Jordbrukssamhället 4000 BC
Skottland anammade jordbruket, boskapsskötseln och handeln 4000 BC. Jägar- och samlarsamhället ersattes. Människorna i Skottland blev bofasta på en plats. Nya redskap utvecklades. Handeln kom igång. En gröda eller ett tamt djur kunde bytas mot andra råvaror. Konsekvensen blev att människorna började leva mer med varandra. De levde mer koncentrerat på ett mindre område. De behövde inte vara utspridda över stora arealer som tidigare när alla var jägare eller samlare. Med fasta bosättningar uppstod territoriums eftersom människorna av naturliga skäl hade intressen av marken närmast deras bosättningar, oavsett ifall de rörde sig om åker-, betes- eller skogsmark. Dessutom var de mer sårbara gentemot andra människor när de bodde på en och samma plats. Risken ökade att de kunde bli mördade av andra stammar än tidigare när de var nomader och i ständig rörelse.
Med fasta bosättningar försökte stammarna skapa en geografisk zon runt det fasta hemmet som bara tillhörde dem. En zon där de kontrollerade naturresurserna. De försökte dock inte tämja landskapet. Det började ske först under
mittenbronsåldern. Samtidigt innebar detta att populationerna ökade i Skottland. Dels för att mer mat kunde produceras med införandet av jordbruket och boskapsskötseln och dels för att arbetsbördan i sig ökade. Fler människor behövdes för att sköta jordbruket och boskapsdjuren. Under mesolitikum när de jagade hjort eller fiskade behövdes inte lika många människor. Därför började kvinnorna föda fler barn under neolitikumismen.
Detta blev starten för en ny mer hierarkisk maktstruktur bland den skotska befolkningen. Tidigare under mesolitikum var hövdingarna med och deltog i jakten och fisket för att få mat. I neolitikumismen behövde de inte arbeta lika mycket. Istället kunde de låta andra arbeta åt dem på platsen där de hade sitt jordbruk eller sin boskap. Större tillgång till mat gjorde att fler munnar kunde mättas. Men å andra sidan blev den nya mathushållningen inte lika varierad. Karies och en rad sjukdomar som inte funnits innan uppkom. Dessutom blev populationerna mer sårbara vid missväxt eller vid sjukdomar hos boskapen. Sjukdomar började spridas lättare mellan människorna när de var mer koncentrerade till samma område och ej utspridda som under mesolitikum.
Människorna i neolitikum förändrades även socialt och ideologiskt. Känslan för tid, rum och gemenskap blev mer tydlig när de bodde på en plats. Exempelvis vördade de döda när bodde nära deras gravplatser, vilket ökade identitetskänslan att tillhöra en plats och grupp än när de var nomader. Med bofasta platser delades Skottland in mer i yrkesgrupper som bönder, boskapsskötare, handelsmän, präster, hövdingar, osv. Under mesolitikum (mellanstenåldern) när skottarna var nomader gjorde alla liknande saker. Då hjälptes de åt att jaga djur, laga maten, osv.
Under neolitikum minskade alarna. Skogsmarkerna avtog och gräsmarkerna blev fler och fler. Människorna avverkade skog för spannmålsodling och betesmarker för boskapen. Handel med England förde in vete, korn, får och getter som kom från kontinenten. Handeln förde även med sig runda keramikkrukor samt kunskapen om hur de kunde göra polerade yxor och mer lövformade pilspetsar. För första gången i Skottland och även i Storbritanniens historia byggde människorna stenhus, jord- och stenvallar samt kammare.
Skottland anammade jordbruket, boskapsskötseln och handeln 4000 BC. Jägar- och samlarsamhället ersattes. Människorna i Skottland blev bofasta på en plats. Nya redskap utvecklades. Handeln kom igång. En gröda eller ett tamt djur kunde bytas mot andra råvaror. Konsekvensen blev att människorna började leva mer med varandra. De levde mer koncentrerat på ett mindre område. De behövde inte vara utspridda över stora arealer som tidigare när alla var jägare eller samlare. Med fasta bosättningar uppstod territoriums eftersom människorna av naturliga skäl hade intressen av marken närmast deras bosättningar, oavsett ifall de rörde sig om åker-, betes- eller skogsmark. Dessutom var de mer sårbara gentemot andra människor när de bodde på en och samma plats. Risken ökade att de kunde bli mördade av andra stammar än tidigare när de var nomader och i ständig rörelse.
Med fasta bosättningar försökte stammarna skapa en geografisk zon runt det fasta hemmet som bara tillhörde dem. En zon där de kontrollerade naturresurserna. De försökte dock inte tämja landskapet. Det började ske först under
mittenbronsåldern. Samtidigt innebar detta att populationerna ökade i Skottland. Dels för att mer mat kunde produceras med införandet av jordbruket och boskapsskötseln och dels för att arbetsbördan i sig ökade. Fler människor behövdes för att sköta jordbruket och boskapsdjuren. Under mesolitikum när de jagade hjort eller fiskade behövdes inte lika många människor. Därför började kvinnorna föda fler barn under neolitikumismen.
Detta blev starten för en ny mer hierarkisk maktstruktur bland den skotska befolkningen. Tidigare under mesolitikum var hövdingarna med och deltog i jakten och fisket för att få mat. I neolitikumismen behövde de inte arbeta lika mycket. Istället kunde de låta andra arbeta åt dem på platsen där de hade sitt jordbruk eller sin boskap. Större tillgång till mat gjorde att fler munnar kunde mättas. Men å andra sidan blev den nya mathushållningen inte lika varierad. Karies och en rad sjukdomar som inte funnits innan uppkom. Dessutom blev populationerna mer sårbara vid missväxt eller vid sjukdomar hos boskapen. Sjukdomar började spridas lättare mellan människorna när de var mer koncentrerade till samma område och ej utspridda som under mesolitikum.
Människorna i neolitikum förändrades även socialt och ideologiskt. Känslan för tid, rum och gemenskap blev mer tydlig när de bodde på en plats. Exempelvis vördade de döda när bodde nära deras gravplatser, vilket ökade identitetskänslan att tillhöra en plats och grupp än när de var nomader. Med bofasta platser delades Skottland in mer i yrkesgrupper som bönder, boskapsskötare, handelsmän, präster, hövdingar, osv. Under mesolitikum (mellanstenåldern) när skottarna var nomader gjorde alla liknande saker. Då hjälptes de åt att jaga djur, laga maten, osv.
Under neolitikum minskade alarna. Skogsmarkerna avtog och gräsmarkerna blev fler och fler. Människorna avverkade skog för spannmålsodling och betesmarker för boskapen. Handel med England förde in vete, korn, får och getter som kom från kontinenten. Handeln förde även med sig runda keramikkrukor samt kunskapen om hur de kunde göra polerade yxor och mer lövformade pilspetsar. För första gången i Skottland och även i Storbritanniens historia byggde människorna stenhus, jord- och stenvallar samt kammare.