Stencirklar 3 000 - 2 000 BC
Henges blev vanligt i Skottland i slutet av neolitikum. dvs. den yngre stenåldern. Kändaste är stencirklarna Ring of Brodgar på Orkneyöarna från 2500 BC. Henges var grova cirkulära eller platta avgränsade områden. Centrala delarna var 20 meter eller mer i diameter och omgärdades vanligtvis av ett dike. Vissa hade stående stenar medan andra inte hade det.
Stenar som står i en ring är det mest mystiska från neolitikumismen. De kallas även för stencirklar, domarringar eller på engelska stone circles. De byggdes 3000-2000 BC av flera olika neolitikumistiska populationer och samhällen. De tidigaste stenarna är daterade till 3000 BC. På deras tid var stenarna en del av ett större landskap där det fanns flera rituella platser som var byggda av sten och trä. Idag finns bara stenarna kvar.
Henges blev vanligt i Skottland i slutet av neolitikum. dvs. den yngre stenåldern. Kändaste är stencirklarna Ring of Brodgar på Orkneyöarna från 2500 BC. Henges var grova cirkulära eller platta avgränsade områden. Centrala delarna var 20 meter eller mer i diameter och omgärdades vanligtvis av ett dike. Vissa hade stående stenar medan andra inte hade det.
Stenar som står i en ring är det mest mystiska från neolitikumismen. De kallas även för stencirklar, domarringar eller på engelska stone circles. De byggdes 3000-2000 BC av flera olika neolitikumistiska populationer och samhällen. De tidigaste stenarna är daterade till 3000 BC. På deras tid var stenarna en del av ett större landskap där det fanns flera rituella platser som var byggda av sten och trä. Idag finns bara stenarna kvar.
Stensamlingarna var placerade i prominenta positioner i hjärtat av aktiva och pulserande bondesamhällen. De delade intresset för solen och månens rörelser. I vissa fall av religiös betydelse, även om betydelsen kunde skilja sig åt mellan olika stencirklar. Stencirklarna var byggda av lokala stenar som bröts ur från utstickande klippformationer som stack upp från berggrunderna. Stenhuggarna spräckte och klöv isär dem med kilar som var gjorda av trä.
För att flytta alla stenarna använde de sig av ett komplext organisationssystem. En sten kunde vara 5 meter hög och väga 5 ton. Det krävdes därför minst 100 man och god planering för att bara kunna flytta en av stenarna till platsen där de tänkte ställa dessa stenar. Rent praktiskt gick det till såsom att de la stenarna på trästockar som låg på rad. Sedan band de fast stenarna i rep. Därefter drog de. När stenarna förflyttades en liten bit la de bakre stockarna längst fram och sedan drog de igen. På det viset kunde de förflytta stenarna. När de kom fram till ceremoniplatsen behövde de ställa stenarna upprätt och i rätt positioner. För att göra det använde de sig träpåkar, rep, ramper och trästockar.
Uppförandet av stenarna visade på ett hängivet engagemang samt en förmåga att kunna planera och tänka långsiktigt. Det tog mycket lång tid och krävdes stor ansträngning att få de plats. Det var inget de byggde över en natt. De krävdes minst ett par generationer för att bygga klart en enda stencirkel.
Stencirklarna kunde skilja sig åt inom Skottland:
● Standing Stones of Stenness på Orkneyöarna byggdes 3000 BC. De består av 12 stora stenar som är byggda innanför en jordvall. Stenarnas är uppbyggda i närheten av gravhögen, gravkammaren och gånggriften Maeshowe från 2800 BC som byggdes av samma människor. Maeshowe passage pekar i riktning mot midvintersolen, vilket inte the Standing Stones of Stenness gör. Det visar att de som byggde stencirklarna hade ett religiöst intresse för solens rörelser på himlen i och med byggandet av Maeshowe. Standing Stones of Stenness saknade däremot religiösa motiv.
● Religiösa motiv hade däremot Callanish Stones som byggdes 2900-2600 BC på ön Lewis i Yttre Hebriderna i nordvästra Skottland. De byggdes i ett neolitikumistisk landskap av fält och hus. Stencirkeln består av 13 stora stenar som står runt en 4,75 meter hög monolit. Monoliten markerar ingången till en liten stenkummel. Närmast kummeln står fyra stenar. Utanför de 13 stora stenarna står det med mängder med stenar i rader i väster, öster, norr och söder. Stenarna är mellan 1-5 meter höga. De norra stenarna pekar mot en begravningskammare. Ovanför de södra stenarna glider månen fram var 18,6:e år. Callanish Stones användes i samband med religiösa ritualer som var relaterade till solen, stjärnorna och solens rörelser. Det fungerade som ett dåtidens observatorium för stjärnhimlen med religiösa motiv. En liknande konstruktion finns på Balnuaran of Clava i närheten av Inverness i norra Skottland. De stencirklarna byggdes 2000-1700 BC. Den består av en stenkummel med omgärdande stående stenar med riktning mot midvintersolen.
● Stencirklarna i Easter Aquhorthies i Aberdeenshire i nordöstra Skottland byggdes 3000-2000 BC. En sten ligger horisontellt mellan två upprätta stenar. Runt dem står en cirkel av upprätta stenar. Arkeologerna har hittat resterna av kremerade människor innanför cirkeln vilket tyder på att cirkeln användes i något form av rituell eller religiöst syfte.
