Krigsslag och klanstrider
|
Innehåll
1. Inledning - 1.1 Krigföring - 1.2 Crech ríg - 1.3 Plundringståg - 1.4 Bränna - 1.5 Gränser - 1.6 Allianser 2. Kändaste krigsslagen 3. Krigsslag och strider - 3.1 Kungariken internt inom Skottland - 3.2 Invasioner - 3.3 Krigsslag och strider mellan Skottland och andra länder - 3.4 Skotska covenanter och andra mot England/Irland - 3.5 Mellan Skottland och internt - 3.6 Jakobiter 4. Klanstrider och klanfejder med dödlig utgång 5. Andra strider internt 6. Statistik Översta bilden: slaget vid Stanhope Park 1327 i nordöstra England mellan Skottland och England. 10 000 soldater stred för Skottland i slaget. Skotska soldater till vänster på klipporna på bilden. Många av dem bär rustningar i metall. Några enstaka som han med pilbåge har på sig hosor på benen. Många av de skotska soldaterna bär på spjut, halvlånga pikar eller långa vassa påkar, vilket var det vanligaste vapnet för skotska soldater vid den här tiden. Det fanns också svärd, dolkar, knivar, yxor, etc., men spjuten var vanligare. Till vänster nedanför ena klippan och till höger på bilden finns engelska trupper som var minst lika många som de skotska eller fler. Bilden ritades på 1300-talet bara några få årtionden efter själva slaget. Det är ingen senare 1800- eller 1900-tals illustration av slaget. Istället är det en nästan samtida ritning. © Copyright alla texter: skottlandshistoria.com. ------------------------------- 1. Inledning Först några saker lite allmänt. Sedan några av Skottlands kändaste krigsslag med korta motiveringar. Därefter sex tidslinjer med krigsslag och invasioner i Skottland och utanför Skottland med Skottland som ena part. Sedan två tidslinjer med några av de mest kända klanstriderna och andra strider internt. Det hela avslutas med statistik över de största slagen och striderna både i antal deltagare och dödlig utgång i respektive kategori. Säga vad man vill om det, men krigen och striderna var dominerade inslag internt inom skotsk historia från en tid innan romartiden till 1700-talet e.Kr. och bitvis utanför Skottlands gränser med Storbritannien ända till 1900-talet. Alla ritningar eller målningar från 1700-talet till 1900-talet med skottar i kiltar i slag från före slutet av 1500-talet är påhittade av de som gjorde dem. De finns därför inte med på denna sida. Skotska krigare på exempelvis 1550-talet och tidigare bar inte på några kiltar vare sig i strider eller till vardags eftersom kilten inte fanns då. Kilten i form av den längre bältade pläden uppfanns först i slutet av 1500-talet medan den lilla kilten, som många förknippar med kilten idag, uppstod på 1690-talet och förfinades på 1700-talet. Scrolla ned och följ ämnena kronologiskt. ------------------------------- 1.1 Krigföring Krig och krigföring är ett begrepp som används för att beskriva militärt våld mellan stater, kungariken eller folk med syfte att uppnå politiska mål. Även ekonomiska medel som att blockera fiendens handel eller psykologiska medel kan användas. Krig mellan parter i samma land eller kungarike kallas för inbördeskrig. På 500-talet i Skottland skedde krigföring ofta genom att ena kungariket gjorde en räd eller plundring på grannriket. Grannriket svarade sedan med en räd eller plundring tillbaka på det första rikets territorium. Regelrätta krigsslag och militära konfrontationer mellan två kungariken i Skottland på 500-talet var färre än räderna och plundringarna även om de också förekom relativt ofta. 1.2 Crech ríg I medeltida gälisktalande samhällen i Skottland och på Irland var det vanligt att den nya kungen, strax efter maktövertagandet, inledde sin regenttid med en invasion av ett grannrike. Dessa invasioner kallades för crech ríg och är iriska för kungens räd. Ríg betydde kung. Crech ríg betyder också underförstått invigningsräd. Bokstavligt betyder crech emellertid kungligt byte. En crech ríg var en räd av en ny kung på ett grannrike som gjordes för att visa hans skicklighet i krig. En del crech ríg mynnade ut i regelrätta krigsslag mellan den nya kungen och grannrikes arméer på grannens territorium. Men majoriteten av alla crech ríg var emellertid bara vanliga plundringar av grannrikes territorium. Exempelvis kunde kungens armé ta boskap från grannriket som de sedan delade ut till den egna befolkningen i det egna kungariket, vilket a) stärkte sympatierna för kungen hos de egna befolkningen hos de som fick boskapen, och b) ökade villigheten hos de familjer som fick boskap att senare skicka ut sina unga män att strida för kungen i krig eller i andra sammanhang. Ibland tog kungens armé också människor från lokalbefolkningen i grannriket och gjorde dem till fångar. Sedan fördes de till kungens rike där dessa människor förslavades och fick arbeta ihjäl sig som slavar eller såldes vidare som slavar. Ibland användes invasionerna och plundringarna i crech ríg för att öka stabiliteten hos den nya regimen eftersom den nya kungen visade att han rent praktiskt tog allvar på riktiga eller påhittade yttre hot från grannriket mot hans kungarike. Med sin invasion och plundringar försvårade han för grannriket att invadera hans rike eftersom de då behövde samla ihop sin armé för att försvara sig och inte gå till angrepp på hans rike ifall de grannarna ville försvara sitt rike. Vid de gånger crech ríg mynnade ut i krigsslag lades fokus på yttre problem och inte inre problem i kungens eget rike. Det var en användbar taktik som fortfarande än idag praktiseras av en del länders styren runt om på jorden. Graden av framgång i en crech ríg och i krigsföring var ett vanligt inledande test för en kung i Skottland och på Irland från romartiden till medeltiden. Desto framgångsrikare desto större chanser att också hans undersåtar var beredda att erkänna honom som deras legitima kung, även om en del ändå inte gjorde det av andra skäl som makt, lojalitet till annan utmanare eller land, osv. Ibland stärkte crech ríg både den nya kungen och grannrikets kung. Skedde kungens invasion i grannrikets periferi långt från där grannrikets kung huserade drabbades inte grannrikets kung personligen. Istället berörde crech ríg bara de lokala härskarna och de vanliga människorna som huserade i det territoriet som låg i periferin. Ibland sammankallade grannrikets kung sin armé för att försvara sin periferi, men ibland lät han det bara vara. I synnerhet ifall han inte hade ett bra förhållande med sina undersåtar och de lokala härskarna i periferin. Struntade grannrikets kung att försvara sitt rikets periferi brukade a) invasionens kung plundra periferin, eller b) skedde det ett krigsslag mellan invasionens kung och de lokala härskarnas arméer i grannrikets periferi. Sett ur det perspektivet riskerade den invaderade nya kungen inte riskera lika mycket ifall han gjorde en räd i grannrikets periferi än om han gav sig på grannrikets hjärta eller huvudstad. Med en crech ríg i grannrikets hjärta var chanserna större att han skulle få möta större motstånd eller en stor kraftsamling från grannrikets kung och dennes armé. Ibland hände det också att den nya kungen hade politiska motiv för att göra sin crech ríg. Exempel på det var ifall han ville flytta fram den lokala makten hos sin familj gentemot hos familjen hos grannrikets kung. En crech ríg kunde också vara ett sätt att avgöra en tvist om statusen på det invaderade området. Tillhörde det verkligen grannriket? Hur stor var dess försvarsförmåga ifall den nya kungen behövde göra en till senare invasion? Hur villig var kungen i grannriket att försvara området? Kraftsamlade han en stor armé och försvarade han det fullt ut eller lät han det bara vara? 1.3 Plundringståg Plundringstågen var betydligt fler än krigsslagen i Skottland från tiden f.Kr. till 1700-talet e.Kr. Plundringar var också bekvämare än krigsslagen för angriparna. I plundringstågen riskerade de inte att få lika många döda eller sårade män som i regelrätta krigsslag. I lyckade plundringståg ända till högmedeltiden 1000-1300 i Skottland kunde angriparna också ta saker och människor om de var på det humöret. I regel förslavade angriparna sedan de tagna människorna vilket var hela poängen med att ta dem. Dock fanns det undantag ifall angriparna tog en högt uppsatt man eller kvinna som de antingen dödade direkt eller försökte hålla i liv och i gott skick för att senare byta mot varor, boskap eller människor hos motståndarna. De övriga förslavade männen och kvinnorna fick sedan arbeta som slavar eller såldes vidare som slavar till tredje part. Som slavar fick männen i regel arbeta som traditionell arbetskraft tills de dog, togs tillbaka av utomstående eller såldes vidare som slavar. Samma med kvinnorna. Dock kunde yngre kvinnor också användas som sexslavar eller säljas vidare. Givetvis tog också vinnarna ibland manliga fångar från förlorarna i vanliga krigsslag. En del av dess fångar blev sedan slavar som vinnarna behöll eller sålde vidare ända till medeltiden. Utöver att plundra, härja, ta saker, människor och djur, våldta, bränna ned en del byggnader ibland och allmänt jävlas kunde också en armé från ett kungarike bege sig till ett område i grannrikes kungarike och utkräva skatter från dess invånare. Ofta låg området i grannrikets periferi långt från grannrikes centrala makt och huvudarmé. Fick inte kungariket frivilligt in några skatter från grannrikets invånare vid dessa tillfällen kunde de svara med att plundra dem. Efteråt nådde händelserna grannrikets centrala makt. Ibland svarade då grannriket genom att hämnas på de första kungariket antingen via plundringståg eller att försöka mörda en annan högt uppsatt ledare eller kung i det första kungariket medan han var i grannriket eller efter han återvänt till sitt kungarike. Enligt 1100-tals irländska dikten "Profetian om Berchán", på engelska The Prophecy of Berchán, var det just det som hände med Cuilén (f. före 962 och d. 971). Cuilén var kung av Alba 967-971. Senare i slutet av 1200-talet döptes Alba om till Skottland. Varför, var, hur eller på vilket sätt Cuilén dog på varierar i olika medeltida källor. Nästan alla källorna hävdar att han mördades och nästan lika många källor hävdar att han mördades av britanner från kungariket Strathclyde. Många av källorna hävdar att han dog i ett krigsslag mellan Alba och Strathclyde medan andra hävdar att han bara mördades i ett vanligt mord. Enligt "Profetian om Berchán" gick Cuilén år 971 in med sin armé från Alba i ett område i ett främmande land som var grannriket Strathclyde. Där krävde han skatter från områdets invånare. En armé från Strathclyde skickades ut och mördade Cuilén medan han höll på att driva in skatterna från området i Strathclyde eller efter att han återvänt till Alba. Alba svarade med att sända ut en armé som gjorde en räd och plundrade Strathclyde som hämnd för att de hade dödat deras kung. Strathclyde blev därför drabbat två gånger. Dels först med olagliga skatterna och sedan dels med Albas plundringståg efteråt. Alba å i sin sida hade förlorat sin kung som förvisso ersattes med en ny. 1.4 Bränna I historieböcker och manuskript från det medeltida Skottland, Irland och norra England händer det ibland att det står att ett kungarike, område, stad eller by brändes av en annan makt vid ett år eller tillfälle. T.ex. att kungariket Alt Clut brändes av en okänd makt 780. Vanligtvis var bränning ett annat ord för erövring och fångst i dessa texter. Inte bränna som i elda, elda upp, bränna ned eller förstöra. I exemplet med Alt Clut eldades inte Alt Clut upp eller förstördes inte av en okänd makt 780. Istället blev Alt Clut erövrat och tillfångataget av en okänd makt 780. Denna makt kanske i sin tur tutade eld på ett och annat hus, men själva poängen i meningen var att Alt Clut blev erövrat 780. 1.5 Gränser Ett tidigt sätt i Skottland för att avgöra gränsen mellan två kungariken var att se vilken kung som de lokala gränsbönderna och dess företrädare stöttade. Var de anhängare av kung X i ena riket eller kung Y i det andra riket? För vem var deras unga män beredda att strida för? Eftersom gränsböndernas stöd av kung ibland skiftade kunde också gränsen flyttas. I synnerhet gällde det gränser mellan riken, territorier eller kungariken i Skottland från romartiden på första århundradet e.Kr. till åtminstone till 700- och 800-talen. Med bildandet av kungarikena Alba 889 och England 927 blev gränserna tydligare, men även efter det kunde det råda stor otydlighet lokalt. Exempel på det var i västra Skottland från 800-talet ända till mitten av 1200-talet där historiker än idag är osäkra på exakt vilka delar som tillhörde Dál Riata och Piktland och sedan Kungariket Mann och Öarna samt Alba. Sedan har vi det där om att faktiska gränser inte alltid var samma som gränser som de gränser som fanns på pappret eller som uttalades av andra. Efter att romarna besegrade caledonierna i slaget i Mons Graupius 83/84 i Caledonia (Skottland) hävdade romarna att de hade erövrat hela Caledonia, inklusive det som idag är Skottlands västkust och Hebriderna. Men det var en romersk lögn för att hylla den egna romerska arméns förträfflighet. Vare sig innan eller efter slaget 83/84 lyckades romarna erövra hela Caledonia. 1.6 Allianser Allianser i Skottland fram till början av 1700-talet var mycket ombytliga. Det mesta kända exemplet är de många skotska adelsmän som i slutet på 1200-talet och på 1300-talet som ofta bytte vilken kung som de stöttade och allierade sig med. Ena året kunde de stötta den skotska kungen för att sedan året efter byta till att stötta den engelska regenten och därefter några år senare byta tillbaka till den skotska kungen. Det fanns dock också många adelsmän som var trofasta och stöttade enbart den skotska kungen eller omvänt den engelska kungen. Andra kända exempel på ombytliga allianser var en del skotska klaner som även kunde byta allierade ifall det gynnade dem. Ett annat sätt var giftermål över klanerna. Efter medeltiden var klanen Campbell specialister på det. Dock ska inte det överdrivas. Det fanns också mer komplicerade allianser i Skottland historiskt. Ett exempel på det var Orkneyöarna i början på 580-talet. Ögruppen beboddes vid tiden av pikter och var en del av samlingsnamnet Piktland. Orkneyöarna styrdes av en lokal kung som var underställd Bridei I (d. 586) som var kung över alla pikter och hela Piktland 554-584. Bridei I bodde på fastlandet i östra Piktland. Vid tiden var Piktland/pikterna i krig mot det gäliska kungariket Dál Riata som låg i västra Skottland. Trots det allierade sig Orkneyöarnas kung med Dál Riata. Han till och med besökte Dál Riata personligen. Men när han sedan vid ett annat tillfälle träffade sin piktiska överkung Bridei I bedyrade han sin tillgivenhet till honom. Under ett tag var Orkneyöarna därför samtidigt en del av Piktland, men allierade med fienden Dál Riata. |
2. Kändaste krigsslagen - oavsett kategori
|
Mörkblå: Dun Nechtain, alt. ett 685, Skjortorna, klanstrid 1544, Glencoemassakern 1692, Glen Shiel 1719 och Culloden 1746. Grön eller rosa: Mons Graupius 83/84. Röd: Dun Nechtain alt. två 685. Gul: Stirling Bridge 1297 och Bannockburn 1314. Lila: Largs 1263. Orange: Pinkie 1547. Östra och norra Alba: Athelstan 934. Utanför bild: Moira, Nordirland, 637 och Flodden, Northumberland, England 1513.
Det är svårt att rangordna de mest kändaste krigsslagen och klanstriderna i eller utanför Skottland med delaktiga skottar. Åsikterna går ofta isär. En del slag är också kändare för de mest insatta. Andra slag är även kändare inom Skottland än utomlands. Men ett förslag nedan på elva av de mest kändaste krigsslagen med Skottland eller skottar fram till 1700-talet i kronologisk ordning, men inte i rangordning. Tillkommer gör också en känd invasion från 934 och en känd massaker från 1692. Totalt tretton sammandrabbningar, varav elva krigsslag. Korta motiveringar. Det finns också andra kända krigsslag än de nedan. 1. Slaget vid Mons Graupius 83/84 - på grund av att det var det första riktigt stora kända slaget i Skottland samt att det var det största och mest mytomspunna slaget mellan caledonierna och romarna. Dock finns det dokumenterat att romarna stred mot caledonierna i mindre krigsslag i Caledonia 71-82. Men inget av dem eller andra slag i Skottland fram till slutet av 1200-talet är riktigt i närheten av kändisskap i Skottland som slaget vid Mons Graupius. Inom Skottland är slaget vid Mons Graupius nog ett av de tre eller fyra kändaste slagen de senaste 2 000 åren. Slaget är emellertid relativt okänt utanför Storbritanniens gränser jämfört med exempelvis slagen vid Stirling Bridge 1297 och Bannockburn 1314. 2. Slaget vid Moira (Nordirland) 637 - slaget utkämpades på norra Irland, idag Nordirland, mellan två irländska grupperingar, men med deltagare från bl.a. det västra skotska kungariket Dál Riata som var allierat med ena sidan. Hela 100 000 män deltog i slaget, vilket är extremt mycket. Så sent som år 601 bodde det bara 90 000-110 000 människor väster och norr om Skottlands mittenbälte. Slaget vid Moira är det största slaget som någonsin utkämpats på ön Irland. 3. Slaget vid Dun Nechtain 685 - pikterna vann en avgörande seger över Northumbria vars stora kungarike börjat sönderfalla. Slaget försvagade kraftigt Northumbrias makt i södra Skottland och norra England som aldrig återfick sin dominans i norr. Slaget markerade också pikternas självständighet gentemot Northumbria. Efter slaget utvisades även Northumbrianer från södra Piktland. Det var lätt att skilja pikter och northumbrianer åt eftersom pikterna i Skottland norr om det skotska mittenbältet och i östra Skottland talade piktiska som var ett britanniskt språk som var ett keltiskt språk. Northumbrianerna å sin sida talade northumbriska som var en dialekt av anglosaxiska, också känt som fornengelska, som var ett germanskt språk. Piktland blev senare Alba som senare blev Skottland. 4. Athelstan invasion av Alba (Skottland) 934 - någon gång 927-933 allierade sig England med Alba mot norska och danska vikingar. I maj 934 samlade den engelska kungen Athelstan (894-939) ihop sin armé i Winchester i södra England och reste norrut. I juli 934 invaderade hans engelska armé helt oprovocerat Alba både till sjöss och land. Med sig hade han fyra kungar från fyra kungariken i Wales. Inledningsvis härjade och plundrade de södra Alba vars södra del låg i Stirling council area, Clackmannanshire och Fife norr om dagens skotska mittenbälte. Söder om södra Alba fanns kungarikena Strathclyde i sydväst/söder och Northumbria i sydöst. Efter södra Alba reste Athlestan och hans följe sjövägen norrut längs Albas östkust ända till Aberdeenshire och fortsatte med härjandet på land där. Den engelska flottan fortsatte norrut och plundrade lite i Sutherland och i Caithness. Förmodligen plundrade de också lite på Orkneyöarna som på den tiden tillhörde Norge, enligt historiker. Sedan reste flottan tillbaka till Aberdeenshire och hämtade upp de övriga. Därefter reste de söderut längs östkusten tillbaka till England. I september 934 var Athlestan tillbaka i Buckingham i Buckinghamshire i södra England. Det finns inga uppgifter om några krigsslag mellan England och Alba under invasionen. Invasionen innebar dock att a) Albas kung Constantine II (f. senast 879 och d. 952) erkände Athelstans överherrskap i en charter, och att invasionen b) avslutade den engelska kungen Athlestans försök att annektera kungarikena Alba och Strathclyde. 5. Slaget om Largs 1263 - slaget mellan Alba (Skottland) och Norge innebar starten för Alba att återfå kontrollen från Hebriderna som tidigare norska vikingar tagit stora delar av. 1266 återgick Yttre Hebriderna till Alba. Slaget om Largs är det enskilt kändaste slaget mellan Alba/Skottland och ett skandinaviskt land. Slaget blir större med åtanke då många skottar idag också har en del norskt påbrå tillbaka till medeltiden. Slaget är dock inte lika känt som slaget vid Stirling Bridge 1297, etc. 6. Slaget vid Stirling Bridge 1297 - en av frihetskämpen William Wallaces (1270-1305) mest betydelsefulla segrar mot engelsmännen. Dessutom deltog den i Skottland kända skotska upprorsledaren Andrew Moray (d. 1297) i slaget. Slaget utmärks mer genom skotsk list än skotsk styrka. Genom användandet av bron Strirling Bridge lyckades skottarna skapa en flaskhals på marken för engelsmännen och vinna. 7. Slaget vid Bannockburn 1314 - slaget var kända skotska kungen Robert the Bruce (1274-1329) kändaste vinst. Slaget vände det första skotska frihetskriget 1296-1328 till skottarnas favör gentemot England. Slaget anses vara ett landmärke i skotsk historia. Det är utan tvekan ett av Skottlands fyra kändaste krigsslag. Kanske det kändaste till och med även om åsikterna går isär bland intresserade. 8. Slaget vid Flodden (England) 1513 - det största och blodigaste slaget mellan Alba/Skottland och England efter år 938 och det bekräftade största och blodigaste slaget i alla tider mellan de två länderna. Endast slaget vid Brunanburh 937 med Alba, Strathclyde och Dublin mot England tros hade fler deltagare och döda. Dock ej bekräftade deltagare och döda som i fallet vid Flodden. Slaget vid Flodden var också det kändaste slaget som Skottland deltog i på 1500- och 1600-talen i de två århundradena efter medeltiden. England vann slaget. Den skotska kungen James IV (1473-1513) dog i strid i slaget. Han var den sista monarken från Skottland, England och senare Storbritannien som dog i ett krigsslag. Slaget innebar också att många skotska adelsmän stupade, vilket ledde till en politisk kris i Skottland på 1500-talet. Slaget vid Flodden har idag lite av ikonstatus bland en del historieintresserade och släktforskare. Det tillhör bland de kändaste slagen som Skottland varit inblandat i. 9. Slaget med skjortorna 1544 - den enda klanstriden som kanske platsar på listan över de allra kändaste striderna med skotsk koppling. I slaget besegrade klanen Macdonald of Clanranald med assistens av klanen Cameron sina motståndare i klanen Fraser of Lovat som hade assistens av klanerna Grant och Mackintosh. Slaget skedde i Laggan i norra delen av Loch Lochy sydväst om Loch Ness i Highland. Det var en varm sommardag i juli 1544 och båda sidorna kastade sina brynjor i metall på marken och stred i bara skjortorna och underkläderna. Enligt andra uppgifter stred de i bara skjortorna utan underkläder. Kilten var ännu inte uppfunnen. 800 män deltog i slaget. 787 dog och bara 13 överlevde. På Macdonald of Clanranalds sida stupade 492 av 500 män och på Fraser of Lovats sida dog 295 av 300 män. 10. Slaget vid Pinkie 1547 - den sista stora striden mellan Skottland och England innan de gick i personalunion 1603 med en gemensam regent som var kung/drottning över båda länderna samtidigt. En kung och två kungariken. Dock stred Skottland och England mot varandra även i krigsslag 1548-1603 och efter 1603. Men de krigsslagen var inte lika stora som den vid Pinkie. Eftersom slaget vid Pinkie blev ett katastrofalt nederlag för Skottland har det också blivit mycket känt i Skottland och kallas ibland för "svarta lördagen". 11. Glencoemassakern 1692 - den skotska regeringen dödade 30 eller 38 människor från och förknippade med klanen MacDonald of Glencoe, vilket fick konsekvensen att 40 kvinnor och barn dog av köld och svält efteråt. 70 eller 78 döda totalt. Dådet i sig var inte unikt i Skottland. Det hade hänt många gånger tidigare. Men vid 1692 var sådana händelser mer sällsynta och massakerns brutalitet chockade dåtidens skottar. Massakern blev ett viktigt inslag för jakobitismens uthållighet i högländerna under första halvan av 1700-talet. Den påminde alltid dem om att inte ge upp. Massakern blev också en kraftfull symbol av flera andra anledningar. Idag är Glencoemassakern mycket känd i Skottland. Den har också satt den vackra dalen Glen Coe i södra Highland på den internationella turistkartan som attraktioner att se i Skottland. Flera turistbyråer, bl.a. svenska, som anordnar resor till Skottland, brukar ha med ett stopp i Glen Coe på sina rundresor med sina turistbussar i Skottland. På grund av Glencoemassakern är Glen Coe därför en av Skottlands mest kändaste dalgångar. 12. Slaget vid Glen Shiel 1719 - brittiska regeringen och Nederländerna besegrade skotska jakobiter och Spanien i västra Highland. Enligt en del historiker är slaget ett av de fem kändaste slagen med skotska intressen. Det är mycket möjligt, men de åtta slagen som Mons Graupius 83/84, Largs 1263, Stirling Bridge 1297, Bannockburn 1314, Flodden 1513, Pinkie 1547, Glencoemassakern 1692 och Culloden 1746 är förmodligen kändare för en bredare publik än Glen Shiel. Kanske är slaget vid Dun Nechtain 685 också kändare på grund av dess piktiska koppling. Åtminstone är slaget från 685 kändare bland de mest intresserade eftersom det hade en mer avgörande roll i den skotska historien än slaget från 1719. 13. Slaget vid Culloden 1746 - innebar att jakobitupproren 1688-1746 kollapsade i Skottland även om dess efterdyningar fortsatte i Skottland till 1753. Slaget vid Culloden är det kändaste slaget som skottar deltog i på 1700-talet och ett av de kändaste slagen någonsin i Skottland. Det är i nivå i kändisskap med slagen vid Mons Graupius 83/84, Stirling Bridge 1297, Bannockburn 1314 och Flodden 1513. En del historiker anser att Culloden till och med är näst eller tredje kändaste slaget efter bl.a. Bannockburn. |
3. Krigsslag och strider
- tidslinjer med alla slag i Skottland om inget annat anges, urval
- tidslinjer med alla slag i Skottland om inget annat anges, urval
©
|
3.1 Kungariken internt inom Skottland
