Mc och Mac

Innehåll

1. ​Medeltiden
2. Mac
​3. Flera namn för samma personer
4. Kvinnans namn som norm
5. Mc kontra Mac

​Scrolla ned och följ texterna kronologiskt. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. 


1. ​Medeltiden
 
Inom forniriskan år 600-900, som var en föregångare till iriska, manx och skotsk gäliska, använde man ua för att beskriva ett barnbarn eller en ättling. En person som hette Brian hade med sin fars och farfars förnamn i sitt namn, t.ex. Brian ua Cennéide ua Lorcán som betydde Brian son av Cennéide son av Lorcán eller Brian son till Cennéide son till Lorcán. Lorcán var Brians farfar. Ua utvecklades senare till O' på Irland, t.ex. efternamnet O'Brien. O' betydde sonson eller ättling.
 
Den alternativa formen för ua var mac och meic. Både mac och meic existerade på Irland och i Skottland på 900-talet. På 1100-talet i Skottland hade mac tagit över i användning gentemot formerna ua och meic, även om användandet av meic kunde förekomma i skrift på 1100-talet, t.ex. Meic Uilleim (MacWilliams). Meic kom senare att användas främst i tal, t.ex. MacDonald som uttalas mɨkdɒnəld. Eftersom mac tog över i Skottland fick inte O' någon chans att etablera sig i Skottland till skillnad från på Irland. På Irland däremot utvecklades ua till O' samtidigt som mac fanns kvar och fitz tillkom från normanderna. Därför fanns det inga efternamn med O' i Skottland innan den ökande irländska immigrationen till Skottland på 1800-talet medan det däremot under samma period och fortfarande finns efternamn med mac på Irland.
 
Inom Skottland var det vanligt i dokument att namnen skrevs på flera språk för personer som hade namn med patronymikon. Patronymikon var ett personnamn som bildades av faderns förnamn för att markera vem personens fader var. Användningen av patronymikon var mycket vanligare än man tidigare trodde på andra delen av högmedeltiden och i slutet av medeltiden. I Skottland använde man förutom Mac och senare Mc också bl.a. son samt i en del fall normandisk-franska fitz och latinska filiius för ordet son bland patronymikonnamnen. Filiius användes i början mest i texter på latin innan de upphörde med att använda filiius.
 
Inte alla namn som började och börjar med Mac härrörde och härrör emellertid från patronymikon. Macpherson betyder prästens son. I namn som MacBeth och MacRae betyder Mac elev, lärjunge eller anhängare. Nära den skotskengelska gränsen i södra Skottland förekom det att lågländsklaner lade till ändelser som -ie på sina efternamn för att få namnen att låta mer engelska, t.ex. McRitchie och MacWillie. På andra håll i Skottland förekom det att människor som talade gäliska tog namn som slutade med -in och -on som de hämtade från de skotska lågländerna och från England. Sedan lade de till Mac på namnen för att få dem att låta mer gäliska, t.ex. Rankin som blev Macrankin och Gibbon som blev Macgibbon. Bilden överst: © Ryan Dean Morrison.
 

2. Mac
 
Inom gäliskan använder man Mac i namn för ordet son på Irland, Isle of Man och i Skottland. Mac betyder enbart son och inget annat. I de flesta fallen brukar man dock säga och syfta på att Mac betyder son till eller son av även om Mac egentligen ordagrant bara betyder son. Efternamnet MacNéill betyder son av Neil eller son till Neil. Det är det andra ordet i efternamnen med Mac som betyder av/till. I efternamnet MacNéill är det Néill som betyder av/till Neil. I modern svenska kan Mac närmast översättas till svenska efternamn som har -sson på slutet, t.ex. Andersson, Nilsson, osv. MacNéill blir Neillsson vid en anpassad översättning till modern svenska även om MacNéill inte ordagrant blir Neillsson. I en del fall, inte minst på Irland, när de andra orden i efternamnen börjar med en vokal skrivs istället Mag inom gäliskan, t.ex. Mag Eocháin. Mag kan också förekomma hos efternamn med en konsonant, t.ex. Mag Shamhráin i iriskan eller Mhig Shamhráin ifall det är en kvinna gift med en man, t.ex. det irländska paret John Mag Shamhráin och hans fru Brenda Mhig Shamhráin. Inom iriskan lämnar man ett mellanrum mellan Mac och andra delen av efternamnet medan i skotsk gäliskan och engelskan drar man ihop det.
 