Callanish Stones nedan. Klicka på någon av bilderna nedan för att få se större bilder.
För att flytta alla stenarna använde de sig av ett komplext organisationssystem. En sten kunde vara 5 meter hög och väga 5 ton. Det krävdes därför minst 100 man och god planering för att bara kunna flytta en av stenarna till platsen där de tänkte ställa dessa stenar. Rent praktiskt gick det till såsom att de la stenarna på trästockar som låg på rad. Sedan band de fast stenarna i rep. Därefter drog de. När stenarna förflyttades en liten bit la de bakre stockarna längst fram och sedan drog de igen. På det viset kunde de förflytta stenarna. När de kom fram till ceremoniplatsen behövde de ställa stenarna upprätt och i rätt positioner. För att göra det använde de sig träpåkar, rep, ramper och trästockar.
Uppförandet av stenarna visade på ett hängivet engagemang samt en förmåga att kunna planera och tänka långsiktigt. Det tog mycket lång tid och krävdes stor ansträngning att få de plats. Det var inget de byggde över en natt. De krävdes minst ett par generationer för att bygga klart en enda stencirkel.
Stencirklarna kunde skilja sig åt inom Skottland:
● Standing Stones of Stenness på Orkneyöarna byggdes 3000 BC. De består av 12 stora stenar som är byggda innanför en jordvall. Stenarnas är uppbyggda i närheten av gravhögen, gravkammaren och gånggriften Maeshowe från 2800 BC som byggdes av samma människor. Maeshowe passage pekar i riktning mot midvintersolen, vilket inte the Standing Stones of Stenness gör. Det visar att de som byggde stencirklarna hade ett religiöst intresse för solens rörelser på himlen i och med byggandet av Maeshowe. Standing Stones of Stenness saknade däremot religiösa motiv.
● Religiösa motiv hade däremot Callanish Stones som byggdes 2900-2600 BC på ön Lewis i Yttre Hebriderna i nordvästra Skottland. De byggdes i ett neolitikumistisk landskap av fält och hus. Stencirkeln består av 13 stora stenar som står runt en 4,75 meter hög monolit. Monoliten markerar ingången till en liten stenkummel. Närmast kummeln står fyra stenar. Utanför de 13 stora stenarna står det med mängder med stenar i rader i väster, öster, norr och söder. Stenarna är mellan 1-5 meter höga. De norra stenarna pekar mot en begravningskammare. Ovanför de södra stenarna glider månen fram var 18,6:e år. Callanish Stones användes i samband med religiösa ritualer som var relaterade till solen, stjärnorna och solens rörelser. Det fungerade som ett dåtidens observatorium för stjärnhimlen med religiösa motiv. En liknande konstruktion finns på Balnuaran of Clava i närheten av Inverness i norra Skottland. De stencirklarna byggdes 2000-1700 BC. Den består av en stenkummel med omgärdande stående stenar med riktning mot midvintersolen.
● Stencirklarna i Easter Aquhorthies i Aberdeenshire i nordöstra Skottland byggdes 3000-2000 BC. En sten ligger horisontellt mellan två upprätta stenar. Runt dem står en cirkel av upprätta stenar. Arkeologerna har hittat resterna av kremerade människor innanför cirkeln vilket tyder på att cirkeln användes i något form av rituell eller religiöst syfte.
Callanish Stones nedan. Klicka på någon av bilderna nedan för att få se större bilder.
Även berömda Ring of Brodgar måste nämnas i sammanhanget. Det är en av Skottlands mest berömda neolitiska stencirklar som ligger på Orkneyöarna nära Skara Brae och Maeshowe. De byggdes 2500-2000 BC. Den användes i astronomiskt syfte för att studera dagjämningarna och solståndet. Stencirkeln har en diameter på 104 meter och är en av de största i Storbritannien. Från början bestod den av 60 stenar, men idag finns det bara kvar 27 stenar.
Ring of Brodgar, Orkneyöarna. © Kippen.
Gemensamt för alla stencirklar i Skottland var att de tycktes vilja involvera rituella saker av något slag där stenarna betonade vilka människor som var innanför eller utanför det ceremoniella. Stencirklarna visar även på vilken mångfald de kunde användas till. De avslöjar vilka avsikter samhällena som byggde dessa hade, t.ex. religiöst, begravningsrelaterade, imponerande stående konstverk, osv. Sistnämnda avsikten visar på att människor i allfall hade någon form av behov att göra konst samt se och upprätta vackra saker i norra Europa för 4000-5000 år sedan. De hade behov för att bejaka deras konstsinnen.
Stencirklarna visade även på hur ett lokalt neolitikumistiskt samhälle försökte framställa sig som unikt. Inte alla hade förmågan att kunna bygga dessa cirklar av stora upprätta stenar. Stencirklarna var ett monument över de som hade kunnandet av en teknologi och med alla dess förmågor och färdigheter som den innebar.
Stencirklarna visade även på hur ett lokalt neolitikumistiskt samhälle försökte framställa sig som unikt. Inte alla hade förmågan att kunna bygga dessa cirklar av stora upprätta stenar. Stencirklarna var ett monument över de som hade kunnandet av en teknologi och med alla dess förmågor och färdigheter som den innebar.