- ej kungarikena Alba/Skottland Kungariket Bernicia låg i sydöstra Skottland och nordöstra England 547-654. Bland historiker ses Bernicia som delvis skotskt och delvis engelskt, men lite mer som engelskt eftersom det var ett anglosaxiskt kungarike med huvudstad i England. Kungariket Northumbria 654-954 var ett anglosaxiskt kungarike i sydöstra Skottland och norra England. Majoriteten av kungariket låg i England där det också hade sina huvudstäder. Bernicia slogs också samman med sin södra granne Deira i östra delen av norra England. De två kungarikena bildade sedan Northumbira som bland historiker ses lite mer som ett tidigare engelskt kungarike än som ett skotskt trots att dagens Edinburgh ligger på tidigare mark som tillhörde Northumbria. Av dessa anledningar listas krigsslag med Bernicia och Northumbria nedan bara om de skedde mot traditionella skotska kungariken. Bernicias och Northumbrias slag mot andra engelska och walesiska kungariken samt mot norska och danska vikingar nämns inte. Kanske tas de slagen med i framtiden, men inte för tillfället. Kungariket Alt Clut låg däremot i västra och mellersta Skottland på 400-talet till 871 med centrum vid Dumbarton Rock i sydvästra West Dunbartonshire. Alt Cluts efterträdare Strathclyde fanns 871 till 1018-1054 i främst södra Skottland, men också under en period i nordvästra England. Strathclyde räknas i första hand som traditionellt skotskt och inte engelskt. De två kungarikena finns därför med nedan. Även kungariket Gododdin 450/470-638 som låg i sydöstra Skottland och nordöstra England räknas som i första hand som skotskt eftersom de som bodde där var ättlingar till votadinis i södra Skottland. Cat och cad är vanligt ord i gäliskan och kumbriskan för slag som i krigsslag, på engelska battle. Cat och cad sätts ofta ihop med andra ord som Catcraig som kan ha två betydelser, dels slaget vid klippan och dels vildkattens klippa. Blar på gäliska betyder fält, på engelska field och plain. Vanligtvis har blar i gäliskan ingen militär koppling, men ibland kan det syfta på på fält som i slagfält och stridsfält. På åtminstone 700-talet skedde krigsslag och strider mellan skotska kungariken och mellan kungariken i övriga Storbritannien på slät mark, i dalar eller nära vatten vid sjöar, floder eller kuster. Krigsslag på berg eller på toppar av höga kullar var inte lika vanliga i vare sig Skottland eller i övriga Storbrittanien. De två stora kungarikena Piktland i östra och norra Skottland och Dál Riata i västra Skottland och norra Irland slogs samman till Piktland 850. Men sammanslagningen skedde efter att Dál Riatas kung Kenneth MacAlpin (810-858) under åren 842-843 dödade piktiska ledare, förstörde deras arméer och sedan erövrade Pictavia (Piktland). Därefter tillsatte han sig själv som kung av Piktland 843 och var kung över både Piktland och Dál Riata 843-850. Två kungariken som styrdes av en kung. Sedan år 850 slog han samman Dál Riata med Piktland vars gemensamma kungarike fick fortsatt heta Piktland och inte Dál Riata. Under tiden Kingdom of the Isles fanns 849-1265 var geografin komplex i Yttre Hebriderna, Inre Hebriderna, delar av västra Skottlands fastland mot Inre Hebriderna och Isle of Man, enligt forskare på 2000-talet. Det gjorde det svårt för dessa forskare att förstå kungarikens omfattning och karaktär i västra Skottland och på Isle of Man 849-1265. Exempelvis begravdes nästan alla kungar i Alba (Skottland) från mitten av 900-talet till slutet av 1000-talet på ön Iona i Argyll and Bute i västra Skottland. Men enligt traditionella historiker på 1800-, 1900 - och 2000-talen låg Iona och den närliggande större ön Isle of Mull i Kingdom of the Isles vid den tiden. Kungarna begravdes utomlands, enligt dessa traditionella historiker. Det är i normala fall helt ologiskt, undantaget kungar som stupade i strid utomlands. Det normala hade varit att de begravdes inom Alba. Kungariket Kingdom of the Isles hade tydlig norsk och norröna gaeler (norse-gaeler) kontroll, även om delar av kungariket också i vissa tider styrdes av män från Alba, Orkneyöarna, England och Irland. Med Albas kungar begravda på Iona under en period kan det tyda på att Iona och Mull låg i eller nära det framväxande kungariket Alba som var sprungen ur Piktland och innan av sammanslagningen av Piktland och Dál Riata, enligt forskare på 2000-talet. Stora delar av det tidigare Dál Riata, inkl. Iona och Isle of Mull och nordligaste Piktland förlorade Piktland och Alba till Kingdom of the Isles. Stor del av det här området som Yttre Hebriderna, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, etc. blev också en del av Norge. Både Iona och Isle of Mull låg dessutom i det tidigare kungariket Dál Riata. Eftersom Iona tidigare var ett religiöst centrum för kristendomen i den här delen av världen var det möjligt att Albas kungar ändå ville begravas där från mitten 900-talet till slutet av 1000-talet, oavsett ifall Iona och Isle of Mull då låg i Kingdom of the Isles, nära Alba eller i Alba. Å andra sidan kan det tyda på att Iona, Isle of Mull och även Yttre Hebriderna inte var del av organiserade kungariken eller ens ett jarldöme trots att Yttre Hebriderna togs kontroll av norska vikingar 872. Dock tillhörde Yttre Hebriderna formellt kungariket Norge 1098-1266. Istället kunde Yttre Hebriderna ha styrts av sammansättningar av markägare som regelbundet valde lagmän, dvs. ämbetsmän, som fungerade som ordföranden och som ledde markägarnas offentliga angelägenheter. På pappret kunde Yttre Hebriderna emellertid ha tillhört Kingdom of the Isles fram till 1098, men inte i praktiken i styrningern av ögruppen. Samma med Iona och Isle of Mull. Först en ordlista och sedan själva slagen: - Abernethy = Piktlands huvudstad eller åtminstone ett stort piktiskt religiöst och politiskt centrum i Piktland, låg i Perth and Kinross. - Aeron = kungarike i sydvästra Skottland 550-650. - Ailech = kungarike i nordvästra Irland i början av medeltiden. - Alba = kungarike 889/900-1286 som blev Skottland 1286. - Arfderydd = britanniskt kungarike i sydligaste Skottland och nordvästra England vid år 573, med säte i norra Cumbria. - Alt Clut = också känt som Ail Cluaithe, Al Clud, Ala Cluaithe, Alcluith, Alo Cluaide, Alo Cluathe och Alt Chluaidh, var ett britanniskt kungarike i västra och mellersta Skottland 400-talet till 871. Vanligt i historiska texter att de bara refererades som britanner, t.ex. att dál riatans krigade mot britanner i det och det slaget. I verkligheten var dál riatans som stred mot kungariket Alt Clut vars krigare och befolkning var britanner. - Bernicia = anglosaxiskt kungarike i sydöstra Skottland och nordöstra England 547-654. - Bokstäverna k, q, v, x och z = finns inte i det walesiska alfabetet. De gångerna de används i kymriska, också känt som walesiska, är de bokstäver i låneord. Kan vara bra att veta ifall man stöter på någon historisk walesisk person, by, krigsslag eller maträtt som har någon av de bokstäverna i ordet. - Britanner = människor från södra Skottland ned till sydligaste England som tydde sig till den keltiska kulturen från 800/700 f.Kr. till 400-talet e.Kr. Mellan 400-talet till 1000-talet e.Kr. trängdes de sedan ut medan andra mördades i slag mot inflyttade angler, saxare, jutar, nederländska och tyska friser, franker, belgare, irländska gäler, skandinaviska vikingar, etc. Skottlands sista britanniska kungarike var Strathclyde som blev en del av Alba 1018-1054. - Bryneich = britanniskt keltiskt kungarike i sydöstra Skottland och nordöstra England från slutet av 300-talet till 500-talet. Ersattes på 500-talet av det anglosaxiska Bernicia efter att området befolkades av inflyttade angler och saxare. - Caledonia = romarnas namn på det som idag är Skottland. - Caledonier = förenklat invånarna i Caledonia. - Carrick and Galloway = också känt som bara Galloway, ibland benämnt som folket Galloway (Gall Gaidheil) och ibland som kungariket Galloway (Gall-ghàidhil) som fanns år 1030-1160 (1030-1234). Folket bestod av en mix av ättlingar till skandinaver och gäler. Skandinavernas var ättlingar till tidigare inflyttade främst norska vikingar. 1160 blev Galloway en del av Alba, men behöll en viss självständig position inom Alba till 1234. Området ligger idag i South Ayrshire och i västra Dumfries and Galloway i sydvästra och södra Skottland. - Cenél Loairn = ett kungarike inom Dál Riata på norra Argyll and Butes fastland, fanns ca åren 678-736 eller däromkring. Var ett oberoende kungarike, men samtidigt en del av Dál Riata. 736 eller möjligen 737 blev Cenél Loairn en del av Piktland. - Cenél nGabráin = kungagrupp som dominerade kungadömet Dál Riata fram till slutet av 600-talet och fortsatte sedan ha män som var kungar av Dál Riata efter det. - Cenél nGartnait = en släkt baserad på Isle of Skye i Dál Riata, ca 600-talet. - Cenn Tire (Kintyre) = forniriska 500-tal till 900-tal för skotska halvön Kintyre. Var ett tag ett kungarike inom Dál Riata och del av Dál Riata. - Cianachta Glenn Geimin = en grupp irländare på 400-talet till 1100-talet som huserade i östra delen av nuvarande grevskapet Londonderry på nordnordvästra Nordirland. Åtminstone på 600-talet hade de också ett kungarike som också hette Cianachta Glenn Geimin. - Cinn Tire = ett annat forniriskt namn för Cenn Tire. - Dál Fiatach = gäliskt kungarike i sydöstra Nordirland, 000-talet till 1200-talet. - Dál nAraidi = irländskt kungarike i nordöstra Nordirland. - Dál Riata = gäliskt kungarike i västra Skottland och i Antrim i nordöstra Irland 498-850. Dál Riata hade en överkung som var kung över hela kungariket. Dál Riata var i sin tur indelat i några stycken mindre kungariken med egna kungar som styrde sina riken. De stod under Dál Riatas överkung i hierarkin. Ibland var Dál Riatas överkung både överkung över hela Dál Riata och ett enskilt mindre kungarike inom Dál Riata. 850 slogs Dál Riata ihop med Piktland och blev del av Piktland. - Domnall = och andra liknande varianter är/var gäliska för Donald. Domnall på fornkymriska (fornwalesiska) från år 800 till början av 1100-talet var Dumnagual och på nuida modern walesiska Dyfnwal. - Dublin = kungarike i och kring Dublin 853-1170, styrdes av vikingar. - Dunadd = Dál Riatas huvudstad, låg i Argyll and Bute. - Deira = kungarike i östra delen av norra England 450-654 som beboddes av angler. Slogs ihop med Bernicia 654 och blev Northumbria 654. Deira är också känt som a) Deifr, Deywr och Dewr på fornkymriska (fornwalesiska)/kumbriska, och b) Dere och Derenrice på fornengelska (anglosaxiska). - Earldom of Northumbria = grevskap i norra England. - Earldom of Orkney = jarldöme år 892-1231, 1236-1472, 1696-idag, som tillhörde Kingdom of the Isles 849-1265, Norge 875-1468 och Skottland 1468-idag. - Elmet = britanniskt kungarike från 300-talet till mitten av 600-talet i trakterna vid Leeds med omnejd eller mellan Leeds och York i dagens norra England. De talade kumbriska. - Eng = England, vars kungarike fanns 927-1707. - Ev. = eventuellt. - Gallovidian = invånare i Galloway i södra Skottland. - Gododdin = kungarike med britanner i sydöstra Skottland och nordöstra England 450 eller 470 till 638. - Gäler/gaeler = från Irland, Skottland och Isle of Man. - Hen = betyder gammal/gamla på fornkymriska (fornwalesiska)/ kumbriska och på modern kymriska/walesiska. - Hen Ogledd = också känt som Yr Hen Ogledd, var en region i södra Skottland och norra England 550-650. Betydde det gamla norden. - Ho (O) = en annan stavning för Eu i början på en del förnamn i början av medeltiden i Skottland, t.ex. förnamnen Hoan eller Oan istället för det modernare manliga förnamnet Eugein. Eugein heter Eugenius på latin samt på äldre latin också Auin och Aun. Hoan och Oan var indirekta samtida skotska motsvarigheter till dåtidens latinska namn Auin och Aun. - Islesmen = ömän på svenska, kan syfta på vilka ömän som helst från de brittiska öarna, men för 900- och 1000-talen vanligt att det syftar på män från Isle of Man. - Kingdom of the Isles = också känt som Kingdom of Mann and the Isles, på svenska Kungariket Mann och Öarna, var ett kungarike i Hebriderna, etc. 849-1265, men bröts upp 1156. - Kumbriska regionen = också känt som cumbriska regionen, är en benämning för den språkliga regionen i södra Skottland och norra England som talade det brittiska språket kumbriska under de första århundradena av medeltiden fram till 1100-talet. Regionens storlek och omfattning varierade, men när den var som störst sträckte den sig från Skottlands mittenbälte söderut till nordvästra England i Cumbria och fortsatt söderut ned till norra Lancashire, västra Yorkshire och södra Yorkshire. Med tiden trängdes den kumbriska regionen och språket ut av a) gäliskan i västra och centrala delarna av det skotska mittenbältet och i sydvästra Skottland, b) av en språklig blandning av gäliskan och fornnordiskan i sydligaste Skottland och nordvästligaste England, och c) av anglosaxiskan i östra Skottlands mittenbälte, i sydöstra Skottland, nordöstra England och norra England. Innan kumbriska språket dog ut på 1100-talet slingrade sig den kumbriska regionen från centrala delen av sydöstra Skottland i sydöstlig riktning och sedan söderut till delar av nordvästra England. - Leinster = stort kungarike på sydöstra Irland. Idag en stor provins. - Llychlyn = walesiska för Skandinavien och mer specifikt Norge. - Lochlann = gäliska för Skandinavien och mer specifikt Norge. I äldre kymriska, också känt som walesiska, och äldre gäliska betydde Llychlyn och Lochlann sjöarnas land eller träsk/sump-markernas land. Loch som sjö i syftade Norges fall på fjordar som i fjordarnas land. Loch menas då fjordar och lann betyder land. På iriska betyder Lochlannach däremot a) en person som tillhör Lochlann och b) en person som gör räder eller mer specifikt en viking. - m. = förkortning av mac i en del historiska texter som betyder son. - Maiiand = alternativt irländskt namn för Isle of Man. - Man = Isle of Man. - Manand = alternativt irländskt namn för Isle of Man. - Manann = plats i Miathi eller annat namn för Miathi. - Manau = a) Isle of Man, b) en region i Firth of Forth, och c) Manaw. - Manaw = också känt som Manau, Manaw Gododdin och Manau Gododdin, var ett tidigare kungarike i södra Stirling, Clackmannanshire och Fife. - Miathi = latin 697-700 för södra pikterna på 500- och 600-talen, ibland beskrivna som ett folk med säte runt Stirling. Se även Maeatae. - Moray = ibland eget kungarike fram till 1100-talet, idag skotskt. - Norra pikterna = pikter norr om Mounth på 500- och 600-talen. - Niwanbirig = äldre namn för angliska Northumbria, de anglosaxiskt-talande delarna av Northumbria eller en av de många tidigare byarna eller platserna som fanns i Skottland och England som idag heter Newburgh. Vid sista var Niwan = New och birig = burgh. - Norröna gaeler = också kända som norröna gäler, nordgaeler, nordgäler, norse-gaeler och norse-gäler, var ett folk av blandat gaelisk (gälisk) och nordisk härkomst och kultur i bl.a. östra Irland, västra Skottland, etc. De hade sin storhetsperiod från 800-talet till 1100-talet. I regel härstammade norröna gaeler från en inflyttad norsk anfader och viking som fick barn med en lokal gälisk kvinna i östra Irland, västra Skottland, etc. I ett färre antal fall var den manliga vikingen dansk och inte norsk. Deras barn och ättlingar blev sedan norröna gaeler. Efter 1100-och 1200-talen fick deras senare ättlingar barn med andra grupperingar på Irland och i Alba/Skottland. Det norska påbråt blev därför mindre och mindre procentuellt över tid. Å andra sidan fick de andra grupperingarnas på Irland och i Skottland också lite norskt påbrå när de fick barn med dessa ättlingar till tidigare norröna gaeler. Det norska påbråt blev därför med åren mindre för den enskilda människan på Irland och i Skottland, men å andra sidan fick allt fler irländare och skottar över tid något norsk påbrå om än litet. - Northumbria = anglosaxiskt kungarike i sydöstra Skottland och norra England 654-954. - Old North = annat namn för Hen Ogledd, på svenska "Det gamla norden". - Ouania = äldre namn för Gowan väster om dagens centrala Glasgow. - Pentir = ett annat namn för något av kungarikena Kintyre eller Dál Riata. Kintyre låg emellertid i Dál Riata. - Piktland/pikter = kungarike/folk i östra och norra Skottland 297-889/900. Blev kungariket Alba 889/900 som 1286 blev Skottland. - Regis/rex = kung på latin. - Regis filia eller filia regis = kungens dotter eller prinsessa på latin. - Regis filius eller filius regis = kungens son eller prins på latin. - Rheged = britanniskt kungarike i södra Skottland och norra England a) 500-600, b) 490-595 eller möjligen c) 490/500 till 638-654, eller d) 490/500 till 654-729. Enligt en del uppgifter upplöstes kungariket 600 eller redan 595. Senare blev det upplösta området eller det existerande kungariket Rheged en del av Bernicia 638-654 eller Northumbria 654-729. - Rígh = kung på gäliska, t.ex. mac rígh Ala Cluaithe, på engelska son of the King of Alt Clut. - Ross = provins i norra Skottland, som ibland kallades kungarike. - Selgovae = caledonisk & britannisk stam, södra Skottland, 100-talet. - Södra pikterna = pikter söder om Mounth och ned till Antoninus mur på 500- och 600-talen. Deras hjärta låg i Perthshire och Angus. - Strathclyde = är också känt som Ystrad Clud på kymriska/walesiska och Strað-Clota på forngelska/anglosaxiska. Teyrnas Ystrad Clut är kymriska för kungariket Ystrad Clut. Strathclyde var ett britanniskt kungarike i främst södra Skottland, men även i norra England 871 till 1018-1054. Ersatte Alt Clut 871. Ibland kallas hela Strathclyde för Cumbria och det kumbrianska riket. För inte minst för 900-talet i senare historieböcker kallas Strathclydes invånare ibland eller ofta för cumbrianer, britanner/britter och nordbritanner/nordbritter, på engelska Cumbrians, Britons och North/Northern Britons. 1018 kallades Strathclydes manliga invånare också för Clutinensium på latin, på svenska Clydesmännen. Stratclydes folk kallades 1018 för Clutienses på latin och på svenska Clydes folk eller folket av Clyde. Cumbrianer är också kända som kumbrianer och cumbrer. Denna benämning med cumbrianer beror på att a) stora delar av Strathclyde låg under en period i den kumbriska regionen som var en språklig region där de talade kumbriska, och b) under en period var dagens engelska Cumbria en del av dåvarande britanniska kungariket Strathclyde. - Ue = ibland piktiska för stavningen Fe i början på förnamn, t.ex. det kvinnliga förnamnet Ferb/Feirbe som i piktiskan hette Uerb. - Ulaid/Ulidia = gäliskt kungarike från före 450 till 1170 i östra delen av Nordirland som stod över flera mindre kungariken i samma område. - Utmanare = utmanaren själv eller anhängare till en utmanare till en kungatron i ett kungarike. Northumbrias indelning 654-954: - Anglianska Northumbria = norra Northumbria styrt av anglosaxare och ättlingar till angler från efter 876 till ca 954 eller innan. - Danska Northumbria = södra Northumbria styrt av danska vikingar 876-914 från Jórvik (York). - Enade anglianska Northumbria = hela Northumbria styrt av anglosaxare och ättlingar till angler 654-876. - Norska Northumbria = södra Northumbria styrt av norska vikingar från efter 914 till ca 954 eller innan. Blev del av England 954. Caledonias och Piktlands förluster i rött nedan. År, plats eller namn, kungariken eller grupperingar och vilka som vann. År 71-410 - romartiden 71 - Caledonia = caledonier vs romarriket = flera krigsslag, minst tre stycken, som slutade med romerska vinster när romarna trängde in i Caledonia. 79 - Caledonia = caledonier vs romarriket = okänt resultat. 80 - Södra Caledonia = caledonier vs romarriket = minst tre romerska vinster i slag. 80 - Gaskgränsen = caledonier vs romarriket = romersk vinst. 82 - Perth and Kinross = caledonier vs romarriket = oavgjort. 83/84 - Mons Graupius = Caledonia vs romarriket = romersk vinst. 140 - Burnswark Hill = Selgovae vs romarriket = en stor romersk vinst. 367-368 - Great Conspiracy (romerska Britannia i England) = pikter/ skoter från Irland/attacottis/saxare från Tyskland/franker/romerska desertörer/upproriska och rebelliska britanner vs romarriket = romersk vinst. 400-talet till 600-talet - början av medeltiden Ca 412-452 - Skottland = troligen flera slag mellan pikter på ena sidan mot enskilda grupper av angler, britanner och skoter från Irland på den andra sidan = okända resultat. 490-talet innan 498 = skoter som senare ev. bildade Dál Riata 498 stred med franker på den europeiska kontinenten. Ca 500-501 - Coilsfield, Ayrshire = pikter/skoter (Dál Riata) vs britanner från Wales = vinst för pikter/skoter (Dál Riata). 501 - Dál Riata = Piktland/pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. Någon gång 547-593 - Argoed Llwyfain (Rheged) = Rheged (britanner) vs Bernicia (anglosaxare) = Rheged vinst. Ca 558-567 - öarna Seil och Islay i Dál Riata = en sjöflotta från Dál Riatas kungahus och deras allierade inom Dál Riata plundrade de egna öarna Seil och Islay = inget känt slag, bara plundring. 559-573 - Alt Clut = förmodligen flera interna slag inom Alt Clut där kungens armé vann mot utmanare och deras arméer. 573 - Arfderydd (Cumbria, Eng) = Arfderydd vs Alt Clut/York = vinst för Alt Clut/York. 574 eller 577 - Teloch/Delgu i Kintyre i Dál Riata = Dál Riata vs Dál Fiatach/Ulaid = vinst för Dál Fiatach/Ulaid. 574, 580 eller 590 - Alclud Ford = Rheged vs Bernicia = Rheged vinst. Ca 574-603 - Irland, Isle of Man, södra Piktland, Piktlands östkust, norra Piktland, Orkneyöarna och Bernicia = expansiv utrikespolitik av Dál Riata med a) krigsslag mellan Dál Riata och motståndare på Isle of Man eller Firth of Forth 582-583, södra Piktland 590, östra Piktland, ev. norra Piktland och Bernicia 603, b) Dál Riata involverad i irländsk politik på Irland, men ingen militär verksamhet då bevis saknas, c) Dál Riata plundringar av Orkneyöarna 580 som tillhörde Piktland, och d) Dál Riata expeditioner till Isle of Man, Piktlands östkust och två till Orkneyöarna 579 och 580-581. 580 - Orkneyöarna = inget krigsslag, men ögruppen plundrades av Dál Riatas kung och armé. 580-596 - norra och östra Dál Riata = pikter vs Dál Riata i flera slag = okända resultat. Omkring 580-596 - Miathi, södra Piktland, slag ett = pikter vs Dál Riata = vinst för pikterna. Efter 580 eller slutet av 500-talet - Dál Riata och/eller Alt Clut = flera krigsslag eller plundringar mellan Dál Riata och Alt Clut efter att de bröt sin allians som de bildade ca 580 eller 574-579 eller 581-589 = okända resultat i slagen mellan dem efter att alliansen bröts, men det troliga var att det var Dál Riata som attackerade Alt Clut på Alt Cluts territorium och inte tvärtom. Det var Dál Riata som var de utåt riktade aggressiva efter att alliansen bröts. 500-talet (ev. 581-594) - Okänd plats = Rheged vs Bernicia = Rheged vinst. 581 - Isle of Man eller ett område i Firth of Forth, båda nämnda som Manau = Dál Riata vs okänd motståndare = Dál Riata vinst. 582 - Isle of Man eller ett område i Firth of Forth, båda nämnda som Manau = Dál Riata vs okänd motståndare = Dál Riata vinst. 582 - Manann (Miathi, slag två), södra Piktland = Piktland/pikter vs Dál Riata = Dál Riata vinst. 583 - Isle of Man (Manand) = Dál Riata vs troligen Dál Fiatach/Ulaid = vinst för Dál Riata. 584 - Asreth i Circin (Circinn, Circhenn), då östra Piktland idag i Mearns = pikter vs pikter = pikternas kung Bridei I vs piktiska rivaler = vinst för de piktiska rivalerna. Ca 585-590 - Bernicia i sydöstra Skottland och nordöstra England = flera oberoende slag mellan a) Alt Clut mot Bernicia, b) Rheged mot Bernicia, c) Elmet mot Bernicia och d) britanniska kungen Morcant Bulc mot Bernicia = okända resultat. Bernicia var anglosaxiskt. Övriga var britanniska. 590 - Leithreid/Leithrig, Clackmannanshire, södra Piktland = Piktland vs Dál Riata = piktisk vinst. 590 - Lindisfarne, Bernicia = en britannisk allians från Alt Clut/Rheged/ Elmet/kungen Morcant Bulc/en femte armé ledd av andra britanner vs angler från Bernicia = vinst för den britanniska alliansen. 595 eller 599 - Circin (Circinn, Circhenn), då östra Piktland idag i Mearns = Piktland/pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 596 - Raith = Pikter/gäler/britanner vs angler = vinst för anglerna. 600 - Catraeth (Eng) = Gododdin vs angler = vinst för anglerna. 600 - slaget om saxarna, i södra/sydöstra Bernicia, idag nordöstra England = Dál Riata vs saxare/Bernicia = vinst för saxarna/Bernicia. 603 - Degsastan, då i Bernicia, idag i Liddesdale i Scottish Borders = Dál Riata (ev. med hjälp av Dál nAraidi) vs Bernicia = bernician vinst. 622 - Cend Delgthen/Cenn Delgthen (östra Irland) = interna irländska strider, men Dál Riatas senare kung Domnall Brecc (d. 642) deltog i slaget. 624 eller 627 - Ard Corann/Ard Corainn (Ulaid, Nordirland) = Dál Riata vs Ulaid = Dál Riata vinst. 627 - Ard-Corann, Islay = Dál Riata vs Dál nAraidi = Dál Riata vinst. 629 el. 630 - Fid Eoin (NI) = Dál Riata vs Dál nAraid (Ulaid) = Dál nAraidi (Ulaid) vinst. 635 - Calathros, vid Loch Awe, Argyll, då i Dál Riata = pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 637 - Moira (Nordirland) = Ulaid/Dál Riata/irländska skoter/saxare/walesare vs högkungen av Irland och hans trupper = vinst för högkungen av Irland. 638 - Edinburgh = Gododdin vs Bernicia (anglo-saxare) = vinst för Bernicia. 638 el. 640 - Glen Mureson/Glenn Mairison, Cowal peninsula (Cowals halvö), Argyll, då i Dál Riata = pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 642 el. 643 - Strathcarron (Srath Caruin), Falkirk council area = Dál Riata vs Alt Clut = vinst för Alt Clut. 654 (ibland nämnt som år 653) - Strathyre (Sráith Ethairt/Strath Ethairt), nära Balquhidder, norra Stirling council area, då i Piktland = Piktland vs Dál Riata = vinst för Piktland. 671 - Two Rivers (ev. vid Perth) = Piktland vs Northumbria = Northumbria vinst. 678 - Tiree (Tíriu), Argyll and Bute, då i Dál Riata = Cenél Loairn (Dál Riata) vs Alt Clut (britanner) = vinst för Alt Clut. 681 el. 682 - Orkneyöarna = Piktland (Fortriu) vs Orkneyöarna som var del av Piktland = vinst för det Piktland som inte var Orkneyöarna. 682 - Ráth Mór i Mag Line, en slätt nära dagens Larne, då i östra Dál nAraidi (östra Nordirland) = Alt Clut (ev. istället män från Isle of Man) vs Dál nAraidi = Alt Clut vinst (ev. istället vinst för män från Isle of Man). 683 - Dundurn, Perth and Kinross, Piktland = Piktland vs Dál Riata = oavgjort. 683 - Dunadd, Dál Riata = Piktland vs Dál Riata = piktisk vinst. 685 - Dun Nechtain, Piktland = Piktland vs Northumbria = piktisk vinst. 686 - Dún Olaigh, gång ett, i Dál Riata (senare 1100- el. 1200-tals slottet Dunollie Castle, Argyll and Bute) = interna stridigheter inom Dál Riatas elit. 697 - Dál Riata = interna stridigheter inom Dál Riatas elit med mord på Dál Riatas kung Eochaid mac Domangairt (d. 697). 698 - Dál Riata = interna stridigheter inom Dál Riatas elit och avsättande, men inte mord, av Dál Riatas kung Ainbcellach mac Ferchair (d. 719). 698 - Dún Olaigh, gång två, i Dál Riata (senare 1100- el. 1200-tals slottet Dunollie Castle, Argyll and Bute) = interna stridigheter inom Dál Riatas elit. 698 - Piktland eller Northumbria = Piktland vs Northumbria (saxare) = vinst för Piktland. 700-talet 700 - grevskapet Londonderry (Nordirland) = Dál Riata/Cianachta Glenn Geimin vs okänd motståndare, men troligen några irländare = vinst för okänd motståndare. 701 - Dún Olaigh, gång tre, i Dál Riata (senare 1100- el. 1200-tals slottet Dunollie Castle, Argyll and Bute) = interna stridigheter inom Dál Riatas elit. 701 - Isle of Skye, norra Dál Riata = intern konflikt mellan stammar inom Dál Riata = Dál Riata vs Dál Riata = Dál Riata vinst för ena sidan och förlust för den andra. 704 - Glen Lemnae/Glenn Limnae, troligen i Dál Riata = Dál Riata vs okänd motståndare = vinst för okänd motståndare. 704 - Loch Lomond el. River Leven = Alt Clut vs Dál Riata = Alt Clut vinst. 711 - Lorg Ecclet, någonstans i Skottland = Dál Riata vs Alt Clut (britanner) = vinst för Dál Riata. 711 - Mag Manonn, Stirling, Piktland = Piktland/pikter vs Northumbria = vinst för Northumbria. 713 - Piktland = intern konflikt hos den piktiska eliten med mord och fångenskap. 714 - Aberte, södra Kintyre, då i Cenél nGabráin i Dál Riata, senare Dunaverty Castle = intern konflikt inom Dál Riatas elit. 717 - Minuirc, ett berg eller en klippa någonstans i Skottland = Dál Riata vs Alt Clut (britanner) = vinst för Dál Riata. 719 (718), september - Finnglen, nära Loch Fyne, då i Dál Riata = interna strider inom Dál Riatas elit = Dál Riata vs Dál Riata = Dál Riata vinst för ena sidan och förlust för den andra. 719, oktober - Ard Nesbi, Islay, då i Dál Riata = ett inbördes sjöslag mellan två grupper i Dál Riata = Cenél nGabráin (Dál Riata) vs Cenél Loairn (Dál Riata) = vinst för Cenél nGabráin (Dál Riata). 721 - Dál Riata = intern strid och slag mellan två av Dál Riatas eliter = Cenn Tire/Cenél nGabráin (Dál Riata) vs okänd annan elit av Dál Riata = vinst för den okända andra eliten. 724-729 el. 725-729 - Piktland = en serie inbördes piktiska konflikter, fejder och slag om den piktiska kungatronen under fem eller sex år i vad som beskrivs som ett piktiskt inbördeskrig för eliten. De fyra kandidaterna Drest, Nechtan, Alpín och Óengus slogs om tronen. 726-731 - Dál Riata = inbördes konflikter hos Dál riatas eliter om Dál Riatas kungatron. 726 - Dál Riata = intern slag mellan två av Dál Riatas eliter = Cenél nGabráin (Dál Riata) vs Cenél Loairn (Dál Riata) = vinst för Cenél nGabráin (Dál Riata). 727 - Irros Foichnae, Dál Riata = intern slag mellan två av Dál Riatas eliter = Cenél nGabráin (Dál Riata) vs Cenél Loairn (Dál Riata) = oavgjort. 728 - Monid Croib (Monaidh Craeb) i Piktland (Moncreiffe Hill, nära Perth) = pikter elit vs piktisk elit = piktisk vinst för ena eliten. 728 - Caislen Credi, Piktland = pikter vs pikter = piktisk vinst för ena sidan och förlust för den andra. 728 - Piktland = piktisk elit vs piktisk elit = piktisk vinst för ena eliten och förlust för den andra. 729 - Cairn O' Mounth (Monith Carno), Aberdeenshire = piktisk elit vs pikter = vinst för piktisk elit. 729 - Dromo Dergg Blathuug (Druimm Derg Blathuug), idag i Drumderg, Perth and Kinross, men då i Piktland = piktisk elit vs piktisk elit = vinst för ena sidan och förlust för den andra. 730-talet - Dál Riata = flera piktiska invasioner av Dál Riata, bl.a 736 = Piktland/pikter vs Dál Riata = minst tre piktiska vinster i krigsslag. 731 - Tairpert Boitir (Tarbert), vid Loch Fyne, då i Dál Riata = inget slag, men Cenél Loairn (Dál Riata) brände ned land som tillhörde Cenél nGabráin (Dál Riata). 731 - Piktland = pikter vs pikter = vinst för ena sidan. 731 - troligen i Dál Riata = pikter vs Dál Riata = okänt resultat. 731-739 - Piktland = interna konflikter hos den piktiska eliten med mord och avrättningar, bl.a. dränktes Atholls kung 739 vars rike var ett dominerade rike hos de södra pikterna inom det större Piktland. Det fanns andra kungariken inom de södra pikterna också. 733 - Tory Island (Irland) = pikter vs Dál Riata = vinst för Dál Riata. 733 el. 734 - Mag nÍtha (Irland) = Dál Riata/högkungen av Irland vs Ailech = vinst för Dál Riata/högkungen av Irland, men många från Dál Riata dog i slaget. 736 - Cnoc Coirpi (Cnoc Cairpri) i Calathros vid Etarlinde i Dál Riata, idag vid Loch Awe i Argyll = Piktland/pikter (Fortriu) vs Dál Riata = vinst för Piktland/pikter (Fortriu). 736 - Creic, Dál Riata = Piktland/pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 736 - Dunadd, Dál Riata = Piktland/pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. Någon gång 737-739 - Dál Riata = pikterna invaderade och erövrade Dál Riata under en period = Piktland/pikter vs Dál Riata = minst tre piktiska vinster i krigsslag i Dál Riata. Någon gång 736-740 - Loch Awe, Dál Riata = pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 740 - ev. i Piktland = Piktland vs Northumbria = okänt resultat. 741 - Forboros = pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 741 - Druimm Cathmail/Smiting of Dál Riata (ev. i Dál Riata) = Piktland/pikter (Fortriu) vs Dál Riata = vinst för Piktland/pikter (Fortriu). 744 - Alt Clut = Piktland/pikter vs Alt Clut = oavgjort. 750 - Kyle, Alt Clut = Alt Clut vs Northumbria = vinst för Northumbria. 750 - Catohic, också känd som Maesydaw, Mocetauc, Mugdock, Mygedawc och Ocky, låg troligen i dåtidens Alt Clut och idag ev. i Mugdock på gränsen mellan Dunbartonshire och Stirlingshire = Piktland/pikter vs Alt Clut = vinst för Alt Clut. 756, 1 augusti - Dumbarton och Clydesdale = Piktland(pikter) /Northumbria vs Alt Clut = vinst för Piktland(pikter)/Northumbria. 756, 10 augusti - öster el. sydöst om Govan (Glasgow) = britanner (Alt Clut) eller pikter vs Northumbria = stor vinst för britannerna eller pikterna. 760 - ev. i Alt Clut eller i Northumbria = Alt Clut vs saxare (ev. Northumbria) = vinst för saxarna (Northumbria). 763 - Piktland = Piktland vs Dál Riata = okänt resultat. 768 - Fortriu, Piktland = Piktland vs Dál Riata = okänt resultat. 780 - Alt Clut = Alt Clut vs okända, men ev. Piktland eller Northumbria = vinst för okända som ev. var Piktland eller Northumbria. 789 - Piktland = piktisk elit vs piktisk elit (Fortriu) = piktiska kungens son vs den nästa piktiska kungen (Fortriu) = vinst för den nästa piktiska kungen. 794 - Iona, Dál Riata = försvarslösa munkar vs norska vikingar = norsk vinst. 795 - Iona, Dál Riata = försvarslösa munkar vs norska vikingar = norsk vinst. 800- och 900-talen 802 - Iona, Dál Riata = försvarslösa munkar vs norska vikingar = norsk vinst. 806 - Iona, Dál Riata = försvarslösa munkar vs norska vikingar = norsk vinst. 