Mac Dónaill = iriska  
MacDhòmhnaill = skotsk gäliska
MacDonald = engelska
 
Detta förekommer också i bl.a. Nic:
Nic Dónaill = iriska   
NicDhòmhnaill = skotsk gäliska
MacDonald = engelska
 
Inom engelskan tar man bort Nic och ersätter det med Mac, Mc eller varianter av Mac. Nämnas bör även att bean betyder fru på gäliska. Mhic förekommer också i gäliskan, men däremot inte som regel i engelskan. Mhic är en sammanpressad förkortad form av bean mhic som betyder hustru till sonen av eller hustru till sonen till. Exempelvis har namnet Brenda MhicNéill betydelsen Brenda, hustru av/till MacNéill eller  ordagrant Brenda, hustru till sonen av/till Neil, på modern svenska Brenda, hustru till Neils son.
 
När en kvinna gifte sig med en man som hette Mac tog hon enligt korrekt gälisk grammatik ordet Mhic istället för Mac. En Brenda Smith som gifte sig med en Andrew MacNéill hette efter giftermålet Brenda MhicNéill och inte Brenda MacNéill. Deras son Robert fick efternamnet MacAndrew ifall familjen använde sig av patronymikon. Fick Brenda och Andrew dottern Jeane hette hon inte Mac som brorsan eller pappan. Hon hette istället Nic som betyder dotter. Döttrar till en pappa som hette Mac kallade sig för Nic istället för Mac under tiden det var deras flicknamn som ogifta fram till ett framtida giftermål. Nic är en förkortad form av iriska iníon mhic samt av skotsk gäliska nighean mhic och betyder a) dotter och b) dotter till son till eller dottern av sonen av/ till. Nighean i skotsk gäliska betyder dotter, kvinnlig avkomma, flicka och ogift. Ordet nighean härstammar från forniriskan ingen där det betydde dotter, ogift eller ung kvinna. Máel Muire ingen Cináeda som var dotter till Piktlands kung Kenneth MacAlpin på 800-talet var ett exempel på där man använde ingen i namnet.
 
Sju steg hur Nic blev till:
Steg 1: *h₁én ‎(“in”) + *ǵenh₁ = urindoeuropeiska för producera, skapa eller föda
Steg 2: eni-genā = urkeltiska
Steg 3: (inigena) = primitiv iriska
Steg 4: ingen = forniriska för dotter, ogift eller ung kvinna
Steg 5: inghean = medeliriska
Steg 6a: inghean, iníon, níon = iriska
Steg 6b: inneen = manx
Steg 6c: inghean, nighean = skotsk gäliska
Steg 7: Nic = iriska, manx och skotsk gäliska
 
I exemplet med Brenda MhicNéill och Andrew MacNéills dotter Jeane hette hon Jeane NicNéill ifall hon var skotska eller Jeane Nic Néill ifall hon var irländska fram till att hon bytte efternamn som vuxen i ett kommande giftermål. I modern svenska betyder Jeane NicNéill orden Jeane, dotter till Neils son. I fall där Mag användes i iriska förekom också Nig, t.ex. Nig Shamhrái.  I exemplet med den här skotska familjen som använde patronymikon förekom fyra olika efternamn fördelat på fyra personer:
Andrew MacNéill - pappa
Brenda MhicNéill - mamma (född Brenda Smith)
Robert MacAndrew - son
Jeane NicNéill - dotter
 
Nämnas bör att Jeanes efternamn inte är Jeane NicAndrew med referens direkt till hennes pappa Andrew som i brorsan Robert MacAndrews fall. Istället fick Jeane ett efternamn där hon var dotter till Neils son som visserligen var Andrew men som kunde har varit någon annan av Neils söner. I brorsan Roberts efternamn var han istället son till Andrew. Hela familjen med både pappa, mamma och dotter refererade till Neil i sina efternamn medan sonen Robert däremot refererade till Andrew. På begriplig svenska:
Andrew MacNéill = Andrew, son till Neil
Brenda MhicNéill = Brenda, hustru till Neils son
Robert MacAndrew = Robert, son till Andrew
Jeane NicNéill = Jeane, dotter till Neils son
 
En motsvarande svensk familj med samma svenska förnamn hade använt tre och inte fyra efternamn. På 1700-talet i Sverige hade de hetat:
Anders Nilsson - pappa
Birgitta Nilsson - mamma (gift Nilsson)
Robert Andersson - son
Johanna Andersdotter - dotter
 
