Skottland 843-1707 - bakgrund till den skotska monarkin
Skotska nationen födelse 843 (Albas uppgång)
Bakgrund
Fortriu är namnet på det antika Pictland. Enligt traditionell historiebeskrivning låg det i Strathearn och i Menteith och speciellt i västra Perth i centrala Skottland, men enligt nyare forskning låg kungariket längre norrut i Moray och Easter Ross i norra Skottland. På piktiska hette Fortriu däremot Uerturio. Detta kan bekräftas eftersom romarna kallade dem för Uerturione.
Dál Riata, också känt som Dalriata eller Dalriada var ett keltiskt kungarike i västra Skottland samt norra Irland 498-850 (500-843). Piktland var ett kungarike i norra och östra Skottland från 297 till 889/900, varav 843-889/900 också västra Skottland. Förlagan till Piktland bestod av löst sammansatta caledoniska lokala riken på 200-talet AD, men år 297 gick de samman i Pictland.
Irlandsfödda abboten Columba (521-597) grundade ett kloster på ön Iona i Dál Riata i nuvarande Skottland. Han spred kristendomen till Skottland på 500-talet enligt legenden. Befolkningen i Dál Riata blev snabbt omvandlade från hedendom till kristendomen, men Columbas missionerade var inte lika framgångsrikt i Piktland till en början. Pikterna blev dock kristna, även fast det tog lite längre tid.
På 700-talet ville Nechtan (f. före 686 och d. 732), kung av Piktland 706-724 och 728-729 begränsa Dál Riata påverkan på Pictland samt undvika krig med Northumbria. För att göra detta såg han till att kyrkan i Piktland närmade sig Rom och distansierade sig från den keltiska kyrkan genom att bl.a. utvisa präster från Iona i Pictland. Iona tillhörde Dál Riata. Nechtan's kyrkliga reformer ledde till närmare förbindelser mellan kungarikerna Pictland och Northumbria. Nechtan's utvisning av präster från Iona i början på 700-talet förde dock med sig att den piktiska kyrkan snarare blev oberoende än fick starkare kopplingar till Rom och Northumbria. Dessutom förblev banden nära mellan den piktiska kyrkan och Iona, Dál Riata, Irland och den keltiska kyrkan. Den piktiska kyrkan kom även under kunglig piktisk kontroll, vilket på 800-talet blev omtvistat.
Låter det krångligt? Banden mellan länderna Piktland och Northumbria stärktes även om Piktland 711 förlorade ett krigslag mot Northumbria i Mag Manonn där Stirling ligger idag. Men relationerna mellan de två kungarikena var fredliga under Nechtan's tid som piktisk kung. Den piktiska kyrkan band med den keltiska kyrkan i Dál Riata förblev samtidigt nära.
Under åren 736-750 var Dál Riata kontrollerat av pikterna. På första hälften 800-talet styrdes delar av Dál Riata till och från av pikterna. Pikterna lät då sina kungar även vara kungar av Dál Riata.
Vikingarna attackerade Skottland
På slutet av 700-talet och på 800-talet invaderades delar av Dál Riata och norra Piktland av norska vikingar, bl.a. kända ön Iona i Dál Riata. Dessutom invaderades Northumbria även av norska vikingar, bl.a. Lindisfarne i England år 793. Mot slutet av 700-talet hade alla de tre kungarikena blivit plundrade av vikingarna. Dessutom bosatte sig vikingarna i delar av deras kungariken samt delar av deras kungariken kom under vikingarnas kontroll det kommande seklet. Vikingarna utrotade hela den piktiska befolkningen på Shetlandsöarna i norr. De gjorde räder och längs Skottlands norra och västra kuster och slog sig ned på Shetlandöarna, Orkneyöarna, norra Skottlands fastland och i Hebriderna i västra
Skottland. Både Dál Riata och Piktland var starkt hotade av detta yttre hot och förlorade krigslag mot vikingarna. Dál Riata tvingades flytta sin huvudstad från Dunadd till Forteviot, nära Perth pga. vikingattacker på Dunadd.
