bakgrund.

På 2000- och 2010-talen pågick och pågår fortfarande en debatt i det tysta bland intresserade historiker om Skottlands blåvita flagga. Den nyare skotska flaggan som används idag är ljusblå och vit medan den traditionella historiska men moderna flaggan under det brittiska imperiets storhetsdagar var mörkblå och vit. Den kungliga flaggan var däremot gul och röd. Den ljusblå flaggan är tänkt att applicera på en ursprunglig version från 800-talet med vita moln som bildade ett kors på en ljusblå himmel och annat om den tillhörande historien om Saint Andrews kors. Förespråkarna för den ljusblåa flaggan menade att himlen var ljusblå på 800-talet. Därför borde också the Saltire, som Skottlands flagga också kallas för, också vara ljusblå och vit. Himlen var sällan mörkblå i Skottland.

Förespråkarna för den mörkblå versionen av flaggan menade däremot att himlen i Skottland lika gärna kunde och kan vara vit, mellanblå, ljusgrå, grå, mörkgrå, svart eller svartvit med vita stjärnor. Svart på natten eller svart med vita stjärnor på natten när det är stjärnhimmel och molnfritt. Faktum är att himlen oftare är svart än ljusblå i Skottland eftersom det förekommer fler svarta nätter än ljusblåa dagar i Skottland. De ljusblåa himlarna dagtid var och är mindre de svarta nattetid på grund av alla vita, ljusgråa eller grå himlar som också förekom och förekommer dagtid. Dessutom vid solnedgång sommartid kan himlen eller delar av den vara gul eller gulröd. Den oftare förekomna svarta himlen är mer lik den mörkblåa än den ljusblåa versionen av skotska flaggan. Det logiska vore därför att återinföra den mörkblå flaggan igen eller en svart flagga med ett vitt kors, enligt dessa förespråkare.

Förespråkarna för den ljusblåa flaggan viftade borta detta och menade att de flesta associerar en himmel som blå och då en ljusblå himmel i Skottland trots alla vita eller gråa himlar dagtid. De menade också att Óengus II såg vita moln som bilade ett kors på en blå himmel i drömmen och att pikternas armé såg vita moln som bildar ett kors på himlen under en morgon. Det senare tyder på att pikterna såg moln på en ljusblå himmel eftersom det är lättare att se moln bilda ett kors från marknivå ifall himlen är ljusblå än t.ex. ljusgrå eller gråaktig. Med ljusgrå himmel försvinner de vita molnen mer.
Därför är den nuvarande ljusblåa färgen på Skottlands flagga färgmässigt och historiskt korrekt med referenser till 800-talet, enligt dessa förespråkare.

Dessa argument bet inte på de historiker som förespråkade den mörkblå flaggan. De menade att Skottland som land inte ens fanns på 800-talet. Istället utgjordes Skottland av Piktland, under ett tag också av Dál Riata, etc. Pitkland i sin tur ersattes av kungariket Alba som sedan blev Skottland. Baserat på äldre historiska referenser om Skottland som kungarike eller land borde istället den gulröda kungliga flagga också vara Skottlands officiella flagga och inte den ljusblåa och vita flaggan, enligt en tredje kategori historiker.

Förespråkarna för den ljusblåa flaggan svarade då att den nuvarande ljusblåa flaggan var också att föredra politiskt och historiskt relaterat till 1700-, 1800 och 1900-talen. Skottlands mörkblåa saltire associerades för mycket med Skottland under Storbritannien under denna tid. Den var därför inte att föredra enligt förespråkarna för den ljusblåa versionen. Den ljusblåa flaggan som används idag gör istället upp med Skottlands bundenhet till Storbritannien på 1700-, 1800- och 1900-talen. Den ljusblåa flaggan frigör flaggan från den mer mörkare blå färgen på Storbritanniens flagga Union Jack. Den frigör också Skottland som land från Storbritannien genom att inte ha samma blå färg på Skottlands saltire som det är på Union Jack.

De mörkblåa förespråkarna av flaggan svarade då att det var när Skottland och England tillsammans bildade kungariket Storbritannien 1707 som Skottland sakta men säkert tog de första stegen för att lämna sitt fattiga bondesamhälle i Europas periferi. Med Skottland i Storbritannien var Skottland också under ett tag en stormakt på den internationella scenen, bl.a. genom den skotska upplysningen, skottars roll inom det brittiska imperiet, osv. Inte minst skotska upplysningen skedde i en tid när Skottland var med i Storbritannien. Genom avståndstagandet från den mörkblå flaggan tog förespråkarna för den ljusblåa flaggan avstånd från en av Skottlands största historiska perioder inom skotsk kultur, politiska och ekonomiska idéer, handel, internationell makt och inflytande, osv, enligt förespråkarna för den mörkblåa flaggan. Det här var också i en tid när delar av den högländska kulturen lyftes fram som något positivt i lågländerna på 1800-talet. Idag ses högländerna som något riktigt urskotskt.

En fjärde kategori historiker blandade sig sedan i debatten. De trodde att Skottland kommer att återinföra den mörkblåa flaggan igen i framtiden, men inte på grund av argumenten om himlen. De trodde istället att den återinförs när det blir populärare att hänvisa till Skottlands storhet på 1700-, 1800 och 1900-talen än till Skottland på medeltiden. De menade att den ljusblå flaggan inte är skriven i sten. T.ex. använder Skottlands nuvarande parlament en logo som bl.a. föreställer en skotsk flagga som är lila och vit. Det enda som kommer bestå över tid är det vita korset, trodde dessa fjärde kategorier av historiker. De tillade såvida inte den gulröda flaggan blir officiell flagga i framtiden.