Dessutom kunde och kan ett och samma efternamn ändras i en gälisk text beroende det grammatiska sammanhanget, t.ex. efternamnet MacDonald kan heta MacDhòmhnaill, MhacDhòmhnaill, 'IcDhòmhnaill, MhicDhòmhnaill och NicDhòmhnaill i samma text. Samma familj som inte använde patronymikon men där samma efternamn ärvdes av efterföljande generation hette istället på skotsk gäliska:
Andrew MacNéill - pappa
Brenda MhicNéill - mamma (född Brenda Smith)
Robert MacNéill - son
Jeane NicNéill - dotter
 
Skillnaden mot patronymikon var att sonen hette Robert MacNéill istället för Robert MacAndrew. När skotsk gäliskan inte använde och använder sig av patronymikon får en familj på fyra personer med två vuxna och en son och en dotter ändå tre former av samma efternamn när de använder sig av Mac och Mc i efternamnen som i fallet ovan med MacNéill, MhicNéill och NicNéill. I svenskan däremot hade motsvarande familj som inte använt patronymikon bara haft ett efternamn för alla fyra familjemedlemmar. De hade hetat med motsvarande svenska namn:
Anders Nilsson - pappa
Birgitta Nilsson - mamma (gift Nilsson)
Robert Nilsson - son
Johanna Nilsson - dotter
 
Allt detta har medfört att det florerat en rad olika varianter av samma efternamn för en och samma familj inom skotsk gäliskan. Skrevs namnen på exempelvis latin, engelska eller deras lokala dialekt tillkom fler namnvarianter. Ytterliggare namn tillkom också ifall de nämnde sina egna smeknamn, vad de kallades för lokalt i byn eller ifall de nämnde namnen på sin far, farfar, farfar far och farfar farfar i sina namn som i namnet John Roy M'Ean Vc Ewin Vc Dougall Vc Ean. Tillhörde en familj dessutom adeln tillkom en rad olika namn med mängder av varianter av namn på samma titlar. Det finns kända skotska adelsmän som hade mer än sex olika namn för en och samma titel, men beroende på ifall de skrev ut delar eller hela på gäliska eller engelska eller namngavs sig som ägare av marker eller av slott varierade deras namn från ett tillfälle till ett annat.
 
Det har dock varit vanligt att kvinnorna i Skottland har hetat efternamn med Mac eller Mc istället för Nic/Mhic i eftervärldens historieböcker. Det beror på att man då antagit den engelska stavningen av namnen och inte den gäliska eller den skotsk gäliska. I fallet med Brenda ovan hette hon Brenda MacNéill på engelska. Dottern Jeane hette som ogift Jeane MacNéill på engelska istället för hennes korrekt grammatiska skotsk gäliska namn Jeane NicNéill. Samma familj hette på engelska med patronymikon:
Andrew MacNéill - pappa
Brenda MacNéill - mamma (född Brenda Smith)
Robert MacAndrew - son
Jeane MacNéill / Jeane, daughter of MacNéill - dotter
 
Utan användning av patronymikon på engelska:
Andrew MacNéill - pappa
Brenda MacNéill - mamma (född Brenda Smith)
Robert MacNéill - son
Jeane MacNéill - dotter
 

3. Flera namn för samma personer
 
Eftersom det i gäliskan finns relativt få för- och efternamn kan det finnas flera personer med ett och samma namn i samma by, t.ex. John MacLeod. För att lösa detta i vanligt vardagsliv använde och använder man första namnet på en man följt av första namnet på hans pappa i genitiv eller på en man följt av ett attribut. Genitiv markerar ofta ägarskap, t.ex. Eriks i meningen Eriks bok. En man som hette James (Seamas) med en pappa som hette Neil hette då i den lokala byn Seumas Nèill eller Seumas a' Ghlinne (James of the glen). Hans fru Mary-Kate hette i byn fru (Bean) + sin mans förnamn + sin mans pappas förnamn. Hennes namn i detta exempel var då Bean Sheumais Nèill som betydde frun till Neils James där Neils James indikerade på att James var son till Neil. Både James och hans fru Mary-Kate kunde på 1700-talet och även idag ifall de levde i nutid ha fyra respektive sex olika namn:
 
Han
1. James MacLeod -  officiellt namn hos engelskspråkiga myndigheter eller hos den lokala engelsktalande prästen.
2. Seumas MacLeòid - hans tekniskt officiellt korrekta namn.
3. Seumas Nèill (Neils James) - hans namn som han var känd som i den lokala byn.
4. Seumas a' Ghlinne (James of the glen) - hans smeknamn.
 
