Dál Riata 498-850 (500-843)
Introduktion
I början på romartiden kallade romarna irländarna för Iverni och senare för Hiberni. På 300-talet och i början på 400-talet gjorde en del irländare plundringsräder i det romerska England och på resten av Storbritanniens västkust. Även den romerska sjöfarten mellan Irland och Wales/England attackerades av de här irländarna. Romarna kallade dessa pirater för scoti, som var det latinska ordet för de här plundrarna. Även ordet scotti nämndes för att benämna samma människor. Med tiden kom ordet scoti att innefatta alla invånare på Irland. Dock använde romarna orden scoti/scotti endast för invånare på Irland och inte för några andra länder. Irländarna själva kallade sig inte för scoti/scotti, förutom när de refererade sig själva i latin. Ca år 400 och på 400-talet flyttade en del scoti/scotti från norra Irland till den skotska västkusten i det som idag är Argyll and Bute, enligt den traditionella synen. Det fanns forskare som hävdade att scoti/scotti flyttade till Skottland från norra Irland redan på 300-talet, men den generella traditionella uppfattningen var att flytten skedde på 400-talet. På 300- eller 400-talen talade de gäliska (Goidelic/Gaelic) på Irland och i västra Skottland med de nya irländska immigranterna. Det var naturligt för de irländska kolonisatörerna att flytta till västra Skottland på 400-talet. Från närmaste norra delen av Nordirlands fastland i grevskapet County Antrim är det knappt 20 km till den skotska halvön Mull of Kintyre. Dál Riata bildades år 498 I västra Skottland bildades sedan kungariket Dál Riata år 498 som också kom att innefatta även norra delen av Irland. Dál Riata, även känt som Dalriata eller Dalriada, var ett gäliskt (Gaelic) kungarike och tillika skoternas kungarike i västra Skottland och norra Irland 498-850 (500-843). I Dál Riata bodde gaels, på svenska skoter, som var en folkstam med ursprung från Irland. Invånarna i Dál Riata kallades för Scots (latinska scoti), på svenska skoter. Människorna som bodde i dåvarande Dál Riata går idag även under namnet Dál Riatans. På 500-talet var Dál Riata indelat i en rad olika riken baserade på släktskap eller av dynastier som kallades för cenéla. Cenél i singularis. Huvudsakligen styrde fyra familjer kungariket Dál Riata från år 498: 1) Cenél Loairn: från Lorne som kontrollerade norra Argyll runt Firth of Lorn, eventuellt öarna Mull och Colonsay samt halvöarna Morvern och Ardnamurchan. Dynastin Cenél Loairn härstammade från Loarn mac Eirc som levde på 400-talet och som i sin tur var son till Erc. Loarn mac Eirc var bror till Dál Riatas första kung Fergus Mór (d. 501), kung av Dál Riata 498-501. 2) Cenél nGabráin: från Kintyre. Dynastin härstammade från Gabrán mac Domangairt, kung av Dál Riata 540-560. 3) Cenél nÓengusa: från Islay och som styrde Islay samt eventuellt Colonsay. Dynastin härstammade från Óengus Mór mac Eirc, som var bror till Loarn mac Eirc och Fergus Mór. 4) Cenél Comgaill: i Cowal and Bute i östra Argyll. Dynastin härstammade från Comgall mac Domangairt (d. 537-545), kung av Dál Riata och barnbarn till Fergus Mór, kung av Dál Riata. De flesta av Dál Riata kungar kom sedan från de två ledande grupper Cenél Loairn och Cenél nGabráin. Efter att kungariket Dál Riata bildades år 498 startades och etablerades en intensiv handel mellan Dál Riatas del i Antrim på Nordirland och Dál Riatas del i västra Skottland. Denna handel hade dock bedrivits långt innan med de irländska kolonisatörerna i västra Skottland på 400-talet, men ökade med kungariket Dál Riata grundande 498. Även giftermål skedde över havet där kvinnor eller män på irländska delen gifte sig med män och kvinnor från den skotska delen. Allt var dock inte frid och fröjd. Även interna strider om handeln inom Dál Riata