Cladh Hallan
Stora delar av South Uist västkust på Yttre Hebriderna i nordvästra Skottland täcktes på bronsåldern och järnåldern av levande sanddyner. De ändrade ständigt form och hotade uppsluka människornas åkrar och hus. Trots detta var området ett tätbefolkat område under 3300 år från 2000 BC under bronsåldern till 1300 AD efter vikingaperioden. Många människor bodde där 2000 BC-1300 AD. Idag domineras South Uist västkust av machair. Det fanns machair på bronsåldern och järnåldern på South Uist, men de var inte lika dominerande och vanliga som idag. Machair är gräsbevuxna sandmarker som finns särskilt på Yttre Hebriderna samt även i västra Highlands i nordvästra Skottland och i nordvästra Irland. Machair uttalas mæxər. Machair är ofta kalkrika och ligger ovanför sandsträndernas högvattenlinjer. De används som åkermarker och som betesmarker där boskapen kan beta på gräset samt som boplatser för människor.
2001 AD hittade arkeologerna en boplats från 1000 BC från bronsåldern i Cladh Hallan på South Uist i ett område som idag domineras av machair, dvs. gräsbevuxen sandmark. Boplatsen i Cladh Hallan innehöll bostäder, hushållsavfall, gravfält och saker som smycken, keramik samt verktyg från bronsåldern. På boplatsen fann även arkeologerna även en gryta med rester av mjölkprotein, vilket tyder på att de använde mjölk till gröten. Traditionellt har forskarna trott att mjölken användes långt senare i gröt, men på Cladh Hallan visade att det inte var fallet.
I ett av husen hittade arkeologerna två skellett från människor. Totalt hittades fyra skellett på hela Cladh Hallan. DNA-tester visade senare att skelletten kom från sex olika människor. Ett av skeletten var en man som dog 1600 BC. Ett annat var en kvinna som dog 1300 BC, vilket var samma tidsperiod som när faron Tutankhamun (1341-1323 BC) levde i Egypten. Det speciella med i Cladh Hallan var att kropparna tros ha varit mumifierade. Fynden är det första beviset på att även förhistoriska européer kan ha mumifierat sina döda som de forntida egyptierna. Det är hittills också enda platsen i Storbritannien där man hittat förhistoriska mumifierade skellett.
Testerna visade att organen från mannen som dog 1600 BC och kvinnan som dog 1300 BC inte hade begravts förrän 1120 BC. Hela 480 år efter mannens död och 180 år efter kvinnans död. Kropparna hade först lagts i en torvmosse i 6-18 månader för att bevara dem längre från nedbrytning. Sedan hade organen bevarats i huset i flera århundraden innan de begravdes. Förmodligen av religiös betydelse eller att kropparna tillhörde några sorts form av högt aktade ledare. Under den tiden som mannens organ låg i huset från 1600 BC till hans organ begravdes 1120 BC hann det födas 16-32 generationer av människor efter honom. Det under förutsättning att kvinnorna fick barn mellan 15-30 års ålder och att det därmed föddes 3,3-6,7 generationer per århundrade. Det innebär att på 480 år fanns möjligheten att det hann gå 16-32 generationer av människor efter honom innan hans organ begravdes 1120 BC. Det är ungefär som ifall du som läsare skulle ha en anfader som dog på 1530-talet AD, men vars organ begravs först nu. Det ger ett perspektiv på längden på perioden.
Stora delar av South Uist västkust på Yttre Hebriderna i nordvästra Skottland täcktes på bronsåldern och järnåldern av levande sanddyner. De ändrade ständigt form och hotade uppsluka människornas åkrar och hus. Trots detta var området ett tätbefolkat område under 3300 år från 2000 BC under bronsåldern till 1300 AD efter vikingaperioden. Många människor bodde där 2000 BC-1300 AD. Idag domineras South Uist västkust av machair. Det fanns machair på bronsåldern och järnåldern på South Uist, men de var inte lika dominerande och vanliga som idag. Machair är gräsbevuxna sandmarker som finns särskilt på Yttre Hebriderna samt även i västra Highlands i nordvästra Skottland och i nordvästra Irland. Machair uttalas mæxər. Machair är ofta kalkrika och ligger ovanför sandsträndernas högvattenlinjer. De används som åkermarker och som betesmarker där boskapen kan beta på gräset samt som boplatser för människor.
2001 AD hittade arkeologerna en boplats från 1000 BC från bronsåldern i Cladh Hallan på South Uist i ett område som idag domineras av machair, dvs. gräsbevuxen sandmark. Boplatsen i Cladh Hallan innehöll bostäder, hushållsavfall, gravfält och saker som smycken, keramik samt verktyg från bronsåldern. På boplatsen fann även arkeologerna även en gryta med rester av mjölkprotein, vilket tyder på att de använde mjölk till gröten. Traditionellt har forskarna trott att mjölken användes långt senare i gröt, men på Cladh Hallan visade att det inte var fallet.
I ett av husen hittade arkeologerna två skellett från människor. Totalt hittades fyra skellett på hela Cladh Hallan. DNA-tester visade senare att skelletten kom från sex olika människor. Ett av skeletten var en man som dog 1600 BC. Ett annat var en kvinna som dog 1300 BC, vilket var samma tidsperiod som när faron Tutankhamun (1341-1323 BC) levde i Egypten. Det speciella med i Cladh Hallan var att kropparna tros ha varit mumifierade. Fynden är det första beviset på att även förhistoriska européer kan ha mumifierat sina döda som de forntida egyptierna. Det är hittills också enda platsen i Storbritannien där man hittat förhistoriska mumifierade skellett.
Testerna visade att organen från mannen som dog 1600 BC och kvinnan som dog 1300 BC inte hade begravts förrän 1120 BC. Hela 480 år efter mannens död och 180 år efter kvinnans död. Kropparna hade först lagts i en torvmosse i 6-18 månader för att bevara dem längre från nedbrytning. Sedan hade organen bevarats i huset i flera århundraden innan de begravdes. Förmodligen av religiös betydelse eller att kropparna tillhörde några sorts form av högt aktade ledare. Under den tiden som mannens organ låg i huset från 1600 BC till hans organ begravdes 1120 BC hann det födas 16-32 generationer av människor efter honom. Det under förutsättning att kvinnorna fick barn mellan 15-30 års ålder och att det därmed föddes 3,3-6,7 generationer per århundrade. Det innebär att på 480 år fanns möjligheten att det hann gå 16-32 generationer av människor efter honom innan hans organ begravdes 1120 BC. Det är ungefär som ifall du som läsare skulle ha en anfader som dog på 1530-talet AD, men vars organ begravs först nu. Det ger ett perspektiv på längden på perioden.
_________________
Bilden: Machair i Peninerine (Peighinn nan Aoireann) 20 km norr om Cladh Hallan på South Uist på Yttre Hebriderna. Idag vanligt på South Uist, men inte lika vanligt på bronsåldern. © CaptainOates. CC.
Bilden: Machair i Peninerine (Peighinn nan Aoireann) 20 km norr om Cladh Hallan på South Uist på Yttre Hebriderna. Idag vanligt på South Uist, men inte lika vanligt på bronsåldern. © CaptainOates. CC.