Hon
1. Mary-Kate MacLeod - officiellt namn som gift hos engelskspråkiga myndigheter eller hos den lokala engelsktalande prästen.
2. Mary-Kate MacAulay - officiellt namn som ogift hos engelskspråkiga myndigheter eller hos den lokala engelsktalande prästen.
3. Màiri Ceit MhicLeòid - hennes tekniskt officiella korrekta namn som gift.
4. Màiri Ceit NicAmhlaigh - hennes tekniskt officiella korrekta namn som flicknamn och som ogift.
5. Bean Sheumais Nèill (frun till Neils James) - hennes namn som hon var känd som i den lokala byn.
6. Bròg miamh - hennes smeknamn.
 
= totalt 10 namn.
 
Med det gifta paret James och Mary-Kate tillkom ytterligare tio namn att hålla reda på från James och Mary-Kates respektive bådas föräldrar samt ytterligare namn från deras far- och morföräldrar. På James sida var det 4 namn på honom själv, 10 namn tillsammans från hans föräldrar och 20 namn från hans farfar, farmor, morfar och mormor. Totalt 4+10+20=34 namn. På frun Mary-Kates sida tillkom ytterligare 36 namn fördelat på henne själv med 6 namn, 10 från hennes föräldrar och 20 namn från hennes far- och morföräldrar. 34 namn på James sida +36 namn på Mary-Kates sida = 70 namn att hålla reda på för detta paret. Då har inte syskon till vare sig deras föräldrar, syskon till deras far- eller morföräldrar eller namnen på James och Mary-Kates barn räknats in.
 
Historisk brukade däremot det tekniskt officiella namnet vara betydligt längre när de lade till Mac (son) hos familjer som använde patronymikon. Ifall James och Mary-Kate hade en son som hette Donald MacLeod på engelska kunde han heta Dòmhnall mac Sheumais mac Nèill på gäliska som betyder Donald son till James son till Neill. Numera inom modern användning inom gäliska språk har man tagit bort mac i dessa sammanhang och förkortat ned namnen. En Donald MacLeod gäliska namn idag benämns istället inom gäliskan som Dòmhnall Sheumais Nèill. Det var också relativt vanligt att efternamnen ändrades från höger till vänster beroende på vem som skrev namnen, om personen till efternamnet kunde läsa och skriva samt vilka människor som personen ifråga kom i kontakt med samt om han eller hon kunde bli förstådd eller inte pga. sin accent. Exempel på det senare var när högländare med stark gälisk accent mötte en präst som kom utifrån från t.ex. lågländerna och de förde konversionen på engelska. Det förekom också hos en del skottar att de föddes med ett efternamn, hette en annan variant av efternamnet under sin levnad och hette en tredje variant på sin gravsten. En del människor hette också andra former av namnet i tal än i skrift.
 
 
4. Kvinnans namn som norm
 
I händelse att en lokal kvinna gifte eller gifter sig med en utomstående man förekommer det dock att man i hennes by refererade eller refererar deras barn genom henne i gälisktalande samhällen i Skottland. Gifte sig en Kirsten med den utomstående Andrew kom man i hennes by att kalla deras son Donald för Dòmhnall Chiorstan som betyder Kirstens Donald och indikerar på att Donald är son till Kirsten. I pappans by däremot kallade de Donald efter Andrew. Sonen Donald kunde därför vara känd under två olika namn i de två byarna. Sedan tillkom hans namn hos myndigheterna, hans officiellt tekniska namn och hans smeknamn.
 
Inom den engelsktalande världen var det vanligt under medeltiden fram till åtminstone 1800-talet att en man från en familj med lägre status som gifte sig med en kvinna som var enda dottern en familj med högre status också lade till hustruns efternamn på sitt eget efternamn efter giftermålet. Hon tog också samma efternamn som honom. Paret James MacLeod och Mary-Kate MacAulay hade hetat James MacLeod och Mary-Kate MacLeod bland engelsktalande myndigheter ifall de levt i 1800-talets Skottland och kommit från familjer från samma status. Ifall James MacLeod däremot var en lokal fiskare och Mary-Kate MacAulay var enda dottern till en adelsman som bodde i traktens herrgård hette paret istället efter giftermålet på engelska James MacLeod-MacAulay och Mary-Kate MacLeod-MacAulay.
 