807 - Cenn Tire (Kintyre), Dal Riata = pikter vs Dál Riata = Dál Riata vinst. Första årtiondena av 800-talet - Hebriderna = norska vikingar gjorde flera räder i Hebriderna och slog sig ned på öar. Från dessa öar gjorde de sedan flera räder på Dál Riata. 831-834 - krig och flera slag mellan Piktland/pikter och Dál Riata. 831, 832, 833 el. 834 - nära en by inom Angus, då i Piktland = Piktland/pikter vs Dál Riata = vinst för Dál Riata. 832 - Athelstaneford, East Lothian, då i Northumbria = Piktland/pikter vs Northumbria (angler) = vinst för Piktland/pikter. 834 - Galloway, slag 1 = Piktland/pikter vs Dál Riata = Dál Riata vinst. 834 - Galloway, slag 2, i juli el. augusti, också känt som 20 juli slaget = Piktland/pikter vs Dál Riata = piktisk vinst. 839 - Piktland = Piktland (pikter,Fortriu)/Dál Riata vs norska vikingar = norsk vinst. 839 - Östra Piktlands kuster = danska vikingar, beskrivna som sjörövare och pirater, gjorde räder på Piktlands kuster mot Nordsjön. 842 - Piktland = Piktland/pikter vs Dál Riata = vinst för Dál Riata. 843 - Piktland = Piktland/pikter vs Dál Riata = vinst för Dál Riata. 844-849/850 - Piktland = flera strider när Dál Riatas kung, som då också var Piktlands kung, erövrat hela Piktland 849 eller 850 från delvis 843 = Dál Riata och Piktlands kung vs pikter = vinst för Dál Riatas och Piktlands kung. 847 - Inre Hebriderna, Dál Riata = räder och erövringar av en del öar eller platser på öar av norska vikingar = Dál Riata vs norska vikingar = minst två norska vinster. 849 och åren strax innan - Piktland = pikterna plågades av attacker och plundringar från vikingar som innebar att Piktland befann sig i ett tillfälligt kaos under några år. 849 - Dunblane, sydöstra Stirling council area, då i Piktland = Piktland vs Alt Clut = vinst för Alt Clut. 850-talet - Lothian och Scottish Borders, norra Northumbria = sex räder av Piktland, varav de raserade Dunbar och Melrose. = Piktland vs Northumbria = minst två vinster för Piktland. 850-talet - Dunblane, Piktland = Piktland vs Alt Clut = Alt Clut vinst. 850-talet - Clunie till Dunkeld i östra Perth and Kinross i Piktland = härjningar av vikingar, troligen danska = pikter vs vikingar = vinst för vikingarna vid minst två tillfällen. 866 - Fortriu, Piktland = en armé av norska vikingar anlände dit från Irland och tog pikter som gisslan som sedan pikterna betalade en lösensumma för. Osäkert om det var ett slag innan som gisslan togs i. 870 el. 871 - Dumbarton Rock, Alt Clut = Alt Clut vs Kingdom of the Isles (norska vikingar) och Dublin (norska vikingar) = vinst för Kingdom of the Isles (vikingar) och Dublin (vikingar). 875 - Dollar, Piktland = Piktland vs Danmark (vikingar) = dansk vinst. 877 - Fife, Piktland = Piktland/pikter och ev. Strathclyde vs danska vikingar = dansk vinst. 878 - Piktland = inbördes piktisk konflikt om den piktiska kungatronen. 878-889 - Irland eller Northumbria = piktisk invasion med antingen två vunna slag eller en förlust = a, Irland) Piktland vs Irland/norska vikingar = minst två piktiska vinster i slag, eller b, Northumbria) Piktland vs Northumbria/norska vikingar = vinst för Northumbria/ norska vikingar. 878-889 - södra Skottland, då i Northumbria = inga bekräftade slag, men kungariket Strathclyde expanderade söderut på land som tillhörde nordvästra delen av kungariket Northumbria. Någon gång 889-899 - Innisibsolian, någonstans i dagens Skottland, kanske på ön Seil (ev. samma ö som Innisibsolian) i Argyll and Bute = pikter vs danska vikingar = piktisk vinst. 900 - Opidum Fother (Dunnottar, Aberdeenshire) = attack av norska vikingar, irländska skoter eller hedningar = Alba/Piktland vs norska vikingar, irländska skoter eller hedningar = vinst för vikingarna, skoterna eller hedningarna. 908/915-940 (ev. 889/900-940) - nordvästra och norra England, då i Northumbria = inga bekräftade slag, men fortsatt expansion söderut av Strathclyde. 945 - Strathclyde = engelsk invasion av Strathclyde = okända eventuella slag. 971 - Ybandonia eller Loinas, då i Strathclyde eller i Alba = Alba vs Strathclyde = Strathclyde vinst. 971 - Strathclyde = inget slag, men räd av Alba på Strathclyde. 986 - Iona, Kingdom of the Isles (tidigare i Dál Riata) = försvarslösa munkar vs norska vikingar = norsk vinst. 987 - Iona, Kingdom of the Isles (tidigare i Dál Riata) = försvarslösa munkar vs norska vikingar = norsk vinst. 1000-talet 1000 - Strathclyde = engelsk invasion av Strathclyde, men av karaktären plundringar = eventuellt få eller inga slag. 1014 - Clontarf (Irl) - Högkungen av Irland vs en norsk-irländsk allians från kungarikena Dublin, Leinster, Kingdom of the Isles och jarldömet Earldom of Orkney = vinst för högkungen av Irland. 1015 - Strathclyde = Strathclyde vs okänd motståndare som dock kunde ha varit utmanare från Strathclyde, rebeller från Strathclyde eller en armé från ett annat kungarike = vinst för okänd motståndare. 1039 - Strathclyde = Strathclyde vs Earldom of Northumbria (England) = okänt resultat, men förmodligen vinst för Earldom of Northumbria (England). 1040 eller början av 1040-talet - sjöslag utanför Deerness, Orkneyöarna = ev. Moray och/eller Ross vs Kingdom of the Isles = vinst för Kingdom of the Isles. 1040 eller början av 1040-talet - Thurso, Caithness = ev. Moray och/eller Ross vs Kingdom of the Isles = vinst för Kingdom of the Isles. 1050-talet - Tarbat Ness, Easter Ross = ev. Moray och/eller Ross vs Kingdom of the Isles = vinst för Kingdom of the Isles. Ca 1057, ev. 1040-1057 - Tarbat Ness = troligen Moray eller Ross (troligen inte Alba) vs Kingdom of the Isles = vinst för Kingdom of the Isles. 1070-talet - Isle of Man = norröna gaeler (norse-gaeler) vs Kingdom of the Isles = vinst för Kingdom of the Isles och förlust för Godred Crovan, försök ett. 1070-talet - Isle of Man = norröna gaeler (norse-gaeler) vs Kingdom of the Isles = vinst för Kingdom of the Isles och förlust för Godred Crovan, försök två. 1079 - Skyhill/Scacafell (Isle of Man) = norröna gaeler (norse-gaeler) vs Kingdom of the Isles = vinst för norröna gaeler med Godred Crovan som tog över Kingdom of the Isles och Isle of Man på tredje försöket. 1095-1098 - Isle of Man = ej skotskt, men inbördeskrig mellan norra och södra ön, blev slaget vid Santwat 1098 på ön som norr vann. 1098 - Isle of Lewis, Uist, Isle of Skye och Isle of Mull = oskyldiga civila vs Norge med kung Magnus Barfot (1073-1103) = norska vinst. 1100- och 1200-talen 1154 - Inishowen (Irland) = högkungen av Irland vs irländska kungariket Tír Eoghain med stöd av legosoldater från Isle of Man, Galloway, Arran, Kintyre och Alba, men ej Albas kungatron = Tairrdelbach vs Muirchertach/allierade = vinst för högkungen av Irland. 1156 - Epiphany, Islay = Cinn Tìre (Kintyre)/Argyll/Lorne vs Kingdom of the Isles = vinst för Cinn Tìre (Kintyre)/Argyll/Lorne. 1158 - Isle of Man = Cinn Tìre (Kintyre)/Argyll/Lorne vs Kingdom of the Isles = vinst för Cinn Tìre (Kintyre)/Argyll/Lorne. 1192 - Hebriderna = ett inbördes slag och stridigheter mellan män inom eliten i Kingdom of the Isles. 1194 - Florvåg (Norge) = Birkebeinar vs Eyjarskeggjar (norska rebeller)/Earldom of Orkney = Birkebeinar vinst. 1210 - Isle of Skye = inbördes stridigheter mellan män inom eliten i Kingdom of the Isles. 1229 - Tynwald, Isle of Man = inbördes stridigheter mellan män inom eliten i Kingdom of the Isles. Noteringar och tillägg: Namnen på Alt Clut och Strathclyde - som tidigare nämnes kallades kungariket Alt Clut också för Ail Cluaithe, Al Clud, Ala Cluaithe, Alcluith, Alo Cluaide, Alo Cluathe och Alt Chluaidh medan dess efterföljare Strathclyde också var känt som Ystrad Clud på kymriska/walesiska och Strað-Clota på forngelska/anglosaxiska. Omkring år 1018 kallades Strathclydes kung för rex Clutinensium på latin. Det betydde kungen av Clydesmännen, på engelska King of the Clydesmen. Strathclydes manliga invånare kallades 1018 för Clutinensium på latin, på svenska Clydesmännen och på engelska the Clydesmen. Stratclydes folk kallades 1018 för Clutienses på latin, på svenska Clydes folk eller folket av Clyde och på engelska People of the Clyde. Latinska ordet Clutienses härstammade från kymriska/walesiska ordet Cludwys som användes i början på 900-talet som också betydde Clydes folk eller folket av Clyde. Clud i Cludwys kom från de kymbriska/waleiska orden Ystrad Clud som var deras namn för Strathclyde som nämndes ovan. Clud i Ystrad Clud härstammade från Strathclydes föregångare och kungariket Alt Clut, också känt som Al Clud, etc. Clut och Clud i Alt Clut/Al Clud kom i sin tur från britanniska orden och keltiska orden Clut och Clud någon gång från 500-talet f.Kr. till mitten av 500-talet e.Kr., men troligen från de första århundradena e.Kr. Clut och Clud kom också från latinska Clota som användes av romarna från ca 150 e.Kr. och framåt. De britanniska orden Clut och Clud kom möjligen från det latinska ordet Clywwd som betydde högljudd och syftade då och var namnet på floden Clyde. Men mer troligt är att britanniska Clut och Clud i såväl kungariket Alt Clut och floden Clyde samt latinska Clota kom från den lokala keltiska gudinnan Clōta som var beskyddare för floden Clyde i keltisk mytologi i järnålderns Skottland någon gång 700 f.Kr. till 400 e.Kr./400-talet e.Kr. Eventuellt kallade de både gudinnan och floden för Clōta. Omkring år 150 e.Kr. huserade den britanniska stammen Damnonii i västra Skottlands mittenbälte där floden rinner Clyde och där de senare kungarikena Alt Clut och Strathclyde hade sina ursprungliga hem och säten. Damnonii talade ett britanniskt språk och allierade sig med romarriket. Romarna i sin tur registrerade och kartlade floden Clydes flodmynning i väster in i västra Skottlands mittenbälte. Romarna registrerade att Damnonii kallade sin gudinna för floden Clyde för Clōta och latiniserade det till Clota. På sätt kom namnet till latinet Namnet på gudinnan Clōta kom i sin tur till Skottland ca år 700-500 f.Kr. eller däromkring från ett äldre urkeltiskt ord i Väst- eller centraleuropa omkring år 1300-800 f.Kr. När den keltiska kulturen och språket spreds till Skottland från 700 f.Kr. och framåt spreds också namnet på ordet Clōtas föregångare från den europeiska kontinenten till Skottland. Clōtas föregångare och urkeltiska ord på den europeiska kontinenten betydde "den starkt flödande" eller "den heliga rengöringen" och syftade i flödande och rengöring på vatten eller en flod. Med stor sannolikhet var därför ett namn på ett annat vattendrag eller en annan flod på den europeiska kontinenten 1300-800 f.Kr. vars namn sedan fördes över till Skottland i början av den skotska järnåldern från 700 f.Kr. och framåt. Två korta och förenklade tidslinjer: Troliga versionen - 1300-800 f.Kr. - okänt utkeltiskt ord på ett vattendrag/flod på den europiska kontintenten. - ca 700-500 f.Kr. - det okända ordet spreds till Skottland med keltiska kulturen. - ca 700 f.Kr. till senast 150 e.Kr. - det okända ordet blev namnet för gudinnan Clōta som var beskyddare för floden Clyde. - 500-talet f.Kr. till mitten av 500-talet e.Kr. - Clōta blev Clut och Clud på det lokala britanniska språket. - ca 150 e.Kr. - namnet Clōtas spreds av den lokala stammen Damnomii till inkommande romarna som kallade den för Clota i latinet. Möjliga men inte lika mycket troliga versionen Drest på 400-talet - Enligt Pictish Chronicle, vars originaltexter skrevs på 970-talet, blev Drest I (f. i slutet av 300-talet och d. 452) ett hundra år gammal och stred eller vann ett hundra krigsslag. Han var kung av pikterna 412-452 och blev i sådant fall kung av pikterna när han var 60 år. Det tros dock att han föddes i slutet av 300-talet och blev pikternas kung 412 när han var ca 16-32 år. Det antas att Drest I var 56-72 år när han dog 452. Enligt den piktiska krönikan etablerade han kontroll över stora delar av norra delen av ön Storbritannien i det som idag är Skottland eller Skottland norr om det skotska mittenbältet efter att romarna lämnade Storbritannien helt 410. Enligt krönikan stred Drest I i norra Storbritannien mot både angler, britanner och skoter från Irland. Eftersom han lyckades utvidga pikternas rike tyder på eller är det möjligt att han var framgångsrik och vann många slag. Ett annat alternativ är han inte vann särskilt många slag, men lyckades övertala eller hota lokala ledare, krigare och bönder och få dem att stödja honom som deras kung. Alt Clut 501 - Vid år 501 var det en mycket turbulent och orolig tid i Alt Clut. Tiden sammanföll också med invasionen av angler och saxare till det som är dagens England. År 501 blev Caw (Cawn) avsatt som Alt Cluts kung och han flydde då till Wales där han sedan stannade. Han var kung av Alt Clut 495-501. Troligen blev Caw avsatt av Domgal som efterträdde honom som Alt Cluts kung 501. Domgal var sedan kung av Alt Clut 501-508. Det går inte att utesluta att det skedde ett intern slag i Alt Clut 501 mellan Caw och hans män som företrädde Alt Cluts kungamakt på ena sidan mot Domgal och hans män som företräde utmanare i Alt Clut på den andra sidan. Existerade ett sådant internt slag vann i sådant fall Domgal och hans män det slaget eftersom Caw sedan flydde till Wales. Det finns emellertid inget bekräftat internt slag i Alt Clut år 501. Möjligt att slaget skedde ändå. Det är också möjligt att det inte inträffade något slag och att Caw hellre valde att fly från Alt Clut än att möta Domgal i ett slag, riskera förlora och dö. I sådant fall resonerade Caw att det var bättre att fly än illa fäkta. Kanske på grund att Domgal hade en överlägset större armé än Caws. Dál Riata 501 - I Dál Riata 501 utkämpades ett slag mellan kungariket Dál Riata och Piktland/pikter som pikterna vann. Dál Riata grundades bara tre år tidigare 498. Enligt en källa från 1500-talet mördades Dál Riatas kung Fergus Mór av Piktland/pikter i slaget i Dál Riata. Osäkert om det stämde, men oavsett om slaget i Dál Riata 501 verkligen inträffade i verkligheten eller hittades på efteråt är det äldsta kända nämnda slaget mellan Dál Riata och Piktland/pikter. Alt Clut 559-573 - Åren 559-573 var Tutagual, också känd som Tudwal, kung över Alt Clut. Han styrde sitt britanniska kungarike som en tyrann. Förmodligen inträffade det också flera obekräftade interna slag i Alt Clut under den period där Tutaguals kungliga armé vann och slog ned flera utmanare och deras arméer. Allians mellan Dál Riata och Alt Clut 580 - Omkring år 580 eller åren innan år 574-579 eller efter under år 581-590 bildade de två kungarna i de närliggande kungarikena Dál Riata och Alt Clut en allians eller militärallians med varandra. De lovade att försvara varandras kungariken mot tredje part. Dál Riata var gäliskt och Alt Clut britanniskt kulturellt, språkmässigt och etniskt. Dál Riatas styrdes av en överkung som var kung över över hela Dál Riata. Under sig hade han flera mindre stamkungar som styrde delar olika delar av Dál Riata. På senare 600-talet var Dál Riata exempelvis indelat i tre underriken som styrdes av lokala kungar, men som hade en överkung i Dál Riatas kung som regerade över hela riket. Vid bildandet av alliansen omkring år 580 hade Alt Clut nytta av Dál Riatas armé som hade en duglig flotta och var okej i strider på vatten. Vid tiden rankades Dál Riatas armé som ett av kanske tre bästa arméerna eller topp tre flottorna på hela ön Storbritannien, enligt samtida källor. I fallet med flottorna var det inte så konstigt eftersom Dál Riata var ett kungarike baserat på öar, halvöar och på fastland nära vatten i dagens västra Skottland och norra Irland. Vid bildandet av alliansen ca 580 fick Dál Riata å sin sida Alt Clut mellan sig och en del av Piktland, vilket försvårade piktiska invasioner av centrala delen av östra Dál Riata. Dock hade Dál Riata också en lång direkt gräns mot Piktland mer norrut. Ca år 580 var Alt Clut också det mäktigaste kungariket inom området som idag är Skottlands mittenbälte och södra Skottland. De sågs som mer betydande än det stora anglosaxiska kungariket Bernicia i sydöstra Skottland och nordöstra England. Det var logiskt för Dál Riata att ca år 580 också gå i en militärallians med Alt Clut. Men i slutet av 500-talet kollapsade alliansen. De två kungarikena Dál Riata och Alt Clut blev fiender istället. Fiendskapen blev känd utanför deras närområde och spred sig från mun till mun ända till Alt Cluts britanniska bröder och systrar i Wales. Under fiendskapen i slutet av 500-talet förekom det sannolikt flera krigsslag mellan Dál Riata och Alt Clut eller plundringar av grannriket. Oavsett hur de slagen slutade tappade Alt Clut i styrka. I Wales skrevs det i en bok om att Dál Riata plundrade Alt Clut. Det skrevs också en dikt i Wales omen strid mellan Dál Riatas och Alt Cluts två kungar. Omkring 604-609 hade Bernicia, som från 604 delade krona med kungariket Deira i nuvarande östra delen av norra England, gått om Alt Clut som det mäktigaste kungariket från Skottlands mittenbälte ned till norra England. Allians mellan britanner 585-590 - Ca 585-590 fanns det en informell nordlig allians mellan de britanniska kungarna i Alt Clut, Rheged, Elmet och britanniska kungen Morcant Bulc (Morgant Bwlc) samt eventuellt en britannisk upprorsledare från Bernicia. Målet var att driva bort alla angliska kungar och underledare i kungariket Bernicia från ön Storbritannien. När det var gjort planerade de att tillsätta en britannisk kung som var kung över Bernicia. Försöket misslyckades. 590 i eller vid Lindisfarne (Ynys Metcaut) i Bernicia, idag i nordöstra England, stred en britannisk allians tillsammans med a) Alt Clut, b) Rheged, c) Elmet, d) kungen Morcant Bulc och e) en femte armé ledd av andra britanner. De besegrade en anglisk armé som företrädde Bernicia. Den ett till fem år gamla britanniska alliansen bröts emellertid efter slaget när Morcant Bulcs man Llofan Llaf Difo mördade Rhegeds kung Urien i Lindisfarne. Båda var britanner. Det sägs att Morcant Bulc var avundsjuk på Uriens makt som kung över Rheged och därför beordrade Llofan Llaf Difos att mörda Urien när de var samlade i Lindisfarne. Degsastan 603 - I det ganska kända slaget i Degsastan i det anglosaxiska Bernicia i Scottish Borders 603 vann bernicias armé över inkräktarna från Dál Riatas och dess gäliska armé. Båda kungarikenas kungar deltog i slaget. Dál Riata attackerade Bernicia som ett svar på berncians intrång på britanniska områden i södra Skottland och norra England. Dock var Dál Riata gäliskt. Dál Riata var också intresserat av området söder om Skottlands mittenbälte söder om linjen Clyde i väster och Forth i öster. Men med förlusten mot Bernicia i Degsastan stoppades och upphörde detta intresse. Enligt den senare anglosaxiska munken Bede (672/673-735) vågade inga gäliska kungar på de brittiska öarna strida mot anglosaxarna efter slaget i Degsastan 603. I det här sammanhanget vågade de enligt Bede inte strida mot anglosaxarna mellan 603 och fram till Bedes död 735. Anglosaxarna blev senare engelsmän på 900-talet. Bede är idag känd som den engelska historievetenskapens fader. Stan i namnet Degsastan har inte samma betydelse som stan i många länder i Asien som i Afghanistan, Kazakstan, etc. I anglosaxiskan betyder stán a) sten, klippa, och b) pärla, ädelsten. Ordagrant betydde Degsastan i anglosaxiskan Degsas sten. Moira 637 - I slaget vid Moira 637 deltog 100 000 män med 50 000 på varje sida. Jämför med slaget vid Bannockburn 1314 längre upp och ned mellan Skottland och England där i sammanhanget bara 25 000-33 000 soldater deltog. Slaget vid Moira är också känt som slaget vid Magh Rath och slaget vid Mag Rath. Edinburgh 638 - I erövringen av det som idag är Edinburgh 638 togs området över av det anglosaxiska kungariket Bernicia från Gododdin som var ett britanniskt kungarike. 654 slogs Bernicia ihop med anglerna i kungariket Deira i östra delen av norra England och bildade det anglosaxiska kungariket Northumbria som fanns fram till 954. Two Rivers 671 - Slaget vid Two Rivers 671, på svenska slaget vid de två floderna, var en piktisk revolt mot Northumbria i eventuellt Perth. Revolten slogs ned och pikterna förlorade slaget medan Northumbria gick segrande. Dál Riata 673 - 673 mördades Domangart mac Domnaill (d. 673). Han var kung av Dál Riata 660-673. Oklart om han mördades i ett krigsslag, i en intern strid mellan två fraktioner av dál riatans eller om dödades i ett traditionellt mord som inte hade med ett krigsslag att göra. Piktiska invasioner av Dál Riata på 730-talet - På 730-talet invaderade pikterna Dál Riata flera gånger och vann minst tre krigsslag, vilket ledde till att Dál Riatas viktiga eller huvudsakliga kungariken Lorne och Kintyre blev lydstater till Piktland 740, men inte en del av Piktland. Det öppnade för pikterna att expandera 744 mot västra Skottlands mittenbälte och kungariket Alt Cluts hemmaplan. Dál Riata 736 - I slaget vid Cnoc Coirpi 736 i Dál Riata brände pikterna ned det berömda Dunadd som var säte för Dál Riatas kungar. Alt Clut 750 - Slaget vid Catohic 750 är också känd som slaget vid Maesydaw, Mocetauc, Mugdock, Mygedawc och Ocky. Det är okänt var slaget utkämpades, men det tros att det inträffade på Alt Clut territorium endast 16 km öster om Alt Cluts centrum som låg vid Dumbarton Rock i sydvästra West Dunbartonshire. I slaget stred de två kungarikena Alt Clut och Piktland mot varandra. Det slutade med en vinst för Alt Clut. År 750 var pikterna i allians med Northumbria. Hade Northumbria anat att pikterna skulle förlora slaget i Catohic hade de kanske sänt en egen armé dit och hjälpt pikterna, enligt spekulationer från en historiker på 2000-talet. Till själva slaget vid Catohic 750 anlände pikternas armé från Perthshire i norr med med ett mindre antal ryttare på hästar och desto fler fotsoldater. De red och gick dit under två dagar i ganska svårforcerade våtmarker och mossor, vars våtmarker långt senare dränerades. De avverkade 24-40 km landsträcka per dag under de två dagarna, vilket ändå var långa sträckor i våtmarker och på mossor. I det ingick det också nödvändiga viloperioder för deras hästar. Under andra halvan av färdvägen terroriserade pikternas armé landsbygdens befolkning och brände upp deras bondgårdar på vad som troligen var kungariket Alt Cluts territorium. I denna del erkände de lokala bönderna Alt Cluts kung som sin och inte pikternas dito. Pikterna gjorde sig inte osynliga när de rörde sig framåt innan de slog läger för kvällen för att äta och sova. Det brända bondgårdarnas landskap medförde att nyheten om pikternas ankommande armé spred sig snabbt till centrum av Alt Clut som då snabbt samlade ihop sin armé och förberedde sig på en kommande attack från pikterna, enligt historiker på 2000-talet. Andra historiker på 2000-talet hävdade att pikternas senare attack kom utan förvarning för Alt Clut. Alt Cluts armé med bara eller nästan bara fotsoldater hade en mindre och kortare mödosam vandring från området vid Dumbarton Rock till det kommande slaget ca 16 km österut vid Catohic. Marschen gick ganska lätt och tog dem en halv dag att göra till den kommande dalen där pikterna förväntades passera och där slaget vid Catohic senare utkämpades. Alt Cluts armé kom fram några timmar till dalen innan pikterna, vilket gav dem tillräcklig med tid för att välja slagfält och placera sina utkiksplatser eller utkiksposter. Sedan väntade de in pikterna som kom in i dalen senare under dagen. Därefter skedde krigsslaget som var ett kort, men blodigt slag som pågick under några timmars blodbad. Under rop av vrål och skrik höggs de flesta av soldaterna i pikterna armé ihjäl och knivskars av Alt Cluts armé som använde sig av spjut, svärd och knivar. Det spelade ingen roll att pikterna hade några ryttare på hästar. De kunde inte ro på Alt Cluts krigare på slagfältet. Några få pikter lyckades emellertid fly fältet levande. Några av dem dog sedan av sina skador timmarna senare, men ett fåtal lyckades ta sig hem till jordbruksmarkerna i Perthshire. Slaget vid Catohic 750 var en av Alt Cluts största militära framgångar under de ca 400-450 år som kungariket fanns från 400-talet till 871. Efter slaget firade invånarna i Alt Clut att de stoppat sin betydligt större granne i norr och nordöst, Piktland, som misslyckades erövra Alt Clut. Slaget hade stor betydelse för kungariket Alt Cluts överlevnad. Med slaget undvek Alt Clut att bli en lydstat till Piktland som Dál Riatas viktigaste kungariken Lorne och Kintyre blev till Piktland på 730-talet. Enligt en kanadensiska historiker på 2000-talet hade Alt Cluts vinst över pikterna 750 lika stor betydelse för Alt Clut som vad pikternas vinst hade för pikterna mot Northumbria i slaget vid Dun Nechtain 685. En del historiker på 2000-talet gick så långt och hävdade att Alt Cluts vinst 750 chockade mellersta och södra Skottland samt norra England eftersom de flesta på mitten av 700-talet hade förväntat sig en piktisk vinst. Enligt dessa historiker var slaget vid Catohic en av de viktigaste slagen på norra halvan av ön Storbritannien eller hela ön under de första århundradena av medeltiden. Piktisk vinst mot Alt Clut 750 och Alt Cluts senare stora arvtagare Strathclyde kanske aldrig hade bildats 871, enligt andra historiker på 2000-talet. Efter slaget vid Catohic 750 förblev Alt Clut oberoende. Sex år senare 756 invaderades Alt Clut under en koordinerad attack av Piktland och Northumbria. Trots vinst för angriparna i den invasionen och tillfällig underkastelse för Alt Clut lyckades Alt Clut ändå under en efterföljande längre period att undvika att bli en regelbunden lydstat till Piktland, Northumbria och andra kungariken ända fram till mitten av 800-talet när vikingatågen störde husfriden. Dock lyckades Alt Clut och dess arvtagare Strathclyde förbli självständiga ända till 1018-1054 när Strathclyde införlivades i Dál Riata och Piktlands arvtagare Alba. För invånarna i trakten där det tidigare slaget vid Catohic 750 ägde rum och i Clydeside i det som idag är Storglasgow fick det konsekvensen att vid 1070 hade gäliskan införts i tal i deras trakt i västra Skottlands mittenbälte. Tidigare talade de enbart kumbriska som var ett brittiskt språk. Övergången från kumbriska till gäliska i västra Skottlands mittenbälte skedde dock under ett par generationer på 1000- och 1100-talen. Den gick ganska smidigt eftersom kumbriskan, brittiskan och gäliskan alla var keltiska språk. Övergången var därför inte så stor för dem som mellan andra språk som t.ex. från gäliska till senare lågskotska och engelska. Införandet av gäliskan vid Catohic på 1000-talet innebar också att de boende fick en ny känsla för kungariket Alba och den kulturella identitet som det representerade. En tidig skotskhet. Under ett par generationer förlorade de boende i Clydeside många inhemska traditioner som var kopplade till deras tidigare kumbriska identitet. Nästan all deras tidigare historia som tidigare britanner glömdes bort av de lokala boende i Clydeside, inklusive berättelser om deras tidigare heroiska kungar och forna krig som deras förfäder utkämpat. De var inte längre britanner, boende i Strathclyde och tidigare i Alt Clut. De var en del av kungariket Alba och från 1286 skottar. I slutet av 1100-talet visste ingen i Catohic att ett känt krigsslag hade utkämpats där 430-440 år tidigare år 750, enligt en historiker på mitten av 2010-talet. Alt Clut 756-849 - I ett slag 760 i eventuellt Alt Clut eller i Northumbria förlorade Alt Clut mot saxare. Saxarna var eventuellt Northumbria. Från en tid innan slaget från 756, 757-760 eller från efter slaget inträffade 760 var kungariket Alt Clut under piktisk kontroll eller under gemensam kontroll av Piktland och Northumbria under till några år in på början av 760-talet eller bara i några i början på 760-talet, dvs. ca 756-764, 757-760 till 761-764 eller 760-761 till 762-764. Därefter lyckades Alt Cluts armé eller folk slänga ut de piktiska eller anglosaxiska inkräktarna någon gång på 760-talet. 780 ockuperades Alt Clut igen men då av okända inkräktare som dock gissningsvis var Piktland eller Northumbria. I historieböcker på medeltiden står det att Alt Clut brändes, men det var en term för den här tiden i Skottland för att de blev erövrade och tillfångatagna. Igen lyckades Alt Clut slänga ut dem under 780 eller året efter under 781. Under åren 760-848 förde Alt Clut en tynande passiv tillvaro. De undvek i mån det gick att gå i konflikter och attackera sina grannriken. De gick aldrig in i Piktland under de åren. Men i slutet på 840-talet ändrades attityden. Den tidens unga män och kvinnor i Alt Clut hade hört historier av sina föräldrar och far- och morföräldrar som fått höra av sina förfäder om det storslagna Alt Clut som fanns hundra år tidigare och innan. Dessa unga människor i Alt Clut på 840-talet ville inte vara passiva längre. Därtill var en del Alt Cluts grannriken försvagade av attacker från vikingar och från inflyttade vikingar från 793 och framåt. Inte minst närliggande Piktland plågades och var inne i kaos som orsakades av attacker från vikingar i slutet av 840-talet och inte minst strax innan eller under 849. Samtidigt ville Alt Cluts elit eventuellt att Alt Cluts kungarike skulle expandera och utökas på bekostnad av Piktland. På 840-talet var tiden mogen för att återupprätta det forna Alt Clut mot en ny period av nya glansdagar. 