Skottland bildades
För att slå ned det yttre hotet från vikingarna tvingades de två gamla fienderna Dál Riata och Piktland att enas och gå samman år 843. Det finns en del historiker som menar att den piktiska kronan övertog den dál riatanska kronan medan en del andra menar att det var tvärtom, dvs. den dál riatanska kronan som övertog den piktiska kronan. Det som talar mot det senare var att på första hälften 800-talet styrdes delar av Dál Riata till och från av pikterna samt Dál Riata i praktiken upphörde att existera på mitten av 800-talet eftersom det var en del av Piktland vars kungarike levde vidare till ca 889-900.
Oavsett vilken krona som övertog vilken är de flesta forskarna överens om att Dál Riata i väst gick samman med Piktland i öst/nordöst 850 och blev en del av Piktland, under Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858. Han var kung över de båda rikena Dál Riata och Piktland, som slogs samman 850 och som gemensamt från 850 gick under namnet Piktland, på engelska Pictland. När Kenneth MacAlpin tog över var området i det vi idag kallar för Skottland indelat i fem olika separata kungariken:
1. Piktland i öst och nordöst
2. Vikingarna som hade land i norr (Orkneyöarna och Shetlandsöarna) i och nordväst
3. Dál Riata i väst, befolkade av gaels
4. Alt Clut (senare Strathclyde), som beboddes av britons (keltiska britanner) i sydväst
5. Northumbria i sydöst som var befolkade av angler, riket låg i nuvarande sydöstra Skottland och norra och nordöstra England
samt
6. Norse Gaels i västra Skottland och i Irländska sjön i syd/sydväst inkl. Isle of Man - från 800
7. Kingdom of the Isles i väst - från 848
Alla hade egna kulturer och separata riken. Med Kenneth MacAlpin gick Dál Riata samman med Piktland 850 och blev en del av Piktland. Med Kenneth MacAlpin startade en ny dynasti med kungahuset Alpin där en del av efterföljande (skotska) kungar var släkt i rakt nedstigande led till honom. Han blev en landsfader. En skotsk Gustav Vasa för att förenkla det. Dessutom stärktes banden mellan pikterna i nordöst och gaelerna i väst/sydväst under hans period, trots att det ursprungliga Piktland hade sin egen kulturella särart, språk, seder och bruk gentemot gamla Dál Riata. Kenneth MacAlpin blev symbolen för en nyordning. Med honom gick två kungariken samman 850. Därför anses Skottland funnits sedan han var kung över Piktland 843 och att Kenneth MacAlpin var Skottlands första kung, trots att den skotska identiteten funnits sedan ca år 1000.
889-900 bytte Piktland namn till Alba som senare bytte namn till Skottland. Alba är det skotsk-gäliska namnet för Skottland. På engelska heter skotskt gäliska Scottish Gaelic. Gäler heter på engelska Gaels. Piktland upphörde under Donald II (f. 869-871 och d. 900) tid som piktisk kung 889-900. När han dog år 900 hade det officiellt bytt namn till kungariket Alba. Han var den sista piktiska kungen och samtidigt den första att omnämnas i skriftliga dokument som kung av Alba. Hans efterträdare Constantine II (879-952), kung av Alba 900-943 var den andra kungen av Alba. Constantine II var den första kungen av Alba som inte var kung av Pictland, eftersom Pictland inte existerade under hans tid som kung. Constantine II företrädare Donald II var under sin tid både kung av Piktland och sen kung av Alba. Constantine II däremot var den första kungen som enbart var kung av Alba. Dock räknas Kenneth MacAlpin som första skotska kungen från 843.
På 900-talet ersattes piktisk kultur, seder, bruk, språk, religion, kyrka och sättet att leva med keltiskt. Piktiskt övergick till att bli gaeliskt under 900-talet. Hotet från de norska vikingarna i västra och norra Skottland samt även ett potentiellt hot lite längre söderut de danska vikingar i England kan ha påskyndat en långsiktig process av att östra/nordöstra Alba (Skottland) blev keltiskt, dvs. den delen som tidigare var Piktland innan Dál Riata och Piktland slogs ihop. Vid ca år 1000 hade den piktiska identiteten ersatts med en skotsk identitet, som var baserad på keltiska seder och bruk.