 
5. Mc kontra Mac
 
I boken The Surnames of Ireland., 6th edition, från 1985 som nytrycktes 1999 avfärdade bokens författare Edward MacLysaght (1887-1986), också känd som Dr. MacLysaght den då gängse uppfattningen i den engelskspråkiga världen att namn som började på Mc var irländska och medan namn som började på Mac var av skotskt ursprung. Enligt Edward MacLysaght fanns det ingen skillnad. Enligt honom var Mc en förkortning av Mac. Edward MacLysaght föddes i England som son till en irländsk far och en engelsk mor. Han var en av de främsta släktforskarna i Irland på 1900-talet. Han skrev flera böcker om irländska efternamn.
 
MacLysaght åsikt om Mc och Mac bekräftades av andra forskare som hävdade att det var en ren myt att  Mc och Mac kunde indikera på om en person var av irländskt eller skotskt ursprung. Dessa forskare stödde Edward MacLysaght åsikt att Mc var den förkortade versionen av Mac och ibland från Meic. Förkortningen från Mac till Mc gick vanligtvis genom att man i dokument skrev M'c och ibland M' med en apostrof med en indikering av att namnet var förkortat, enligt dessa forskare. Mc och Mic förekom också som förkortningar. Med tiden togs apostrofen bort i M'c och i M' och blev Mc, dvs:
 
Mac --> M'c/M'/Mc/Mic --> Mc
 
Enligt forskare uppstod förkortningen från Mac till Mc på Irland och i Skottland när deras gäliska språk började påverkas av engelskan. Inom engelskan tenderade man att förkorta Mac till M'c/M'/Mc och sen till Mc. En del människor på Irland och i Skottland fortsatte trots förkortningarna att behålla sina Mac-namn medan andra istället föredrog Mc-varianterna. Mc var med andra ord en anglisering av det gäliska Mac. Denna anglisering förstärktes ytterligare i Amerika när skotska emigranter flyttade dit på bl.a. 1700- och 1800-talen. I USA och Kanada blev det vanligare hos människor i första eller andra generationens invandrare som hette Mac att förkorta stavningen till Mc, t.ex. från MacThomas till McThomas, såvida de inte tog bort Mac/Mc helt från efternamnen. Exempel på det sistnämnda kunde vara en som hette MacThomas/McThomas som bytte efternamn till Thomas. Immigranterna kunde också byta efternamn helt i Amerika, antingen direkt eller efter en generation eller två. En person som hette MacThomas/McThomas kunde byta till t.ex. till namnet Smith eller till något annat efternamn.
 
Ska man göra någon åtskillnad mellan Mc och Mac är åtskillnaden idag snarare mellan Skottland/Irland gentemot USA/Kanada och inte mellan Skottland eller Irland. I USA/Kanada används Mc i högre grad än Mac. USA och även Kanada är två bra exempel på att Edward MacLysaght åsikt också stämmer med verkligheten att Mc endast var en förkortning av Mac. Bör också tilläggas att denna förkortning också blev norm över tid i USA och Kanada, inte minst i USA och Kanada hos andra eller senare generationers invandrare från samma familjer som övergått från Mac till Mc. 

Skillnaden mellan skotska eller irländska efternamn däremot finns som redan nämnts med O', exempelvis i amerikanska skådespelare Chris O'Donnell (f. 1970) som har tyskt och irländskt påbrå. Personer som är födda som med O' har alltid irländskt påbrå på den manliga sidan även de som heter O' i Skottland eftersom de i regel är ättlingar till irländska immigranter som flyttade i ökande antal från Irland till Skottland på 1800-talet. Av Skottlands vanligaste namn i början på 2000-talet var efternamnet Smith det vanligaste med ungefär 65 000 personer som hade det efternamnet i Skottland. Brown var näst vanligaste och Wilson det tredje vanligaste efternamnet. Endast ett Mc/Mac-namn fanns bland de tjugo vanligaste efternamnen och det var MacDonald på plats elva med lite drygt 26 000 personer som hade det efternamnet i Skottland.
 
Sammanfattningsvis:
- De = normandiskt/franskt, men var flitigt förekommande på Irland och i Skottland för att markera ägande. Med engelskan inflytande blev of vanligare i Skottland. De var prestige att heta de eller of i efternamnet för det visade på att man ägde mark.
- Filius = latinskt.
- Fitz = normandiskt/franskt som kom från filius.
- Ó eller O' = irländskt.
- Mc = skotskt och irländskt.
- Mac = skotskt och irländskt.