849 ockuperade Alt Cluts armé Dunblane i sydöstra Stirling council area, Dunblane var en kyrklig piktisk plats och låg i södra Piktland vid Piktlands södra gräns. Därefter växte Alt Clut i sina egna ögon. Dock gick Alt Clut under 870 efter en attack av vikingar från de två kungarikena Kingdom of the Isles och Dublin, men 871 ersattes det britanniska Alt Clut av det nya britanniska kungariket Strathclyde som växte och nådde sin största utbredning 940. Norska vikingar till Skottland 794 - Första norska vikingarna kom till Skottland 794 och sedan till Irland 795. De första danska vikingarna anlände till Irland först 849 och stred mot de norska vikingarna. Hebriderna 794-850 - Åren 794-800 och under de första årtiondena av 800-talet gjorde norska vikingar räder i Hebriderna och slog sig sedan ned på öar. Från dessa öar gjorde de sedan räder på Dál Riata. De dröjde dock till 872 och efter innan vikingarna på allvar tog kontroll och flyttade till Hebriderna i större skaror. Iona 794-987 - Åtminstone år 794, 795, 802, 806, 986 och 987 attackerade norska vikingar ön Iona i Argyll and Bute. Vid attackerna 794-806 var Iona och dess kloster en del av Dál Riata. Någon gång efter 849 var Iona en del av Kingdom of the Isles. Vid attacken 802 brände de norska vikingarna ned Iona. Vid attacken 806 dödade de 68 försvarslösa munkar. Pikter och dál riatans mot vikingar 839 - I ett krigsslag i Piktland 839 stred Piktland och Dál Riata gemensamt mot norska vikingar som norrmännen vann. De norska vikingarna dödade båda Piktland och Dál Riatas kungar. Dessutom stupade en stor del av den piktiska manliga eliten i slaget. Kungariket Alt Cluts undergång 870 eller 871 - Kingdom of the Isles belägring av Dumbarton Rock 870 eller 871 av norröna gaeler (norse-gaeler) och norska vikingar innebar slutet för kungariket Alt Clut som flyttade sin huvudstad. Därefter bildades Alt Cluts arvtagare kungariket Strathclyde 871. Dollar 875 - Enligt en del källor stred Piktland mot Norge och inte Danmark i slaget vid Dollar i Clackmannanshire 875. Men det rätta är att slaget utkämpades mellan Piktland och Danmark. De senare hade en armé av danska vikingar och vann slaget. I slaget slaktade de danska vikingarna fullkomligt pikternas armé som var chanslösa. Två år senare vann danska vikingar ett slag mot pikterna i Fife där pikternas kung antingen dödades eller togs tillfånga och avrättades strax efteråt av de danska vikingarna. Stratyclydes expansion 878-940 - Åren 878-889 expanderade kungariket Strathclyde söderut i det som var en del av nordvästra Northumbria. Idag är det en del av södra Skottland. Det finns inga bekräftade slag mellan Strathclyde och Northumbria i detta område under denna period. Det är möjligt att de krigade mot varandra, men att slagen inte finns registrerade. Men det kanske troligaste är att det anglosaxiska Northumbria frivilligt drog tillbaka sina trupper och övergav nordvästra delen av sitt kungarike för att försvara och återta de delar av östra och södra Northumbria som attackerades, erövrades och togs över av inkommande danska vikingar. Dessa delar ligger idag i norra England. Efter omkring 889 avtog Strathclydes expansion söderut, men återupptogs någon gång 900-908 eller 900-915. Enligt en annan version fortsatte Strathclydes expansion söderut från 889 till 908 eller 915, men möjligen i ett något saktare tempo än innan 889. Enligt bägge versionerna fortsatte Strathclyde också sin expansion söderut efter 908 eller efter 915. Vid 927 hade Strathclydes södra gräns nått floden River Eamont vid Penrith i norra delen av dagens centrala Cumbria i dagens nordvästra England. Strathclydes expansion fortsatte efter 927 söderut och till sydöst. 940 nådde kungarikets sin största expansion. Då tillhörde hela Cumbria och det som är dagens Yorkshire Dales National Park öster om södra Cumbria södra delen av kungariket Strathclyde. Strathclydes sydöstra del låg ca 22-35 km norr om dagens centrala Leeds och ca 16 km västnordväst om York. 940 täckte norra halvan av Strathclyde från den västra delen av Skottlands mittenbälte ned till hela sydvästra och södra Skottland. 940 ingick emellertid inte centrala delen och östra delen av Skottlands östra mittenbälte i Strathclyde i det som är dagens centrala och östra Lothian. Inte heller sydöstra Skottland var en del av Strathclyde 940. Räknat från Gourock i nordvästra Inverclyde i nordvästra Strathclyde till sydöstra Strathclyde norr om Leeds och västnordväst om York var det ca 300 km raka vägen år 940. Gångvägen idag är det 346 km. Med bil är det 350 km och 378 km med cykel. Den som gick sträckan år 940 och inte stötte på några större problem eller krigsslag på vägen behövde gå i ca 17,3 dagar hela sträckan räknat på 346 km gångsträcka ifall personen gick ca 20 km/dag. 15 dagar räknat på 300 km gångväg. I åtminstone södra Skottland behövde personen ibland gå i svårforcerad terräng utan vägar. På en del ställen var terrängen vattning och det fanns betydligt fler sjöar i södra Skottland som personen behövde gå runt eller korsa än vad det finns idag. Dräneringarna av vatten och torrläggande av sjöar i södra Skottland skedde först lång efter medeltiden när Skottland var en del av Storbritannien. Personen som gick sträckan från nordvästra till sydöstra Strathclyde 940 behövde också passera andra vattendrag och floder som saknade broar. Bara avancera över en flod kunde ta sin tid. En något snabbare person som kunde gå 30-40 km/dag behövde gå ca 9-12 dagar hela vägen baserat på 346 km sträcka eller 7,5-10 dagar baserat på 300 km gångsträcka, vilket ändå ger en bild om hur stort Strathclyde var år 940. Det som idag är rena transportsträckan över ett tillrättalagt väg-, cykel-, gång- och järnvägsnät tog betydligt längre tid att gå år 940. Engelsk invasioner av Starthclyde 945 och 1000 - Omkring 943-945 ställde sig Strathclyde på vikingarnas sida i vikingarnas konflikter med England och Alba. England svarade då med att invadera hela Strathclyde 945. Sedan gav engelsmännen tillstånd till Alba att få dominera och vara överherrar över invånarna i Strathclyde, också kända som cumbrianer, Det var Englands belöning till Alba eftersom Alba gått med att hjälpa England till lands och till sjöss mot yttre hot. England ville också samtidigt straffa Strathclydes invånare för deras makthavares stöd till vikingarna innan. Någon gång mellan 946-970 lyckades Strathclydes kung Dyfnwal ab Owain (d. 975) återta sitt kungarike från England och Alba. Han kastade ut inkräktarna. Dyfnwall ab Owain var kung av Strathclyde från 930-talet till 970-talet. England återkom år 1000 och invaderade Strathclyde igen i ett fälttåg. Men denna gång gjorde de enbart plundringsräder över nästan hela Strathclyde innan de återvände till England. De deltog i få eller inga krigsslag. England ville visa sitt grannrike Strathclyde antingen: a) styrkan hos den kungliga engelska auktoriteten, b) Englands invasion av Strathclyde 1000 stödde Strathclydes militära styrkor mot de vikingar som härjade inom Strathclyde och som befann sig vid Strathclydes delar mot Irländska sjön. I sådant fall var Englands invasion riktad mot de vikingar som befann sig inom Strathclyde, eller c) England hade träffat en överenskommelse med en skandinavisk armé av vikingar som befann sig i England. Därefter plundrade halva denna gemensamma styrka av engelsmän och vikingar Strathclyde medan deras andra halva gemensamma tillfälliga styrka attackerade normander i Normandie. Det som talar för A ovan är det var ett vanligt engelsk tillvägagångsätt från Englands sida från det att kungariket bildades på 900-talet och framåt. Det som talar mot A och för B ovan var att England kanske hade slutit någon inofficiell tillfällig pakt med Strathclyde för att gemensamt mota bort vikingar som hotade både Strathclyde och England. Det som talar mot B ovan är att engelsmännen plundrade nästan hela Strathclyde även där det inte fanns några vikingar. Å andra sidan kanske Englands intentionen från början att göra B, men väl på plats kanske det spårade det ut. Deras trupper plundrade då eventuellt också områden inom Strathclyde som beboddes av vanliga inhemska cumbrianer. Dublin 1014 - I slaget vid Clontarf i Dublin på Irland 1014 stupade 7 000 till 10 000 av 12 000 deltagande män. Slaget var en viktig händelse i irländsk historia som befriade irländarna från utländsk dominans. Slaget innebar att vikingarnas och kungariket Dublins makt bröts till stor del, även om kungariket Dublin fanns till 1170. 155 år efter slaget vid Clontarf började emellertid den anglo-normandiska invasionen av Irland 1169 som innebar starten på en hittills över 850 år engelsk och senare brittisk närvaro på Irland från 1169 till idag. Den närvaron består fortfarande eftersom Nordirland tillhört kungariket Storbritannien sedan 1921 till idag. Orkneyöarna mot Alba på 1040- och 1050-talen - På 1040-och 1050-talet pågick det en konflikt och flera krigsslag mellan Earldom of Orkney och en högt uppsatt ledare i norra Alba. På den tiden tillhörde Earldom of Orkney kungarikena Kingdom of the Isles och Norge, varav Norge stod högst upp i hierarkin. Enligt Orkneyinga Saga var den högt uppsatta ledaren Karl (Kali) Hundason, också känd som Karl Hundisson. Hans namn var ett skandinaviskt nidnamn eftersom Hundason indikerade på att han var son till en hund och dessutom en vanlig bondson och inte en kunglig son till en hund, enligt forskare 2005. Han hette egentligen något annat i riktiga livet. Enligt Orkneyinga Saga var Karl Hundason kung över Alba. I verkligheten var Macbeth (1005-1057) kung över Alba 1040-1057. Hans pappa Findláech of Moray (d. 1020) var mormear och kung eller härskare över Moray från en tid innan 1014 till 1020. Under debatter på 1800- och 1900-talen och början av 2000-talet var historikerna oense vem verklighetens Karl Hundason var. På 2010-talet kom eller enades många historiker slutligen fram att han troligen var en lokal härskare i Moray eller Ross i norra Alba med stor makt. De trodde inte han var Macbeth. Stämmer det var krigsslagen på 1040- och 1050-talen mellan Earldom of Orkney och denna ledare krigsslag mellan Kingdom of the Isles (Earldom of Orkney) och Moray och/eller Ross. Var ledaren däremot Macbeth skedde krigsslagen mellan Kingdom of the Isles (Earldom of Orkney) och kungariket Alba. Eftersom historikerna på 2010-talet trodde på det förra står krigsslagen ovan som Karl Hundasson var inblandad i på 1040- och 1050-talet som mellan Kingdom of the Isles och Moray/Ross. Rangordning för resultat nedan och alla andra avsnitt längre ned, undantaget delen med invasioner: a) flest vinster, b) flest oavgjorda, c) färst (få) förluster. Med 3-1-2 för kungarike A och 3-0-2 för kungarike B rangordnas 3-1-2 bättre än 3-0-2 eftersom kungarike A har en oavgjord och kungarike B ingen oavgjord. Med 3-2-1 för kungarike C och 3-2-2 för kungarike D rangordnas 3-2-1 bättre än 3-2-2 eftersom kungarike C har färre förluster än kungarike D. Resultat, de sju stora inom Skottland: - Piktland/pikter 34 vinster, 2 oavgjorda och 23 förluster. - Dál Riata 18-1-32 - Alt Clut 10-1-7 - Kingdom of the Isles 7-0-4 - Northumbria 6-0-6 - Bernicia 3-0-4 - Strathclyde 1-0-2 Resultat, alla ovan: - Piktland/pikter 34 vinster, 2 oavgjorda och 23 förluster. - Dál Riata 18-1-32 - Norska vikingar 12-0-2, varav 6-0-0 mot försvarslösa munkar. - Britanner, med A.Clut/Godod./Rheged/Selgovae/uppr/walesare 12-1-12 - Romarriket 10-1-0 - Alt Clut 10-1-7 - Kingdom of the Isles 7-0-4 - Northumbria 6-0-6 - Saxare/anglosaxare, med/inkl. Bernicia 5-0-6 - Högkungen av Irland 4-0-0 - Rheged 4-0-0 - Danska vikingar 4-0-1 - Cenn Tire/Cinn Tìre (Kintyre), Dál Riata 3-0-1 - Bernicia 3-0-4 - Cenél nGabráin, Dál Riata 2-1-1 - Argyll 2-0-0 - Lorne 2-0-0 - Angler 2-0-2 - Norröna gaeler (norse-gaeler) 2-0-2 - Skoter från Irland 2-0-2 - Ulaid 2-0-3 - Birkebeinar, Norge 1-0-0 - Danmark 1-0-0 - Earldom of Northumbria, del av England 1-0-0 - Britanniska kungen Morcant Bulc 1-0-0 - Elmet 1-0-0 - En oberoende britannisk armé, känt ovan som femte armén 1-0-0 - Hedningar 1-0-0 - Norge 1-0-0 - York 1-0-0 - Dál Fiatach 1-0-1 - Dublin 1-0-1 - Britanner, ej Alt Clut/Gododdin/Rheged/Selgovae/uppr. 1-0-2 - Strathclyde 1-0-2 - Dál nAraidi 1-0-3 - Saxare, från England och Tyskland, ej Bernicia 1-0-3 - Cenél Loairn, Dál Riata 0-1-3 - Caledonier/Caledonia 0-1-6 - Ailech 0-0-1 - Alba 0-0-1 - Arfderydd 0-0-1 - Attacottis 0-0-1 - Eyjarskeggjar (norska rebeller) 0-0-1 - Franker 0-0-1 - Försvarslösa civila, ej munkar 0-0-1 - Cianachta Glenn Geimin 0-0-1 - Gäler/gaeler 0-0-1 - Legosoldater från Isle of Man/Galloway/Arran/Kintyre/Alba 0-0-1 - Leinster 0-0-1 - Orkneyöarna (del av Piktland) 0-0-1 - Romerska desertörer 0-0-1 - Saxare från Tyskland 0-0-1 - Selgovae 0-0-1 - Tír Eoghain 0-0-1 - Upproriska och rebelliska britanner 0-0-1 - Walesare 0-0-1 - Earldom of Orkney 0-0-2 - Gododdin 0-0-2 - Irländare 0-0-2 - Moray 0-0-4 - Ross 0-0-4 - Försvarslösa munkar 0-0-6 Piktland/pikter hemma 8-1-17 Piktland/pikter borta, utanför Piktland 23-1-6 Piktland/pikter på okänd plats 3-0-0 Piktland/pikter mot Dál Riata 20-1-9 Piktland/pikter med Dál Riata mot tredje part 1-0-1 Piktland/pikter mot Strathclyde 0-0-0 Piktland/pikter mot Alt Clut 1-1-3 Piktland/pikter mot Northumbria 6-0-3 Piktland/pikter mot anglosaxare 1-0-1 Piktland/pikter mot britanner 2-1-1 Piktland/pikter mot vikingar 3-0-7 Piktland/pikter mot romarriket 0-0-1 Caledonia/Piktland mot romarriket 0-1-9 Dál Riata hemma 2-0-18 Dál Riata borta, utanför Dál Riata 14-1-13 Dál Riata på okänd plats 2-0-1 Dál Riata mot anglosaxare 0-0-2 Dál Riata mot irländska kungariken 4-0-4 Dál Riata mot vikingar 0-0-3 Pikterna krigade mot Dál Riata i flera andra slag som inte finns redovisade ovan. Dessutom förlorade Piktland/pikter och Dál Riata flera slag mot norska vikingar och pikter förlorade flera slag mot danska vikingar som inte finns med ovan. Eftersom kungariket Strathclyde bildades 871 och Piktland upphörde 889/900 finns det få registrerade krigsslag mellan dem under de 18-29 år som båda kungarikena fanns samtidigt 871-889/900. Av statistiken ovan förlorade pikterna oftare hemmavid än utomlands både i antal krigsslag och procentuellt. Vad det beror på är osäkert, men en möjlig förklaring enligt historiker på 2020-talet, kan vara att pikterna var bättre på att erövra i slag utomlands än att försvara sig mot inkräktare på hemmaplan. Möjligen var pikterna inte lika organiserade på hemmaplan mot inkommande utländska arméer. Det är tvärtemot den allmänna bilden av pikterna som ett folk som var relativt duktiga på att försvara sig på hemmaplan och inte lika bra utomlands. Måhända kanske är därför statistiken fel ovan, men å andra sidan har den med flera av de största och mest betydande slagen med piktisk inblandning efter romartiden. Kanske är den gamla klassiska synen av pikterna som bra på hemmaplan och inte lika duktiga utomlands präglade av bilden om deras krigsföring mot romarna på 300-talet och deras föregångare caledoniernas gerillakrig hemmavid mot romarna. I vilket fall som helst hade pikterna svårt att vinna i slag på hemmaplan mot inkommande norska och danska vikingar. I de slagen var piktera ofta chanslösa mot vikingarna. Samma för pikternas föregångare caledonierna fast i deras fall i slag i Caledonia mot romarriket. Dock lyckades inte vare sig romarna eller vikingarna ta över hela Caledonia respektive hela Piktland, vilket Dál Riatas kung och de sämre dál riatans armé klarade av på 840-talet. Ibland är det inte starkast armé som avgör utan tidpunkten och tillfället som har mest betydelse, enligt historiker på 2020-talet. En till aspekt eller förklaring om pikterna som dåliga i slag på hemmaplan skulle kunna vara dokumentationen om slag i Piktland är sämre än den utanför Piktland. Enligt den teorin deltog pikterna i flera slag i Piktland mot yttre motståndare som inte finns registrerade och som pikterna möjligen vann. Kingdom of the Isles med norröna gaeler (norse-gaeler), norska vikingar, inhemska människor, etc. deltog i många slag i västra Skottland och Irland. Samma med norska vikingar som också gjorde många räder. Bara en liten minoritet av de slagen finns med ovan. ---------------- |
©
|
3.2 Invasioner
Mellan 900-talet till 1600-talet gjorde England mer än 22 storskaliga försök att invadera Alba/Skottland och ett tjugotredje planerat försök som aldrig blev av. Alba/Skottland å sin sida gjorde minst 12+ stora försök att invadera norra England från 1000-talet till 1600-talet. Enskilda skotska grupperingar som skotska covenanter, skotska jakobiter, etc. gjorde också fem försök på 1600- och 1700-talen att invadera England. Men eftersom de inte företrädde nationen Skottland nämns de inte strax nedan. Scrolla längre ned för mer om dem. Ska man generalisera började engelsmännen med en första invasion av Alba på 900-talet. Alba kontrade på 1000-talet med flera invasioner av England samtidigt som England gjorde minst en invasion på Alba. På 1100-talet och en större del av 1200-talet rådde det mer lugn. Under perioden 1296-1385 nådde invasionerna sin topp med minst femton storskaliga engelska invasioner av Skottland och fyra stora skotska invasioner av England. Under åren 1386-1707 gjordes det bara sex storskaliga invasioner mellan de två länderna. Däremot förekom det minst trettiotre krigsslag mellan Skottland och England 1386-1707, ibland med Frankrike inblandat, där ena landet invaderade det andra landet och n. Nedan några av de kändaste stora invasionerna mellan Alba/Skottland 889/900-1707 och andra kungariken samt omvänt andra kungarikens invasioner av Alba/Skottland. Traditionella plundringståg och räder som exempelvis Albas räd av norra England år 950 är inte med nedan. Andra kungarikens invasioner av andra kungariken är heller inte med som exempelvis Englands invasioner av Strathclyde 945 och 1000: - Alba = kungarike 889/900-1286 som blev Skottland 1286. - Athelstan = kung av England 927-939. - Brycheiniog = kungarike i södra Wales. - Deheubarth = kungarike i sydvästra Wales. - Dublin = kungarike i och kring Dublin 853-1170. - Eng = England, vars kungarike fanns 927-1707. - Gwent = kungarike i sydöstra Wales. - Gwynned = kungarike i nordvästra och norra Wales. - KI = Kingdom of the Isles, kungarike i Hebriderna, etc. 849-1265, men bröts upp 1156. - Moray = ibland eget kungarike fram till 1100-talet, idag skotskt. - Ross = provins i norra Skottland, som ibland kallades kungarike. - Sko = Skottland, kungarike som fanns 1286-1707, undantaget åren 1651-1660 när Skottland var en republik. Inkl. Alba fanns kungarikena Alba och Skottland 889/900-1651 och 1660-1707. Åren 1290-1292 och 1296-1306 styrdes kungariket Skottland av tillsatta guardians som var väktare av Skottland i första hand och beskyddare av Skottland i andra hand. Guardians styrde också Alba och Skottland under andra år, men då som t.ex. förmyndare för andra regenter. Alba och Skottlands förluster i rött nedan. År, invasion, meningsmotståndare och resultat. 794-1263 - flera norska invasioner under 469 års tid av det som idag är västra och norra Skottland = först överlag Dál Riata vs Norge, sedan Piktland vs Norge och därefter Alba vs Norge = först norsk vinst mot Dál Riata, sedan norsk vinst mot Piktland och därefter norsk förlust mot Alba. 934 (934-937) - Athelstan invasion = Alba vs England/Brycheiniog/Deheubarth/Gwent/Gwynned = oavgjort. 954 - Alba invasion av Lothian i norra Northumbria där Edinburgh ligger idag, då del av kungariket Northumbria = Alba vs Northumbria = Alba vinst. 1006 - Alba invasion av Earldom of Northumbria (då engelskt) = Alba vs Earldom of Northumbria (då engelskt) = Alba förlust. 1018 - Alba och Strathclydes invasion av Earldom of Northumbria (då engelskt) = Alba/Strathclyde vs Earldom of Northumbria (England) /Northern English of Bamburgh/kungariket England = Alba/Strathlclyde vinst. 1039 - Alba invasion av Earldom of Northumbria (då engelskt) = Alba vs Eng = Alba förlust. 1040 - Alba invasion av Moray (idag skotskt) = Alba vs Moray = Alba förlust. 1054 - Engelsk invasion av Alba = Alba vs Eng = engelsk vinst. 1061-1093 - fyra Alba invasioner av norra England, se några av raderna nedan = Alba vs Eng = Alba misslyckades. 1061 - Alba invasion av Earldom of Northumbria i England, inklusive plundring av Lindisfarne = Alba vs Eng = Alba misslyckades. 1072 - normandernas invasion av Alba, som representanter för England = Alba vs England = delvis normandisk/engelsk vinst. 1072 - Alba invasion av Earldom of Northumbria i England = Alba vs Eng = Alba misslyckades. 1091 - Alba invasion av Earldom of Northumbria i England i ett sedan inte påbörjat försök att belägra Newcastle upon Tyne 1091, vars första träslott uppfördes 1080 och ersattes av ett stenslott 1087 = Alba vs Eng = Alba misslyckades. 1093 - Alba invasion av Earldom of Northumbria i England = Alba vs Eng = Alba misslyckades. 1094 - anglo-normander från England med northumbrianer från England och några från Alba i en invasion av Alba i en intern strid om Albas tron = Alba vs anglo-normander/northumbrianer/en del från Alba = i praktiken Alba vs England/delvis Alba = vinst för de som invaderade med anglo-normanderna, etc. 1130 - Moray invasion av Alba = Alba vs Moray/Ross = Moray/Ross förlust. Vintern 1135-1136 - Alba invasion av England = Alba vs England = oavgjort. 1136 - Planerad Alba invasion av England = Sko vs Eng = blev inte av. 1137 - Planerad Alba invasion av England = Sko vs Eng = blev inte av. 1138, januari och februari - Alba invasion av England = Alba vs Eng = delvis Alba vinst. 1138, juni - Alba invasion av England = Alba vs Eng = Alba vinst. 1138, augusti - Alba invasion av England = Alba vs Eng = Alba förlust i slaget vid Standard, även om Alba fortsatte ockupera delar av norra England. 1159 - Frankrike med stöd av Albas kung belägrade Toulouse i Akvitanien (Aquitaine), men ingen invasion. 1164 - Kingdom of the Isles (Somairle) invasion av Alba = Alba vs Kingdom of the Isles/Dublin = Kingdom of the Isles/Dublin förlust. 1215 - Alba invasion av England = Alba vs Eng = Alba misslyckades. 1296 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = engelsk vinst. 1298 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = oavgjort. 1300 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = oavgjort. 1301 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = eng misslyckades. 1303 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = eng misslyckades. 1304 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = oavgjort. 1306 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = oavgjort. 1307 - Planerad eng invasion av Sko = Sko vs Eng = blev inte av. 1310 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = oavgjort. 1314 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = skotsk vinst. 1319 - Eng invasion av Sko=Sko vs Eng= eng vinst först, sen oavgjort. 1319 - Skotsk invasion av England = Sko vs Eng = sko misslyckades. 1322 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = eng misslyckades. 1322 - Skotsk invasion av England = Sko vs Eng = sko misslyckades. 1327 - Skotsk invasion av England = Sko vs Eng = sko misslyckades. 1333 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = engelsk vinst. 1338 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng= eng misslyckades. 1346 - Skotsk invasion av England = Sko vs Eng = engelsk vinst. 1356 - Engelsk invasion av Skottland/ Burnt Candlemas = Sko vs Eng = eng misslyckades även om de plundrade och brände ned Lothian. 1385 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = oavgjort. 1400 - Engelsk invasion av Skottland / Berwickshire och Lothian = Skottland vs England = oavgjort. 1482 - Engelsk invasion av Skottland / Berwick-upon-Tweed (då i Skottland, idag i England) = Skottland vs Eng = engelsk vinst. 1513 - Skotsk invasion av England = Sko vs Eng = engelsk vinst. 1544 - Engelsk invasion av Skottland / Burning of Edinburgh = Skottland vs England = engelsk vinst. 1548 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = eng vinst. 1650 - Engelsk invasion av Skottland = Sko vs Eng = engelsk vinst. Noteringar och tillägg: Norska vikingar - Norska vikingar gjorde flera invasioner av av det som idag är västra och norra Skottland, då Dál Riata, Piktland och senare Alba. Eftersom statistiken nedan bara gäller Alba och Skottland och inte enskilda tidigare skotska kungariken räknas bara de norska invasionerna av Alba. De är i sin tur inbakade i en norsk invasion som Norge efter 469 års norska invasioner förlorade år 1263 mot Alba, trots att de norska invasionerna var betydligt fler. Athelstan 934-937 - I engelska Athelstan invasion 934-937 av Alba erkände visserligen Albas kung Constantine II den engelska kungens överherrskap, men Athelstans invasion slutade ändå i en Alba vinst. Invasionen innebar samtidigt ett slut på den engelska kungens planer på att annektera Alba och Strathclyde. Albas invasion av norra England 1018 - År 1018 invaderade Albas armé Earldom of Northumbria i nordöstra England. Med sig hade de också en armé från Strathclyde som vid tiden var allierade, en lydstat eller underordnade Alba. Invasionen kulminerade i slaget vid Carham i nordöstra England 1018 som Alba och Strathclyde vann mot engelsmännen bestående av arméer från Earldom of Northumbria, Northern English of Bamburgh och kungariket England. Invasionen bekräftade Albas auktoritet över Lothian i Skottlands östra mittenbälte och etablerade floden Tweed som den södra gränsen för Alba mot nordöstra England. Alba kom dock över Lothian 973 eller åren efter 977, men invasionen av nordöstra England 1018 bekräftade att Lothian tillhörde Alba om det rådde någon osäkerhet på det innan. Möjligen utvidgades också Strathclydes rike 1018 på områden som tillhörde Earldom of Norhumbria som Teviotdale som låg där Roxburghshire ligger idag i sydöstra Skottland. Teviotdale tillhörde tidigare kungariket Northumbria och sedan engelska Earldom of Northumbria innan det möjligen blev en del av kungariket Strathlcyde efter slaget vid Carham 1018. I samband med Albas och Strathclydes invasion av nordöstra England 1018 passade deras arméer också på att plundra nordöstra England. De fick med sig ett överskott av de mesta som de kom över från boskap och slavar till värdesaker. Normanderna 1072 och 1094 - Normandernas invasion av Alba 1072 räknas som engelskt ovan och nedan eftersom de då representerade kungariket England. Anglo-normandiska invasionen med en del från Alba 1094 ovan räknas som vinst för England i statistiken nedan. Albas invasion av Northumberland 1138 - Albas armé som invaderade den engelska provinsen Northumberland i nordöstra England i januari och februari 1138 chockade samtida engelska kröniker. Den engelska krönikören Richard of Hexham (fl. 1141 och d. 1155-1167) skrev bl.a. att Albas armé var en avskyvärd armé som var vildare än några andra hedningar. Han skrev också bl.a. Albas armé härjade i hela Northumberland. Överallt där de drog fram i den engelska provinsen slaktade och dödade de människor av båda könen i alla åldrar i alla tillstånd, enligt Richard of Hexham. De förstörde, plundrade och brände ned alla byar, kyrkor och hus på landsbygden som kom i deras väg. Enligt andra engelska samtida krönikörer dödade Albas armé såväl kvinnor, spädbarn som kyrkans män. De förslavade också rutinmässigt alla människor som de inte dödade. Enligt flera andra engelska krönikörer ägnade sig Albas armé även åt kannibalism och åt upp människor när de drog fram i Northumberland i början av 1138. Påståendet om kannibalism ansåg en del historiker på 1900-talet var tveksamt. De trodde istället att krönikörerna på 1100-talet ville felaktigt måla upp en bild av Albas armé och Albas invånare som en överdrivet barbarisk armé och ett barbariskt folk. Däremot trodde 1900-tals historikerna att det mesta av det andra stämde som plundringarna, förstörelsen av byggnader och de många morden. Enligt historiker på 2020-talet våldtog sannolikt också en del män i Albas armé en del unga engelska kvinnor och dödade dem därefter under invasionen 1138. Alba 1164 - I Kingdom of the Isles och Dublins invasion av Alba 1164 angrep de Alba med 160 fartyg, men förlorade ändå. England 1215 - I Albas invasion av England 1215 lyckades de ta sig ända ned till Dover 1216. Skottland 1319 - Englands invasion av Skottland 1319 ovan räknas som både vinst och oavgjort i statistiken nedan. Resultat för de som invaderade, inte de som blev invaderade: - England 10 vinster, 9 oavgjorda, 5 misslyckade och 1 förlust. - England mot enbart Skottland 8-8-5-1 - Alba enbart, ej Skottland 4-1-4-3 - Alba/Skottland 4-1-7-5 - England mot enbart Alba 2-1-0-0 - Anglo-normander 1-0-0-0 - Brycheiniog 1-0-0-0 - Deheubarth 1-0-0-0 - Gwent 1-0-0-0 - Gwynned 1-0-0-0 - Northumbrianer från England 1-0-0-0 - Strathclyde 1-0-0-0 - Skottland enbart, ej Alba 0-0-3-2 - Dublin 0-0-0-1 - Kingdom of the Isles 0-0-0-1 - Moray 0-0-0-1 - Norge 0-0-0-1 (se förklaring ovan) - Ross 0-0-0-1 Storskaliga invasioner internt mellan Skottland och England av de som invaderade, antal: 900-talet - Alba vs England = 0-1 1000-talet - Alba vs England = 7-2 (7-3 inräknat invasionen 1094) 1100-talet - Alba vs England = 4-0 1200-talet - Alba vs England = 1-2 1300-talet - Skottland vs England = 4-13 1400-talet - Skottland vs England = 0-2 1500-talet - Skottland vs England = 1-2 1600-talet - Skottland vs England = 0-1 1700-talet - Skottland vs England = 0-0 Totalt: Alba/Skottland vs England = 17-23 Statistiken ovan gäller bara nämnda invasioner ovan. Andra invasioner som inte finns med ovan är inte inräknade i statistiken ovan. Utöver invasionerna ovan gjorde England flera invasioner på andra länder som exempelvis en invasion av Cumbria år 1000. 3.3 Krigsslag och strider mellan Skottland/Alba och andra länder |
En målning från 1900 som föreställer slaget vid Stirling Bridge 1297
med dess träbro. Slaget utkämpades mellan Skottland och England.