Kungariket Alba (Rí Alban) 889-1286
Under Donald II (f. 869-871 och d. 900) tid som kung av Piktland 889-900 bytte Piktland namn till kungariket Alba. Han var den sista piktiska kungen och samtidigt den första kungen av Alba. Hans efterträdare Constantine II (879-952), kung av Alba 900-943 var den andra kungen av Alba. Constantine II var den första kungen av Alba som inte var kung av Piktland, eftersom Piktland inte existerade under hans tid som kung. Constantine II företrädare Donald II var under sin tid både kung av Piktland och
sen kung av Alba. Constantine II däremot var den första kungen som enbart var kung av Alba. Dock räknas Kenneth MacAlpin som första skotska kungen från 843. De regenter som levde 889-1286 kallade sig för Rí Alban, som betyder kung av Skottland på skotsk gaelic. Alba är det skotsk gaelic namnet för Skottland. Deras kungarike hette Rìoghachd na h-Alba som betydde kungariket Skottland.
Under perioderna 1005-1034, 1058-1094 samt 1097-1286 använde de sig även av latinska ord för benämna sig som kungar av Skottland. Rex Scotiae 1005-1034, Scottorum basileus 1058-1093 samt Rex Scottorum tillämpades 1094 och 1097-1286. Efter 1286 övergav de sina skotsk gaelic och latinska titlarna. 1286-1707 titulerade de sig enbart som king/queen of Scots/Scotland (kung/drottning av skottar/Skottland) i och med att engelskan och lågskotskan (Scots/Lowland Scots) tog över språkmässigt.
Alla regenter mellan 843-1707 räknas som kungar/drottningar av Skottland, undantaget första interregnumet 1290-1292, andra interregnumet 1296-1306 samt 1651-1660 då Skottland under delar av den perioden var under the Commonwealth. Men ofta tillskrevs regenterna 889/900-1286 som kungar av Alba såväl förr i tiden som i vår moderna tid. Det beror på att man vill förtydliga vilken tidsperiod det rör sig om, trots att det är samma land. De flesta regenterna i Skottlands historia har varit män.
Bakgrund
Fortriu är namnet på det antika Pictland. Enligt traditionell historiebeskrivning låg det i Strathearn och i Menteith och speciellt i västra Perth i centrala Skottland, men enligt nyare forskning låg kungariket längre norrut i Moray och Easter Ross i norra Skottland. På piktiska hette Fortriu däremot Uerturio. Detta kan bekräftas eftersom romarna kallade dem för Uerturione.
Dál Riata, också känt som Dalriata eller Dalriada var ett keltiskt kungarike i västra Skottland samt norra Irland 498-850 (500-843). Piktland var ett kungarike i norra och östra Skottland från 297 till 889/900, varav 843-889/900 också västra Skottland. Förlagan till Piktland bestod av löst sammansatta caledoniska lokala riken på 200-talet AD, men år 297 gick de samman i Pictland.
Irlandsfödda abboten Columba (521-597) grundade ett kloster på ön Iona i Dál Riata i nuvarande Skottland. Han spred kristendomen till Skottland på 500-talet enligt legenden. Befolkningen i Dál Riata blev snabbt omvandlade från hedendom till kristendomen, men Columbas missionerade var inte lika framgångsrikt i Piktland till en början. Pikterna blev dock kristna, även fast det tog lite längre tid.
På 700-talet ville Nechtan (f. före 686 och d. 732), kung av Piktland 706-724 och 728-729 begränsa Dál Riata påverkan på Pictland samt undvika krig med Northumbria. För att göra detta såg han till att kyrkan i Piktland närmade sig Rom och distansierade sig från den keltiska kyrkan genom att bl.a. utvisa präster från Iona i Pictland. Iona tillhörde Dál Riata. Nechtan's kyrkliga reformer ledde till närmare förbindelser mellan kungarikerna Pictland och Northumbria. Nechtan's utvisning av präster från Iona i början på 700-talet förde dock med sig att den piktiska kyrkan snarare blev oberoende än fick starkare kopplingar till Rom och Northumbria. Dessutom förblev banden nära mellan den piktiska kyrkan och Iona, Dál Riata, Irland och den keltiska kyrkan. Den piktiska kyrkan kom även under kunglig piktisk kontroll, vilket på 800-talet blev omtvistat.