förekom. Språkmässigt talade människorna i Dál Riata ett Q-Celtic gäliskt (Goidelic/Gaelic) språk. Enligt traditionellt synsätt var detta gäliska språk primitiv iriska (Primitive Irish) som spreds till västra Skottland av de irländska immigranterna på 300-talet enligt en del tidigare forskare och på 400-talet enligt andra tidigare forskare, men enligt nyare forskning uppstod detta språk vid den här tiden av lokalbefolkningen i västra Skottland efter att ha utvecklats ur ett gemensamt urkeltiskt språk från de brittiska öarna. På grund av de nära kommunikationerna mellan västra Skottland och norra Irland samt på grund av landbarriären i öster i form av de skotska högländerna utvecklades detta urkeltiska språk istället till gäliska än till piktiska eller kumbriska (Cumbric) som i fallen i östra respektive södra Skottland, enligt nyare forskning. Inom Dál Riata låg ön Iona där kristendomen spreds till västra och norra Skottland med bl.a. den irlandsfödda abboten Columba (521-597) på 500-talet, enligt legenden. På Iona behövde kristna munkar veläng (vellum) för att göra sina böcker. Veläng var ett tunt pergament som framställdes av skinn, oftast från kalvar under medeltiden och renässansen, för framställningen av böcker. Det tunna fina skinnet var slitstarkt och hållbart, vilket lämpade sig för kartor som behövde vara slitstarka eller för viktiga dokument som inte fick gå sönder. Berömda the Book of Kells från ca år 800 består av hundratals kalvskinn. |
|
Ingången till Dunadd. © Alan Doherty.
Dunadd
Áedán, känd som Áedán mac Gabráin, var officiellt kung av Dál Riata 574-608, men var i verkligheten chefskung i Dál Riata 574-608 och regerade över ett antal mindre stamkungar. Under hans ledning nådde Dál Riata sin största höjdpunkt och bästa blomstringstid som kungarike åren 580-600. Dunadd, Dunaverty, Dunollie och Tarbert var viktiga fästen för Dál Riata både maktmässigt som försvarsmässigt under den här tiden. Dun betyder fornborg. Fornborgen Dunadd ligger på en kulle nära Kilmartin i Argyll and Bute i västra Skottland. Ursprungligen var Dunadd en borg från järnåldern. Arkeologiska fynd på platsen visar att Dunadd användes på järnåldern. Dunadd är mest berömd som platsen där Dál Riatas kungar kröntes under delar eller hela perioden 498-850 (500-843). Dunadd var även huvudstad i kungariket Dál Riata. På toppen av kullen finns ett fotavtryck uthugget i berget som användes för invigningen och kröningen av Dál Riatas kungar. På Dunadd finns ett vildsvin inristat i berget med piktiskt design. Dessutom finns det en inskription från Oghamalfabetet som användes på Irland och västra Storbritannien från 300-talet till 900-talet. Det finns över 400 Oghaminskriptioner i stenmonument på Irland och i Storbritannien. De flesta av dem är från 400- och 500-talen. Huvuddelen av alla de 400 inskriptionerna finns i Kerry, Cork och Waterford i södra Irland. Störst antal utanför Irland finns i Pembrokeshire i sydvästra Wales. Sådana här stenar finns även i sydöstra Irland, Isle of Man, Cornwall, Devon och Hampshire (Silchester) i England samt på olika platser i Skottland, bl.a. Dunadd, Shetlandsöarna och på Orkneyöarna. Språket på stenarna är skrivna på Primitive Irish förutom 30 stenar i Skottland som är skrivna på piktiska, bl.a. Lunnasting stenen på Shetlandsöarna. De piktiska stenarna som är skrivna på Oghamalfabetet är från 500-talet till 800-talet. Dunadd var inte bara en borg. Dunadd var också ett centrum för fin och vacker metallbearbetning på 600-talet. Gjutformar för broscher och deglar har hittats på Dunadd. En degel var en eldfast behållare, ofta tillverkad i järn, som användes för att smälta ämnen vid hög temperatur, t.ex. vid gjutning av metaller. Begåvade hantverkare skapade smycken som eventuellt the Hunterston