med dess träbro. Slaget utkämpades mellan Skottland och England.
|
Kungariket Alba fanns från 889/900 till 1286 när det bytte namn till Skottland. Kungariket Skottland fanns från 1286 till 1707. Kungariket England fanns 927-1707. Skottland och England finns kvar än, men deras kungariken upphörde 1707 när de bildade kungariket Storbritannien.
England är det landet som Skottland slagits mest mot. Typiska för krigsslag mellan de två länderna var att de skedde på land och inte till havs. Många gånger slogs de i södra Skottland och norra England, vilket gjorde att den skotsk-engelska gränsen ändrades ofta. Dagens skotsk-engelska gräns ligger både för mycket norrut och söderut eller helt rätt beroende på hur man ser det. Gränsen ligger för mycket norrut eftersom a) en stor del av det engelska grevskapet Northumberland i nordöstra England ligger norr om den romerska gränsmuren Hadrianus mur. Caledonia under dess senare del låg norr om denna mur, och b) Votadinis rike låg i dagens sydöstra Skottland och nordöstra England norr om Hadrianus mur. Deras rike betraktas idag som skotskt, men en del av deras dåvarande sydligaste del ligger idag i nordöstra England. Den skotsk-engelska gränsen ligger också för mycket söderut eftersom a) sydligaste Caledonia inledningsvis låg betydligt mer norrut än Hadrianus mur, och b) senare anglosaxiska riken under de första århundradena av medeltiden sträckte sig ända upp till östra delen av Skottlands mittenbälte. Idag betraktas de rikena som tidiga engelska och inte skotska. Å andra sidan ses deras föregångare som votadinis, etc. som skotska. De som däremot tycker att den skotska-engelska gränsen ligger rätt idag brukar ofta argumentera att överenskommelser och avtal gjorts en gång i tiden och de bör följas. En överlägsen majoritet av krigsslagen som Skottland deltagit i har utspelat sig i Skottland och i ett färre fall i England och Irland. Få skedde på den europeiska kontinenten. Skottland undvek i regel att strida bortom den egna sfären eller norra England och Irland. Jämför med England som stridit i flera delar på jorden. När Skottland bildade Storbritannien 1707 med England började dock skottar strida över hela världen från Amerika i väst till Sydafrika i syd till Asien i öst, men då stred de i den brittiska armén för Storbritannien och inte för Skottland. - Airer = äldre gäliskt namn för gräns och kust. - Airer Goídel = äldre gäliskt namn för Argyll, som betyder gränsregion för gäler och kustregion för gäler. - Alba = ersatte Piktland 889/900, var kungarike 889/900-1286 och blev Skottland 1286. - Anjou = provins i Frankrike. - Anglo-Irish Lordship = annat namn för Lordship of Ireland. - Arregathel = 1200-tals latin för Argyll, "gränsregion för skoter/irländ.". - Bay = kurfurstendömet Bayern. - Bel = Belgien. - Bo = Boulogne/Boulonnais, territorium i norra Frankrike. - Bre = hertigdömet Bretagne, nordvästra Frankrike. - Burgund = territorium i Frankrike. - Dál Riata = gäliskt kungarike i västra Skottland och i Antrim i nordöstra Irland 498-850. 850 slogs Dál Riata ihop med Piktland och blev del av Piktland. Scrolla upp för mer information. - Dan-Nor = Danmark-Norge som fanns 1523/1524-1814. - Danmark = kungarike som funnits sedan ca år 710. - Dublin = kungarike i och kring Dublin 853-1170. - Earldom of Northumbria = grevskap i norra England. - Earldom of Orkney = jarldöme år 892-1231, 1236-1472, 1696-idag, som tillhörde Kingdom of the Isles 849-1265, Norge 875-1468 och Skottland 1468-idag. - Eng = England, vars kungarike fanns 927-1707. - Engelska rojalister = anhängare till den engelsk-skotska kungen. - Ergyle = stavning 1549 i Skottland för Argyll i västra Skottland. - Erl = stavning 1549 i Skottland för Earl, t.ex. Erl of Ergyle. - Fla = Flandern, territorium i Belgien. - Fra = Frankrike. - GA = gaeliska allierade på Irland. - GAGI = gaelisk allians av irländare från det gaeliska Irland. - Gattheli = 1200-tals latin för gäler i Alba och på Irland. - GI = gaeliska Irland. - HH = Hessen-Homburg, tyskt lantgrevskap. - HK = Hessen-Kassel, småstat i tysk-romerska riket. - IA = irländska allierade på Irland till kungariket Skottland. - IoM = Isle of Man. - Irl = Irland. - KI = Kingdom of the Isles, kungarike i Hebriderna, etc. 849-1265, men bröts upp 1156. - LoI = Lordship of Ireland, de stora delar av Irland som styrdes av Englands kung 1177-1542 och som kontrollerades av anglonormandiska lorder. - Loinas = Lothian eller regionen the Lennox, år 971. Se Ybandonia. - Mann = kungariket Mann på Isle of Man. - Ned = Nederländerna. - NI = då norra Irland, idag Nordirland 1921-idag. - Nor = Norge, vars första kungarike fanns 872-1397. - Norman Ireland = annat namn för Lordship of Ireland. - Norröna gaeler = också kända som norröna gäler, nordgaeler, nordgäler, norse-gaeler och norse-gäler, var ett folk av blandat gaelisk (gälisk) och nordisk härkomst och kultur i bl.a. östra Irland, västra Skottland, etc. Scrolla upp för längre förklaring. - Northumbrer = invånare i Northumbria, såväl i kungariket 654-954 och sedan i the earldom of Norhumbria. - Northumbria = anglosaxiskt kungarike i sydöstra Skottland och norra England 654-954. - Piktland/pikter = caledoniernas arvtagare 297-889/900. - Rebeller Mann = rebeller på Isle of Man, stödde kungariket Mann. - Pre = Preussen. - Sko = Skottland, kungarike som fanns 1286-1707, undantaget åren 1651-1660 när Skottland var en republik. Inkl. Alba fanns kungarikena Alba och Skottland 889/900-1651 och 1660-1707. Åren 1290-1292 och 1296-1306 styrdes kungariket Skottland av tillsatta guardians som var väktare av Skottland i första hand och beskyddare av Skottland i andra hand. Guardians styrde också Alba och Skottland under andra år, men då som t.ex. förmyndare för andra regenter. - SReb = skotska rebeller. - Strathclyde = britanniskt kungarike i södra Skottland och norra England 871 till 1018-1054. För inte minst 900-talet kallas dess invånare ibland eller ofta i historieböckerna för cumbrianer och britanner/britter, på engelska Cumbrians och Britons. Cumbrianer är också kända som kumbrianer och cumbrer. Se mer ovan. - Sverige = första kungarike bildades ca år 970. - TR = Tysk-romerska riket. - Tys = Tyskland. - Ybandonia = a) Abington i South Lanarkshire, b) Lothian eller c) regionen the Lennox år 971. Se Loinas. - Öst = Österrike/Habsburgska monarkin. Alba, Skottland, skotska kronans och skotska legosoldaters förluster i rött nedan. År, plats eller namn, kungariken eller grupperingar och vilka som vann. År 889/900 till 1295 - Alba och de första åren av Skottland 900 - Dunnottar = Alba vs norska el. danska vikingar = vikingar vinst. 903 - Dunkeld = Alba vs danska vikingar = vinst för danska vikingar. 903 - Dunkeld = Alba vs norröna gaeler (norse-gaeler) = vinst för norröna gaeler. 904 - Strathearn (Skottlands fastland) = Alba vs norröna gaeler (norse-gaeler) = Alba vinst. 937 - Brunanburh (Eng) = Alba/Strathclyde/Dublin vs England = engelsk vinst. 950 - norra England = Alba gjorde en räd, men inga bekräftade slag. 952 - Alba, Strathclyde eller norra England = Alba/Eng/Strathclyde vs norska vikingar, danska vikingar eller norröna gaeler (norse-gaeler) = okänt resultat. 954 - Lothian (Edinburgh) = Alba vs Northumbria = Alba vinst. 962 - Bauds = Alba vs Norge = Alba vinst. 971 - Ybandonia eller Loinas, då i Strathclyde eller i Alba = Alba vs Strathclyde = Strathclyde vinst. 971 - Strathclyde = inget slag, men räd av Alba på Strathclyde. 980 - norra England = inga slag, men tre räder av Alba på nordvästra England ända ned till Chester söder om dagens Liverpool. I två av räderna plundrade Alba områden som tidigare tillhörde södra delen av kungariket Strathclyde och västra delen av det tidigare kungariket Northumbria. Slutet av 900-talet - Innisibsolian, ev. nära Slate Islands = Alba vs norska el. danska vikingar, troligen norska = Alba vinst. 1000 - Cumbria, Strathclyde (idag Eng) = Alba vs England= Alba vinst. 1005 - Mortlach, Dufftown i Moray = Alba vs Norge/Earldom of Orkney (då en del av Norge) = Alba vinst. 1006 - Durham (Eng) = Alba vs Earldom of Northumbria (England) = vinst för Earldom of Northumbria (England). 1010 - Barry, Angus = Alba vs Danmark = Alba vinst. 1012 - Cruden Bay/Croch Dain = Alba vs Danmark = Alba vinst. 1018, troligen (ev. övriga 1010-talet) - Carham (Eng) = Alba/Strathclyde vs Earldom of Northumbria (England)/Northern English of Bamburgh/kungariket England = Alba vinst. 1034 - Annexation of Strathclyde = Alba/Eng vs Strathclyde = Alba vinst. 1039 - Durham (Dunelmi, Eng) = Alba vs England = engelsk vinst. 1054 - Dunsinane = Alba vs England = engelsk vinst. 1093 - Alnwick (Eng) = Alba vs England = engelsk vinst. 1136 - Durham (Eng) = Alba vs England = inget slag, istället en fredsuppgörelse/vapenvila i februari 1136. 1136 - Gränsen mellan Alba och England = Alba vs England = inget slag, istället en vapenvila sommarhalvåret 1136. 1138 - Wark (Eng) = Alba vs England = Alba vinst. 1138 - Clitheroe = Alba vs England = Alba vinst. 1138 - Standard (Eng) = Alba vs England = engelsk vinst. 1159 - Frankrike med stöd av Albas kung belägrade Toulouse i Akvitanien (Aquitaine), men inget slag. 1173-1174 - Revolten 1173-1174 (mot Henry II i Eng, Normandie, södra Alba, Bretagne, Flandern) = Alba/Frankrike/Engelska rebeller i engelska kungahuset/hertigdömet Bretagne/Flandern/Boulogne vs England = engelsk vinst. 1174 - Alnwick (Eng) = Alba vs England = engelsk vinst. 1245 - Embo, Sutherland = Alba vs Danmark/Norge = Alba vinst. Mitten av 1200-talet - flera krigsslag i västra Skottland mellan Alba och Norge = Alba vs Norge = okända resultat. 1259 - Enbo, Dornock = Alba vs Danmark = Alba vinst. 1262-1266 - skotsk-norska kriget = Alba vs Norge/Kingdom of the Isles/Earldom of Orkney = delvis Alba vinst. 1263 - Largs (del av skotsk-norska kriget)= Alba vs Norge = Alba vinst. 1275 - Ronaldsway (IoM) = Albas krona vs Mann/rebeller Mann = vinst för Albas krona. År 1296 till 1357 - under skotska frihetskrigen, skotsk vinst i båda 1296 - Sack of Berwick (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1296 - Dunbar = Skottland vs England = engelsk vinst. 1297 - Action at Lanark = Skottland vs England = skotsk vinst. 1297 - Raid on Scone = Skottland vs England = skotsk vinst. 1297 - Stirling Bridge = Skottland vs England = skotsk vinst. 1298 - Falkirk = Skottland vs England = engelsk vinst. 1303 - Roslin = Skottland vs England = skotsk vinst. 1304 - Happrew = Skottland vs England = engelsk vinst. 1304 - Stirling Castle = Skottland vs England = engelsk vinst. 1304 - Action at Earnside = Skottland vs England = okänt. 1306 - Methven = Skottland vs England = engelsk vinst. 1307 - Turnberry = Skottland vs England = skotsk vinst. 1307 - Glen Trool = Skottland vs England = skotsk vinst. 1307 - Loudoun Hill = Skottland vs England = skotsk vinst. 1314 - Roxburgh = Skottland vs England = skotsk vinst. 1314 - Edinburgh Castle = Skottland vs England = skotsk vinst. 1314 - Bannockburn = Skottland vs England = skotsk vinst. 1314 - Berwick (Eng) = Skottland vs England = skotsk vinst. 1315 - Carlisle (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1315 - Moiry Pass (NI) = Sko/IA vs Lordship of Ireland= skotsk vinst. 1315 - Connor (NI) =Skottland/IA vs Lordship of Ireland = skotsk vinst. 1315 - Kells (Irl) = Skottland/GI vs Lordship of Ireland = skotsk vinst. 1315 - Skerries (Irl) =Skottland/IA vs Lordship of Ireland = skotsk vinst. 1316 - Skaithmuir = Skottland vs England = skotsk vinst. 1318 - Berwick (Eng) = Skottland vs England = skotsk vinst. 1318 - Faughart/Dundalk (Irl) = Sko/GAGI vs Anglo-Irish Lordship/GA = vinst för Anglo-Irish Lordship/GA. 1319 - Myton (Eng) = Skottland vs England = skotsk vinst. 1322 - Great Raid of 1322 /Old Byland (Eng) =Sko vs Eng = sko vinst. 1327 - Stanhope Park/Weardale (Eng) = Sko vs Eng = skotsk vinst. 1332 - Kinghorn = Skottland vs SReb/England = SReb/engelsk vinst. 1333 - Dornock = Skottland vs England = engelsk vinst. 1333 - Halidon Hill (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1335 - Boroughmuir = Skottland vs England = skotsk vinst. 1346 - Neville's Cross (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1355 - Nesbit Moor = Skottland vs England = skotsk vinst. 1355-1356 - Berwick (Eng) = Skottland vs England = oavgjort. 1356 - Burnt Candlemas = Sko vs Eng = eng misslyckandes även om de plundrade och brände ned Lothian. År 1358 till 1499 1372 - Duns = Skottland vs England = skotsk vinst. 1377-1575 = anglo-skotska kriget = Sko vs Eng = dödläge. 1388 - Otterburn (Eng) = Skottland vs England = skotsk vinst. 1400 - Fulhope Law = Skottland vs England = engelsk vinst. 1402 - Nesbit Moor = Skottland vs England = engelsk vinst. 1402 - Homildon Hill (Eng) = Skottland vs England/skotska allierade till England = engelsk vinst. 1415 - Yeavering (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1421 - Baugé (Fra) = Skottland/Frankrike vs England = sko/fra vinst. 1423 - Cravant (Fra) = Skottland/Frankrike vs England/Burgund = engelsk/burgund vinst. 1424 - Verneuil (Fra) = Skottland/Frankrike/hertigdömet Milano vs England = engelsk vinst. 1428-1429 - Orléans (Fra) = Sko/Fra vs Eng/Burgund = sko/fra vinst. 1429 - Herrings (Fra) = Skottland/Frankrike vs Eng = engelsk vinst. 1435 - Piperdean = Skottland vs England = skotsk vinst. 1448 - Sark = Skottland vs England = skotsk vinst. 1460 - Roxburgh = Skottland vs England = begränsad skotsk vinst. 1460 - Wakefield (Eng) = Skottland/engelska kungahuset Lancaster vs engelska kungahuset York = Sko/Lancaster vinst. 1482 - Berwick-upon-Tweed (då i Skottland, idag i England) = Skottland vs Eng = engelsk vinst. 1500-talet 1513 - Flodden (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1514 - Hornshole = Skottland vs England = skotsk vinst. 1542 - Haddon Rig = Skottland vs England = skotsk vinst. 1542 - Solway Moss (Eng) = Skottland vs England = engelsk vinst. 1542-1551 - Rough Wooing (Sko/Eng) = Skottland/Frankrike vs England = skotsk/fransk vinst. 1544 - Burning of Edinburgh = Skottland vs England = engelsk vinst. 1545 - Ancrum Moor = Skottland vs England = skotsk vinst. 1546-1547 - St Andrews Castle = Skottland/Frankrike vs England/skotska protestantiska lairds från Fife allierade med England = skotsk/fransk vinst. 1547 - Pinkie = Skottland vs England = engelsk vinst. 1547-1550 - Broughty Castle = Sko/Fra vs Eng =skotsk/fransk vinst. 1548-1549 - Haddington = Skottland/Frankrike vs Eng = sko/fra vinst. 1549 - Inchkeith = Skottland/Frankrike vs Eng = sko/fra vinst. 1560 - Leith = Skottland/Frankrike vs England/skotska protestanter allierade med England = engelsk vinst. 1560 - Glasgow = Skottland vs Frankrike = fransk vinst. 1575 - Redeswire (Sko/Eng) = Skottland vs England = skotsk vinst. 1579 - Borgerhout (Bel) = Sko/Eng/franska hugenotter vs Spa = vinst för Spanien. 1581 - Noordhorn (Ned) = Sko/Eng/Ned vs Spa = vinst för Spanien. 1583 - Eindhoven (Ned) = Sko/Ned/Anjou vs Spa = vinst för Spanien. 1600- och 1700-talen 1612 - Kringen (Nor) = Skotska legosoldater för svensk räkning vs norska bönder = norsk vinst. 1629 - 's-Hertogenbosch (Ned) = Sko/Eng/Ned vs Spa = Sko/Eng/Ned vinst. 1650 - Dunbar = Skottland vs England = engelsk vinst. 1650 - Hieton/Hamilton = Skottland vs England = engelsk vinst. 1651 - Inverkeithing = Skottland vs England = engelsk vinst. 1651 - Warrington Bridge (Eng) = Skotska kronan vs engelska parlamentariker = vinst för engelska parlamentariker. 1651 - Dundee = Skottland vs England = engelsk vinst. 1689 - Walcourt (Bel) = Sko/Eng/Ned/TR/Spa vs Fra = vinst för Sko/Eng/Ned/TR/Spa. 1691 - Leuze (Bel) = Sko/Eng/Ned vs Fra = fransk vinst. 1694 - Huy (Bel) = Sko/Eng/Ned/TR/Spa vs Fra = vinst för Sko/Eng/Ned/TR/Spa. 1695 - Namur (Bel) = Sko/Eng/Ned/TR vs Fra = vinst för Sko/Eng/Ned/TR. 1695 - Capitulation of Diksmuide (Bel) = Sko/Eng/Ned/TR/Spa/ Danmark-Norge vs Fra = fransk vinst. 1704 - Schellenberg (Tys) = Sko/Eng/Irl/Ned/Öst vs Fra/Bay = Sko/Eng/Irl/Ned/Öst vinst. 1704 - Blenheim (Tys) = Sko/Eng/Irl/Ned/Öst/Pre/HH/HK vs Fra/Bay = Sko/Eng/Irl/Ned/Öst/Pre/HH/HK vinst. 1705 - Elixheim(Bel)=Sko/Eng/Ned/Öst vs Fra=Sko/Eng/Ned/Öst vinst. 1705 - Zoutleeuw(Bel)= Sko/Eng/Ned/TR vs Fra = Sko/Eng/Ned/TR vinst. 1706 - Ramillies (Bel) = Sko/Eng/Ned vs Fra/Spa/Bay = Sko/Eng/Ned vinst. Noteringar och tillägg: Norra England 937 - Krigsslaget i Brunanburh 937 var ett blodigt slag i dagens Bromborough i Cheshire söder, sydväst och väster om Liverpool i norra England 937 mellan anglosaxare som stred för England mot en kombination av män från kungarikena Alba, Strathclyde och Dublin. Männen från Dublin var norröna gaeler (norse-gaeler) med påbrå från främst norska vikingar, irländska gäler och gäler från nuvarande västra Skottland. Slaget i Brunanburh slutade med en engelsk vinst, men med tusentals döda på båda sidor. Enbart på Alba, Strathclyde och Dublins sida dog och skadades 34 800 män i slaget enligt Annals of Clonmacnoise från 1627. Annals of Clonmacnoise var ett översatt irländskt verk till engelska som baserades på ett äldre nedskrivet verk från gäliska. Den kändaste bekräftade personen som dog i slaget i Brunanburh var Ceallagh (d. 937). Han var son till Constantine II (f. senast 879 och d. 952) som var kung över Alba 900-943. Fem kungar från Alba, Strathclyde och Dublin dog också i slaget i Brunanburh. Förmodligen var fyra eller fem av dessa kungar från mindre kungariken som ingick i Alba, Strathclyde och Dublin. Dock möjligt att Owain ap Dyfnwal (fl. 934) stupade i slaget även om det inte säkert att han var på plats personligen och deltog i slaget. Han var kung för hela Strathclyde. Några medeltida källor utelämnar att Strathclyde stred med en armé i slaget i Brunanburh. Det finns möjliga orsaker till att de inte nämnde Strathclyde. Möjligen passade Strathclydes deltagande inte in i deras texters stycken och strukturer. Genom att inte nämna Strathclyde framställde de att det var två motparter som stred mot varandra i slaget i form av England med västsaxare och mercier mot en kombinerad armé från Alba och skandinaver från Dublin. Britanner från Strathclyde ingick då inte i den bilden om två motparter. Ett annat skäl Strathclydes utelämnades kan vara att deras armé insats i slaget var passiv eller blygsam och inte hade någon betydelse om hur slaget slutade. Ytterligare ett skäl kan vara att dessa medeltida källor ansåg att Strathclydes armé i själva slaget stöttade eller ingick i arméerna från Alba och Dublin och att de därför inte behövde nämnas. Måhända för att de rent tekniskt därför inte behövde nämnas eller för att Strathclydes män var relativt få i slaget. Andra medeltida källor bekräftade att Strathclyde stred med en armé i slaget. Dock osäkert om deras kung Owain ap Dyfnwal också var med. Mängden döda och skadade på Alba, Strathclyde och Dublins sida medförde att forskare på 2020-talet uppskattade att minst 6 000 anglosaxare, men kanske 10 000-20 000 eller mer, dog och skadades på den engelska sidan. Enligt historiker 2003 tydde mycket på att de engelska styrkorna var försvagade efter slaget i Brunanburh, vilket innebar många engelska soldater dog och skadades i slaget. Forskare på 2020-talet gissade också att antalet stridande män som deltog i slaget på båda sidor måste ha varit minst 55 000 män eller som mest uppåt 80 000 män. Median 67 500 stridande män. De uppskattade att 20 000-30 000 anglosaxare eller kanske fler deltog i slaget och minst 35 000-40 000 män på motståndarsidan från Alba, Strathclyde och Dublin. Kanske till och med upp till 50 000 män på Albas sida. En generation efter slaget på andra halvan av 900-talet blev slaget i Brunanburh känt i England som det stora slaget. En hjältedikt skrevs också i England om slaget. Enligt historikern Alfred P. Smyth (1942-2016) var slaget i Brunanburh det största slaget i anglosaxarnas historia innan slaget vid Hastings 1066 som England förlorade mot normanderna. Alfred P. Smyth var från Irland och specialist på medeltida historia på de brittiska öarna. Norra England 950 - Alba gjorde en plundring 950 av nordöstra England ända ned till floden Tees som flyter förbi Middlesbrough i öster. Middlesbrough ligger idag i nordligaste delen av North Yorkshire. Området var tidigare en del av det tidigare kungariket Northumbria. Albas armé tog människor och boskap vid plundringen 950. De våldtog också en del lokala kvinnor. Människorna som de tog förde de tillbaka till Alba där de blev slavar. En del av slavarna sålde de vidare på slavmarknader. Den största närliggande slavmarknaden fanns i Dublin i östra Irland. De slavar som de inte sålde vidare fick arbeta ihjäl sig i Alba tills de dog. En del av kvinnliga slavarna blev sexslavar. Albas invasion av England 1006 - Alba invaderade och belägrade Durham 1006 i Earldom of Northumbria som då var engelskt och låg i nordöstra England. Det slutade med en vinst för engelsmännen. Det fanns inga uppgifter att Strathclyde i första hand deltog tillsammans med Alba i denna invasion eller omvänt i andra hand försökte hjälpa England mot Alba. Enligt forskare 2014 hade Englands plundringar i Strathclyde år 1000 omintetgjort Strathclydes militära makt. Strathclyde hade inte militära resurser att varken hjälpa Alba med invasionen 1006 eller omvänt hjälpa England mot Alba. Å andra sidan hävade samma forskare 2014 att det var möjligt att Strathclyde hade kommit överens med England om att vara underkastade England efter engelsmännens fälttåg och plundringar i Strathclyde år 1000. Enligt det resonemangen hade Strathclyde militära resurser 1006, men valde att avstå att hjälpa Alba med deras invasion av England på grund av Strathclydes tillfälliga underkastelse till England. Vid Albas invasion och belägring 1006 av den nygrundade biskopsstaden Durham plundrade samtidigt danska vikingar södra England. Æthelred II (966-1016) kunde inte skicka hjälp till northumbrerna som vid tiden också var engelsmän. Æthelred II var kung av England 978-1013 och 1014-1016. Æthelred II behövde sina trupper i södra England mot de danska vikingarna. Men en samlad armé från Earldom of Northumbria från Yorkshire och från området där det tidigare kungariket Bernicia 547-654 låg tog sig an Albas armé i Durham. Den engelska armén från Yorkshire och fd. Bernicia vann sedan mot Albas armé i Durham. Mängder med huvuden från soldater från Albas armé dödades. Engelsmännen högg sedan av deras huvuden. De lokala kvinnorna i Durham var vid tiden engelskor. De fick en ko för varje avhugget huvud som de tvättade rent från blod från en död soldat från Alba. När de hade tvättat klart alla huvudena fästes de på pålar vid murar och väggar i Durham som slags engelska segertroféer och visa för lokala boende vilka som bestämde. Norra England 1138 - 1138 i Wark var en skotsk belägring i England. Berwick-upon-Tweed - Berwick-upon-Tweed låg ibland i Skottland och ibland i England. 1482 låg Berwick-upon-Tweed i Skottland. Idag ligger småstaden i nordöstra England. Ovan och nedan räknas den som engelsk i krigsslagen och i statistiken. Rough Wooing 1542-1551 - Flera av slagen 1542-1551 som exempelvis 1544 i Edinburgh var en del av Rough Wooing 1542-1551. Nedan räknas bara de enskilda slagen i Rough Wooing in i statistiken. Haddington på mitten av 1500-talet - 1548-1549 i Haddington var en engelsk belägring som de förlorade. Utanför Edinburgh 1560 - 1560 i Leith var en fransk belägring som England vann. Resultat, de stora: - Skottland/Alba 62 vinster, 1 oavgjord och 47 förluster. - Skottland enbart, ej Alba 47-1-35 - England 43-1-39 - Alba enbart, ej Skottland 15-0-12 Resultat, övriga: - Nederländerna 9-0-4 - Frankrike 9-0-13 (10-0-13 med Rough Wooing) - Irland/irländare/skoter, alla kategorier 7-0-2 - Spanien 5-0-3 - Tysk-romerska riket 4-0-1 - Irländska allierade på Irland till kungariket Skottland 3-0-0 - Österrike/Habsburgska monarkin 3-0-0 - Norska vikingar och bönder 3-0-1 - Danska vikingar 2-0-0 - Irland 2-0-0 - Skotska allierade/protestanter till England 2-0-1 - Strathclyde 2-0-2 - Albas krona, ej skotska kronan 1-0-0 - Engelska kungahuset Lancaster 1-0-0 - Engelska parlamentariker 1-0-0 - Gaeliska allierade på Irland 1-0-0 - Gaeliska Irland 1-0-0 - Hesen-Homnurgh 1-0-0 - Hessen-Kassel 1-0-0 - Preussen 1-0-0 - Skotska rebeller 1-0-0 - Albas krona/skotska kronan 1-0-1 - Burgund, Frankrike 1-0-1 - Earldom of Northumbria, del av England 1-0-1 - Norröna gaeler (norse-gaeler) 1-0-1 - Lordship of Ireland 1-0-4 - Anjou 0-0-1 - Boulogne 0-0-1 - Dál Riata 0-0-1 - Danmark-Norge 0-0-1 - Dublin 0-0-1 - Earldom of Orkney 0-0-1 - Engelska kungahuset York 0-0-1 - Engelska rebeller i engelska kungahuset 0-0-1 - Flandern 0-0-1 - Franska hugenotter 0-0-1 - Gaelisk allians av irländare från det gaeliska Irland 0-0-1 - Hertigdömet Bretagne 0-0-1 - Hertigdömet Milano 0-0-1 - Mann/rebeller Mann 0-0-1 - Northern English of Bamburgh 0-0-1 - Northumbria, kungariket 0-0-1 - Skotska legosoldater för svensk räkning 0-0-1 - Skotska kronan, ej Albas krona 0-0-1 - Danmark 0-0-3 - Kurfurstendömet Bayern 0-0-3 - Danmark, inkl. Dan-Nor 0-0-4 - Norge (kungariket) 0-0-4 - Norge, inkl. Dan-Nor 0-0-5 Skottland/Alba i hela världen mot England 36-1-35 Skottland/Alba hemma mot England 24-0-17 Skottland/Alba på neutral mark mot England 3-0-3 Skottland på skotsk-engelsk mark mot England 2-0-0 Skottland/Alba borta mot England i England 7-1-15 Skottland med England åren 1579-1707 mot annat land 9-0-4 Skottland med Frankrike mot England 7-0-4 Skottland/Alba utan Frankrike mot England 29-1-31 Skottland ensamt mot Frankrike 0-0-1 Skottland med andra länder mot Frankrike 8-0-2 Skottland med andra länder mot Spanien 1-0-4 Skottland med Spanien mot annat land 2-0-1 Skottland/Alba mot Danmark och Norge 8-0-0 Skottland/Alba mot Danmark, Norge, norska bönder & vikingar 8-0-3 Skottland med Danmark och Norge mot annat land 0-0-1 När Skottland stred mot England på hemmaplan vann de oftare än förlorade. På bortaplan i England mot England förlorade Skottland mer än de vann. England har givetvis vunnit mer än det som nämns ovan, men då i strider mot andra länder. Statistiken ovan gäller när England stridit mot och ett fåtal gånger med Skottland. Såvitt vas som är känt har Skottland eller Alba aldrig stridit mot kungariket Sverige. Däremot har Storbritannien deltagit i krigsslag mot Sverige. Ca 100-200 svenskar har också stridit för skotska rojalister. Skottar har också stridit för Sverige. På 1600-talet tog en del skottar värvning i den svenska armén. En del stannade kvar och fick barn i Sverige. Många av deras ättlingar bor idag i Sverige eller i USA. Amerika på grund av den stora svenska emigrationen till USA på 1800-talet. Antal krigsslag/slag mellan Alba/Skottland vs England av nämnda ovan: 900-talet - 1 st. 1000-talet - 4 st. (6 st. inräknat Earldom of Northumbria) 1100-talet - 4 st. + 1 revolt. 1200-talet - 6 st. 1300-talet - 28 st. 1400-talet - 13 st 1500-talet - 14 st. 1600-talet - 4 st. 1700-talet - 0 st. År 1579-1707 innan Skottland och England bildade Storbritannien 1707 hann de två länderna också med att strida i minst tretton krigslag med varandra mot tredje part/land. Dock stred de tillsammans redan 952 mot vikingar eller norröna gaeler (norse-gaeler) och 1034 mot kungariket Strathclyde. 3.4 Skotska covenanter och andra mot England/Irland |