Låter det krångligt? Banden mellan länderna Piktland och Northumbria stärktes även om Piktland 711 förlorade ett krigslag mot Northumbria i Mag Manonn där Stirling ligger idag. Men relationerna mellan de två kungarikena var fredliga under Nechtan's tid som piktisk kung. Den piktiska kyrkan band med den keltiska kyrkan i Dál Riata förblev samtidigt nära.
Under åren 736-750 var Dál Riata kontrollerat av pikterna. På första hälften 800-talet styrdes delar av Dál Riata till och från av pikterna. Pikterna lät då sina kungar även vara kungar av Dál Riata.
Vikingarna attackerade Skottland
På slutet av 700-talet och på 800-talet invaderades delar av Dál Riata och norra Piktland av norska vikingar, bl.a. kända ön Iona i Dál Riata. Dessutom invaderades Northumbria även av norska vikingar, bl.a. Lindisfarne i England år 793. Mot slutet av 700-talet hade alla de tre kungarikena blivit plundrade av vikingarna. Dessutom bosatte sig vikingarna i delar av deras kungariken samt delar av deras kungariken kom under vikingarnas kontroll det kommande seklet. Vikingarna utrotade hela den piktiska befolkningen på Shetlandsöarna i norr. De gjorde räder och längs Skottlands norra och västra kuster och slog sig ned på Shetlandöarna, Orkneyöarna, norra Skottlands fastland och i Hebriderna i västra
Skottland. Både Dál Riata och Piktland var starkt hotade av detta yttre hot och förlorade krigslag mot vikingarna. Dál Riata tvingades flytta sin huvudstad från Dunadd till Forteviot, nära Perth pga. vikingattacker på Dunadd.
Skottland bildades
För att slå ned det yttre hotet från vikingarna tvingades de två gamla fienderna Dál Riata och Piktland att enas och gå samman år 843. Det finns en del historiker som menar att den piktiska kronan övertog den dál riatanska kronan medan en del andra menar att det var tvärtom, dvs. den dál riatanska kronan som övertog den piktiska kronan. Det som talar mot det senare var att på första hälften 800-talet styrdes delar av Dál Riata till och från av pikterna samt Dál Riata i praktiken upphörde att existera på mitten av 800-talet eftersom det var en del av Piktland vars kungarike levde vidare till ca 889-900.
Oavsett vilken krona som övertog vilken är de flesta forskarna överens om att Dál Riata i väst gick samman med Piktland i öst/nordöst 850 och blev en del av Piktland, under Kenneth MacAlpin (810-858), kung av Piktland 843-858. Han var kung över de båda rikena Dál Riata och Piktland, som slogs samman 850 och som gemensamt från 850 gick under namnet Piktland, på engelska Pictland. När Kenneth MacAlpin tog över var området i det vi idag kallar för Skottland indelat i fem olika separata kungariken:
1. Piktland i öst och nordöst
2. Vikingarna som hade land i norr (Orkneyöarna och Shetlandsöarna) i och nordväst
3. Dál Riata i väst, befolkade av gaels
4. Alt Clut (senare Strathclyde), som beboddes av britons (keltiska britanner) i sydväst
5. Northumbria i sydöst som var befolkade av angler, riket låg i nuvarande sydöstra Skottland och norra och nordöstra England
samt
6. Norse Gaels i västra Skottland och i Irländska sjön i syd/sydväst inkl. Isle of Man - från 800
7. Kingdom of the Isles i väst - från 848
Alla hade egna kulturer och separata riken. Med Kenneth MacAlpin gick Dál Riata samman med Piktland 850 och blev en del av Piktland. Med Kenneth MacAlpin startade en ny dynasti med kungahuset Alpin där en del av efterföljande (skotska) kungar var släkt i rakt nedstigande led till honom. Han blev en landsfader. En skotsk Gustav Vasa för att förenkla det. Dessutom stärktes banden mellan pikterna i nordöst och gaelerna i väst/sydväst under hans period, trots att det ursprungliga Piktland hade sin egen kulturella särart, språk, seder och bruk gentemot gamla Dál Riata. Kenneth MacAlpin blev symbolen för en nyordning. Med honom gick två kungariken samman 850. Därför anses Skottland funnits sedan han var kung över Piktland 843 och att Kenneth MacAlpin var Skottlands första kung, trots att den skotska identiteten funnits sedan ca år 1000.