Brooch från år 700. Även andra artefakter har även hittats genom åren, som t.ex. ett gult färgämne i mineralen orpiment som användes på avskriften Book of Kells. Det gula pigmenten kunde även användas av de skrivkunniga prästerna på Iona. Dunadd var även ett viktigt handelscentrum för handel med andra kungariken. Fartyg anlände från den europeiska kontinenten med varor som vin, salt, färgämnen och kryddor till invånarna i kungariket Dál Riata. Många krukskärvor och andra fynd på platsen visar detta. Fynd från glas och keramik vid Dunadd visar att den europeiska handeln blomstrade längs Skottlands västkust. Dunadd var Dál Riata huvudstad fram tills år 841. Kort sammanfattning av Dunadd: - borg från järnåldern. - Dál Riatas kungar kröntes här. - centrum för metallbearbetning. - viktigt handelscentrum. Dunadd är en verklig hörnsten i den skotska historien. Ska du besöka historiska platser i Skottland under en resa rekommenderas ett besök på Dunadd. Som besökare kommer du känna historiens vingslag när du ser det där fotavtrycket. Men var aktsam. Efterföljande generationer ska få ta del av det också! Dál Riata på 700- och 800-talen Men allt var inte frid och fröjd inom Dál Riata. Detta rådde strider inom kungariket om makten. År 719 möttes exempelvis de två grupperna Cenél Loairn och Cenél nGabráin i ett stort sjöslag i ett intern krig inom Dál Riata. Upp till 100 träbåtar och skinnbåtar (curraghs) fanns på respektive sida. 200 båtar totalt i sjöslaget. Alla båtar var fylld med beväpnade krigare utrustade med pilbågar och pilar. Under åren 736-750 var Dál Riata kontrollerat av pikterna. På första hälften 800-talet styrdes delar av Dál Riata till och från av pikterna. Pikterna lät då sina kungar även vara kungar av Dál Riata. 794 slogs Dál Riatans mot vikingar som seglat till Skottland från Norge. 841 blev Kenneth MacAlpin (810-858) Dál Riatas nya kung. Två år senare blev han även kung av Piktland. 841 flyttade Kenneth MacAlpin Dál Riatas huvudstad från Dunadd i Argyll and Bute till Forteviot nära Perth i Perth and Kinross. Forteviot låg i Piktland. År 843 gick Dál Riata samman med Piktland och blev en del av Piktland under Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858. Missuppfattningar Idagens moderna engelska kallades en person som talade gäliska (Gaelic) på Irland och/eller på Skottland för gael. Scoti och Scotti var de senromerska orden för gaels. Svenska ordet för gaels är skoter. Många av dagens engelsktalande historieforskare har valt att benämna Scots/Scoti/Scotti i Dál Riata och på Irland 498-850 som gaels för att undvika missuppfattningar med orden Scoti eller Scots. Ordet Scots syftar idagens moderna språkbruk i de flesta fallen på språket lågskotska som såväl på engelska som svenska går under namnet Scots/Lowland Scots på engelska och scots/lågskotska på svenska. Det går dock inte att komma ifrån att det lätt kan uppstå missuppfattningar mellan orden Scoti (gaels), Scotti (gaels), Scots (person från Dál Riata), Scots (språket, dvs lågskotska), skoter (gaels), skotte (person från Skottland) och skottar (personer från Skottland). För att göra det enklare för dig som läsare att förstå benämns skoter med gaels på den här sidan om Skottlands historia. Istället för att skriva det svenska ordet skoter i syftning på Scots från Dál Riata, vilket lätt kan uppfattas som skottar som syftar på människor från landet Skottland, skrivs de engelska orden gael, gaels och Dál Riatans. Detta görs för att undvika missuppfattningar mellan ordet skoter gentemot orden skotte och skottar. _________________
Översta bilden: Utsikt från Dál Riatas huvudstad Dunadd nära byn Kilmartin i Argyll and Bute. Samma vy som du som läsare nu sett såg exempelvis Dál Riatas kungar för 1400 år sedan. © Erik Fitzpatrick. CC. |