|
Skotska covenanter.
Covenanter var en skotskt presbyteriansk rörelse. Inom skotsk historia spelade de en viktig roll på 1600-talet. Presbyteriansk är de kyrkosamfund i Storbritannien och USA som utgått ur den skotska kalvinska kyrkan.
- Cov = covenanter från Skottland. - Cova = covenanternas armé från Skottland. - CovReb = covenanter rebeller från Skottland. - En = Engagerare, en fraktion av skotska covenanter. - Eng = England - EP = engelska parlamentariker. - ER = engelska rojalister, anhängare till den engelsk-skotska kungen. - ES = engelska samväldet (Commonwealth of England) 1649-1660. - IK = Irländska konfederationen (förbundet Irland) 1642-1652. - Irl = Irland. - LA = Laggan Army, skotska och engelska protestantiska bosättares armé i irländska Donegal 1641-1649. Armén leddes av skottar. - NI = dagens Nordirland, då norra Irland. - Pro = Protektoratet 1653-1659. - Sko = Skottland. - SRo = skotska rojalister. - SRoC = skotska rojalister som var lojala till kung Charles II. - Roj = skotsk-engelska rojalister, anhängare till kungen. Skotska covenanter, skotska rojalisters och Skottlands förluster i rött nedan. År, plats eller namn, grupperingar och vilka som vann. 1640-talet 1640 - Newburn (Eng) = Cova vs England = cova vinst. 1642 - Rathlin Island/Rathlin Island massacre (NI) = Cova vs lokala katolska MacDonalds från norra Irland = Cova vinst. 1643 - Clones (Irl) = Laggan Army vs Irländska konfederationen = skotsk Laggan Army vinst. 1644 - Newcastle (Eng) = Cova vs Roj = cova vinst. 1644 - Boldon Hill (Eng) = Cova vs Roj = oavgjort. 1644 - York (Eng) = Cova/EP vs Roj = Cova/EP vinst. 1644 - Marston Moor (Eng) = Cova/EP vs Roj = Cova/EP vinst. 1644-1645 - Carlisle (Eng) = Cova/EP vs Roj = Cova/EP vinst. 1645 - Annan Moor = Cova vs engelska rojalister = Cova vinst. 1646 - Aberdeen = Cova vs Roj = Roj vinst. 1646 - Benburb (NI) = Cova/EP vs Irländska konfederationen =IK vinst. 1648 - Preston (Eng) - Engagerare/Roj vs EP = EP vinst. 1649 - Lisnagarvey (NI) - Irländska konfederationen/Skottland bestående av skotska covenanter/engelska rojalister vs engelska samväldet = ES vinst. 1650-talet 1651 - Worcester (Eng) = skotska rojalister vs EP (ES) = EP(ES) vinst. 1653-1654 - Glencairn's rising (skotska högländerna) = skotska rojalister lojala till kung Charles II vs protektoratet = protektoratet vinst. 1654 - Tullich = skotska rojalister vs engelska samväldet = taktisk vinst för de skotska rojalisterna. 1654 - Dalnaspidal = skotska rojalister vs engelska samväldet = ES vinst. Noteringar och tillägg: Rathlin Island 1642 - Vid massakern på Rathlin Island 1642 uppmuntrades soldater från covenanter, av sin skotska befälhavare Sir Duncan Campbell of Auchinbreck (1597-1645), att döda lokala katolska MacDonalds på ön. Rathlin Island är en 13,7 km2 stor omvänd L-formad ö som ligger i norra Nordirland. Östra delen av ön är belägen endast 23 km väster om västligaste delen av södra delen av halvön Mull of Kintyre i västra Skottland. Sir Duncan Campbell of Auchinbreck hela namn var Sir Duncan Campbell , 2nd Baronet of Auchinbreck 1641-1645 and 6th Lord of Auchinbreck. Han gav order om dödandet på Rathlin Island eftersom de MacDonalds som bodde på ön var nära släktingar till klanen MacDonald i de närliggande skotska högländerna. Den skotska klanen MacDonald var klanen Campbells ärkefiende. De MacDonalds som bodde på Rathlin Island fick sota för några andra människors konflikter. Efter att covenanterna dödat många av MacDonald-männen på Rathlin Island 1642 föste de ett stort antal av MacDonald-kvinnorna till öns höga klippor vid kusten. Öns högsta topp är 134 meter över havet. Väl vid klipporna kastade eller puttade covenanterna ned de levande MacDonald-kvinnorna mot en säker död mot klipporna nedanför. Totalt dödades mellan 100 och 3 000 människor i hela denna massaker. Median 1 550 döda. Uppgifterna varierar hur många döda, därav det stora spannet. Tiden hann upp Duncan Campbell. Han dödades tre år senare i samband med slaget vid Inverlochy 1645 i Lochaber i södra Highland i västra Skottland. Strax över 1 500 människor dog och skadades i slaget. En del togs som fångar. En av de som togs tillfånga var just denna Duncan Campbell. Hans motståndare Alasdair Mac Colla (1610-1647) stod på segrarsidan i slaget. Alasdair var känd på engelska som Sir Alexander MacDonald. Duncan Campbell hade tidigare planerat att döda honom 1642-1645. Dessutom var Duncan Campbell ansvarig för massakern på skotten Alasdair Mac Collas irländska MacDonald-kusiner på Rathlin Island 1642. Alasdair Mac Colla erbjöd fången Duncan Campbell två val. Antingen fick han leva lite längre men dö långsamt genom hängning eller leva kortare och dö snabbt genom halshuggning. Duncan Campbell svarade på gäliska "da dhiu gun aon roghain" som på svenska ungefär fritt kan översättas till "två dåliga alternativ utan ett val". Eftersom fången inte kunde bestämma sig valde Alasdair Mac Colla åt honom. Alasdair Mac Colla tog tag i sitt svärd med båda sina händer och svingade det mot Duncan Campbells huvud och klöv det vågrätt ovanför öronen som på toppen av ett mjukkokt ägg. Alasdair Mac Colla själv dog två år senare i slaget vid Knocknanuss 1647 på södra Irland. Resultat; - Covenanternas armé 7-1-2 - Covenanternas armé/coventanter 7-1-3 - Engelska parlamentariker 5-0-1 - Engelska samväldet 2-0-1 - Skotsk-engelska rojalister 1-1-4 - Protektoratet 1-0-0 - Laggan Army, skottar 1-0-0 - Irländska konfederationen 1-0-2 - Skotska rojalister/SRoC 1-0-3 - Covenanter 0-0-1 - Engagerare 0-0-1 - England 0-0-1 - Lokala MacDonalds från Irland 0-0-1 - Skottland 0-0-1 - Engelska rojalister 0-0-2 ------------------------------- |
©
|
3.5 Mellan Skottland/Alba och internt
Den här tidslinjen tar upp skotska kronans strider, rojalister, lojalister till skotska kronan och parlamentarikers krigsslag mot sig själva, mot andra grupperingar, familjer eller internt. Den tar inte upp deras strider mot enbart andra länder utanför Skottland och jakobiter såvida inte de länderna deltog i de skotska striderna internt. Scrolla upp för andra länder och ned för jakobiter. Eftersom den skotska kronan historiskt var relativt svag gentemot klaner i högländerna använde sig kronan ibland en del av dessa klaner i sina strider internt inom Skottland. Istället för att 2 000 män i skotska armén stred mot en annan skotsk fraktion kunde 2 000 män från flera klaner strida för kronan mot denna andra skotska fraktion som i sin tur bestod av flera andra klaner. I realiteten blev det därför ett slag mellan flera klaner på ena sidan som t.ex. stödde skotska kronan mot andra klaner på andra sidan som kanske stödde skotska parlamentariker. I detta avsnitt står sådana typer av konstellationer under den fraktion som de stödde. Exempelvis i slaget vid Lagganmore i Argyll and Bute i västra Skottland 1646 stred 1 500 män från klanerna MacDonald, MacDougall, MacAulay (Argyll) och en irländsk brigad mot 700 män från klanerna Campbell, MacCallum och MacNaghten. De förstnämnda företrädde skotska rojalister medan de senare sympatiserade och representerade skotska parlamentariker. Nedan står de förstnämnda som skotska rojalister och en irländsk brigad mot skotska parlamentariker. Samtidigt hade flera slag som det vid Lagganmore en dimension till. Det och många andra slag var inte bara ett slag mellan rojalister och parlamentariker. Det var också ett slag mellan två större klaner i en intern fejd. I det här fallet var det också ett slag mellan klanen MacDonald på rojalisternas sida mot klanen Campbell på parlamentarikerna i en fejd mellan de två stora klanerna MacDonald och Campbell. Därtill var klanernas lojalitet och skotska familjer ganska ombytliga. Inte minst visade skotska frihetskrigen på 1300-talet hur skotska adelsmän ena månaden eller året kunde stödja Skottland och andra månaden eller året England för att sedan den tredje månaden eller året åter stödja Skottland. De kunde byta sida när det passade dem såväl då som senare. Det fanns också de som hade mer fasta principer och som inte bytte sidan omedelbart, men som ändå gled över till andra sidan över längre tid. Exempel på det var klanen MacDonald. Historiskt under de sista århundradena av medeltiden stod klanen MacDonald och deras fraktioner ofta på skotska rebellers sida och opponerade sig mot den skotska kronan. Med tiden efter medeltiden gick de generellt över till den skotska kronans sida och stred istället för dem. Våldet som användes bland klaner i Skottland var ibland brutalt och någon sympati för andra människors liv var lågt mellan skotska fraktioner. - Alba = kungarike som blev Skottland 1286. - Bal = anhängare till Edward Balliol (1283-1364) om skotska tronen. - Black Douglases = aristokratiska familjen Douglas. - CE = Committee of Estates, styrde Skottland 1638-1651. - Cov = covenanter. - Cova = covenanternas armé. - CovReb = covenanter rebeller. - Cro = croftare, torpare. - Dublin = kungarike i och kring Dublin 853-1170. - En = Engagerare, en fraktion av skotska covenanter. - IB = irländsk brigad, dvs. irländska trupper. - IK = Irländska konfederationen (förbundet Irland) 1642-1652. - KI = Kingdom of the Isles var ett kungarike i Hebriderna, etc. 848-1210, men bröts upp 1156. - KP = Kyrkans parti, en fraktion av skotska covenanter. - Laudonia = Lothian, Skottlands östra mittenbälte. - LC = Lords of the Congregation, adelsmän som ville bilda och ha en skotsk-engelsk allians. - LCReb = rebelliska adelsmän från Lords of the Congregation. - LI = Lordship of the Isles, i regel rebeller mot skotska kronan. - Loj = lojalister och anhängare till den skotska kronan. - Moray = ibland eget kungarike fram till 1100-talet, idag skotskt. - Reb = Rebeller. - RK = flera rojalistiska klaner från Skottland. - Roj = Rojalister. - Ross = provins i norra Skottland, som ibland kallades kungarike. - Sk = skotska kronan. - Ska = skotska kungliga armén. - Sko = Skottland. - Sko-eng = skotsk-engelsk. - SkReb = skotska katolska rebeller. - SP = skotska parlamentariker eller anhängare till dem. - SpReb = skotska protestantiska rebeller. - SR = skotska regeringen eller skotska regeringens trupper. - SReb = skotska rebeller. - SRo = skotska rojalister. - Stor = Storbritanniens regering/brittisk staten. - Utmanare = utmanaren själv eller anhängare till en utmanare till den skotska kungatronen. Alba, Skottland, skotska kronans och de skotska rojalisternas förluster i rött nedan. År, plats eller namn, grupperingar och vilka som vann: 900-talet till 1200-talet 910-talet - Corbridge (Eng), ev. slag två, men oense bland historiker 1980 och 2007 om slaget ägde rum = Alba/Northumbria vs Kingdom of the Isles = okänt resultat. 918 - Corbridge (Eng), slag ett, ägde rum = Alba/Northumbria vs Kingdom of the Isles = oavgjort. 965 - Dorsum Crup, Perth and Kinross = Albas krona vs utmanare = vinst för Albas krona. 997 - Rathinveramon, Perth and Kinross = Albas krona vs utmanare = vinst för utmanare. 1005 - Monzievaird, Perth and Kinross = Albas krona vs utmanare = vinst för utmanare. Ca 1029-1034 - nära Kirkhill, väster om Inverness = Alba vs Earldom of Orkney (då en del av Norge) = okänt resultat. 1040 - Pitgaveny/Bothnagowan = Alba v Moray = Moray vinst. 1045 - Dunkeld, Perth and Kinross = Albas krona vs utmanare = vinst för Albas krona. 1057 - Lumphanan = Albas krona vs Alba rebeller/utmanare = rebell/utmanare vinst. 1058 - Essie = Albas krona vs Alba rebeller = rebell vinst. 1093 - Edinburgh = Albas krona vs utmanare = vinst för utmanare. 1094 - Albas lågländer, slag ett = Albas krona vs utmanare = vinst för utmanare. 1094 - Albas lågländer, slag två, ev. i Monthechin nära Kincardine = Albas krona vs utmanare = vinst för utmanare. 1116 eller ca 1110-1115 - Stockford, nära Beauly i Ross = Albas krona vs Alba rebeller från provinserna Moray och Mearns = vinst för Albas krona. 1124 - Albas lågländer, slag ett = Albas krona vs utmanare = vinst för Albas krona. 1124 - Albas lågländer, slag två = Albas krona vs utmanare = vinst för Albas krona. 1130 - Stracathro/Inchbare = Alba vs Moray/Ross = Alba vinst. 1160 - Perth = Albas krona vs skotska rebeller = vinst för rebellerna. 1160 - Galloway = Albas krona vs skotska rebeller = Alba krona vinst. 1163 - Moray = Albas krona vs skotska rebeller = vinst för Albas krona. 1164 - Renfrew = Alba vs Kingdom of the Isles/Dublin = Alba vinst. 1300- och 1400-talen 1306 - Dalrigh = skotska kungliga armén vs klanerna MacDougall of Argyll och Macnaghten = vinst för de två klanerna. 1307 - Loch Ryan = skotska krona vs skotska rebeller = rebell vinst. 1307 - Slioch = skotska kronan vs skotska rebeller = oavgjort. 1308 - Inverurie/Barra = skotska kungliga armén vs skotska rebeller = vinst för skotska kungliga armén. 1308 - Harrying of Buchan = skotska kungliga armén vs skotska rebeller = vinst för skotska kungliga armén. 1308 - River Dee = skotska kronan vs skotska rebeller = kronan vinst. 1308 - Pass of Brander = skotska kungliga armén (Bruce rojalistiska armé) vs klanen MacDougall of Argyll med hjälp av klanen Macnaghten = vinst för skotska kungliga armén. 1332 - Kinghorn = Skottland vs utmanare (Balliol anhängare/rebeller)/ England = vinst för utmanarna (Balliol anhängare/rebeller)/ England. 1332 - Dupplin Moor = lojalister (Bruce lojalister/skotska rojalister) vs utmanare (Balliol anhängare) /engelska allierade = vinst för utmanarna (Balliol)/ engelska allierade. 1332 - Annan = skotska kronan/lojalister (Bruce lojalister/skotska rojalister) vs utmanare (Balliol anhängare) = vinst för skotska kronan/lojalisterna (Bruce anhängare/skotska rojalister). 1335 - Culblean - Anhängare av kungahuset Bruce vs anhängare av det tidigare kungahuset Balliol = skottar vs angloskottar = vinst för anhängarna av Bruce. 1411 - Dingwall = Skottland vs Lordship of the Isles = LI vinst. 1411 - Harlaw = skotska kronan vs Lorship of the Isles = taktiskt oavgjort, strategisk vinst för skotska kronan. 1429 - Inverness = skotska kronan vs Lorship of the Isles = LI vinst. 1429 - Lochaber = skotska kronan vs Lorship of the Isles = Sk vinst. 1431 - Inverlochy = skotska kronan vs. Lordship of the Isles = LI vinst. 1455 - Arkinholm = skotska kronan vs Black Douglases = Sk vinst. 1480 el. 1483 - Lagabraad = Skottland vs Lordship of the Isles = LI vinst. 1484 - Lochmaben Fair = skotska rojalister vs skotska rebeller = vinst för skotska rojalister. Någon gång 1485-1491 - Blar Na Pairce = Skottland vs Lordship of the Isles = vinst för Skottland och den skotska kronan. 1488 - Sauchieburn = skotska kronan vs skotska rebeller =rebell vinst. 1491 - Raid on Ross = Skottland vs Lordship of the Isles = okänt resultat. 1500- och 1600-talen 1504 - Cairnburgh Castle = Skottland vs Lordship of the Isles (rebeller) = Skottland vinst 1505 - Achnashellach = Skottland vs skotska rebeller = rebell vinst. 1562 - Inverness = skotska kronan vs klanen Gordon = vinst för Sk. 1562 - Corrichie = skotska kronan vs skotska rebeller från klanerna Gordon och Brodie = vinst för skotska kronan. 1565 - Chaseabout Raid/Lowlands = skotska regeringen vs skotska protestantiska rebeller = vinst för skotska regeringen. 1568 - Langside = anhängare till dåvarande kungen vs anhängare till den före detta regerande drottningen = trots orättvisan var det ett slag mellan skotska kronan med kungens anhängare vs rebeller med före detta drottningens anhängare = vinst för kungens anhängare/skotska kronan. 1567 - Carberry Hill = skotska kronan vs LCReb = LCReb vinst. 1594 - Glenlivet = Skottland vs skotska katolska rebeller=SkReb vinst. 1639 - Brig of Dee = skotska rojalister vs Cova = Cova vinst. 1644 - Tippermuir = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1644 - Aberdeen = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1644 - Fyvie = skotska rojalister vs Cova = vinst för SRo. 1645 - Inverlochy = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1645 - Auldearn = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1645 - Alford = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1645 - Kilsyth = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1645 - Philiphaugh = skotska rojalister vs Cov = Cov vinst. 1646 - Lagganmore = skotska rojalister/IB vs SP = vinst för SRo/IB. 1647 - Rhunahaorine Moss = SRo vs Cov el. Cova = Cov/Cova vinst. 1647 - Castle Sween = SRo/IK vs troligen SP, ev. cova = SRo/IK vinst. 1647 - Dunaverty = skotska rojalister vs Cova = Cova vinst. 1648 - Mauchline Muir = Engagerare vs Kyrkans parti = oavgjort. 1648 - Whiggamore Raid = Engagerare/CE vs Kyrkans parti=KP vinst. 1648 - Stirling = Engagerare vs Kyrkans parti = vinst för Engagerare. 1649 - Inverness = flera skotska rojalistiska klaner vs Cova = RK vinst. 1650 - Inverness = skotska rojalister vs Cova/klanen Fraser of Lovat = Cova vinst. 1650 - Carbisdale = skotska rojalister vs Cova/Klaner = Cova vinst. 1666 - Rullion Green = skotska rojalister vs Cov upprorsmän = vinst för skotska rojalister som företrädde den skotska regeringen. 1679 - Drumclog = skotska kungliga armén vs Cova = Cova vinst. 1679 - Bothwell Bridge = skotska regeringen vs Cova = SR vinst. 1685 - Argyll's Rising = Skottland vs CovReb = Skottland vinst. 1700-talet till 2000-talet 1882 - Of the Braes = croftare vs Storbritanniens regering eller brittiska staten = vinst för croftarna. 1919 - George Square, Glasgow = Glasgow City Council/City of Glasgow Police vs demonstranter = oavgjort. Noteringar och tillägg: Renfrew 1164 - I slaget vid Renfrew 1164 västnordväst om Glasgow anlände den ena sidans två kungariken Mann och Öarna och Dublin med 6 000-8 000 män på 160 skepp. I snitt 37,5-50 män per skepp. Inverness 1649 - I slaget vid Inverness 1649 bestod de rojalistiska klanerna av klanerna Fraser, Munro, Mackenzie och Urquhart. Carbisdale 1650 - I slaget vid Carbisdale 1650 deltog 1 000 fotsoldater från Orkneyöarna och 500 danska, svenska och tyska legosoldater på de skotska rojalisternas sida. Glasgow 1919 - I kravallerna vid George Square i Glasgow 1919 demonstrerade 20 000-25 000 människor för kortare arbetsvecka från 47 timmar till 40 timmar per vecka och lägre arbetslöshet. En del demonstranter och poliser skadades. En polis dog efteråt av sina skador. Händelsen får anses slutade som oavgjort. Demonstranterna fick inte igenom sina krav, men samtidigt dog ingen demonstrant. Samtidigt lyckades den brittiska regeringen undvika en eskalering av ökade vänstervindar. Resultat: - Skottland/Alba/Skotska och Albas krona 20 vinster, 3 oavgjorda, 18 förluster. - Skotska rojalister 12-0-7 - Skottland/Skotska kronan, ej Alba 11-2-10 - Alba/Albas krona, ej Skottland 9-1-8 - Alba, skotska, skotska katolska, protestantiska & LC rebeller 9-1-10 - Utmanare 8-0-4 - Irländsk brigad 7-0-0 - Covenanter/Covenanternas armé/CovReb 7-0-5 - Skotska rebeller och Alba rebeller 5-1-6 - Lordship of the Isles 4-1-4 - Skotska rebeller 4-1-6 - Skotska regeringen 3-0-0 - Skotska kungliga armén 3-0-1 - Alba rebeller 3-0-3 - Balliol anhängare 2-0-1 - Engagerare 1-1-1 - Kyrkans parti 1-1-1 - Croftare 1-0-0 - Engelska allierade 1-0-0 - England 1-0-0 - Irländska konfederationen 1-0-0 - Kungahuset Bruce anhängare 1-0-0 - Rebelliska adelsmän från Lords of the Congregation 1-0-0 - Rojalistiska klaner från Skottland 1-0-0 - Skotska katolska rebeller 1-0-0 - Bruce lojalister 1-0-1 - Lojalister 1-0-1 - MacDougall of Argyll, klanen 1-0-1 - Macnaghten, klanen 1-0-1 - Skotska regeringen 1-0-1 - Moray 1-0-2 - Demonstranter i Glasgow 0-1-0 - Glasgow City Council/City of Glasgow Police 0-1-0 - Northumbria 0-1-0 - Kingdom of the Isles 0-1-1 - Black Douglases 0-0-1 - Brodie, klanen 0-0-1 - Committee of Estates 0-0-1 - Dublin 0-0-1 - Före detta kungahuset Balliol anhängare 0-0-1 - Skotska protestantiska rebeller 0-0-1 - Storbritanniens regering/brittiska staten 0-0-1 - Gordon, klanen 0-0-2 - Ross 0-0-2 - Skotska parlamentariker 0-0-7 3.6 Jakobiter |
|
En eventuellt något nutida fri färgglad tolkning av jakobiternas kläder på överkropparna föreställande bl.a. 1745-1746 även om de gärna bar på färgglada kläder vid uppställda poseringar på målningar. I normala fall föredrog de dova eller mörka färger. Angående kiltarna bar de i regel på olika typer av mönster och färger från person till person. Klantartans var ännu inte uppfunna vid 1746. Det hände emellertid att jakobiter 1688-1746 hade samma tartans på kiltarna, men det berodde på andra orsaker. © kim traynor. CC.