889-900 bytte Piktland namn till Alba som senare bytte namn till Skottland. Alba är det skotsk-gäliska namnet för Skottland. På engelska heter skotskt gäliska Scottish Gaelic. Gäler heter på engelska Gaels. Piktland upphörde under Donald II (f. 869-871 och d. 900) tid som piktisk kung 889-900. När han dog år 900 hade det officiellt bytt namn till kungariket Alba. Han var den sista piktiska kungen och samtidigt den första att omnämnas i skriftliga dokument som kung av Alba. Hans efterträdare Constantine II (879-952), kung av Alba 900-943 var den andra kungen av Alba. Constantine II var den första kungen av Alba som inte var kung av Pictland, eftersom Pictland inte existerade under hans tid som kung. Constantine II företrädare Donald II var under sin tid både kung av Piktland och sen kung av Alba. Constantine II däremot var den första kungen som enbart var kung av Alba. Dock räknas Kenneth MacAlpin som första skotska kungen från 843.
På 900-talet ersattes piktisk kultur, seder, bruk, språk, religion, kyrka och sättet att leva med keltiskt. Piktiskt övergick till att bli gaeliskt under 900-talet. Hotet från de norska vikingarna i västra och norra Skottland samt även ett potentiellt hot lite längre söderut de danska vikingar i England kan ha påskyndat en långsiktig process av att östra/nordöstra Alba (Skottland) blev keltiskt, dvs. den delen som tidigare var Piktland innan Dál Riata och Piktland slogs ihop. Vid ca år 1000 hade den piktiska identiteten ersatts med en skotsk identitet, som var baserad på keltiska seder och bruk.
Kungariket Alba (Rí Alban) 889-1286
Under Donald II (f. 869-871 och d. 900) tid som kung av Piktland 889-900 bytte Piktland namn till kungariket Alba. Han var den sista piktiska kungen och samtidigt den första kungen av Alba. Hans efterträdare Constantine II (879-952), kung av Alba 900-943 var den andra kungen av Alba. Constantine II var den första kungen av Alba som inte var kung av Piktland, eftersom Piktland inte existerade under hans tid som kung. Constantine II företrädare Donald II var under sin tid både kung av Piktland och
sen kung av Alba. Constantine II däremot var den första kungen som enbart var kung av Alba. Dock räknas Kenneth MacAlpin som första skotska kungen från 843. De regenter som levde 889-1286 kallade sig för Rí Alban, som betyder kung av Skottland på skotsk gaelic. Alba är det skotsk gaelic namnet för Skottland. Deras kungarike hette Rìoghachd na h-Alba som betydde kungariket Skottland.
Under perioderna 1005-1034, 1058-1094 samt 1097-1286 använde de sig även av latinska ord för benämna sig som kungar av Skottland. Rex Scotiae 1005-1034, Scottorum basileus 1058-1093 samt Rex Scottorum tillämpades 1094 och 1097-1286. Efter 1286 övergav de sina skotsk gaelic och latinska titlarna. 1286-1707 titulerade de sig enbart som king/queen of Scots/Scotland (kung/drottning av skottar/Skottland) i och med att engelskan och lågskotskan (Scots/Lowland Scots) tog över språkmässigt.
Alla regenter mellan 843-1707 räknas som kungar/drottningar av Skottland, undantaget första interregnumet 1290-1292, andra interregnumet 1296-1306 samt 1651-1660 då Skottland under delar av den perioden var under the Commonwealth. Men ofta tillskrevs regenterna 889/900-1286 som kungar av Alba såväl förr i tiden som i vår moderna tid. Det beror på att man vill förtydliga vilken tidsperiod det rör sig om, trots att det är samma land. De flesta regenterna i Skottlands historia har varit män.