Det fanns jakobiter i Skottland, England och Irland. Det förekom också uppror och slag i alla dessa tre delar med jakobiter. Nedan tar bara upp jakobiter från Skottland och deras slag och strider i jakobitupproren som pågick 1688-1746 och med dess efterdyningar i Skottland 1746-1753. Jakobiter från England och Irland och deras slag i deras länder nämns inte. Inte heller slag i England och Irland tas upp som hade blandade jakobiter från England, Irland och Skottland som slaget vid Preston 1715. - Eng = England. - Fra = Frankrike. - FH = franska husar, som var lätta kavallerister på hästar. - FK = franska kapare, som stödde och företrädde skotska jakobiter. - Jak = jakobiter från Skottland. - Ned = Nederländerna. - Sas = skotska anhängare av Storbritanniens regering. - Sko = Skottland. - Sks = skotska klaner som var lojala till Storbritanniens regering. - Spa = Spanien. - SR = Skottlands regering eller anhängare till den. - Stor = Storbritanniens regering, Storbritannien eller skotska klaner som då tillfälligt officiellt företrädde Storbritanniens regering i slag. - Wil = skotska williamiter, anhängare av kung William III and II. De skotska jakobiternas förluster i rött nedan. År, plats eller namn, deltagare och vilka som vann: År 1688-1739 1689 - Loup Hill = Jakobiter vs Wil = vinst för williamiterna. 1689 - Killiecrankie = Jakobiter vs Skottland = vinst för jakobiterna. 1689 - Dunkeld = Jakobiter vs Wil = vinst för williamiterna. 1690 - Cromdale = Jakobiter vs skotska regeringen = SR vinst. 1692 - Glencoemassakern= Jakobiter vs skotska regeringen = SR vinst. 1708 - Planerad fransk invasion av Stor = Jak/Fra vs Stor = Stor vinst. 1715 - Culloden House = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1715 - Skirmish of Alness = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1715 - Skirmish of Dunfermline = Jakobiter vs Sas = Sas vinst. 1715 - Inverness = Jakobiter vs Sks = Sks vinst. 1715 - Sheriffmuir = Jakobiter vs Storbritanniens regering = oavgjort. 1715 - Brahan = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1719 - Eilean Donan = Jakobiter/Spanien vs Stor = vinst för Stor. 1719 - Glen Shiel =Jakobiter/Spanien vs Stor/Ned =vinst för Stor/Ned. 1721 - Glen Affric = Jakobiter vs Storbritanniens regering = Jak vinst. 1721 - Coille Bhan = Jakobiter vs Stor = taktisk vinst för Stor, strategisk vinst för jakobiterna. 1740 till Culloden 1746 1745 - Highbridge Skirmish = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1745 - Ruthven Barracks = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1745 - Prestonpans = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1745 - Culloden House = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1745 - Carlisle, 1st (Eng) = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1745 - Clifton Moor Skirmish (Eng) Jakobiter vs Stor = oavgjort. 1745 - Carlisle, 2nd (Eng) = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1745 - Fort Augustus = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1745 - Inverurie = Jakobiter/Fra vs Stor = Jak/Fra vinst. 1746 - Falkirk Muir = Jakobiter/Fra vs Stor = Jak/Fra vinst. 1746 - Stirling Castle = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1746 - Ruthven Barracks = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1746 - Rout of Moy = Jak vs Stor =oavgjort i strid, strategisk Jak vinst. 1746 - Inverness = Jakobiter/Fra vs Stor = Jak/Fra vinst. 1746 - Fort Augustus = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1746 - Atholl raids = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1746 - Blair Castle = Jak vs Stor = oavgjort i strid, strategisk Stor vinst. 1746 - Skirmish of Keith = Jak/franska husar vs Stor = Jak/FH vinst. 1746 - Fort William = Jakobiter/Frankrike vs Stor = vinst för Stor. 1746 - Dornoch = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1746 - Skirmish of Tongue = Jak/Fra/Spa vs Stor = vinst för Stor. 1746 - Littleferry = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1746 - Culloden = Jakobiter/Fra vs Stor = vinst för Stor. Efterdyningarna 1746-1753 1746 - Skirmish of Loch nan Uamh = FK vs Stor =FK flydde, Stor-vinst. 1746 - Skirmish of Loch Ailort = Jakobiter vs Stor = okänt resultat. 1746 - Skirmish of Arisaig = Jakobiter vs Stor = okänt resultat. 1746 - Raids on Lochaber and Shiramore = Jak vs Stor =vinst för Stor. 1749 - Killin incidenten 1749 = Jakobiter vs Stor = Jak vinst. 1752 - Appin Murder = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. 1753 - Rannoch = Jakobiter vs Stor = vinst för Stor. Noteringar och tillägg: Culloden 1746 - Slaget vid Culloden den 16 april 1746 innebar att jakobitupproren i praktiken upphörde efter det, även om de fortsatte efteråt i mindre skala. De bataljerna efter Culloden är kända som efterdyningarna. De både ingår och inte ingår i jakobitupproren beroende på när man anser att upproren upphörde (1746) eller upphörde helt (1753) i Skottland. Delar av högländerna 1746 - Med raids on Lochaber and Shiramore 1746 rensade den brittiska regeringen norra och västra högländerna från jakobitiska rebeller samtidigt som jakobiternas ledare Bonnie Prince Charles flydde till Frankrike. Resultat: - Storbritanniens regering 20 vinster, 2 oavgjorda och 16 förluster. - Jakobiter 17-2-25 - Frankrike/Franska husar 4-0-4 - Skottlands regering 2-0-0 - Williamiter 2-0-0 - Nederländerna 1-0-0 - Skotska anhängare av Storbritanniens regering 1-0-0 - Skotska klaner lojala till Storbritanniens regering 1-0-0 - Franska kapare 0-0-1 - Skottland 0-0-1 - Spanien 0-0-2 Jakobiternas slag/strider i Skottland 16-1-24 Jakobiternas slag/strider utanför Skottland 1-1-1 Jakobiterna mot Storbritannien 16-2-19 Jakobiterna mot Skottland 1-0-0 Jakobiterna mot Skottlands regering 0-0-2 Jakobiterna med hjälp av Frankrike/Franska husar 4-0-4 Jakobiterna utan hjälp av Frankrike 13-2-21 Jakobiternas slag utanför Skottland ovan gäller skotska jakobiters slag utanför Skottland och inte engelska eller irländska jakobiter. |
4. Klanstrider och klanfejder
- nästan alla med dödlig utgång med några få undantag
- nästan alla med dödlig utgång med några få undantag
|
Klansystemet innebar a) släktskap eller tillgivenhet till en annan släkt, b) identitet, och c) mat och försörjning. Det skapade också en tillgång på d) män som var villiga att slåss för sin klanhövding. De vanligaste orsakerna till klanstrider var a) rykte, b) rikedom, c) territorium och d) överlevnad. En relativt vanlig bakgrund till en klanstrid var att en klan tog boskap från en annan klan eller plundrade deras hem. Den utsatta klanen hämnades senare. Eftersom båda klanerna då blivit utsatta kunde ingen av dem släppa att de hade blivit behandlade på ett orättvist sätt och fejden var igång. Ett annat relativt vanligt skäl till en klanstrid eller fejd var bråk om vilken klan som ägde marken i ett område. Ansåg båda klanerna att de var de rättmätiga ägarna till marken var fejden i full gång.
Under medeltiden och fram till 1560 var Skottland ett katolskt land. Efter att Skottland officiellt blev protestantiskt 1560 uppstod också en del klanstrider mellan protestantiska klaner och katolska klaner, även om religionen i regel inte var huvudskälet till de striderna. Senare med jakobitismen 1688-1746 var en del klanstrider och en del andra klanstrider från slutet av 1600-talet till 1700-talet inbakade i andra strider. Exempel på det var när en del skotska klaner representerade skotska jakobiter och stred mot andra skotska klaner som företrädde Storbritanniens regering. Dessa klanstrider står i huvudsak som strider mellan jakobiter och t.ex Storbritanniens regering i avsnittet om jakobiter. Scrolla upp för de striderna. En del klanstrider under årens lopp hade länkar upp på nationell nivå. Vanligt var fejder mellan klanen Donald (MacDonald) och den skotska kronan, klanen Douglas och den skotska kronan och klaner som stred mot varandra i skotska civila krig. Tidslinjen nedan med klanstrider och klanfejder kan aldrig bli komplett på grund av alla de många klanstrider som finns och som inte finns dokumenterade. Tidslinjen tar istället upp ett begränsat urval av de kändaste klanstriderna, klanfejderna med dödlig utgång och några till. - All = Allierade. - Hög = flera klaner från högländerna lojala till en annan klan. - Irländsk brigad =irländska trupper. - LI = Lordship of the Isles. - Låg = flera klaner från lågländerna lojala till en annan klan. - MacDonald = klanen Donald/MacDonald. - MacGregor = klanen Gregor/MacGregor. - Maclean = Maclean som i MacLean med ett L och inte vokalen I. - MacLeod = klanen MacLeod/MacLeod of Harris and Dunvegan. - MacLeod of Lewis = en annan klan och gren av klanen MacLeod. - ObSr = Oberoende trupper från den skotska regeringen. - Stewart = klanen Stewart och den kungliga familjen Stewart. - Stewart of Darnley = en familj som var en gren av klanen Stewart. - Western Isles = Yttre Hebriderna. År, plats eller namn, vilka klaner som stred och vilka som vann. 1200- och 1300-talen 1215 - MacHeth rebellion = MacHeth vs Ross = Ross vinst. 1294 - Red Ford = Campbell vs MacDougall = MacDougall vinst. 1330 el. 1337 - Drumlui = Cameron vs Mackintosh = Mackintosh vinst. 1300-talet - Dunscaith Castle = Macdonald of Sleat vs MacLeod = vinst för MacLeod. 1370 - Dingwall Castle = Mackay vs Sutherland = Sutherland vinst. 1386, ev. 1370 - Invernahavon = Cameron vs Chattan (Mackintosh/ Macpherson/Davidson) = vinst för Chattan. 1391 - Angus = Stewart/Robertson/Mackay vs Ogilvy/Lindsay/Gray = vinst för Stewart/Robertson/Mackay. 1396 - North Inch = Chattan/Mackintosh vs Quhele (Cameron eller Davidson) = vinst för Chattan/Mackintosh. 1400-talet 1402 - Drumoak = Keith vs Irvine = Irvine vinst. 1406? - Tuiteam Tarbhach = Mackay/Sutherland vs MacLeod of Lewis = Mackay/Sutherland vinst. 1411 - Dingwall = Mackay/All vs MacDonald/All = MacDonald vinst. 1411 - Harlaw - Skotska kronan/Låg/Stewart vs Lordship of the Isles/Hög/MacDonald = taktiskt oavgjort, strategisk vinst för Lordship of the Isles/Hög/MacDonald. 1426 - Harpsdale = Mackay vs Gunn = oavgjort. Någon gång 1427-1433 - Drumnacoub = Mackay vs Sutherland/Mackay rebeller = vinst för klanen Mackay. 1429 - Inverness = Stewart vs MacDonald = MacDonald vinst. 1429 - Mamsha =MacDonald vs Fraser of Lovat=Fraser of Lovat vinst. 1429 - Palm Sunday = Cameron vs Chattan = okänt resultat. 1437 - Sandside Chase = Mackay vs Gunn = Mackay vinst. 1439 - Craignaught Hill = Boyd (Boyd of Kilmarnock) vs familjen Stewart of Darnley = vinst för familjen Stewart of Darnley. 1440 - Edinburgh Castle = Stewart vs Douglas = Stewart vinst. 1441 - Craig Cailloch = Cameron vs Chattan (Mackintosh) = Cameron vinst. 1445 el. 1446 - Arbroath = Gordon/Ogilvy/Oliphant/Seton/Forbes vs Lindsay = Lindsay vinst. 1452 - Stirling Castle = Stewart vs Douglas = Stewart vinst. 1452 - Brechin = Gordon (rojalister) och Ogilvy vs Lindsay (rebeller) = Gordon vinst. 1452 trolig, ev. 1299 - Bealach nam Broig = Munro/Fraser of Lovat/ familjen Dingwall (ingen klan) vs Macaulay (Wester Ross)/ MacIver/ MacLeay/MacLennan (alla septs till klanen Mackenzie) = vinst för Munro/Fraser of Lovat/familjen Dingwall. 1454 - Clachnaharry = Munro vs Mackintosh (Chattan) = Munro vinst. 1455 - Skibo and Strathfleet = Sutherland/Murray of Aberscross vs MacDonald = vinst för Sutherland/Murray of Aberscross. 1464 trolig, ev. 1438 - Tannach = Mackay/Keith vs Gunn = vinst för Mackay/Keith. 1468 - Stalc = Stewart of Appin/MacLaren vs MacDougall/MacFarlane/ Campbell = vinst för Stewart of Appin/MacLaren. 1470 - Corpach = Cameron vs Maclean = Cameron vinst. 1400-talet innan 1478 el. före 1464 - Highland = flera klanstrider mellan klanerna Keith och Gunn. 1400-talet innan 1486 - Blar Nan Ceann, Strathpeffer = Mackenzie of Seaforth vs MacDonell of Glengarry = vinst för Mackenzie of Seaforth. 1478, ev. 1464 - Champions = Keith vs Gunn = Keith vinst. 1480 eller 1483 - Bloody Bay = MacDonald/Maclean/MacNeil/ MacLeod vs Macdonald of Clanranald/Macdonald of Sleat/ MacDonald of Keppoch/MacLeod of Lewis = vinst för Macdonald of Clanranald/Macdonald of Sleat/MacDonald of Keppoch/MacLeod of Lewis. 1480 eller 1483 - Lagabraad = MacDonald vs Mackenzie/ Mackay/Brodie/Ross/Fraser of Lovat = MacDonald vinst. 1480- eller 1490-talen - Dunscaith Castle = MacLeod vs MacDonald = vinst för MacDonald. 1480- eller 1490-talen - Knock Castle (Isle of Skye) = MacLeod vs MacDonald = vinst för MacDonald. 1480- eller 1490-talen - Duntulm Castle = fejder mellan MacLeod vs MacDonald = oklara resultat, men senast i början på 1600-talet kom Macdonald of Sleat över slottet. Någon gång 1485-1491 - Blar Na Pairce = MacDonald vs Mackenzie/Brodie = Mackenzie/Brodie vinst. 1480-talet, ev. 1486 - Tarbat = Ross vs Mackay = Ross vinst. 1487 - Aldy Charrish = Mackay/Sutherland vs Ross = Mackay/ Sutherland vinst. 1488 - Kerelaw Castle = Cunningham vs Montgomery = Montgomery vinst. 1490 - Massacre of Monzievaird = Drummond/Campbell vs Murray = vinst för Drummond/Campbell. 1491 - Raid on Ross = MacDonald/Cameron/Chattan vs Mackenzie = okänt resultat. 1497 - Drumchatt = MacDonald of Lochalsh vs Mackenzie/Munro = Mackenzie/Munro vinst. 1497 eller 1498 - Black Mount = Stewart of Appin/MacLaren vs MacDonald of Keppoch = vinst för MacDonald of Keppoch. 1499 - Sutherland/Caithness (Apprehension of Sutherland of Dirlot) = Mackay vs Sutherland of Dirlot = inget slag, men Mackay grep Sutherland of Dirlot och lämnade över honom till högre instans och belönades för det. = Mackay vinst. 1499 - Daltullich = Campbell vs Calder = strategisk Campbell-vinst, men taktisk Calder-vinst = oavgjort. 1500-talet 1501 - Drumchatt = Mackenzie/Macrae vs Munro/MacCulloch/familjen Dingwall (ingen klan) = Mackenzie/Macrae vinst. 1505 - Achnashellach = Munro/Mackay vs Cameron = Cameron vinst. 1511 - Knock Mary = Drummond/Campbell vs Murray = vinst för Drummond/Campbell. Troligen strax efter 1513, men enligt traditionen 1490 - Glendale (Skye) = Macdonald of Sleat/Macdonald of Clanranald vs MacLeod (MacLeod of Harris and Dunvegan) /MacLeod of Lewis = vinst för de två MacLeod-klanerna. 1517 - Torran Dubh (1600-tals version) = Sutherland/Gordon vs Mackay = vinst för Sutherland/Gordon. 1517 - Torran Du (början av 1900-tals version) = Murray (Moray) of Aberscross/Ross/Gunn vs Mackay/Matheson/Polson (ingen klan, bara en sept) = vinst för Murray (Moray) of Aberscross/Ross/Gunn. 1518 el. 1519 - Alltachuilain = Sutherland/Gordon vs Sutherland = vinst för Sutherland/Gordon. 1520 - Cleanse the Causeway = Douglas vs Hamilton = Douglas vinst. 1522 - Glenboultachan = Macnab vs Neish (MacNeish)=Macnab vinst. 1526 - Auchenharvie = Cunningham vs Montgomery = Montgomery vinst. 1526 - Melrose = Douglas/Kerr/Maxwell vs Scott/Elliot =Douglas vinst. 1526 - Linlithgow Bridge = Stewart vs Hamilton/Douglas = Hamilton/Douglas vinst. 1528 - Waterstoun = Cunningham vs Montgomery = okänt resultat. 1528 - Eglinton Castle = Cunningham vs Montgomery = Cunningham vinst. 1529 - Summerdale = Sinclair of Caithness vs Sinclair of Orkney and Shetland/Orkadier = Sinclair vs Sinclair/Orkadier = vinst för Sinclair of Orkney and Shetland/Orkadier. 1530-1542 - Kerrownashein = fejd på diskussionsnivå mellan Mackay vs Sutherland of Duffus = inget slag, men Mackay vann efter att ärendet gick upp på högre nivå. = Mackay vinst. 1542 - Alltan-Beath = Sutherland vs Mackay = Sutherland vinst. 1544 - Of the Shirts = Fraser/Grant/Mackintosh vs Macdonald of Clanranald/Cameron = Macdonald of Clanranald/Cameron vinst. 1544 och 1545 - Raids of Urquhart = Cameron/MacDonell of Glengarry vs Grant = Cameron/MacDonell of Glengarry vinst. 1550 - 1500 Raid = Mackay vs Ross (of Balnagown) = Mackay vinst. 1552 - Edinburgh/Murder of Sir Walter Scott = Kerr vs Scott = Kerr vinst. 1554 - Borve Castle, Sutherland = Sutherland/skotska kronan vs Mackay = vinst för klanen Sutherland och skotska kronan. 1555 - Garbharry = Sutherland vs Mackay = Sutherland vinst. 1569-1573 - Castle Chanonry of Ross = Munro vs Mackenzie/ Mackintosh = oavgjort. 1570 - Bun Garbhain = Cameron vs Chattan (Mackintosh) = Cameron vinst. 1570 - Torran-Roy = Sutherland/Murray (Moray) of Aberscross vs Sinclair/Sutherland of Duffus = vinst för Sutherland/Murray (Moray) of Aberscross. 1570 - Dornoch = Sutherland/Murray (Moray) of Aberscross vs Sinclair/Mackay = vinst för Sinclair/Mackay. 1571 - Druminnor Castle = Forbes vs Gordon = Forbes vinst. 1571 - Tillieangus = Forbes vs Gordon = Gordon vinst. 1571 - Craibstone = Forbes med allierade vs Gordon med allierade = vinst för Gordon med allierade. 1571 - Corgarff Castle = Forbes (Forbes of Towie) vs Gordon = Gordon vinst. 1577 - Eigg massacre = MacLeod vs Macdonald of Clanranald = MacLeod vinst. 1577-1578 - Beauly = Mackenzie vs Fraser of Lovat/Munro = Mackenzie backade och ingick fredliga förhandlingar = oavgjort. 1578 - Spoiling Dyke = Macdonald of Sleat vs MacLeod = MacLeod vinst. 1583 - Totronald, ön Coll = Maclean of Coll vs Maclean of Duart (Maclean) = vinst för Maclean of Coll. 1580-talet innan 1588 - Rinns of Islay = Macdonald of Clanranald/MacDonald vs Maclean of Duart (Maclean) = okänt resultat. 1585-1586 - Western Isles = Maclean vs Macdonald of Sleat/ MacDonald of Dunnyveg = oavgjort. 1586 - Allt Camhna = Mackay/Gunn vs Sinclair = Mackay/Gunn vinst. 1586 - Leckmelm = Mackay (Mackays of Aberach) / Sutherland/ MacLeod vs Gunn = vinst för Mackay/Sutherland/MacLeod. 1586 - Murder of Hugh Montgomerie/Annick Ford = Cunningham vs Montgomery = Cunningham vinst. 1586 - Aiket = Cunningham vs Montgomery = Montgomery vinst. 1586 - Montgreenan = Cunningham vs Montgomery = Montgomery vinst. 1588 - Eigg = MacLeod vs Macdonald of Clanranald = MacLeod vinst. 1588 - Mingary Castle = Maclean (Maclean of Duart)/Spanien vs MacDonald of Ardnamurchan/Macdonald of Clanranald = Maclean vinst. 1590 - Clynetradwell = Sutherland vs Sinclair = oavgjort. 1593 - Dryfe Sands = Johnstone/Scott/Graham vs Maxwell/Grierson/ Pollock = vinst för Johnstone/Scott/Graham. 1594 - Glenlivet = Campbell/Chattan/Forbes/Grant/MacGillivray/ Maclean/MacNeil/Murray/Stewart (alla protestanter för Skottland) vs Cameron/Comyn/Gordon/Hay (alla katolska skotska rebeller) = vinst för katolikerna. 1597 - Logiebride = Munro/familjen Bain of Tulloch vs Mackenzie/ MacLeod of Lewis = resultaten varierar från olika källor. 1598 - Traigh Ghruinneart = Maclean vs MacDonald (MacDonald of Dunnyveg = MacDonald vinst. 1598 - Benbigrie = Maclean vs MacDonald of Dunnyveg = Maclean vinst. 1600-talet 1601 - Carinish, North Uist = Macdonald of Sleat vs MacLeod (MacLeod of Harris and Dunvegan) = Macdonald of Sleat vinst. 1601 - Coire Na Creiche = Macdonald of Sleat vs MacLeod (MacLeod of Harris and Dunvegan) = Macdonald of Sleat vinst. 1601 - Stand-off at Bengrime = Sutherland/Mackay/Munro/MacLeod of Assynt vs Sinclair = Sinclairs män flydde innan slaget och inget slag. 1602 - Morar = Mackenzie/Ross vs MacDonell of Glengarry = taktiskt oavgjort, strategisk vinst för Mackenzie. 1603 - Glen Fruin = Gregor med allierade vs Colquhoun med allierade = Gregor vinst. 1623 - Castle Sinclair Girnigoe/1623 feud = Sutherland vs Sinclair = Sutherland vinst. Någon gång 1640-1647 - Craignish Castle = Campbell vs MacDonald of Dunnyveg = vinst för Campbell. 1645 - Braes of Strathdearn = Grant vs Cameron = Grant vinst. 1646 - Lagganmore = MacDonald/MacDougall/MacAulay (Argyll) /Irländsk brigad vs Campbell/MacCallum/MacNaghten = vinst för MacDonald/MacDougall/MacAulay (Argyll) /Irländsk brigad. 1665 - Stand-off at the Fords of Arkaig = Chattan vs Cameron = inget slag. 1680 - Altimarlach = Campbell vs Sinclair = Campbell vinst. 1688 - Mulroy = MacDonald of Keppoch/Cameron vs Mackintosh/ Oberoende trupper från den skotska regeringen = vinst för MacDonald of Keppoch/Cameron. 1700-talet 1721 - Glen Affric = Mackenzie/Macrae vs Ross = Mackenzie/Macrae vinst. före 1774 - Lagan, Glen Lyon = Campbell/MacIver (Imhear)/ Robertson vs MacGregor = vinst för Campbell/MacIver/Robertson. Noteringar och tillägg: Chattan - Tidigare klanen Chattan och förbundet Chattan består av flera fristående klaner som ibland stred själva och ibland stred tillsammans mot andra fiender. Chattan deltog i oändligt många klanstrider. Bara en bråkdel av de striderna nämns ovan och finns med i statistiken ovan. Quhele - Klanen Quhele var en egen klan eller någon av klanerna Cameron eller Davidson. I statistiken ovan när Quhele nämns räknas deras statistik in på Quhele och inte på Cameron eller Davidson. Dingwall 1411 - Slaget vid Dingwall 1411 var en klanstrid mellan klanen Mackay med allierade som företräde kungariket Skottland och klanen MacDonald med allierade som företrädde Lordship of the Isles och rebeller. I striden hade klanen MacDonald 10 000 män mot Mackays 4 000. Harlaw 1411 - Slaget vid Harlaw 1411 var en strid mellan ena sidan av klaner och baroner i lågländerna i nordöstra Skottland allierade till familjen Stewart och som företrädde den skotska kronan. De stred i slaget mot klaner från högländerna från den skotska västkusten som var lojala till klanen MacDonald och som företrädde Lordship of the Isles. Två olika klaner - Klanen MacAulay från Argyll är inte samma klan som klanen - Macaulay från Wester Ross. Klanstrider mellan Keith och Gunn - Flera klanstrider på 1400-talet innan 1478 eller före 1464 mellan klanerna Keith och Gunn inte inräknade i statistiken längre ned eftersom det råder osäkerhet vilka som vann, förlorade och ifall andra klaner deltog i de striderna, undantaget slagen vid Tannach 1464/1438 och Champions 1478/1464 som finns med ovan. Champions 1478 - Slaget om Champions skedde 1478 eller eventuellt 1464. Det är också känt på svenska som slaget om mästarna. Bakgrunden till slaget var att Dugald, som var klanhövding för klanen Keith, rövade bort Helen of Braemore som var dotter till Lachlan Gunn. Han kidnappade henne natten före hennes bröllop med Alexander Gunn. Men hon tog livet av sig och hoppade från klanen Keiths tornhus Ackergill Tower i Caithness. Enligt en annan version var det John Keith som rövade bort Helen. Det efterföljdes av flera konflikter mellan klanerna Keith och Gunn. De möttes sedan i flera klanstrider med flera döda och skadade på båda sidor. Efter många strider och långa gräl beslutade de att en gång för alla att göra upp i ett slag för mästare i östra Caithness. De kom överens om att strida mot varandra med tolv män som red på varsin häst på varje sida. Totalt tjugofyra män på tjugofyra hästar i slaget enligt uppgörelsen. Men när slaget inträffade kom klanen Keith med tjugofyra män som red på tolv hästar. Hos dem satt två män på varje häst och inte en man per häst. De mötte klanen Gunn som höll sig till överenskommelsen och hade tolv män på tolv hästar. Hos dem red en man på varje häst. Klanen Keith vann slaget och tjugofyra eller fler av trettiosex män dog eller skadades i slaget. Hos vinnarna Keith dog eller skadades tolv eller fler av tjugofyra män, men hos klanen Gunn dog tolv av tolv män. För denna osportslighet förlät inte klanen Gunn klanen Keith. De var sedan i fejd med varandra i 500 eller 514 år. På 1970-talet träffades nordamerikanska medlemmar från de båda klanerna Keith och Gunn i vänskapliga möten. För dem var inte fejden längre ett problem. Dessa medlemmar var i första hand amerikaner och i andra hand medlemmar i skotska klaner. De hade mer samhörighet med andra amerikanare än med klanmedlemmar i Skottland i samma klan som de tillhörde. På uppmaning av de amerikanska klanmedlemmarna undertecknade klanen Keiths klanhövding och Gunns chef ett vänskapsavtal 1978 som avslutade den 500 eller 514 år långa fejden mellan de två skotska klanerna. Sedan dess har några medlemmar från båda klanerna firat avtalet vid höglandsspel och andra gemensamma sammankomster. Torran Dubh/Dub 1517 - Det finns två versioner om slaget vid Torran Dubh/Dub 1517. Den ena är från 1600-talet och den andra är från början av 1900-talet. Olika klaner stred i de två versionerna med undantag av klanen Mackay som förlorade slaget i båda versionerna. Inbördes strid inom klanen Sutherland 1518 eller 1519 - Slaget om Alltachuilain 1518 eller 1519 var en inbördes klanstrid mellan två fraktioner av klanen Sutherland. Den ena fraktionen tog hjälp av klanen Gordon och vann slaget. Många döda i Perth and Kinross 1522 - I slaget vid Glenboultachan i Perth and Kinross 1522 möttes klanerna Macnab och Neish (MacNeish). Den förlorande klanen Neish ställde upp med 500 män. 470 av dem dog i slaget. Inbördes strid inom klanen Sinclair och sista klanstriden på Orkneyöarna 1529 - Slaget vid Summerdale 1529 var ett internt slag inom klanen Sinclair vars ena fraktion i Caithness stöddes av James V (1512-1542) som var kung av Skottland 1513-1542. Den sidan ville att Skottland skulle återfå kontrollen över Orkneyöarna efter att skotska kronan förlorat kontrollen över ögruppen till skotska rebeller. Motståndarna i slaget var den delen av klanen Sinclair som bodde på Orkneyöarna och lokala orkadier, dvs. lokala invånare på Orkneyöarna. De ville inte att Skottland skulle återfå kontrollen över Orkneyöarna eftersom de inte längre ville betala sina hyror till ögruppens tacksmen. Tacksman i singular. Den skotska kronan hyrde ut Orkneyöarna till tacksmen som var markägare som samlade in hyror, skatter och andra avgifter från lokalinvånarna. På Orkneyöarna missbrukade de sina befogenheter, vilket fick konsekvensen att Sinclairs på Orkneyöarna och lokala orkadier motsatte sig dem och i förlängningen den skotska kronans kontroll över Orkneyöarna. Slaget vid Summerdale 1529 var det sista eller åtminstone det sista stora klanslaget på Orkneyöarna. Det vanns av sidan med Sinclairs på Orkneyöarna och lokala orkadier. 501 män dog i slaget. Olika klaner - 1500-tals klanen Murray of Aberscross var inte samma klan som klanen Murray. Ön Eigg 1577 - Gällande Eigg massakern 1577. År 1577 var en grupp män från klanen MacLeod på besök på ön Eigg i Inre Hebriderna i Lochaber i sydvästra Highland, enligt en berättelse från klanen Macdonald of Clanranald. MacLeod-männen blev väldigt förtjusta och underförstått närgångna mot öns vackra kvinnor. Möjligen var männen berusade efter intag av alkoholhaltiga drycker. Deras närgångenhet mot öns kvinnor gillades inte av de lokala männen som kvinnorna tillhörde klanen Macdonald of Clanranald. De lokala männen tog tag och satte männen från MacLeod på en eller flera små båtar. Sedan med hjälp av sina egna båtar drog de ut deras båt eller båtar ut på havet utanför Eigg. Där lämnade de lokala männen sedan männen från MacLeod åt sitt öde ute på havet. Eftersom MacLeods båt/båtar saknade segel och åror kom de på drift ute på havet, men de räddades till slut av andra MacLeods i andra båtar. Arga ville de här männen från MacLeod sedan hämnas på öborna på Eigg. Kort senare reste de tillbaka till Eigg, men deras båt/båtar sågs i havet utanför ön av öborna som förstod att något illa var i görningen. 395 av Eiggs 396 invånare gömde sig då i grottan Cave of Frances på öns södra del. Ingången till grottan var liten och smal, skymd av mossa och täckt av annan vegetation. Ingången låg också bakom ett litet vattenfall. Själva ingången var bara 65 cm hög. För att komma in i grottan behövde en människa kravla i sju meter in till själva grottan innan den öppnade upp sig. Det var inte något för en person med klaustrofobi. Väl inne i grottan var grottan sedan 79 meter lång, 8 meter bred och 6 meter hög. På ytan var grottan ett bra gömställe och det visste öns invånare om. Efter 3-5 dagars fruktlöst sökande efter Eiggs invånare och plundrande av deras tomma hem funderade männen från MacLeod att lämna ön. Men precis när de skulle sätta sig i sin eller sina båtar såg de en människa lämna området utanför grottan på öns södra del. Men sedan försvann den här människan spårlöst och de kunde inte hitta honom eller henne. Men de såg personens fotspår som ledde till ingången av Cave of Franc och de förstod att öborna var inne i grottan. Männen från MacLeod omorganiserade då vattenflödet utanför ingången. Därefter staplade de halm och virke från hustak vid grottans ingång som de tagit från öbornas tomma hem. Sedan tuttade de eld på halmen och träet. Eftersom vattnet dämpade lågorna fylldes grottan med rök och kvävde alla inuti. 395 människor som befann sig i grottan dog av röken. Alla tillhörde klanen Macdonald of Clanranald eller hade anknytning till den klanen som t.ex. septs. Endast en invånare på Eigg överlevde massakern i grottan. Det var en äldre kvinna som inte hade sökt skydd i grottan. Långt senare 1977-2007 ifrågasattes sanningshalten i den historien av forskare som inte var säker på att massakern ens ägde rum i grottan, men faktum var att under de efterföljande århundradena efter 1577 hittades mänskliga kvarlevor många gånger i grottan. Dessa rester av människor har sedan tagits ut från grottan och begravts på nytt, exempelvis 1773, 1814 och 1845. Så sent som 2017 hittade turister ben i grottan som tillhörde en sextonåring. Fortfarande sägs det att det finns mänskliga kvarlevor i grottan. Ön Coll 1583 - I slaget vid Totronald 1583 på ön Coll i Argyll and Bute invaderades ön av klanen Maclean of Duart. Men klanen Maclean of Coll, som bodde på ön, stod emot inkräktarna och i slaget högg de av deras huvuden och kastade dem i en bäck på Coll. Bäcken kallas än idag för "the stream of the heads". Inre Hebriderna 1585-1586 - Trots sitt namn i slaget vid Western Isles 1585-1586 ägde de slagen rum på öarna Jura, Islay, Mull och Tiree i Inre Hebriderna och på halvön Kintyre på fastlandet. Familjen Bain of Tulloch 1597 - I slaget vid Logiebride 1597 stred bl.a. familjen Bain of Tulloch. Trots sitt efternamn Bain var de inte en del av klanen MacBean/MacBain från Inverness-shire. Istället var de en gren till klanen Mackay från Strathnaver i Sutherland. En av familjen Bains förfäder John Bain Mackay tog sitt mellannamn Bain som sitt efternamn istället för sitt riktiga efternamn Mackay. Pilbågar 1601 - Slaget vid Carinish 1601 på North Uist i Yttre Hebriderna är det senaste slaget i Skottland där pilbågar och pilar användes. Potentiell klanstrid slutade utan strid 1665 - I stand-off at the Fords of Arkaig 1665 ställde Chattan upp med 1 500 män mot Camerons 1 200 män. Konflikten gällde en 360 år lång konflikt över mark i Loch Arkaig i Highland som pågick under åren 1305-1665. De löste det utan vapen med att klanen Cameron köpte upp Mackintosh mark. Cameron och Mackintosh hade en klanfejd i 358 år under åren 1330-1688. Klanstrider i andra konflikter - Många av slutet av 1600-talet till 1700-talets klanstrider var inbakade i strider där en del skotska klaner t.ex. representerade skotska jakobiter och stred mot andra skotska klaner som företrädde Storbritanniens regering. Dessa klanstrider står därför som strider mellan jakobiter och t.ex Storbritanniens regering i avsnittet om jakobiter. Resultat för klaner inblandade i minst tio kända strider: - Sutherland 12 vinster, 1 oavgjord och 3 förluster. - Mackay 12-1-9 - Cameron 8-0-3 - MacDonald 8-0-4 - Campbell 5-1-4 - MacLeod 5-0-5 Resultat alla ovan, oavsett antal strider: - Sutherland 12 vinster, 1 oavgjord och 3 förluster. - Mackay 12-1-9 - Cameron 8-0-3 - MacDonald 8-0-4 - Gordon 7-0-2 - Mackenzie/Mackenzie of Seaforth 6-2-1 - Campbell 5-1-4 - MacLeod 5-0-5 - Montgomery 4-0-2 - Ross 4-0-4 - Munro 3-2-2 - Macdonald of Sleat 3-1-3 - Mackintosh 3-1-5 - MacDonald of Keppoch 3-0-0 - Murray (Moray) of Aberscross 3-0-1 - Douglas 3-0-2 - Stewart 3-0-4 - Fraser of Lovar 2-1-1 - Gunn 2-1-4 - Maclean/Maclean of Duart 2-1-5 - Sinclair 2-1-5 - Drummond 2-0-0 - Robertson 2-0-0 - Kerr 2-0-0 - Macrae 2-0-0 - Keith 2-0-1 - MacDougall 2-0-1 - MacLeod of Lewis 2-0-1 - Macdonald of Clanranald 2-0-3 - Chattan 2-0-4 - Cunningham 2-0-4 - MacDonald of Dunnyveg 1-1-2 - Comyn 1-0-0 - Davidson 1-0-0 - Flera klaner från högländerna 1-0-0 - Graham 1-0-0 - Hay 1-0-0 - Irländsk brigad 1-0-0 - Irvine 1-0-0 - Johnstone 1-0-0 - Katolska rebeller 1-0-0 - MacAulay (Argyll) 1-0-0 - Maclean of Coll 1-0-0 - Macnab 1-0-0 - Macpherson 1-0-0 - Maxwell 1-0-0 - Orkadier 1-0-0 - Rojalister 1-0-0 - Skotska kronan 1-0-0 - Spanien 1-0-0 - Stewart of Darnley (familjen) 1-0-0 - Brodie 1-0-1 - Dingwall (familjen, inte klanen) 1-0-1 - Gregor/MacGregor 1-0-1 - Hamilton 1-0-1 - MacIver 1-0-1 - MacLaren 1-0-1 - Rebeller/katolska rebeller 1-0-1 - Stewart of Appin 1-0-1 - Lindsay 1-0-2 - MacDonell of Glengarry 1-0-2 - MacLeod of Harris and Dunvegan 1-0-2 - Ogilvy 1-0-2 - Scott 1-0-2 - Grant 1-0-3 - Forbes 1-0-5 - Calder 0-1-0 - Boyd 0-0-1 - Colquhoun 0-0-1 - Elliot 0-0-1 - Flera klaner från lågländerna 0-0-1 - Fraser 0-0-1 - Gray 0-0-1 - Grierson 0-0-1 - Macaulay (Wester Ross) 0-0-1 - MacCallum 0-0-1 - MacCulloch 0-0-1 - MacDonald of Ardnamurchan 0-0-1 - MacDonald of Lochalsh 0-0-1 - MacFarlane 0-0-1 - MacGillivray 0-0-1 - MacHeth (blev senare Mackay) 0-0-1 - Mackay rebeller 0-0-1 - MacLeay 0-0-1 - MacLennan 0-0-1 - MacNaghten 0-0-1 - Matheson 0-0-1 - Maxwell 0-0-1 - Neish (MacNeish) 0-0-1 - Obsr 0-0-1 - Oliphant 0-0-1 - Pollock 0-0-1 - Polson (ingen klan, bara en sept) 0-0-1 - Quhele 0-0-1 - Rebeller 0-0-1 - Seton 0-0-1 - Sutherland of Dirlot 0-0-1 - MacNeil 0-0-2 - Sutherland of Duffus 0-0-2 - Murray 0-0-3 |
5. Andra strider internt
|
Den här tidslinjen tar upp andra strider mellan människor eller familjer som inte var klanstrider. Scrolla upp för tidslinjen mellan skotska kronan, rojalister och parlamentarikers strider mot andra familjer eller internt.
År, plats eller namn, vilka som stred och vilka som vann. Efter Kr., slaget vid/om: 1544, mars - Glasgow = Stewart vs Hamilton = oavgjort. 1544, maj - Glasgow Muir (Butts) = Cunningham vs Hamilton = Hamilton vinst. Resultat: - Hamilton 1 vinst, 1 oavgjord och 0 förluster - Stewart 0-1-0 - Cunningham 0-0-1 |
6. Statistik - krigsslag med deltagare, döda och skadade
|
Statistiken nedan sträcker sig fram till 1700-talet. Den gäller för båda sidor i slagen med Skottland eller skottar inblandade som ena part. Statistiken gäller båda sidor i slagen såvida inget annat anges.
6.1 Alla krigsslag, oavsett kategori Krigsslag med flest deltagare, båda sidor: 1. Ramillies (Bel) 1706 med 122 000 män. 2. Blenheim (Tys) 1704 med 108 000 män. 3. Moira (Nordirland) 637 med 100 000 män. 4. Namur (Bel) 1695 med 71 000 män. 5. Brunanburh (Eng) 937 med 55 000-80 000 män, median 67 500. 6. Flodden (Eng) 1513 med 56 000-66 000 män, median 61 000 män Slaget vid Ramillies i Belgien 1706 är det slaget som haft flest deltagare med som Skottland deltagit i oavsett kategori. I belägringen av Namur 1695 i Belgien deltog 71 000 män, varav 58 000 på de allierades sida med bl.a. Skottland, England, etc. mot fransmännens 13 000 män. Dock hade de allierade tillgång inom räckhåll med upp till ytterligare 102 000 soldater. Nu blev det inte så, men i teorin hade upp till 173 000 soldater kunnat deltagit i Namur, även om det aldrig var aktuellt. Antalet stridande män i slaget vid Brunanburh 937 baseras på uppskattningar av forskare på 2020-talet och inte faktiska bekräftade deltagare. De enda fakta de hade var att 34 800 män dog och skadades på Albas, Strathclyde och Dublins sida. Antalet överlevare på den sidan var okänt och antalet deltagare hos motståndarna England var också okänt. Krigsslag med flest dödade och skadade: 1. Brunanburh (Eng) 937 = tros var 40 800-54 800 döda/skadade. 2. Moira (Nordirland) 637 = minst 30 000-40 000 döda/skadade. 3. Blenheim (Tys) 1704 = 25 484 döda/skadade. 4. Namur (Bel) 1695 = 20 000 döda/skadade. Krigsslag med flest dödade: 1. Brunanburh (Eng) 937 = ev. minst 27 400 döda, ev. hela 47 000+. 2. Moira (Nordirland) 637 = minst 20 000 döda, kanske 35 000+. 3. Flodden (Eng) 1513 = 6 500-18 000 döda, median 12 250 döda. 4. Bannockburn 1314 = upp till 11 700 döda + 100 till döda/skadade. 5. Standard (Eng) 1138 = 10 000-12 000+ döda = median 11 000+. 6. Mons Graupius 83/84 = ca 10 360 döda. Krigsslaget vid Brunanburh 937 är det slaget som skottar deltagit som tros haft a) flest döda och skadade på båda sidor oavsett kategori, och b) kanske flest enbart dödade på båda sidor. Dock inte bekräftade siffror om döda och skadade eftersom uppgifterna bygger på en källa från 1627 som bygger på äldre källor som hävdade att enbart på Albas sida i slaget dog och skadades 34 800 män. Antalet döda och skadade på motståndarnas sida, anglosaxarna, är okänt, men troddes var minst 6 000 eller 10 000-20 000 enligt forskare på 2020-talet. Krigsslaget vid Moira 637 är det slaget som skottar deltagit i som haft a) flest bekräftade döda och skadade på båda sidor oavsett kategori, och b) flest bekräftade enbart dödade på båda sidor. Slaget pågick under en vecka sommaren 637 i västra delen av grevskapet Down i det som idag är östra Nordirland. I slaget stödde det skotska kungariket Dál Riata det norra irländska kungariket Ulaid mot högkungen av Irland. Krigsslaget vid Bleinheim 1704 är det slaget som Skottland deltagit som haft näst flest a) döda och skadade och b) enbart döda oavsett kategori. Krigsslaget vid Flodden 1513 är däremot det slaget som haft flest upp till bekräftade döda på båda sidor i slaget på det som är ön Storbritannien med skotskt deltagande. Minst 3 000 dog i belägringen av belgiska Namur 1695. Troligen dog betydligt fler och kanske upp till 10 000, men det är inte bekräftat att det dog fler där än Moiras minst 20 000 döda eller Floddens 6 500-18 000 döda. Krigsslag med flest dödade, enbart skottar: 1. Brunanburh (Eng) 937 = ev. ca 14 266 döda från Alba/Strathclyde, ev. mer. 2. Moira (Nordirland) 637 = minst 10 000 döda dál riatans och pikter, kanske 17 500+ = median 13 750 döda, men förmodligen många fler. 3. Standard (Eng) 1138 = 10 000-12 000 döda från Alba = median 11 000. 4. Mons Graupius 83/84 = ca 10 000 döda caledonier. 5. Flodden (Eng) 1513 = 5 000-14 000 döda skottar, median 9 250. Antalet döda från Alba i slaget vid Brunanburh 937 bygger på gissningar från forskare på 2020-talet. På Albas sida dog och skadades 34 800 män från Alba, Strathclyde och Dublin. Av de antas minst 21 400 dog. Under förutsättning att de var ungefär jämnt fördelade inbördes mellan med en tredjedel var mellan de tre kungarikena betydde det att gissningsvis minst 7 133 män från Alba och ytterligare 7 133 män från Strathclyde dog i slaget. 21 400 döda/3 kungariken = 7 133 döda x 2 kungariken = 14 266 döda från Alba och Strathclyde. Men som sagt var gissningar. Slaget vid Moira 637 skördade minst 20 000 dödsoffer på båda sidor och kanske 35 000+ döda till och med. Men av alla döda i slaget utgjorde Dál Riatas armé max hälften av ena sidan. Dál Riatas armé i slaget bestod dessutom av en kombination av soldater från mestadels Dál Riata, men även ett färre antal från Piktland, anglosaxare och saxare från England samt britanner från Wales. Antalet döda dál riatans och pikter i slaget var därför max hälften av de som dog på sidan med Ulaid/Dál Riata, vilket gör antalet döda dál riatans och pikter till minst 10 000 döda och kanske 17 500+, men med en median på 13 750. I slaget vid Standard i England 1138 dog 10 000-12 000 av 16 000 stridande män från Alba i slaget. Ett fåtal engelsmän dog på motståndarsidan. De stridande männen från Alba möttes av hav av pilar i slaget från engelska pilbågsskyttar, vilket orsakade att Albas armé behövde omorganisera sig i slaget och led stora förluster. Slaget vid Standard 1138 är det enskilda slaget där flest män från Alba/Skottland dött i ett slag på det som är ön Storbritannien. Slagets median på 11 000 döda från Albas kan jämföras med fyran ovan som är slaget vid Flodden 1513 där 5 000-14 000 skottar dog. Slaget vid Flodden har en median på 9 500 döda skottar. Däremot dog 6 500-18 000 vid Flodden inräknat båda sidor, inklusive både skottar och engelsmän. I slaget vid Bannockburn 1314, som inte finns med ovan, dog visserligen upp till 11 700-11 800 män, men bara 1-100 skottar och upp till hela 11 700 engelsmän. Det slaget skördade därför få skotska dödsoffer. 6.2 Kungariken internt inom/med Skottland Krigsslag med flest deltagare: 1. Moira (Nordirland) 637 med 100 000 män. 2. Clontarf (Irland) 1014 med ca 12 000 män. Krigsslag med flest dödade och skadade: 1. Moira (Nordirland) 637 med minst 30 000-40 000 döda/skadade. 2. Clontarf (Irland) 1014 med 7 000-10 000 döda, median 8 500 döda. 6.3 Skottland/Alba/Caledonia som ena part mot annat land fram till 1707 Krigsslag med flest deltagare: I Skottland: 1. Mons Graupius 83/84 med 32 000-60 000+ män, median 46 000 män. 2. Pinkie 1547 med 34 800-38 800 män+ 30 krigsfartyg, median 36 800 män. 3. Bannockburn 1314 med 25 000-33 000 män, median 29 000 män. I England: 1. Brunanburh 937 med 55 000-80 000 män, median 67 500. 2. Flodden 1513 med 56 000-66 000 män eller median 61 000 män. 3. Sack of Berwick 1296 med 52 000 män och 5 000 hästar. 4. Warrington Bridge 1651 med 28 000 män, varav 9 000 ryttare. 5. Standard 1138 med 26 000 män. På kontinenten: 1. Ramillies (Bel) 1706 med 122 000 män. 2. Blenheim (Tys) 1704 med 108 000 män. 3. Namur (Bel) 1695 med 71 000 män. 4. Walcourt (Bel) 1689 med 54 000-65 000 män, median 59 500 män. 5. Ev. Huy (Bel) 1694 med 8 200-85 200 män, median 46 700 män. Slaget vid Ramillies 1706 i nuvarande Belgien är det största slaget som Skottland deltagit i oavsett kategori. Skottland, England och Nederländerna stred med 62 000 män mot Frankrike, Spanien och kurfurstendömet Bayern med 60 000 män. I belägringen av Huy (Bel) 1694 mellan Skottland, England, Nederländerna, Tysk-romerska riket och Spanien på ena sidan mot Frankrike på den andra hade de förstnämnda en 84 000 man stor armé mot fransmännens 1 200 soldater. Totalt 85 200 soldater på båda sidor. Det råder osäkerhet hur många som var närvarande för de förstnämnda allierade och som stred mot fransmännen den 22-27 september 1694, men de var fler än 7 000 soldater men färre än 84 000. Krigsslag med flest dödade och skadade: I Skottland: 1. Bannockburn 1314 = upp till 11 700 döda + 100 till döda/skadade. 2. Mons Graupius 83/84 = ca 10 360 döda. 3. Pinkie 1547 = 7 200-8 600 döda, skadade och tillfångatagna eller i median 7 900. 4. Dunsinane 1054 = 4 500 döda. I England: 1. Brunanburh 937 = tros 40 800-54 800 döda/skadade. 2. Flodden 1513 = 6 500-18 000 döda eller median 12 250 döda. 3. Standard 1138 = 10 000-12 000+ döda = median 11 000+ döda. 4. Sack of Berwick 1296 = 4 000-17 000 döda/skadade, median 10 500. 5. Homildon Hill 1402 = minst 5 000 döda och skadade, kanske 6 000. *Slaget vid Brunanburh 937 bygger på gissningar från forskare. Se ovan. Slaget om Durham i England 1039 slutade med en katastrof för Albas armé. Förmodligen tusentals döda, kanske fler. På kontinenten: 1. Blenheim (Tys) 1704 = 25 484 döda/skadade, varav 10 542 döda och 14 942 skadade. 2. Namur (Bel) 1695 = 20 000 döda/skadade med minst 3 000 döda. 3. Ramillies (Bel) 1706 = 16 663-19 000 döda/skadade, median 17 832. 4. Schellenberg (Tys) 1704 = 10 041 döda/skadade, varav 6 342 döda och 3 699 skadade. 6.4 Covenanter från Skottland och andra mot England/Irland Flest deltagare: 1. Worcester (Eng) 1651 med 44 000 män. 2. Marston Moor (Eng) 1644 med 42 000 män. 3. Newburn (Eng) 1640 med 25 000 män, varav 20 000 var skotska covenanter. Flest dödade och skadade: 1. Marston Moor (Eng) 1644 med 4 300 döda. 2. Worcester (Eng) 1651 med 3 700 döda + 10 000 tillfångatagna. 3. Benburb (NI) 1646 med 2 300-3 300 döda/ skadade, median 2 800. 6.5 Mellan Skottland/Alba och internt Flest deltagare: 1. Sauchieburn 1488 med 48 000 män. 2. Dupplin Moor 1332 med 16 500-41 500 män, median 29 000 män. 3. Stracathro 1130 med 15 000 män. 4. Dingwall 1411 med 14 000 män. 5. Renfrew 1164 med 9 000-16 000 män, median 12 500 män + 160 skepp. 6. Glenlivet 1594 med 12 000 män. 6. Argyll's Rising 1685 med 11 500-12 500 män, median 12 000. * I slaget vid Sauchieburn 1488 söder om Stirling stred 30 000 män för den skotska kronan mot 18 000 skotska rebeller. Relativt många adelsmän stred på båda sidor. Flest dödade och skadade: 1. Dupplin Moor 1332 med 2 000-15 000 döda, median 8 500 döda. 2. Stracathro 1130 med 5 000 döda, totalt 5000+ döda och skadade. 3. Kilsyth 1645 med strax över 4 500 döda och skadade. *I slaget vid Stracathro 1130 mellan Alba och Moray/Ross dog 4 000 av 5 000 män för Moray/Ross. Även 1 000 av 10 000 män dog för Alba i slaget. Därtill skadades ytterligare män för Alba. Totalt 1 000+ döda och skadade för Alba. *Kravallerna vid George Square i Glasgow 1919 som lockade 20 000-25 000 demonstranter inte inräknade ovan eftersom det inte var ett traditionellt slag. 6.6 Jakobiter Flest deltagare, på båda sidor: 1. Sheriffmuir 1715 med 18 000 män. 2. Falkirk Muir 1746 med 15 000 män. 3. Culloden 1746 med 14 400 män. 4. Stirling Castle 1746 med 8 700-9 700 män, median 9 200 män. 5. Killiecrankie 1689 med 6 040-8 100 män, median 7 070 män. 6. Dunkeld 1689 med 6 200 män. 7. Carlisle, 2nd (Eng) med 5 450 män. I slaget vid Sheriffmuir i Stirling council area deltog 18 000 män, varav 12 000 var jakobiter. De 18 000 är rekord både i antal män i ett slag på båda sidor med skotska jakobiter inblandade i Skottland och de 12 000 är rekord för antalet enbart jakobiter i ett slag i Skottland. Varken innan eller efter har över 10 000 skotska jakobiter deltagit samtidigt i ett slag. I slaget vid Falkirk Muir 1746 var de skotska jakobiterna bara 8 000 män tillsammans med Frankrike mot Storbritanniens regerings 7 000 soldater. Flest dödade och skadade: 1. Killiecrankie 1689 med 2 400-2 700 döda och skadade. 2. Culloden 1746 med 1 550-2 050 döda/skadade, median 1 800. 3. Sheriffmuir 1715 med 863-1463 döda/skadade, median 1163. 4. Prestonpans 1745 med 405-620 döda/skadade, median 513. 5. Cromdale 1690 med ca 500 döda. 6. Falkirk Muir 1746 med 500 döda/skadade. I slaget vid Killiecrankie 1689 dog och skadades hela 2 400-2 700 män på båda sidor av bara 6 040-8 100 män deltagande män. 6.7 Klanstrider Flest deltagare: 1. Dingwall 1411 med 14 000 män. 2. Inverness 1429 med 12 000 män. 2. Glenlivet 1594 med 12 000 män. 4. Harlaw 1411 med 11 000-12 000 män, median 11 500. I slaget vid Dingwall 1411 ställde klanen MacDonald och deras allierade upp med 10 000 män mot klanen Mackays och deras allierades 4 000 män. Det slutade med en MacDonald-vinst. Flest dödade och skadade: 1. Harlaw 1411 med 1 500 döda 2. Dryfe Sands 1593 = 1140-1340 döda, median 1240 + X skadade. 3. Of the Shirts 1544 med 787 döda. 4. Arbroath 1445/1446 med minst 600 döda/skadade 5. Lagabraad 1480 eller 1483 med 517 döda. 6. Glenlivet 1594 med 514 döda/skadade. 7. Summerdale 1529 med 501 döda. 8. Glenboultachan 1522 med åtminstone 470 döda. 9. Eigg massacre 1577 med 395 döda. 10. Traigh Ghruinneart 1598 med 370 döda/skadade. 11. Craibstone 1571 med 120-500 döda/skadade, median 310. Flest enbart dödade 1. Harlaw 1411 med 1 500 döda. 2. Dryfe Sands 1593 med 1140-1340 döda, median 1240. 3. Of the Shirts 1544 med 787 döda. 4. Lagabraad 1480 eller 1483 med 517 döda. 5. Summerdale 1529 med 501 döda. 6. Glenboultachan 1522 med åtminstone 470 döda. 7. Eigg massacre 1577 med 395 döda. 8. Traigh Ghruinneart 1598 med 310 döda. 9. Stalc 1468 med minst 130 döda, men troligen minst 230-360 döda. 10. Clachnaharry 1454 med 200 döda eller något fler. 6.8 Andra strider internt Flest deltagare: 1. Glasgow i mars 1544, med ca 1 600-2 000 män. 2. Glasgow Muir i maj 1544, med ca 1 200-1700 män. Flest dödade och skadade: 1. Glasgow i mars 1544 med 600 döda, av ca 1 600-2 000 deltagare. 2. Glasgow Muir i maj 1544, minst ett par hundra döda, max 300-400. |